Frede mötte hela den dåvarande svenska tungviktseliten.
Namn som Kennerth Wiberg (Eksjö ABK), Göran Engström (Nyköpings BS och GAK Enighet), Hasse Thomsén (Hisingens BK), Jan "Bromsaren" Holmqvist (Redbergslids BK), Leif Hansson (Hälsingborgs BK) och Bosse Larsson (GAK Enighet) fick känna på den danska slagkraften.
... skicka dina matcher och utmärkelser till RINGSIDE.
Medaljerna visar Guld från Sydsvenska mästerskapet 1986, Guld från ungdomsmästerskapen 1986, Guld Juniormästerskapen 1986, Guld SM 1989, Silver SM 1992 och Guld SM 1997.
En färgstark skåning har gått bort efter en längre tids sjukdom. Han fyllde 80 år förra hösten.
Leif Hansson från Helsingborgs Boxningssällskap/klubb blev svensk mästare 1967 och han erövrde ett SM-silver året därpå.
Hemförde även vinst i en landskamp mot arvfienden Danmark 1967. Därtill deltagande i en B-kamp mot de rödvita.
Skånsk mästare 1963.
Ett junior-SM silver 1963 via förlust mot Hasse Thomsen.
Representerade Skåne i flera kamper mot exempelvis Själland och tyska Weser/Ems.
Bland många goda namn han besegrade återfinns Kennerth Wiberg, bröderna Ernst och Tor Mathisen (flera gånger), Sten Moritz (flera gånger), Hasse Thomsen och Ernst Ambrosi.
Sist men inte minst var Leif Hansson också Helsingborgs BK:s ordförande under många år.
Dam-VM pågår mellan 8-16 mars 2025 i Serbiska Nis. En spännande händelse som arrangeras av världsorganisationen IBA.
Vi behöver denna gång inte riskera att män medverkar.
Det tilläts dem ju under OS i Paris.
51 nationer deltar, men många saknas dessvärre pga den politiska bojkott som initierats från högsta politiska nivå inklusive (läs EU) och internationella olympiska kommitteen. De bedriver ett vedervärdigt spel via sina nickedockor inom World Boxing.
Det flödar m.a.o. en mängd pengar från Svenska Boxningsförbundet till familjen Broman.
Någon, om inte fru ordf. Kärrlander, har godkänt de ekonomiska uppgörelserna.
Efter cirka 200 matcher som amatör kände Rolf att han inte kom vidare karriären.
Han tecknade ett proffskontrakt med Benny Ljungberg med löfte om åtta matcher i Finland.
Det blev bara en. Den kom under 1974. Utan uppbackning kommer man ingen vart i proringarna.
Svensk boxning syns sällan i spalterna och när så sker så är det i mindre smickrande sammanhag.
Är det inte kriminella och våltäktsmän som skämmer ut organisationen, så är det dess ledning.
Oh, dear...
Hård sparring tycks vara det enda som gäller för många svenska tränare.
Dixon är inte vem som helst och han är definitivt ingen boxningshatare, men han har varit med länge, bl.a. som redaktör för engelska Boxing News. Han har sett (proffs)boxningen från nära håll och det han har att berätta är inte lättsmält.
Boxare som blivit punchdrunk går hand i hand med boxningen själv. Sluddrigt tal, avtrubbad tankeförmåga, minnesproblem, försämrad gång är kända sympton i träningslokalerna världen över. Benen är det första som sviker boxaren. Ibland är symptomen svåra att skilja från Parkinson eller Alzheimer, men alltför ofta hänger de ihop. Det tar lång tid för skadorna att utvecklas.
Idag vill inte vetenskapen benämna hjärnskadorna som punch drunk utan CTE (Chronic Traumatic Encephalopaty).
Listan över hjärnskade boxare kan göras oerhört lång. Smärtsamt lång. Några av våra dagars kända är Muhammad Ali, Ingemar Johansson, Sugar Ray Robinson, Joe Louis och Henry Armstrong. Därtill kan läggas vår egen John Andersson, den tuffaste av dem alla som emanerat från svensk boxning. Flera andra svenska proffs- och amatörboxare har också drabbats av CTE.
Boken har två teman. Dels återfinns en beskrivning av hur forskningen kring punchdrunk/CTE-syndromet har utvecklats, dels intervjuer med skadade boxare och dess anhöriga.
Författaren vill absolut inte förbjuda boxning eller andra kampsporter. Däremot önskar han att samtliga inom branchen blir mer medvetna om skaderiskerna. Den stora faran ligger inte i själva matchandet, utan i all hård sparring dag efter dag, vecka efter vecka. Hjärnan får aldrig vila. Eller som det...
Läs mer →
Publicerat i: Scientia
... varför de tillåter våldsverkare och våldtäktsmän att tävla.
Kanske kan ni som är boxningsledare och är på plats i Borås, där turneringen Golden Girl avgörs, ställa frågan till de ansvariga.
Och...
Idag då nyheter förmedlas på nanosekunder kan det vara svårt att föreställa sig hur det var att leva utan vare sig radio, TV eller nätet.
Bruket av radio kom sent. Tekniken fanns men det krävdes en boxningsmatch för att påskynda processen. Miljondollarmatchen i Jersey City mellan Jack Dempsey och fransmannen George Carpentier 1921 blev själva utlösaren.
Innan VM-kampen fanns det bara en handfull glada radioamatörer och ett par experimentstationer för utsändning. Efter matchen förändrades mediabilden totalt. Boxningen skapade den första haussen i radions historia. Radiofebern ränsade butikshyllorna på kristaller och mottagare. Radions praktiska användning var född och nya radiostationer växte fram som svampar i Staterna.
Radiotjänst bildades först påföljande år.
Christer Franzén
Christer Franzén.
Till dig som kanske är ny på RINGSIDE. Här är några söktips.
Namn kan stavas på femtioelva olika sätt. Inte ens boxarna tycks alltid veta vad de heter.
Det är inte alltid starboksansökningarnas uppgifter sammanfaller med folkbokföringens...
Stavningen måste vara korrekt på det du söker.
Om du är osäker - sök på del av namn.
Ex.vis Blomkvist/Blomqvist/Blomquist - skriv då förnamn följt av enbart Blom
Boxningsforskning är spännande på många sätt. Det kommer nya upptäckter hela tiden. Många skevheter beror på att folk okritiskt skriver av varandra utan att göra egna efterforskningar.
Jag har länge misstänkt att IK Ymers boxningsektion inte har haft en rak tidslinje. Samma misstanke hade vännen från Västergötland, idrottshistorikern Carl-Erik Johnsson, som började gräva i arkiven.
I tidningsreferaten benämns klubben vanligtvis bara som Ymer, men under 1930-talet står det allt oftare BK Ymer. Dock blandat med IK Ymer. Klubbnamn i tidningar kunde vara helt uppåt väggarna som BK Linnéa eller Sundsvall då det var BK Fram som avsågs.
Grävandet gav guld. I augusti 1929 kunde Borås Tidning meddela att Ymers boxare valde att separera från sin gamla förening. Borås fick därmed sin första rena boxningsklubb. IK Ymer skulle inrikta sig på friidrott, cykel och vintersport.
Varför bröt boxarna med moderföreningen? Svaret är ganska lätt. Det var boxarna som drog in de stora pengarna på galorna. De ville inte hålla övriga sektioner under armarna.
Våren 1936 återförenades BK Ymer med IK Ymer.
BK Ymer hade många bra boxare inom sina led. Thure Ahlqvist blev den främste med ett OS-silver som främsta merit. Andra namn var Arne Eliasson, Harry Åstrand, Landry Bengtsson och Carl Erik Gerkens. Det blev inget SM-guld, men SM-finaler, landslagsuppdrag och ett 40-tal västsvenska mästerskap.
För att sammanfatta: fr.o.m. hösten 1929 t.o.m. våren 1936 tillhör boxningen i Borås BK Ymer. En hel del match- och resultatlistor måste därmed revideras. Inte minst klubbtillhörigheten för Thure Ahlqvists under OS 1932.
Nedan BK Ymers klubbnål från den tid då det begav sig. Nålen ingår i Carl-Eriks finna samling.
Den här nyheten är RINGSIDES julgåva till alla boxningsvänner.
PS. Dessutom skall det vara Ture enligt folkbokföringen!
Carl F i Malmö fann en fin sammanställning över alla segrare i CBC genom åren.
Ta del och njut. Minns särskilt de svenska insatserna. Några sådana ser vi inte idag.
Det är fritt fram för våldsverkare och våltäktsmän att delta.
Jag har förgäves försökt få en förklaring från SBF:s styrelse, men möts av en kompakt tystnad.
Häpnadsväckande, minst sagt...
Men killen från den afrikanska kontinenten behövs väl för att fylla ut statistiken.
Endast 50 herrar och 12 damer deltar.
Det säger allt om svensk boxnings status.
På begäran av boxningssverige presenterar vi denna gång en ranking enbart för juniorer och ungdomar.
Vi rankar efter den gamla viktindelningen och vi blandar kategorierna.
Var så goda. Läs och njut.
541 Viggo Pettersson Hammarby IF (j)
2 David Rizvan BK Trim Kristinehamn (u)
3 Joshua Muyinda Redbergslids BK (j)
4 Daniel Mesto, Haninge BK (u)
5 Jonathan Rokka IK Ymer Borås (u)
6 Tor Myrberg Klason Djurgårdens IF (j)
7 Zaheer Changezi Hammarby IF (u)
8 Antonio Banovna Höllvikens BK (u)
9 Abdijaliil Elmi Hisingens BK (u)
571 Noah Athari Malmö BC (j)
2 Oliver Persson Bålsta BK (j)
3 Loa Malmberg Ystads SK (u)
4 Nicolas Schmeyer Malmö BK (j)
5 Melwin Karlsson Eskilstuna BK (u)
6 Wilton Perez Fjeld Haninge BK (u)
7 Hevar Ahmed AIK Boxningsförening (u)
8 Eritier Mosafari BK Trim Kristinehamn (u)
9 Jad Alayoubi Föreningen Redline Malmö (u)
10 Karar Hussein Majorna BK (u)
601 Patrick Wreder IF Linnea Stockholm (j)
2 Mykhailo Hubarenko Vänersborgs BK (j)
3 Wilmer Ekblom Olsson BK Kelly Örebro (u)
4 Faris Mohamed IK Ymer Borås (u)
5 Bogdan Pashchynskiy Haninge BK (u)
6 Jacob Andersson Värnamo BK (u)
7 Matin Youssef Gottsunda BK (u)
8 Emil Ödman Redbergslids BK (j)
9 Isak Un BK Ringen Jönköping (u)
10 Amir Hasanahunov Kalmar BK (j)
63,51 Said Mamergov Haninge BK (j)
2 Erwa Abdalla Uppsala IF (j)
3 Isak Nilsson Ystads SK (j)
4 Waris Osmani Djurgårdens IF (j)
5 Vihtori Lindström Umeå BK (j)
6 Mehdi Afsaripour I 19 IF
7 Sadegh Nazari Örebro BK (j)
8 Abrahim Okarakhani Kalmar BK (j)
9 Isac Kucan Lyberg Malmö BC (j)
10 Ismail Salih Morgongåva BK (u)
671 Edin Fetah BK Ringen Jönköping (j)
2 Ahmed Maslah Malmö BC (j)
3 Mohammad Rasoul IK Ymer Borås (j)
4 Haider Ismael Winning BC Malmö (j)
5 Daniel Pusov Hammarby IF...
Läs mer →Publicerat i:
Ranking
Publicerat den 27/11 -24
Någon annan slutsats går inte att dra.
Den mångkriminelle Amade Issufo, tidigare Örebro BK, nu i Visby BK har fortsatt licens och är anmäld till SM i december. Han kommer från den afrikanska kontinenten.
I samband med Issufos comeback på Gripen Cup erhöll jag ett anonymt mejl där avsändaren uppenbarligen kände till hans kriminella bakgrund och förvånades över att han fick delta. Senare var Issufo anmäld till en gala i Stockholmsdistriktet men där ville man inte veta av en våldtäktsman. All heder till stockholmsklubbarna för deras rakryggade ställningstagande. Vid den här tidpunkten är Issufos kriminella bakgrund känd i boxningssverige, ändå kunde han delta på King of the Ring.
SBF:s styrelse är sedan Gripen Cup informerade om Issufos vidriga aktiviteter utan att de agerar genom att dra in hans startbok.
I Örebro hade han ett digert CV som innehöll rån, våld mot tjänsteman, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd, grovt rattfylleri, narkotikabrott och vapenbrott.
Dessförinnan var han redan satt under skyddstillsyn.
Issufo flyttade till Gotland där hans aktiviteter fortsätter.
Hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd, narkotikabrott, brott mot trafikförordningar och som grädde på moset våldtäkt.
Han döms åter till fängelse.
Kriminalvården har en hel del att säga om honom.
Han beviljades inte ens permission vilket är mycket ovanligt.
Issufo har ”rapporterats för flertalet misskötsamheter” och pga ”de riskhöjande omständigheterna föreligger en påtaglig risk för att Issufo Langa Amade ska begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt missköta sig under permissioner”.
Som en röd tråd löper Issufos våldsamma beteende som inte endast stannar vid våld mot person utan också inneburit våldtäkt.
SBF:s ordförande och styrelse vägrar besvara mina frågor.
Visby BK vägrar besvara mina frågor.
Hur är det med värdegrunderna inom SBF?
Jag vill gärna höra SBF:s kvinnliga ordförande uttala sig. Att våldtäkt...
Läs mer →
Publicerat i: Kriminalitet, SBF
Publicerat den 09/11 -24
... eftersom du kan gå på turneringar och se en av SBF godkänd våltäktsman.
Du kan också ta del av en Hammarbyafghan som sparkar på en funktionär.
Blir någon av dem avstängd på livstid?
... eftersom SBF ställer sig utanför den internationella boxningsgemenskapen.
Nyligen hade det europeiska förbundet (EUBC) kongress.
36 av 43 nationer var närvarande, men naturligtvis inte Sverige.
... eftersom SBF hellre låter sina boxare sitta hemma än delta på internationella mästersksp.
Junior-VM arrangerades i Montenegro under medverkan av 74 nationer och 593 boxare.
Bästa nationer Kazakhstan (6-1-10), Uzbekistan (5-5-1) och Ryssland (5-2-1).
Är det någon som upptäcker den gemensamma framgångsfaktorn?
SBF valde motsatt väg genom att anlita en avdankad engelsk tränare som dessutom hellre var hemma än utvecklade svensk boxning.
... eftersom varken SBF, eller svenska olympiska kommittén, protesterade mot den algeriske man som vann OS-guld som dam i Paris.
Nyttig läsning här. Rubriken i Le Correspondant lyder "varken äggstockar eller livmoder, men testiklar".
//CF
Läs mer →Publicerat i:
DDD,
SBF
Publicerat den 03/11 -24
Jag har tidigare uppmärksammat honom, men svensk boxning tycks inte ha något emot att han tävlar.
Efter långt uppehåll dök han upp i Gripen Cup. Under allhelgonahelgen deltog han också i King of the Ring.
Han tillhör Visby Boxning. Klubbledningen där finner det uppenbarligen helt OK att våldta kvinnor.
Klubben har väl åtminstone någon kvinnlig medlem så vad säger Visbyledningen till henne!?
I Stockholm fick han inte tävla. Där var ledarna rakryggade och ägde större moral än de i Söderköping och Borås.
Min tidigare artikel i detta sorgliga ämne presenteras åter.
"Våldtäkt, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd mot polis, narkotikabrott och trafikbrott.
Där har ni ett fint CV för en boxare som gjorde comback på Gripen Cup den 27 september efter flera års uppehåll.
Klubben är hemmahörig på en liten ort så det är brott som klubben inte kan var okunnig om, ändå tillåts han tävla för dem.
Vad säger klubbens ledare/tränare de kvinnor som eventuellt tränar hos dem?
Att våldtäkt är OK?
Klubben släpper fram en kvinnoskändare trots allt fagert tal om värdegrunder.
De betyder inget, de är bara en pappersprodukt.
Hur ställer sig SBF?
Hög tid för ett uttalande från dess kvinnliga ordförande."
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Kriminalitet,
SBF
Publicerat den 27/10 -24
Två stora internationella turneringar pågår i den splittade boxningsvärlden.
IBA arrangerar VM för juniorer och tävligen går i Budva, Montenegro.
Utbrytarna i WB är värd för U-19 VM som går i Colorado, USA.
IBA samlar 73 nationer och 593 boxare (413 manliga och 180 kvinnliga).
WB får ihop 37 länder och 178 deltagare (120 män och 58 kvinnor).
Det behöver väl inte sägas var Sverige befinner sig?
Två deltagare (en av varje kön) sällade sig till WB i USA.
Kvinnan kunde per omgående kvittera ut sitt respass.
Svensk boxning på rätt väg?
Någon?
//CF
PS Även den manlige deltagaren åkte ut på direkten.
Någon som är förvånad?
Läs mer →Publicerat i:
Turneringar,
IBA,
WB
Publicerat den 16/10 -24
När Internationella Olympiska Kommitteen (IOK) övertog kontrollen över amatörboxningen gick det hela överstyr. IOK kalkylerade med att medlemsländerna i AIBA skulle jubla och bryta med sin organisation. Allt gick fel. Endast en handfull nationer följde piratorganisationen World Boxing, bland dem dessvärre Sverige.
Det var IOK som arrangerade boxningen i Paris sommaren 2024. Mot bättre vetande tillät de minst två män att delta i damboxningen. Dessa män i kvinnokläder hade tidigare diskats av AIBA för att de var män och inte kvinnor.
Eftersom AIBA ansågs vara en korrupt underorganisation till Ryssland måste de helt i tidens anda per definition ha fel.
IOK:s ordförande Thomas Bach gjorde ett uttalande om boxarnas könstillhörighet som måste bli bevingat: Det står i deras pass att de är kvinnor.
Trots att AIBA tidigare diskat dem gjordes inte någon medicinsk undersökning. Två män kunde åka hem med guldmedaljer avsedda för damer. Bach har f.ö. en solkig bakgrund med många fingrar i märkliga ekonomiska och politiska sammanhang.
Det var inte den enda galenskapen som kom från IOK i Paris. De tillät exempelvis Palestina som styrs av den vidriga terrorgruppen Hamas att delta. Sveriges ende manlige pugilist mötte en palestinier trots att denne inte var kvalificerad. Varför skall man då ha kval om somliga får en fribiljett?
FN sågar IOK
Den 27 augusti i år presenterades i Förenta Nationernas Generalförsamling en rapport om kvinnors utsatthet inom idrotten.
Rapporten heter Violence against women and girls, its causes and consequences. Det är en skrämmande läsning vad unga flickor och kvinnor utsätts för med idrottsvärldens goda minne.
Trots att det råder täta länkar och kontakter mellan FN och IOK kritiserar rapporten i ovanligt franka och uppriktiga ordalag IOK:s behandling, eller snarare brist på undersökning av de två männen.
FN rekommenderar "sex screening" vilket är något helt annat än en titt i passet.
Alla vet,...
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, AIBA, OS, SBF
Publicerat den 12/10 -24
Påfallande många av våra boxare har avlidit under de senaste fem-sex åren. Tyvärr finns det inte plats att presentera dem alla.
Gert Mielke var född i Tyskland men inledde sin boxningskarriär i svenska Eskilstuna.
Man kan säga att han slog igenom på juniormästerskapen 1964 där han nådde finalen.
JSM-silvret gav honom en plats i juniorlandslaget i en kamp mot Finland.
1966 blev Mielke mellansvensk mästare som följdes av ett SM-brons samma år.
Landslagsdebut med seger över en norrman tillhörde också glädjeämnena denna årgång.
Ett SM-silver 1967 följdes av ett guld påföljande år. Då uttogs Mielke också till Presslaget.
Boxarna i Presslaget utvaldes av sportjournalister inför mötet med svenska landslaget.
Mielke mötte hela den svenska eliten. Där återfanns namn som "Släggan" Rosén (Kalmar BK), Christer Cornbäck (Redbergslids BK), Kjell Lindblad, (BK Primo), Thomas Svensson (Oxelösunds BK), Lars Risberg (BK Örnen), Willy Holmberg (BK Akilles), Åke Andrsson (BK Sparta) och Branko Mikek (Narva BK).
Länk till matchlistan här.
//CF
Nedan dödsannonsen:
Läs mer →Publicerat i:
Dödsfall
Publicerat den 08/10 -24
Mästerskapen hålls i Montenegro under 22 oktober - 3 november.
Antalet anmälningar till JVM är imponerande, minst sagt.
660 boxare från 88 nationer kommer till Budva för att kämpa om medaljerna.
Deltagarantalet är en ökning från föregående år.
Svensk medverkan?
Någon?
Absolut inte!
Tävlingarna organiseras av världsförbundet IBA och där vill inte SBF vara med.
Är det inte hög tid att kasta ut nuvarande styrelse, som satt grumlig politik före idrottsligt deltagande?!
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Turneringar,
IBA
Publicerat den 28/09 -24
Våldtäkt, hot mot tjänsteman, våldsamt motstånd mot polis, narkotikabrott och trafikbrott.
Där har ni ett fint CV för en boxare som gjorde comback på Gripen Cup den 27 september efter flera års uppehåll.
Klubben är hemmahörig på en liten ort så det är brott som klubben inte kan var okunnig om, ändå tillåts han tävla för dem.
Vad säger klubbens ledare/tränare de kvinnor som eventuellt tränar hos dem?
Att våldtäkt är OK?
Klubben släpper fram en kvinnoskändare trots allt fagert tal om värdegrunder.
De betyder inget, de är bara en pappersprodukt.
Hur ställer sig SBF?
Hög tid för ett uttalande från dess kvinnliga ordförande.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Kriminalitet
Publicerat den 26/09 -24
Robert Dünkelmann var vad som på 1950-och 1960-talen kallades för en "tuffing" i ringen. Han premierade kraft och forcering framför skolboxning. Detta gjorde honom populär runt om i Sverige.
Han föddes i Köln i dåvarande Tyskland och cyklade runt i efterkrigstidens Europa innan han hamnade i Sverige. Här blev han till yrket plattsättare.
Bland storstadens alla klubbar valde Robert Djurgårdens IF.
Bland hans offer märks elitboxare som Bo Högberg Hisingens BK, strax före SM 1959, flerfaldige östtyske mästaren Werner Busse, likaså den flerfaldige danske mästaren Niels Priis, Rolf Pettersson (Träff) från IF Linnéa, Eje Sjöberg Eskilstuna BK, Gunnar Johansson AIF och Bjarne Ahlqvist Redbergslids BK. Roberts kraftfulla boxning gav utdelning.
Lite besvärligare blev det mot Stig Waltersson BK Akilles, Tivador Balogh Redbergslids BK och ett par amerikanska boxare från US Army i Västtyskland. I hans sista match blev Robert hårt knockad. Kanske kan detta sökas i att han vid tidpunkten var nygift! Hustrun kom liksom Robert från Tyskland.
Matcherna i Kalmar finns detaljerat beskrivna i boken om Kalmar Boxningsklubbs historia. Förlusten på delat domslut mot Balogh godkändes inte av publiken. Protesterna var många och omfattande.
För dansken Niels Priis blev det ett olyckligt jubileum. Hans match nummer 100 slutade med knockoutförlust i första ronden.
Stort tack till dottern Petra som förmedlade budet om Roberts frånfälle.
//CF
PS Omslaget till boken om Kalmar Boxningsklubb 1929-2010 har på något sätt blivit fel på nätet, men innehållet är det ursprungliga.
Foto från familjealbum.
Läs mer →Publicerat i:
Dödsfall
Publicerat den 23/09 -24
Det här är nyttig läsning för alla som är engagerade inom svensk boxning.
SBF valde att bryta med den internationella världsorganisationen IBA.
Under mycket stoj lanserades en "internationell" konkurrent till IBA i form av World Boxning (WB).
WB är i praktiken en papperstiger, med få medlemmar och inga personella eller ekonomiska resurser.
IBA har 192 medlemmar jämfört med 14 för WB.
SBF hoppade verkligen i galen tunna.
Deras agerande straffar de egna boxarna som nu har allt mer begränsade möjligheter till matcher.
Vidare information här.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
IBA
Publicerat den 18/09 -24
I början av sommaren kom det ett trevligt mejl från Erika vars morfar var den kände göteborgspugilisten Per Björk.
Han var aktiv under 1920- och 1930-talen och tävlade först för Göteborgs Atletklubb och därefter för Redbergslids BK.
Det visade sig att familjen ägde en utomordentligt fin samling fotografier från den dåtida göteborgsboxningen.
Foton som till och från kommer förgylla RINGSIDE framöver. Härlig nostalgi som jag tackar för...
Erika berättar att Per var en fin morfar, en rolig spjuver som lärde henne spela kort och boxning. Att han gav henne många fina minnen.
Per gick även tre proffsmatcher och erhöll för detta en summa av 454 kr, vilket år 2015 motsvarade 13.991 kr och 91 öre.
Det var en god ersättning för en boxare i de lättaste viktklasserna. En industriarbetare tjänade i snitt 5 kr 38 öre per dag år 1935.
Fotona nedan är inför och efter en stadsmatch mellan Göteborg och Oslo. Stadskamper var myckt populära, där exempelvis Stockholm, Göteborg och Malmö brukade mötas inför fullsatta hus.
Den 8 februari 1930 drog Oslo det längsta strået och Göteborg fick se sig besegrat med 5-3. Matchresultaten här.
Göteborgslaget, som bara bestod av boxare från Redbergslids BK, hade följande uppsättning:
Lagfotografiet från vänster till höger. Tungvikt Karl Sundström (segrade), Lätt tungvikt Carl Olsson, Mellanvikt Lorentz Olsson (segrade), Weltervikt David Johansson, Lättvikt Sven Asplund, Bantamvikt Per Björk (segrade) och Flugvikt Karl Adelsson.
Det andra fotot visar hur Per Björk hyllas för sin seger vid norsk-svenska gränsen. Notera att tågresan gick i klass 3. Inga bekvämligheter för gårdagens pugs. Observera också cigaretten. De flesta idrottare var rökare. Enligt reklamen var det nyttigt, även om några hade börjat tvivla på det budskapet.
Stort tack till Erika.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Matcher,
Foton,
Nostalgi
Publicerat den 28/08 -24
En barndomskamrat till Lennart Carlsson kom med uppgiften att han var avliden.
Lennart var något så ovanligt som en bra svensk boxare i de lättaste klasserna. De är sällsynta.
Han kallades bl.a. för "47-an" efter sin vikt.
Lennart tävlade för IFK Linköping.
Under en nästan tioårig karriär hann han med en imponerande rad titlar; nybörjarmästare 1973, erövra ett junior-silver 1973, bli nordisk juniormästare 1975, svensk juniormästare 1975, ett SM-silver 1977, två SM-guld 1978-1979 och därtill ett nordiskt silver 1978. Sju landskampsuppdrag ingår också bland meriterna.
Till SM 1979 kom han skadad och otränad, ändå gick det vägen. En skivstång över bröstet föranledde en spricka på revbenen.
Lennart besegrade hela den svenska eliten - namn som Mats Frank, Per Nilsson, Terry Laitala, Kermit Fredriksson och Bo Nilsson.
Den thailändske OS-trean Poontarat blev naturligtvis för svår vid deras möte i Stockholm 1977. Thailändaren blev f.ö. WBC-mästare som proffs.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Dödsfall
Publicerat den 24/08 -24
Ingwar "King" Håkansson var en välkänd boxare framför allt i skåneregionen. Han tävlade för Häljarps AIS (Landskrona).
1963 blev han Nybörjarmästare.
Nedanstående är en förkortad artikel som tidigare varit införd i Folk och Bygd (Landskrona). Den är författad av boxningsentusiasten Bengt Nilsson som också ingår i tidskriftens redaktion. Jag tackar Bengt för den fina artikeln om hur det kunde gå till på lokal nivå. Vi behöver fler av denna typ av minnesanteckningar från den svenska boxningens historia.
---
PUTTA UT HAN!
Inspirerade av Ingemar Johanssons framgångar träffades ett gäng grabbar midsommardagen 1962 på byns utedansbana för att träna boxning. Den och byns kiosk var belägen där vi idag återfinner Tallskolan. Det lilla sömniga samhället stod inför en enorm utbyggnad. Under decenniets tre första är byggdes 350 villor. Både tallskog och sparrisfält förvandlades i rask takt till villatomter.
Vid en träning kom Gunnar Nilsson i ett ärende till kiosken och fick se pågarna puckla på varandra med gängets enda par boxhandskar. Hade man vänsterhandsken i första ronden fick man ha högran i andra. Gunnar, själv gammal boxare, tyckte att verksamheten borde styras upp. Han kallade intresserade till ett möte och på fiket i byn bildades Häljarps AIS den 12 juli 1962. Boxning och fotboll var det tänkt att den nya föreningen skulle syssla med. […] I stället blev det full satsning på boxning och i Kalle Erikssons källare dammade ett tjugotal grabbar på varandra, för att efter träningen gå hem till Gunnar Nilssons villa där fru Ethel bjöd på kaffe och smörgåsar. Redan den i november efter fyra månaders träning släpptes de första häljarparna upp i Skånska Juniormästerskapet, med milt sagt blandade framgångar.
Matti Toivonen knockade en trelleborgare i första ronden för att i nästa match själv bli utslagen efter 8 sekunder! Jan Asp fick också syna ringgolvet. Han hade för övrigt...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 09/08 -24
När de olympiska boxningarna nådde sin slutfas bytte man bankpalats från Arena Paris Nord till Stade Roland Garros.
Stade Roland Garros invigdes 1928 som tennisarena och är främst känd som sådan. Den erhöll sitt namn av en fransk flygpionjär som sköts ner under första värdskriget.
Arenan ligger i ett av de mest välbärgade delarna av Paris. Där finner du mer än nittio ambassader.
Det finns en boxningshistorisk koppling mellan Sverige och arenan.
För nästan på dagen nittio år sedan, närmare bestämt onsdagen den 26 juli 1934 äntrade John Andersson (JA) ringen i Stade Roland Garros. I motsatt ringhörna stod den gode italienaren Merlo Preciso. Programmet drog 8,000 åskådare. Några dagar innan matchen hade italienaren godkänts som utmanare till fransmannen Marcel Thiel om Europatiteln.
Precisco var nere i första och JA kontrollerade matchen. Hans poängseger var klar men inte överlägsen. Efter kampen besökte JA idrottstidningen l'Autos redaktion. Han var glad över vinsten men beviken på IBU. De kunde väl väntat till efter matchen att utse utmanaren till EM-kronan.
Läs mer om John Andersson öden i och utom ringen. Det tillhör boxningshistorisk allmänbildning att känna till honom. Sverige har inte haft så många internationella titelinnehavare eller utmanare...
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Böcker,
Matcher,
OS,
Nostalgi,
Stora Grabbar
Publicerat den 05/08 -24
Kön är en biologisk funktion som har sitt ursprung och utveckling under evolutionen. Dessvärre är vetenskap ingenting de bryr sig om i de kretsar som förespråkar tokigheter som att det inte finns någon olikhet mellan könen eller att det finns 104 kön eller att homosexualitet är lika vanligt som den heterosexuella varianten.
Den i riksdagen nyligen klubbade lagen att kön sitter i huvudet innebär tokigheter som – ”tycker jag att jag är en två meter hög lesbisk albansk dvärg” – så är jag det. Ursprunget till denna galenskap kommer från politiskt korrekta strömningar inom hbtq- och wok-rörelser i USA. De har fått starkt stöd på universiteten och därmed fått spridning för sina åsikter inom stat och näringsliv. Inte bara i USA utan också i Västeuropa.
Över varenda offentlig byggnad vajar en pridefana. Varför det? Varför är bögar/flator/transor mer värda än vi övriga medborgare?
Se bara på det storkäftiga RFSL. De har gått från att försiktigt föra fram de homosexuellas rättigheter till att bli ett välmående affärsdrivande företag. Varenda skola och företag tvingas bli licensierade av RFSL för dyra pengar. För vadå? Att vi skall vara snälla mot regnbågens alla kulörer. Och att pojkar skall feminiseras. Killar får inte längre vara maskulina.
Själva är RFSL inte speciellt snälla mot dem som inte delar deras åsikter. De som en gång var förföljda har numera förvandlats till fullfjädrade mobbare. Bögrörelsen tycks inte ha lärt något av sin historia.
Det som nu sker under OS med boxande män i damklasserna skall betraktas utifrån detta perspektiv - plus ytterligare ett. Internationella Olympiska kommittén (IOK) som administrerar boxningen har gjort allt,...
Läs mer →
Publicerat i: OS
Publicerat den 31/07 -24
Det gick som det brukar när blå-gula boxare är ute på mästerskap. På sin höjd en vinst, sedan respass hem.
Svensk boxning befinner sig på en låg standard och har gjort det länge utan att någon har reagerat eller agerat.
Tvärtom så har det funnits något självgott hos svenska boxningssamhället. Bara för ett par år sedan kunde man läsa dumheter som "vi ligger nära toppen nu" och "vi tillhör de främsta" på förbundets hemsida.
Ibrahim Nebil illustrerade svensk boxnings dilemma. Vilja men inte kunna. Han kämpade väl, t.o.m. bättre än väntat, men räckte inte till.
Han var hela tiden tvåa i allt han företog sig. Uzbeken behövde inte förta sig. Efter matchen låg han på golvet och tackade den högste för nederlaget. Osmakligt. Hur i h-e kan förbund och olympiska kommitten godkänna detta?
Anna Laurell-Nash är en katastrof som kommentator. Hon pladdrar mer än analyserar och hon ser sig främst som en PR-gumma för SBF. Hon hade Agnes Alexiusson som segrare och hennes superlativer över Nebil skymde händelserna i ringen. Det är inte en reporters uppdrag att vara partisk. Vederbörande skall vara iskallt kylig i sina kommentater, inte en påhejare. Att blåsa upp boxarna till något de inte är, är bara att göra dem en otjänst.
När hon tilldelar Nebil en plats i "absoluta världstoppen" - vem vill hon bedra? Sig själv? Sina boxarkompisar?
Förbundet anställde en engelsman som skulle frälsa svensk boxning. Av det blev platt intet. Han var mest intresserad av att komma till Paris, inte att utveckla den skrala svenska boxningskulturen. Enligt ryktet har han fått sparken...
Han kostade grova pengar. Till ingen nytta.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: OS
Publicerat den 28/07 -24
Såväl Agnes Alexiusson som Nebil Ibrahim hade ofantlig tur i lottningen.
De ställdes mot två oskolade nybörjare.
Agnes kunde inte förvalta chansen. Hon boxades uselt och passivt och belönades därefter.
För några år sedan var hon ett stort löfte, men stagnerade snabbt.
Agnes har de facto aldrig vunnit något större mästerskap och hon tvingades genomgå flera kval innan hon kom till Paris.
Hennes rykte har varit mer omfattande än hennes prestationer i ringen.
Hon bör sluta eftersom många matcher och ännu fler hårda sparringsessioner börjar sätta sina spår.
Nebil mötte en motståndare som inte borde fått delta. Palestiniern var där enbart på politiska grunder.
Som förväntat kunde killen inte boxas. Han slogs hellre än ägnade sig åt the noble art så det blev en ensidig affär.
Nebil kunde hålla lekstuga.
Religion är en privatsak och religösa manifestationer borde förbjudas i ringen och på andra idrottstävligar.
Bägge de manliga deltagarna kravlade omkring på golvet för att tacka en av de cirka 7,000 gudar som brukar åkallas bland de som tror på andeväsen.
Den ene för förlusten, den andre för segern!
Vedervärdigt.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: OS
Publicerat den 26/07 -24
Agnes Alexiusson möter en tjej från Ecuador vars främsta merit är en bronsblecka från Panamerikanska spelen 2023.
Hon deltog på OS i Tokyo och åkte ut på direkten.
Ännu enklare blir det för Nebil Ibrahim. Han går mot en kille från Palestina som överhuvudtaget inte har kvalificerat sig till OS.
Han är speciellt inbjuden av politiska skäl.
Ryssland är bojkottad av samma politiska skäl. Krig har aldrig hindrat nationer från att medverka tidigare.
Hur många gånger har inte USA varit ute i krigiska ärenden världen över utan att någon yrkat på bojkott.
Rysshetsen, inte minst i Sverige, är att likna med rena rama rasismen och hets mot folkgrupp.
En av poängerna med de olympiska lekarna är, eller var, att världens ungdom skall mötas och förbrödras.
Hela idrottsrörelsen stinker.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: OS
Publicerat den 23/07 -24
I morgon onsdag 24 juli börjar de olympiska lekarna i Paris.
Först ut är fotboll och rugby.
Boxarna får vänta i ringhörnan fram till den 27 juli.
Det är hela 36 år sedan en blågul boxare erövrade en OS-medalj. Det säger en hel del om boxningens försämrade standard för svenskt vidkommande. Organisationen, tränarna, utövarna...
Svensk OS-boxning lever på minnet från fornstora dagar. Det krävs nästan en arkeolog för att gräva fram de ädla valörrna.
Det har blivit sammanlagt elva medaljer sedan svensk boxnings debut i Paris 1924.
Guld - 0
Silver - 5
Brons - 6
1928 Amsterdam. Silver till Nisse Ramm (Djurgårdens IF) i tungvikt. Brons Gunnar Berggren (Hammarby IF) i lättvikt.
1932 Los Angeles. Silver Thure Ahlqvist (BK Ymer) i lättvikt. Brons Allan Carlsson senare Ekbäck (Örebro AK) i fjädervikt.
1936 Berlin. Brons Erik Ågren (Narva BK) i lättvikt.
1948 London. Silver Gunnar Nilsson (Redbergslids BK) i tungvikt.
1952 Helsingfors. Silver Ingemar Johansson (Redbergslids BK) i tungvikt. Brons Stig Sjölin (Värnamo BK) i mellanvikt.
1972 München. Brons Hans Thomsén (Hisingens BK) i tungvikt.
1988 Söul. Silver George Cramne senare Scott (IF Linnéa) i lättvikt. Brons Lars Myhrberg tidigare Lundgren (Djurgårdens IF) i weltervikt.
Däremellan och därefter har det varit mörker. De flesta svenska boxare har klart underpresterat då det gällt i olympiska sammanhang. För många har det varit rena magplasket.
Samtliga OS-resultat finner ni under Mästerskap/Landskamper/OS på listen ovan.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: OS, Turneringar, Nostalgi
Publicerat den 09/07 -24
Den som bara tar del av svensk "rapportering" om Ryssland blir ordentligt vilseledd.
Den består mest av okritisk och hejdlös krigsaktivistisk propaganda.
Enligt våra media råder det kaos och ekonomisk bankrutt i Ryssland och hur många gånger har inte Putin dödförklarats?
Boxningen lever i önsklig välmåga i Ryssland. Det tävlas som aldrig förr.
Nyligen avslutades EM för ungdomar i Sarajevo.
Gissa vem som blev bästa nation?
På första plats kom Ryssland. De hade 26 deltagare på plats och de erövrade hela 22 medaljer (16-3-3).
Därefter var det ett långt hopp ner till andraplatsen. Armenien med 17 boxare och tio medaljer (3-6-1).
Trea blev Irland 25 pugs och sju medaljer (2-0-5).
Fyra England 17 deltagare och sju medaljer (1-3-3).
Sammanlagt deltog 28 nationer och 370 aktiva, men naturligtvis inte bojkottokiga Sverige, övriga Norden och Nederländerna.
Piratorganisationen WB har motvind, milt uttryckt.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: EM, EUBC, IBA
Publicerat den 01/07 -24
Ni minns väl kenyanen som kom som ett yrväder en afton i oktober, för att tavestera August Strindberg.
Den som gräver finner ... och det gjorde Roger Blomkvist ... ytterligare en match för Patrick Lumumba i Sverige.
Hans svenska matchfacit är nu 52 (50-2). Den "nya" matchen gick den 25 november 1983 i Karlstad.
Lumumba besegrade Constantin Varan på TKO i tredje. Några månader senare rönte rumänen samma öde mot Håkan Brock (Malmö BS) i Östersund.
Kanske finns det ytterligare någon match för Lumumba i mörka Värmland. Han tävlade vid tidpunkten för BK Killingen i Kil.
Det var ett försök att undkomma storstadens alla frestelser... läs med betoningen på försök.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Nostalgi
Publicerat den 28/06 -24
Den för svensk publik kände norske boxaren Steffen Tangstad har avlidit. Boxare brukar uppnå hög ålder men han blev bara 65 år.
Tävlade för Osloklubben IF Tönsbergkameratene och blev norsk amtörmästare åren 1975-1980.
Han gick bara 70 matcher och hela åtta av dem mot svenska boxare.
Tangstad besegrades av Roger Andersson i en nordisk juniorfinal. Likaså blev Anders Eklund honom övermäktig inte bara som proffs.
I övrigt var det idel vinster över det blå-gula tungviktsgardet. Till offren hörde Bengt Cederqvist, Lars-Göran Olovsson, Åke Johansson och Conny Åkesson.
Tangstad övergick till de professionellas led under 1980 och blev två gånger Europamästare som proffs.
Hans sista proffsframträdande var en IBF-titelmatch mot Michael Spinks 1986. Det var något av en missmatch och i början av fjärde ronden tackade norrmannen för sig.
Han var också populär TV-kommentator för TV1000.
Dessvärre drabbades han av en nervsjukdom som ledde till amputation av ett ben.
//CF
PS. Roger Blomkvist påpekar att Steffen Tangstad hade en son, Otto, som blev norsk mästare 2007.
Tack för den informationen. Boxande bröder är ganska vanligt, fader son mindre så.
Otto mötte troligen bara en svensk Robin Antonsson från Näsum BK. Året var 2005. Någon som kan komplettera?
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 23/06 -24
Den tidigare danske mästaren och landslagsmannen Pauli Rosenbeck har avlidit.
Han tävlade för IK Sparta i Aalborg och Christianshavns Idraetsklub (CIK) i Köpenhamn.
På meritlistan står Jyllands-, Köpenhamns- och Dansk mästare. Därtill uttogs Pauli till fyra landskamper, varav två vinster över svenskar.
Efter den aktiva tiden blev Pauli kassör i det danska boxningsförbundet (DABU).
Under perioden 1982-1986 var han även ordförande för förbundet.
Han var tvillingbror med Bjarne Rosenbeck.
Pauli mötte besegrade flera svenska mästare och landslagsmän.
Bland dem Leon Wolff, Teofil Pollex, Anders Gavelin, Lars Risberg, Kjell Lindblad och Rolf Pettersson (Träff).
//CF
PS Varmt tack till Carl F som förmedlade budet.
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 17/06 -24
Möt Sveriges hårdaste fighter någonsin - John Andersson.
Läs om mannen som förorsakade TV-chock
Läs om mannen som räddade en kamrat i skeppsgossekåren från drunkningsdöden
Läs om mannen som blev torpederad två gånger under kriget
Läs om mannen som blev fransk hederslegionär
Läs om mannen som blev svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör som amatör
Läs om mannen som blev Sveriges förste Europamästare i professionell boxning
Läs om mannen som var den förste svensk som kämpade om en VM-titel
Läs om mannen som boxades under revolverhot
Möt John Andersson
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Böcker
Publicerat den 08/06 -24
Efter ett antal kufiska kval blev Sverige representerat på sommarens Olympiska lekar.
Nebil Ibrahim och Agnes Alexiusson lyckades ta sig till Paris.
I boxning har Sverige varit med på samtliga turneringar utom tre, 1920 i Antwerpen, 1964 i Tokyo och 2000 i Sydney.
I de flesta fall har de blå-gula boxarna underpresterat och gjort det rejält.
Oftast har de åkt ut på direkten eller som bäst överlevt första omgången.
Det är nu länge sedan Sverige nådde några framgångar. Seoul 1988 var senaste gången. Där blev det ett silver och ett brons.
För ovanlighetens skull gjorde nästan samtliga uttagna goda insatser.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: OS
Publicerat den 11/05 -24
Ni läste rätt och ni bör läsa det en gång till.
Vad har stackarna i WB att sätta emot?
Vad har svensk boxning att sätta emot?
Svensk boxning valde fel väg i sin politiska blindhet.
Det är nu dags för dem som handlingskraftiga och de som blickar framåt att bryta med WB.
Förtydligande läsövning.
"The International Boxing Association (IBA) is investing over $80 million into prize money over the next four-year cycle until 2028 and announced its fully-packed global event calendar.
The IBA Board of Directors approved the comprehensive event roadmap at its meeting that took place in Madrid on 4 May 2024. The flagship IBA events, the IBA Men’s World Boxing Championships and Women’s Boxing Championships will take place every other two years. The prize money fund for Men’s events is set at an astounding $10.4 million per event, and the women’s coming in at an impressive $4.8 million."
Läs mer på IBA:s hemsida.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: IBA
Publicerat den 06/05 -24
Roligare då att ta del av lite boxningshistoria via Svenska Boxningsförbundet version 1 och 2.
Den 19 mars 1919 bildades en interimstyrelse för att organisera amatörboxningen i Sverige. Den 12 april samma år var planerna och riktlinjerna klara för det Svenska Boxningsförbundet. Det historiska mötet ägde rum på restaurang Riche i Stockholm.
Det hade dock boxats i Sverige långt tidigare. Den första riktiga matchen torde ha gått i Malmö 1893, men det var i Stockholm och bland de olika atletklubbarna som verksamheten fann sitt organisatoriska nav. Atletik var på modet vid förra sekelskiftet. Det var publikdragande aktiviteter där utövarna bollade med vikter, hade dragkamp med hästar, lyfte galanta damer på bräda och t.o.m. brottades med björnar. Dessa kraftkarlar fattade tycke för boxningen och utövade sporterna parallellt. Matcherna var en blandning av vad vi idag skulle benämna amatör- och proffsboxning. Gränsen var oskarp långt in på 1920-talets början. Boxningen fann omedelbart sin publik. Bland förgrundsfigurerna återfanns namn som Hjalmar Lundin, Calle Sven, Oscar "Bellis" Carlsson, Viking Cronholm, Stellan och Rolf Lindhe, Verner Lejon, Andrew "Kid" Johnson och något senare Alex Weimark. Flera träningsinstitut öppnades och även ett par instruktionsböcker i boxning publicerades.
År 1912 arrangerades OS i Stockholm. Boxningen ströks från programmet, men det är en historia för sig. Intresset medförde att de första tankarna på att organisera boxningen nationellt tog form. Boxningen upptogs också i dåtidens motsvarighet till dagens RF, men petades bort lika kvickt. De herrar som styrde och ställde i idrottssverige ville inte ha med boxningen, eller rättare uttryckt, med boxarna att göra. Därför organiserades boxningen av andra krafter än de aktiva.
Lördagen den 1 mars 1913 grundades den första versionen av SBF. Platsen var Rosenbad!
En styrelse, fylld av militärer, tillsattes under ledning av överste Schersten, som hade undervisat i boxning på gymnastikinstitutet redan 1895. De första föreningarna som anslöt sig var...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF
Publicerat den 05/05 -24
Lars-Olof, gemenligen kallad "Lollo", startade sin boxningskarriär som Lars-Olof Johansson i Hisingens BK. Efter sin aktiva tid stavades efternamnet till Rydfalk.
Han blev svensk mästare i fjädervikt 1971 men tävlade då för för Redbergslids BK.
SM-silver 1970 och SM-brons 1968. Därtill sydsvensk mästare och distriktsmästare för juniorer i Göteborg.
På meritlistan ingår också sex landskampsuppdrag med tre vinster. Ingick i den svenska truppen på EM i Madrid 1971.
Rydfalk var en känd och välsedd domarprofil.
Matchlista här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 29/04 -24
SBF:s styrelsen leker moralpolis och det fortsätter att gå ut över de aktiva.
Den ena prestigefyllda turneringen efter den andra avverkas utan svensk närvaro.
Hur många av sina egna värdegrunder bryter SBF mot i sin bojkotthets mot Ryssland?
Hyckleriet är omfattande.
Nyligen avslutades europamästerskapet och jag saxar från EUBC (European Boxing Confederation) hemsida angående evenemanget.
"Altogether 337 boxers traveled to Belgrade, 121 womenand 216 men from following countries: Austria, Azerbaijan, Belarus, Belgium, Bosnia and Herzegovina, Bulgaria, Croatia, Czech Republic, Estonia, France, Georgia, Greece, Hungary, Ireland, Israel, Italy, Lithuania, Malta, Moldova, Montenegro, North Macedonia, Poland, Romania, Russia, Scotland, Serbia, Slovakia, Slovenia, Spain, Switzerland and Turkey."
Det måste vara oerhört besvärande för piratorganisationen WB att se stora boxningsnationer som exempelvis Frankrike, Irland, Italien, Polen och Turkiet ge fingret åt dem.
Bästa nation blev Ryssland (naturligtvis) följt av Serbien, Bulgarien, Turkiet och Irland.
//CF
PS. Samtliga matcher från turneringen kan ses här. Ta del och njut!
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 17/04 -24
... så får ni deltaga i damklasserna.
Då kanske ni enklare kan vinna ett mästerskap eller två.
Det som pågår i Sverige är verkligen dumskallarnas sammansvärjning.
Kön är en biologisk företeelse som utmejslats under evolutionens gång.
Men för dagens galna politiker sitter könet i huvudet. Så sjukt.
Okunskapen är monumental.
Vår stackars statsminister talar mest om sin egen dröm. Han vill inte vara det hen han är.
Lever i ett vitt "äktenskap" med en religiöst störd svartrock.
Trivs bäst i hbtq-sammanhang.
Kompenserar sina tillkortakommanden med krigshets. Det låter som om stollen VILL ha krig.
Varje samhälle får de politiker det förtjänar.
Det är synd om människorna.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD
Publicerat den 10/04 -24
Verksamhetsårets resultat minus 2 568 065.
Vad säger medlemmarna om styrelsens lättsinniga ekonomiska politik?
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 04/04 -24
Stucki var född i Tyskland, men började med boxning i Schweiz och blev nationell mästare där 1954.
Kom till Sverige året efter. Bosatte sig i Östergötland. Första klubben blev den legendariska BK Akilles, skiftade senare till Eskilstuna BK.
För Eskilstuna blev han svensk mästare 1962.
Stucki mötte stjärnor som Stig Sjölin och Stig Waltersson.
Bland övriga goda namn, bör nämnas Marton Varro (BK Masen), Bengt Hansson (BK Defence), Teofil Pollex (Djurgårdens IF), Johnny Johansson (Arvika BS), Daniel Freiman (Upsala IF) och Rolf Lundström (BK Örnen).
Förutom SM-Guldet, även ett SM-Silver 1961. Därtill tre gånger mellansvensk mästare.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 22/03 -24
NM arrangeras denna gång i Danmark. Under dagarna 22-24 mars 2024 skall det avgöras vilken nation och vilka pugilister som är främst i Norden.
Tanken på ett slags nordiskt mästerskap hade funnits sedan 1940-talet, men det dröjde till 1955 innan den kunde realiseras.
Då var det en affär enbart för seniorer och utmärkta sådana fanns det gott om i Danmark, Finland, Norge och Sverige vid tidpunkten.
Lång senare tillkom Island. Liksom damer och juniorer. NM har haft sina glansdagar men 1992 var det stopp för herrseniorerna. Tävlingen återuppstod 2009.
Det första NM avhölls i Köpenhamn i februari 1955. Tävlingen blev något av en besvikelse för svenskt vidkommande. Endast Stig Sjölin (Värnamo BK) och reserven Lennart Risberg (BK Örnen) vann sina klasser.
Övriga svenskar var Werner Vasén (Hisingens BK), Jan Nordbeck (Eslövs IK), Åke Wärnström (Katrineholms BK), Berndt "Mike" Johansson (IF Linnéa), Ragnar Bergström (Redbergslids BK), Harry Gunnarsson (BK 1925), Bertil Larsson (Nacka BK) och Karl Preutz (Hässleholms BK).
I mästerskapet ingick även matcher om bronsmedaljen.
Bästa nation 1955 blev Danmark med fyra guld, följt av Finland med tre, Sverige två och Norge ett.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar, NM
Publicerat den 12/03 -24
En vän är död.
Stig Waltersson var en av Sveriges främsta boxare genom tiderna och han tävlade för Norrköpingsklubben BK Akilles.
Meritlistan imponerar. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev nordisk mästare, uttogs till EM och erhöll 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Utöver detta blev han nybörjar- och juniormästare, samt tre gånger mellansvensk mästare.
Som professionell blev Stig Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer tretton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna. Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att skydda sina systrar.
Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping.
Stig Waltersson var en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet.
Det bör noteras att han mötte Bosse Högberg fem gånger. Stig vann samtliga matcher!
Enligt Stig var Bosse enkel och förutsägbar att möta. Han var också 5-0 mot Branko Mikek, 4-0 mot Rolf Pettersson/Träff, 4-0 mot Ingemar Johansson, 3-0 mot Lars Risberg, 4-1 mot Torsten Sjödahl, 4-2 mot Bosse Pettersson, som han ansåg vara mycket bättre än Högberg, plus en hel mängd X-0 mot diverse svenska mästare och landslagsmän. Det väger tungt, mycket tungt.
Stigs matchlista som amatör här.
Det bästa sättet att hylla Stig är att läsa boken om hans liv. Beställ exempelvis via Adlibris eller Bokus.
Christer Franzén
I samband med utvningen 2012 kom det ett trevligt brev från en trogen besökare på RINGSIDE och tidigare boxare.
"Jag har med intresse läst Din bok om Stig Waltersson. Han var en utomordentligt duktig amatörboxare helt i klass med sin namne, Stig...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 11/03 -24
Varsågoda!
Ny ranking byggd enbart på resultat och inte inre organisationspolitik.
En glädjande trend som vi hoppas fortsätter - det matchas allt flitigare.
48/511 Omar Mujtabashams Narva BK
2 Joshua Muyinda Morgongåva BK (j)
3 Axel Palmgren Ystads SK (u)
4 Daniel Mesto Haninge BK (u)
5 Amadeus Guerrero Majornas BK (u)
6 Jonathan Rokka IK Ymer Borås (u)
7 Anis Elyassir Morgongåva BK (u)
8 Yaseen Qais Morgongåva BK (u)
9 Ali Yugoubi Team Ljungby Box IF (u)
10 Tor Myrberg Klason Djurgårdens IF (j)
54
1 Hafiz Mirzai Kristianstads BK
2 James Paredes Väsby BK
3 Viggo Pettersson Hammarby IF (j)
4 Muhammad Mirjalolov Botkyrka BK
5 Isak Eliasson (tidigare Syed Abdollah Hosseini) Umeå BK
6 Clay Jayson (tidigare Klas Jansson) BK 30 Motala
7 Yosef Beyaa KK All Round (j)
8 Hirmiz Yohana BK Tiger Västerås
9 David Rizvan BK TrimKristinehamn (u)
10 Jacob Andersson Värnamo BK (u)
57
1 Nebil Ibrahim Upsala IF
2 Erduan Berisha KFUM Linköping
3 Alvin Warukaga BK 30 Motala
4 Ridan Abdo NBK/Akilles
5 Gino Dobreva Malmö BK (j)
6 Emil Ödman Redbergslids BK (j)
7 Reza Ibrahimi Narva BK
8 Neo Vis Jamegar Haninge BK
9 Ismail Salih Morgongåva BK (u)
10 Faris Mohamed IK Ymer Borås (u)
60
1 Hadi Hadrous Malmö BK
2 Kevin Bohm Morgongåva BK
3 Abbas Mohevi Hammarby IF
4 Awaz Shakuri Stockholms AIF
5 Sebastian Rodriguez Helsingborgs BK
6 Farshad Sadqi Upsala IF
7 Patrik Wreder IF Linnea (j)
8 Adam Tegström Dahmani Umeå BK
9 Noradiin Dhoore Hisingens BK
10 Mykhailo Hubarenko Vänersborg BK (j)
63,5
1 Hampus Broman BS Tor Kumla
2 Alexander Fredriksson Morgongåva BK
3 Allan Malla Hammarby IF
4 Julio Huashuayo Djurgårdens IF
5 Marco Alärd Skoftebyns AIS
6 Said Mamergov Haninge BK (j)
7 Jonas Hossein El Ghoul Malmö BK
8 Vihtori Lindström Umeå BK (j)
9 Angelo Adamos AIK Stockholm (j)
10 Wilberforce Bezudde Jr Djurgårdens IF (u)
Läs mer →Publicerat i:
Ranking,
SBF
Publicerat den 06/03 -24
Ett utmärkt steg och inte en dag för tidigt.
IBA pekar åter framåt.
IBA satsar stort på kvinnliga utövare och funktionärer.
Artikel här.
Vad säger piraterna inom WB om detta?
Vad säger WB:s nickedockor i Sverige?
//CF
Läs mer →Publicerat i:
IBA
Publicerat den 24/02 -24
Säga vad man vill om Mikaela Lauren men hon har en kollosal förmåga att manipulera media på sina egna villkor. Det ena rosenskimrande reportaget efter det andra har hyllat henne som vore hon en världsmästare. Kritiklösa "journalister" har svalt henne med hull och år.
Men comebacken mot en helt värdelös nybörjare avslöjade hur usel Lauren är. Trots den upptrissade stämningen och stora ord innan matchen uppvisade hon dålig balans, usel tajming, snubbel kring sin egna ben och allmänt förvirrat uppträde i ringen. Oh dear, vilken diplomare som helst besitter bättre teknik än den som en ringrostig Lauren gav prov på.
Motstånadaren, om man nu kan kalla henne så, var en stackars förskrämd tjej från Georgien, som traskat omkring i ringen fem gånger tidigare som proffs. Fyra gånger har det blivit förlust. Hon har tidigare blivit knockad i Alingsås. Den senaste matchen kom i juli 2023. Hon importerades till Danmark som en säker förlorare, så Lauren behövde inte vara orolig.
Det var rent äckligt att höra Lauren beklaga sig över det usla motståndet efter matchen. Hon visste på förhand vad som väntade.
Det är så det går till i proringarna. Det är inte sport, det är bara business.
Kanske ser någon en affärsmöjlighet här...
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Proffsboxning
Publicerat den 19/02 -24
I något som kallas Göteborgs Boxningsserie 2024 som gick av stapeln i Askim 2024-02-17 förekom en rejäl felmatchning.
En ren nybörjare (med noll matcher) från Ale BK ställdes mot en rutinerad Senior B boxare från IK Ymer som tidigare gjort ett dussintal matcher.
Kampen (!?) bröts i andra.
Ingen skugga bör falla på IK Ymer, vare sig boxare eller ledare.
Det är inte deras sak att kontrollera motståndarnas meriter, men det hade varit bra om de gjort det.
Ansvarsfrågan är definitivt tävlingsledningens och det är deras uppgift att se till att matcher och motståndare är likvärdiga.
Fanns det ingen som reagerade? Inte ens nollboxarens ledare?
Fanns det ingen supervisor på plats?
För några år sedan blev en kvinnlig junior hårt knockad av en senior A boxare i Ljungby.
Då ingrep SBF och förbundet bör definitivt undersöka hur matchen i Göteborg kunde komma till stånd.
Tävlingsledare som de i Askim ska stängas av.
Ungdomarna måste skyddas från skador.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
SBF
Publicerat den 11/02 -24
Lördagen den 10 januari utkämpades en nationsdust i Uppsala. Skottland stod för motståndet och enligt Upsala Nya Tidning avgick de med segern. Skottland tillhör liksom Sverige smånationerna i boxning.
På sin hemsida nämner det skotska förbundet inte med ett ord om landskampen, så de tillmäter den ingen betydelse.
Sverige har mött Skottland vid tre tillfällen tidigare och det har blivit två vinster och en oavgjord.
Första gången var 1979 i Stockholm. Blågul seger med 9-1. Det var på den tiden då svensk boxning fortfarande var att räkna med. I det segrande laget ingick Terry Laitala (Kristianstads BK), Kermit Fredriksson (Säffle BK), Marino Radman (Redbergslids BK), Ove "Jätten" Lundby (BK Örnen), Ulf Carlsson (Katrineholms BK), Arto Parri (GAK Enighet), Paul Nyman (Kristianstads BK), Per-Ove Olsson (Uddevalla BK), Bertil Österberg (BK 1925) och Anders "Lillen" Eklund (BK Falken).
Nästa möte kom redan 1981, som var ett landskampstätt år. På bortaplan blev det 5-5.
Segrade gjorde Stefan Sjöstrand (IF Linnéa), Shadrach Odhiambo (Redbergslids BK), Vesa Koskela (Olofströms BC), Mikael Ungesson (Majorna BK) och Bo Persson (Malmö BK).
Sedan dröjde det till år 2000 i Stockholm. Där blev det åter en storseger, 8-1, mot svaga skottar.
Det vinnande inslaget betod av Majid Jelili (Tensta BK), Vatche Wartanian (IF Linnéa), Cliff Soukka (NBK/Akilles), Stephen Ablorh (IF Linnéa), Issam Karzoumi (Angereds BC), Marcus Fowler (IF Linnéa), Said El-Tahan (Lunds BS) och Tobias Asklöf (Åtvidabergs BK).
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Landskamper,
SBF
Publicerat den 02/02 -24
Golden Girl är en fin turnering, men det blå-gula inslaget är synnerligen blygsamt.
Juniorerna avspeglar framtiden... eller hur?
Utvecklingen har gått tillbaka under flera år. Vad har de olika styrelserna gjort för att bryta trenden?
En gång stod svensk damboxning bland de främsta i världen. Minns ni?
Senior A: 72 deltagare - 5 från svenska klubbar
Senior B: 51 - 6
Senior C: 43 - 7
Junior A: 14 - 0
Junior B: 18 - 2
Junior C: 17 - 7
Ungdom A: 26 - 6
Ungdom B: 21 - 6
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Turneringar
Publicerat den 27/01 -24
Ännu en kämpe har fallit ifrån. Han avled som Ruddy Scharling, vilket var hans mellannamn, men som aktiv boxare var han Preben Rasmussen och ingenting annat. Det var så han var känd i svenska och andra ringar.
Han hade fina meriter: Dansk mästare 1963-1964-1965, ett Nordiskt silver 1963 och som krönet på karriären en silvermedalj från Europamästerskapen i Östberlin 1965. Därtill fyrfaldig köpenhamnsmästare.
OS-äventyret i Tokyo 1964 blev en match. Motståndaren gick vidare till semifinal.
Preben tävlade för två anrika köpenhamnsklubbar Christianshavns Idrætsklub (CIK) och IF Sparta.
Han var uppenbarligen en boxare som hade det lätt att besegra blå-gula. Inte ett enda nederlag på tio matcher, varav fem var landskamper.
Efter amatörframgångarna väntade proffsringarna. Matchfacit slutade på 29 segrar och en oavgjord på 33 matcher. Den oavgjorda kampen gick mot finländaren Olli Mäki.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Dödsfall
Publicerat den 25/01 -24
Ett härligt foto från finalen i lätt tungvikt 1944. Matchen gick mellan Kurt Stehlin (Huvudsta BK) till vänster och John "Den skånske slagbjörnen" Nilsson (Malmö BK) till höger. På fotot syns något av en sällsynthet - ett rakt slag av John Nilsson.
Malmöboxaren var en utpräglad slugger som tog emot mer än han gav. Det drog folk till galorna, men mot tekniker av Stehlins kaliber kom han till korta.
Hans hälsa debatterades i pressen redan som amatör. Han matchades alldeles för snabbt och hårt. Han tvingades sluta av medicinska skäl. John var en glad gamäng även då hans karriär hade nått vägs slut och trots att livet inte alltid visade sin vackraste sida. Två proffsmatcher sticker ut. Han blev praktknockad av världstjärnan Freddie Mills i första ronden. Det var en match som aldrig borde kommit till stånd.
Samma år, 1946, höll John på att ställa till en storsensation. I Göteborg gick John mot den drygt sju kilo tyngre och åtskilligt längre Olle Tandberg. I tredje ronden satt nationalidolen Olle på golvet, inte bara en utan två gånger. Publiken var helt vild och ropen skallade Jonne, Jonne, Jonne. Olle var illa ute, men John blev för ivrig och slog bort sin chans. Därefter tog Olles tyngd, rutin och metodiska boxning över. Då slutet kom i nionde var John totalt försvarslös och domaren tvingades stoppa den ensidiga kampen.
Olle Länsbergs roman Den hårda leken från 1956 om boxaren Conny Persson är till stora delar baserad på John Nilssons öde. Romanen är bra - läs den! Ta också del av den filmade versionen, med samma titel. Den kan mäta sig med vilken som helst av de bästa boxningsfilmer som gjorts, exempelvis Gentleman-Jim (1942), The Set-Up (1949), Fat City (1972), Raging Bull (1980). Alltså inget Ramboskit. Den hårda leken finns på DVD, senast utgiven i...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Foton, Nostalgi, Boxning på film, Proffsboxning
Publicerat den 22/01 -24
Den lilla utbrytargruppen från IBA med det storhetsvansinniga namnet World Boxing arrangerade nyligen en tävling i Sheffield.
Den kallades för GB Open, men torde mer ha varit ett slags världsmästerskap för organisationen.
De skryter med att ha hela 27 medlemsnationer, 15 av dem var i London.
WB återfinns främst i Europa och hur kan man kalla sig för "World" med så få medlemmar?
Bland deltagarna på GB Open/VM märktes Mongoliet, Franska Polynesien (!), Panama, ett flyktinglag (!) och naturligtvis de nordiska staterna.
De svenska framgångarna var trots det enklare motståndet minimalt, minst sagt.
Det måste vara oerhört besvärande att det nu bildas IBA-organisationer på WB:s domäner, som exempelvis i Tyskland och USA.
Den som vill veta hur de svenska kandidaterna presenterade sig inför WB:s grundningskongress hittar intressant läsning under Candidates for Election: https://worldboxing.org/about/congress/
Notera hur försåtligt ordförande PAX beskriver sin "boxningskarriär".
"Experience as an active, trainer and board member for more than 50
years." Det ser ut som att han har tävlingsboxats, vilket inte är korrekt.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
DDD,
SBF
Publicerat den 01/01 -24
Rankingen baseras på kända resultat.
Den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit.
Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. Det är obegripligt. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva. Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem. Ungdomarna placeras dock i egen kategori efter seniorer/juniorer där sådana finns. Det tävlas fortfarande för lite vilket hämmar den enskildes utveckling.
51
1 Omar Mujtabashams Narva BK
2 Joshua Muyinda Morgongåva BK (j)
3 Axel Palmgren Ystad SK (u)
4 Yaseen Qais Morgongåva BK (u)
5 Ali Yugoubi Team Ljungby Box IF (u)
6 Tor Myrberg Klasou Djurgårdens IF (j)
7 Amadeus Guerrero Majornas BK (u)
54
1 Hafiz Mirzai Kristianstad BK
2 James Paredes Väsby BK
3 Viggo Pettersson Hammarby IF (j)
4 Muhammad Mirjalov Botkyrka BK
5 Isak Eliasson (tidigare Syed Abdollah Hosseini) Umeå BK
6 Clay Jayson (tidigare Klas Jansson) BK 30 Motala
7 Yosef Beyaa KK All Round (j)
8 Montazer Almozawi Djurgårdens IF
9 David Rizvan BK Trim Kristinehamn (u)
10 Jacob Andersson Värnamo BK (u)
57
1 Nebil Ibrahim Uppsala IF
2 Erduan Berisha KFUM Linköping
3 Alvin Warukaga BK 30 Motala
4 Reza Ibrahimi Narva BK
5 Ridan Abdo Norrköping Boxningsteam IF
6 Gino Dobreva Malmö BK (j)
7 Emil Ödman Redbergslids BK (j)
8 Niclolas Schmeyer Malmö BK (j)
9 Neo Vis Jamegar Haninge BK
10 Ismail Salih Morgongåva BK (u)
60
1 Hadi Hadrous Malmö BK
2 Awaz Shakuri Stockholms AIF
3 Sebastian Rodriguez Helsingborgs BK
4 Farshad Sadqi Uppsala IF
5 Patrik Wreder IF Linnea (j)
6 Adam Tegström Dahmani Umeå BK
7 Noradiin Dhoore Hisingens BK
8 Mykhailo Hubarenko Vänersborg BK (j)
9 Luka Khan Begashvili Väsby BK (j)
10 Daniel Pusov Hammarby IF (u)
63,5
1...
Läs mer →
Publicerat i: Ranking
Publicerat den 27/12 -23
En av Skandinaviens bättre boxare har avlidit i en ålder av 79 år. Som så många pugilister tynade han bort i demens.
Som amatör gick han 77 matcher, varav tre mot svenskar. Han vann över Martin Pedersen (Halmstads AIS) och Bosse Pettersson (Redbergslids BK) på delat domslut och besegrade Willy Holmberg (BK Akilles) på TKO.
Som proffs var Bogs oerhört populär i Danmark. Blev rubrikernas man, lite a la Bosse Högberg. Han gick över till de professionellas led efter OS 1964 i Tokyo där han nådde kvartsfinalen. Skrev kontrakt med Mogens Palle som lotsade fram honom till stormatcher. Sista matchen kom 1974. Under tiden blev det 86 matcher med 77 segrar. Bogs kunde skriva Europamästare på sitt visitkort. En titel han försvarade i lätt tungvikt och mellanvikt. Karriärens höjdpunkter, trots förluster, var mötena med världstjärnorna Emile Griffith och Carlos Monzon.
Bogs följde den gängse boxarmallen. Stora pengar in, större pengar ut. Jetset liv kräver sin tribut. Efter karriären väntade ett enklare yrkesliv.
Tack till alla er som framförde dödsbudet till RINGSIDE.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Dödsfall
Publicerat den 25/12 -23
I efterdyningarna av matchen mellan Otto Wallin och Anthony Joshua har självutnämnda svenska experter tagit till orda.
De menar på fullt allvar att det var fel av Wallins ringhörna att stoppa matchen.
Bland dem TV-kommentatorn Paul Nilssen (en gång aktiv inom Stockholms AIF) som anser att det var förhastat av ringhörnan att ge upp.
Han vill dessutom att Wallin ska bryta med Joey Gamache som var den ansvarige för att matchen stoppades. Varför?
Det finns bara två personer i ringen som kan skydda en underlägsen motståndare och det är ringdomaren och det är den ansvarige i ringhörnan.
Vad menar Nilssen&Co? Skulle Wallin ha hårdknockats? Skulle Wallin ha blivit skadad för livet för att tillfredsställa fansens blodtörst?
Länk här till Wallins konterfej.
Det var en mismatch från början till slut. Wallin hade inte skuggan av en chans. Betedde sig som en nybörjare.
Han levererade inte ett slag. Efter kampen såg Wallin ut som om han blivit överkörd av tåget. På Joshua fanns inte en skråma, inte ens en lätt svullnad. Det senare indikerar att Wallin är en pudervippa.
Det finns en bra bok som jag rekommenderar å det varmaste till det svenska boxningssamhället - författad av en person som kan boxning - Damage. The untold story of brain trauma in boxing av Tris Dixon (2021). Alla som är aktiva inom boxning bör läsa den.
Efter läsning så borde alla förstå att en match bör brytas i tid, inte därefter.
Jag hoppas herr Nilssen har refererat sin sista match och att media har lyssnat på honom för sista gången.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
DDD,
Proffsboxning
Publicerat den 21/12 -23
Den kände danske ringdomaren och TV-kommentatorn Ove Ovesen har avlidit i demens i en ålder av 86 år.
Han hade åtskilliga internationella domaruppdrag på såväl amatör- som proffssidan.
Som boxare tävlade han för Tarm AK, Brande AK, BK Midtjyden-Silkesborg och Viborg AK.
Ovesen hann med lite drygt hundra matcher under perioden 1954-1967.
I Halmstad förlorade han på poäng till Bengt-Åke Gunnarsson (Halmstads AIS) 1963-01-06.
Han författade även en bok med enklare porträtt av danska proffsboxare.
Ovesen var uppenbart ihågkommen. Många av RINGSIDES besökare, både i och utanför Danmark, hörde av sig med anledning av hans frånfälle.
Det tackar vi för.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Dödsfall
Publicerat den 18/12 -23
Möt Sveriges hårdaste fighter någonsin - John Andersson.
Ta del av hans liv.
Läs om mannen som förorsakade TV-chock
Läs om mannen som räddade en kamrat i skeppsgossekåren från drunkningsdöden
Läs om mannen som blev torpederad två gånger under kriget
Läs om mannen som blev fransk hederslegionär
Läs om mannen som blev svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör som amatör
Läs om mannen som blev Sveriges förste Europamästare i professionell boxning
Läs om mannen som var den förste svensk som kämpade om en VM-titel
Läs om mannen som boxades under revolverhot
Möt John Andersson - Yrkesboxaren
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
Böcker,
porträtt,
Nostalgi
Publicerat den 05/12 -23
Informationen om internationell boxning är sparsam, minst sagt, på SBF:s hemsida.
För ert höga nöje kommer här medalj tio-i-topp för det nyligen avslutande Junior World Boxing borta i Armenien.
Totalt 26 nationer erövrade minst ett brons. Sverige deltog naturligvis inte.
Blå-gula boxare skall inte tävla på internationell nivå enligt de vise hennen i SBF:s styrelse.
- Ryssland 16 medaljer (7 guld - 2 silver - 7 brons)
2. Armenien 10 (4-5-1)
3. Uzbekistan 11 (4-3-4)
4. Kazakstan 10 (4-0-6)
5. Indien 17 (3-9-5)
6. Irland 3 (2-0-1)
7. Polen 4 (1-0-3)
8. Kirgistan 2 (1-0-1)
delad 9. Grekland 3 (0-1-2) och Rumänien 3 (0-1-2)
//CF
Läs mer →Publicerat i:
IBA
Publicerat den 03/12 -23
BK Älgen bjuder på jubileumstårta.
Mitt under brinnande krig, den 16 november 1943, samlades ett antal boxningsintresserade på ortens Godtemplarcafé för att starta en boxningsklubb. Namnet togs från Östersunds stadssymbol. Klubben blev snabbt ett nav för boxningen norrut. Därtill har åtskilliga norska boxare sin andra "hemmaring" i Östersund.
Som de flesta klubbar i boxningssverige har de varit trägna arbetare i vingården utan att skörda riktigt stora framgångar. Klubbens styrka har varit som arrangör av galor och lokala mästerskap. Nedan några av de mer kända namnen som tävlat i BK Älgens gröna dräkt.
Astor Andersson (SM-guld 1955), Berndt Norberg, Bertil Bredin, Billy Hagström, Bo Boman, Christer Ragnarsson, Curt Andersson (4 landskamper), Eisten Eriksson, Kenth Svedberg, Kjell Söder, Kodjo Akakpo (SM-guld 1990-1991-1992, 1 Landskamp, EM-deltagande), Lars Hugg, Lars-Göran Olovsson (1 landskamp), Olof Vinlöf, Ove Ihrén (JSM-guld 1954), Ove Olofsson, Reinhold Jonsson, Rolf Zell (2 landskamper), Stig Sandelius, Suphap Chataroopacheewin (2 landskamper), Sven Lind, Sven Lundstedt (3 landskamper), Tomas Strålin (1 landskamp), Tord Berglund, Tryggve Eriksson och Veit Burman.
BK Älgen is still going strong så vi ser fram mot nya jubileumstårtor. RINGSIDE gratulerar.
Östersund är ingen stor ort men har producerat ett antal klubbar över tid.
Någon som minns ABK Fight, BK Oden, BK Swing, BK Ängelen, Brunflo BK, IFK Östersund och Kungliga Jämtlands flygflottiljs IF.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Klubbar
Publicerat den 28/11 -23
Under mycket buller lanserades utbrytarorganisationen World Boxing (WB). De har nyligen haft sin första kongress.
Den måste ha varit en enorm besvikelse för organisationen. De påstår sig ha 27 nationer med sig, men det finns ingen förteckning på medlemsstaterna. Där återfinns Argentina, Australien, Nya Zeeland, Kanada, Brasilien, Finland, Panama, St Kittis&Nevis, Sverige, Tjeckien, Nederländerna, Vanuatu och USA. De flesta liksom Sverige småhandlare i branchen.
Jämför med IBA som har 186 nationella förbund bakom sig.
På WB:s kongress försökte den mediekåte ordföranden Pax Sjöholm bli allt från ordförande till ledamot, men rörelsen ville inte ha honom. Det måste kännas bittert eftersom han tjänstgjort som någon slags torped för WB. Sak samma för Karin Mattsson. Tummen ner. Däremot blev Susanne Kärrlander invald i styrelsen. Hon vann sina sporrar i AIBA (nuvarande IBA) och är kanske känd därifrån.
En holländare besegrade en amerikanska i ordförandevalet. Det måste vara en taktisk miss av stora mått. USA var den första organisation att bryta med IBA. Nu kontrollerar de inte ens WB. Det bäddar för spännande konflikter framöver.
När detta skrivs pågår IBA Junior World Boxing i Jerevan, Armenien. 51 nationella förbund deltar med 357 boxare.
Från Europa medverkar tjugo nationer. Det mest intressanta inslaget är Ryssland.
Notabelt bland övriga är Danmark, Tyskland, Ungern, Irland, Polen, Rumänien, Serbien och Spanien.
NATO/EU:s krigs- och bojkotthets fann alltså inget gehör här.
Ryssland har största truppen på plats, 26 pugs, tillsammans med Indien och Kazakstan.
Man kan lugnt säga att WB, och därmed också svensk boxning, traskar i uppförbacke.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i:
SBF,
IBA
Publicerat den 20/11 -23
På 1950-talet var boxningssporten under attack från politiker, ledarskribenter, kulturnissar, läkare, präster och vad vi idag skulle beteckna "politiskt korrekta" typer. Motståndet kom nästan alltid från dem som aldrig ett en boxningsmatch, än mindre besökt en träningslokal. De vann. De fick igenom förbudet mot proffsboxning. Idag är boxningen satt under förmyndarskap. Klubbarna måste söka tillstånd för att arrangera galor.
Så här kunde det låta när Kungliga Socialstyrelsen löpte amok 1953.
De utfärdade en ukas i sex punkter om att boxning borde införa barnförbjudet på tävlingarna.
1. En boxningskamp kan injaga skräck och ångest hos barnet.
2. Bråket och trängseln i lokalen kan verka starkt störande och tröttande på åtskilliga barn.
3. Publikens skrik och buanden kan verka emotionellt upphetsande på barn.
4. Boxaren kan bli en förebild för barnet och påverka barns idealbildning på ett inte lämpligt sätt.
5. Tävlingarna hålls i regel på kvällarna – i varje fall alldeles för sent för barn.
6. Lokalerna är många gånger osunda och kan alltså ha en skadlig inverkan på barn.
När man tar del av detta elände har man svårt att hålla sig allvarlig. Jag ber läsaren byta ut boxning mot dagens fotboll eller ishockey.
Analogin blir skrattretande, men år 1953 kunde man i namn av myndighet och expert framföra dylikt strunt. Tidningen Se raljerade över Socialstyrelsens dumheter genom att fråga om inte skräckinjagande figurer som jultomten och sotarmurren också borde förbjudas. För att inte tala om lekar som kulspel och rephoppning. Det var aktiviteter som kunde vara synnerligen upphetsande för barn.
Boxningsförbundet försökte värja sig så gott de kunde. Ofta agerade de fegt, passivt och undanglidande.
En sak som gjordes för att blidka opinionen var bra, nämligen införandet av startböcker.
Premiären begicks lagom till Nybörjarnas i mars 1953.
De åtta första böckerna skrevs ut till boxare från det gamla fina pugilistsällskapet Årsta...
Läs mer →
Publicerat i: DDD, Turneringar, SBF
Publicerat den 05/11 -23
51 Kg Flugvikt
1 Omar Mujtabashams Narva BK
2 Joshua Muyinda Morgongåva BK (j)
3 Ahmed Jafari Umeå BK (j)
4 Ali Yugoubi Team Ljungby Box IF (u)
5 Tor Myrberg Klasou Djurgården IF (u)
6 Amadeus Guerrero Majorna BK (u)
7 Axel Palmgren Ystad BK (u)
54 Kg Bantamvikt
1 Hafiz Mirzai Kristianstad BK
2 Viggo Pettersson Hammarby IF (j)
3 Mohammed Mirjalolov Botkyrka BK (j)
4 Montazer Almosawi Djurgården IF
5 Yosef Beyaa KK All Round (j)
6 Gino Dobreva Malmö BK (u)
7 Ismail Salih Morgongåva BK (u)
8 David Ritzvan BK Trim (u)
9 Jacob Andersson Värnamo BK (u)
57 Kg Fjädervikt
1 Nebil Ibrahim Uppsala IF
2 Hadi Hadrous Malmö BK
3 Erduan Berisha KFUM Linköping
4 Alvin Warukaga BK 30 Motala
5 James Paredes Väsby BK
6 Jonathan Granath Reif Narva BK
7 Niclolas Schmeyer Malmö BK (j)
8 Neo Vis Jamegar Haninge BK (j)
9 Emil Ödman Redbergslid BK (j)
10 Amir Rrahmani Skoftebyn AIS (u)
60 Kg Lättvikt
1 Alexander Fredriksson Morgongåva BK
2 Marco Alärd Skoftebyn AIS
3 Awaz Shakuri Sthlm AIF
4 Sebastian Rodriguez Helsingborg BK
5 Farshad Sadqi Uppsala IF
6 Reza Ibrahimi Narva BK
7 Noradiin Dhoore Hisingen BK (j)
8 Adam Tegström Dahmani Umeå BK (j)
9 Mykhailo Hubarenko Vänersborg BK (j)
10 Amir Hasanahunov Kalmar BK (j)
63,5 Kg Lätt Weltervikt
1 Hampus Broman BS Tor Kumla
2 Jonas Hossein Elghoul Malmö BK
3 Julio Huashuayo Djurgården IF
4 Mohammed Omar Sultani Öbacka...
Läs mer →Publicerat i:
Ranking
Publicerat den 03/11 -23
Piratorganisationen World Boxing (WB) har avhållit sin första större internationella tävling.
Cologne Boxing Cup lockade bara 111 deltagare från hela världen trots storsatsning från WB:s sida.
På herrsidan noterar man 54 anmälda. Det är sämre än förra årets Svenska mästerskap för där återfanns 55 tävlande.
Sverige deltog naturligtvis på piraternas sida. Utbytet blev magert. Endast tre bronsmedaljer på sju deltagare.
Notera att konkurrenterna, med ett par undantag, inte var av allra högsta internationella kvalitet.
Drömmer de fortfarande om OS-medaljer i SBF:s högkvarter?
Brons till redan OS-klare Nebil Ibrahim. Gruppen hade tio deltagare och vanns av en mongol. Matchfacit 2 (1-1).
Hampus Broman ut på direkten. Tio deltagare. 1 (0-1)
Kevin Scott försvann per omgående. Nio deltagare. 1 (0-1)
Erik Mendoza delad femte plats. Tio deltagare. 1 (0-1)
Sara Svensson delad femte. Tio deltagare. 1 (0-1)
Brons till Agnes Alexiusson. Tio deltagare. 2 (1-1)
Brons för Love Holgersson. Fem (!) deltagare. 1 (0-1)
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Turneringar,
SBF
Publicerat den 01/11 -23
De olympiska lekarna i Helsingfors 1952 blev för svensk boxnings vidkommande en besvikelse trots en silver- och en bronsmedalj.
Förhoppningarna var stora inför tävlingarna.
Stig Sjölin diskvalificerades i sin match mot den kommande berömdheten Floyd Patterson som ansågs vara ett underbarn redan då.
Någon bronsblecka delades inte ut i Helsingfors, så Stig fick vänta länge på sin medalj.
Ej heller Ingemar Johansson erhöll någon medalj efter sin finalförlust. Den fick han vänta på till 1982!!
Ingemar gjorde ingen lysande turnering och hans förberedelser lämnade mycket övrigt att önska.
I finalen hade han den jättelike jänkaren Ed Sanders emot sig. Ingemar valde att springa baklänges och hänga och låsa.
I pressen utmålades han som en feg hare i ringen.
Fotot nedan är från kvartsfinalen mot jugoslaven Tomislav Krizmanic. Det blev en klar poängvinst för Ingemar. De hade mötts några månader tidigare i Göteborg och då vann jugoslaven.
Geopolitik kan få märkliga följder. Jugoslavien styckades upp med bistånd från EU och NATO. Minns ni alla NATO-bomber som föll över det forna Jugoslavien? Den nya världsordningen medförde att Krizmanic ansågs vara född i Bosnien och att han avled i Kroatien (sic!).
Stort tack till Sandra Andersson som bidrog med fotot. Hon är f.ö. dotter till den fine tungviktaren Ulf Andersson från BK Örnen.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
OS,
Foton,
Nostalgi
Publicerat den 25/10 -23
Den tidigare ledningen för det schweiziska boxningsförbundet gick piraternas väg.
De hade dock inte konsulterat sina medlemmar.
Medlemmarna ville annat. På årsmötet den 19 augusti 2023 valde förbundet att återgå till IBA och boxningsgemenskapen.
Nu är det hög tid för de svenska medlemmarna att göra samma sak.
Placera piratledningen med Sjöholm i spetsen på historiens sophög.
Artikel här.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
IBA
Publicerat den 23/10 -23
Det var på den tiden då boxning betydde något och svenska boxare kunde hävda sig internationellt.
Erik Ågren, Oskar Ågren, Arne Andersson och Olle Tandberg. Vilket gäng!
Här kan ni ta del av dem i en upptagning från landskampen mellan Danmark och Sverige.
Den gick i Forum Köpenhamn den 12 februari 1937 och blev en dyster affär för de blå-gula. "Stor dansk Boksesejr" och förlust med 6-2.
Endast Jerka Ågren och Olle Tandberg gjorde sin plikt. Det fanns sjutusen (ja, ni läste rätt - 7.000) på läktarna.
Kavalkaden inleds med Jerka Ågren som knockar Urban Lundberg i andra.
Sedan följer broder Oscar som inte rår på den danske stjärnan Gerhard Pedersen som bl.a. hade ett OS-brons på meritlistan. Pedersen kom senare att tävla för BK Kelly (Örebro) och BK 30 (Motala).
Därpå kommer unika bilder på Arne Andersson som skulle möta ett tragiskt öde i de amerikanska proffsringarna. Han blev hårt exploaterad och avled under match 1941.
Sist ut är en av Sveriges främsta amatörboxare genom tiderna - Olle Tandberg.
Länk till landskampen och övriga deltagare här.
Notera att halva landslaget kom från Narva BK.
På den tiden en storklubb, nu är formatet som bekant blygsamt.
För den som vill läsa om Narvas öden finns min bok om klubben Östermalm tur och retur.
Den innehåller oerhört mycket svensk boxningshistoria. Känner ni till serieboxningarna på 1930-talet, att Narva försvann mot slutet av 1940-talet eller att juggen Branko Mikek var Narvas förste SM-guldmedaljör efter återuppståndelsen?
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Böcker,
Landskamper,
Nostalgi
Publicerat den 15/10 -23
Ordförande Sjöholm plus de övriga nickedockorna i styrelsen har lyckats.
Boxningen kommer att strykas från det olympiska programmet.
Paris 2024 blir sista gången vi kan ta del av pugilister i ringen.
Bildandet av en liten piratorganisation vid sidan av IBA (International Boxing Association) blev för mycket för Internationella olympiska kommitteen.
I Los Angeles 2028 står sådant som lacrosse, flaggfotboll (vad är det?), baseball, cricket och squash, men ej boxning, på dagordningen. I Paris kan ni ta del av breakdance (!!!) hur i h-e det kan rubriceras som idrott?
Boxning var med redan från början under antiken, men det betyder inget för de penningstinna herrar och damer som styr över dagens idrott.
Världen har gått in i en slags krigspsykos. Skall israelitiska och/eller palestinska idrottsmän också bojkottas?
Varför har det aldrig hörts några rop från IOK/SBF att bojkotta USA? De har en mycket lång historia med otaliga krig på sitt samvete och ingripande i andra länders interna affärer.
Grundtanken bakom idrott och olympiska spel var att de skulle förbrödra mellan nationer, inte utså splittring. Så hur rimmar det med alla värdegrunder att bojkotta Ryssland? Här finns det uppenbarligen plats för dubbla måttstockar och kluvna tungor.
Bojkotter får absurda effekter. Svenska boxare har tvingats lämna w.o., vilket strider mot alla idrottsliga principer, för att undgå möte med ryssar. Nyligen avslutades en juniorturnering i Ungern. Svenska klubbar uppmanades att inte deltaga. Ungern anses för ryssvänligt i den svenska ledningens ögon.
Hur sjukt kan det bli? Svenska boxare offras på politikens och krigshetsens altare.
Christer Franzén
PS Under European Elite cup som just avslutats deltog följande nationer. Notera särskilt Rysslands medverkan. De blev f.ö. bästa nation.
Naturligtvis bojkottade Sverige den prestigefyllda turneringen. Svenska boxare ska offras på politikens altare enligt SBF:s ledning.
Varför är det så tyst i boxningssverige?
"A total of 156 boxers from 30 national teams will...
Läs mer →
Publicerat i: DDD, SBF, IBA
Publicerat den 12/10 -23
Någon som minns de olympiska lekarna i Mexico City 1968?
Där föll vårt svenska hopp Kjell Fredriksson mot den tunisienfödde fransmannen Aldo Cosentino.
Cosentino var ingen dussinvara.
Han tävlade för klubben Red Star och var sju gånger fransk mästare i skiftet 1960-1970-talen.
Därtill hemförde han ett EM-silver 1969, ett EM-guld 1973 och krönte sin bana med ett VM-brons 1974.
Han deltog även på tre OS - 1968, 1972 respektive 1976.
Det bör också nämnas att Cosentino erövrade guldet vid militär-VM 1967.
Efter den aktiva blev han framgångsrik tränare.
//CF
Stort tack till Lennart Bernström som förmedlade uppgiften ang. dödfallet.
Läs mer →Publicerat i:
Dödsfall
Publicerat den 25/09 -23
I dagens medietyngda samhälle där nyheter förmedlas globalt på en nanosekund kan det vara svårt att föreställa sig hur det var att leva utan vare sig mobil, radio eller TV. Bruket av radio kom sent. Tekniken fanns men det krävdes en boxningsmatch för att påskynda processen till en radio i varje hem.
Miljondollarmatchen i Jersey City mellan Jack Dempsey och fransmannen George Carpentier 1921 blev själva utlösaren. Innan VM-kampen fanns det bara en handfull glada radioamatörer och ett par experimentstationer för utsändning. Efter matchen förändrades mediabilden totalt. Boxningen skapade den första haussen i radions historia. Radiofebern länsade butikshyllorna på kristaller och mottagare. Radions praktiska användning var född och nya radiostationer växte fram som svampar i Staterna.
Även i Sverige bidrog boxningen till radions utveckling. Harry Perssons var vår första stora idrottsidol. När han avverkat sina matcher på Djurgårds-Cirkus blev tidningar och nyhetsbyråer nerringda av intresserade som ville veta utgången. Så det blev helt följdriktigt att det första idrottsreportaget i svensk radio som gjordes var från en av hans matcher. Den då han knockade Larry Gaines 1924.
Radiotjänst bildades först påföljande år.
CF
Läs mer →Publicerat i:
Nostalgi,
Kultur
Publicerat den 14/09 -23
Följande mejl kommer från en person med god insyn i hur SBF:s styrelse arbetar, eller snarare inte arbetar.
Vice ordförande Sjöholm har gjort sig till någon slags diktator. Beslut tas numera helst utan möten.
"Hoppas allt väl, läste med behållning ditt senaste inlägg.
Noterade idag att på SBF:s hemsida så har det senaste styrelseprotokollet nr 3 i ordningen publicerats.
I protokollet framgår att linslusen Sjöholm på eget bevåg (!) beviljat nuvarande sportchef löneökning med 12 000 kr/mån per den 12/5.
Styrelsebeslut saknas och de tillträdande delarna av styrelsen har fått vetskap i frågan först i sommar.
Man har överenskommet initialt med engelsmannen om en nettolön (som förutsatt skattelättnad som man sedan inte beviljats).
Merkostnaden för SBF med retroaktiv effekt bör landa på 200 000 SEK inkl.sociala avgifter och efter förlusten på -700 TSEK ifjol är man på god väg att upprätta bedriften.
Noterar också i...
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 13/09 -23
Ingen kan ha undgått den schism som delar den internationella boxningsvärlden.
Ett litet gäng nationer har brutit sig ur boxningsgemenskapen.
IBA (fd AIBA) består av 197 nationer spridda över samtliga världsdelar.
Utbrytarna där Sverige ingår är f.n. ynka 13 stycken.
Sverige har genom sin VICE ordförande, en moderat kommunpolitiker, varit särskilt aggressiv i kampanjen mot IBA.
Han tycks ha lindat svenska media runt sitt finger. Hans version tas okritiskt emot av journalisterna.
Var har ordföranden tagit vägen?
Hon har varit tyst och osynlig sedan SBF:s årsmöte. Någon åsikt borde hon väl ha eller böjer hon sig för mansväldet!?
De flesta av piraterna är liksom Sverige rena rama småhandlarna i branschen.
Där ingår USA, Nya Zeeland, Australien, England, Holland, Tyskland, Kanada, Brasilien, Argentina, Honduras och senast tillkomna Finland.
Hur denna lilla skara ska erhålla mandat från Internationella Olympiska Kommitteen är en gåta.
Svensk boxning hamnar i kylan, uppenbarligen med sina medlemmarnas godkännande...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: IBA
Publicerat den 24/08 -23
Den tyske boxaren René Weller avled den 22 agusti 2023. Som så många boxare led han av demens. Han erhöll diagnosen 2014.
Weller erövrade åtskilliga nationella titlar som amatör plus ett EM-silver och ett EM-brons. Därtill ett VM-brons. Deltog på OS i Montreal 1976. Han blev proffs 1981 och förlorade endast en av sina 55 matcher. Den kom mot dansken Gert Bo Jacobsen. Som proffs var han tysk- och Europamästare.
Vid sidan av ringen var hans liv inte helt exemplariskt. Länk till tyska Sportschau för mer biografisk information.
Som amatör mötte han två blå-gula kämpar. Ove Lundby (BK Örnen) besegrades tre gånger och Kalervo Alanenpää (Djurgårdens IF) en gång.
//CF
PS. René Weller hade många hyss för sig. Carl F från Malmö skickade följade godbit (haha) - Boxer Rap från 1984.
Nu saknas bara hans utvikningsbilder...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 14/08 -23
På Netflix återfinns en film som alla bör se. Det är ett norskt drama som heter Krigsseileren. Krigsseglare är beteckningen på de sjömän som var civila besättningsmän i handelsflottan. De var de verkliga hjältarna under andra världskriget. Deras insats var helt avgörande för krigsutgången eftersom de såg till att varor och förnödenheter nådde länder som Norge och Sverige. Krigsseglarna var i frontlinjen men utan vapen. Utan deras insats hade folkförsörjningen havererat. De överlevande behandlades fruktansvärt illa av de socialdemokratiska regeringarna. De heroiska sjömännen blev ofta blåsta på den ersättning de var berättigade till. Det är en politisk skandal utan dess like. Serien visar på ett enkelt och osminkat sätt hur krig förstör för människor, på individnivå, för familjer och relationer. Sjömän torpederades av tyska ubåtar på havet och som i det aktuella fallet där norrmän föll offer för brittiska bombningar på land. Vad har detta med boxning att göra, frågar sig vän av ordning. Jo, en av våra främsta proffsboxare genom tiderna John Andersson (JA) arbetade efter sin karriär bl.a. som eldare på olika båtar under kriget.
Nedan följer ett långt avsnitt från min bok om JA och hans erfarenheter som krigsseglare. Läs sedan hela boken. Yrkesboxaren s. 162-164.
"JA drogs till sjön. Sedan skeppsgossedagarna trivdes han ombord. Det fanns en passion för det öppna havet, de brokiga äventyren och den strama disciplinen. Han arbetade under och efter kriget på Rex- och Irisbolagens båtar.
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Kultur
Publicerat den 09/08 -23
Bo Pettersson avled den 8 augusti 2023 efter en lång tids sjukdom.
I Göteborg fanns det under 1960-talet två bittra rivaler. Den ene hette Bosse Högberg och hur det gick för honom vet vi. Den andre var Bo Pettersson. De talades mycket om en match dem emellan som proffs, men något möte blev det ej. Bosse Petterson (BP) hade ett ordentligt klipp i näven och borde gått långt, men en notorisk ovilja till träning och ett icke helt exemplariskt civilt liv, lade hinder i vägen.
BP tävlade för Haga Atletklubb innan han hamnade hos Redbergslid. Han blev svensk mästare i lätt mellanvikt 1964, uttogs till sex landskamper och vann fem av dem, nordiskt silver 1963. Därtill juniormästare 1960, där samtliga hans matcher slutade i förtid.
Den främsta rivalen under amatöråren var Stig Waltersson från BK Akilles i Norrköping. Stig hade intressanta synpunkter på de två göteborgarna. Fem matcher mot Bosse Högberg innebar fem segrar för Stig. Högberg var entaktad och enkel att avläsa. Sex matcher mot BP gav fyra vinster för Norrköpingsbon som ansåg att Pettersson var en tuff nöt att knäcka, som slog hårt och var oberäknelig.
BP blev i likhet med Högberg och Waltersson proffs. Debuten skedde 12 april 1964. Det blev sammanlagt 27 matcher med bar överkropp (20-5-2). Som bäst rankades han som nummer tre på Europalistan. Det kan synas som paradoxalt, men han tjänade mer som amatör än proffs. I amatörringarna var han ett publiknamn, mindre så som proffs.
//CF
PS. BP:s samtliga matcher med referat återfinns i min bok RINGSIDE (2004).
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 08/08 -23
Res i tiden och minns gamla kämpar...
Rankingen uppställdes av förbundstränare Leffe Carlsson på sin tid. Här visas de tre främsta per viktklass. Var så goda!
48:
1) Jari Närvänen, (GAK Enighet). 2) Erik Blückert, (Katrineholms BK). 3) Thomas Persson (Halmstads AIS).
51:
1) Jarmo Ekman, (BK Dacke). 2) Per Olofsson, (Häljarps AIS). 3) Ari Alanenpää, (IK Ymer).
54:
1) Mats Frank (Majornas BK). 2) Jorma Rovapalo (Ronneby BS). 3) Per Anders Forsbacka (Huddinge BK).
57:
1) Stefan Sjöstrand (Narva BK). 2) Cuban Businge (Redbergslids BK). 3) Ari Vanhamäki (BK 73, Hallstahammar).
60:
1) Tauno Lothander (IF Linnéa). 2) Kalervo Alanenpää (Djurgårdens IF). 3) Robert Kiremi (Oskarshamns BK).
63,5:
1) Shadrach Odhiambo (Redbergslids BK). 2) Sulaiman Kasule (Puma IF). 3) Mohamed Kawoya (Västr Frölunda BK).
67:
1) Lars Friman (Puma IF). 2) Vesa Koskela (Olofströms BC). 3) Ove Lundby (BK Örnen).
71:
1) Tapani Surakka (BK Dacke). 2) Stefan Bengtsson (GAK Enighet). 3) Håkan Sindemark (Narva BK).
75:
1) Mikael Ungesson (Majornas BK). 2) Lotfi Ayed (Upsala IF). 3) Kari Vasara (IF Linnéa).
81:
1) Patrick Lumumba (BK Örnen). 2) Bo Persson (Malmö BK). 3) Christer Corpi (IF Linnéa).
91:
1) Roger Andersson (IF Linnéa). 2) Per-Åke Mårtensson (IF Linnéa). 3) Tommy Börzsei (Upsala IF).
+91:
1) Anders Eklund (BK Falken). 2) Conny Åkesson (BK Killingen). 3) Bengt Cederqvist (Majornas BK).
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Ranking
Publicerat den 30/07 -23
Thank you Christer!
I knew that you would have the information, as you are one of the best historians in the World and if anyone would have the information it would be you. If you would like I will send you the entire list of exhibitions I come up with for your records (or since it is only exhibitions it may not interest you).
All the best,
Bob
Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Kultur
Publicerat den 23/07 -23
I databasen ingår f.n. 86,897 matcher med 36,434 boxare.
Det finns plats för fler, många fler...
Leta i byrålådorna och låt bidragen strömma in.
//CF
PS. Uppmaningen hörsammades på direkten.
Öyvind Ander, BK Avance, skickade startbok och tidningsartilkar. Utmärkt. Det tackar jag för. Exempel nedan.
Sten Sundås bidrog till att lösa en gammal gåta. Affa Eriksson hette en utmärkt boxare, svensk mästare 1931, och tillika bra fotbollspelare för Kramfors IF. Det har hittills varit omöjligt att finna hans födelse och dödsdata därför att alla har antagit att han hette Alfons i förnamn. Det var fel. Hans namn var Alfon. Därmed gick det att finna honom bland mantalsuppgifterna.
Läs mer →
Publicerat i: Matcher
Publicerat den 03/07 -23
Det har passerat många månvarv utan några större framgångar för svensk herrboxning.
Herrarna har i decennier tvingats leva i skuggan av alla framgångsrika damer.
I de nyligen avslutade OS-kvalen i Polen kämpade Upsala IF:s Nebil Ibrahim till sig en bronsplats. Därmed väntar Paris 2024. Grattis!
Visserligen var hans klass, 57 kg, svag. Men det förringar inte insatsen.
Motståndarna kom fråm Makedonien, Afghanistan (!), Ungern och Bulgarien.
Sverige med fyra deltagare slutade som nr 20 av 36 i nationsrankingen.
Medaljrankingen placerade Sverige på plats 19 och sista plats med ett brons.
Frankrike, Turkiet och Irland placerade sig främst i bägge kategorierna.
//CF
PS.
Övriga deltagare var Zhera Milli 54 kg, Agnes Alexiussson 60 kg och Love Holgersson 75 kg.
Läs mer →
Publicerat i: OS, Turneringar, SBF
Publicerat den 02/06 -23
Nyligen avslutades en "piratturnering" i nederländska Eindhoven.
Flera svenska klubbar deltog. Två av damerna gjorde gjorde särskilt bra ifrån sig.
Det var Love Holgersson (BK Swing) som inte behövde gå tiden ut i sina matcher och Sara Svensson (Redline).
En egendomlighet sticker särskilt i ögonen.
Domarna tilläts döma sin nations boxare.
Så exempelvis när Jenny Lundberg (Narva BK) fanns i ringen satt Yilmaz Poli vid domarbordet.
Bara så ni vet...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar
Publicerat den 24/05 -23
Över namnet Sjöholm tycks det vila en förbannelse.
Under 1960- och 70-talet härjade en riksdagsman från Skåne som värst mot boxningen. Han hette Sten Sjöholm (1917-2002) och kallades för "Boxningssportens fiende nummer ett". Han lyckades få riksdagen av förbjuda proffsboxningen i Sverige. Förbudet trädde i kraft 1970 och varade ända till år 2007. Det var ingen dålig bedrift av Sjöholm, men han hade mäktiga vänner inom dagspress, läkarkår och politik.
Han önskade också förbjuda amatörboxningen och införande av statliga bordeller, men där misslyckades han.
Idag har vi en annan Sjöholm som verkar för en i sporten negativ riktning. Det är den tidigare ordföranden för SBF, nuvarande vice ordföranden, som idkar fulspel på den internationella arenan. Vilket naturligtvis inte gagnar svensk boxning. Det borde alla inse.
//CF
PS. Dagens Sjöhom blev bortröstad som ordförande på senaste årsmötet. Ändå klamrar han sig fast som vice ordförande i styrelsen. Han borde förstått vinken och avgått... Patetiskt, är väl rätta ordet.
PPS. Stort tack till CR, en trogen besökare på RINGSIDE, som tipsade om namnlikheten.
Läs mer →
Publicerat i: Proffsboxning, SBF, IBA
Publicerat den 23/05 -23
Nu betalar svensk boxning priset för den tidigare ordföranden Sjöholms splittrings- och söndringspolitik.
Det internationella förbundet IBA meddelar att Sverige tillsammans med Nya Zeeland, Tyskland och Nederländerna har suspenderats.
Nu återstår en enda lång Golgatavandring för svensk boxning.
Visserligen blev Sjöholm bortröstad som ordförande men det hjälper inte Sverige i dettta fall.
Han sitter märkligt nog kvar i styrelsen och majoriteten i styrelsen sitter i hans fickor.
Den nya ordföranden borde också råka ut för IBA:s bannståle. Hon var nyligen teknisk supervisor under Usti-turneringen i Tjeckien. Där godkände hon USA:s medverkan trots att hon kände till att jänkarna inte längre var medlemmar i IBA.
Det är dags att kalla till ett nytt årsmöte för SBF. Rensa ut gammal bråte och diskutera hur framtiden ska utformas.
Svensk boxning är illa ute på alla plan.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SBF, IBA
Publicerat den 05/05 -23
Svensk idrottsrörelse är fylld av politiskt korrekt galenskap och wokeism.
Officiellt heter det att alla skall var med, alla ska få delta.
I praktiken har den regeln avskaffats.
Det råder närmast en hysteri i att på alla sätt bestraffa ryska idrottsmän och kvinnor.
Vad har de gjort för ont? Ingen kan råda över var man född.
Det är inte idrottsmän och kvinnor som krigar.
Det är politiker bestämmer över dylika ting.
Finns det någon som hört idrottssverige ha yrkat på bojkott av USA?
Kriget i Ukraina är helt förkastligt, men en bojkott av ryska idrottare löser ingenting.
Finns det någon som verkligen tror att en svensk bojkott stoppar kriget.
Ännu en gång har den stackars Elwin Mayue-Belezika (Hammarby IF) dragits in i ett lika skamligt och som smutsigt spel.
Han kom till semifinal i junior-EM. Där skulle han möta en representant från Ryssland.
SBF med orförande Sjöholm i spetsen tvingade honom att avstå.
Det strider mot idrottens alla regler.
Det märkliga var att i kvartsfinalen återfanns en ryss bland poängdomare. Det gick tydligen bra.
Vidrigt hycklande...
SBF:s ledning saknar all anständighet.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SBF, IBA
Publicerat den 28/04 -23
Brev från IBA:s generalsekreterare till alla medlemsnationer.
USA ut från boxningsgemenskapen, vilket innebär att snart ryker Sverige också.
Ställ SBF:s ledning till svars.
De som förlorar på det här är alla utövare.
To the attention of the National Federations members of the IBA
Lausanne, 26 April 2023
US Boxing - Termination of membership from IBA
Dear National Federation Members,
This is to inform you and, as you may be already aware from the media, of the termination of the US Boxing
membership with IBA according to article 12 of the IBA Constitution.
This termination of membership is an immediate reaction to the filing of the IBA's complaint with the BIIU
Tribunal for US Boxing's violation of Article 40 of the Disciplinary and Ethical Code, amongst others, by
joining the unrecognised parallel association World Boxing.
Although, IBA sincerely regrets US Boxing's decision to separate from IBA, we have taken due note of their
decision and US’ resignation will take effect immediately pursuant to article 12.3 (a) of the IBA Constitution.
The aforementioned means that the National Boxing Federation of US and all its members, including
Officials (Referees and Judges) and Team Officials (Coaches and Boxers) are prohibited from having any
relationship with IBA and from participating in any of its competitions enshrined in IBA Constitution and IBA
Technical and Competition Rules.
Please note that the US Boxing’s decision is not only hurting all their affiliates who will not be able to take
part in our competitions, but also all our boxing community who is prevented to share the events with them
and increase the level of the boxing family.
Having said the abovementioned, we expect that all of you remain committed to the objectives and mission
of IBA, continue to attend all our events and respect our Constitution and Regulations for a better boxing.
In this respect, we kindly ask you to refrain from any communication with US Boxing and any member of
the...
Läs mer →
Publicerat i: SBF, IBA
Publicerat den 27/04 -23
Uttalande från IBA 26 april 2023
Nu är det allvar. SBF:s ledning har valt fel sida och det kommer att stå svensk boxning dyrt.
På årsmötet finns det fortfarande möjlighet att ändra kurs genom att byta ledning.
"The International Boxing Association (IBA) has filed an official complaint to the Boxing Independent Integrity Unit (BIIU) against individuals and entities involved in creation of a rogue boxing organization. The case was registered by the BIIU and will be reviewed as soon as possible.
Following the announcement of the establishment of the rogue international boxing organization, the IBA has initiated a series of actions that are designed to provide absolute clarity to all boxing stakeholders regarding the autonomy of the IBA as the global governing body of boxing.
The IBA strongly condemns the efforts of individuals to damage the significant strides taken by the IBA over the last few years to secure boxers’ the best future possible. The International Boxing Association (IBA) reiterates that it will continue doing its utmost to protect the organization and all its member National Federations from any harm caused by individuals or entities within or outside of the IBA boxing family.
Individuals and entities found guilty by the BIIU will face consequences according to the IBA Constitution, Disciplinary and Ethics Code and other key documents concerned."
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SBF, IBA
Publicerat den 25/04 -23
SBF:s ledning fortsätter att vingla fram.
Trots alla hårda ord och fördömanden från SBF:s sida går det nu helt plötsligt bra att befinna sig under samma tak som ryssar.
Junior-EM utspelas denna gång i Armeniens huvudstad Jerevan. 29 nationer deltar, däribland Ryssland som kommer med den största truppen. De har 25 pugilister på plats, Rumänien 23, Armenien 20 och Poland 20.
Minsta trupperna kommer, inte oväntat, från Malta 2, Montenegro 2, Sverige 2 och Cypern 1.
Synliga i sin frånvaro är piraterna England, Irland och Nederländerna.
Hur skall SBF ställa sig om en blågul skall upp mot en ryss?
Förra gången det begav sig, under en turnering i Montenegro, lämnade Sverige walk over. Ett ynkligt och eländigt beslut som strider mot idrottens samtliga regler.
Höllvikens Nick Zulawinski behöver inte utsättas för förnedringen att lämna w.o. Han åkte ut på direkten i sextondelen mot en tysk.
Den andre deltagaren, Elwin Belezika från Hammarby, kan råka ut för samma kränkning som bjöds honom i Montenegro, där han förbjöds möta en ryss.
Snart är det årsmöte. Tänk på det...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar, SBF
Publicerat den 23/04 -23
Danmark har producerat ett otal fina pugilister och Wagn Nörgaard var en av dem. Han blev 80 år.
Nörgaard var jysk, dansk och nordisk mästare. Två gånger EM-deltagare, 1965 och 1973.
Han tävlade för Aalborgklubben Lindholm BK.
Han mötte hela den svenska eliten under en tioårig karriär.
Namn som Stig Waltersson, Bosse Pettersson, Branko Mikek, Willy Holmberg, Ernst Mathisen, Christer Cornbäck och "Släggan" Rosén för att namna några.
Det blev många minnesvärda matcher och landskamper.
RINGSIDES utpost i Skåne förmedlade nyheten. Tack Carl F.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 19/04 -23
Det dröjde inte länge.
SBF:s galna politik, med ordförande Sjöholm i spetsen, att bilda ett piratförbund fick snabbt återverkningar.
Helgen 22/23 april arrangeras Sala Sparbank Box Cup.
Lettland och Ungern hoppar av. Motivering: Vi kan inte tävla i ett land som tillhör två förbund.
Det är bara början. Snart blir Sverige uteslutet ur IBA och då är det slut med deltagande i internationella tävlingar.
OS kan ni bara glömma.
Ordförande Sjöholm offrar de svenska utövarna för en egen politisk karriär.
Vad har han egentligen gjort under sina år som ordförande?
Förutom att skapa kaos... Hans eftermäle blir inte vackert.
//CF
PS. Valberedningens förslag till ny SBF styrelse återfinns på deras hemsida.
Ställ frågan till varje kandidat om de förstår vad det innebär att Sverige blir uteslutet från IBA?
Jag tror inte de fattar vad de ger sig in på...
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 17/04 -23
Svensk boxning lever farligt.
Det svenska boxningsförbundet kommer med största sannolikhet att uteslutas från det internationella boxningsförbundet (IBA).
Varför? Jo, SBF är en av de ledande för att bilda en rivaliserande organisationtill IBA, ett "piratförbund".
De bryter på så sätt mot varje anständighetsregel som finns i föreningsvärlden.
IBA består av 204 medlemsorganisationer fördelat på fem federationer - Oceanien, Afrika, Amerika, Asien och Europa. I Europa är EUBC det högsta organet under IBA.
Utbrytarna som tycks styras från Sverige och Nederländerna har endast fått med sig en handfull nationer och deras ekonomi är skral. De har en budget på blott tio miljoner. Det kan jämföras med att IBA belönar ett VM-guld med 200.000 dollar. Multiplicera detta med antalet viktklasser (13). Bara prispengarna överstiger vida vad piraterna förfogar över.
Det är ni medlemmar ute i klubbarna som kan sätta stopp för ordförande Sjöholm och hans fantasifulla projekt. För mig framstår det som han bedriver en personlig vendetta mot IBA, med SBF som insats. Sjöholm fick en ordentlig avbasning när han försökte driva igen ett nytt ordförandeval inom IBA. Medlemsnationena röstade med stor majoritet ner hans förlag.
Han och utbrytarna tror att Internationella Olympiska kommitten (IOC) kommer att välja piraterna med en handfull medlemmar mot det erkända IBA. Det kommer inte att ske därför att det skulle skapa ett farligt prejudikat och öppna vägen för fler utbrytare inom olika idrotter. Följden blir kaos...
Utesluts SBF så blir det inga fler mästerskap och internationella prestigetävlingar för svenska boxare.
Ni som är ledare och aktiva boxare. Sätt stopp för Sjöholm & Co.
Vem har givit dem mandat att bilda ett splittringsförbund?
Läs uttalandet från IBA. De menar allvar.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SBF, IBA
Publicerat den 14/04 -23
Ta del av denna krönika av och om SBF:s nuvarande ordförande.
Den dryper av självförhärligande och självgodhet.
Om det inte var på allvar så skulle man kunna tro att det var en parodi.
Enbart denna krönika är ett tillräckligt skäl för att avsätta honom på det kommande årsmötet.
Märkligt att han inte uppfann hjulet också...
Länk här till förbundets hemsida
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 13/04 -23
Den 9 oktober 1989 arrangerade IF Linnéa en jubileumsgala i Eriksdalshallen.
Antingen firade de föreningens födelse 1909 eller att det var första gången en linnéa gick i ringen år 1919. Kanske var det både ock...
Dragplåstret till evenemanget var George Scotts comeback efter ett mindre lyckat Europamästerskap. Vid tidpunkten var det mycket ståhej kring hans proffsplaner.
De flesta av gästerna kom från USA. Så långt så gott, men det är några av namnen som tävlade för Linnéa som förbryllar.
Vilka är de här?
Lawrence Howard. Det låter som en av jänkarna, men i IFL:s svart-gröna dress.
Alexander Okunjev. Ett tillfälligt rysslån?
Sacha Kiloskyl/alt Tshelicuskine. Dito?
Därtill deltog Juri Dementev från Puma IF och Iouri Tchernykh som tävlade för Norsborgs AIK. Så det låter mer som Sovjet vs USA än Sverige mot jänkarna. I reklamen utmålades evenemanget som en landskamp.
Finns det någon bland RINGSIDES många besökare som var på plats och kan lösa mysteriet?
Nedan tidningsrapporter från Dagens Nyheter.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher
Publicerat den 03/04 -23
Nu kan ni fröjda er åt 86,072 matcher och 36,160 boxare på RINGSIDE.
Ni läste rätt: Åttiosextusensjuttiotvå matcher och trettiosextusenetthundrasextio boxare.
Du har också tillgång till 669 artiklar/nyheter om stort och smått från den svenska boxninghistorien.
Var så goda...
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 25/03 -23
NM arrangeras denna gång i Malmö. Under dagarna 24-26 mars 2023 skall det avgöras vilken nation som är främst i Norden.
Tanken på ett slags nordiskt mästerskap hade funnits sedan 1940-talet, men det dröjde till 1955 innan den kunde realiseras.
Då var det en affär enbart för seniorer och utmärkta sådana fanns det gott om i Danmark, Finland, Norge och Sverige vid tidpunkten.
Lång senare tillkom Island. Liksom damer och juniorer. NM har haft sina glansdagar men 1992 var det stopp för herrseniorerna. Den återuppstod 2009.
Det första NM avhölls i Köpenhamn i februari 1955. Tävlingen blev något av en besvikelse för svenskt vidkommande. Endast Stig Sjölin (Värnamo BK) och reserven Lennart Risberg (BK Örnen) vann sina klasser.
Övriga svenskar var Werner Vasén (Hisingens BK), Jan Nordbeck (Eslövs IK), Åke Wärnström (Katrineholms BK), Berndt "Mike" Johansson (IF Linnéa), Ragnar Bergström (Redbergslids BK), Harry Gunnarsson (BK 1925), Bertil Larsson (Nacka BK) och Karl Preutz (Hässleholms BK).
I mästerskapet ingick även matcher om bronsmedaljen.
Bästa nation blev Danmark med fyra guld, följt av Finland med tre, Sverige två och Norge ett.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, NM, SBF
Publicerat den 21/03 -23
Den 14-19 mars 2023 utkämpades en juniorturnering i Budva, Montenegro poetiskt kallad Adriatic Pearl. Bland deltagarna återfanns nationer som Brasilien, Kuba och Mexico. Där fanns också deltagare från Frankrike, Polen och Turkiet. Totalt var 25 nationer representerade med 176 deltagare. Däribland Sverige och Ryssland. Ryssland hade den största truppen på plats (33 st). De tog också flest guld - tretton, om jag räknat rätt.
Så långt, så gott.
Nu kommer det sorgliga. Sverige hade tre utövare på plats, två av dem åkte ut på direkten. Den tredje gick till final. Det var den ytterst lovande 92 kg killen Elwin Mayue-Belezika från Hammarby IF.
Men han fick inte boxas i finalen. Varför? Jo, motståndaren kom från Ryssland.
Enligt SBF nya påhitt skall Ryssland bojkottas på alla plan. SBF stoppade en ung talang från att tävla i en final. Det är fullständigt galet!
Det är dessutom oerhört respektlöst mot Elwin som får stå och skämmas i avvaktan på domslutet - att lämna walk over.
Det strider mot idrottens idé att lämna walk over.
Det är också oerhört respektlöst mot den ryske motståndaren. Han anses inte ens värdig att mötas.
Bojkotter är lika löjliga som futila. De leder aldrig någonstans och slår som så många gånger åt fel håll, som här, där det berövar en ung boxare en kamp om guldet.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar, SBF, IBA
Publicerat den 15/03 -23
Bara så ni vet.
Idag, den 15 mars, börjar VM för damerna i New Dehli, Indien. Turneringen pågår fram till den 26 mars.
Inom kort, 1 - 14 maj, arrangeras VM för herrar i Tasjkent, Uzbekistan.
Tyvärr får vi inte se några svenska deltagare agera i ringen under dessa världsmästerskap.
Den i politisk korrekthet marinerade styrelsen för SBF har i all sin vishet förbjudit svensk deltagande.
Orsak: ryska idrottsmän och kvinnor tillåts delta. Dumhet saknar alltid gräns.
SBF:s styrelse offrar sina boxare av politskt grumliga skäl. Det är sjukt.
Bojkotter träffar aldrig sitt mål. Det har historien visat gång-på-gång.
Länk till IBA - där kan ni följa matcherna.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: VM, Turneringar, IBA
Publicerat den 07/03 -23
Det kan inte vara så många som idag minns klubben. I alla fall för mig var den en ny bekantskap.
Från början en lös sammanslutning av boxningsintresserade ungdomar som för att finna stadga grundade BK Herkules. Det skedde formellt hösten 1944 och ringdebuten timade i Finspång 1944-10-15. En kvartett från Söderköping mötte där sina övermän.
I mars 1945 förvandlades klubben till en filial till BK Akilles (Norrköping). Det skedde på ett möte på Konsumrestaurangen med ett 25-tal närvarande. Norrköpings-Tidningar bevakade och rapporterade.
Är det någon som vet något mer om BK Herkules - kontakta mig.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar
Publicerat den 01/03 -23
Hette under sin aktiva boxningskarriär Rolf Pettersson och tävlade för IF Linnéa i Stockholm. Bytte senare namn till Träff.
Han var en habil boxare - svensk juniormästare 1959, mellansvensk mästare 1960-1961, 1961 distriktsmästare för Stockholm, 1960-1961 silver på svenska mästerskapen. Två landskaper och deltagande på Nordiska återfinns också på meritlistan. Pettersson/Träff bjöd på publikvänliga fighter och hade en hängiven skara av fans på läktarna.
Han var känd som raggarkung i Stockholm och var ledare för Teddy Boys på 1950-talet. Det brukade flyta in tårdrypande artiklar i tidningar om hur de skjutsade pensionärer till olika destinationer, men det var inte det enda klubben sysslade med, om ni förstår...
Repade sig, skapade ett nytt liv och blev bl.a. bilhandlare som sponsrade olika boxningsevenemang i storstan. Manager och promotor i proffsboxningssvängen under den tuffa förbudstiden genom Proboxing Scandinavia.
Pettersson/Träff var en färgstark personlighet och det cirkulerar hundratals historier om honom i boxningsvärlden.
Stort tack till Roger Björklund som förmedlade nyheten.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 27/02 -23
Boxningsforskning är fantastiskt. Med några få dagars mellanrum fann vi att Roy Bengtsson och Roy Svedberg var samma person.
Idag uppdagades att den enastående (som amatör) Patrick Lumumba hade ytterligare en match i Sverige. Det fanns ett vagt rykte om denna kamp, men den förlades till allhanda platser där jag fick leta förgäves. Istället var det Roger Blomkvist som knäckte nöten.
I Västervik, i samband med landskapsmatch Småland-Östergötland, mötte Lumumba en amerikan som anges vid namn Gray Johnson. Lumumba var som vanligt överlägsen. Datumet var 17 april 1982.
Dessvärre var publikintresset lågt så arrangörerna gick på en rejäl ekonomisk smäll.
Den som sett Lumumba i aktion glömmer honom inte...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher
Publicerat den 23/02 -23
Jag har länge misstänkt att ovannämnda boxare var en och samma person.
Det gick inte ihop att två goda boxare skulle heta Roy och komma från samma stad och dessutom vara dövstumma.
Ett gammalt tidningsfoto med juniormästarna från 1944 förstärkte mina misstankar. Roy Bengtsson var alldeles för lik Roy Svedberg för att det skulle vara två olika personer. Jag skickade en förfrågan till Trollhättans Idrottshistoriska Sällskap via Allan Johansson som i sin tur lät spörsmålet vandra vidare fram till bekräftelse.
Där började min släktforskning.
Roy Viktorinus Svedberg föddes 1924 av ogifta föräldrar. Modern anges omväxlade som Ingeborg Josefina Svedberg eller Edit Josefina (1900-1983). Till yrket hushållerska. Fadern hette Karl Edvin Magnusson (1898-1972) och noterades som diversearbetare. De angavs vid tidpunktem för Roys födelse som trolovade. Sedan inträder slaktaren Kurt Verner Svedberg (1892-1955). Ingeborg och Kurt Verner gifter sig dagen före julafton 1933.
Varför Roy skiftade från Svedberg till Bengtsson och åter till Svedberg vet vi inte med bestämdhet. Han tycks ha bott en period i Vänersborg. Eventuellt kan det ha med saken att göra.
Roy Bengtsson började sin bana i Vänersborgs BK och erövrade juniormästerskapet i bantamvikt 1944 för Trollhättans BK.
Den Roy Svedberg som eftervärlden känner som svensk mästare och landslagsman ägde sin framgångar för Skoftebyns AIS.
Det är alltid lika trevligt när puzzelbitarna faller på rätt plats...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Stora Grabbar
Publicerat den 16/02 -23
Det är hög tid för boxningsförbundets medlemmar att avsätta den sittande ordföranden plus de övriga nickedockorna i styrelsen. De har fattat ett av de mest idiotiska beslut som tänkas kan – att Sverige ska bojkotta kommande VM därför att ryska och belarusiska boxare tillåts deltaga. Deras medverkan är något att applådera inte motarbeta. Varför skall enskilda idrottsmän och kvinnor hindras från att utöva sin idrott?
Ordföranden sätter sig på höga hästar. Korrupta idrottsförbund är ingenting nytt och det har ju inte hindrat Sverige från att deltaga i exempelvis fotbollsmästerskap.
Bland en ordförandes plikter är att se till att de aktiva kan tävla så mycket som möjligt på internationell nivå. SBF:s ordförande tycker tvärtom. För honom betyder de boxare, som tränat och lagt ner hela sin energi på att komma till VM, ingenting. Det är ytterst respektlöst. De offras för grumliga politiska intriger.
Värdegrunder, någon?
Bojkott av idrottsmän- och kvinnor är löjligt. Det förändrar ingenting, förutom att bojkottivrarna får känna sig som oerhört goda människor. Det blir något religiöst över det hela. Finns det någon som hört RF/SBF agitera för bojkott av exempelvis USA? En nation som åtskilliga gånger under historien visat omvärlden sin omsorg genom att vräka bomber i skallen på otaliga nationers invånare. I muslimska länder pågår det ett fruktansvärt krig mot dess barn och kvinnor, men i den saken är regering, opposition, RF och SBF tysta som möss.
Hyckleriet saknar alltid gräns.
Avsätt styrelsen! Nu!!
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SBF, IBA
Publicerat den 11/02 -23
Bengt "Dempsey" Söderberg (1943-2023) från den fina men kortlivade klubben BS Brio i Landskrona. Han var skånsk distriktsmästare för juniorer på sin tid. Bengt Nilsson som framförde dödsbudet gav också en minnesbild av sin namne. "Jag minns hans debut när han efter ha vunnit en knapp poängseger blev buren i guldstol av sin kompisar från Borstahusen". Så skall en segrare hyllas...
Mattias Lorentzi (1972-2023) tävlade för Stockholms AIF och hade dubbla vinster i Falken Cup/Gefle Dagblad. Jag minns honom från Skuru Box Open och från SM 1997 i Norrköping där han fick dåligt betalt i semifinalen mot Tonton Semakala. Lorentzi gick en fin yrkeskarriär till mötes. Han blev VD för ett amerikanskt företag i Tokyo. Se företagets minnesord på hans matchlista.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 07/02 -23
Min bok RINGSIDE. Den svenska professionella boxningens historia. Galor. Kommentarer. Resultat. Rekordlistor. Statistik, utkom 2004 och var produkten (719 sidor) av mångårigt grundforskningsarbete i olika arkiv. Varenda proffsgala (plus ytterligare några) redovisas fram till förbudet mot proffsboxning 1970. Varje match är försedd med ett referat där sådant funnits. Matcher, vikter, domare, åskadarantal, gager etc. har noteras. Därtill en mängd statistiska uppgifter som mest/minst publik, flest förluster, flest oavgjorda, flest KO-vinster i första ronden, längst karriär, längsta matchen etc.
Verket är unikt och kort sagt en veritabel guldgruva för den proffsboxningsintresserade. Och de var många.
RINGSIDE sålde snabbt slut. Den utsågs även till årets idrottsbok.
Länk till Tradera och budgivningen.
Här följer ett provsmak. Det avser den gala där Ingemar Johansson gjorde sin debut som proffsboxare.
Var så goda.
1952-12-05 Göteborg (Mässhallen)
Arr: Edwin Ahlqvist
Publik: ”5 760”/”fullsatt”
Martin Hansen, DEN-Constant Alcantara, SENEGAL D 6
D: Åke Jacobsson
Olle ”Skoftebyn” Bengtsson-Georges Royer, FRA KO 3 (8x3)
D: Carl Olsson
Leif Wadling-Fernand Guillo, FRA w 6
D: Åke Jacobsson
Ingemar Johansson (debut)-Robert Masson, FRA TKO 4 (6x3)
D: Carl Olsson
Elis Ask, FIN-Camara Morlay, BRITISH GUYANA D 8
D: Åke Jacobsson
Det var första galan på tretton månader och det var en viktig gala. Den avsåg inget mindre än den svenska proffsboxningens existens. Intresset var stort för den tjuguårige Jens Ingemar Johansson sdebut. Det beräknas att ett drygt tusental fick vända åter då biljetterna var slut. Hansen (71) och Alcantara (71,6) inledde med en oskön match med mycket sluggning. Domarna dömde 1-1-1, men dansken låg närmast segern genom sin forcering. Senegalesen fick sitt namn återgivet i minst tre varianter i de svenska tidningarna. Skoftebyn (72,7) utnyttjade sin räckvidd ypperligt, kontraslog fint med sin vänster och följde upp med högern. Royer (73) fick snabbt ena ögonbrynet uppslaget och var nere till åtta i första ronden. I tredje träffade svensken med en distinkt vänsterkrok. Royer kom visserligen upp, men var försvarslös när han på...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Nostalgi, Proffsboxning
Publicerat den 03/02 -23
Golden Girl är en storslagen turnering. Utländska klubbar reser långväga till Borås för att deltaga. Svenska klubbar skiner däremot i sin frånvaro, antingen så har de inga kvinnliga utövare, eller så bryr de sig inte. Det blå-gula inslaget i tävlingen är synnerligen blygsamt.
Juniorerna avspeglar framtiden... eller hur?
Senior A: 58 deltare varav 3 (tre!!!) från svenska klubbar
Senior B: 52 - 10
Senior C: 78 - 16
Junior A: 19 - 1
Junior B: 16 - 1
Junior C: 58 - 7
Ungdom A: 19 - 2
Ungdom B: 29 - 7
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar
Publicerat den 01/02 -23
Den 1 november 1950 mötte ett mycket förstärkt Göteborgslag Paris i en stadsmatch som slöt 4-4. Kampen gick i Mässhallen inför 3.800 åskådare. Segrarna hemfördes av Reino Nyberg (Djurgårdens IF), Stig Sjölin (Värnamo BK), Leif Johansson (Redbergslids BK) och Ingemar Johansson (Redbergslids BK).
Det finns en kommentar i Göteborgs-Posten angående Ingemar som är värd att återges eftersom han bl.a. jämförs med den tidigare tungviktsidolen Olle Tandberg.
"Ingemar Johansson boxade en av de bästa tungviktsmatcher, som stått i Olle Tandbergs Mässhallsring. Han påminner inte mycket om Tandberg, som var en stabil konstruktion i positionsboxning. Ingemar är långt ifrån Tandbergs toppstandard, men han är mer aktiv.
Han använder rörlighet, tempoväxlingar, flyttar sig, glider undan, kommer in igen och har med sig snärt. Tandberg boxade bara med armarna, knuffade, slog inte.
/.../
Göteborgaren behandlade sin motståndare med klassiska medel, stoppade honom med vänster, tog hans swings över skuldrorna och steg in till kyliga högerkontringar. Fransmannen fick mycket stryk, kunde inte rädda sin käkar undan vänsterkrokar och korta raka högerslag, men han hade fina ben som stöttade för träffarna. Han ville anfalla, rusade in och slog med båda händer och göteborgaren hejdade honom i en balanserad defensiv med kontraangrepp.
Jag har aldrig sett honom så bra förr och det har nog ingen annan heller..."
En egen reflexion här. Jag har träffat flera oldtimers som bestämt hävdat att Ingo var en mycket bättre boxare som amatör än vad han senare blev som proffs. Detta trots VM-kronan.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi
Publicerat den 24/01 -23
Svenska Boxningsförbundet tog ut följande högklassiga kämpar.
Flugvikt: Alf Nordbeck, Eslövs IK. Rune Gustafsson, Mölndals BK.
Bantamvikt: Jan Nordbeck, Eslövs IK. Sven Stråhlberg, BK Winter.
Fjädervikt: Eje Sjöberg, Eskilstuna BK. Olle Eek, Kalmar BK.
Lättvikt: Bo Högberg, Hisingens BK. Lars Neuhaus, BK Höjden.
Lätt weltervikt: Karl Bergström, Nacka BK.
Weltervikt: Kurt Johansson, Värnamo BK. Nils Olsson, Djurgårdens IF.
Lätt mellanvikt: Jack Andersson, Halmstads AIS.
Mellanvikt: Stig Sjölin, Värnamo BK. Sören Danielsson, IK Balder.
Lätt tungvikt: Lennart Risberg, BK Örnen.
Tungvikt: Thörner Åhsman, Landala AK. Ebbe Strid, Haga AK. Sven-Jan Andersson, Djurgårdens IF.
Året var 1956. Ta del och njut...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 27/12 -22
Annandag jul för 79 år sedan var det livat i Trollhättan, eller kanske inte...
Den 26 december 1943 arrangerade Skoftebyns AIS en gala som troligen har rekord i antalet diskningar.
Det blev ett upprörande slut på huvudmatchen som gick mellan hemmasonen Olle Bengtsson och Malmö BK:s John Nilsson.
John gav den ogarderade Olle en ordentlig "praktpärla" efter det att domaren kommenderat bryt i tredje ronden.
Annandagens evenemang slutade med en Olle på golvet och en publik i uppror.
Bägge var på sin tid mycket omskrivna och populära.
Inte nog med att huvudmatchen slutade på ett tråkigt sätt. Den hade föregåtts av två dubbeldiskningar!!!
Orsaken. Jo, de fyra inblandade var ovilliga att boxas.
Galans resultat här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Så det kan bli
Publicerat den 26/12 -22
Proffsförbundet WBA har deklarerat att de åter tillåter ryska och vitryska boxare att deltaga i titelmatcher och att de kommer att ingå på kommande rankinglistor.
Det är ett bra beslut som Riksidrottsförbundet (RF) och Svenska Boxningsförbundet också borde följa. Bojkott av idrottsmän- och kvinnor är så futilt. Det förändrar ingenting, förutom att bojkottivrarna får känna sig som oerhört goda människor. Det blir något religiöst över det hela. Finns det någon som hört RF agitera för bojkott av exempelvis USA? En nation som åtskilliga gånger under historien visat omvärlden omsorg genom att vräka bomber i skallen på otaliga nationers invånare.
I Iran pågår det ett fruktansvärt krig mot dess kvinnor, men i den saken är regering, opposition och RF tysta som möss.
Hyckleriet saknar alltid gräns.
"The World Boxing Association (WBA), through its Championships Committee and Ratings Committee, issued a statement in which it decided to reinstate Russian and Belarusian boxers to their place in the rankings.
The athletes from this country are not soldiers or part of the government, so they have nothing to do with the war against Ukraine or any ongoing conflict. However, it was determined that any fighter who speaks out in favor of the war or is involved in it will be removed immediately. For the sake of the sport and in favor of the careers of the fighters, they will be able to return to the rankings and fight for WBA titles. The decision was made after an extensive deliberation of all the members of both committees during the Centennial Convention of the World Boxing Association (WBA), taking place since Sunday, December 11 at the Caribe Royale Hotel in Orlando, Florida."
Uttalande från WBA högsta ledning.
Nedan IBA President Umar Kremlev commented on the decision.
"The World Boxing Association (WBA) restored Russian and Belarusian athletes in their ratings.
Sport should exist outside of...
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 23/12 -22
På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK).
Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.
Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms Atletklubb är slutsåld, men jag bjuder...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 14/12 -22
Rankingen baseras på kända resultat.
Den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit.
Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. Det är obegripligt. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva.
Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem. Ungdomarna placeras dock i egen kategori efter seniorer/juniorer där sådana finns.
Det tävlas fortfarande för lite vilket hämmar den enskildes utveckling.
48 resp 51 kg
Inga rankade.
54 kg
1. Hafiz Merzai, Kristianstads BK
2. Isak Eliasson (hette tidigare Syed Abdollah Hosseini), Umeå BK
3. Mohammed Mirjalov, Botkyrka BK (j)
4. Viggo Pettersson, Hammarby IF (u)
5. Angelo Adamos, AIK Boxningsförening (u)
6. Emil Ödman, Redbergslids BK (u)
57 kg
1, Nebil Ibrahim, Upsala IF
2. Alan Zangana, Hammarby IF
3. Adam Tegström/Dahmani, Umeå BK (j)
4. Noe Gahlin, Hammarby IF (j)
5. Angelo Gidado, Morgongåva BK (j)
6. Borer Almusawy, Malmö BC (j)
7. Kevin Barrientos, Nyköpings BS (j)
8. Emil Tigerberg, KK All Round
9. Said Mamergov, Haninge BK (u)
10. Shahab Amir, Morgongåva BK (u)
60 kg
1. Hadi-Chadi Hadrous, Malmö BK
2. Erduan Berisha, KFUM Linköping
3. Alvin Warukaga, BK 30 Motala
4. Abbas Mohevi, IF Linnéa
5. Noradiin Dhoore, Hisingens BK (j)
6. Biniam Tesfagabr, Eskilstuna BK
7. Sebastian Rodriguez, Helsingborgs BK
8. Nick Zulawinski, Höllvikens BK (j)
9. Hafizullah Amiri, Malmö BK (j)
10. Patrick Wreder, AIK Boxningsförening (u)
63,5 kg
1. Hampus Broman, BS Tor
2. Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF
3. Allan Malla, Redline
4. Julio Huashuayo, Djurgårdens IF
5. Samr El-Bearmani, Helsingborgs BK
6. Boulayoun Ouaklid, GAK Enighet
7. David Arentowicz, Botkyrka BK
8. Zhovlonbek Yuldashev, Haninge BK (j)
9. Jonas Hossein Elghoul, Malmö BK (j)
10. Hugo Härstedt, Höllvikens BK (j)
67 kg
1. Kevin Scott, Upsala IF
2. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS
3....
Läs mer →
Publicerat i: Ranking
Publicerat den 10/12 -22
SM nr 103 för herrar respektive nr 28 för damer har dragit igång.
Bankpalats denna gång är Botkyrkahallen i Botkyrka kommun.
Dramat pågår under dagarna 9-10-11 december 2022.
Denna gång kan vi glädjas åt ett något högre deltagarantal än närmast föregående mästerskap.
Totalt, inklusive juniorer och ungdomar, vägde 159 boxare in. Det är hela femtio fler än förra gången i Norrköping.
Herrar:
55 seniorer (Fyra fler än föregående mästerskap).
35 juniorer (En markant ökning. Det var sjutton i Norrköping).
39 ungdomar (Också en klar förbättring. Det var tjugosex förra året).
Damer:
17 seniorer (Vilket innebär sex fler än föregående mästerskap, men ändå ett bedrövligt lågt antal).
6 juniorer (Förra gången var det noll deltagare!).
7 ungdomar (Tre fler än tidigare).
Som synes är det damerna som som är det största bekymret.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SM, Turneringar, SBF
Publicerat den 05/12 -22
John Andersson vår hårdaste fighter någonsin. Ta del av hans liv.
Möt mannen som förorsakade TV-chock
Möt mannen som räddade en kamrat i skeppsgossekåren från drunkningsdöden
Möt mannen som blev torpederad två gånger under kriget
Möt mannen som blev fransk hederslegionär
Möt mannen som blev svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör som amatör
Möt mannen som blev Sveriges förste Europamästare i professionell boxning
Möt mannen som var den förste svensk som kämpade om en VM-titel
Möt mannen som boxades under revolverhot
Möt John Andersson - Yrkesboxaren
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Foton, Proffsboxning
Publicerat den 30/11 -22
... kan du roa dig med att botanisera i det innehåll som erbjuds på RINGSIDE.
Det finns 35 254 (trettiofemtusentvåhundrafemtiofyra) boxare att tillgå i databasen.
De har utkämpat 83 327 (åttiotretusentrehundratjugosju) matcher.
Så var lite nyfikna. Sök i den svenska boxningshistorien.
Den första kampen mellan två svenskar gick 1893 och därefter har det rullat på.
Det finns särskilda menyer för landskamper och mästerskap (SM/NM/EM/VM/OS).
Se menylisten.
Namn, klubbar, nationer, datum etc är sökbara.
Det räcker med del av namn eller datum.
Prova exempelvis 1973- och du får fram åtskilliga matcher från detta år.
Testa - Försök få fram vilken klubb som har haft flest boxare.
Eller hur många pugs som har passerat genom din favoritklubb.
Du har ett oräkneligt antal timmar att glädjas åt i färden genom den svenska boxningshistorien.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF
Publicerat den 20/11 -22
Det stundar snart till svenska mästerskap för damer och herrar i olika åldrar.
Det är ett SM som denna gång innehåller en del spännande klasser och det kan bli riktigt sevärt. Det är en sak att de svenska boxarna inte håller internationellt, men en helt annan då det kommer till nationell konkurrens. Där lär det bli hårt.
Som så många gånger tidigare är det Stockholmsdistriktet som håller i trådarna.
Stockholms Boxningsförbund bildades relativt sent. Den 11 september 1939 hölls det konstituerande mötet.
I storstan fanns det elva klubbar: IK Balder, Djurgårdens IF, Huvudsta BK, IF Linnéa, Narva BK, Solna BK, BK Sparta, Stockholms AIF, Stockholms-Flottan, BK Tigern och BK Örnen. Åtta av dem var närvarande. Oklart vilka.
En händelse som nästan ser ut som en tanke var att boxningens högborg under decennier, Eriksdalshallen, invigdes den 11 oktober 1939.
Stockholmsförbundet hade haft två tidigare föregångare, men de riktade sig främst till de mindre klubbarna. Det var Boxningsunionen och Södra Boxningsunionen bägge skapelser från mitten av 1920-talet. De större klubbarna samverkade och motverkade varandra i en skön blandning, men de genomförde gemensamma galor, klubbmatcher, seriesystem och distriktsmästerskap.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 18/11 -22
Järla IF (JIF) bildades den 10 juni 1914 och boxning ingick direkt på programmet tillsammans med fotboll. Det sätter klubben på samma nivå som IF Linnéa och Djurgårdens IF i klassen ännu existerande föreningar. De verkliga pionjärerna för svensk boxning återfanns bland de olika atletklubbarna i Stockholm.
Som tränare hade JIF inte vem som helst. Det var den regerande professionelle svenske mästaren i tungvikt Emil Kjellberg. Han bodde på Kungsholmen inne i Stockholm och tillhörde Kungholmens Atlet- och Boxarklubb. Hur Kjellberg sammanlänkades med ungdomarna i JIF är lite oklart, men Nacka var känt för sina boxningsaktiviteter. Inne i Stockholm var boxningen oftast ett förbjudet nöje. Till Nacka nådde inte lagens långa arm. Åtskilliga av svensk boxnings mest betydelsefulla bataljer avverkades i Sickla Folkpark.
Sickla var ett populärt utflyktsmål för Stockholms arbetarbefolkning. Det var då en naturskön idyll som användes för politiska möten, nykterhetsföredrag och boxning. Där talade Hinke Berggren, Zäta Höglund, Hjalmar Branting och andra av dåtidens politiska storheter.
Kjellberg hade börjat sin boxarbana under 1911. Han gjorde mig veterligen aldrig någon match i Sickla, men han torde varit där för ett stort antal sparringsessioner. Efter att ha förlorat sin tungviktstitel 1919 åkte han till det stora landet i väster. Karriären där blev ingen större framgång trots att han bytte namn till Harry Nelson. Han blev bara en i raden av misslyckade svenska proffs i USA.
Tillbaka till hans adepter i JIF. Direkt från start kom ett 20-tal ungdomar i träning, så underlaget gick inte att klaga på, men lokalfrågan blev ett olösligt problem och boxningen tynade bort. En utomhusgala hann klubben med innan stängningsdags. Klubbens bästa förmåga mötte en tysk boxare i en "internationell" utomhusgala 1915. Efter några år återkom boxningen till JIF och 1922 skickades tre svart-vita grabbar till junior-SM på Djurgårds-Cirkus. En av dem höll inte vikten, men återkom...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Proffsboxning
Publicerat den 04/11 -22
När detta skrivs startar samtidigt den magnifika King of the Ring borta i Borås. Under tre dagar, 4-6 november, skall det kämpas om äran att få kalla sig KING of the Ring.
I år är det jubileum eftersom turneringen fyller tio år.
Det är i sanning ganska märkligt att den har blivit en av de största turneringarna i världsskala. Man lyfter på mössan för arrangörerna med Ray Husac i spetsen.
Denna gång deltar 524 boxare. De kommer framför allt från Europa, men där syns även ett gäng från Kanada.
I senior A-gruppen återfinns 83 som konkurrerar om äran att bli King of the Ring. Glädjande många, en dryg tredjedel, av dem kommer från svenska klubbar. Det borde borga för en hel del intressanta dueller.
För den som är hågad kan matcherna följas på den norska streamingtjänsten knockout.no för obekant avgift.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar
Publicerat den 29/10 -22
Ännu en dansk boxare har lämnat ringen för gott.
Benny Bechmann som tävlade för Aarhus AK var ett känt namn i Sverige under 1950-talet.
Han blev dansk mästare 1957 och 1959, därtill sex gånger jylländsk mästare perioden 1957-1962.
Att bli jylländsk mästare var närmast liktydigt med att vara dansk mästare.
Bland svenska motståndare till Bechman märks stjärnor som Stig Sjölin (Värnamo BK), Bertil Larsson (Nacka BK) och Daniel Freiman (Upsala IF).
Stort tack till Flemming i Odense som förmedlade budet om Bechmans frånfälle.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 26/10 -22
Ett gott initiativ, men vem är det?
Bara namnet har offentliggjorts - Stuart O´Conner. Det låter som en irländare.
Det är bra att det kommer någon utifrån. Den inhemska ankdammen har vi fått nog av.
Enligt förbundet har det varit "en gedigen rekryteringsprocess där kompetenser och kvalitéer har utvärderats och bedömts, både administrativa och sportsliga kompetenser."
Men varför är dessa meriter så hemliga. Något måste väl ändå denne Stuart ha gjort som utmärker honom i förhållande till övriga kandidater.
Låt oss bara hoppas han är inte är tillsatt på politiskt korrekta grunder.
Vi väntar med spänning...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 24/10 -22
Överlägset bästa nation blev Irland. Nationen plockade hem flest medaljer och erövrade mest poäng på mästerskapet. Tre guld-två silver-två brons är något som svensk boxning inte ens kan drömma om i sina vildaste fantasier.
På andra plats kom Ukraina, vilket torde förvåna dem som följt svensk krigsrapportering från landet. Sex medaljer (3-1-2).
På tredje Bulgarien (1-2-1), därefter Italien och Polen.
Största överraskning var Litauen med en åttonde placering för ett guld och ett brons.
Fyra länder delade på plats nummer 17. Sverige var en av dem med sin bronsmedalj.
I övrigt kan noteras svaga insater av England, Rumänien, Danmark, Nederländerna, Wales och Frankrike. Så de svenska damerna är i gott sällskap.
Flitigaste blå-gul i aktion var domren Cem Önal.
Genom alla år har det funnits en närmast panisk förskräckelse bland svenska tränare och klubbar att söka impulser från Ryssland. Konsekvenserna borde sedan länge vara uppenbara för alla och envar.
Kanske går det lättare att söka ny erfarenhet på Irland. Det kan i alla fall inte bli sämre med ett ökat utbyte.
Se där ett gratis tips från RINGSIDE till boxningssverige.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: EM, Dambox, SBF, EUBC
Publicerat den 21/10 -22
Hemkommen från Rom kan jag konstatera att det mediala intresset för damernas europamästerskap är lika litet i i Italien som i Sverige.
De svenska insatserna är som de brukar i internationella mästerskapssammanhang. Det blir på sin höjd en seger.
Blågult representerades av en ovanligt stor trupp, vilket var positivt. Sex deltagare snickrade ihop sammanlagt två vinster, varav den ena av dem räckte till en bronsblecka! Den skall vi trots allt vara tacksamma för.
Konkurrensen har dessutom blivit allt tunnare genom den idiotiska bojkotten av ryska utövare.
Inom Sverige är konkurrensen lika med noll på damsidan. Dessvärre.
Det finns inga tvåor, treor eller ens fyror, femmor, sexor som skulle kunna kämpa om att få åka på mästerskapstävlingarna.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: EM, Dambox
Publicerat den 07/10 -22
Svaret är NEJ!
Det finns en gammal god regel som utvecklats inom diplomatin och den går ut på att även krigförande stater skall kunna kommunicera med varandra. Ofta brukar det ske genom tredje part. Kanalerna och kontakterna skall hållas öppna.
Rysslands agerande har fått de politiskt korrekta att gå bananas. Anfallet på Ukraina är vansinningt och Putin är en diktator - därom kan alla vara överens. MEN, att därifrån ge sig in på att bojkotta allt som är ryskt är förkastligt. Min lokala te-leverantör döpte snabbt om ryskt te till georgiskt. Dumheter saknar alltid gräns. Ska vi också bojkotta rysk litteratur, ryska filmer, rysk konst, rysk musik?
Det är tvärtom nu som utbytet med den ryska befolkningen borde öka på alla plan - handel, kultur, idrott.
Bojkotter är dessutom väldigt tveeggade och trubbiga vapen. Bojkotten kontraaslår. Det är vi i Europa som lider av de ekonomiska sanktioner som satts in mot Ryssland. Ryssarna klarar sig alltid.
Det internationella boxningsförbundet är korrupt. MEN den har valts på kongress. Förbundets medlemmar sade nyligen klart Nej till frågan om nytt ordförandeval. Den internationella idrotten är full av korruption. Ni har väl inte glömt det internationella fotbollsförbundet med alla skandaler. Mutkolvar i ledningen. Riggade omröstningar. Hur hamnade fotbolls-VM i Qatar? Någon?
En öppen fråga till Svenska boxningsförbundets ledning. Varför detta pajasbeteende att lämna w.o. vid ev. möte mot en rysk representant. Det är enbart ett barnsligt och futilt agerande. Vad har de ryska boxarna gjort för ont för att förtjäna ett sådant förakt? Hur rimmar det med demokratin då Sverige och ytterligare några nationer bryter mot gällande beslut. De blev nedröstade. Demokratiska principer är tydligen bra endast då rösterna går ens egen väg. Vi har hört det till leda från de "goda" människorna. Folket röstade fel i Sverige och folket röstade fel i Italien etc.
...
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 29/09 -22
En av Sveriges bästa boxare i de lättare viktklasserna har lämnat oss.
Jan "Plutten" Persson, som tävlade för BK Sparta i Stockholm, var fyrfaldig svensk mästare och två gånger nordisk guldmedaljör (1961 och 1963). Han var ett säkert kort i landslagssammanhang, med endast fyra förluster på fjorton matcher. Därtill nybörjarmästare, distriktsmästare och mellansvensk dito.
I januari 1964 gick Persson över till de professionellas led. Han borde gått över tidigare. Samma år debuterade även Bo Pettersson och Stig Waltersson med bar överkropp. Samtliga tillhörde Edwin Ahlqvists stall. Som bäst var Persson rankad nr sex i Europa.
Efter karriären blev han tränare för Hammarby. Sedan bör det naturligtvis nämnas att han ingick i den grupp som bildade boxningens veteranförening, Puchpralinerna.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 25/09 -22
Martin Kitel har utsetts till sportchef inom norsk boxning. Han är ett välkänt namn för dem som följt svensk boxning under de senaste decennierna.
Kitel var tre gånger svensk mästare och landslgsboxare. Han lyckades därtill att komma till kvartsfinal i de Olympiska lekar som hölls i Korea 1988. Han är m.a.o. en av få svenska boxare som har plusstatistik på OS.
Kitel började sin bana i Häljarps AIS för att fortsätta i Narva BK (Stockholm).
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 21/09 -22
I hembygdsskrifter och lokalhistoriska betraktelser kan man finna mycket som är märkligt och lustigt.
I Byarums Hembygdsförenings årsskrift från 2013 finns ett kort avsnitt om den småländska klubben BK 36 i Vaggeryd. På 1930-talet var det var populärt att namnge klubbarna efter årtalet då de grundades, som exempelvis BK 30 (Bollnäs), BK 31 (Sikås), BK 32 (Kalhäll). Dylikt skulle inte godkännas idag.
I Byarumsskriften presenteras några boxare från Vaggerydsklubben, bland dem Tore Steen. Under en match hade han golvat sin opponent inte mindre än nio gånger. Steen "såg på domaren för att se om inte matchen skulle brytas, men det verkade inte så". Tore gick fram till ringdomaren och sa "nu skiter jag i det här". Då bröts matchen...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi
Publicerat den 13/09 -22
Den tidigare juniormästaren Ingvar Sundborg avled nyligen. Han tävlade för IF Älgarna i Härnösand, en klubb som inte längre idkar boxning.
I förbundets officiella dokument och arkiv kallas han av någon anledning för Sundberg. Så även i storstadspressen.
I rapporteringen från juniormästerskpen 1952 noterades det att "Härnösandaren, som är 19 år och snickare, har bara tungviktaren Näslund att träna med". Vilket gör hans presttion än mer anmärkningsvärd. I finalen var Sundborg hårdare än motståndaren, den betydligt mer rutinerade Bernt Ramse från Djurgårdens IF.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 12/09 -22
Det är långt mellan framgångarna för svensk boxning, men borta i Polen lyckas Love Holgersson bärga ett fint guld.
Hennes tre motståndare i turneringen höll riktigt hygglig kvalité så det är bara att gratulera till framgången.
Tolv damer var anmälda Silesian Womans Championship, nio kom tillstart. Sorgesamt att inte Sara Svensson kunde deltaga.
Prestationerna, var bortsett från Holgerssons, som de brukar vara när blå-gult är ute på internationella uppdrag.
På sin höjd en seger innan respass.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar
Publicerat den 08/09 -22
Politikerna föraktar folket, i synnerhet Socialdemokratin med sina stödkumpaner.
Årets val tycks gå ut på att skrika nazist, fascist och rasist så många gånger och så högt som möjligt.
Det är förnedrande att höra.
På område efter område halkar Sverige efter och gör detta p.g.a. politiska beslut från regeringen och det går fort utför.
Energipolitiken. Invandringen. Finanspolitiken. Laglösheten. Våldet. Skolan. Sjukvården. Polisen. Socialdemokratin (inklusive deras stödtrupper) lever i en värld för sig. Det är obegripligt att någon, förutom invandrarna, kan sympatisera med sossarna. Det är mycket länge sedan de var ett arbetarparti. Nu är de en nyliberal samling som riktar sig till en välmående medelklass och invandrarna mutar de med bidrag.
I invandrarområden har sossarna upptill 60% av rösterna. De säger väl allt...
... men borde stämma till eftertanke hos övriga medborgare.
Arma moder Svea! Hur kunde det bli så här?
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 08/09 -22
De gamla kämparna lämnar oss en efter en.
Börge Krogh tävlade för AK Jyden i Aalborg. Han blev femfaldig dansk amatörmästare och han var dansk representant på OS 1960 i Rom och 1964 i Tokyo. Krogh gick över till de professionellas led 1964 och blev som sådan europamästare 1966. Som proffs mötte han ingen svensk men deltog en gång på en gala i Göteborg 1966, där han fick segern till publikens stora missnöje. Efter matchen var Krogh arg därför att han ansåg att motståndaren var för bra! Proffsgalan arrangerades av firman Ingemar Johansson och Bertil Knutsson. Sammanlagt gick Krogh 56 proffskamper och 222 amatörditon. Efter karriären blev han tränare för många av Danmarks bästa proffsboxare.
Som amatör gick han obesegrad från ringen i alla sina svenskmöten. Krogh mötte hela dåvarande svenska eliten i form av namn som Rolf Risberg, Lasse Koivussari, Karl Erik Norfall, Stig Andreasson och Sven Strålberg.
Börge var inte den ende i klanen Krogh som boxades - så gjorde även Bjarne, Tage och Kjeld. De syns på fotot under Börges matchlista.
//CF
PS. Mer läsning i danska Ekstrabladet.
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 29/08 -22
Nyhetsbyrån TT-Ritzau meddelar att Mogens Palle avled under lördagen.
Palle var ett stort namn inom boxningen i flera decennier och var boxningspromotor i 65 år.
Han var bara 23 år gammal, när han 1957 valde bort att jobba som verktygsmakare och började i stället arrangera boxningsmatcher i samarbete med sin pappa – Thorkild Palle – och den tidigare Europamästaren Jørgen Johansen.
Några år senare gick Mogens Palle solo och anordnade under de följande decennierna flera stora matcher och låg bland annat bakom stormatchen i Köpenhamn mellan Mike Tyson och den danske stjärnan Brian Nielsen 2001.
Palle hade därtill flera kända boxare i sitt stall, bland annat norrmannen Steffen Tangstad och svenske Anders ”Lillen” Eklund.
Det var Palle som ledde Steffen Tangstad till en VM-tungviktsmatch mot Michael Spinks 1986.
Det var först i våras som Mogens Palle drog sig tillbaka och lämnade över till dottern Bettina. Han avled på lördagen efter en längre tids sjukdom.
Mogens Palle har dock även fått många negativa rubriker genom åren. Anders ”Lillen” Eklund uttryckte i flera intervjuer att han under karriären kände sig lurad på pengar av Mogens Palle.
2008 valdes Palle in i Hall of Fame, hederssalen för sportens största namn, i USA.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 06/08 -22
Du får följa med Ingemar Johansson i sängen, på joggingturen, i duschen, i mötet med amerikanska promotors, i boxningsringen, på bensinmacken och på modevisning. En helt vanlig dag på jobbet för Ingo modell 1960.
Länk här till Filmarkivet.
Passa på med tanke på utvecklingen i folkhemmet. Snart tillhör även Ingo de glömdas skara...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: porträtt, Filmupptagningar, Nostalgi
Publicerat den 27/07 -22
Valdemar "Valle" Lundberg (1931-1957) började med boxning i Skövde AIK och slutade om svensk mästare i motorcykel. Slutade skall tolkas bokstavligen eftersom han förolyckades under träning i Brno, Tjeckoslovakien.
Valle gick ett femtontal boxningsmatcher med varierande framgång för Skövdeklubben. Istället blev det motocross, OT och TT som gav honom stora framgångar. Han slog igenom 1955 med en silverplats på 500 cc. 1956 blev han svensk mästare i samma klass, besegrade bl.a. nationalidolen Varg-Olle Nygren. Dessutom hemförde han samma år ett SM-silver i 350 cc. Valle blev poulär på kontinenten både för sin körstil som för sitt fina personliga uppträdande. Hans bedrifter var så mycket mer anmärkningsvärda eftersom han 1954 råkade ut för en synnerligen elakartad trafikolycka som deformerade hans högra fot. Efter 210 dagar på sjukhus plus konvalecens var han redo att grensla sadeln på nytt.
En fin artikel om honom återfinns på hembyggdsajten Ljungstorps historia. Läs den!
Han förärades även att bli omslagspojke i Edwin Ahlqvists publikation All Sport, som var en systertidning till Rekord-Magasinet.
Se nedan.
Stort tack till Freddy Källefjord som skickade länken om Valle.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: porträtt
Publicerat den 24/07 -22
Det ryktas i gångarna att Svenska Boxningsförbundet (SBF) är på jakt efter en ny rikstränare.
Förbundet har äntligen insett att det krävs krafter och impulser utifrån för att rädda svensk boxning.
Det är ett utmärkt initiativ eftersom de som hittills intervjuats inte tillhör den vanliga skocken inhemska klubbtränare.
Kandidaterna kommer från olika europeiska nationer.
Det är något som RINGSIDE har efterlyst under många år. Resultaten talar sitt övertydliga språk.
Det är hög tid att börja om från början.
Ta ett par steg tillbaka för att satsa på de ungdomar som anses lovande för att sakta bygga upp dem till internationell nivå.
Förhoppningsvis höjs även nivån på klubbtränarna.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 22/07 -22
Biografin Yrkesboxaren John Andersson erhåller beröm på många olika ställen.
Här är det sajten 1MiljonBoktips.se som rankat verket som främst bland boxningsböcker. Se skärmdump nedan.
Saknar du den i din bokhylla? Då är det hög tid att investera i ett stycke svensk boxningshistoria, eller hur?
Det finns inget mer spännande levnadsöde inom svensk boxning än John Anderssons. Länk till förlag här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Scientia, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 06/07 -22
Här kommer en avslutande säsongsranking.
Som vi tidigare påpekat skulle vi gärna upställa en damranking, men det låter sig inte göras p.g.a svag konkurrens och få aktiva. Däremot kan vi utse årets damboxare. Den hedersbetygelsen går till Sara Svensson från klubben Redline i Malmö.
På herrsidan utser vi Hampus Broman BS Tor till säsongens boxare. Årets rookie blir Branko Vincic Redbergslids BK. Han har haft en spännande utveckling under året. Det är någon att hålla ögonen på i fortsättningen.
Det har nästan blivit lika svårt att ranka herrarna som damerna. På herrsidan finns det visserligen fler utövare, men de matchar genomgående alldeles för sällan. Vi är inte ens säkra på att samtliga nedan är fortsatt aktiva.
48 kg
Ingen rankad
51 kg
1 Joshua Muyinda, Morgongåva BK (u)
2 Amir Hasanahunov, Kalmar BK (u)
3 Yosef Beyaa. KK All Round (u)
4 Alex Holmqvist, BK Revansch (u)
54 kg
1 Hafiz Merzai, Kristianstads BK
2 Omar Mujtabashams, Djurgårdens IF
3 Morteza Khawari, GAK Enighet
4 Shahab Amir, Morgongåva BK (u)
5 Said Mamergov, Haninge BK (u)
6 Viggo Pettersson, Hallstahammar BT (u)
57 kg
1 Nebil Ibrahim, Uppsala IF
2 Alan Zangana, Hammarby IF
3 Hugo Härstedt, Höllviken BK (j)
4 Alexander Ström, Redbergslid BK (j)
5 Nasralah Naseri, Lunds BS
6 Angelo Gidado, Morgongåva BK (j)
60 kg
1 Erduan Berisha, KFUM Linköping
2 Marco Alärd, Skoftebyns AIS
3 Hadi Hadrous, Malmö BK
4 Abbas Mohevi, IF Linnéa
5 Alvin Warukaga, BK 30 Motala
6 Sayed Rohullah Mosawe, Sparta
7 Nick Zulawinski, Höllvikens BK (j)
8 Adam Tegström/Dahmani, Umeå BK (j)
9 Samr Al-Bearmani, Helsingborgs BK
63,5 kg
1 Hampus Broman, BS Tor
2 Kevin Scott, Uppsala IF
3 Redouane Kaya, Djurgårdens IF
4 Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF
5...
Läs mer →
Publicerat i: Ranking
Publicerat den 05/07 -22
I juniutgåvan av tidskriften Diskulogen uppmärksammas min bok om John Andersson.
Diskulogen är ett organ för släktforskning. Släktforskare uppskattar och förstår värdet av grundlig arkivforskning och boken om John Andersson bygger på djupt grävande i folkbokföring, mantals- och taxeringskalendrar, skolarkiv, krigsarkiv, domstolsarkiv, hälso- och sjukvård, emigrantarkiv för att nämna några av mina källor.
Som framgår av den bifogade innehållsförteckningen från Diskulogen återfinns läsning om biografin på sidan 21 i publikationen.
Nu återstår det bara för dagens boxningssamhälle att också upptäcka och ta del av John Anderssons spännande liv inom- och utom ringen. Boken finns att köpa i samtliga bokhandlar på nätet.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Scientia, porträtt, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 29/06 -22
Idag passerades en ny nivå...
Det finns nu 80.046 matcher på RINGSIDE.
Där finns också 34.138 boxare noterade.
Plus 624 artiklar om svensk boxning.
Var så goda!
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Scientia, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 28/06 -22
De gamla boxarna förtjänar uppmärksamhet vid sitt frånfälle.
Under senare år har flera kända utövare avlidit. De som satte färg på galorna.
Lite tråkigt att det inte rapporterades till RINGSIDE då det begav sig.
Lars Hugg (1933-2020). BK Älgen och Hudiksvalls ABK. Landslagsman, juniormästare, nybörjarmästare och norrlandsmästare.
Veit Burman (1939-2019). Bk Älgen. Välkänd norrlandsprofil. Norrlandsmästare, distriktsmästare.
Ragnar Bergström (1932-2018). Mariestads AIF och Redbergslids BK. Landslagsman, sm-silver, distriktsmästare.
Paul Trewe (1934-2015). Redbergslids BK. Landslagsboxare, nybörjarmästare. Gav ut en diktsamling.
Tillagda efter tips från besökarna:
Kaj Bertelsen (1934-2022). Skövde AIK. Sydsvensk mästare, distriktsmästare. Organisatör och ledare för klubben under många år.
Ni får gärna komplettera deras matchlistor.
Nedan Ragnar Bergströms dödsannons vackert prydd med ett par boxningshandskar.
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 25/06 -22
Haringey Box Cup (HBC) i London är en av Europas största boxningsturneringar. Turneringen är öppen för både damer och herrar och deltagarna kom från hela Europa plus Asien och Nordamerika. HBC bjöd liksom tidigare år på högklassig boxning.
Endast tio svenska pugs deltog. Skamligt lågt antal. Åtta från Malmöklubbar och en vardera från Halmstad och Stockholm. Heder åt dem som deltog, men man undrar varför så få klubbar medverkade. Stockholmsdistriket brukade skicka en stor trupp, men så icke nu.
Nio av de svenska deltagarna åkte ut på direkten. En av dem knockades...
En nådde finalen och erhöll till slut ett hedervärt silver. Naturligtvis var det en kvinna som hemförde medaljen.
Svensk boxnings status internationellt? Någon?
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar
Publicerat den 13/06 -22
Gör som allas vår Roger B - bidra med matcher till RINGSIDE.
Han har skickat in bortåt 350 matcher där Norge är den gemensamma nämnaren.
Norska orter som Oslo, Trondheim, Bodö. Norska klubbarrangörer som B-30, Ulf-an, Oslo BK.
De svenska pugsen hämtades från Göteborg i söder till Haparanda i norr, bland dem Majorna, Säffle, Älgen, Killingen, BK Avance och Sundsvall.
Det finns plats för fler - så gräv djupt hemma i byrålådorna eller i klubblokalen.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Turneringar
Publicerat den 11/06 -22
De gamla kämparna faller ifrån. Dessvärre försvinner de ofta i det tysta.
Detta aktualliserades när jag publicerade bilden på landslaget från 1951.
Åke Wärnström (Katrineholms BK) - Tre gånger svensk mästare, 15 x landslagsman, nordiskt silver, EM-brons och OS-deltagande. Därtill nybörjar-, junior- och mellansvensk mästare. Han lär ha varit en stor autografsamlare.
Leif Lindqvist (IF Nordan och Upsala IF) - Ett SM-guld, tre landskamper. Nybörjar- och mellansvensk mästare.
De hade meriter som borde renderat rubriker och inslag i olika sportkanaler i TV. Men icke.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 06/06 -22
Svenska landslaget i boxning redo för match mot Italien 1951-10-26 i Göteborg.
En sådan här uppsättning boxare kommer ni aldrig mer att få se.
Ingemar Johansson, Rolf Storm, Stig Sjölin....
1951 års landslagsmatcher här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Foton, Landskamper, Nostalgi, SBF
Publicerat den 01/06 -22
Golden Girl som nyligen avslutades i Borås är en enastående turning. Hatten av för arrangörerna som förmår att organisera den år efter år. Sveriges två stjärnor slocknade snabbt under VM och de kom naturligtvis inte till start. De gör klokast i att lägga handskarna på hyllan. De har sin framtid bakom sig. De blå-gula tjejer som kom till start i årets skall ha all heder av sin medverkan. Intet ont om dem. Men...
Bryter vi ner deltagande per klass blir bilden dyster för svenskt vidkommande.
Senior A - 57 deltagare varav 4 från svenska klubbar
Senior B - 41 deltagare varav 9 från svenska klubbar
Senior C - 51 deltagare varav 12 från svenska klubbar
Junior A - 13 deltagare varav 1 från svenska klubbar
Junior B - 11 deltagare varav 2 från svenska klubbar
Junior C - 12 deltagare varav 4 från svenska klubbar
Ungdom A - 22 deltagare varav 0 (noll) från svenska klubbar
Ungdom B - 24 deltagare varav 3 från svenska klubbar
Individuella prestationer är lite svårt att bedöma, men ett par namn bör framhållas:
Sara Svensson (Redline) har haft en god säsong. Guld i Montana och Guld i Golden Girl där motståndet genomgående har varit internationellt.
Alexandra Romlin (Örebro BK) kan vara något att satsa på.
Välkommen åter till Mona Husac (Skene AK).
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, Turneringar
Publicerat den 29/05 -22
En känd boxningsprofil i dubbel bemärkelse har lämnat ringen.
Angered BC:s starke man har gått bort. Tommy Andersson hade lidit av sviktande hälsa under många år.
Han är intimt förknippad med den klubb som han bildade tillsammans med Arne Lengstrand och Leif Nordman i en tvättstuga i december 1983. Klubben blev snabbt en av Sveriges mest framgångsrika med åtskilliga SM-medaljer och utmärkelser som "Årets klubb" på sin meritlista. Ej heller att förglömma att han var initiativtagare och arrangör till en av världens största turneringar - den numera nedlagda Angered Box Cup.
Tommy Andersson hade tidigare ingått i göteborgsklubben BK 72.
På hans CV återfanns utmärkelser som årets tränare och årets ledare.
Han lär också ha gått ett par matcher. Om någon vet något om detta, kontakta RINGSIDE.
Tommy Andersson var synnerligen populär. Det har jag fått många bevis på sedan nyheten om hans frånfälle publicerades här på RINGSIDE.
Nedan ett trevligt foto från ungdomsmästerskapen i Baku år 2007. Harry Jansson till höger och Tommy Andersson till vänster.
Jag tackar Harry Jansson för bidraget
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall, Foton
Publicerat den 25/05 -22
... och den kom tämligen överraskande. Nebil Ibrahim låg under efter första ronden hos samtliga domare (5x9-10). I andra fick han in en god träff och domaren bröt matchen i blå-gul favör. Motståndaren från England hade kunnat fortsätta, men så blev det inte. En liten ljusglimt i ett ganska så kompakt mörker. Det tackar vi för.
Sedan tog det inte helt oväntat stopp. I kvartsfinalen mötte Ibrahim den tredjeseedade bulgaren Javiar Ibanez Diaz som blev honom övermäktig. F.ö. samma kille som han tappade till under Strandjaturneringen.
Tillbaka till ruta ett.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: EM, Turneringar, EUBC
Publicerat den 23/05 -22
Det går lika illa för herrarna på EM som det gick för damerna på VM. De fick vara med en match.
Borde det inte ringa i samtliga varningklockor på förbundet, eller lever de fortfarande i illusionen att Sverige tillhör eliten bland nationer.
Den svenska modellen fungerar uppenbarligen inte. Den är fullständigt inpyrd av värdegrunder av olika slag där tävlingar anses mindre viktiga. Besök swebox.se och förfäras. Klubbarna behöver inga boxare längre. De klarar sig gott på parkinsonpatienter och motionsidkare.
Svensk boxnig behöver en kulturrevolution - från topp till botten. Bort med dagens förlegade modell.
Syftet med organiserad boxning är tävlan och ingenting annat.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: EM, SBF, EUBC
Publicerat den 20/05 -22
Efter Dam-VM följer herrarnas Europamästerskap. Tävlingarna avhålls i Jerevan, Armenien under perioden 21-31 maj 2022. Själva slagväxlingarna börjar den 23 maj. Tre blå-gula deltar denna gång och förhoppningsvis blir det åtminstone någon seger.
Sverige har ganska fina historiska EM-meriter. Det började bra i Stockholm 1925 då tre guld och två silver erövrades. Senast det blev en medalj var 2015 via ett brons. Sammanlagt har det blivit 10 guld, 10 silver och 21 brons på sammanlagt 42 tävlingar.
Sovjetunionen/Ryssland är överlägset i medaljtoppen, följt av Polen, Ungern och Bulgarien.
Hur många svenska tränare har vi haft genom åren som förnekat den ryska skolans effektivitet?
EM-resultat finner ni under fliken Mästerskap/Landskamper.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: EM, Turneringar, EUBC
Publicerat den 14/05 -22
Även Love Holgersson försvann i sin första match under VM. Hon mötte en fyrkant från Australien, Caitlin Parker, som inte kunde så mycket boxning så det störde. Trots att Love hade alla fördelar på sin sida, som längd och räckvid, gav hon bort matchen. När man är passiv, entaktad, i avsaknad av humör och temprament, då kan det bara gå på ett sätt.
Hon hade uselt stöd från sin ringhörna. De tycktes vara nöjda med var de såg. De har uppenbarligen inte insett att det är attack och forcering som gäller därute i stora världen. Vad har de för kvalifikationer egentligen...?
Nu är svensk boxning riktig illa ute. SBF:s två främsta stjärnor, blev snabbt före detta, när de vek ner sig.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, VM
Publicerat den 12/05 -22
Agnes Alexiusson är vår främsta damboxare, men nu är hennes tid över. Hon mötte en enkel och primitiv motståndare från Chile, men född i Italien, i form av Valentina Bustamente. Det borde varit en enkel ekvation att lösa, men icke. En långsam och trög Agnes fann inga som helst motmedel. Hon ägnade större delen av matchen med att hänga och låsa. Blev också varnad för detta. Hon verkade dessutom trött och sliten.
Förhoppningsvis har hon insett att hon bör sluta. Idrottskarriärer har sin bana upp och dess motsats. Det är inte nyttigt att hålla på för länge med boxning. Så vi får tacka för den tid som var.
Domarna var enhälliga - 5-0 till Bustamente.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, VM
Publicerat den 10/05 -22
Den europeiska boxningsfederationen (EUBC) har haft kongress. Ordförande blev en grek (!) och den nya styrelsen består av ledamöter från Ungern, Bulgarien, Monaco (!), Rumänien, Montenegro, Armenien, Ryssland, Spanien och Serbien.
Vart tog stora nationer som exempelvis England, Irland, Tyskland vägen? Sammansättningen tycks vara som riggad för förnyad och fortsatt korruption inom boxningssamfundet.
Vår svenska ordförande Per-Axel Sjöholm ville gärna vara med de stora pojkarna inom EUBC, men det fick han inte.
Det leder oss in på SBF:s nya styrelse. Samma inavel som alltid. Dock lite mer politiskt korrekt än tidigare. Halleluja!
Att boxningssamhället aldrig lär sig. Det är nytt blod utifrån som behövs, inte mer från de egna leden. Det behövs produktutvecklare, för att tala företagsspråk, för att försöka lyfta boxningen ur den djupa vågdal den befnner sig i.
//CF
PS. Länk till det nya EUBC-styret. Notera - endast en kvinna...
Läs mer →
Publicerat i: SBF, EUBC
Publicerat den 07/05 -22
Den tolfte upplagan av damernas VM arrangeras i Turkiet under perioden 6 - 21 maj 2022. Denna gång bidrar Sverige med två deltagare. Det är f.ö. samma par som deltog 2019 i Ryssland.
För svenskt vidkommande har tidigare VM lämnat följande avtryck:
2001 USA. Fyra deltagare. Två guld (Anna Laurell, Frida Wallberg) och två brons (Teuta Cuni, Katrin Enoksson).
2002 Turkiet. Fyra deltagare. Noll medaljer.
2005 Ryssland. Fem deltagare. Ett guld (Anna Laurell).
2006 Indien. Tre deltagare. Ett silver (Klara Svensson).
2008 Kina. Sju deltagare. Ett silver (Anna Laurell) och två brons (Jenny Hardingz, Klara Svensson).
2010 Barbados. Fyra deltagare. Ett brons (Klara Svensson).
2012 Kina. Sex deltagare. Ett brons (Anna Laurell).
2014 Korea. Fyra deltagare. Noll medaljer.
2016 Kazakstan. Fyra deltagare. Noll medaljer.
2018 Indien. Fyra deltagare. Noll medaljer.
2019 Ryssland. Två deltagare. Noll medaljer.
Som synes den senaste framgången ligger ett decennium bort.
Samtliga mästerskapsresultat återfinns under fliken Mästerskap/Landskamper.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, VM
Publicerat den 04/05 -22
Äldre rankinglistor är populära. Det har jag fått många bevis på. Dylika sätter fart på minnen av skilda slag.
Denna gång följer vi dåvarande rikstränaren Sten F Berglunds uppställning från januari 1977.
Främst bland de tio i varje viktklass var:
Flugvikt: Terry Laitala, Kristianstads BK.
Bantamvikt: Jouni Anttonen, BK Fighter.
Fjädervikt: Shadrach Odhiambo, Majornas BK.
Lättvikt: Ove Lundby, BK Örnen.
Lätt weltervikt: Ulf Carlsson, Katrineholms BK.
Weltervikt: Lars Friman, BK Örnen.
Lätt mellanvikt: Arto Parri, GAK Enighet.
Mellanvikt: Åke Eriksson, BK Masen.
Lätt tungvikt: Hans Bång, BK Örnen.
Tungvikt: Göthe Davidson, BK Örnen.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Ranking
Publicerat den 28/04 -22
Hög tid att åter knyta bekantskap med boxare som motiv i konsten.
Denna gång ett verk av Albin Amelin (1902-1975). Amelin var en politiskt och socialt medveten konstnär och han hade påfallande ofta arbetare och arbetsplatsmotiv i sin prodution. Inför 1 maj kan det finnas skäl att påminna om arbetarklass och klasskamp trots att bägge är officiellt avskaffade i Sverige. Klasskampen har ersatts av könskamp och en tävlan om att var så politiskt korrekt som möjligt och all den galenskap som följer av detta.
Amelin föddes i Chicago men kom till Sverige som ung. Han var närmast självlärd som konstnär. Han är kanske mest känd för sina prunkande blomstermålningar och naturskildringar i färgglad expressionistisk stil. Bland udda verk återfinns exempelvis raggare, slagsmål, en berusad kvinna och en boxare.
Den senare återfinns nedan i RINGSIDES galleri och kan beskådas in natura i Borås konsthall för den som har vägarna förbi. Till skillnad från hans övriga produktion är färgerna dova och hotfulla vilket passar till motivet.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Konst, Kultur
Publicerat den 21/04 -22
Det var en välkommen framgång. Våra ungdomar/juniorer har ju inte precis rosat marknaden.
Hammarby IF:s Elwin Mayue-Belezika hämtade en bronspeng i junior-EM som gick i Sofia, Bulgarien. Enkel lottning bidrog till framgången, men han är kanske den största talang som kommit fram under de senaste åren. Boxar moget för att vara så ung och för att fortfarande vara orutinerad. Han tävlar dessutom i den publikvänliga 92-kilos klassen.
Dessvärre brukar ungdomar och juniorer försvinna snabbt från boxningen.
I övrigt så följer de blå-gula den beprövade svenska modellen - en vinst därefter tackar-och-bockar de för sig. Det var iallafall kul att vara med.
Nordiska mästerskapen som gick på Island var bedrövligt. Endast två seniorguld. Och vad har ett gammalt avdankat proffs där att göra? Han borde ha varit förbrukad i landslaget sedan åtskilliga år.
GeeBee-turneringen i Finland, var bortsett från Agnes Alexiussons guld, inget att hänga i julgranen. Agnes mötte två billiga finskor så hon behövde inte förta sig.
U-22 i Kroatien innebar snabb hemgång. Sverige hamnade på delad 26:e plats!
Strandja - kvick exit.
Det finns så att säga mycket att jobba med på förbundsnivå.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar, SBF
Publicerat den 16/04 -22
... ett halvt fall framåt för SBF. De har nu gjort sin plikt genom att publicera en ranking.
Ni minns väl förra gången det begav sig. Uppdraget hade av någon outgrundligt anledning tilldelats Tidholms-Raggaren. Han hade inte en aning om vad han gjorde. Han blandade friskt in diplomboxare till eliten och han stannade inte där. Även noll-matchare hamnade på listan. Oh, dear...
Den nuvarande uppställningen är betydligt bättre, men underlaget av matcher är alldeles för snävt.
Den/de som gnetat med rankingen borde konsulterat RINGSIDE lite oftare.
Eller än bättre - varför inte överlåta förbundsrankingen till RINGSIDE!
Vi har gång på gång visat att vi besitter kunskapen och vi återkommer framöver med en ny ranking.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Ranking, SBF
Publicerat den 07/04 -22
Fredagen den 8 april kl. 18.00 bör alla ta sig till Filmhuset ute vid Gärdet i Stockholm. Då visas Alfred Hitchcoks Cirkusboxaren eller som den hette i original The Ring. Det är en stumfilm som inspelades 1927. I huvudrollen återfinns dansken Carl Pedersen, mer känd under sitt artistnamn Carl Brisson.
Brisson var en oerhört populär film- och scenartist på sin tid. Han fyllde exempelvis Mosebacke etablissemang åtskilliga gånger. Därtill var han en känd proffsboxre där han började sin karriär i Tyskland 1911. Hans match mot den svenske kraftatleten Calle Sven tillhör svensk proffsboxnings mest legendariska. De möttes på Råsunda under augusti 1914 i en hård historia där bägge var nere för räkning. Kampen var avsedd att gå över tjugo ronder, men slutade efter sex då Calle Sven blev diskad för lågt slag. Matchen fortsatte på svenskens begäran fram till dess att den stoppades av polismän som stormade ringen. Den som vill veta mer om Pedersen/Brissons matcher i Sverge hänvisas till min bok RINGSIDE om den svenska professionella boxningens historia (2004).
Filmen Cirkusboxaren är nästan självbiografisk eftersom Brisson hade börjat sin karriär på samma sätt som hans roll i filmen. "One-Round" Jack Sander jobbar på en cirkus och utlovar pengar till den som står mer än en rond mot honom. En kväll möter han sin överman och filmen handlar sedan hur de på var sitt håll kämpar sig fram mot en titelmatch. Naturligtvis möts de två i Albert Hall om mästarvärdigheten. Inbakad är en kärlekshistoria där Brissons dam väljer den andre, för att slutligen bittert ångra sig och återvänder till "One-Rond" Jack. Innehållet påminner delvis om John Anderssons filmdebut i Battling-Geo från 1934 med Georges Carpentier i huvudrollen.
Hitchcock lyckades med att få filmen att verka modern och spännande. Även om det gått nästan hundra år efter premiären så kan vi...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Nostalgi, Boxning på film
Publicerat den 31/03 -22
Våren 2002 uppställde dåvarande sportchefen Lennart Bernström följande ranking över herrarna.
48: Henok Alem, IF Linnéa.
51: Abdehakim Adaan, Angered BC.
54: Bashir Hassan, Malmö BK.
57: Majid Jelili, Djurgårdens IF.
60: Shadi Hamsho, BK Fox.
63,5: Naim Terbunja, IFK Linköping.
67: John-Erik Käck, Narva BK.
71: Benjmin Kalinovic, BK Rapid.
75: Issam Karzoumi, Angered BC.
81: Said El-Tahan, Lunds BS.
91: Andreas Gustafsson, NBK/Akilles.
+91: Aldo Colliander, IF Linnéa.
Intressant att notera klubbarna.
Dåtidens storheter tillhörde i flertalet fall klubbar som nu för en mycket blygsam tillvaro eller rent av har upphört med tävlingsboxningen.
Hur skulle det gå om 2002-års ettor skulle möta 2022-års motsvarighet?
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Ranking
Publicerat den 21/03 -22
Rbz
796.83092
Franzén, Christer.
Yrkesboxaren John Andersson. Svensk mästare, landslagsman, europamästare, skeppsgosse, krigsseglare, hederslegionär. GML-förlag. 375 s. Ill. Litt. Häftad.
ISBN/EAN: 9789188851734
BN 5641947 637650
LIBRIS-ID hv2jglrsfmm09hdh |
|
| |
|
|
Christer Franzén är fil.dr och boxningshistoriker. Han är författare till böcker och artiklar om både ekonomi, historia och boxning. Hans mest kända bok är troligen Ringside som är en titt på den svenska proffsboxningens historia. Franzén har även skrivit biografier om boxare såsom Hjalmar Olsson/Jack Campbell och Stig Waltersson. Nu är författaren aktuell med ytterligare en boxarbiografi. John Andersson var den förste svensk som boxades om en VM-titel. Han var även både svensk mästare...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Scientia
Publicerat den 16/03 -22
Så här långt har det blivit en seger och ett nederlag för Hammarbys Majd Alsafadi. Vi får i dessa dagar vara tacksamma för de segrar som bjuds.
Det var dock frågan om två mycket underliga poängsättningar hos domherrarna.
I första matchen hade tre av dem 29-28 till den armenske motståndaren och två hade 30-27 (!) till Majd.
I den andra kampen hade två poängsättare 29-28 till den turkiske opponenten och en hade 30-27. Två voterade för Majd, 30-27 respektive 29-28.
Tio domare och ingen tycks ha sett samma match!!!
Nästa pug att notera ett nederlag var den enda damen i den blågula truppen.
BK Masens Zehra Milli förlorade mot en fransyska på delade domarsiffror. Tre av dem lade rösten på Frankrike - 1 x 30-27, 2 x 29-28. Två höll på Zhera med 29-27. Hur är det möjligt? Det måste vara lättare att klyva en atom i källaren än att begripa sig på hur domarna tänker.
Nu är det uppe i femton domare som inte tycks ha sett samma match.
Så kom då äntligen två 5-0 avgöranden. Domarna såg tydligen samma matcher denna afton. Det tackar vi för. För svenskt vidkommande blev det en seger, Hampus Broman, och en förlust, Nebil Ibrahim.
Hampus Broman föll i kvarten på ett delat domslut och det var ytterligare ett egendomligt sådant. Två av domarna höll på Broman - 29-28. Tre av dem såg matchen gå i armenierns favör - 2 x 29-28 och därtill 30-27.
Vad håller de på med? Twittrar? Facebookar? Mobilsnackar? Porrsurfar? Så här olika bedömning får det inte vara.
Oavsett domarnas kvalitéer, eller avsaknad av dylika, så var det ett normalt svenskt internationellt mästerskap. Någon enstaka seger och därefter snabb hemgång. U-22:orna är våra kommande seniorer.
Var finns den/de tränare som kan utveckla...
Läs mer →
Publicerat i: EM, Turneringar
Publicerat den 08/03 -22
Den 5 mars 2022 avled en av Norges främsta amatörboxare genom tiderna. Nils Dag Strömme blev 76 år gammal. Han tävlade för AIK Lund (Kristiansand) där han också verkade som tränare efter karriären. Bland meriterna återfinns nio nationella mästerskap, nordiskt guld och silver. Därtill två gånger olympiskt deltagande 1968 i Mexico City och 1972 i München. I Mexiko besegrade han den gode västtysken Werner Ruzicka.
Strömme mötte många bra svenska boxare och namn som Kenneth Israelsson, Hans Pincoffs, Håkan Danielsson, Carl-Axel Palm, Leif Magnusson fick se Strömmes näve lyftas efter deras matcher.
Norska lokaltidningen Faedrelandsvennens minnesord här.
Stort tack till Carl F som förmedlade nyheten. Carl är RINGSIDES expert på dansk boxning och han fann en makaber historia som involverade en bara en utan två från familjen Strömme.
En tävling i Hjörring den 19 januari 1964 fick ett abrupt slut. Nils Dag Strömme skulle ha medverkat på galan, men blev sjuk på vägen från Norge. Hans far gick domare och han segnade plötsligt ned och avled i hjärtstillestånd. Sonen satt i publiken och var vittne till faderns död.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 05/03 -22
Det är faktiskt svårt att belägga vilken av boxningsklubbarna som är äldst i Sverige.
Det är inte helt enkelt att fästa en startpunkt för stockholmsklubbarna Djurgårdens IF (DIF) och IF Linnéa (IFL) eftersom boxningssektionerna är yngre än moderklubben.
DIF och IFL började med att idka träning och att arrangera boxningsgalor. Det var en blandning av uppvisningar, proffsgalor och blandgalor i en skön röra. Själva utövandet för klubbarna i fråga bestod av diverse träningstävlingar med klubbkamrater. År 1919 kan sägas vara startpunkten för den organiserade tävlingsverksamheten. Detta år deltog DIF och IFL:s kämpar i flera galor, men vem av dem som först äntrade ringen är osäkert.
Sedan skall man också ha i minnet att det hade tävlats i åtskilliga år innan den organiserade boxningen kom igång. Så varken DIF eller IFL var först historiskt sett. Den äran tillkommer Svea från Malmö år 1893.
Går det en rakt linje exempelvis från 1919 och fram till idag? DIF:s överlevnad hängde på en skör tråd vid några tillfällen, men så vitt jag vet klipptes den aldrig helt av. Skall man vara petig så var IFL utslaget under en kortare period i mitten på 1960-talet.
Eskilstuna BK (EBK) bildades 1919 och tillhör de främstas skara i åldersfrågan. Dock har det brustit något i kontinuiteten genom åren. EBK tillsammans med DIF och IFL deltog också på det första svenska mästerskapet. Hursomhelt är EBK:s prestation imponerande.
Hälsingborgs Boxningssällskap bildades också 1919 men försvann längs vägen via fusioner och blev slutligen Helsingborgs BK. De kan alltså inte räknas. Ej heller Hammarby IF. De var igång 1919 men tvärdog 1931 för att sedan återfödas via en rad fusioner på 1960-70-talet.
På 1920-talet exploderade boxningen i popularitet och det bildades klubbar i varenda ort. Tidiga klubbar från år 1920 var BK Örnen och Oskarshamns BK. De finns fortfarande även...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Kultur
Publicerat den 25/02 -22
Finns det någon som fortfarande hävdar att Sverige tillhör eliten bland boxningsnationer?
Strandjaturneringen visade smärtsamt klart och tydligt att svenska boxare ligger långt, långt efter i utveckligen.
På plats fanns våra två främsta utövare - Agnes Alexiusson och Love Holgersson. De hade inte ens skuggan av en chans mot sina respektive motståndare. Deras stil är så stereotyp att det närmast blir parodiskt och hur lätt som helst att avläsa för motståndaren. Agnes har varit med länge och det är dessvärre längesedan hon visade prov på utveckling. Samma sak kan sägas om Love. Hon matchar dessutom för sällan för att kunna gå framåt.
Var ligger felet? Det går knappast att beskylla utövarna. De gör så gott de kan.
MEN... Det finns inga elittränare i landet. Det finns bara goda klubbtränare, men det är en helt annan sak. Det finns inga tränare som befinner sig i frontlinjen. Det bli bara more of the same i källaren, man gör som man alltid gjort.
Agnes har haft samma tränare sedan hon började för ett dryg decennium sedan. Hur ska han kunna tillföra henne något nytt? Det är närmast orimligt att begära, men resultatet bli därefter.
I Bulgarien tycktes det finnas mer folk i ringhörnan än antalet utövare. Fanns det ingen som exempelvis kunde gett Love rådet att söka infighting. Hennes avståndsboxning fungerade ju inte. Hon gick på smäll efter smäll. Ändå fick hon fortsätta i samma stil.
På herrsidan är det knappast bättre. Hampus Broman tycks lida av något slags Muhammad Ali-komplex. Skuttar runt i ringen med handskarna släpandes i golvet. Det där med gard tycks han inte fått lära sig. Ack ja...
Nebil Ibrahim var dock en liten ljuspunkt. Han har mycket boxning i sig. Bra skolad, men är fortfarande alltför vek i de stora sammanhangen. Dock. En talang att satsa på. ...
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar, SBF
Publicerat den 17/02 -22
När vi ändå är inne på boxning och kriminalitet så kan vi fortsätta längs den breda vägen.
Överallt där det finns stora pengar i omlopp smyger sig kriminaliteten in. Det spelar ingen roll om det avser affärer eller sport. Speciellt proffsboxningen har från början varit länkad till diverse skumraskfigurer. Fixade fighter har följt boxningen från dag ett. Mängder av kända boxare har lagt sig enligt överenskommelse eller under påtryckning. Det fanns oftast pengar att hämta även för den mutbare.
Under 1950-talet gick det så långt att maffian styrde proffsboxningen i USA. Frankie Carbo och Blinky Palermo kontrollerade hela näringskedjan via International Boxing Club (IBC) - boxare, tränare, promotorer, domare och journalister. IBC hade exempelvis full kontroll över vilka som fick boxas i Madison Square Garden. Det krävdes en åklagare med civilkurage för att bryta maffians makt över boxningen, men korruptionen lever vidare. Ingen ska inbilla sig något annat…
IBC var ett visst orosmoment i samband med förhandlingarna om VM-kampen mellan Floyd Patterson och Ingemar Johansson 1959.
Att äga en boxare är oftast bara besvär. Vadhållning är mycket bättre. Det finns stora pengar att hämta genom att garanterat veta i vilken rond matchen ska ta slut.
Alla som läst min bok, Yrkesboxaren John Andersson, vet att han boxades under revolverhot inför en match. Lägga sig eller bli blyförgiftad? John valde modigt att ignorera hotet. Starkt gjort av honom eftersom det sällan var fråga om tomma hot.
Ett fall blev till världslitteratur och film. Den 13 mars 1926 mördades proffsboxaren Andre Anderson [Frederik Boeseneilers] i Chicago. Han hade tröttnat på sina fixade matcher, så nästa gång han beordrades att lägga sig, knockade han sin motståndare. Det stod honom mycket dyrt eftersom han fick betala med sitt liv.
Händelsen inspirerade Ernest Hemingway till en enastående effektiv berättelse i det mindre formatet. Den...
Läs mer →
Publicerat i: Boxning på film, Kriminalitet
Publicerat den 10/02 -22
Det här börjar likna kriminaljournalen.
Ytterligare ett namn att lägga till i svensk boxnings svarta bok.
Ronny Hälgh som var aktiv inom IK Ymer i Borås på 1960-talet har häktats för mord.
Enligt polisrapport: "Mord den 4 februari 2020 på Bergakungsgatan 12 i Borås (5000-K132476-22)".
Ronny är nu 75 år och långt ifrån sin aktiva tid, men han är bara en i raden som blivit ett fingeravtryck efter Brottsbalken.
Det skulle enkelt gå att skriva en bok om alla som vandrat den riktigt breda vägen. Kanske en best-seller...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Kriminalitet
Publicerat den 31/01 -22
Svensk boxning är bisarr. Alla vet att Roberto Bengtsson är en våldtäktsman ändå tillåts han tävla vidare.
I lördags var det någon slags distriktsskamp mellan Småland/Halland och Västergötland.
Vem återfanns i S/H om inte den dömde Roberto. På den egna klubbens hemsida hyllas han eftersom han "gjorde en stor match". Inom kort skall han, enligt klubben, dessutom deltaga i Göteborg mot "svensk topp".
Det fanns mycket funktionärer på plats i Jönsköping (pun intended!). Där måste också ha funnits en supervisor. Men samtliga hade en gummisnodd i ryggen. Ingen vågade ifrågasätta Robertos medverkan.
Enligt Robertos klubb, Sidestep BC i Halmstad, så arbetar de "för mångfald, olika åldrar, etik och moral". Varför denna värdegrund inte kopplas till våldtäkt är obegripligt.
Inte blev det bättre när en av ledarna hörde av sig. Det var inte lätt att förstå vad han menade, men det gick ut på vilken fin och trevlig kille Roberto är. Har ledningen frågat den våldtagna tjejen?
Det är hög tid att SBF börjar markera mot sina fingeravtryck. De har släppt igenom alldeles för mycket skit genom åren.
//CF
PS Snart har vi en yrkeskriminell tidigare svensk mästare, landslagsman och proffsboxare utsläppt. Han kommer raskt att ingå i en Göteborgsklubb med allas goda minne. Brrr...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Kriminalitet
Publicerat den 22/01 -22
Den 17 april 2018 fastslog Halmstads tingsrätt att Roberto Bengtsson och den ryskfödde Vladislav Karchahin var skyldiga till grov våldtäkt och de dömdes till två års fängelse. P.g.a. sin ungdom erhöll de dessvärre inte maximalt straff. Den som önskar kan rekvirera domen från Halmstad tingsrätt. Målnumret är B 221-18. En varning utfärdas eftersom våldtäkten var vidrig. Hovrätten skärpte straffet till två år och sex månader.
Hur agerar SBF:s ledning? De har haft kännedom om brottet från dag ett.
Jo, de stoppar huvudet i sanden. De går t.o.m. så långt att de raderar ett inlägg om våldtäkten på förbundets Facebooksida. Hur överensstämmer det med den transparens som ordförande Pax Sjöholm säger sig ivra för? Vad är förbundets värdegrundsarbete värt då de blundar inför verkligheten och markeringar uteblir?
Tvärsemot alla moraliska normer och etiska regler beviljar de glatt ny licens till Roberto. I oktober 2020 får han t.o.m. vara med på SM. Tävlade då för Malmö BC. Det ryktas att han numera även skall vara landslagsaktuell.
Budskapet från SBF:s styrelse blir glasklart:
Till de manliga boxarna – inom SBF accepteras våldtäkt. Det blir inga sanktioner från styrelsens sida.
Till kvinnorna i förbundet – ni måste förstå att SBF välkomnar våldtäktsmän i sina led.
Till diplom- och andra föräldrar – vi inom SBF har inget emot att det finns våldtäktsmän i våra klubbar och träningslokaler.
Till sponsorerna – SBF tycker att det är helt OK med våldtäktsmän.
Vad säger RF- och SOK om det här? Vad säger sportjournalisterna?
Vissa brott kan man aldrig sona trots avtjänat straff. En kvinnoförnedrande våldtäkt går aldrig att förlåta eller ursäkta.
Det var inte frågan om lite snatteri i den lokala ICA-butiken i Robertos fall.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Kriminalitet
Publicerat den 17/01 -22
OS 1988 i Söul var i mångt och mycket ett bedrövligt spektakel, men en sak värmde. Det var den svenska boxtruppens insats.
Innan turneringen hade det knotats i gångarna. Det skulle bli ett nytt fiako för svensk boxning, men de självvalda "experterna" gick på den s.k. minan.
När OS summerades var boxningen den mest framgångsrika av samtliga specialförbund, med ett silver, ett brons och en kvartsfinalplats.
Totalt vann de sex boxarna fjorton av tjugo matcher. För första gången överlevde samtliga första omgången.
I rättvisans namn skall sägas att den här gången hade truppen en tursam lottning, men det kan kompensera alla gånger lottningen varit av motsatt slag. Det bör också påpekas att Kuba bojkottade detta OS vilket naturligtvis hade stor bestydelse för boxningsturneringen.
Dåvarande rikstränaren Leffe Carlsson är den som främst bör hyllas för den förnämliga insatsen. hans energiska arbete gav resultat.
Det första OS-silvret sedan 1952 hämtades av George Cramne (Scott). Hans tekniska briljans gav fyra segrar innan final förlusten mot den omöjlige östtysken Andreas Zülow.
Medalj blev det också för Lars Myrberg. En gansk ojämn boxare som dock lyckades i Sydkorea. Efter fyra segrar var han i semifinal. Där blev Australiens Cheney honom övermäktig.
Martin Kitel avancerade till kvartsfinalen efter två vinster.
Övriga deltagare var Jimmy Mayanja som efter två segrar fölorade i åttondelen, Sören Antman och Lotfi Ayed som vann var sin match innan det tog stopp.
Svensktruppens resultat från OS 1988 här.
//CF
PS. Det var fortfarande tillåtet för varje deltgare att tävla i sin nations färger. Nu har vi annorlunda och vedervärdiga regler där boxarna måste underkasta sig blå respektive röd dräkt. Brrr...
Läs mer →
Publicerat i: OS
Publicerat den 09/01 -22
Strax innan jul erhöll jag en trevlig försändelse från Falun. Den bestod i en mängd matchprogram, foton och information om den gamle fine boxaren Sören "Dana" Danielsson som tävlade för IK Balder i Stockholm. Han tillhörde de stora under 1950-talet och tillhörde den gyllene epok då bl.a. Lennart Risberg, Thörner Åhsman, Stig Sjölin och Bertil Ahlin var aktiva.
Bland Sörens meriter finner vi tre gånger svensk mästare, åtta gånger i A-landslaget, nordisk mästare och OS-deltagare.
Hans främsta rival var Värnamoboxaren Stig Sjölin och de var inte helt mottagliga för varandras charm vare sig i eller utom ringen.
Svenska boxare var ofta i Irland för matcher under 1950-talet. Nedan ges ett prov på sådant matchprogram.
En lustighet kan noteras. Irländarna använde sig av grön respektive gul ringhörna.
Sörens matchlista här. Där kan ni även ta del av hur ett deltagarkort från OS i Helsingfors såg ut.
Läs mer →
Publicerat i: porträtt, Nostalgi, Stora Grabbar
Publicerat den 01/01 -22
I februari 2022 fyller RINGSIDE tio år och den har etablerat sig som en internationell institution.
Besökarna kommer från hela världen - eller vad sägs om 177 nationer fördelade på 5.346 orter runt hela världen.
Det är väl egentligen bara SBF:s ledning med närstående som inte vill erkänna RINGSIDE.
Besökarna har per 31 december 2021 varit inne på 3.566.002 sidvisningar (dvs. drygt tre och en halv miljon).
De är i snitt inne fem minuter och 16 sekunder per gång, vilket anses som mycket lång tid på nätet.
De har då kunnat ta del av 32.556 boxare som gått 76.484 matcher.
Den geografiska fördelningen har i det närmaste varit konstant genom åren.
Nationernas tio-i-topp är: Sverige, Finland, Norge, Danmark, United Kingdom, Tyskland, Frankrike, USA, Spanien, Nederländerna.
Orternas tio-i-topp: Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingfors, Uppsala, Lund, Helsingborg, Huddinge, Örebro, Solna.
Boxarnas topplista bekräftar bilden av RINGSIDE som ett historiskt verktyg för besökarna.
Dagens boxare intresserar betydligt mindre än de gamla kämparna, så de hamnar en bit ner i statistiken.
Främste manliga aktive återfinns på plats 168 i form av Liridon Nuha.
Första aktiva dam dyker upp som nummer 197 och det är Agnes Alexiusson.
Besökarnas favoriter är med några undantag inte precis de utövare man förväntar sig. Eller vad sägs om följande?
Einar Westberg, Håkan Brock, Bertil Nilsson, Harry Rydell, Roger Pettersson, Alvar Andersson, Thure Westerberg, Patrick Lumumba, Christer Corpi, Ingemar Johansson, Lennart Risberg, Bengt Cederqvist.
Högt upp på listan kommer dessvärre också våra vanligaste kriminella inom boxningen.
De intresserar många, men inte främst pga sina meriter i ringen.
Christer Franzén
PS. Låt bidragen (foton, resultat, information) strömma in...
... och fortsatt nöje med era besök på RINGSIDE.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Nostalgi
Publicerat den 23/12 -21
På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK).
Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.
Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien....
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 18/12 -21
... för att inte läsa boken om John Andersson?
Det upphör aldrig att förvåna hur likgiltigt boxningssamhället är för sin historia.
De som kontaktar mig, de som köper mina och andras böcker om boxnigshistoria tillhör helt andra kategorier. Det är främst de som var åskådare på galorna då svensk boxning var något av värde. Där finns också en annan stor grupp och det är de som är allmänt intresserade av idrottshistoria oavsett om det avser fotboll, ishockey eller något annat. Sedan finns där lokalhistoriker, klubbmärkes- och programsamlare. MEN, boxningssamhället är i stort frånvarande.
Varför?
Det finns sammanslutningar som boxningens vänner, punchpraliner och liknade, men de är mest sociala inrättningar. En förevändning för att träffas.
Bosse Högberg ses som någon slags prototyp för tuffhet och hårdhet i och utanför ringen. I jämförelse med John Andersson var han en diplomboxare. Vilken svensk boxare torpederades under kriget? Jo, John Andersson. Bara detta borde vara tillräckligt för att vilja veta mer om honom och hans livsöde.
Han var dessutom vår förste Europamästare i proffsboxning.
Han var också den förste svensk som gick en VM-kamp och han mötte praktiskt taget hela världseliten på sin tid.
Varför tycker du att det är så ointressant? Skriv gärna och förklara!
Yrkesboxaren John Andersson går att beställa i vilken bokhandel eller nätbokhandel som helst. Bokus, Adlibris, Ginza, Cdon etc. Det är bara att googla. Eller kanske enklast. Direkt från förlaget.
CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Kultur
Publicerat den 12/12 -21
Vi har många gånger tidigare förklarat våra principer för ranking. De kan ni ta del av på annan plats.
Efter SM ser det ut som följer. Var så goda...
48 kg
1 Joshua Muyinda, Morgongåva BK (U)
2 Viggo Pettersson, Team Hallstahammar BK (U)
3 Yosef Beyaa, KK All Round (U)
51 kg
1 Khawari Morteza, GAK Enighet (J)
2 Amir Hasanahunov, Kalmar BK (U)
54 kg
1 Hafiz Merzai, Kristianstad BK
2 Omar Mujtabashams, Djurgårdens IF
3 Shahab Amiri, Morgongåva BK (U)
57 kg
1 Nebil Ibrahim, Upsala IF
2 Alan Zangana, Hammarby IF
3 Abbas Mohevi, IF Linnea
4 Kevin Bohm, Morgongåva BK (J)
5 James Paredes, Väsby BK
6 Alexander Ström, Redbergslid BK (J)
7 Hafizullah Amiri, Malmö BK (J)
8 Julbert Tumale, Väsby BK
9 Hugo Härstedt, Höllviken BK (U)
10 Adam Tegström/Dahmani, Umeå BK (U)
60 kg
1 Erduan Berisha, KFUM Linköping
2 Redouane Kaya, Djurgårdens IF
3 Yousufi Rohullah, Djurgårdens IF
4 Alvin Warukaga, BK 30 Motala
5 Ali Aga Zamani, Örebro BK
6 Sebastian Rodriguez, Helsingborg BK
7 Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF
8 Marco Alärd, Skoftebyn AIS (J)
9 Hadi Hadrous, Malmö BK (J)
10 Ali Fadel, Djurgårdens IF
63,5 kg
1 Hampus Broman, BS Tor
2 Milad Mazdak, BK Ringen
3 Emil Stor, Team Hallstahammar BK
4 Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (J)
5 Jonas Hossein/Elghoul, Malmö BK (J)
6 Zia Samadi, Hammarby IF (J)
7 Julio Huashuayo, Stockholms AIF
8 Ali Eslani, AIK Boxningsförening (J)
9 Elliot Ekhamre, Eskilstuna BK (U)
10 Vikhtori Lindström, Umeå BK (U)
67 kg
1 Joel Jonsson, Eskilstuna BK
2 Peter Ahlberg, Skoftebyn AIS
3 Tim F Korhola, Bålsta BK
4 Mohammed Al-Maliki, Winning BC
5 Sam Rahimy, Majornas BK
6 Kevin Scott, Upsala IF
7 Roberto Bengtsson, Halmstad BS
8...
Läs mer →
Publicerat i: Ranking
Publicerat den 12/12 -21
Bernt Holgersson har lämnat ringen. Han uppnådde den aktingsvärda åldern av 92 år 3 mån och 12 dagar. Boxare lever länge. Det har vi otaliga bevis för.
Bernt tävlade i lättvikt och weltervikt för Karlskrona BK och Flottans IF under 1940-talet. Han var ett välkänt och respekterat namn fr.a. i södra delen av Sverige. När han knockade Jan Pamp från BK Björnen i Helsingborg gav det eko även i rikspressen. Så även då han boxades i landslaget. I kampen i Oslo 1949 var norrmannen nere för räkning i första ronden, ändå voterade domherrarna norskt.
Bernt deltog på en utomhusgala i Karlskrona som toppades av uppvisningen mellan Jersey Joe Walcott och Nisse Andersson. Amerikanen hade knockat Olle Tandberg och drog ut på en bejublad sverigeturné. 2500 var på plats då Bernt besegrade en dansk och han erhöll som vanligt beröm i spalterna.
Bernt var fysiskt alert in i det sista vilket den här trevliga artikeln ger prov på.
Partiel matchlista här.
Stor tack till Katarina Möller som uppmärksammade mig på Bernts bortgång.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 09/12 -21
SM nr 102 för herrar respektive SM nr 28 för damer startar idag den 9 december 2021.
Slagfältet ligger denna gång i Norrköping och dess sporthall.
Antal deltagande herrar:
51 seniorer, vilket är samma antal som föregående år.
17 juniorer
26 ungdomar
Damer:
11 seniorer, vilket faktiskt är fyra bättre än under föregående år.
0 (noll) juniorer
4 ungdomar
Ungdomar och juniorer är framtiden. Så vad säger detta om svensk boxnings framtid på damsidan?
Finns det någon inom SBF som ens bryr sig? Nedgången har varit påtaglig länge.
Många gamla ärorika klubbar har ingen eller blott en representant på plats. Vad har hänt i dessa klubbar?
/CF
Läs mer →
Publicerat i: SM
Publicerat den 07/12 -21
Tidningen åtnjuter varje år sina femton minuter av uppmärksamhet då det s.k. bragdguldet delas ut.
Det är lite paradoxalt att utmärkelen fortfarande finns till eftersom tidningen i praktiken saknar en sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex, för att inte tala om dessa transor som får gråta ut i spalterna. SvD/Sport är sedan många år en underavdelning till HBTQ-rörelsen.
Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. I år fick hopplandslaget äran. Det är inte så mycket att säga om det. Främsta rivalen var troligen diskuskastaren Daniel Ståhl, men han diskvalificerade sig själv genom att glatt uttrycka att han var stolt över att vara svensk. Sådant är absolut no-no i de politiskt korrekta kretsarna.
Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Eftersom svensk boxning f.n. befinner sig totalt under isen så kan ingen begära att plaketten delas ut till någon pugilist, men historiskt har bragdjuryn visat prov på en horribel inställning visavi boxningen.
Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det är nästintill ofattbart hur han kunde förbigås. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch! Helt absurt!
Det finns ett annat lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets innebörd en verklig bragd.
När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John åkte ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt...
Läs mer →
Publicerat i: Så det kan bli
Publicerat den 03/12 -21
Du var väl där?! Det jublades stort under kvällen i den fullsatta hallen.
IF Linnéa hyllade sina 75 år med en inernationell gala 1984-10-29. För det utländska motståndet stod ett gäng från Jugoslavien med en olympisk guldmedaljör i spetsen.
Håkan Brock ställdes mot ett yrväder som inte ansåg sig behöva någon gard. Därmed var det slut efter mindre än två minuter i första ronden. Brocks högerkrok var inte att leka med. Efter matchen kom Brocks eget varumärke - en frivolt i ringen. Malmöpågen hade inlett säsongen bra. Först seger över den tidigare europamästaren Jakovlev från Sovjetunionen och därefter en absolut jämn holmgång mot Mike Tyson. Matcherna ingick i Tammerforsturneringen.
I huvudmatchen mötte Lotfi Ayed den olympiske mästaren från Los Angeles, Anton Josipovic. Lotfi var vikthandikappad och jugoslaven restrött. Han anlände i sista stund. Så det jämnade kanske ut sig. Lotfi inledde på sedvanligt tufft manér och speciellt bra var han i slutronden. Klar seger.
Under OS hade Lotfi lottats mot amerikanen Frank Tate och fått en synnerligen tveksam förlust. Men OS på hemmaplan då var det uppgjort för amerikanska guld. Tate vann finalen trots två räkningar. Jänkarna tog sammanlagt nio av tolv guld. Så det kan bli!
Resultat från galan. Foto från Svenska Dagbladet nedan.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Foton, Nostalgi
Publicerat den 21/11 -21
Jo, ni läste rätt. Ni måste dock förflytta er 81 år tillbaka i tiden för att kunna njuta av evenemanget.
Matcherna mellan de amerikanska Golden Glovesmästarna och Europa var en stor händelse på sin tid. Tävlingarna gick aderton gånger under perioden 1931-1954 och med något undantag alltid i Chicago. Chicago var näst Stockholm den svensktätaste staden i världen så det var nästan som att boxas på hemmaplan. Året är 1940 och Europalaget var till 3/8 svenskt!!! Här kan vi verkligen trona på fornstora dagar.
Erik Ågren (Narva BK) i weltervikt, KG Norén (Redbergslids BK) i mellanvikt och Olle Tandberg (Djurgårdens IF) i tungvikt. De övriga kom från Italien och Ungern. Kampen mellan den gamla och nya världen slutade 4-4. Samtliga matcher gick tiden ut och bland svenskarna var det endast Tandberg som vann. Ågren hedrades med uppdraget att vara lagkapten för Europalaget.
En vecka senare var Europalaget i Nashville för ett möte med segrarna i Southern Golden Gloves. Där blev det en förkrossande 7-1 viktoria för Europa.
På fotot nedan, taget från en ungersk sportrapport, ser vi Ågren och Norén till vänster i övre raden. Tandberg är placerad längst till höger i samma rad. Italienarna fyller understa raden. Boxarnas adelsmärke - härliga snednäsor överlag...
//CF
PS Den som vill läsa mer om detta finner information i min bok om Narva Boxningsklubb. Östermalm tur och retur. Se under fliken "Mina Böcker".
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar, Foton, Nostalgi
Publicerat den 12/11 -21
Det här är bara ett av många exempel på hur ruttet det är inom boxningen. Cyniska ledare som tillåter allt.
I den nyligen avslutade mastodontturneringen King of the Ring deltog en grek vid namn Karsis Theocharis.
Denne grek bor f.n. i London där han tävlar för Hoddesdon Boxing Academy. I King of the Ring representerade han Londonklubben och var anmäld i gruppen senior B.
Men, och detta är ett stor men. Kort dessförinnan deltog denne Karsis på VM i Serbien för Grekland. Där vann han sin första match för att sedan förlora i den följande.
Länken går till en kampanj för att finansiera hans VM-deltagande.
Det kan vara förenat med livsfara att låta en relativ nybörjare gå upp mot en VM-boxare.
Så här får det definivit inte gå till.
Det är inte första gången det fuskas med antalet matcher i King of the Ring, men aldrig har det gjorts så här grovt.
Hur slank Karis igenom alla kontroller?
Fanns det ingen startbokskontrollant?
Vem var tävlingsledare (supervisor)?
Fanns där någon som gjorde sitt jobb i Borås?
Det här är en fråga som Svenska boxningsförbundet måste ta upp med det brittiska förbundet.
Det här måste arrangören Ray Husac ta upp med ledarna för Hoddesdon BA.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar
Publicerat den 09/11 -21
Äntligen dags för en ny ranking. Den har något prelininärt över sig efter som merparten av de aktiva inte gått så många matcher. Det är framför allt ungdomarna som håller igång verksamheten.
Rankingen baseras på kända resultat. Den avser innevarande säsong (2021/2022). Gamla meriter gäller inte.
Den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit.
Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. Det är obegripligt. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva.
Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem. Ungdomarna placeras dock i egen kategori efter seniorer/juniorer där sådana finns.
Vi skulle gärna sammanställa en damranking, men där finns alldeles för få utövare.
-51 kg
1 Joshua Muyinda, Morgongåva BK (U)
2 Viggo Pettersson, Team Hallstahammar BK (U)
51 kg
1 Omar Mujtabachams, Djurgårdens IF
2 Khawari Morteza, GAK Enighet (J)
54 kg
1 Hafiz Merzai, Kristianstads BK
2 Shahab Amiri, Morgongåva BK (U)
57 kg
1 Nebil Ibrahim, Upsala IF
2 Erduan Berisha, KFUM Linköping
3 Alan Zangana, Hammarby IF
4 James Paredes, Väsby BK
5 Julbert Tumale, Väsby BK
6 Sandro Dahlström, Skövde BC
7 Alexander Ström, Redbergslids BK
8 Adam Tegström/Dahmani, Umeå BK (U)
9 Hugo Härstedt, Höllviken BK (U)
10 Ivan Skillfeldt, Värnamo BK (U)
60 kg
1 Alvin Warukaga, BK 30
2 Sebastian... Läs mer →Publicerat i: Ranking
Publicerat den 07/11 -21
VM 2021 är i Serbien över. Totalt 25 nationer erövrade medajer.
De främsta medaljplockarna blev:
1. Kuba (3-0-2)
2. Kazakstan (2-2-1)
3. USA (2-2-0)
4. Japan (2-0-0)
5. Ryssland (1-2-2)
6. Azerbajdzjan och Frankrike (1-0-2)
8. Ukraina (1-0-0)
9. Thailand (0-1-2)
10. Armenien, Belarus, Italien och Uzbekistan (0-1-1)
Notabelt och överraskande var Japans och Thailands framgångar.
//CF Läs mer →Publicerat i: AIBA
Publicerat den 02/11 -21
Varsågod!
Du har nu 75 100 matcher att botanisera i. Eller om du föredrar det utskrivet - sjuttiofemtusenetthundra matcher.
Du har också 31 932 pugilister att tillgå eller utryckt som trettioentusenniohundratrettiotvå stycken.
Mycket nöje och tack för att du besöker RINGSIDE.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 01/11 -21
Danmarks Radio P1 har gjort en serie intervjuer med berömda danska boxare. Serien kallas Giganterne. Missa inte den.
Länk här:
Del 1: Anita Christensen
Del 2: Johnny Bredahl
Del 3: Gert Bo Jacobsen
Del 4: Jimmi Bredahl
Del 5: Hans Henrik Palm
Samtliga med imponerande proffsframgångar. Där finns åtskilliga titlar...
Samtliga mötte svenskt motstånd som amatörer.
Jag önskar att en liknande radioserie gjordes med framstående svenska boxare.
Tack till Carl F för tipset.
//CF
PS Det finns dessutom en utmärkt biografi författad av Birgitte Loretzen över Jörgen Hansen, med titel Gamle Hansen. Läs mer →Publicerat i: Nostalgi, Kultur
Publicerat den 26/10 -21
Ett VM överträffas endast av ett OS i prestige och värdighet. Det är den tjuguförsta VM-turneringen sedan start 1974. Förra gången gick mästerskapet i Ryssland. Värd denna gång är Zagreb i Serbien där 510 boxare från 88 nationer deltar.
Bland dem räknar vi in Bahamas, Cypern, Estland, Haiti, Saint Lucia, Mali, Luxemburg, Nepal, Pakistan, Somalia, Tanzania...
Förgäves letar vi efter Sverige. Norge och Finland återfinns i anmälningslistan. Däremot gör Danmark en Sverige och uteblir.
För bara ett par år sedan kunde vi höra euforiska ledare utbrista i "att vi ligger nära toppen nu" och liknande trams. De kanske menade att Sverige ligger nära toppen av Sverige, annars blir det obegripligt. Är det inte hög tid att göra något åt tränarfrågan. Det är där det brister. Våra aktiva är inte sämre utrustade än konkurrenterna, men de saknar "know-how" som det heter på företagarspråk. Kunskaper som uppenbarligen våra nuvarande tränare inte kan tillföra dem.
//CF Läs mer →Publicerat i: AIBA
Publicerat den 12/10 -21
För att citera tidningsrapporten så var det en "verkligt munter brödrafejd" som utspelades vid Östsvenska mästerskapen 1947.
Till finalen i fjädervikt hade tvillingbröderna Lennart och Gunnar Claesén från Värnamo BK avancerat. De båda kombattanterna hade identisk stil, utseende och klubbdräkt. Efter en rond måste de domarna kapitulera och medge att de inte visste vem som var vem. Till publikens jubel måste en av Claesénarna kliva ur ringen för byte av utstyrsel. Lennart vann holmgången, om nu domarna till slut fick ihop det. I semifinalen hade han dessutom besegrat sin bror Yngve. Det fanns fem boxandes bröder Claesén!
Ett annant tvillingmöte som väckte stor uppmärksamhet på sin tid var då bröderna Danielsson, Gösta respektive Allan, gick till finalen under Junior-SM 1941. Oskarshamns BK fick sin del av uppmärksamheten. Allan vann flugviktsmatchen. Samma sak där. Bägge var så lika att en av dem måste byta kulör på byxorna, från grönt till rött.
På Stora-SM 1966 var det dags för en ny tvillingkamp. Eskiltunaduon Ernst och Tor Mathisen gjorde upp om guldet i tungvikt. Där gjorde upp skall tolkas bokstavligt. Ernst blev därmed svensk mästare.
Det har funnits åtskilliga bröder inom svensk boxning, men har det funnits fler tvillingmöten under årens lopp?
Dags för RINGSIDES kunniga läsekrets att bidra till detta festliga ämne.
//CF Läs mer →Publicerat i: SM, Turneringar, JSM, Nostalgi
Publicerat den 05/10 -21
"AIBA has had a long history of match manipulation amd corruption."
Det fastslår The McLaren Global Sport Solution i en första av en rad kommande analyser om tillståndet inom boxningens världsamfund. Rapporten på 152 sidor heter Independent Investigation of the AIBA Boxing Competitions Prior to and During the Rio Olympic Games 2016. McLaren är en kanadensisk advokat som tidigare undersökt den systematiska ryska dopingen.
Läsningen bjuder bl.a. på följande godbitar inom the noble art.
- Köpta domare
- Fixade matcher
- Korrupt ledning på samtliga nivåer
- Lyhörda underställda
- Villiga mutkolvar i domarkåren
- Hemliga signalsystem mellan domarna och mellan domarna och AIBA-ledare
- Duktiga idioter som ingenting hört eller sett
- Vänskapskorruption
- Hot
Problemen med amatörboxningen började naturligtvis inte under 2000-talet, men har accelererat under de senaste decennierna och blivit mer synlig. Makthavarna har blivit alltmer arroganta och pengarna större. Som jag ser utgör OS 1988 i Seoul en brytpunkt. Det ena märkliga domslutet avlöste det andra och kulminerade i skandalen kring OS-finalen mellan Roy Jones, Jr och Park Si-Hun. Amerikanen var helt överlägsen ändå gick domslutet till koreanen med 3-2. Då var det småpengar i omlopp, idag sexsiffriga dollartransaktioner.
Den tidigare AIBA-bossen Anwar Chowdhry (1923-2010) från Pakistan tillhörde toppen inom organisationen sedan mitten av 1960-talet och var dess president fram till år 2006 då han förlorade omröstningen till en annan lika korrupt person, taiwanensen Wu Chiang-Kuo. Wu tvingades avgå 2017 då korruptionen blev alltför uppenbar. Chowdry satte den standard som senare blev norm inom AIBA.
Länk till en artikel i Expressen där ni kan ladda ner rapporten i en pdf-fil.
Hur är tillståndet i Sverige?
Är det helt fritt från domarmygel på olika plan?
//CF Läs mer →Publicerat i: AIBA
Publicerat den 03/10 -21
... de militära mästerskapen nyligen avslutades i Moskva. Det var VM nr 58 i ordningen. Deltagarantalet imponerar - 231 boxande militärer varav 45 kvinnor kämpade om medaljerna. De kom från 36 nationer. Naturligtvis återfanns ingen från Sverige i Moskva, ej heller någon från övriga nordiska länder.
Bästa nation blev inte oväntat Ryssland, med Kazakstan, Uzbekistan och Brasilien närmast efter sig. Tjugo nationer erövrade en medalj.
Det avhölls tidigare militära mästerskap i Sverige, men de upphörde under 1940-talet. Mängder av regementen hade egna boxningsklubbar.
Idag är det mycket lite av karolineranda över den svenska krigsmakten. Den har blivit en slags scoutrörelse, där det är en fördel. kanske rentav ett krav, att du tillhör HBTQ-folket för att nå framgång. Detta apropos den dubiösa annonskampanj som krigsmakten drog igång inför prideveckan. På fotot nedan mobiliserar svensk trupp under annan fana än den svenska.
Vi närmar oss med stormsteg minoriteternas diktatur...
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 28/09 -21
En minnesartikel av Hans Brattberg i den fina idrottshistoriska skriften Småländska Idrottsminnen informerar oss att Lars Gunnar Svensson har avlidit. Som så många boxare uppnådde han en ovanligt hög ålder. I detta fall drygt 87 år. Lars Gunnar hade sin aktiva tid under 1950-talet och representerade BK Värend i Växjo och Vetlanda BK. Den sistnämämnda klubben var han dessutom med att starta.
Lars Gunnar mötte en rad mycket goda boxare. På matchlistan återfinns namn som Olle Eek (Kalmar BK), Stig Waltersson (BK Akilles), Sune Borg (Bjuvs BS) och Rolf Borgebäck (Kalmar BK). Det var en bedrift av stora mått när han poängbesegrade landslagsboxaren Olle Eek i Vetlanda 1957.
Boxningar på julskyltningssöndagen hade länge varit tradition i Växjö och under 1960-talet var det Lars Gunnar som höll i trådarna. Han bidrog därmed till att Växjöborna kunde ta del av färdigheter presenterade av Ingemar Johansson, Lennart Risberg och Stig Waltersson.
//CF Läs mer →Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 22/09 -21
Rubriken kan synas märklig eftersom "alla vet" att Tandberg besegrade Karel Sys på Råsunda i Solna i en kamp gällande EM-titeln 1943.
Frågan kom upp under en trevlig pratstund med en synnerligen boxningsintresserad oldtimer. Vi samtalade mycket om gamla goda tider för svensk boxning, tider då Sverige betydde något som boxningsnation.
Sakfrågan om Olle kompliceras på grund av huvudorganisationen bakom evenemanget.
IBU (International Boxing Union) var den organisation som sanktionerade titelmatcher i Europa. Dess ursprung gick tillbaka till 1911 och sätet låg i Paris. Under kriget, 1942, omvandlades IBU till APPE (Associazione Pugilitica Professionista Europea). Det var en organisation som helt var i händerna på axelmakterna, läs Tyskland och Italien. Endast ett fåtal länder av betydelse var anslutna till förbundet. Dess förste ordförande var diktatorn Benito Mussolinis äldste son.
Kriget begränsade av naturliga skäl matchtillfällena. När Olle Tandberg äntrade ringen inför sin första EM kamp var hans matchlista förfärlig. Förluster på de två senaste matcherna och därtill en oavgjord - sammanlagt fem segrar på åtta matcher. Då som nu gick det att köpa titelmatcher. Titeln var vakant eftersom Max Schmeling tackat för sig.
När Olle utropades som segrare efter femton ronder var det alltså i egenskap av APPE-mästare. Av tradition räknas även deras europamästare som rättmätiga, men om man är formell så var en APPE-mästare inte en Europamästare. Vilket dock inte förminskar bedriften i Olles segermatch.
Några månader senare föll Olle på poäng mot samme Sys i Bryssel i en match som naturligtvis också sanktionerades av APPE.
//CF
Foto nedan...
Läs mer →Publicerat i: EM, Proffsboxning
Publicerat den 01/09 -21
Utomlands är det inte ovanligt att boxare har fått ge namn till gator och torg. Den som läst min bok om John Andersson vet att ett par av hans proffsmotståndare har blivit "odödliga" via sina gator i Spanien och Tyskland.
John Andersson plus ytterligare några av våra främsta pugilister borde vara värd denna typ av uppmärksamhet.
Dessvärre är det inte i egenskap av boxare som Ola Pettersson (senare Magnell) fått låna namnet till en nyanlagd lekpark i Kalmar. Platsen ligger bakom Polishuset. Ola Magnell erhåller naturligtvis äran för sina musikaliska bedrifer. Boxningskarriären blev dessvärre koncis. Hur som helst skänker namngivningen lite solsken även över svensk boxning.
Länk till tidigare artikel om honom här på RINGSIDE.
Kalmar-Posten har varit på plats på bygget...
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 23/08 -21
I den Göteborgsbaserade tidskriften Proletären nr 31/2021 har dess medarbetare Janne Bengtsson en lång artikel om arbetaridrottsrörelsen (AIF). Det han skriver är läsvärt och bra, även om han överdriver rörelsens betydelse. I Sverige var den blott en parantes under 1920- och 30-talen. Bengtsson är högst densamme med domarpondus och engagemang i Djurgården.
Det finns ett avsnitt i texten där han hänvisar till boxning. Det är hämtat från RINGSIDE och därför kommer mitt bidrag i repris.
"Ett annat OS - Spartakiaden
I skrivande stund pågår OS i dess vintervariant. Idag står de Olympiska spelen i ensam majestät, men så har det inte alltid varit. Från mitten av 1920-talet och ett par decennier framåt uppträdde en konkurrent på arenan. Via direktiv från Stalins Sovjetunionen utgick påbud att den arbetande ungdomen skulle samlas till egna tävlingar och mästerskap istället för att medverka i den ”borgerliga idrottsrörelsen”. Mottot var proletär internationalism och på internationell nivå skulle en Spartakiad organiseras som motvikt till OS. Namnet var naturligtvis inspirerat av slaven Spartacus som anförde ett uppror i den romerska republiken c:a 100-talet f.v.t.
För precis 90 år sedan (2-23 februari) arrangerades den första vinterspartakiaden i Oslo och där återfanns boxning på programmet. Totalt deltog 636 deltagare, från sex nationer, varav de flesta från Sovjetunionen. De mätte sina krafter i olika skidgrenar, skridskor, simning och brottning. Boxningen attraherade ett drygt femtiotal arbetarungdomar. Samma år arrangerades den första sommarspartakiaden i Moskva.
I Sverige drevs idealen av AIF-rörelsen. Det startades också åtskilliga AIF-klubbar runt om i landet, men stalinistpartiet (SKP) var alldeles för svagt, såväl ekonomiskt som organisatoriskt, för att kunna bära upp rörelsen och var dessutom splittrat av en mängd politiska interna strider. Här fick socialdemokratin snabbt hegemoni inom arbetarklassen och idrotten snabbt att inlemmas i det som idag kallas Riksidrottsförbundet. I Norge och Finland var AIF-rörelsen betydligt...
Läs mer →
Publicerat i: OS, Turneringar, Nostalgi
Publicerat den 19/08 -21
Det gedigna uppslagverket Nordisk Familjebok i 38 band innehöll en förhållandevis lång artikel om boxning som dessutom var illustrerad. Den var författad av redaktören för Nordiskt Idrottslif Roosval. Det är uppenbart att författaren var förtrogen med ämnet. Vid tidpunkten hade boxningen ännu inte gjort entré i Sverige men det var bara ett par år fram tills dess atletklubbarna var i farten med pugilistiska aktiviteter. Stora boxningsmatcher brukade finna sin väg in i de svenska dagstidningarna.
Den vetgirige kunde inhämta bl.a. följande under uppslagsordet Boxning (af eng. box, slag med knutna handen), knytnävskamp. Redan tidigt öfvades knytnäfsstrid af antikens greker samt hos romarna, där sådana pugilatio stod högt i anseende /.../ men urartade till en farlig lek och grym lek, i det att kämparna hade händer och underarmar omvirade med läderremmar, på vilka metallbucklor voro anbragta.
En konst med noga bestämda regler vandt boxningen egentligen under 1700-talt i England; den uppmuntrades av de höga kretsarna samt fick säskilda skolor och "professorer", och i de större städerna inrättades "boxing saloons" , hvari yrkeskämpar uppträdde inför hopar af åskådare, som höllo vad om utgången af striden. hvilkens nästan alltid slutade blodigt. Dessa råa folknöjen blefvo vid straffpåföljd förbjudna., och endast handskar får numera äga rum. Som modern idrott (äfven kallad pugilism) med noggranna regler /.../ bör ett högt värde tillmätas boxningen. /.../
I Sverige har boxningen som idrottsöfning ännu ej vunnit insteg på grund av fördomar samt bristande kännedom och instruktion. Som amatör- och gentlemannasport är boxningen högt värderad i England. Den professionella boxningen har sina främsta utöfvare i Amerika, där hjältarna inom "repet" /.../ äro i högsta grad populära hos den breda massan.
Så går författaren vidare och redogör detaljerat för regelverket och avslutar med en jämförelse med den franska variannten som mest påminde om dagens MMA. Den ansågs som...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Kultur
Publicerat den 05/08 -21
... John Andersson (mästare) och Olle Tandberg (utmanare) hade undertecknat kontrakt angående en kamp om den svenska SM-titeln? Matchen avsåg att utkämpas i Göteborg den 7 november 1941 i regi av Edwin Ahlqvist.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF Läs mer →Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, VM, porträtt, Landskamper, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning
Publicerat den 29/07 -21
Tillbaka till mer trivsamma tider (på alla sätt och vis). Ett foto från BK Örnens lokal på Söder i Stockholm.
Det är dags att välja tävlingsdress till mellanviktaren Sigge Sjödén. Notera den stiliga boxarprofilen.
Byxhållaren är BK Örnens legendariske tränare Gustaf Martinsson (1891-1973).
Stort tack till sonen Per-Ove Sjödén som bidrog med fotot.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Foton
Publicerat den 27/07 -21
Det var inte oväntat. Agnes Alexiusson förlorade klart mot Wu från Taipei. Domarsiffrorna blev 4-1, men borde varit 5-0. 1 x 30-27, 3 x 29-28 och 1 x 28-29.
Det är något flegmatiskt över Agnes. Det är som hon inte vill vinna. Det finns inget djävlaranamma i henne. Alla vet (?) att den aggresive boxaren numera vinner i internationella turneringar. Då kan man inte som Agnes stå vid sidan och betrakta tillvaron.
Vilka usla kommentatorer det var!!! Pinsamt bludder. Kan inte TV-uppbåda någon som sakligt och kliniskt rapporterar vad som sker i ringen och som är pålästa vad gäller boxarnas meriter. Det är inte kommentatorernas sak att vara påhejare, men dessvärre har det blivit en trend att man skall vara enögd.
//CF Läs mer →Publicerat i: OS, Turneringar
Publicerat den 27/07 -21
Vad kan passa bättre för en tidigare OS-deltagare än att få avlida under pågående olympiska lekar?
Christian Larsen var en utmärkt dansk boxare som tävlade för Lindholm Bokseklub i Aalborg. Han blev dansk mästare åren 1965-1966-1967-1968. Nordisk mästare 1967.
Larsen förlorade tveksamt på OS i Mexico 1968. Se artikel nedan. Blev sedan proffs och gick som sådan 28 matcher med endast två nederlag, där alla matcher utom en gick på hemmaplan i Danmark.
Hans svit av besegrade svenska pugs är imponerande - Branko Mikek, Kjell Lindblad, Christer Cornbäck, Lars Risberg och Roland Ahlin. Samtliga lämnade ringen som förlorare efter mötet med Larsen.
//CF Läs mer →Publicerat i: Dödsfall, OS
Publicerat den 26/07 -21
Det gick som det brukar då blå-gult äntrar ringen i OS-sammanhang. En match, en förlust.
Adam Chartoi försvann redan i 1/32-dels finalen.
Argentinaren Daniel Francisco Veron vann med klara 5-0. En enda domare, en korean, gav en rond, den sista, till Chartoi.
Chartoi har mott Veron tidigare, under VM 2019, och då blev resultatet det omvända.
Proffsboxare får numera deltaga på OS och argentinaren har hittils gått tre matcher och vunnit samtliga över synnerligen beskedligt motstånd. Att vara proffs är ingen garanti för att vederbörande är bra. Minns Love Holgersson som under OS-kvalet totalt utboxade en tyska som anses tillhöra proffseliten.
Nu är det väl hög tid att förbundet ser över tränarverksamheten. Våra ungdomar har ju samma fysiska förutsättningar som konkurrenterna. Däremot har de i utlandet ofta mycket bättre tränare. Förbundet skulle satsa mindre på alla politiskt korrekta utbilningar och jippon och och mer på att söka en rikstränare från öststaterna. Någon som kan stöpa om förbundet från topp till botten.
//CF Läs mer →Publicerat i: OS, Turneringar, SBF
Publicerat den 20/07 -21
Svensk OS-boxning lever på minnet från fornstora dagar. Det är mycket länge sedan det blev en medalj i en olympisk turnering.
Det krävs nästan en arkeolog för att gräva fram dem.
Det har blivit sammanlagt elva medaljer sedan svensk boxnings debut i Paris 1924.
Guld - 0
Silver - 5
Brons - 6
1928 Amsterdam. Silver till Nisse Ramm (Djurgårdens IF) i tungvikt. Brons Gunnar Berggren (Hammarby IF) i lättvikt.
1932 Los Angeles. Silver Thure Ahlqvist (IK Ymer) i lättvikt. Brons Allan Carlsson senare Ekbäck (Örebro AK) i fjädervikt.
1936 Berlin. Brons Erik Ågren (Narva BK) i lättvikt.
1948 London. Silver Gunnar Nilsson (Redbergslids BK) i tungvikt.
1952 Helsingfors. Silver Ingemar Johansson (Redbergslids BK) i tungvikt. Brons Stig Sjölin (Värnamo BK) i mellanvikt.
1972 München. Brons Hans Thomsén (Hisingens BK) i tungvikt.
1988 Söul. Silver George Cramne senare Scott (IF Linnéa) i lättvikt. Brons Lars Myhrberg tidigare Lundgren (Djurgårdens IF) i weltervikt.
Däremellan och därefter har det varit mörker. De flesta svenska boxare har klart underpresterat då det gällt i olympiska sammanhang.
Så passa på att hedra denna elva med en tanke eller två under årets olympiska ringlekar.
//CF Läs mer →Publicerat i: OS, Turneringar, SBF
Publicerat den 15/07 -21
I Georgiens huvudstad Tblisi avgjordes nyligen vad europeiska förbundet anger som "EUBC Junior Boxing Championship".
Av någon anledning deltog inte Sverige. Det brukar ju annars framhållas hur bra våra svenska ungdomsboxare är.
Svenska förbundet borde studera statistiken från turneringen. Sätta sig ner och försöka dra lärdom därav, men det kanske de inte vill...
Ryssland var helt överlägset. Likt Röda Armén körde de över allt motstånd.
Ryssland 18 Guld (av tjugosex möjliga!!!)
Ukraina 4
Georgien 1
Rumänien 1
Ungern 1
Cypern 1
I botten återfinns Finland och Danmark bland de tjugoåtta deltagande nationerna. Norge valde i likhet med Sverige att avstå.
Något rätt måste de väl ändå göra österut till skillnad från vad som åstadkomms på tränarfronten i Norden.
//CF Läs mer →Publicerat i: Turneringar, SBF
Publicerat den 08/07 -21
Även damsidan hade sin utmärkelse. Svensk damboxning utmärkte sig snabbt på den internationella arenan. Man får gå långt tillbaka i tiden för att finna samma medaljskörd för herrarna.
1. Åsa Sandell. Winning BC (Malmö) som ST. Fyra gånger SM-guld. Obesegrad i två landskamper. Nordisk mästarinna.
2. Katrin Enoksson. Redbergslids BK (Göteborg) som ST. Åtta gånger svensk mästare. Sju vinster på nio landskamper. Fem gånger Nordiskt Guld. EM-Silver. VM-Brons. Slog hårdast bland svenska damer. Åtskilliga av hennes matcher avgjordes i förtid.
3. Frida Wallberg. Olika klubbar men Åtvidabergs BK som ST. Sex SM-Guld. Tre landskamper med minuskvot. Tre gånger nordisk mästarinna. EM-deltagande och VM-Guld.
4. Teuta Cuni. Olika klubbar men Winning BC som ST. Fem SM-Guld. Åtta landskamper med plusstatistik. Två gånger Nordiskt silver. EM- och VM-deltagande.
5. Anna Laurell. Olika klubbar men Lunds BS som ST. Sju SM-Guld. Sju Landskamper med två förluster. Fyra gånger Nordiskt guld. Två gånger EM-Guld plus EM-silver. Två gånger VM-Guld plus VM-silver. Två gånger OS-deltagande.
6. Anna Ingman. Olika klubbar men IFK Umeå som ST. Fem SM-Guld. Åtta landskamper med två förluster. Tre gånger Nordisk mästarinna. EM-silver och VM-deltagande.
7. Josefina Tengroth. Olika klubbar men Nyköpings BS som ST. Fyra SM-Guld. Fyra landskamper. Tre gånger Nordiskt Guld. EM-brons.
8. Klara Svensson. Höllvikens BK som ST. Fem gånger svensk mästarinna. Sju landskamper med klar minusstatistik. Två gånger Nordiskt Guld plus ett Nordiskt silver. EM-silver och EM-brons. Ett VM-silver och två VM-brons.
Därmed är genomgången av Stora Grabbar och Tjejer avslutad. Den tillkom på begäran från RINGSIDES besökare.
//CF Läs mer →Publicerat i: Nostalgi, SBF
Publicerat den 28/06 -21
... John Andersson 1941 anklagades för att vara verställande direktör i Stockholms värsta tjuvliga.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF Läs mer →Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, VM, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning
Publicerat den 21/06 -21
Så är vi framme vid de sista tio som erhöll utmärkelsen.
131. Tomas Jansson. BK Falken (Gävle). Två SM-Guld. Två landskamper. EM- och VM-deltagande.
132. Rikard Lundby. Olika klubbar men Haninge BK som SG. Två SM-Guld. Sexton landskamper med klar minuskvot.
133. Issam Karzoumi. Olika klubbar men Angered BC (Göteborg) som SG. Två SM-Guld. Tio landskamper med plusstatistik.
134. Benjamin Kalinovic. BK Rapid (Västerås). Två SM-Guld. Tio landskamper med plusstatistik. EM- och VM-deltagande.
135. Patrick Bogere. Olika klubbar men Redbergslids BK (Göteborg) som SG. Fyra SM-Guld. Tio landskamper varav hälften förluster. EM- och OS-deltagande.
136. Bashir Hassan. Olika klubbar men Malmö BK som SG. Elva SM-Guld. 2 x Nordisk mästare. EM-Brons.
137. Modo Sallah. Olika klubbar men BK Dalen (Stockholm) som SG. Sju SM-Guld. Åtta landskamper med sju segrar. EM- och VM-deltagande.
138. Naim Terbunja. Olika klubbar men IFK Linköping som SG. Åtta SM-Guld. Tretton landskamper med pluskvot. EM-, VM- och OS-deltagande.
139. Babacar Kamara. Olika klubbar men Stockholms AIF som SG. Utmärkt landskampsfacit med nio vinster på tio matcher. EM- och VM-deltagande.
140. Badou Jack [Johannes Gabriel Badou Nyberg]. Olika klubbar men Djurgårdens IF (Stockholm) som SG. Fem SM-Guld. Tre landskamper med lika många segrar. EM-och VM-deltagande.
Bland de 140 återfinnes en del namn som man inte direkt sammanknippar med utmärkelsen. Ett namn som verkligen saknas är Roberto Welin. Hans Europaguld 1991 borde givit åtskilliga poäng. Därtill 2 x SM-Guld, fyra landskamper och VM-deltagande.
Näst på tur är Stora Tjejer. De är åtta till antalet.
//CF Läs mer →Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 14/06 -21
Sverige mötte Italien i Stockholm den 12 december 1947. De blågula förlorade med 7-9, eller 3,5-4,5 enligt det vanliga beräkningssättet. Denna gång var nämligen oavgjort en möjlig utgång. Därav det märkliga resultatet.
På banketten efter kampen intervjuades den italienske rikstränaren Steve Claus och han sa bl.a. följande om de svenska boxarna.
Somligt låter bekant, eller hur?
- Bra pojkar en del. Men de har inget humör. Man måste kunna gå på som en maskin i boxning och det gör inte svenskarna. Jag tyckte de verkade tröga och bundna, och så var dom strykrädda.
- Men Modigh var väl tapper?
- Ja, han var mycket clever. Men någon värdig arvtagare till Olle Tandberg är han då rakt inte.
- Men sådana plantor växer heller inte på träd...
-Nej, det vet jag. Men ni har ett verkligt gott ämne som skulle kunna bli Europamästare med tiden. Det är mellanviktaren [Sture] Olsson. Men han blir aldrig någon boxare om han fortsätter att röka.
Titta på vår pojkar. Det finns inte en enda av dem som röker. Titta sen på svenska laget! Där sitter nästan samtliga med en cigarett i munnen. Tror du verkligen att det kan bli boxare av sådana pojkar? Nej. Aldrig i livet.
Saxat från Östra Småland 18 december 1947.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Landskamper
Publicerat den 06/06 -21
När den svenska truppen återvände från Paris så fanns det ingen från förbundet på Arlanda för att välkomna dem.
Det är lika häpnadsväckande stillöst som förolämpande. En OS-biljett betyder alltså ingenting för herrarna och damerna i förbundsledningen.
En snabbtitt i backspegeln på OS-kvalet ger upphov till följande reflexion.
Agnes Alexiusson, grattis till Tokyoresan! En enastående tur i lottningen gav en plats i Tokyo. Men matchen mot engelskan Dubois avslöjade hur tufft det blir. Vi skall dock glädjas över att svensk boxning har en deltagare på plats. Det sprider goodwill över sporten.
Stephanie Thour. Hon är liksom Agnes alltför entaktad för att komma någon vart och hon har liksom resten av gänget väldigt svårt att skifta taktik. Det var så uppenbart att hennes offensiv inte skulle löna sig mot den undflyende irländskan Walsh. Varför gav inte hörnan rådet att hon skulle dra på sig Walsh för att satsa på kontringar.
Love Holgersson. Boxas bitvis glimmrande, men det är något som fattas henne. Otur i lottningen blev skillnaden mellan att stanna hemma eller åka till Japan.
Liridon Nuha. Han är bedrövlig att skåda. Han kan inte boxas bara slåss.
Adam Chartoi. Mötte kvalets och kanske det kommande OS bästa boxare. Klasskillnaden var generande uppenbar mellan världselit contra svensk elit.
-
Olika faller ödets lotter. Bokstavligen. Två kvartsfinaler avverkades i går för våra damer. Love Holgersson ställdes mot den troliga guldmedaljören i Tokyo, holländskan Nouchka Fontij. Det blev som väntat en overmäktig uppgift. Nouchka har 14-0 på svenska motståndare. Vilken som helst av de två övriga semifinalisterma hade varit enklare att möta.
Agnes Alexiusson hade turen att få möta en grekinna utan några som helst meriter. Agnes vann naturligtvis och är därmed kvalificerad till Tokyo. Stort grattis till henne. Förhoppningsvis kan hennes OS deltagande attrahera nya utövare till träningslokalerna.
//CF Läs mer →Publicerat i: OS, SBF
Publicerat den 05/06 -21
Den norske tungviktaren Björn Rudi har avlidit i en ålder av 67 år. Som aktiv tävlade han för AIK Lund.
Rudi gick 73 matcher som amatör, varav imponerande 14 i norska landslaget. Svenskt motstånd i landskamper var vinst över Tor Mathisen (Eskilstuna BK) 1971 och förlust mot Hasse Thomsén (Hisingens BK) 1972. Han tappade ytterligare en gång mot Hasse Thomsen, men besegrade Dennis Pettersson (Redbergslids BK).
Som proffs var han som bäst rankad som nummer fyra i Europa. Rudi deltog på samma gala som Muhammad Ali i Kuala Lumpur 1975 där han besegrade en av Alis sparringar. Ali var den kvällen tvungen att traska femton ronder mot Joe Bugner. Rudi ingick i Bugners stall för att få engelsmannen i trim. Många av Rudis proffskamper gick i England.
//CF Läs mer →Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 04/06 -21
... gjorde Love Holgersson en ypperlig insats i det pågående VM-kvalet.
Hon genomförde sin match helt enligt skolboken. Vacker rysk vänsterboxning kollrade bort den tyska proffsboxaren Christina Hammer.
Tyskan är inte vem som helst. På 27 proffsmatcher har hon endast en förlust och den kom mot amerikanskan Claressa Shields. Tolv av Hammers matcher har avslutats i förtid. Hon har besegrat Maria Lindberg inte bara en, utan två gånger, liksom Mikaela Lauren. Vilket i sig inte säger så mycket, men...
Mot Love Holgerssons teknik kom hon helt till korta. Hammer kom segersäker till ringen, men var alltför tyskt entaktad och fann inga vapen mot svenskan.
En boxare behöver egentligen bara kunna ett slag - den raka vänstern - därför att den öppnar för allt annat. Det tycks som om Lennart Bernströms "ryska arbete" äntligen slagit rot. Jag hoppas innerligt att andra tränare noterar och inser detta.
Hatten av för Love och Lennart!
//CF Läs mer →Publicerat i: OS, Turneringar, SBF
Publicerat den 02/06 -21
121. Roger Pettersson. Många olika klubbar men Narva BK som SG. Tio SM-guld. Sexton landskamper med minusfacit. EM-, VM- och OS-deltagande. Om någon personifierar svensk oförmåga att lyckas internationellt så är det Roger.
122. Tonton Semakala. Olika klubbar men Tensta BK som SG. Tre SM-guld. Utmärkt landslagsagerande med sex vinster på lika många uttagningar. EM-deltagande. Tillhör den exklusiva grupp som hemfört en VM-medalj via ett Brons.
123. Kwamena Turkson. Olika klubbar men Rinkeby International som SG. Fyra SM-guld. Nio landskamper med åtta vinster varav rekordmånga på walk over. Inte bara ett utan två EM-Brons, VM- och OS deltagande.
124. Ismael Koné. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Tre SM-guld. Tre landskamper. EM, VM- och OS-deltagande.
125. John H Larbi. Angereds BK. Sex SM-guld. Gott landslagsfacit med fem vinster av sex möjliga. EM- och OS-deltagande.
126. Mikael Yikealo. Olika klubbar men Narva BK som SG. Fyra SM-guld. Fint landslagsnetto fem vinster av fem möjliga. VM-deltagande.
127. Santiago Nieva. Olika klubbar men Narva BK som SG. Två SM-guld. Vinster i samtliga fyra landskamper. EM- och VM-deltagande.
128. Tobias Asklöf. Åtvidabergs BK som SG. Två SM-guld. Utmärkta sju vinster på nio landskamper. EM-deltagare.
129. Majid Jelili. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Fem SM-guld. Utmärkta tretton vinster på sexton landslagsförsök. EM-deltagande. Tillhör de få som erövrat en VM-medalj via ett Brons.
130. Andreas Gustafsson. Olika klubbar men NBK/Akilles (Norrköping) som SG. Fem SM-guld. EM-Brons. VM-deltagande.
Fortsättning följer...
CF Läs mer →Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 24/05 -21
Håkan Brock som jubilerade häromdagen erhöll en fin artikel i Expressen.
Den fokuserar på hans jämna kamp mot Mike Tyson i Tammerforsturneringens final 1984.
Det var på den tiden vi hade boxare av klass...
Stort grattis i efterskott till Håkan. Han var för övrigt en av de första att skicka sin matchlista till RINGSIDE.
Gör sammaledes. Skicka dina matcher...
CF Läs mer →Publicerat i: Nostalgi
Publicerat den 24/05 -21
RINGSIDE har ända sedan sin premiär haft en högt och jämt flöde av besökare. Det tackar jag er för. Det är uppenbart att det finns ett stort behov av att minnas de gamla kämparna.
När det gäller det dagliga flödet av besökare så är det nästan identiskt, men det finns en liten men distinkt skillnad mellan de olika veckodagarna.
I topp liggar söndagar och torsdagar. Däremot tycks det vara något trögare på onsdagar. Därav frågan i rubriken.
I övrigt kan meddelas att ni har 72,360 matcher att laborera med. De omspänner 30,867 boxare. Därtill har ni 551 artiklar att förnöja er med.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 16/05 -21
Det var länge sedan vi var på vernissage. Pugilister tillhör inte de vanligaste av motiv för konstnärerna. Här har vi dock ett försök i genren som ni dessutom kan bli ägare av. Det är en olja på pannå om ni deltar i budgivningen. Ni måster dock vara på alerten innan den 22 maj. Länk här.
Det är ett verk av Malmökonstnären Gunnar Jonn (1904-1963). Han hette egentligen John Gunnar Andersson är väl mest känd i Skåne där debuterade mot slutet av 1920-talet. Jonns verk kan beskådas i exempelvis Malmö ABF-hus och Trelleborgs hamnkontor.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info, Konst
Publicerat den 09/05 -21
... John Andersson var den förste svensk som boxades om en VM-titel?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF Läs mer →Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, VM, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning
Publicerat den 05/05 -21
Rapporter från såväl Odense som Malmö berättar att den tidigare danske mästaren och landslagsmannen Poul Moesby avled den 28 april. Han tävlade för Brande Atlet Klub och 1971 blev han klubbens förste danske mästare. År 1977 kom den andra danska mästerskapstiteln. Därtill erövrade han det jylländska mästerskapet 1980.
Moesby satte tekniken i högsätet och när han var som bäst var han enligt tidningarna "dansk boksnings nye Börge Krogh". En svensk publik kunde ta del av Moesbys färdigheter under en landskamp i Göteborg 1971. Danmark besegrade Sverige med 6-4, men Moesby tyngde den danska förlustraden då han mötte sin överman i BK Örnens Lasse Larsson.
//CF Läs mer →Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 29/04 -21
Så enkelt var det att samanfatta den blå-gula insatsen vid årets stora turnering i Belgrad, Serbien.
Tar man del av vad som skrivs på diverse Facebookgrupper och liknade kan man lätt få intrycket att Sverige är en storhet inom boxningen. T.o.m. bland blivande styrelseledamöter finns tankefostret att svensk boxning har "status". Så är det inte. Dessvärre.
Facit från Serbien: Fem förluster på lika många deltagare. Det är illa nog, men ingen av de svenska motståndarna nådde pallplats. Så det går inte att skylla på lottningen (vilket brukar vara populärt). Som bäst hamnde några av dem på femte plats. Sammanlagt slutade Sverige på sista plats bland 35 deltagande nationer.
Poltava, förlåt, Belgrad var ingen isolerad företeelse. Så här har det sett ut länge utan att någon i ledande position tycks reagera. Det går inte att skylla på utövarna. De gör så gott de kan utefter sina förutsättningar. Bördan för förlusterna skall istället läggas på SBF:s ledning och tränarna. Den sistnämnda kategorin är svensk boxnings riktigt stora svaghet. Det tycks som om de ingenting har lärt eller förstått sedan 1980/1990-talet då svensk boxning var på alerten. Någon som minns OS-VM-EM-medaljerna? Det hjälper inte att trona på minnet av fornstora dagar...
Den kommande styrelsen tycks inte äga någon krisinsikt överhuvudtaget. Kandidaterna verkar vara nöjda med det som är. Utveckla svensk boxning? Varför det? Då de istället kan strutta omkring på AIBA-möten, fortsätta administrera startböcker, ägna sig åt privata politiskt korrekta geschäft eller bygga fler kommittér.
Det ska fan vara boxare idag, för att travestera en känd teaterdirektör.
//CF Läs mer →Publicerat i: Turneringar, SBF
Publicerat den 26/04 -21
111. Odd Bengtsson. Olika klubbar men Narva BK (Stockholm) som SG. Fem gånger svensk mästare. Fyra gånger i landslaget med tre vinster. NM-, EM- och OS deltagare.
112. Håkan Brock. Olika klubbar men GAK Enighet (Malmö) som SG. Två gånger svensk mästare. Utmärkt landskampsfacit med elva vunna av tolv möten. Nordiskt guld. EM-, VM- och OS deltagare. Tillhör den minoritet som har plusstatistik på OS. Brock har en alldeles speciell nisch i svensk boxningshistoria genom sin jämna kamp mot Mike Tyson i Tammerforsturneringen 1984.
113. Lotfi Ayed. Olika klubbar men Redbergslids BK (Göteborg) som SG. Fyra gånger SM-guld. Utmärkt landskampsfacit med elva vunna på tolv matcher. Två gånger Nordisk mästare. En av få som erövrat VM-brons. EM- och VM-deltagande. Borde blivit proffs då han var som bäst.
114. Mikael Ungesson. Majornas BK (Göteborg). En gång svensk mästare. Nio vinster på fjorton matcher i landslagsdress.
115. Lars Myhrberg (Lundgren). Olika klubbar men Djurgårdens IF (Stockholm) som SG. Fem gånger svensk mästare. Sex landskamper. Nordiskt silver. EM- och VM-deltagande. Tillhör den lilla fina skaran av OS-medaljörer genom ett brons i Seoul.
116. Jimmy Mayanja. Olika klubbar men Agnered BC (Göteborg). Åtta SM-guld. Nio segrar på tolv landskamper. Nordiskt guld. EM brons. OS-deltagande.
117. George Cramne (Scott). Olika klubbar men IF Linnéa (Stockholm) som SG. Fem SM-guld. Elva landskamper med tio vinster. Två gånger Nordisk mästare. EM-deltagare. Ingår i den förnäma kvintett som slgit sig fram till ett OS-silver. George tillhör kategorin Sveriges bästa boxare genom tiderna.
118. Martin Kitel. Olika klubbar men Narva BK (Stockholm) som SG. Tre SM-guld. fyra landskamper med tre vinster. NM- och OS-deltagande.
119. Sören Antman. BK Falken (Gävle). Tre SM-Guld. Fem vinster på sex landskamper. Nordiskt Guld. EM. och VM-deltagande. Två gånger OS-deltagande.
120. John Pettersson. BK...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 18/04 -21
Den danske mästaren och landslagsmannen Leif Rasmussen drabbades av en hjärtattack i mitten av april 2021. Han tävlade för Köpenhamnsklubbarna AK Thor och IK 99. Två gånger dansk mästare, 1967 och 1968. Dessförinnan Köpenhamnsmästare 1964. Leif hade plusstatistik på svenskar i nationmötena med fem vinster av sju möjliga. Han mötte den dåvarnde svenska eliten i form av Tor Mathisen (Eskilstuna BK), Kennert Wiberg (Eksjö ABK), Leif Hansson (Hälsingborgs BK), Ulf Carlsson (BK Akilles) och Göran Engström (GAK Enighet).
Leif arbetade som typograf på Berligske Tidende och ägde ett stort intresse för brevduvor. Ett intresse han delade med många ameriksanska proffsboxare.
Flemming i Odense förmedlade nyheten. Tack för det!
//CF Läs mer →Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 18/04 -21
En dotter till Gilbert Göransson meddelar att henns far avled den 4 mars 2021. Gilbert tävlade för Flottans IF i Karlskrona och var en känd utövare i Sydsverige. Han tillhörde den stora grupp boxare som utan att själv nå toppen betydde mycket för sporten. En pålitlig hantverkare vid de lokala galorna. Den typ av tävlingar som numera mest är ett minne blott. Idag skulle det behövas åtskilligt fler av Gilberts kaliber i ringen.
//CF Läs mer →Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 13/04 -21
Tänk backhoppning, tänk utomhushandboll, tänk nordisk kombination och ni betraktar boxningens framtid.
Svensk boxning tynar bort. Jag betvivlar att sporten kommer att finnas kvar om 10–15 år. Anledningen till detta har såväl en objektiv som en subjektiv sida för att tala med Karl Marx. Objektiv i den mening att den svenska strukturomvandlingen gick hårt fram mot boxningen. Tidigare var utövningen i det närmaste strikt arbetarklasscentrerad. På varje ort där det fanns en industri, såg, varv, gruva etc. fanns det en boxningsklubb och boxningen var socialt förankrad på orten. I dag har boxningen främst blivit en utövning för invandrare och har på så sätt förlorat sin historiska bas. Jag skall återkoppla till detta i en längre artikel framöver.
Till den subjektiva sidan hör valet av ledande personer. Med en sömngångarlik förmåga har förbundet genom åren haft en närmast ofattbar talang att välja de minst lämpliga kandidaterna till olika styrelseposter. Antalet SM-guld ansågs tidigare vara en tung merit för någon att hamna i styrelsen. Hur nu ett gott arbete i ringen är liktydigt med en förmåga att driva och utveckla en organisation? Idag är det lite andra kriterier som anses maximera utsikten till en förtroendepost.
Inför årets val av styrelse bli man beklämd. Den finns ingen som har presenterat något slags handlingsprogram för svensk boxning. Bara en av kandidaterna har bemödat sig, men det har mest blivit en slags önskelista. Valfläsk och frasvåfflor, om man vill vara elak, därför att det inte finns en enda stavelse om hur det skall gå till. Fler kommittéer tycks vara lösningen från ett skånskt perspektiv. Brrr! Han har ändå suttit i styrelsen. Gjort vaddå?
Hos de övriga finns det finns inte ens ett utkast med vanligaste flosklerna. Istället för program har vi en ledamot som i politisk korrekt anda vill ”minska det grova våldet.” Jovisst, men...
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 05/04 -21
... John Andersson, som sjöman i handelsflottan, blev torpederad två gånger under andra världskriget?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF Läs mer →Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, Scientia, Turneringar, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 01/04 -21
Det var något som den danske bantam/fjäderviktaren Preben R Jensen borde funderat lite extra på.
Läs den sorglustiga historien nedan. Så det kan bli...
//CF
Läs mer →Publicerat i: Så det kan bli
Publicerat den 27/03 -21
I boken om John Andersson omnämns att hans svåger, den på sin tid så kände boxaren Emil "Mille" Johansson (Vallsäter), var med och bildade den första svenska rugbyklubben i Sverige som en sektion av IK Balder. Året var 1931 och de höll till på Östermalms IP i Stockholm.
Den alltid lika alerte Carl F i Malmö uppmärksammade mig på att Jan Evander som boxades för Malmö BK var landslagsman i rugby och tävlade för Malmö Rugbyklubb.
Det fick mig att gräva vidare och jag fann att ett par Enköpingsboxare som tillhörde elitnivån inom rugby. Börje Lund blev svensk mästare för Enköpings Rugbyklubb och Jörgen Tärnblom som var svensk mästare och landslagsman för samma klubb. Enköpings RK dominerade svensk rugby under 1970- och 1980-talen. Här kan kanske också tillföras att Roland Tärnblom var flerfaldig svensk mästare i dragkamp för lag.
Rugby är en gammal fin sport med anor från 1800-talet och den var med på det olympiska programmet 1900, 1908, 1920 och 1924. Senast det begav sig vann USA, så de kan fortfarande titulera sig Olympiska mästare.
Hör av er om ni känner till någon mer boxare som varit aktiv rugbyspelare. Förhoppningsvis kan listan förlängas.
Fortsättning 1-2-3-4: Det kom raskt in nya namn på boxande rugbyspelare eller rugbyspelande boxare om man så vill. Bengt N som spelade för RC Falken i Landskrona minns att tungviktaren Ronny Jönsson (Hälsingborgs BK) tävlade för samma klubb. En annan tungviktare, Christer Graff (IF Linnéa och Flottans IF) var aktiv i en av Karlskronaklubbarna. Rolf Svensson (BK Björnen i Helsingborg) tillhörde Malmö RC. Sedan kom två namn som nog bara idkade boxning som träning. Det var Conny Dorsch (Djurgårdens IF) och Älvsjö AIK i rugby. Stellan Bülow (BK Örnen) i Attila Rugby Gäng. Vi för inte glömma allas vår Olle...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 21/03 -21
P4 Sveriges Radio ringde. De planerar att göra ett nostalgiskt inslag om Floyd Patterson och Muhammad Ali.
Varför? Jo, bägge var i Sverige på uppvisningsturné under 1965. För Floyd var det den tredje och sista svenska turnén, för Ali den första och enda. Floyd visade upp sin färdigheter 1960, 1964 och 1965. Sammanlagt gästade han bortåt femtio orter. Floyd blev oerhört populär i Sverige. Detta trots, eller kanske därför, att han knockat Ingo. Han drog exempelvis 40 000 åskådare till Gröna Lund i Stockholm jämfört Alis 10 000.
P4 koncentrerar sig på två av evenemangen. De som avverkades i Kalmar (Floyd) och Nybro (Ali). Det passar bra eftersom jag bevistade bägge. Först ut var Floyd i Kalmar sporthall där cirka 1 300 slöt upp, därefter Ali i Viktoriahallen där bortåt 2 500 bänkade sig, vilket var en av de bättre publiksiffrorna för honom.
Bägge körde rephoppning, gymnastik och skuggboxning plus den efterlängade sparringen. Vid jämförelse så var Floyds program betydligt bättre än Alis. Floyds sparring var så matchlik den kunde bli. Han körde hårt och t.o.m. golvade en av sina sparringpartners. Ali tycktes inte ta det hela på allvar. Han lattjade mest och programmet var kort. Det fylldes ut med jippon och schlagersång. Ali stördes av ropen "Heja Floyd".
En titelmatch mellan Floyd och Ali väntade i kulisserna så det var kallt krig emellan dem. Ali kallade Floyd för kanin, whitehouse nigger och liknade. Floyd kontrade med det dräpande; "Clay har öknamn på alla, men det värsta tycker jag han har givit sig själv, nämligen Muhammad Ali". Den ökända och rasistiska muslimska organisationen Nation of Islam hade slagit klorna i honom och skulle fortsatt exploatera honom. Länk till min tidigare artikel om Ali i Nybro här.
Det skall bli spännade att höra minnesprogrammet om vad som en gång var....
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Proffsboxning
Publicerat den 13/03 -21
... John Andersson debuterade så tidigt som 1925? Han tävlade då för Flottan i Marstrand.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF Läs mer →Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, Scientia, Turneringar, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 09/03 -21
101. Shadrach Odhiambo. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Fyra gånger svensk mästare. Nordisk mästare. VM-brons. Utmärkt landskampsfacit med fjorton segrar på sexton uppdrag. EM- och OS-deltagare. Kom från Uganda, men blev närmast folkkär och drog folk till galorna på egen hand. Led dock av den "svenska sjukan" att misslyckas på stora mästerskap. Ingick i den framgångsrika skaran av 1970- och 1980-talsboxare.
102. Bo Persson. Malmö BK. Tre gånger svensk mästare. Sex segrar av tio möjliga i landslagsdressen. Nordiskt- och EM-deltagande.
103. Tauno Lothander. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Svensk mästare. Nordisk mästare. Sjutton landskamper med klar minusstatistik. VM-deltagare. Det finns en seglivad myt att han skulle ha gått drygt 400 matcher. Det gjorde han inte.
104. Roger Andersson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Sexfaldig svensk mästare. Nordisk mästare. EM-brons. Sex landskamper. VM-deltagande. Roger var en fin representant för sporten. Vore alla som han hade det inte varit några problem att finna penningstarka sponsorer. Hans fem matcher mot Anders Eklund tillhör den svenska boxningshistoriens klassiker.
105. Stefan Sjöstrand. Olika klubbar men Narva BK som SG. Fyra svenska mästerskap. Tolv landskamper. NM-, EM-, VM-, OS-deltagare. En av många bra boxare som inte höll internationellt.
106. Vesa Koskela. Olika klubbar men Narva BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Nordisk mästare. Sju landskamper. EM-brons, VM-, OS-deltagare. Som så många bra på hemmaplan, men överraskade med brons på EM 1981.
107. Märket har förkommit.
108. Märket har förkommit.
109. Bengt Cederqvist. Majornas BK. Två gånger svensk mästare. Nordiskt guld. Tio landskamper.
110. Håkan Sindemark. Olika klubbar men Narva BK som SG. Två gånger svensk mästare. Nio landskamper. EM-deltagare.
//CF Läs mer →Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 04/03 -21
Ännu ett vansinnigt terrordåd har drabbat oskyldiga människor. Gärningsmannen var en afghan. En person som överhuvudtaget inte skulle vara här.
Totalt oansvariga politiker har under decennier bedrivit en huvudlös och destruktiv politik vad avser invandringen. Sverige har blivit ett eldorado för lycksökare, kriminella och religiösa extremister. Afghanen kom för några år sedan. Han har sedan dess levt på våra skattepengar och redan hunnit begå brott. Naturligtvis. Han belönar samhället som tagit emot honom med ett bestialiskt knivdåd. Han är varken den förste eller siste "invandraren" som kommer att begå brott. Ändå får de stanna kvar i landet. De kastas inte ens ut vid grova brott som våldtäkter. Regeringspolitikerna och ledarskribenterna är sååå förstående. Det är sååå synd om dem. Vi kommer att få höra en kör av röster som ursäktar och förminskar dådet. Professionella lögnare av skilda slag kommer att framträda i Dagens Nyheter, Sveriges Radio/TV och andra media. Dådet kommer att skyllas på det svenska samhället och svenskarna, inte på gärningsmannen.
Statsministern är redan igång med sitt svammel, liksom Annie "Jag älskar afghaner" Lööf och många andra från den politiska parnassen.
Det är hög tid att sätta press på politikerna - nu får det vara nog! Tala om för dem att de har blod på sina händer.
Som grädde på moset så hade Tamim Sultani gått ett par boxningsmatcher för Nässjö BK vilket gör min bedrövelse ännu större.
//CF
PS. Jag fick rätt. Vi medborgare skall inte ställa politikerna till svars för en huvudlös invandringspolitik. Istället ska vi tycka synd om den brutale afghanen. De sju offren är inget som tidningar och TV bryr sig om. Nu gäller det till varje pris frikoppla gärningen från invandringen.
Statsministern får gärna höra av sig och förklara hur ett dåd utfört av en afghan, som inte skulle vara här, inte...
Läs mer →
Publicerat i: DDD, Kriminalitet
Publicerat den 27/02 -21
91. Märket har förkommit
92. Lars Larsson. Olika klubbar men BK Örnen som SG. Trefaldig svensk mästare. Sjutton landskamper. Nordiskt deltagande.
93. Per Gunnarsson. Värnamo BK. En av de bättre i de lättare viktklasserna. Två gånger svensk mästare. Nordisk mästare. Tolv landskamper.
94. Ulf Carlsson. Olika klubbar men Katrineholms BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Nitton landskamper med klar plusstatistik. NM- och EM-deltagande. Ulf fick närmast hjältestatus efter sin utmärkta insats under OS 1976 där han gick jämnt mot superstjärnan Ray Leonard.
95. Bo Ljung. Kristianstads BK. Två gånger svensk mästare. Pålitlig som landslagsman med sex segrar på åtta uppdrag. NM- och EM-deltagande.
96. Leo Vainonen. BK Falken. Sex gånger svensk mästare. Två gånger Nordisk mästare. Utmärkt landkampsfacit med aderton segrar av tjugo möjliga. Två gånger EM- respektive OS-deltagare. En underskattad boxare i det svenska pugilistiska galleriet.
97. Terry Laitala. Olika klubbar men Kristianstads BK som SG. Erhöll sin första skolning i Finland. Därefter tre gånger svensk mästare. Nio gånger i landslaget med klar minusstatistik. Nordiskt deltagande.
98. Anders Eklund. BK Falken. Ett SM-guld. Sju segrar av åtta möjliga i landslagsdress. Två gånger nordisk mästare. EM-, VM- och OS-deltagande. Stora förhoppningar knöts till honom, men i likhet med många andra lovande svenska boxare höll han inte internationellt.
99. Christer Corpi. Olika klubbar men BK Örnen som SG. Fem gånger svensk mästare. Tio segrar på tretton landslagsuppgifter. Två gånger Nordisk mästare. EM-, VM- och OS-deltagare. I likhet med Lennart Risberg var han stor publikfavorit i Eriksdalshallen. Besegrade bl.a. Ray Mercer, men led av den sedvanliga svenska internationella sjukan.
100. Här föreligger en besynnerlighet. Det står Bertil Larsson, BK Akilles (Norrköping) i förteckningen, men det är alldeles fel. Han var en 1950-talsboxare och någon namne föreligger ej. Kanske kan RINGSIDES kunniga läsekrets lösa...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 21/02 -21
Det är inte bara boxningsvänner eller idrotts- och kulturhistoriskt intresserade som gillar boken om John Andersson.
Det festliga fotot nedan visar på en ny kategori av läsare.
Amanda Schött Franzén fångade den vetgirige.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Böcker, Foton, Kultur
Publicerat den 19/02 -21
Gör en utflykt till Gryts skärgård och känn historiens vingslag...
Det vinterfagra fotot nedan visar torpet Nyhägn på Lilla Getterö (Valdemarsvik) där Hjalmar Olsson/Jack Campbell föddes.
Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet. Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO då motståndaren gav upp efter 65 ronder. Sextiofem ronder! Hur många idag orkar sparra över den distansen? Eller bara skuggboxas.
Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på otaliga turnéer, bl.a. med den kände Young Mitchell [John L...
Läs mer →
Publicerat i: Foton, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning
Publicerat den 17/02 -21
Från Ungern medddelar János Erdei att lättviktsboxaren István Turu har avlidit i sviterna av Covid.
Turu tävlade för Budapest Vasas och blev nationell mästare 1983, 1986 och 1988. Han deltog på OS 1988 i Seoul och tävlade i samma viktklass som George Cramne (Scott). Turu försvann i omgång tre, medan Cramne vandrade vidare till ett storslaget silver. Turu förlorade mot mongolen Enkhbat som Cramne besegrade i semifinalen.
Turuns enda svenskmatch gick mot Luis Lagerman som han besegrade i Stockholm 1982. Lagerman blev senare tränare.
Artikel från Ungern här med bild på Turu.
//CF Läs mer →Publicerat i: Dödsfall, OS
Publicerat den 11/02 -21
Många pugilister når en anmärkningsvärd hög ålder. Ebbe Kops avled bara några dagar efter det att han fyllt 91 år. Ebbe var en dominant i dansk boxning i början av 1950-talet. Till meriterna läggs fyra gånger dansk mästare EM-deltagare 1951 i Milano och därtill OS-deltagare 1952 i Helsingfors. Ebbe var yngre bror till Poul Kops som i sin tur nådde semifinalen vid OS i Berlin 1936.
IK Balders Sören Danielsson var kanske den främste svenske opponenten. De deltog båda i Helsingfors där de försvann i andra omgången. Den omöjlige László Papp hemförde guldet vid dessa olympiska lekar.
Ebbe Kops svenskmatcher här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 08/02 -21
... John Andersson var den förste svensk som utkämpade en match om VM-titeln?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF Läs mer →Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, Scientia, Turneringar, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 02/02 -21
Leden bakåt tunnas ut inom boxningen.
Covid har skördat ytterligare ett offer inom svensk boxning. Från Djurgården meddelas att allas vår Janne Westling har avlidit. Westling var aktiv pugilist inom ett flertal klubbar som Kalmar BK, Vetlanda BK, BK Höjden (Stockholm) och Djurgårdens IF (Stockholm). Varmast klappade nog hjärtat för gamla "Tiergarten". Första kampen utkämpades 1951 och han var en av många goda utövare utan att lyckas nå toppen, men mötte bl.a. Lennart Risberg och Ingemar Johanssons bror Rolf. Hans främsta gärning var som domare och som domarbas inom Stockholm-Gotlands distrikt.
Jag sökte nå honom under hösten med anledning av min bok om John Andersson men han var redan då alltför dålig för besök. Nu inföll vårt sista längre samtal under SM i Stockholm 2018. Det är många som kommer att sakna honom.
Partiell matchlista här.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Dödsfall
Publicerat den 31/01 -21
Ni minns väl Ida? Den talangfulla tjej som blev utmanövrerad på det vidrigaste av sätt av förbundet (läs Santiago Nieva och Klas Sandberg, dåvarande förbundstränare). Trots att hon var bäst vid tidpunkten sidsteppades hon. Tidigare artiklar från RINGSIDE här och här. Det finns fler artiklar och ni kan söka på Ida Lundblad i sökrutan.
Nu har Ida belönats som bästa tränare/ledare 2020 vid en regional idrottsgala.
Ett klipp från evenemanget här.
Då kanske vi åter får se några pugilister från Skövde i ringen framöver.
Skövde var tidigare en gammal fin boxningsort.
Vågar vi hoppas på come-back under Idas ledning?
Idas fina meriter här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Dambox, SBF
Publicerat den 27/01 -21
Det finns i skrivande stund 70.011 matcher införda på RINGSIDE.
De fördelar sig på 30.005 boxare.
För den som vill berika sig i den svenska boxningshistorien finns dessutom 527 artiklar.
Ni kan söka på klubb, namn, datum eller delar av klubb, namn och datum. Men stava rätt. Det finns många olika varianter på namn.
Bara så ni vet och tack för alla besök.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Scientia, Kultur
Publicerat den 11/01 -21
När John Andersson föddes var det minus 14,7 grader och Stockholm låg i snö. Riktigt så kallt är det inte idag i Storstan med snön finns där vilket känns passande. Covideländet satte tyvärr stopp för för den planerade releasefesten. Istället får var och en hylla JA på lämpligt sätt.
- Möt mannen som förorsakade TV-chock
- Möt mannen som räddade en kamrat i skeppsgossekåren från drunkningsdöden
- Möt mannen som blev torpederad två gånger under kriget
- Möt mannen som blev fransk hederslegionär
- Möt mannen som blev svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör som amatör
- Möt mannen som blev Sveriges förste Europamästare i professionell boxning
- Möt mannen som var den förste svensk som kämpade om en VM-titel
- Möt mannen som boxades under revolverhot
- Möt John Andersson - Yrkesboxaren
Beställ:
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, Scientia, Turneringar, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 04/01 -21
Nytt år med RINGSIDE och jag tackar er för alla besök.
I systemet finns 29,727 boxare. De har utkämpat 69,329 matcher. Det finns också 525 artiklar om olika aspekter på boxning.
RINGSIDE har belönats med 3,041,865 sidvisningar sedan start. Ja, ni läste rätt - drygt tre miljoner.
Besökarna stannar länge - i genomsnitt 5 min och 4 sekunder - vilket är mycket lång tid på nätet.
Besökarna kom från alla kontinenter och fördelade sig på 179 länder. Enda vita området är mellersta Afrika.
Topp tio nationer är: Sverige-Finland-Norge-Danmark-USA-United Kingdom-Tyskland-Frankrike-Spanien-Nederländerna.
Forsätt skicka bidrag med resultat, foton, tidingsurklipp. Som ni ser når era bidrag långt, mycket långt.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i: Info, Scientia
Publicerat den 31/12 -20
... min biografi över John Andersson (1909-1979). Boken är ett resultat av många, många års forskning i olika arkiv.
JA, som jag benämner honom, hade ett synnerligen omväxlande liv såväl inom som utom ringen. Han lärde sig aldrig boxningens grunder, ändå kom han att nå långt, mycket långt. Som amatör tävlade han för Flottan, IK Balder och Djurgårdens IF. Han blev svensk mästare, landslagsman, europa-bronsmedaljör och Stor Grabb. Som professionell var det framför allt publiken i Frankrike-USA-Tyskland som hade förmånen att få ta del av Johns intensiva kamplusta. Bosse Högberg brukar framställas som den hårdaste av hårda. Jämfört med JA var han rena junioren.
Boken innehåller inte bara boxning. Den följer hans liv och de samhällsförändringar som skedde under hans levnad. Visste ni exempelvis att han var s.k. krisgsseglare? Jag garanterar att ni får ett spännade möte i sällskap med John Andersson.
Nedan får ni redan nu se omslaget på biografin.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, Scientia, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 24/12 -20
På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK).
Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.
Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien....
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 17/12 -20
Ett härligt gäng Örnar från 1938. Klubben satsade stort på junior-SM detta år. Den hade ett drygt 20-tal pugs i farten och de kammade hem ett guld (Sixten Forsén) och tre silver (Arne Berggren, Evert Johansson och Gerhard Johansson) vilket renderade Örnen titeln bästa klubb. Två knattar tilldrog sig särskilt medialt intresse.
Börje Hansson och hans bror Rune väckte sensation som debuterande 14/15-åringar. De var anmälda i flugvikt, någon lättare klass fanns inte, men vägde blott 40 kg. De hade alltså ett vikthandikapp på drygt 10 kg, vilket kunde slutat illa. Den legendariska Örnenledaren Martinsson agerade oansvarigt, minst sagt. Det visade sig att bröderna Hansson besatt en osedvanligt teknisk begåvning och de kunde dessutom gardera sig väl. Det första JSM-äventyret blev bara en match vardera. Bägge vann, men kritiken fick Martinsson att dra tillbaka ungdomarna. Ett klokt beslut, men på kuppen blev Hanssonduon publikfavoriter.
På fotot nedan flankeras Martinsson till vänster av Rune Hansson, till höger av Hans Hultman och ytterligare en person bort Börje Hansson.
Snett höger upp nybakade juniormästaren Forsén. Förhoppningsvis kan RINGSIDES alerta besökare bidra med identifieringen av de övriga.
De namn ni har att botanisera med, förutom de redan nämnda, är: Arne Lindström, Börje Kraft (M), E Lorensso (LT), E Olsson (L), Jörgen Hansson (L), Knut Larsson (L), Kurt Andersson (T), Lars Lindgren (M), Lennart Rehn (B), R Eriksson (W), R Sundvall (M), Sven Ekman (W), S Olsson (L), T Lundberg (L), Uno Forsén, V Ahlin (W), Valdemar Wolf (Fj)
Hjärtligt tack till Lars Hultman för det fina kortet.
//CF Läs mer →Publicerat i: Turneringar, Foton, JSM
Publicerat den 11/12 -20
Ibland påträffar man lite udda saker från den svenska boxningshistorien.
Douglas Melin (1895-1946) hette en stackars mellanviktare som blev snabbknockad under juniormästerskapen 1922. Det var tydligen ett slumpslag som fällde honom.
Melin var inte vem som helst. Som 16-årig deltog på OS i Stockholm 1912 i den nobla grenen stående längdhopp och han var en av de yngsta deltagarna vid denna olympiad. Ni minns, det OS där de svenska arrangörerna lyste boxning i bann.
Melin var flerfaldig mästare i stående längd under åren 1916-1922 och han var även god höjdhoppare.
Civilt nådde han betydligt högre höjder. Han blev docent i insektsforskning och under åren 1923-1926 ingick han i en vetenskaplig expedition till Amazonas. Resan gav upphov till en bok, flera uppsatser och föredrag runt om i Europa.
Se vidare Sveriges Olympiska Kommitté angående Melin.
//CF Läs mer →Publicerat i: Nostalgi, Kultur
Publicerat den 05/12 -20
Jag har fått ett första provtryck av mitt manuskript. Det har blivit läckert formsatt av RPform i Köping. En firma som jag varmt kan rekommendera.
Som alltid är det en del småsaker som behöver rättas till i en första version.
Sedan inväntar jag den slutgiltiga versionen. Då jag givit OK till denna går hela härligheten till bokförlaget för tryckning.
Boken har en omfattning av 376 sidor och innehåller ett par hundra illustrationer.
//CF Läs mer →Publicerat i: Böcker, Kultur
Publicerat den 01/12 -20
Tidningen har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fri idrott, skidåkning och simning skall det vara. Eftersom svensk boxning f.n. befinner sig under isen så kan ingen begära att plaketten delas ut till någon pugilist, men historiskt har bragdjuryn visat prov på en horribel inställning visavi boxningen.
Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det är nästintill ofattbart hur han kunde förbigås. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch! Det finns ett annat lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets innebörd en verklig bragd.
När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John åkte ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933.
Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988).
Här kan också infogas att den tidigare redaktören för svenskans sportsektion Sune Sylvén var en av landets mest rabiata boxningshatare. Han ägnade åtskilliga spaltmeter till att utspy sitt hat...
Läs mer →
Publicerat i: Så det kan bli
Publicerat den 30/11 -20
Nästa tiogrupp var ett härligt gäng som drog publik på egen hand.
81. Carl Axel "Putte" Palm. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Fem gånger svensk mästare, 24 landskamper med klar plusstatistik, Nordisk mästare och Nordiskt silver, EM- och OS-deltagare. Insatser som gav höga poäng i Stora Grabbars liga.
82. Christer Ottosson. GAK Enighet (Malmö). Dubbel svensk mästare. 24 landskamper med klar plusstatistik. NM-och EM-deltagande.
83. Bo Claesson. Skene AK. Svensk mästare. 15 landskamper, Nordiskt silver.
84. Tor Mathisen. Eskilstuna BK. Blev SG utan att vara svensk mästare, ständig tvåa med fyra SM-silver. 18 landskamper, Nordiskt guld, EM-deltagande.
85. Jan-Olof Öster. BK Akilles. Blev ej svensk mästare, men tre andraplatser. 20 landskamper med klar minusstatistik, Nordiskt- och EM-deltagande.
86. Rolf Karlsson. Eskilstuna BK. Ett SM-Guld, 16 landskamper med klar minusstatistik, Nordiskt deltagande. En av våra mer matchflitiga utövare.
87. Claes-Göran Svensson. Malmö BK. Trefaldig svensk mästare. Elva landskamper, Nordiskt-Guld och EM-deltagare.
88. Ove Lundby. BK Örnen (Stockholm). Åtta gånger svensk mästare, 39 landskamper med endast sju förluster, tre gånger Nordiskt guld, EM-VM- och OS-deltagare. Flest poäng bland Stora Grabbar efter Stig Sjölin. Kort sagt en av Sveriges främsta pugilister genom tiderna.
89. Nils-Erik Rosén. Kalmar BK. Mer känd som "Släggan". Trefaldig svensk mästare, 22 landskamper, Nordiskt deltagande.
90. Hans Thomsén. Olika klubbar men Hisingens BK (Göteborg) som SG. Fyra SM-Guld, tio landskamper, Nordiskt Guld och Olympiskt brons. Hans OS-medalj betydde oerhört mycket för svensk boxning.
//CF Läs mer →Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 14/11 -20
Mästerskapen startar idag. De talangfulla Alexander Fredriksson (Morgongåva BK) och Kevin Scott (Upsala IF) blir det svenska bidraget till turneringen. Årets mästerskap är av naturliga skäl rumphugget, men de bästa nationerna är med.
Det finns skäl att rekapitulera tidigare blågula medaljörer på junior-EM. Det har inte blivit så många medaljer genom åren.
1972: Brons Ove Lundby (BK Örnen)
1984: Brons Peter Jacobsson (Oskarshamns BK)
1990: Silver Robert Nordman (Angered BC)
1992: Silver Ismael Koné (Malmö BK)
Brons Rickard Ekvall (Botkyrka BK)
1993: Brons Michael Yikealo (KK All Round)
Brons Fredrik Alvarez (BK Stora Stöten)
Silver Kwamena Turkson (Rinkeby International)
1999: Brons Benjamin Kalinovic (BK Rapid)
Brons Steven Musisi (IFK Umeå)
Summa tre silver och sju brons.
Som synes var 1990-talet en fin period för svensk boxning. I övrigt mindre så. Tjugoett år sedan sist. Vågar vi hoppas på bättre resultat denna gång. Förutsättningar finns...
//CF
Länk till YouTube och direktsändning av matcherna.
Dessväre började det med en katastrof.
Alexander Fredriksson ägde matchen fram tills dess den ständigt retirerande letten Matvejs Prokudins skickligt kontrade honom. Räkning. Upp. Ny räkning och Fredrikssons EM-äventyr var kvickt till ända. Han är en stor talang, men kanske har lovorden stigit honom åt huvudet. En nyttig förlust som det brukar heta.
Så var EM-sagan slut. Även Kevin Scott förlorade. Han hade dock en mycket bättre motståndare än Fredrikssons lett. Ukrainaren Matjakubov var tät och kontant, medan Scott dess motsats. Kunde inte ringhörnan gett råd om alternativ taktik?
Läs mer →Publicerat i: EM, Turneringar, SBF
Publicerat den 08/11 -20
Den 17 april 1977 slog Göteborgsklubben BK 72, med Benny Ljungberg i ledningen, på stort. De inbjöd till boxningsfest med en tio man stark kubansk trupp med världsstjärnor som Angel Herrera och Sixto Soria i spetsen. Dessvärre lyste publiken med sin frånvaro så galan blev en riktig ekonomisk smäll för arrangörerna. Kanske var det biljettpriserna, 20-75 kronor, som avskräckte göteborgarna att ta sig till Scandinavium. Det fanns nog också en annan orsak till den klena publikuppslutningen. De var alldeles för svagt svenskt motstånd i ringen. Jouni Anttonen (BK Fighter), Zvonko Petrovic (BK 72), Arto Parri (GAK Enighet) och Marino Radman (Redbergslids BK) var inga namn att springa benen av sig för att skåda och övriga sju matcher fylldes ut av danskar och tyskar. Det blir en omöjlig ekvation.
Det intressanta med galan är inte vad som utspelades i ringen utan de bevarade räkenskaperna. De visar ersättningarna för resor och traktamente i svenska kronor till de medverkande.
Kuba: 50 000
Tyskland (Hannover): 14 068
Danmark: 3 550
Parri plus sekond: 1 100
Anttonen plus sekond: 600
Radman plus sekond: 750
Petrovic: 500
Stig Rånge (domare): 300
Åtta domare (Stockholm och Göteborg): 789
Tidtagare (Göteborg): 50
Läkare (Göteborg): 250
Övriga funktionärer: 5 000
Summa: 76 957 (bortåt 350 000 idag)
Två dagar senare var den kubanska truppen i Borås. Svenskmatcherna i Göteborg respektive Borås.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Nostalgi
Publicerat den 01/11 -20
På årets SM deltog sju (7) damer. Ja, ni läste rätt. Sju. Det är det lägsta deltagarantalet sedan turneringen startade 1994.
För att lägga grädde på moset så var två av deltagarna av den kaliber man benämner rena nybörjare. Ändå hamnade de i (direkt)final. Ingen kritik ska falla på de som kom till start. Däremot borde samtliga som på något sätt är ansvariga för damboxning att stå där med skammen i den mörka vrån - klubbtränare, distriktsansvariga, förbundstränare och förbundsansvariga. Ytterst är det Svenska Boxningsförbundets styrelse som bär huvudansvaret för att det kanat utför.
Nedgången för damboxningen kan inte skyllas på Covid, till skillnad från sjukdomen, har tillbakagången varit synlig i många år. Ingenting har gjorts. En gång tillhörde Sverige världseliten, nu har vi två kanske tre stycken som håller hygglig europeisk nivå. Det är vackert så, men det finns inga som fyller på underifrån.
Såvitt jag förstått har det skett en för kvinnor ogynnsam sociologisk förändring i träningslokalerna. Därtill finns det fortfarande tränare som inte accepterar damboxning. Det finns också tränare som har en idiotisk syn på vad träning/boxning innebär. Det viktigate kriteriet för en bra tjejboxare var att hon kunde tåla smällar. Precis så sa en tränare, med tidigare förbundsuppdrag, från en av våra större klubbar, till mig. "Tåla smällar". Jag trodde faktiskt att adelsmärket på en skicklig utövare är att hon (eller han) undviker att ta emot smällar. Med sådana tränare är det inte konstigt att svensk damboxning sjunker i såväl antal som utövare och klass. Därutöver finns det en biologisk skillnad att ta hänsyn till. Kön är inte en social konstruktion som stollarna inom feminist- och HBTQ-sfären vill ha det till. Kön är en högst reell biologisk olikhet utmejsald av evolutionen och något som tränarna måste förstå.
De tränare som inte brinner för uppdraget bör avföras...
Läs mer →
Publicerat i: SM, SBF
Publicerat den 26/10 -20
Till alla er som frågat kan jag meddela att manuskriptet har gått till formgivning. Så biografin är på väg. Håll ut...
Jag har blivit glatt överraskad över intresset för John Andersson, den gamle mästaren. En av Sveriges främsta. Han är värd att få er uppmärksamhet.
Mer information följer naturligtvis.
//CF Läs mer →Publicerat i: Böcker, Kultur
Publicerat den 18/10 -20
Inom kort kommer min biografi om John Andersson att publiceras. Han var en av Sveriges främsta boxare.
Boken följer honom bokstavligen från vaggan till graven. Ett rikt men tragiskt liv.
I väntan på den framställningen bjuder jag på en japansk läseövning. Den avser mitt verk om den professionella boxningen i Sverige som gavs ut 2004. Den fann faktiskt läsare i samtliga världsdelar.
I Japan gavs RINGSIDE uppmärksamhet på en dryg helsida i deras motsvarighet till The Ring Magazine (maj 2005). Artikeln påbörjades på föregående sida i tidskriften. Ni får avnjuta den illustrerade sidan...
//CF
Läs mer →Publicerat i: Böcker, Nostalgi, Proffsboxning
Publicerat den 02/10 -20
BK Pantern (Kristianstad), BK Rapid (Stockholm), BK Ratko (Stockholm), BK Troija (Hammerdal), BK Vargen (Karlstad), BK Vargarna (Örnsköldsvik), Bredahls BK (Orresta), Hambo BK (Bohus), Härnösands AIF, Polisens IF (Stockholm).
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 26/09 -20
SAIS blev värd för den första galan efter Covidpausen.
Mika Moisio rapporterar att agendan trots allt blev diger. Sju diplommatcher, en uppvisning och fyra riktiga matcher gav en fin nypremiär.
Sök på 2020-09-26 så finner ni matchresultaten. Glädjande att domarna var eniga i samtliga matcher.
//CF Läs mer →Publicerat i: Matcher
Publicerat den 26/09 -20
Den ene kämpen efter den andre lämnar ringen för gott.
Ralf Jensen, IF Sparta Köpenhamn, var en hårdslående dansk som boxades i lätt tungvikt och tungvikt. Som främsta meriter hade han två fina EM-brons och tre Nordiska titlar, därtill var han fyra gånger dansk mästare. Ralf var också ett säkert kort i danska landslaget. Han blev senare mindre lyckosam som proffsboxare.
Ralf gick i ringen sexton gånger mot svenska opponenter. De flesta i form av landskamper. Endast mot BK Köpings Rolf Paulsson och Eskilstunas Ernst Mathisen slutade det i nederlag.
Tack till Flemming i Odense för dödsbudet.
//CF Läs mer →Publicerat i: Dödsfall, porträtt
Publicerat den 23/09 -20
Anita Lindbloms namn är för evigt sammanlänkat med Bosse Högbergs. Deras stormiga förhållande var löpsedelsgodis för kvälls- och veckotidningspress under 1960-talet. Att placera henne i skuggan av Bosse gör henne väldigt orätt. Hon var en mycket begåvad artist, en lysande entertainer och en av de få underhållare som ägde présence på scen. Anita vann en "uttagning av flicka till revy" på Folkan i Stockholm i mitten på 1950-talet. Resten är som det heter historia. Revyprimadonna, sångerska och även aktris.
Efter de turbulenta åren med Bosse slocknade stjärnan allt mer. Hennes liv kantades av fler trassliga kärlesaffärer, skatteskulder, domstolbråk, konkurs, usla rådgivare och noll koll på ekonomin, häktning i sin frånvaro och exil i Paris. För att sluta som rätthaverist i en konflikt med en flyttfirma. En tvist som gjorde henne utblottad.
Det går inte att skriva om historien, men jag kan inte låta bli att fundera över vad som kunde ha hänt med Anita och hennes karriär om hon inte sprungit i famnen på herr Högberg...
Länk till hennes artisteri här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 19/09 -20
Ricard Olsen har gått ur tiden. Han var en dansk amatörboxare med ett sextiotal matcher bakom sig. Mer känd blev han som tränare. Olsen var med att lotsa fram en hel rad danska elitboxare. Det var namn som Mikkel Kessler, Mads Larsen, Rudy Markusson, Patrick och Micki Nielsen. Han tränade även sin son Frank Olsen som blev dansk mästare, senare proffs och bältesinnehavare för IBC.
Ricard Olsen mötte tre svenskar under sin aktiva tid. Han besegrade Mats Rahmberg, Lunds BS och Max Viebke, BK Primo. Däremot blev det förlust mot Eskilstunas tävlingsflitige Rolf Karlsson.
Ricards svenska matchlista här.
Artikel om Olsen i danska BT här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Dödsfall, porträtt
Publicerat den 18/09 -20
Den såldes snabbt slut på sin tid. Publicerades 2004. Jag har under åren fått många förfrågningar om jag har haft något exemplar kvar till försäljning.
Nu finns den ute på sajten TRADERA där ni kan buda på boken.
Boken innehåller bl.a. referat från samtliga proffsmatcher i Sverige från 1800-talets slut till sista galan innan förbudet 1970. Innehållet är unikt eftersom ingen tidigare har forskat på området. Jag kunde påvisa att boxning och proffsboxning startade mycket tidigare i Sverige än vad som tidigare var känt. Den blev också utsedd till årets idrottsbok.
Mycket nöje med läsningen...
//CF
Läs mer →Publicerat i: Böcker, Proffsboxning
Publicerat den 12/09 -20
Det blev svensk seger i den första landskampen på mycket länge. Det var det 88:e mötet nationerna emellan. Danmark har vunnit 48 gånger, Sverige 23 och 17 har blivit oavgjorda. Denna gång blev det 5-3 till Sverige. Mötet gick i Rosborgshallen i Vejle.
Jag hade inte möjlighet att följa utsändningen, men enligt rapporter var det en ganska medioker affär. Ringrosten lyste igenom, men huvudsaken är att verksamheten åter har kommit igång.
Danskt referat här.
Matchresultat här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Landskamper, SBF
Publicerat den 10/09 -20
71. Jan Persson. BK Sparta. Mer känd som "Plutten-Persson" än något annat. Utmärkt amatör. Fyra svenska mästerskapsguld. Endast fyra förluster på 14 landskamper. Två gånger nordisk mästare. Blev proffs 1964, men borde gått över tidigare. Han hade förutsättningarna.
72. Bo Högberg. Olika klubbar men Hisingens BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Sju gånger i landslaget. Hade en stil som passade bättre i proffsringarna. En av Sveriges mest omskrivna boxare och då inte enbart för sina insatser i ringen.
73. Märket uppges som försvunnet.
74. Rolf Risberg. Olika klubbar men BK Sparta som SG. Fyra gånger svensk mästare. Elva landskamper. En habil boxare som led av den så vanliga svenska sjukan - att ha svårt mot utländskt motstånd.
75. Kenneth Israelsson. Olika klubbar men IFK Umeå som SG. Fem SM-Guld. Nordisk mästare. 18 landskamper och EM-deltagande. Norrlandsboxare är sällsynta gäster i Stora Grabbars klubb. En av de bättre pugsen i de lättare klasserna.
76. Leif Magnusson. Olika klubbar men Årsta BK som SG. Fyra gånger svensk mästare. Ett Nordiskt guld. 15 landskamper. EM-deltagande. Bra boxare som hade problem så fort en utländsk motståndare äntrade ringen.
77. Rolf Paulsson. Olika klubbar men BK Köping som SG. Tre gånger svensk mästare. Åtta landskamper. En idag lite orättvist bortglömd tungviktare.
78. Kennerth Wiberg. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Fyra SM-Guld. Nordisk mästare. Sex landskamper. EM-deltagare. Betraktades som en ny Ingemar Johansson efter en serie snabba knockoutvinter i början av karriären. Den bördan blev kanske för stor...
79. Lars Risberg. BK Örnen. Två svenska mästerskap. Elva landskamper med klar minusstistik. Inget av de större namnen bland SG. Storebror lystrade till namnet Lennart.
80. Kjell Fredriksson. Olika klubbar men BK Köping som SG. Tre svenska mästerskap. Nordisk mästare. Endast tre förluster på 14...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 01/09 -20
Tommy Skovgaard (1928-1996) var en bra dansk tungviktare. Trefaldig dansk mästare, landslagsman, EM-deltagagre och senare även proffs.
Han mötte bl.a. den dåtida svenska tungviktseliten med namn som Gert Schyllert, Arne Holm, Ingemar Johansson och Bengt Modig.
Hans krokiga och brokiga liv innehöll även en sejour i franska främlingslegionen. De sista 20 åren levde han på gatan.
Länk till en fin artikel från Horsens Folkeblad om Skovgaard och hans liv.
Svenskmatcherna här.
Tack till Flemming i Odense för bidraget. Läs mer →Publicerat i: Dödsfall, porträtt
Publicerat den 18/08 -20
Det blev till slut nödvändigt med ett serverbyte. Innehållet på RINGSIDE var alltför stort och besökarna allt för många för att den tidigare servern skulle orka med. Den nya skall enligt uppgift klara av 10 000 besökare samtidigt, så den skall förhoppningsvis räcka till...
Dock, vid serverbyte brukar en del illustrationer/foton "försvinna", likaså brukar det uppstå några brutna länkar. Meddela mig om du upptäcker något dylikt fallisemang.
Fortsatt varmt välkomna till en ny säsong med RINGSIDE.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 11/08 -20
I Danmark vet man något som vi inte vet, men kom-i-håg att ni läste om det här på RINGSIDE först av alla.
Nämligen att det stundar till landskap mellan rödvitt och blågult. Nationskampen skall utkämpas i Vejle den 12 september.
Tio matcher, varav tre för damer, skall avverkas. Se länk till tidningen för matcherna.
Det kan bli en god start på en säsong som äntligen tar sin början.
Jag tackar Flemming i Odense för tidningstipset.
//CF Läs mer →Publicerat i: Landskamper, SBF
Publicerat den 31/07 -20
Den här avdelningen rymmer några av Sverige populäraste och bästa boxare genom tiderna. De som sålde biljetter på sitt namn.
61. Thörner Åhsman. Olika klubbar men Landala AK som stor grabb. OS- och EM-deltagare. Tre gånger svensk mästare. Utmärkt lanslagsfacit med tretton vinster på femton matcher. En av våra bättre tungviktare genom tiderna. Aktiv under en period då konkurrensen var stor, berömd är hans knock på Lennart Risberg, men hade oturen att vara samtida med Ingemar Johansson.
62. Märket uppges som försvunnet.
63. Lennart Risberg. BK Örnen som SG. OS- och EM-deltagare. Två gånger svensk mästare, Nordiskt guld. Obesegrad i landslagssammanhang. Elva vinster på lika många matcher. Hade problem med sina sköra ögonbryn. En av Sveriges absolut populäraste boxare. Det berättas fortfarande mer om Risbergs proffsmatcher än om Ingemar Johanssons.
64. Werner Vasén. Hisingens BK som SG. EM-deltagare. Tre gånger svensk mästare. Tio landskamper. En av de bättre i de lättaste klasserna. Den ständige förmatchboxaren på Edwin Ahlqvists proffsgalor.
65. Kurt Johansson. Olika klubbar men Värnamo BK som SG. Två SM-guld, fjorton landskamper, deltagre på Nordiska. En underskattad boxare som senare blev framgångsrik tränare i Danmark.
66. Sören Danielsson. IK Balder som SG. Tre SM-Guld. Nordiskt guld. Åtta landskamper med plusfacit. OS-deltagare. En bra boxare som hamnade i skuggan av Stig Sjölin.
67. Karl Bergström. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Tre SM-guld. Sjutton landskamper med tio segrar. OS- och NM-deltagande. Även här en bra boxare men som råkade vara samtida med Bosse Högberg och Stig Waltersson.
68. Daniel Freiman. Upsala IF som SG. Tre SM-Guld. Fint landslagsfacit med tretton segrar på sjutton landskamper. Nordiskt deltagande. En av många fina utövare som fallit ur det kollektiva minnet.
69. Lars-Olof Norling. Olika klubbar men Stockholms AIF som SG. Tre SM-guld. Utmärkt...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 20/07 -20
BK Blixt (Ludvika), BK Dalen (Stockholm), Essinge AK, IFK Tumba, IK Boxning (Lund), KK All Round (Huskvarna), Ljungby ABK, Norrstrands IF, Slättens BK (Vara), Örgryte IS (Göteborg).
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 13/07 -20
51. Sture Olsson. IF Linnéa. SM-silver som bäst, men flitig deltagare i landskamper. Beskrevs som en träningsovillig talang.
52. Roy Swedberg. Flera olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tre gånger svensk mästare och sexton gånger i landslagsdress. Bra boxare som var dövstum vilket förhöjer prestationen.
53. Rolf Storm. BK Akilles. Tre gånger svensk mästare, tolv landslagsuppdrag, EM- och OS deltagare. En talangfull boxare som tyvärr stoppades pga. ögonskada. Han hade mycket ogjort i ringen. På förberedelserna inför OS 1952 behandlade han Ingemar Johansson som en vante under sparringarna. Storm hade passat som proffs.
54. Conny Blom. Flera klubbar men Landala AK som SG. Ett SM-Guld och tio landskamper. En mycket populär boxare på sin tid som numera dessvärre är bortglömd.
55. Ingemar Johansson. Redbergslids BK. Tre SM-Guld, tio landskamper varav nio segrar, OS-Silver. Sveriges främsta proffsboxare genom tiderna, men inte som amatör.
56. Berndt "Mike" Johansson. Flera klubbar men IF Linnéa som SG. Två SM-Guld, tio landskamper, Nordiskt silver. En av många bra boxare som idag är glömda.
57. Åke Wärnström. Katrineholms BK. Tre SM-Guld, femton landskamper, OS-deltagare, EM-Brons, Nordiskt Silver. En underskattad pugilist.
58. Roland Johansson. Halmstads BS. Fyra SM-Guld, fjorton landskamper, OS-deltagande. En av Sveriges främsta genom tiderna i den lätta klassen.
59. Harry Gunnarsson. Flera klubbar men BK 1925 (Karlstad) som SG. Ett SM, nio landskamper med sju segrar, OS-deltagare, Nordiskt Brons. Numera bortglömd men var på sin tid ett pålitligt namn i landslaget.
60. Bertil Larsson. Flera klubbar, men Nacka BK som SG. Två SM-Guld, elva landskamper med sju segrar, NM-deltagare. En bra men idag bortglömd boxare.
//CF Läs mer →Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 05/07 -20
NB! Någon gång kring mitten av den här perioden sänktes kraven för antalet poäng för att erhålla utmärkelsen. Efter nr 44 räckte det med 10 poäng.
41. Bertil Ahlin. Flera klubbar men BK Akilles som Stor Grabb. OS deltagare. EM-silver. Sju gånger svensk mästare. Utmärkt landslagsfacit 32 (27-4-1). Tillhör gruppen att ha gjort flest matcher under karriären. En av svensk boxnings lysande stjärnor utan att riktigt lyckas internationellt.
42. Tore Karlsson. Flera klubbar men BK Akilles som Stor Grabb. Fem gånger svensk mästare, landslagsman och OS-deltagare. Utmärkt tekniker som även han hade det svårt internationellt. Idag kanske mest känd som Stig Walterssons tränare.
43. Jan Pamp. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. Flera klubbar men BK Björnen som Stor Grabb. En av många goda boxare under en epok där konkurrensen var hård på hemmaplan. Hade det problematiskt på internationell nivå.
44. Sten Ahnelöv. Flera klubbar men Malmö BK som Stor Grabb. Fyra gånge svensk mästare och EM-deltagare. Plusstatistik på landslagsnivå.
45. Olle Bengtsson. Skoftebyns AIS. Känd som "Skoftebyn" efter sin klubb i Trollhättan. Ett SM-guld. Landslagsman. Inga större amatörmeriter. Blev proffsboxare utan att riktigt lyckas.
46. Gunnar Nilsson. Redbergslids BK. Ett SM-Guld. Landslagsboxare. Har nått sin berömmelse genom att sensationellt erövra ett OS-silver 1948. Han fick därefter heta "Silver-Gunnar". Inget större nummer vare sig som amatör eller proffs.
47. Bengt Modigh. Flera klubbar men Djurgårdens IF som Stor Grabb. Ett SM-guld. Landslagsman. Ingen av svensk boxnings större aktörer.
48. Ingmar Burjström. Flera klubbar men BK Örnen som Stor Grabb. Två gånger svensk mästare. Landslagsman med plusstatistik och OS-deltagare. Troligen vår främste flugviktare genom tiderna. Burjström hade mycket ogjort i ringen då han avled i kvicksilverförgiftning sommaren 1951.
49. Börje Hansson. BK Örnen. Han blev aldrig svensk mästare. Landslagsman. Deltog på...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 04/06 -20
Häromdagen fann jag en notis i mitt arkiv som fångade mitt intresse. En trupp svenska boxare hade varit i Polen på turné under början av april 1951. Hur jag än letade i tidningarna så fanns det inte en rad om matcherna och dess utgång. Tidningarnas tystnad var ovanlig, därför att på 1950-talet hade journalisterna koll på svensk boxning.
Jag kontakde Janusz Majcher som driver en "systersida" till RINGSIDE - Amateur Boxing Results - den är strålande och rekommenderas varmt. Via Janusz bar det av till polska bibliotek och någon slags motsvarighet till vårt gamla kära Idrottsbladet.
Den svenska truppen var en blandning av elit och nybörjare. Där stommen utgjordes av de fina boxarna Ingemar Burjström (BK Örnen), Stig Pettersson (Värnamo BK), Olle Eek (Värnamo BK) Lennart Claesén (Värnamo BK), Åke Dahlberg (IF Linnéa), Folke Lilja (Upsala IF), Orvar Andersson (Lunds BS) och Thörner Åhsman (Landala AK).
Det måste ha kommit som en chock att i första kampen ställas mot fackföreningarnas lag, CRZZ, som i princip var lika med polska landslaget. Resultatet blev också 0-10. I den andra matchen var motståndet rimligare så det blev två vinster och en oavgjord. Totalt 2,5-7,5 i polsk favör. Dahlberg och Lilja gick segrande från ringen medan Åhsman dömdes oavgjort. Eek förlorade också sin andra match på delat domslut, så vi kan väl misstänka att åtminstone något var hemmadomslut som gick honom emot, liksom Åhsmans oavgjort.
Den tredje kampen gick mot Stal Poznan slutade med förlust på 2-8. Vinsterna hemfördes av Lennart Claesen och Thörner Åhsman. Stig Pettersson och Orwar Andersson såg 1-2-domslut gå dem emot. Åhsman blev allt bättre under resans gång. Han hade blivit knockad i den första matchen.
Resultat 5 april, 8 april och 10 april.
För Ingmar Burjström blev det en final på ett...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher, Foton, Nostalgi
Publicerat den 28/05 -20
Klang och jubel och salut. Idag passerade RINGSIDE sextiofemtusen matcher.
Närmare bestämt så har ni 65 005 matcher att botanisera i. Matcherna fördelas på 27 977 boxare.
Var så goda!
Gränsen passerades under en gala arrangerad av Visby AIK under december 1961. Det verkar ha varit en trivsam liten föreställnig av den typ som nu blott är ett avlägset minne inom svensk boxning. Bland namnen på Visby-tillställningen återfanns hemmasönerna Björn Jacobsson och Holger Daun, Djurgårdaren Hans Pincoffs och hans besegrare Olle Blomqvist från AIF. Därutöver aktörer från Narva, Sparta och Örnen. Ej heller att förglömma den kommande rikstränaren Sten Berglund som tävlade för Djurgården.
Ni vet väl att ni kan söka på datum, namn eller klubb. Ni behöver inte känna till den exakta dagen. Det räcker med år (om ni vill leta länge) eller år plus månad (om ni vill leta lite mindre). Namnet behöver inte vara fullständigt. Sök på del av det. Tänk på att även vanliga namn kan ha alternativa stavningar - ett s istället för två, f istället för v, q alternativt k eller qu.
Lycka till
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Scientia, Nostalgi
Publicerat den 25/05 -20
31. Per Eriksson var trogen sitt Linnéa under karriären. Två gånger svensk mästare, landslagsboxare och EM-deltagare. Yngre broder till "Vagnis" Eriksson i samma klubb. Per tillhör idag de glömdas skara.
32. Stig Kreüger. Också knuten till IF Linnéa under sin aktiva tid. Sexfaldig svensk mästare och 23 gånger i landslaget. Brons i det annullerade Europamästerskapet (Krigs-EM) 1942 i tysk/polska Breslau. Ett mästerskap i princip bara för axelmakterna plus Sverige. Mästerskapet borde aldrig ha arrangerats, men tillkom på svenskt initiativ. Stig har litet orättvist hamnat i skuggan av sin berömde bror Kurt.
33. Karl Gustaf Norén var den förste Göteborgaren som blev SG. Olika klubbar men tävlade för Redbergslids BK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. Guld i det s.k. Krigs-EM i tysk/polska Breslau.
34. Börje Wretman. BK Örnen som aktiv. Två gånger svensk mästare och landslagsman. Brons i Krigs-EM.
35. Allan Hansson. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Svensk mästare och landslagsman. Tillhör inte de främsta bland de bästa.
36. Nils Andersson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Tre gånger svensk mästare. Obesegrad som landslagsman. Respektabel amatörkarriär. Slog tungt och hade en hög KO-procent. Bättre som amatör än proffs. Mest känd som sparringpartner till Olle Tandberg.
37. Einar Hammar. Olika klubbar, men Djurgårdens IF som SG. Fyra gånger svensk mästare och landlagsman utan seger. Som så många svenska boxare, bra på hemmaplan men hade det besvärligt mot internationellt motstånd.
38. Tage Persson (Pagård). Olika klubbar men Skövde AIK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. God nationell klass, men...
39. Kurt Stehlin. Huvudsta BK under karriären. Två gånger svensk mästare och landslagsman. Var aktiv då konkurrensen var utomordentligt hård i tungviktsklasserna.
40. Tore Håkansson. Olika klubbar, IFK Linköping som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman....
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 19/05 -20
Han skulle utvecklas till en av Sveriges främsta amatörboxare genom tiderna.
Fotot taget i samband med att Expressen var på besök i en av stadens klubblokaler.
Träning pågick och fotografen fångade påpassligt kämpen med den härligt brinnande blicken. Pugilisten i fråga var 13 år vid tillfället.
Han erhöll redan många fina ord av sina klubbledare och han spåddes att gå en lysande framtid till mötes. För en gångs skull infriades förväntningarna.
Bilden visar en ung Ove "Jätten" Lundby som skulle utvecklas till en av Sveriges främsta inom amatörleden. Här hade han några år till debuten.
Endast tre av det dussin som svarande hade rätt.
Det var inte helt oväntat tre flitiga besökare på RINGSIDE:
Roger B, Carl F och Hasse W.
//CF
Läs mer →Publicerat i: porträtt, Foton
Publicerat den 16/05 -20
21) Selfrid Johansson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Europamästare, OS-deltagare och landslagsboxare, men inte svensk mästare trots fyra SM-finaler. Tillhör gruppen idag bortglömda bra boxare.
22) Bror Persson. Örebro Atletklubb som SG. Europamästare, landslagsman och svensk mästare. Även Bror tillhör gruppen idag bortglömda.
23 John Pihl. Trogen sitt Djurgårdens IF. Svensk mästare och landslagsman, men inga internationella meriter. Tillhör inte de främsta bland SG.
24) Percy Almström. Flera olika Stockholmsklubbar, osäkert vilken som SG. Trefaldig svensk mästare och landslagsman.
25) Erik Ågren. Tillhörde Narva BK under hela karriären. En av Sveriges främsta amatörboxare. OS-Brons, EM-Silver, utmärkt landskampsfacit (14-1), fem gånger svensk mästare.
26) Olle Tandberg. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tillsammans med Stig Sjölin det främsta som funnits inom svensk amatörboxning. OS-deltagare, tvåfaldig Europamästare, femfaldig svensk mästare, oöverträffat matchfacit som landslagsboxare (17-0). Haltande proffskarriär.
27) Kurt Kreüger. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Europamästare, 33 x landslagsman, femfaldig svensk mästare. Ingen seriös proffsatsning.
28) Oskar Ågren. Broder till Erik och tillhörde Narva BK under sin aktiva tid. Två gånger EM-brons, landslagsman och tvåfaldig svensk mästare.
29) Harry Ljushammar. Olika klubbar, troligen Landala AK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. En bra boxare som är mer känd för sitt kriminella liv än sin boxning.
30) Per Andersson. I boxningskretsar och tidningar känd som "Svarte-Per". Olika klubbar, troligen Narva BK som SG. En bra boxare som hade oturen att vara samtida med Olle Tandberg. Europadeltagare, landslagsman och två gånger svensk mästare.
Fortsättning följer...
Not: Matchlistorna är i varierande grad kompletta. Röd markering innebär att samtliga matcher är bokförda.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 10/05 -20
Sverige och Ungern hade avtalat om en landskamp i Stockholm den 25 april 1956. Inför nationsutbytet hade förbundet arrangerat ett träningsläger i Sandviken med början 17 april. Sjutton av våra bättre boxare uttogs för ett sista test. Markerat med fet stil är de som kom att ingå i landslaget.
Det var i flugvikt Alf Nordbeck (Eslövs IK) och Rune Gustafsson (Mölndals BK). Bantamvikt Jan Nordbeck (Eslövs IK) och Sven Stråhlberg (BK Winter). Fjädervikt Eje Sjöberg (Eskilstuna BK) och Olle Eek (Kalmar BK). Lättvikt Bo Högberg (Hisingens BK) och Lars Neuhaus (BK Höjden). Weltervikt Kurt Johansson (Värnamo BK) och Nils Olsson (Djurgårdens IF). Lätt mellanvikt Jack Andersson (Halmstads AIS). Mellanvikt Stig Sjölin (Värnamo BK) och Sören Danielsson (IK Balder). Lätt tungvikt Lennart Risberg (BK Örnen). Tungvikt Thörner Åhsman (Landala AK), Ebbe Strid (Haga AK) och Sven Jan Andersson (Djurgårdens IF).
Utan att delta på sammankomsten i Sandviken erhöll Karl Bergström (IF Linnéa) och Bertil Larsson (Nacka BK) var sin plats i den svenska tian. Stig Sjölin som borde varit självskriven anförde sjukdom som orsak till sin frånvaro.
Landskampen blev inte helt oväntat en säker ungersk viktoria. Siffrorna skrevs till 8-2. I det ungerska laget ingick den enastående Laszlo Papp, en av amtörhistoriens främsta. De ungerska gästerna ansågs vara teknikfenomen. De blågula som gick segrande från ringen var de tunga gossarna Lennart Risberg och Thörner Åhsman. Den svenska truppen uppbar kritik och få fick godkänt. Speciellt Lennart Risberg ansågs som en besvikelse.
Fotot nedan visar dramatik av annat slag. Den på sin tid så kände ringdomaren Harry Eriksson åkte i golvet.
1956 års landskamper här.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Landskamper, SBF
Publicerat den 02/05 -20
11) Utmärkelse nr. 11 tillföll Ture Ahlqvist från BK Ymer (obs!) i Borås. Svensk mästare och landlagsman med ett OS-Silver från 1932 där han besegrade den favorittippade amerikanen Nathan Bor. Jänkaren hade bara fem förluster totalt under sin amatörkarriär. En proffsmatch, men den var som oplanerad ersättare i en Göteborgsgala.
12) John Andersson, olika klubbar, men Djurgårdens IF som SG. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör 1930. En av Sveriges absolut främsta proffsboxare genom tiderna.
13) Oscar Andrén. Djurgårdens IF. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsman och Europamästare 1925. Utmärkt amatör, men inte lika framstående som professionell.
14) Per Edlund. Olika klubbar men Härnösands BK som SG. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsboxare och EM-deltagare.
15) Harry Eklund. Borlänge SK och BK Masen, men det senare som SG. Tvåfaldig svensk mästare och landslagsman.
16) Kurt Liljedahl. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tvåfaldig svensk mästare och landslagsman. I landslagsmundering hade han ett utmärkt matchfacit (5-0).
17) Gustaf Magnusson. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Trefaldig svensk mästare och landslagsman. Ingick i den svenska boxaråttan vid den första landskampen år 1923. Tillhör gruppen numera glömda boxare. Tvingades till karriärstopp efter en fyrverkeriolycka.
18) Bertil Nilsson. Sundsvalls BK. Trefaldig svensk mästare, landslagsman och EM-deltagare.
19) Harry Wolff. Djurgårdens IF. Tvåfaldig svensk mästare, obesegrad landslagsman (2-0) och EM-silver 1927.
20) Erik Eriksson. Olika stockholmsklubbar, men IF Linnéa som SG. Mer känd som "Vagnis" bland publik och journalister. Trefaldig svensk mästare och landslagman.
Fortsättning följer.
Not: Matchlistorna är i varierande grad kompletta. Röd markering innebär att samtliga matcher är bokförda.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 25/04 -20
Utmärkelsen Stora Grabbar och Stora Tjejer tillkom 1928 för att hedra de idrottsutövar som representerat Sverige vid olika internationella tävlingar. I utmärkelsen inräknas också placeringar på svenska mästerskap. Hederstecknet erhålls efter ett visst antal uppkomna poäng som viktas efter dignitet, där ett Olympiskt guld väger allra tyngst. Systemet har ändrats genom åren så att det blivit allt lättare att uppnå tillräcklig antal poäng. Ett gult kort bifogas utmärkelsen vilket innebär att innehavaren har fri entré till samtliga evenemang i sin sport.
En av RINGSIDES flitigare besökare, Joakim Liske, föreslog att den svenska boxningens Stora Grabbar och Stora Tjejer borde ha plats på RINGSIDE och det har han alldeles rätt i. Summa 137 herrar och åtta damer har uppnåt stipulerade antal poäng. För att det inte bara skall bli en svåröverskådlig lista delar jag upp namnen i kluster om tio. Läs och njut.
1) Den förste inom boxningen som blev Stor Grabb var Allan Carlsson från Örebro. Olika klubbar men tillhörde BK Kelly då han blev SG. Allan tillhör kategorin Sveriges bästa boxare genom tiderna med ett OS-brons som främsta merit. Utmärkt landslagsfacit.
2) Stig Cederberg från Stockholm. Olika klubbar men BK Primo (Stockholm) som SG. Främsta meriter OS-Brons och EM-silver. Stig tillhör gruppen underskattade boxare. Utmärkt landslagsfacit.
3) Gunnar Berggren från Stockholm. Var trogen Hammarby IF under sin framgångsrika karriär. OS-Brons och EM-Brons som främsta meriter. Gunnar är verkligen underskattad som amatörboxare. Utmärkt landslagsfacit. Han nämns sällan eller aldrig bland de stora. Avslutade med en tämligen usel proffkarriär.
4) Nils Ramm från Stockholm. Djurgårdens IF under sin aktiva tid. OS-Silver, EM-Silver och EM-Brons gör Nisse till en av Sverige mest medaljhängda boxare. Som så många avslutade han med en tämligen misslyckad proffskarriär.
5) Lars Söderberg från Örebro. BK Kelly som SG. Trefaldig svensk mästare med...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Publicerat den 17/04 -20
... skicka foton från karriären till RINGSIDE.
Sandor Gaspar, ungernfödd, nådde stora framgångar under 1980- och 90-talet i svenska ringar. Han tävlade för Malmö BS, Malmö BK och Winning BC. Sandor blev ungdomsmästare, juniormästare tvåfaldig svensk mästare (1989, 1997), erhöll tre landslagsuppdrag och vann diverse cuper och turneringar. Därtill blev han ungersk mästare 1996 och var Ungerns representant i 81 kg på VM 1997 i Budapest.
- "Det roligaste som hänt svensk boxning på flera år", så uttryckte sig rikstränaren Leffe Carlsson efter Sandors SM-guld 1989.
Nedan en kavalkad foton. För de ungerska bidragen står min gode vän János Erdei.
Gaspars matchlista återfinns här som innehåller fler foton.
En kontemplativ stund i träningslokalen
Malmö BK bästa klubb SM 1989
VM deltagande 1997
Ungerska mästerskapen 1996
Läs mer →Publicerat i: porträtt, Foton
Publicerat den 07/04 -20
BK Theseus (Vetlanda), Heide IF, Iggesunds BK, Krokströmmens BK, Partille BK, Sunnerbo BK, Svegs Allmäna Boxningsklubb, Torestorps BK, Ånge BK, Älvsby BK...
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 01/04 -20
Den första april är en minnesdag för svensk boxning.
Den 1 april 1933 var det första gången som som en svensk boxare blev Europamästare i proffsboxning. För bedriften svarade John Andersson (1909-1979). Han erövrade titeln på bortaplan i Bryssel. Motståndare var flamländaren Jack Etienne som var en synnerligen rutinerad herre. Han hade bortåt 120 fler matcher i bagaget än John Andersson. Titeln i lätt tungvikt hade förklarats vakant sedan den tidigare innehavaren, tysken Adolf Heuser, åkt till USA för att pröva lyckan.
Matchen fördes i högt tempo och den blev hård och blodig. När de tre poängdomarna sagt sitt efter 15 utkämpade ronder utropades John enhälligt som segrare. Det var årets idrottsbedrift och värd Svenska Dagbladets bragdmedalj, men någon sådan utmärkelse blev det inte. Några månader senare försvarade John sin titel. Denna gång i Wien. Därefter blev han ett offer för boxningspolitik och fråntagen sin titel. Men det är en helt annan historia...
Idag minns vi John Andersson för hans (då) unika prestation.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info, EM, Foton, Nostalgi, Proffsboxning
Publicerat den 24/03 -20
Någon som minns den?
Det är inte bara den gamla hederliga klubbgalan som försvunnit. Den uppskattade klubbmatchen försvann dessförinnan.
En gång i tiden kunde de flesta klubbar ställa upp med fullt manskap från flugvikt till tungvikt. Klubbmatcherna var oerhört populära varhelst de hölls och de antände ofta heta känslor bland publiken då två rivaler möttes. Den årliga kampen mellan Djurgården och Linnéa var en stor sak i Stockholm, men det behövde inte vara "storklubbar" i aktion för att intresset skulle vara omfattande. Marklunda BK vs Strömsborgs BK hade sin publik likaväl som Värnamo BK mot Kalmar BK eller BK Primo i kamp med danska IK Sport.
Nedan förstasidan från ett programblad.
Klubbmatchen mellan Landala Atletklubb från Göteborg och IF Linnéa från Storstan avhölls i Göteborg den 8 november 1940. Den slutade 4-4 med vinst för Linnéa genom seger i tungvikten. Göteborgarna tog hem de lättare klasserna och Stockholmarna den tyngre halvan.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Matcher
Publicerat den 14/03 -20
OS-kvalet för den europeiska poolen startar idag. Då kan det vara skäl att påminna om vad som en gång var.
Stockholm utsågs till värd för OS 1912. Det var den sjätte upplagan av olympiska lekarna. Boxningen ströks från programmet av de svenska arrangörerna. Programpunkten utgick trots att Storbritannien och USA ville ha boxningen kvar. Sporten hade funnits med såväl 1904 (St. Louis, USA) som 1908 (London).
Enligt den officiella motiveringen saknade arrangörerna kunskap om boxning eftersom sporten inte utövades i Sverige. Det var naturligtvis inte sant. Det hade boxats i flera år, fr.a. i Stockholmsområdet. Vid tidpunkten fanns det också flera boxningsinstitut i huvudstaden.
Sanningen är den att det var fel sorts människor som idkade boxning. De flesta kom från arbetarklassen och tillhörde helt andra kretsar än de militärer, adelsmän och "fint" folk som styrde och ställde inom idrotten. Den olympiska kommittén ville helt enkelt inte ha med boxarna att göra. Sedan är det en liten historisk ironi att svenskarnas intresse för pugilism ökade p.g.a. Stockholmsolympiaden. Med det är en annan historia...
//CF Läs mer →Publicerat i: OS, Så det kan bli
Publicerat den 04/03 -20
Kvalen inför OS i Tokyo är igång.
Det är i Dakar, Amman, London, Buenos Aires och Paris som det skall avgöras. Europa är naturligtvis den hårdaste turneringen. De som inte har förbundsstöd försöker ta genvägar via Afrika eller Latinamerika. Afrika är väl den enklaste av alla kvalgrupper, men inte ens där lyckades Djurgårdens representant gå vidare.
En gång i tiden fanns det svenska amatörboxare som var högt rankade på världs- och europalistor.
Låt oss ta år 1989 som exempel. Två namn återfanns på världsrankingen. Det var Roberto Welin i 67 kg på plats sex och Erik Bredler i 71 på plats tio.
På Europarankingen finner vi hela sex namn. Där placerades Peter Jacobsson i 57 kg som nummer nio, George Cramne/Scott i 60 kg på plats sju, Markku Narkiniemi i 63,5 kg på plats tio, Roberto Welin i 67 kg på plats sex, Erik Bredler i 71 kg på plats sju och Hamayak Shahbazian i 91 kg på plats tio.
Japp, det var tider det...
//CF Läs mer →Publicerat i: EM, AIBA, OS, Nostalgi
Publicerat den 25/02 -20
Atletklubben 77 (Göteborg), BK Glänser (Falun), BK Trimner (Uddevalla), Grängesbergs BK, IFK Kalix, Karlsholms BK (Karlsholmsbruk), Korsträsk IK (Älvsbyn), Målilla BK, Vitangi Sportklubb, Ödeshögs Boxarklubb.
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 18/02 -20
Så här kan man roa sig inför en landskamp mot Europas bästa landslag - Tyskland. Matchen gick i Stockholm 16 januari 1938 och slutade oavgjord 4-4, men eftersom Sverige tog tungvikten räknades det som svensk seger. På den tiden var de blå-gula ett respekterat landslag.
På fotot plumsar tre ystra yngligar omkring i snön. Kanske bidrog vinterlekarna till viktorian.
Politiskt var det vid tidpunkten mycket spänt i Europa. En storskalig kamp som skulle utkämpas på helt andra arenor stod inför dörren.
I det svenska laget ingick:
Flugvikt Allan Hansson (Redbergslids BK) som vann. Bantamvikt Percy Almström (Huvudsta BK) som förlorade. Fjädervikt Kurt Krüger (IF Linnéa) vinst. Lättvikt Erik Ågren (Narva BK) vinst. Weltervikt Oscar Ågren (Narva BK) förlust. Mellanvikt Gösta Borg (Mölndals BK) förlust. Lätt tungvikt "Svarte-Per" Andersson (IF Linnéa) förlust. Tungvikt Olle Tandberg (Djurgårdens IF) vinst.
I det rutinerade tyska laget ingick bl.a guldmedaljören från OS 1936 Herbert Runge, de olympiska silvermedaljörerna Erich Campe och Richard Vogt. Stämningen var hög bland de 3 600 personer som bänkat sig i Alvikshallen. Några av domsluten kom att diskuteras och Tyskland låg närmare 5-3 än Sverige, men oavgjort betraktades i pressen som en framgång.
Resultaten återfinns här.
//CF
Stort tack till Bengt Dahlquist för det fina fotot. Läs mer →Publicerat i: Info, Foton, Landskamper
Publicerat den 06/02 -20
Ola Magnell är ur tiden. Han var välkänd som artist och låtskrivare. Däremot var Ola betydligt mindre känd för sina pugilistika bedrifter. Började i unga dar träna boxning hos Kalmar BK och gick ett par matcher för klubben. Betraktades som ett löfte men lade sin talang i annan korg.
Lokaltidningen Barometern uppmärksammade honom vid ett besök under ett träningspass. Rapportören med signaturen Sten-Pelle var nöjd med den underhållning han sett. "Den mest lovande boxaren är 14-årige Ola Pettersson som tränar för tredje säsongen nu. Han får inte matcha förrän han fyllt 16, vilket säkert är tur för motståndarna. Så kraftigt byggda och samtidigt snabba 14-åringar är sällsynta".
Citatet hämtat från boken Kalmar Boxningsklubb 1929-2010. Matchlista här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 02/02 -20
Nyligen avslutades den fina turneringen Golden Girl (GG) i Boås. Tävlingen kan söka sina rötter tillbaka till 2009 och den har utvecklats till en av de största turneringarna i världsskala. Årets deltagarantal låg på imponerande 297 startande och det är ändå inte rekord.
För inte så länge sedan var svensk damboxning ledande och i framkant på olika internationella turneringar. Så inte nu.
Lite statistik bevisar i vilken utförbacke som svensk damboxning befinner sig. Det är mera fritt fall än svag lutning utför.
På GG återfanns
Senior A: 47 st varav 8 kom från svenska klubbar
Senior B: 43 - 5
Senior C: 28 - 5
Inte blir det bättre om vi studerar antalet i övriga klassindelningar. Det är ju bland juniorer och ungdomar framtiden ligger.
Junior A: 31 - 4
Junior B: 8 - 1
Junior C: 12 - 4
Ungdom A: 32 - 0 (noll!!!)
Ungdom B: 25 - 5
Det är alltså rena katastrofen.
//CF
PS. Tränarna torde ha åtskilligt att förklara varför de inte kan behålla eller vidareutveckla de talanger som finns. Läs mer →Publicerat i: Dambox, Turneringar
Publicerat den 14/01 -20
Atlet- och Boxningsklubben Balder (Berga), BK 1948 (Ljungby), BK Hansa (Visby), BK Höken (Järpen), BK Jabb (Uddevalla), BK Knock Out (Viskafors), BK Orion (Upplands Väsby), BK Swing (Oskarshamn), Bolinders IF Triangeln (Kalhäll), Fredrikshofs IF (Stockholm), Klippans BK, Långshyttans AIK, Notvikens BK, Sandareds BK, Skara Läroverks boxningssektion, Sköljemons IF (Matfors), Sportklubben Pugilist (Huvudsta), Strömsunds BK, Vålbergs BK, Västerås Sportklubb.
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 01/01 -20
Som alla besökare vet så når RINGSIDE långt. Mycket långt.
Besökarna har per 31 december 2019 varit inne på 2.495.855 sidvisningar.
De har då kunnat ta del av 26.255 boxare som gått 60.499 matcher.
Besökarna kom från 179 nationer fördelade på 5.240 orter runt hela världen.
Nationernas tio-i-topp är: Sverige, Finland, Norge, Danmark, United Kingdom, Tyskland, Frankrike, USA, Spanien, Nederländerna.
Orternas tio-i-topp: Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingfors, Uppsala, Helsingborg, Lund, Huddinge, Örebro, Västerås.
Boxarnas topplista bekräftar bilden av RINGSIDE som ett historiskt verktyg för besökarna. Dagens boxare intresserar betydligt mindre än de gamla kämparna, så de hamnar långt ner i statistiken. Främste manliga aktive återfinns på plats 100 i form av Billy Liljeqvist. Första aktiva dam dyker upp som nummer 282 och det är Agnes Alexiusson.
Besökarnas favoriter är med några undantag inte precis de utövare man förväntar sig. Eller vad sägs om följande?
Einar Westberg, Håkan Brock, Bertil Nilsson, Alvar Andersson, Karl Lundbom, Thure Westerberg, Patrick Lumumba, Christer Corpi, Lennart Risberg, Ingemar Johansson.
Högt upp på listan kommer också våra vanligaste gangsters inom boxningen. De intresserar många, men inte främst pga sina meriter i ringen.
//CF
PS. Låt bidragen (foton, resultat, information) strömma in...
... och fortsatt nöje med era besök på RINGSIDE. Läs mer →Publicerat i: Info, Scientia, Nostalgi
Publicerat den 24/12 -19
På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar
Publicerat den 13/12 -19
Arne Högsten var född i Norge och tävlade där för B-30 i Trondheim. Innan han satsade på boxningen ingick han i kretsen av Norges främsta cyklister. Den 1 april 1955 placerade han sig samtidigt på såväl den svenska som den norska boxningskartan. Trots att han bara hade cirka tjugo matcher bakom sig besegrade Arne den gode svenske boxaren Ragnar Bergström (Redbergslids BK) vid en landskamp i Eskilstuna. Senare samma år stod det Hälsingborg (som det då stavades) på visitkortet och han tävlade framgångsrikt för det lokala Boxningssällskapet (HBS).
Karriären gav goda resultat i form av ett sydsvenskt mästerskap 1958, ett SM-silver 1959 och två landslagsuppdrag mot Danmark respektive Österrike 1961. Arne plockade hem fina vinster över Bengt-Åke Gunnarsson (Halmstads AIS), Gunnar Johansson (Stockholms AIF) och Alf Hansson (Malmö BK). Han mötte också "de omöjliga" Stig Waltersson (BK Akilles) och Kurt Johansson (Värnamo BK) och erhöll dessutom ett tveksamt 1-2 nederlag mot Bosse Högberg (Hisingens BK) på dennes hemmaplan i Göteborg under 1959. Sammanlagt blev det ett 150-tal matcher.
Partiel matchlista här.
Tidningsurklipp från matchen 1961-03-14 då Högsten knockade Gunnar Johansson (Stockholms AIF).
//CF
Läs mer →Publicerat i: Dödsfall, porträtt
Publicerat den 08/12 -19
SM borde vara boxningsårets höjdpunkt. En kampfest fullt med deltagare från rikets alla hörn. Tyvärr blev det inte så. I flertalet klasser var det så illa att samtliga medverkande erhöll medalj, precis som i diplomboxningen. Därtill den sedvanliga dosen direktfinaler. Deltagarantalet på damsidan var en katastrof - 17 seniorer, 8 juniorer och 8 ungdomar. Där återfinns också svaret på varför Sverige tappat sin internationella position. För inte så länge sedan världsbäst... På herrsidan kämpade 48 seniorer (faktiskt en ökning sedan förra året), 26 juniorer och 30 ungdomar. Många av matcherna i Köping höll god nationell nivå, men de visade också klart och tydligt att ingen bland guldmedaljörerna är gångbara internationellt. Det klarast skinande hoppet just nu torde Alexander Fredriksson från Morgongåva BK vara. Han är blott ungdom så det är lång väg att vandra, mycket lång, men...
Även om det är ont om deltagare så borde förbundet avstyra att boxare gör debut under mästerskapen. Ett mästerskap är inget träningspass, det är ett tillfälle att visa upp sin skicklighet.
Aktuell säsongsranking. Rankingen baseras som vanligt på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Var så god!
49/50:
1) Melvin Zakholi, Örebro BK (u)
2) Otman Alkaisi, BK Köping (u)
3) Hafizullah Amiri, GAK Enighet (u)
52/54:
1) Ali Resai, Haninge BK
2) Ismal Aidan, BK Kelly
3) Leon Kalyun, Majornas BK (u)
4) Melvin Yenioglu, BK Rapid (u)
5) Omar Mujtabashams, Djurgårdens IF (j)
6) Samuel Veysi, Haninge BK (u)
56/57:
1) Arsalan Dastparvar, Narva BK
2) Erduan Berisha, KFUM Linköping
3) Muzamil Akbari, IF Linnéa (j)
4) Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u)
5) Kevin Bohm, Morgongåva BK (u)
6) Daniyal Syed, Redline (j)
7) Hafiz Merzai, Kristianstads BK
8) Alvin Warukaga, BK 30
9) Noah Nordby, Kalmar BK (j)
10) Alan Zangana, Hammarby IF (j)
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking
Publicerat den 25/11 -19
BK 1936 (Vaggeryd), BK Akilles (Norrköping), BK Blixten (Örnsköldsvik), BK Elegance (Varberg), BK Falken (Stockholm), BK Royal (Borås), Boxningssällskapet Brio (Landskrona), Eksjö BK, Forsbacka BK, Gårdstens BK (Göteborg), IF Argus (Huddinge), Hjälmedal BK, IK Spartacus (Stockholm), Laxå IF, Malmvägens BK (Stockholm), Norrköpings BK, Solhems Atletklubb (Bromsten), Söderhamns BK, Älmhults BK, Åhlen & Åkerlunds BK (Stockholm).
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 17/11 -19
Jag har sagt det förut och jag kommer dessvärre att komma att säga det igen. Proffsboxning är inte sport, bara affär. Det blev extra tydligt igår i den forna östtyska staden Halle an der Saale. Där utkämpades en kamp i lätt tungvikt som avsåg titlar från World Boxing Association (WBA) och International Boxing Organization (IBO). Det låter ståtligt, eller hur? Det fanns bara en hake. Ingen av de två huvudpersonerna hade några meriter att uppvisa. Den ena parten, Sven Fornling, kunde redovisa vinster över "storheter" som Naim Terbunja och Jeppe Morell. Den andre aktören i skådespelet, Dominic Bösel, hade mött något bättre motståndare än svensken, men inte så mycket så det störde.
Det blev en dålig match, där den entaktade Fornling inte fann något medel mot den hyggligt välgarderade tysken. Fornling sprang rakt in i de enklaste smällar och såg ut därefter. Avslutet blev logiskt med en svensk som rasade ihop i ringhörnan. Han var helt borta och tvingades till sjukhusvård. Fornling visade mer militans vid invägningen där han bar sig illa åt genom att fysiskt ge sig på tysken. Det är lätt att vara kaxig då det är ofarligt. Dominic Bösel kan nu titulera sig regerande WBA & IBO-mästare. Han anses då mogen för exempelvis den bäste i klassen mexikanen Saul Alvarez. Jag hoppas innerligt att den matchen inte kommer till stånd. Det vore nämligen rena avrättningen...
Det går inte att låta bli en jämförelse mellan Fornling och Otto Wallin. Oavsett vilket mått man använder utfaller det till Walins fördel.
Jag såg matchen via tysk TV. Den ligger kvar här till beskådan.
//CF Läs mer →Publicerat i: Matcher, Proffsboxning
Publicerat den 16/11 -19
Härom dagen damp det ner ett tjockt knippe med tidningsartiklar i brevlådan. Innehållet kom från olika 1960-tals galor i den sydligaste av våra regioner. Det är alltid lika spännade att läsa lokaltidningarnas referat av matcherna och presentation av de lokala storheterna. Stort tack för bidraget och det manar till efterföljd. Skicka in de tidningsurklipp du har från matcher och över olika boxare. Under en period kom det mängder med gamla startböcker till RINGSIDE. Det får gärna fortsätta. Kontakta mig via Kontaktfönstret för vidare instruktioner.
Bland pärlorna i det digra innehållet. "Jazzbalettläraren" knockad i rond 1". Den åsyftade var den inom och utom boxningssverige inte helt okände Dialy Mory "Dallas" Diabate från Senegal. Efterspelet till den snabba knocken, en perfekt höger, är värd att återge. Han "tog nederlaget mycket, mycket hårt. Sittande på ringgolvet grät han hejdlöst, otröstligt. Ingen kunde förmå honom att lämna ringen på ett bra tag och när han äntligen hjälptes ut till omkädningsrummet strömmade tårarna ner för kinderna". I en konkurrentavisa uppmanade de honom att överlämna boxningshandskarna till någon som bättre behöver dem!
Japp, allt kan hända i boxning... och gör det också.
Kopia ett nedan visar resultaten av en i dag sällsynhet - knockout. Det är BK Amatörs Jan Andersson som dragit ut en dansk.
Kopia två slår ner på myglet under Sydsvenska mästerskapet. Det dåliga deltagarantalet gjorde att vissa boxare blev utan motståndare. Då fixade man in en klubbkompis som spelade opponent. I potten låg gratisresor för guldmedaljörena till årets SM. Två av fallen framgår av den beskurna artikeln.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Matcher, Nostalgi
Publicerat den 12/11 -19
Kungliga Bodens Artilleriregementes IF, K. Bohusläns Regementes IF, K. Dalaregementets IF, Flygvapnets Centrala Skolors IF, K. Gotlands Artillerikårs IF, K. Göta Trängkårs IF, K. Hallands Regementes IF, Infanteriskjutskolans IF, K. Jämtlands Flyflottiljs IF, K. Jönköpings-Kalmars Regementes IF, K. Kalmar Flygflottiljs IF, K. Karlskrona Kustartilleriregementes IF, K. Krigsflygskolans IF, K. Luleå luftvärnskårs IF, K. Norrbottens Artillerikårs och K. Bodens Signalkårs IF, K. Norrlands Trängkårs IF, K. Skaraborgs Flygflottiljs IF, Signalregementets IF, K. Sundsvalls luftvärnskårs IF, K. Svea Artilleriregementes IF, K. Södermanlands flygflottiljs IF, K. Södermanlands Regementes IF, K. Skånska Flygflottiljens IF, K. Södra Skånska Infanteriregementets IF, K. Upplands Artilleriregementes IF, K. Vaxholms Kustartilleriregementes IF, K. Värmlands Regementes IF, K. Västerbottens Regementes IF, K. Västernorrlands Regementes IF, K. Västgöta Flygflottiljs IF, K. Wendes Artilleriregementes IF, K. Älvsborgs Regementes IF, K. Östgöta Flygflottiljs IF, K. Östgöta Luftvärnsregementes IF.
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 07/11 -19
Årets kampanj för att uppmärksamma prostacancern - mustaschkampen - har fyra kvinnliga boxare som förgrundsfigurer. Kampanjen vill sprida kunskap om cancerformen samt samla in pengar till vidare förskning. Den har sin parallell i kampen mot bröstcancer. Stöd bägge!
De fyra pugilistiska damer som kan ses i annonser på nätet, i tidningar och i Stockholms tunnelbana är: Anna Laurell, Agnes Alexiusson, Love Holgersson och Mikaela Laurén.
För den som vill läsa vidare går det bra via denna länk.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 29/10 -19
BK Corbett (Borås), BK Drakon (Kalix), BK Elit (Göteborg), BK Höken (Järpen), BK Magneten (Fellingsbro), BK Oden (Östersund), BK Stenungssund, BK Vargen (Kävlinge), Halmstads Finska Förening, IF Göta (Karlstad), IK Dynamik (Visby), IK Scott (Hölleberget), Järla IF (Nacka), Lainio BK, Malmö Boxningssällskap, Mariestads AIF, Sölvesborgs BK, Verdandi (Norrköping), Åhus BK.
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 24/10 -19
Firmabeteckningen Stockholm Box Open framkallar fina minnen. En gång i tiden var det en utmärkt turnering som höll i flera år och där det ena internationella toppnamnet efter det andra sågs i ringen.
Idag är det stolta namnet utlånat till en tämligen medioker dussinturnering. Varför inte satsa på en högkvalitégala istället för att arrangera more-of-the-same. Om publiken ska komma tillbaka går det inte att bjuda på samma tunna soppa gång på gång. Vem vill betala för att se en mängd diplom/ungdoms/juniormatcher? Dylika är till för den närmsta kretsen och de yngre utövarna har hur mycket matchtillfällen som helst. Däremot saknas det kvalificerade matcher för våra A-boxare.
Är det inte hög tid att tänka om? Att åtminstone en arrangör i Sverige satsar på en A-turnering per år för att ge våra boxare och publiken bra internationella namn genom att hämta kvalitetsboxare från England, Frankrike, Nederländerna, Irland, Italien, Tyskland, Ryssland och liknade. Boxare som kan ge publiken valuta för entréslantarna. Nu är en trupp från Gambia (!) på gång. Det säger väl allt om arrangörernas ambititionsnivå.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Turneringar
Publicerat den 17/10 -19
Balderssons BK (Stockholm), BK Bore (Visby), BK Eken (Stockholm), BK Juno (Södertälje), BK Mars (Falun), Falkenbergs Boxningssällskap, Flottans IF (Stockholm), IFK Nyköping, Linköpings BK, Roslagsbjörnens BK (Norrtälje), Spånga BK, Strängnäs BK, Sunne BK, Söders BK (Kristianstad), Trollhättans Atletklubb, Västerviks BK, Åmåls Sportklubb, Östermalms IF (Stockholm), Östra Torns Boxningssällskap.
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 08/10 -19
Låt oss glömma fiaskot i Dam-VM och i stället följa med BK Örnen till Norrland på turné.
Sommaren 1942 packade den legendariske Örnentränaren Gustaf Martinsson trunken och styrde resan mot Boden, Kiruna, Malmberget och Skellefteå. Det skulle bli en blandning av matcher och uppvisningar, samt spridandet av lite ljus och pugilistisk lärdom bland de norrländska klubbarna. Örntruppen bestod av de kända namnen Börje Wretman (svensk mästare och landslagsboxare), Gösta Pettersson (svensk mästare och landslagsboxare) och Börje Hansson (svensk mästare och landslagsboxare). De hade sällskap med de mindre kända Ragnar Frank och Rune Andersson. På turnén återfanns också Allan Hansson från Landala AK.
I Boden blev det pampigt så det förslog. I 19:s musikkår hälsade välkommen på bandyvallen. Militära hälsningar överbringades innan slagväxlingarna kunde börja. Av de bättre boxarna fick endast Börje Hansson och Börje Wretman matcher. Däremot var hela truppen igång i Kiruna där motstånd kunde uppbringas. Idag kan man irriteras över alla ålders-och klassindelningar som omöjliggör matcher. Det var dock inte så mycket bättre förr. I Malmberget fick en ren nybörjare, 17 år ung, möta Gösta Pettersson som var nybakad svensk mästare och kom nästan dirkt från en B-landskamp mot Italien. I Skellefteå stod hemmaklubben SIF för det mesta av motståndet. Gott om publik på alla ställen. Stockholmare var något att begapa i landsorten.
Gustaf Martinsson var inte säskilt nöjd med vad han sett av norrlandsboxarna. De gick alldeles för mycket på knockout med sin slagsmålsstil. Hårda smällar i första hand och ingen tanke på gard. Några fann dock nåd inför Örnledaren. Det var Svante Petrini (Malmbergets AIF), Åke Malmgren och Harald Bergqvist (BK Winter).
Nedan som tecknaren såg det:
//CF
Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Matcher
Publicerat den 03/10 -19
Anderstorps BK, Bidalite BK (Torsås), BK Eken (Arlöv), BK Stjärnsmällen (Arvidsjaur), BK Viking (Nynäshamn), BK 72 (Göteborg), Bro IK, Dynamo Box (Kungsbacka), Enköpings Boxarklubb, Flottans IF (Karlskrona), Hedemora BK, Huskvarna Atlet- och Boxarklubb, IF SAAB (Linköping), IFK Lidingö, Orsa Allmänna Boxningsklubb, Solna BK, Stockholms Frigymnasters BK, Svaneholm-Viskafors IF, Södertälje Boxningssällskap, Trollhättans BK, Visby AIK.
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 30/09 -19
Om ett par dagar börjar den elfte upplagan av damernas världsmästerskap. Sverige har deltagit i samtliga mästerskap sedan starten 2001 i USA. Den turneringen är också en oöverträffad succé för svenskt vidkommande. Det blev två guld och två brons på fyra deltagare. Sverige kunde njuta av frukterna av att vara först på banan med avseende på damboxning. Få nationer satsade på kvinnliga utövare vid tidpunkten. Med tiden har detta negativa synsätt ändrats och förbytts till sin motsats. Sverige har därmed hamnat ordentligt på efterkälken. Senaste medaljen var ett brons 2012. För att finna en guldmedaljös får vi backa till 2005 i Ryssland.
Här borde det finns mycket utrymme för analys. Svenska ungdomar är ju inte precis sämre utrustade än sina konkurrenter. I varje fall inte fysiskt, möjligen agående den mentala inställningen. Det går naturligtvis att skylla på bristande ekonomi vilket också brukar göras. Jovisst spelar ekonomi en roll men det räcker inte som förklaring. Kan det inte vara så att den svenska tränarkåren är för dåligt uppdaterad med de senaste rönen inom sporten. Staterna från det forna Sovjetunionen har dominerat stort under många år. Hur många klubbtränare är öppna för ny kunskap och har behagat lära sig ryska för att få kontakt med dem som ligger i framkant!? Det kan inte vara många, om ens någon...
Facit från tidigare VM:
10. 2018 New Dehli, Indien. 277 boxare från 62 nationer. Fyra svenska deltagare. Noll medaljer.
9. 2016 Astana, Kazakstan. 285 boxare från 64 nationer. Fyra svenska deltagare. Noll medaljer.
8. 2014 Jeju, Korea. 280 boxare från 67 nationer. Fyra svenska deltagare. Noll medaljer. Den sämsta daminsatsen i turneringens historia.
7. 2012 Qinhuangdao, Kina. 305 boxare från 70 nationer. Sex svenska deltagare. Ett brons. Brons: Anna Laurell (IF Linnéa).
6. 2010 Bridgetown, Barbados. 257 boxare från 66 nationer. Fyra...
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, VM, AIBA, Turneringar
Publicerat den 22/09 -19
Björlanda BK (Göteborg), BK Höjden (Stockholm), BK Jaguaren (Göteborg), BK Killingen (Kil), BK Träffen (Tärnsjö), Finspångs AIK, IK Amatören (Halmstad), IK Sirius (Uppsala), IK Sparta (Malmö), Kvarnby IK (Malmö), Ockelbo IF, Pukebergs BK, SK Condor (Stockholm), Skuru IK (Nacka), Saltsjöbadens IF, Skövde AIK, Sundsvalls GIF, Uppsala Fighters BK, Vimmerby BK, Örnsköldsviks SK.
Fortsättning följer...
//CF Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 17/09 -19
Det blev som det brukar. Något slags sedvanlig genomsnittlig insats med två segrar på sex matcher och snabbt respass från turneringen. För den i boxningssverige som fortfarande äger OS-drömmar är det nog dags att vakna.
De finns de som gör grova pengar på meditation och avslappningsövningar. Jag önskar det fanns något institut där de kunde lära ut lite djävlar anamma. Det är något letargiskt över de flesta boxare oavsett kön. Alexander Bwambale gjorde en bra insats mot den kubanske världsstjärnan Erislandy Savon, den skall han ha all heder av. Men... Vid några tillfällen hade han Savon i situation, men lät tillfällena passera likt det flyktiga morgondiset.
//CF Läs mer →Publicerat i: VM, AIBA, Turneringar
Publicerat den 15/09 -19
Otto Wallin har genomgått en märklig metamorfos. Från en skäligen enkel amatör till utmanare på toppnivå inom proffsboxningen. Han gick in i titelmatchen mot Tyson Fury som tänkt slaktoffer, oddset var tydligen 1-25, men gjorde en briljant insats utifrån sina förutsättningar. Han kontrollerade första halvan av matchen, men orkade inte hela distansen. Så länge han gick på kroppen var han i överläge. Dessvärre erhöll han fel råd av ringhörnan - att börja slå mot huvudet. I och för sig förståligt, med tanke på Furys cut, men inte desto mindre fel. Kroppslagen tog på en till synes inte helt topptrimmad Fury. Wallins sista rond var förnämlig. Han kom starkt tillbaka efter att ha fått mycket påskrivet under de närmast föregående omgångarna.
Det tycks som om poängdomarna inom proffsboxningen är lika dåliga som sina kamrater inom amatörleden. En av dem hade 118-110 till Fury. Vilken match såg han?
Tyvärr lider Wallin av den vanliga svenska boxningssjukan - avsaknaden av ett knockoutslag. Den bristen delar han med många goda ämnen från den svenska boxningshistorien. Tänk om John Andersson och Olle Tandberg haft klipp i nävarna. Då hade den internationella boxningshistorien fått skrivas om.
Det är alltid trevligt att bli positivt överraskad och för den surprisen stod Otto Wallin. Tack för det.
Wallins amatörmatcher här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Matcher, Proffsboxning
Publicerat den 09/09 -19
Den tjugonde omgången av VM i boxning började idag i Jekaterinburg i Ryssland. Tävlingarna avslutas med finaler den 21 september. VM är en tydlig statusmätare på var svensk boxning befinner sig. Historiskt sett är det inte så uppbyggligt att ta del av de blå-gula insatserna.
Inom boxningen är Sverige en småhandlare och det sammanlagda resultatet har blivit fyra blygsamma brons och vi ligger långt ner i maratontabellen. De svenska insatserna ser ut som följer. Vi var faktiskt med från början. Det är få som har överraskat, men desto fler som har underpresterat. Låt oss därför bli överraskade denna gång…
1974 Havanna: Noll medaljer
1 deltagare (Ove Lundby). Matchfacit 1 (0-1)
1978 Belgrad: Noll medaljer
2 deltagare (Ove Lundby, Marino Radman). 2 (0-2)
1982 München: Ett brons
7 deltagare (Stefan Sjöstrand, Tauno Lothander, Shadrach Odhiambo - brons, Vesa Koskela, Christer Corpi, Roger Andersson, Anders Eklund). 10 (3-7).
1986 Reno: Ett brons
5 deltagare (Peter Jacobsson, Stefan Sjöstrand, Lars Myrberg, Lotfi Ayed - brons, Håkan Brock). 9 (4-5).
1989 Moskva: Noll medaljer
6 deltagare. (Peter Jacobsson, Markku Narkiniemi, Roberto Welin, Erik Bredler, John Pettersson, Hamayak Shabazian). 11 (5-6).
1991 Sydney: Noll medaljer
6 deltagare (Wasesa Sabuni, Mikael Nilsson, Roberto Welin, Sören Antman, John Pettersson, Mikael Lindblad). 8 (2-6).
1993 Tammerfors: Noll medaljer
7 deltagare (Vesa Kuosko, Peter Claesson, Roger Pettersson, Wael Haddad, Andreas Bredler, Leif Keiski, Mikael Höök). 11 (4-7).
1995 Berlin: Noll medaljer
7 deltagare (Fabricio Nieva, Tomas Jansson, Mikael Yikealo, Roger Pettersson, Ismael Koné, Kwamena Turkson, Attila Levin). 10 (3-7).
1997 Budapest: Ett brons
5 deltagare (John H Larbi, Kamran Kabinejad, Tonton Semakala – brons, Roger Pettersson, Kwamena Turkson). 9 (4-5). Santiago Nieva deltog för Argentina.
1999 Houston: Noll medaljer
5 deltagare (Majid Jelili, Roger Pettersson, Andreas Gustafsson, Giovanni Alvarez, Kwamena Turkson). 6 (1-5). Ett skandal-VM där Kuba åkte hem i protest.
2001 Belfast: Ett brons
4 deltagare (Majid...
Läs mer →
Publicerat i: VM, AIBA, Turneringar
Publicerat den 06/09 -19
BK Amatör (Stockholm), BK Amatör (Trelleborg), BK Stjärnan (Kinna), BK Vicenten (Avesta), Degerfors BK, Gefle IF (Gävle), Hallstahammars Sportklubb, Hofors AIF, IF SAAB (Trollhättan), IFK Bofors, IK Atle (Karlskrona), IK Balder (Stockholm), Kramfors IF, Kumla BK, Landala Atletklubb (Göteborg), Lindås BK, Lucksta IF, Nybro BK, Olskrokens Atletklubb (Göteborg).
Fortsättning följer...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 31/08 -19
För några år sedan under en tidigare korrupt ledare, bland många korrupta ledare inom AIBA, beslöt organisationen att även proffsboxare skulle få medverka vid OS och andra "amatör"-turneringar. Syftet med åtgärden var att AIBA på sikt skulle få kontroll över all boxning i världen. En naiv men oerhört lockande ekonomisk tankefigur.
Effekten av proffsbeslutet råkade Agnes Alexiusson ut för under årets Europamästerskap för damer. I kvartsfinalen ställdes hon mot fransyskan Maïva Hamadouche. Det är länge sedan hon var amatör. Den 7 december 2013 begick hon sin professionella debut. Hon har därefter haft en fin karriär. Hon är regerande världsmästare för IBF med en matchlista på 21 vinster, en förlust och 17 knockoutsegrar.
Den olympiska boxningen är illa ute på många sätt. Beslutet att låta proffs få deltaga på samma mästerskap som amatörer är bara en nagel bland många i kistan...
Resultat EM 2019 här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: EM, Matcher, Dambox, AIBA, Turneringar, Proffsboxning
Publicerat den 28/08 -19
Från János Erdei i Ungern kommer följande charmiga historia.
Han är barnbarn till den Janos Erdei som deltog i det ungerska laget på OS 1952 i Helsingfors. I kvartsfinalen mötte Janos den äldre, den blivande guldmedaljören Ján Zachara från Tjekoslovakien. Domslutet löd på 2-1 i tjeckisk favör. Efter matchen gav Erdei ett löfte till Zachara - "om du vinner guld ska du få en rejäl ungersk korv av mig". Sagt och gjort och den utlovade korven överlämnades till OS-vinnaren.
Nu kommer det underbara i historien. Erdeis barnbarn besökte nyligen Zachara och överbringade en hyllning till faderns besegrare i form av en ungersk korv. Händelsen dokumenterades påpassligt i ungersk press.
Zachara passade även på att besegra vår egen Åke Wärnström (Katrineholms BK) i sextondelen.
Mer läsning: Inför OS var ungerska laget på turné. Här i Stockholm.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS
Publicerat den 24/08 -19
Dags att ta fram näsduken och torka nostalgitåren för hädangångna boxningsklubbar.
Atletklubben Atlas (Göteborg), Atletklubben Thor (Lund), Akademiska Boxningsklubben Academia (Stockholm), Bagarmossens SK, Björketorps Atletklubb, BK 1931 (Sikås), BK 1935 Wifstavarf, BK Celtic (Eskilstuna), BK Björnen (Helsingborg), BK Granit (Skillingaryd), BK Ingo (Skärblacka), BK Kalule (Göteborg), BK Kamraterna (Kalmar), BK Nordstjernan (Boden), BK Limo (Norrköping), BK Sparta (Stockholm), Boxningssällskapet Brio (Landskrona), Frölunda BK (Göteborg), General Motors Nordiska IF (Stockholm), Gällivare Sportklubb, Göteborgs BK, Haga Atletklubb (Göteborg).
Fortsättning följer...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 25/07 -19
Danske boxaren Tom Jensen har gått ur tiden. Han blev 71 år.
Han hade två landskampssegrar mot Sverige med vinster över Lars Risberg (BK Örnen) 1966 och Kjell Sandström (Piteå IF) 1967. Därtill besegrade han Göran Andersson (BK 1925) i en B-nationskamp 1966. Samtliga i förtid. Minns ni den tiden då Sverige kunde ställa upp med ett A- och ett B-lag i landslagssammanhang? Idag får man ta ungdomar och juniorer till hjälp för att skrapa ihop ett "landslag".
Toms svenskmatcher här.
Jag lämnar över till Paul Gaardbo från DABU gamle drenge och hans minnesord över Tom Jensen.
"Tom var som amatør i Lindholm Bokseklub både jysk-, dansk og nordisk mester i mellemvægt i 1967.
Han blev professionel i september 1967, hvor han opnåede 53 kampe med en rekordliste på 43-8-2.
Tom fik aldrig en titelkampe, men boksede flere gode modstandere, som han også vandt over.
Han besejrede således den tidligere Europamester Lother Stengel, Tyskland, på TKO i 2. omgang. Det var samme Stengel som Tom Bogs besejrede og vandt Europamesterskabet i letsværvægt.
Desuden mødte han stærke navne som Fabio Bettini, Pascal di Benedetto, Johnny Frankham, Harald Skog, Les McAteer og Bunny Sterling.
Tak for underholdningen og venskabet.
Hvil i fred".
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 17/07 -19
Vet du inte svaret på den frågan bör du köpa boken om Stig Waltersson.
Idag kan vem som helst bli proffs. Det krävs inga kvalifikationer. Annat var det tidigare.
Stig Waltersson är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna.
Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet. Boken kan beställas i bokhandeln eller exempelvis via Bokus.
Boken innehåller förutom berättelsen om Stigs liv, kompletta matchlistor, matchreferat, statistik samt ett 35-tal foton.
Trivsam sommarläsning garanteras.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning
Publicerat den 08/07 -19
Nedanstående är en artikel som tidigare varit införd i Folk och Bygd (Landskrona). Den är författad av boxningsentusiasten Bengt Nilsson som också ingår i tidskriftens redaktion. Intresset för boxning fick Bengt från tiden för Ingemar Johanssons första kamp om Europamästerskapet. Som hängiven läsare av Edwin Ahlqvists Rekord-Magasinet stimulerades intresset för boxningen. Jag tackar Bengt för den fina artikeln om hur det kunde gå till på lokal nivå. Vi behöver fler av denna typ av minnesanteckningar från den svenska boxningens historia. Texten återges här lätt redigerad.
---
PUTTA UT HAN!
Ropet, som överröstade stimmet i den fullpackade Eriksdalhallen i Stockholm, kom från Gert-Arne Hanssons ringhörna och den som skrek var sekonden Gunnar Nilsson. Året var 1963 och Gert-Arne hade blivit lottad mot mellanviktklassens favorit redan i första matchen i Svenska Nybörjarmästerskapet. Kämparna var inne i sista rondens minut och favoriten hade en betryggande ledning. För Häljarp AIS muskulöse smedlärling återstod nu endast möjligheten att knocka sin motståndare.
– Han hängde med ryggen mot repen totalt slutkörd. Problemet var att jag, som i min tur hängde på honom, var lika färdig och inte orkade lyfta händerna för att lyda Gunnars uppmaning. Det slutade med poängförlust, men jag måste ändå ha gått hårt åt min motståndare, för han bröt turneringen och visade sig inte mer i hallen. Gert-Arne var en av många Häljarpspågar som försökte sig på en boxningskarriär i sextiotalets början.
Inspirerade av Ingemar Johanssons framgångar träffades ett gäng grabbar midsommardagen 1962 på byns utedansbana för att träna boxning. Den och byns kiosk var belägen där vi idag återfinner Tallskolan. Det lilla sömniga samhället stod inför en enorm utbyggnad. Under decenniets tre första är byggdes 350 villor. Både tallskog och sparrisfält förvandlades i rask takt till villatomter.
Vid en träning kom Gunnar Nilsson i ett ärende till kiosken och fick se pågarna...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Klubbnålar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 09/06 -19
Rankinglistor intresserar. Det har jag fått många bevis på från er besökare.
Nu förflyttar vi oss till den framgångsrika period då allas vår Leffe Carlsson var förbundskapten.
Rankingen avser mars 1990 och här har ni listettorna.
Luta er tillbaka och minns en tid då boxningen inte enbart var ett slags primitivt slagsmål som så mycket är i våra dagar.
48: Kodjo Akakpo, BK Älgen
51: Conny Andersson, Timrå BK
54: Jimmy Mayanja, Amgered BC
57: Mattias Ivarsson, Öbacka BK
60: George Scott, IF Linnéa
63,5: Mikael Partanen, Stockholms AIF
67: Wael Haddad, Järfälla BC
71: Marcel Yman, Timrå BK
75: Lotfi Ayed, BK Rapid
81: Rodney Blizzard, BK Rapp
91: Hamayak Shahbazian, Djurgårdens IF
+91: Peter Jaako, Majornas BK
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Ranking
Publicerat den 06/06 -19
Det är inte bara Svenska Boxningsförbundet som fyller 100 år. Det gör även Eskilstuna BK. Det är en anmärkningsvärd bedrift. Det finns bara tre ännu existerande klubbar som är äldre. EBK var samtida med numera bortglömda storheter som Stockholmsklubbarna Akademiska IF, BK Amatör och BK Pugilist, Gefle IF och BK Viking (Nynäshamn).
I Eskilstuna kunde man träna boxning redan i början av 1910-talet vilket är ganska anmärkningsvärt. Vid den tidpunkten fanns det egentligen bara organiserad utövning i Stockholm, men med periodvisa inslag av aktiviteter i Skåne, Göteborg och Dalarna. Det dröjde dock till den 5 maj 1919 innan Eskilstuna BK (EBK) bildades. Klubben hade redan från början en idog tävlingsverksamhet och EBK belönades direkt med ett guld på det första svenska mästerskapet 1920. Klubben bidrog med hela fem boxare av sammanlagt 56 på mästerskapet och Alvar Carlén knep SM-tecknet i weltervikt. Under 1930-talets början fick EBK en lokal konkurrent i form av BK Celtic.
På 1940-talet var Einar Sjöberg det stora namnet som decenniet därefter övertogs av hans son Eje Sjöberg. Från 1960-talet noteras pugs som schweizaren Heinz Stücki, de norskfödda bröderna Tor och Ernst Mathisen. De var uppe i SM-finalen i tungvikt 1966 och hade på bröders vis gjort upp innan vem som skulle vinna. Ej heller att förglömma Rolf Karlsson och den tyskfödde Gert Mielke från skarven 1960/70-talet. Därefter har det väl inte gnistrat på samma vis om EBK. Det har blivit några junior- och ungdomsmästare som bäst plus ett SM-silver för Pezhman Seifkhani år 2008.
Skriv in Eskilstuna BK i sökfönstret så får ni ta del av åtskilla EBK-are och deras prestationer i ringen genom åren.
Så vi lyfter på mössan och utbrister i ett kollektivt GRATTIS till klubben som går in i sitt andra sekel.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi
Publicerat den 24/05 -19
Idag minns vi John Andersson. Den 24 maj är det nämligen exakt fyrtio år sedan han avled. John är en av de främsta svenska boxarna genom tiderna. Han ingår dessutom i den exklusiva skara utövare som kan kallas ohälsosamt hårda och fräna. Dit hör också vår förste proffsboxare Hjalmar Olsson/Jack Campbell som var aktiv under bare-knuckleeran, Bosse Högberg och kanske också Paolo Roberto.
Johns liv liknar en grekisk tragedi. Från enkel arbetarbakgrund steg han mot höjderna som svensk mästare, landslagsman, Europamästare som professionell, för att därefter försvinna in i glömskan.
Som amatör tävlade John för Flottan, IK Balder och Djurgårdens IF. Det finns ingen svensk proffsboxare som mött så många toppnamn som JA. Han stack lite oväntat till Frankrike och där blev den blonde stockholmaren snabbt en stor publikfavorit. Därefter följde en mindre lyckosam sejour i USA för att till sist avslutas i Tyskland. Det var fr.a. matcherna mot hungriga unga tyskar som märkte honom för livet.
Jag har följt John från vaggan till graven via åtskilliga timmars grävande i arkiv och bibliotek. Jag har systematiskt plöjt dags- och idrottspress, inte minst amerikanska, franska, spanska och tyska publikationer för att få en så helgjuten bild av honom som möjligt. Dessa efterforskningar kommer att resultera i en biografi över hans liv.
Boken innehåller mycket spännande saker. Skolgång, skeppsgosseår, kompletta matchreferat från sammanlagt cirka 200 matcher och uppvisningar, rättegångsbeskrivningar, åren som krigsseglare, giftermål, dödsorsak, ekonomi och mycket mer. Jo, ryktet stämmer. Han blev skinnad ända in i det sista.
Boken kommer att innehålla hundratals foton och illustrationer.
Mer information om biografin kommer naturligtvis här på RINGSIDE.
Christer Franzén
Matchlista som amatör här.
Nedan affisch från match som inte blev av. Motståndaren blev utbytt.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Scientia, porträtt, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning
Publicerat den 23/05 -19
Att internationella Olympiska kommitteen slänger ut AIBA som arrangör för boxningen inför Tokyo-OS är utmärkt. AIBA har alltid varit en korrupt organisation och det har bara eskalerat. Boxningssamhället måste ta sig samman och bygga en ny organisation. Jag tror dock inte det är möjligt. Det finns alldeles för stora pengar i omlopp och det finns alldeles för mycket småpåvar med rymliga samveten och stora fickor. Det är inte bara på toppen det är sjukt. Minns alla vansinniga domslut vi fått oss tilldelade genom åren.
Dessvärre finns det en baksida på IOK:s hantering i AIBA-frågan. I missriktad jämlikhetssträvan skall antalet män minska och antalet kvinnor öka under Tokyo-OS. Det är det sämsta man kan göra. Det ställer alldeles i onödan män mot kvinnor. Höga vederbörande tycks tro att antalet kvinnliga utövare är lika många som manliga. Så är det som bekant inte. Istället borde de gå den andra vägen. Behåll de manliga viktklasserna och utöka de kvinnliga.
Här kan ni läsa mer från Boxingscene.
Från Fightnews.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, AIBA, OS
Publicerat den 05/05 -19
Hoppsan. Man måste nästan gnugga sig i ögonen. För första gången på många år presterade herrarna bättre än damerna på en större internationell turnering. Fyra herrar gav sig åstad och en (Adam Chartoi Hammarby IF) återvände med ett guld och en annan (Liridon Nuha Hammarby IF) med ett brons. På damsidan gav tre damer ett brons (Love Holgersson BK Swing). Love stötte på den omöjliga Nouchka Fontijn. Holländskan har gjort rent hus med svenska motståndare. Idel triumfer sedan 2008.
Nedan en äldre artikel från RINGSIDE om Feliks Stamm och den turnering som uppkallats efter honom.
Nyligen avslutades den 36:e upplagan av den polska Feliks Stammturneringen. Den är uppkallad efter den polska boxningen fader Feliks Stamm (1901-1976). Efter en blygsam egen boxningskärriär på 1920-talet blev han en mycket framgångsrik tränare och coach för det polska landslaget. Han medverkade bl.a. på sju OS-turneringar och fjorton Europamästerskap. Hans adepter plockade hem åtskilliga ädla medaljer genom åren. I Bydgoszcz dit han flyttade efter kriget finns en gata uppkallad efter honom. Han var i Sverige åtskilliga gången som coach. I september 1965 var han iniviterad av BK Köping för en sejour med klubbens boxare och för att drilla ett gäng svenska tränare. Boxningsförbundet hade tackat nej till Stamm. Ett beslut som måste betecknas som häpnadsväckande. SBF var inte intresserat av nya impulser. Stamm hade mycket att lära ut, men tiden var naturligtvis för kort för att han skulle göra ett ordentligt avtryck bland tränare och aktiva. Bl.a. påpekade han ett generalfel hos de svenska boxarna. De arbetade aldrig offensivt i defensiven. De slog sig aldrig ur en clich. De duckade också fel, framåt istället för neråt.
Turneringen som bär hans namn tillkom året efter hans död. Den har periodvis varit av mycket hög klass. Den svenska debuten kom 1979 via Ove "Jätten" Lundby, Tapio Partanen...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Turneringar, porträtt, Foton
Publicerat den 29/04 -19
Jag erhöll en länk från RINGSIDES alerta läsekrets.
Den kubanska boxningen har haft det lite bekymmersamt under 2000-talet. Problem med ekonomi och generationsväxling har tvingat bort kubanerna från främsta ledet. Saknaden av giganter som exempelvis Teófilo Stevenson och Félix Sávon har varit stor. Kanske står Kuba nu inför en ny storhetstid. Landet dominerade de panamerikanska spelen som avgjordes i april. Länk till artikeln som även ger en smula kubansk boxningshistoria. Bara en kommentar. Författaren till densamma anger de aktiva svenska boxarnas antal till 850. Det är naturligtvis fanatisfullt önsketänkade. Siffran baserar sig på antalet uttagna licenser, vilket är något helt annat än aktiva boxare. Många av de licensierade gör överhuvtaget ingen match, andra går blott någon enstaka. Det finns bara omkring hundra som kan anses som verkligt aktiva. Dessvärre!
Tack till Mats C för tipset.
Mer kubansk boxning. Det pågår av allt att döma en fin fotoutställning i tyska Ulm. Katharina Alt har varit på Kuba och dokumenterat boxning i en serie bilder i vad hon kallar "Boxing Cuba". Några av fotografierna visas i denna länk. Det framgår tydligt hur påvert det är på Kuba p.g.a. det amerikanska embargot mot landet.
Tack till allas vår boxningsskribent på nätet PÅP.
Alt är en begåvad fotograf och här är fortsättningen om kubansk boxning på hennes hemsida. Den innehåller också annat av intresse. Köp hennes bok Boxing Cuba. From backyards to World Championship. Bild nedan.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Konst
Publicerat den 19/04 -19
SBF version ett bildades på Rosenbad år 1913 och SBF 2.0 grundades på restaurang Riche 1919. Anrika Nalen var därför ett utmärkt val av lokal för SBF:s 100-årsjubileum. Boxningshistorien sitter så att säga i väggarna. Självaste Harry Persson saluterade gästerna i entrén liksom ett par representanter från förbundet. Det var en trevlig introduktion till galaaftonen.
Förbundets styrelse skall ha en stor eloge för att de önskade göra jubileet minnesvärt i form av förtäring, underhållning och tävlingar. Där fanns mycket god vilja och det låg en stor arbetsinsats bakom kvällens förnöjelser. Det tackar vi för.
Naturligtvis måste det utdelas hedersbetygelser. Dylika hör till, men de är alltid knepiga. Vem får komma in i värmen och vilka hamnar i frysboxen? Det blir lite väl mycket kamratklubben-för-inbördes-beundran över det hela. Samtliga namn var väl inte helt självklara, men låt oss vara generösa under en sådan här bemärkelsedag.
Kanske kunde förbundet en afton som denna ha bjussat på lite bättre tävlingar. Varför inte något europeiskt toppnamn som huvudnummer? Merparten av de svenska pugilisterna presterade under par, men det gör ingenting eftersom de ändå erhåller beröm på förbundets hemsida. Förbundstränarens ord tycks ha fallit på hälleberget. Ett namn bör dock framhållas – Alexander Bwambale. Han plockade snyggt isär den på Irland mycket hyllade ryske importen Afanasev.
Det enda som riktig störde och skavde var Riksidrottsförbundets usla hyllning, eller vad man skall kalla det. Den var en riktig förolämpning. Talet var illa förberett och illa utfört – så behandlar man inte en hundraåring.
Nu väntar nästa minnesfest…
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SBF
Publicerat den 16/04 -19
Hög tid att återknyta till tråden Klubbnålar.
Det är många besökare på RINGSIDE som önskar att jag skall sammanställa en förteckning över de boxningsklubbar som finns och fr.a. har funnits i Sverige. Jag har lekt med tanken, men det är ett enormt stort projekt att identifiera alla klubbar som existerat. Det rör sig troligen om 1200-1300 sedan tidernas begynnelse. Att bara ställa upp en förteckning av namn vore tämligen meningslöst. Det krävs mer information än så. Däri ligger det arbetssamma. Det krävs födelse- och dödsår och detta är inte det lättaste att att få information om. Boxningsklubbarna brukar dö sotdöden och har varit inaktiva länge innan det stora insomnadet. Hur skall man datera exempelvis Djurgårdens IF och IF Linnéa? Klubbarna är betydligt äldre än sin boxning. Är det klubbens startår som gäller eller då den dyker upp i pugilistiska sammanhang. Det är heller inte så lätt alla gånger att hitta rätt ort till föreningarna. Det finns ett klubbnamn i resultatlistorna men varifrån kom den? Skall klubbar som aldrig haft några boxare, men varit medlemmar i SBF, noteras?
Jag skall fundera på saken, uppslaget är gott, och visst vore det en god boxningshistorisk gärning att kunna presentera samtliga klubbar som härjat i ringen.
Låt oss presentera en kortlivad klubb som hade stora framgångar på sin tid. Boxningsklubben av 1928 var en utbrytning ur Djurgårdens IF. Det rådde missnöje med moderklubben på alla plan. Den legendariske tränaren Konte Johnsson öppnade eget och klubben blev snabbt framgångsrik. BK 28, som den kalldes i vardagslag, bildades i januari 1928. Redan sommaren 1930 brakade nyetableringen samman. Tycket av dålig ekonomi och dyra lokaler blev dödsstöten. De hade haft träningslokaler på St Eriksplan och Rörstrandsgatan i Stockholm (ungefär där dagens Djurgården huserar). Medlemmarna försvann i huvudsak till IF Linnéa även om en del gick tillbaka till...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbnålar
Publicerat den 10/04 -19
På begäran. Var så goda. Årets första ranking.
Rankingen baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva. Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem. Tyvärr tävlas det för lite på seniornivån.
49/50: Ingen rankad
52/54: 1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u) 2. Gigi Zardiasbrills, Antares BK (u) 3. Leon Kalyun, Angered BC (u).
56/57: 1. Arsalan Dastparvar, Narva BK 2. Erduan Berisha, KFUM Linköping 3. Daniyal Syed, Redline (j) 4. Muzammil Akbari, IF Linnéa (j) 5. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u) 6. Noah Nordby, Kalmar BK (j) 7. Dino Martinovic, BK Tigern (j) 8. Clay Jayson (tidigare som Klas Jansson), KFUM Linköping 9. Hasrat Asatryan, Guldstadens BK 10. Abel Michael, Upsala IF (j).
60: 1. Yusufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Nebil Ibrahim, Upsala IF 4. Paolo Magui, BK Ringen. 5. Kevin Scott, Upsala IF (j) 6. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 7. Muhammed Ali Yousefi, BK Viljan 8. Manzoor Ashna, Gripen BK 9. Ali Qawir, Allstars TC 10. Schain Amoer, Kalmar BK.
64: 1. Emil Harrysson, BK Falken 2. Yohannes Berhane, BK Dalen 3. Hampus Broman BS Tor (j) 4. Roberto Bengtsson, Halmstads BS 5. Emil Stor, Hallstahammar KF 6. Milad Mazdak, TiFa BC 7. Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF (j) 8. Toni Nohra, Vänersborg BK 9. Andreas Palm, IF Linnéa 10. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (j).
69: 1. Billy Liljekvist, Bulldog TC 2. Adolphe Sylva, Halmstads BS 3. Adel Belalia, Djurgårdens IF 4. Yousef Adou, Redbergslids BK 5. Nassir Elvaz, Guldstadens BK (j) 6. Ferdous Sahar, Stockholms AIF 7. Mohammed Al-Maliki, KFUM Fight...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking
Publicerat den 06/04 -19
En av Finlands främsta boxare genom tiderna har avlidit. Olli Johan Oskari Mäki föddes i Kokkola (Karleby) den 22 december 1936 och avled den 6 april 2019 i sviterna av långvarig Alzheimers. Han hade en lång amatörkarriär bakom sig innan han tog steget in i den professionella världen.
Mäki var trefaldig finsk amatörmästare åren 1955, 1957-1958. Därtill Nordisk mästare 1957 och Europamästare 1959. Där fanns också ett EM-silver från 1957 på meritlistan. Enligt uppgift blev det 320 matcher som amatör med endast tretton förluster. Såvitt jag vet var Mäki obesegrad i sina möten mot svenskar. Svenskmatcherna finner ni här.
Då Mäki inte blev uttagen till OS 1960 i Rom "gick han över" som det brukar heta. Debut samma år. Redan i sin elfte match fick Mäki en kamp om VM-titeln i fjädervikt. Det var alldeles för tidigt. Han hade inte en chans mot den regerande mästaren Davey Moore, men det var naturligtvis en stor idrottshändelse i hemlandet. Sammanlagt blev det 50 matcher (28-14-8, 5 KO) och matchlistan innehåller många goda europeiska namn. Som proffs blev Mäki Europamästare 1962, försvarade titeln för att senare förlora densamma. Fyra av proffsmatcherna gick i Sverige. Sista kampen utspelades 1973 på Mallorca, men i praktiken hade karriären upphört 1969. Efter den aktiva tiden väntade tränare- och manageruppgifter.
År 2016 gjordes det en film om Mäkis förberedelser inför matchen mot Davey Moore. På svenska har den titeln Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv.
Nedan Olli Mäki som Europamästare
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 22/03 -19
En glädjens dag, men det var inte en dag för tidigt. Trycket blev för stort. Inte minst från den internationella olympiska rörelsen. IOK:s planer på att arrangera OS-boxningar utan AIBA var nog droppen. Det hade förvandlat AIBA till en pappersorganisation.
Nu är det hög tid att se över hela AIBA - från topp till botten. President Gafur var inte den ende. Han har haft ett förfärande stort stöd inom organisationen. Korruption och nepotism är fortfarande vitt spridda inom AIBA och dess filialer. Det är många som behöver hamna på historiens sophög.
Pressmeddelandet här från AIBA:s hemsida.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: AIBA
Publicerat den 17/03 -19
Sverige hade en trupp vid Ungdoms-EM (22). Den enda som presterade något av värde var den fina talangen Stephanie Thour från Växjö. Hon kom till semifinalen. Bra jobbat!
MEN. Där tvingades hon ställa upp trots att hon var febersjuk!
På Svenska Boxningsförbundets Facebooksida låter det så här:
"Tyvärr förlust till Steffi med 5-0. Trots feber i 3 dagar så kämpade hon på bra. Energin tog slut i andra ronden men Steffi visade vilja och gjorde sitt bästa. Hon tar med sig en bronsmedalj hem till Sverige".
Det är fullkomligt sanslöst. De finns i princip inte något farligare än att tävla med feber i kroppen. Dessutom hade Stephanie varit febrig under tre dagar. Därtill var febern hög. Hon skulle absolut inte fått tävla i det tillståndet. Det borde även de utsända kretinerna på plats begripa. De har agerat totalt oansvarigt som ledare.
Det är dags att SBF:s ledning visar civilkurage. Stäng av dem på livstid. De har inte inom idrotten att göra. Idrottsledare har till uppgift att vårda och ta hand om sina adepter, inte att hänsynslöst utnyttja dem.
Dessutom fanns det en svensk supervisor på plats. Inte heller hon agerade.
Jag hoppas innerligt att Stephanie Thour inte får några men av det här.
//CF
Länk: https://sv-se.facebook.com/svenskboxning/
Skynda och läs. Inlägget kommer med säkerhet att raderas...
För säkerhets skull får ni en skärmdump nedan:
Läs mer →
Publicerat i: SBF
Publicerat den 14/03 -19
Steffen Tangstad, flerfaldig norsk amatörmästare och Europamästare som proffs, har drabbats av ett hårt öde. Han lider av en nervsjukdom och har tvingats att amputera ena benet vid knät. Se artikel i norska Verdens Gang.
Tangstad är väl i Sverige mest känd för Europatitelmatchen mot Anders "Lillen" Eklund den 9 mars 1985 i Köpenhamn. Det var en mycket omskriven kamp med mycket känslor inblandade. Bl.a. ansåg Ingemar Johansson att norrmannen enkelt skulle besegra Eklund. Så blev det inte. EM-kronan blev blå-gul under en kort period. Det var Anders "Lillen" Eklunds finaste stund och hans främsta bidrag till den svenka boxningshistorien.
Tangstad sågs inför EM-matchen som favorit. Han var obesegrad och han hade gått ett tjugotal matcher i Chicago och gått oavgjort mot James "Buster" Douglas. Samme Douglas som några år senare knockade Mike Tyson. I sin sista proffmatch förlorade norrmannen mot Michael Spinks i en VM-titelmatch under 1986.
Som amatör representerade han IF Tönsberg-Kameratene och hans matchlista uppges till 70 (61-9). Såvitt jag vet gick han fem amatörmatcher mot svenska motståndare. Två matcher med två förluster mot Anders Eklund. En vinst mot Conny Åkesson (BK 1925), en vinst över Åke Johansson (BK Falken) och en förlust mot Roger Andersson (IF Linnéa).
Vi får alla hoppas att Tangstad kan bibehålla en livskvalité trots amputationen.
//CF
PS. Länken till VG ang Tangstad kom till mig från flera håll, Sverige, Danmark, Norge och Spanien. Det är jag tacksam för. Det visar hur långt RINGSIDE når och hur viktig besökarna anser den vara.
Läs mer →
Publicerat i: Info, porträtt, Proffsboxning
Publicerat den 12/03 -19
Den 19 mars 1919 bildades en interimstyrelse för att organisera amatörboxningen i Sverige. Den 12 april samma år var planerna och riktlinjerna klara för det Svenska Boxningsförbundet. Det historiska mötet ägde rum på restaurang Riche i Stockholm.
Det hade dock boxats i Sverige långt tidigare. Den första riktiga matchen torde ha gått i Malmö 1893, men det var i Stockholm och bland de olika atletklubbarna som verksamheten fann sitt organisatoriska nav. Atletik var på modet vid förra sekelskiftet. Det var publikdragande aktiviteter där utövarna bollade med vikter, hade dragkamp med hästar, lyfte galanta damer på bräda och t.o.m. brottades med björnar. Dessa kraftkarlar fattade tycke för boxningen och utövade sporterna parallellt. Matcherna var en blandning av vad vi idag skulle benämna amatör- och proffsboxning. Gränsen var oskarp långt in på 1920-talets början. Boxningen fann omedelbart sin publik. Bland förgrundsfigurerna återfanns namn som Hjalmar Lundin, Calle Sven, Oscar "Bellis" Carlsson, Viking Cronholm, Stellan och Rolf Lindhe, Verner Lejon, Andrew "Kid" Johnson och något senare Alex Weimark. Flera träningsinstitut öppnades och även ett par instruktionsböcker i boxning publicerades.
År 1912 arrangerades OS i Stockholm. Boxningen ströks från programmet, men det är en historia för sig. Intresset medförde att de första tankarna på att organisera boxningen nationellt tog form. Boxningen upptogs också i dåtidens motsvarighet till dagens RF, men petades bort lika kvickt. De herrar som styrde och ställde i idrottssverige ville inte ha med boxningen, eller rättare uttryckt, med boxarna att göra. Därför organiserades boxningen av andra krafter än de aktiva.
Lördagen den 1 mars 1913 grundades den första versionen av SBF. Platsen var Rosenbad!
En styrelse, fylld av militärer, tillsattes under ledning av överste Schersten, som hade undervisat i boxning på gymnastikinstitutet redan 1895. De första föreningarna som anslöt sig var Djurgårdens IF, Fredrikshofs IF och Livregementets Dragoner (alla från Stockholm),...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF
Publicerat den 22/02 -19
Sten Moritz avled den 17 februari i år. Han var ett välkänt och aktat namn i boxningssverige under 1960- och 1970-talen, inte minst i hemstaden Malmö och i Sydsverige. Han tillhörde de främsta i en tid då konkurrensen var knivskarp. Blev juniormästare 1964, dubbel sydsvensk mästare, gjorde 4 A-landskamper plus en B-dito. Moritz lyckades aldrig bli svensk mästare, men erövrade ett Nordiskt silver 1972. Han matcher mot bl.a. Kalmars "Släggan" Rosén och Narvas Branko Mikek tillhör de mer klassiska i den svenska boxningshistorien.
Civilt arbetade han som svetsare på Kockums fram till varvets nedläggning. Dessförinnan på stuven i Malmö hamn. Sonen Larry Moritz följde i pappans spår. Han blev svensk mästare, landslagsman och proffsboxare.
Om någon vet något mer om Sten tveka inte att meddela mig via "Kontakt". Vore tacksam att erhålla ett foto på honom som kan pryda hans matchlista.
Partiell matchlista här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall, porträtt
Publicerat den 07/02 -19
Idag svämmar det fullkomligt över av folk som lämnar den olympiska boxningen för den professionella varianten. Endast någon enstaka gör, eller kommer att göra, några pengar att tala om. Övriga kan jämföra sig med hur det var för närmare sextio år sedan. Låt oss därför kasta ett öga i backspegeln. Vi återvänder till 1962 som i sig inte var något exceptionellt bra år ur svensk synpunkt bortsett från Ingemar Johanssons comeback och Bosse Högbergs debut.
Det fanns två promotors vid tidpunkten, Edwin Ahlqvist och Per-Olof Ahl. Den senare mer känd som Kapp-Ahl efter sin klädkedja. De omsatte 3.350.000 kr vilket motsvarar cirka 36.531.000 kr i dagens penningvärde. Det var alltså ganska vacka slantar som var i rörelse. Åskådarantalet låg på 93.500 fördelat på tio galor.
Det fanns bara tre boxare som kunde betraktas som proffs på riktigt: Ingemar Johansson, Lennart Risberg och John Henry. De övriga hade vanliga arbeten vid sidan av: Lasse Norling (byggnadsarbetare), Bosse Högberg (truckförare), Werner Vasén (varvsarbetare) och Thörner Åhsman (studerande).
Granskar man vad de plockade hem på boxningen under året ser det ut som följer: Ingemar Johansson - 3 matcher - 850.000 kr [idag 9.268.864], Lennart Risberg - 5 matcher - 100.000 kr [1.090.455], Lasse Norling - 9 matcher - 40.000 kr [436.182], John Henry - 7 matcher - 40.000 kr [436.182], Bosse Högberg - 5 matcher - 20.000 kr [218.091], Werner Vasén - 6 matcher - 12.000 kr [130.855] och Thörner Åhsman - 1 match - 5.000 kr [54.523].
Det kunde dock vara tufft att vara promotor. Kapp-Ahl gick cirka 50.000 kr back på sitt försök i boxningsbranschen. Det motsvarar bortåt 5,5 miljoner idag. Han tog det dock ganska lätt. Betraktade det som en god PR-investering för sin klädfirma. Ahlqvist gjorde heller inga pengar på Ingemars matcher mot Bygraves respektive Snoek, men dessto större...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Proffsboxning
Publicerat den 31/01 -19
Den 2 februari är det vernissage på Teckningsmuseet i Laholm. Den mångsidige konstnären Georg Lagerstedt (1892-1982) tillägnas en egen utställning. Han var berömd för sina idrottsteckningar. Ni kan ta del av åtskilliga här på RINGSIDE.
Så här presenteras han inför utställningen:
Georg Lagerstedt gjorde sig ett namn som reportagetecknare innan fotografiet slog igenom. Samtiden var särskilt imponerad av hans förmåga att skildra idrott och sport. Han älskade fart och rörelse och började teckna med reservoarpenna för att maximera sin rörlighet. Han utvecklade en helt egen art av tidningsteckning – som en annan känd tecknare senare gjorde till sin och fick äran för. När stilen blev den gängse hade han redan lämnat tidningstecknandet. Sporttecknandet lade han också bakom sig när det mer började handla om att avbilda idrottsmännens utseende än deras atletiska prestationer.
Av en fotograf fordras att vara på rätt plats vid rätt ögonblick – eller ännu mer avgränsat under bråkdelen av en sekund. För att skapa en känsla av ögonblicklighet gör tecknaren i praktiken det motsatta – lägger ner en massa tid. Det kräver en helt annan sinnesnärvaro. Georg Lagerstedt ägde den och blev en mästare i disciplinen. Förmodligen åskådliggjorde han mer i sina teckningar än han hade kunnat redogöra för med ord. Den som tittar närmare på hans teckningar kan drabbas av en svindlande känsla av att ha varit på den plats som skildras och upplevt den givna situationen.
Utställningen håller på ända till 19 maj för alla er som inte har möjlighet att delta på premiären den 2 februari. Kl. 12.00 slås dörrarna upp med invigningstal och allt annat som därtill hörer en vernissage. Fritt inträde dessutom. Adressen är Hästtorget.
Länk till museet här.
Nedan ett festligt porträtt av boxaren Bertil "Bebbe" Ljung från BK Örnen (Stockholm).
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Konst, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 14/01 -19
I Biloxi, Mississippi, mötte en nordisk kombination ett lag från USA. Matcerna gick den 1980-04-05. Resultatet blev ett nedslående 1-8, även om alla utom två poängdomare var överens att Anders "Lillen" Eklund blev bortdömd i den avslutande tungvikten. Det som visas här är att Vesa Koskela tilldöms segern på cut över den senare världsberömde Donald Curry. Som proffs var han WBA-WBC-IBF-mästare.
Svenskmatcherna gav följande resultat: Weltervikt Vesa Koskela (Olofströms BC) vs Donald Curry TKO 1. Lätt mellanvikt: Donald Bowersvs vs Leo Vainonen (BK Falken) 2-1. Bowers skulle gå ett tragiskt öde tillmötes. Han blev mördad. Mellanvikt: Pancheo Carter vs Tapio Partanen (Stockholms AIF) TKO 1. Tungvikt: Jimmy Clark-Anders Eklund (BK Falken) 2-1.
"Lillen" Eklund tog amerikanarna med storm. Floyd Patterson med sin tidigare manager Cus d'Amato bjöd per omgående in svensken till några veckors träning i d'Amatos camp i Catskill utanför New York. Det var OS-förberedelser som hetta duga.
Av de övriga boxarna kom två från Finland och tre från Danmark.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Nostalgi, Boxning på film
Publicerat den 07/01 -19
Strax innan jul kontaktades jag av Marie-Louise Berntsson från Teckningsmuseet. Hon bad om hjälp att identifiera åtskilliga boxare som framställts av konstnären Georg Lagerstedt (1892-1982). Museet förbereder en utställning om honom. Lagerstedt var en mångsidig herre vid sidan av sedvanligt måleri i akvarell och olja var han en utmärkt tecknare och illustratör. Han skapade också frimärksmotiv och bidrog med sina verk i dagspressen. Lagerstedt var mycket idrottsintresserad vilket avspeglar sig i val av motiv. Framförallt var det rörelsen som fångade hans uppmärksamhet.
De boxningsmotiv som återfinns i museets samlingar kommer främst från 1930-talet. Lagerstedt satt med sin bläckpenna på ringside vid allt från juniormästerskap till landskamper. Snabbheten med pennan fixerade rörelsen. Nedan följer två fina exempel på hans stil. Det första är från 1932 och matchen mellan Allan Carlsson och dansken Aage Petersen i en landskamp från 1932. Det andra är mötet mellan Henry Tiller och Gösta Sandberg från en landskamp 1937.
Genom tillmötesgående från konstnärens barnbarn har jag fått tillstånd att publicera teckningar och skisser från samlingarna i Laholm. Det tackar jag innerligt för. Det är en förnämlig kollektion att ösa ur. Jag håller på att lägga in verken, men redan nu kan ni ta del av olika versioner av Lagerstedts unika förmåga. På plats, ni hittar via sökfunktionen, finns namn som Harry Eklund, Bertil Ljung, Sven Persson, Tex Edner, "Turken" Westerberg, Sven Lindström, Sven Nyström och John Friberg. Norska pugs som Erling Nilsen, Karl Dehn, Olav Lund och Ingvald Olsen. Plus de polska Stanislaw Pilat, Henryk Chmielewski, Feliks Stamm, Jozef Garncarek och tyskar som Kolhaus och Badstübner. Därtill många fler om ni rullar runt bland 1930-tals aktiva.
Mer information om utställnigen kommer på RINGSIDE inför vernissagen.
Bilderna beskurna p.g.a. filstorlek.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Konst, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 01/01 -19
Japp. RINGSIDE når ut och når långt. Sammanlagt har det varit tvåmiljonerfyrtiotvåtusenåttahundrasextionio (2 042 869) sidvisningar sedan start. Ja, egentligen är de fler eftersom det statistiska underlaget började beräknas några månader efter premiären för RINGSIDE.
Det finns per 31 december 2018 23 741 boxare inlagda i systemet och de har deltagit i 54 161 matcher. Varsågoda!
Tack för alla bidrag. Låt dem fortsatt strömma in.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Nostalgi
Publicerat den 28/12 -18
Till alla er som försökt nå mig via "Kontakt" på RINGSIDE.
Någonstans kring den 10 december hände något som gjorde att jag inte fick era meddelanden. Den allsmäktige Google hittade på något oönskat.
Så var inte onda på mig. Kontakta mig igen. Buggen är fixad och kommunikationskanalen återupprättad.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 24/12 -18
På julafton framför vi vår sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms Atletklubb är slutsåld,...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi
Publicerat den 18/12 -18
Rankingen baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva. Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem.
Ställning per 2018-12-18. Varsågoda!
49: Ingen rankad
52: 1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u) 2. Gigi Zardiasbrills, Antares BK (u) 3. Leon Kalyun, Angered BC (u).
56: 1. Arsalan Dastparvar, Narva BK 2. Erduan Berisha, KFUM Linköping (j) 3. Muzammil Akbari, IF Linnéa (j) 4. Clay Jayson (tidigare känd som Klas Jansson), KFUM Linköping 5. Daniyal Syed, Redline (j) 6. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u) 7. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 8. Syed Abdollah Hosseini, Umeå BK 9. Shabbir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 10. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK
60: 1. Yusufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 4. Paolo Magui, BK Ringen. 5. Hampus Broman, BS Tor (j) 6. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 7. Kevin Scott, Upsala IF (u) 8. Ali Qawir, Allstars TC 9. Manzoor Ashna, NBK/Akilles 10. Schain Amoer, Kalmar BK
64: 1. Emil Harrysson, BK Falken 2. Yohannes Berhane, BK Dalen 3. Roberto Bengtsson, Halmstads BS 4. Emil Stor, Hallstahammars KF 5. Yousef Adou, Redbergslids BK 6. Milad Mazdak, TiFa BC 7. Toni Nohra, Vänersborg BK 8. Andreas Palm, IF Linnéa (j) 9. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (j) 10. Erik Segerstedt, Luleå BK Rapp.
69: 1. Billy Liljekvist, Bulldog TC 2. Adolphe Sylva, Halmstads BS 3. Anton Hellström, BK Falken 4. Ferdous Sahar, Stockhols AIF 5. Mohammed Al-Maliki, KFUM Fight Zone 6. Adel Belalia, Djurgårdens IF 7. Ali Amanullah...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking
Publicerat den 16/12 -18
På svenska boxningsförbundets hemsida kommer ni säkerligen att få läsa om vilket utmärkt SM det var. Så var det dessvärre inte. Det fanns få saker att att finna glädje över. Den boxning som presterades liknade ofta mer slagsmål än boxning. Det tycks som om utövarna är besatta av att vara så mycket macho som möljligt. Dessutom verkar de bara kunna slå ett slag i taget. Vänster eller höger och så omfamning av motståndaren. Monotont så det förslår. Förgäves letade man efter den raka vänstern, boxningsintelligensen, taktiken, rörelseschemat!
Några nya hopp i seniorklasserna presenterades inte. Förutom möjligen en tidigare Thaiboxningsmästare. Det syntes att han var skolad på ett helt annat sätt än våra "vanliga" utövare. Jag hoppas att Constantino Nanga från Hammarby IF helhjärtat satsar på boxningen framöver. Då kan han gå långt. Välkommen åter kan man säga till Babacar Kamara, Djurgårdens IF. Det fanns ringrost att borsta bort, men det var härligt att se vad rutin och erfarenhet betyder. Här bjöds det inte på några slagsmålstendenser, utan boxning.
På ungdoms/juniorsidan var det väl bara två som stack ut. Kevin Scott från Uppsala IF kan bli hur bra som helst. Hos tjejerna lyste Thelma Segerfeldt-Eskilsson från BK Viljan starkast. Dessvärre var deltagarantalet på kvinnosidan katastrofalt. Totalt 4 juniorer och 6 ungdomar - det är skamligt.
Det fanns ett gäng rejäla plumpar under mästerskapet. Jag har inte räknat dem, men det rådde inflation i delade domslut. En match oavsett hur jämn den är skall alltid sluta enhälligt. Det är inte fotboll där 3-2 är jämnare än 5-0. Här har domarbasen mycket att jobba med. Några av deltagarna visade ytterst dåligt humör som förlorare utan att detta påpekades av funktionärerna. Det fanns ju t.o.m. en AIBA supervisor på plats. Hon tycks helt ha missat sin uppgift. Under semifinalerna kom en walk over....
Läs mer →
Publicerat i: SM, Matcher, Turneringar, SM 2018
Publicerat den 07/12 -18
Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv (2017) har fått beröm vilket jag har svårt att förstå. För mig är det en riktig kalkon. Den saknar precis allt det som gör en film bra. Bra manus, bra skådespelare, bra dramaturgi, bra regi och bra klippning. Vi får följa Olli Mäki under en period inför hans match om världsmästerskapet mot amerikanen Davey Moore 1962. Olli är dock mer intresserad av sin nyfunna kärlek och irrar omkring i Finland sökades efter damen i fråga. Som kärlekspar är de rena parodin. Det slår inte precis gnistor omkring dem. De är mera som bror och syster. Genomgående i filmen är att skådisarna vandrar omkring som ett gäng zombies. Någon regissör fanns uppenbarligen inte närvarande. Brrr...
Det kan kanske vara intressant att veta att Mäkis motståndare i titelfajten, Davey Moore, avled i ringen cirka ett halvår efter kampen i Helsingfors. Han mötte Sugar Ramos och matchen stoppades i tionde ronden. Moore talde med pressen i omklädningsrummet innan han kollapsade och avled några dagar senare. Året skrevs till 1963. Moore hade faktiskt varit i Finland tidigare. Då som deltagare på OS i Helsingfors 1952, där kan kom till kvartsfinal.
Det finns många sevärda boxningsfilmer. The Set-Up (1949) film-noir av bästa märke med Robert Ryan, Gentleman Jim (1942) med Errol Flynn, om världsmästaren J.J. Corbett, Fat City (1972) med Stacey Keach, socialrealism från boxningen bakgård, Raging Bull (1980) med Robert de Niro som Jake La Motta. Sedan får vi inte glömma den underskattade svenska filmen Den hårda leken (1956) om exploateringen av boxaren Conny. Roman och film bygger på malmöboxaren John Nilssons uppgång och fall.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Konst, Boxning på film, Kultur
Publicerat den 04/12 -18
Den fine tyske boxaren Markus Beyer avled den 3 december efter kort tids sjukdom. Han blev bara 47 år. Beyer var född på den östra sidan i det då delade Tyskland.
Bland meriterna; trefaldig nationell mästare som amatör, OS-deltagande 1992 och EM-silver 1996.
Så vitt jag vet mötte han bara en svensk under amatörtiden. Det var PeterJacobsson (Oskarshamns BK) i den finska Gee-Beeturneringen 1989.
För en skandinavisk publik är han kanske känd för sin knockoutseger över Leif Keiski år 2000 i en kamp om WBC-titeln. Han förlorade WBC-kronan mot dansken Mikkel Kessler år 2006 i en match som i praktiken var hans avsked från ringen.
Länk till Bild-Zeitung här. Berliner-Zeitung här.
Matchlista Sverige här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 01/12 -18
AIBA är under fortsatt press från den internationella olympiska rörelsen. AIBA har inte levererat tillräckliga svar angående bl.a. korruption (ekonomisk som sportslig), ekonomi, doping och dess ledare Rachimov. Olympiska kommitten undersöker nu möjligheten att arrangera boxningar under nästkommande OS, men utan AIBA:s medverkan och kontroll. Utövarna ska inte bli lidande på grund av en korrupt ledning.
Det hade varit intressant att få ta del av Svenska Boxningsförbundets syn på AIBA:s ledning. De har haft god tid på sig. Röstade SBF:s representant för den sittande presidenten? Det påminner i så fall om vår feministiska (ha-ha) socialdemokratiska regering som röstade in Saudiarabien i FN:s kvinnokommission vilket är fullkomligt bizzart. Och politisk galenskap!
Dansk artikel här.
Det finns ett litet fel i slutet av artikeln ang OS i Stockholm 1912. Boxningen fanns inte med på programmet, men det berodde inte på att boxningen var förbjuden i Sverige. Orsaken låg hos det fina folk som styrde och ställde inom idrotten i dåtidens Sverige. De ville inte ha med boxarna att göra.
Från Boxing Scene här.
Det professionella boxningsförbundet WBA vill ta över den olympiska boxningen. Dess avsikter här.
Se även tidigare artiklar på RINGSIDE under kategorin AIBA.
Fortsättning följer...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: AIBA
Publicerat den 20/11 -18
Dam-VM är över. Inte själva turneringen men för svenskt vidkommande. Det gick faktiskt något bättre än det brukar göra eftersom tre av de fyra svenska deltagarna vann mer än en match. En gick dessutom till kvartsfinal.
Lise Sandebjer (BK Örnen) i 51 kg vann mot ett blåbär, men var chanslös mot en välskolad polska. Lise är alldeles för entaktad och lätt att avläsa. Helena Envall (IF Linnéa) i 57 kg blev enligt min mening bortdömd mot en ryska i inledningsomgången. Den indiske poängdomaren hade 29-28 till Helena och så såg det också ut framför datorn. Love Holgersson i 75 kg har varit med länge och kan mycket boxning, men hon saknar gard, förlitar sig på sitt fotarbete, men kan inte blockera de enklaste slag. I första matchen fick hon möta den sämsta utövare jag någonsin sett på mästerskapsnivå. En tjej från Kongo, som av någon outgrundlig anledning var nationell mästare. Hur såg då de andra kongolesiskorna ut? Det var riktigt pinsamt och plågsamt att se matchen. Det borde finnas någon slags kvalgräns till ett världsmästerskap. Varenda diplomboxare kan mer än damen från det inre av Afrika. Sedan blev det tvärnit för Love mot en kinesiska, apråpå den där lilla detaljen med garden. Till sist den som gjorde det bäst. Agnes Alexiusson (Värnamo BK) kom till kvartsfinal i 60 kg. Visserligen gynnades hon av tur i lottningen, men det måste man ha i en turnering som denna. Agnes är bra och tekniskt skolad, men hon saknar det nödvändiga djävlar anamma som behövs på internationell nivå. Nu blir det hela tiden more of the same. Ingenting oförutsägbart händer. Förhoppningsvis kan någon jobba med den mentala biten, då kan hon gå långt. Med en dos fighting spirit hade hon varit i semifinal.
Jag vet att svenska boxningsförbundet har det knackigt ekonomiskt, men...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, VM, AIBA, Turneringar
Publicerat den 08/11 -18
Den 30 mars 1952 var det landskampshumör i Kungliga Hallen. Frankrike stod som motståndare och det var en viktig kamp för båda nationerna. OS i Helsingfors stod inför dörren och lagen testade sina kandidater. Det som från början hade varit en uppgörelse i god anda slutade i kaos. Frankrike var bättre och de ledde inför tungviktsmatchen med 7-2. Endast Roland Johansson (Halmstads BS) i flugvikt och Stig Sjölin (Värnamo BK) i mellanvikt hade lyckats besegra sina motståndare. Inför Ingemar Johanssons match var stämningen hög. Han hade fjorton dagar innan praktknockat dansken Karl Frank i första ronden under en landskamp i Stockholm.
Den franske tungviktsmotståndaren Lucien Touzard var illa axelskadad när han äntrade ringen. Skadan hade tillfogats kort innan i en landskamp mot Danmark. Han ville egentligen inte boxas. Den svenske läkaren fann inget fel på honom. Massören Gustaf Martinsson, BK Örnens starke man, hade tagit hand om divere blessyrer på fransmännen när de kom till Stockholm och han förklarade Touzard som stridoduglig. Martinsson menade att den franska lagledningen skulle förbjudit sin man att tävla. De svenska ledarna var informerade om Touzards tillstånd, men hemlighöll det för press och inte minst publik. Den franska ledningen försökte få förbundet att tala fakta för åskådarna. De ville t.o.m. utannonsera matchen som uppvisning. När den väl blev av så avbröts den efter ett tiotal sekunder då den franske ringdomaren såg att Ingemar gick för fullt. Det blev naturligtvis våldsamma publikprotester. De hade betalt dyra pengar för att få se Ingemar boxas. I tumultet som uppstod uppfattade många att den franske ringdomaren hade givit sin man segern. I denna stund rusade ett gäng mot ringen för en egen typ av landskamp mot ringdomaren. Den franska lagledningen skulle rapportera händelserna till sitt idrottsministerium. De svenska ledarna skyllde på fransmännen.
Det fanns ytterligare en oklarhet i landskampen....
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, Landskamper, SBF
Publicerat den 03/11 -18
Fullt hus och utsålt. Dessvärre inte i Sverige. Det är mycket länge sedan den olympiska boxningen hade den dragningskraften. I Danmark lyckas man. I den lilla orten Svendborg på Fyn arrangerade den lokala klubben BK Rollo en gala med tretton matcher på programmet. Det är bara att gratulera klubben till ett överskott på bortåt 50 000 klingande danska mynt. Tvenne svenska damer bidrog till matchlistan och festen. Marianne Ahlborg (Vänersborgs BK) åkte hem med en 4-1 seger, medan Michaela Lindfors (Viktorija BK) gick 0-5 mot sin danska.
Dansk läsövning här i reportaget från tillställningen och vi tackar allas vår Flemming från Odense för länken.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox
Publicerat den 24/10 -18
Det finns drygt 52 000 matcher införda på RINGSIDE. Det är naturligtvis inte tillräckligt för att spegla det som en gång varit, men databasen växer för varje dag. Hjälper ni till går det fortare.
Det händer ibland att aktiva eller f.d. aktiva hör av sig och är irriterade över att deras matchlistor inte är kompletta. Ingenting kan väl vara enklare att åtgärda. Till dig som är aktiv. Klaga inte på mig, rikta irritationen åt rätt håll. Vänd dig till din klubb och se till att den rapporterar dina matcher. Jag knappar in resultat när jag erhåller dem.
Sedan finns det en annan kategori som jämrar sig. De tillhör påfallande ofta gruppen misslyckade (f.d.) proffsboxare som känner sig kränkta över att det saknas matcher. Varför gnälla? Scanna av era startböcker och skicka innehållet till mig så noterar jag matcherna.
Jag påpekar ännu en gång. Jag följer inte enskilda boxare - jag registrerar galor/tävlingar/mästerskap. Jag sveper i tid och rum över den svenska boxningshistorien från dess begynnelse fram till idag, jag rör mig från söder till norr och från öster till väster.
Men. Och detta är ett viktigt undantag. När jag får en startbok i min hand eller en kopia på den så noterar jag per omgående vad som står i den. De som skickar in sin gamla startbok hamnar så att säga i en gräddfil. De som inte förser mig med material får vänta... och kanske vänta länge...
Tips - läs Förklaringar.
I övrigt stort innerligt tack till alla er, och ni är många, som bidrar med resultat, foton och information. Tillsammans skapar vi den svenska boxningshistorien.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Matcher
Publicerat den 10/10 -18
I brist på officiell ranking under senare år har Roger Blomkvist och undertecknad tagit oss uppgiften att rangordna våra boxare. Detta som ett stöd för arrangörer, klubbar och inte minst för de aktiva. Det är betydelsefullt hur konkurrensen ser ut i de olika viktklasserna. Nu har SBF äntligen utkommit med en slags ranking. Dessvärre måste vi säga att den var tämligen torftig. Därför fortsätter vi med våra klasslistor.
De baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva.
Ställning per 2018-10-10. Varsågoda!
49: Ingen rankad
52: 1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u) 2. Fred Wibom, IF Linnéa (j) 3. Leon Kalyun, Angered BC (u).
56: 1. Arsalan Dastparvar, Narva BK 2. Muzammil Akbari, IF Linnéa (j) 3. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK 4. Shabbir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 5. Daniyal Syed, KFUM Fight Zone (j) 6. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 7. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u) 8. Hasrat Asatryan, Guldstadens BK (j) 9. Alan Zangana, Hammarby IF (u) 10. Liam Mooney, Hisingens BK (u).
60: 1. Yusufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Hampus Broman, BS Tor (j) 4. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 5. Kevin Scott, Morgongåva BK (u) 6. Manzoor Ashna, NBK/Akilles 7. Erduan Berisha, KFUM Linköping (j) 8. Hakim Hossim, hammarby IF (j).
64: 1. Emil Harrysson, BK Falken 2. Andreas Palm, IF Linnéa (j) 3. Yousef Adou, Redbergslids BK 4. Emil Stor, Hallstahammars KF 5. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (j) 6. Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF (j) 7. Hilal Saleh, Bulldog TC 8. Roberto Bengtsson, Halmstads BS 9. Haron Ahmadi, Skoftebyns AIS (u) 10. Erik Segerstedt, Luleå BK...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking
Publicerat den 08/10 -18
Alnö, Nordmaling, Korsträsk, Jokkmokk, Harsprånget, Älvsbyn, Ånge, Degerfors, Hofors, Fritsla, Mariestad, Svedala, Bjuv, Perstorp, Borgholm, Torsås, Lindås, Lidingö, Huvudsta...
Där bjöds det på boxning förr i världen. Hur lång blir längtan och väntan till nästa gång?
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Så det kan bli, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 06/10 -18
Flemming i Odense är en stor samlare av boxningsprogram. Han vill gärna komma i kontakt med svenska samlare för köp och/eller byte av material. Meddela mig via Kontaktrutan så förmedlar jag ditt namn till honom.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Kultur
Publicerat den 04/10 -18
AIBA har utfärdat en bannbulla mot den tidigare genomkorrupte presidenten Wu, men behåller den nuvarande interimbossen, Gafur Rakhimov, som har beskrivits som en av Uzbekistans ledande kriminella av US Treasury Department. Det alla i boxningssverige borde fundera över - kommer boxningen att överleva som olympisk sport? Och därtill. Varför dras kriminella på alla nivåer till boxningen...
Läs och häpna https://www.boxingscene.com/aiba-bans-ex-prez-life-with-olympic-future-stake--132429
Häpna ännu mer https://www.boxingscene.com/ioc-threaten-remove-boxing-from-2020-olympic-games--124954
Tack till Flemming i Odense för uppgifterna.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: AIBA
Publicerat den 13/09 -18
Chock i boxningsvärlden för att använda en av kvällsblaskornas populäraste klyschor. Det är faktiskt så att svensk boxning börjar närma sig en nivå då proffsboxarna är fler än amatörerna på A-nivå. Kanske har den gränsen redan passerats. Det är ännu lite svårt att utläsa eftersom säsongens alla licenser ännu inte är uttagna.
Enligt tillgänglig statistik från BoxRec så noteras där 37 manliga proffs och 7 kvinnliga. Till de manliga tillkommer ytterligare en under hösten. De flesta av våra proffs har väldigt mediokra amatörmeriter. Majoriteten kommer aldrig tjäna en spänn. Tvärtom, så måste de bekosta allt själva. De som får betalt kan bokstavligen räknas på ena handens fingrar. Varför går de över? Amatörboxningen har egentligen ingenting att erbjuda idag. Det finns inte längre någon status i att vara svensk mästare eller landslagsboxare. Förbundets kassa är tom och de få slantar SBF kan uppbåda måste satsas på några få och inte på bredden. Därtill kommer naturligtvis en psykologisk aspekt. Det inger respekt i kvarteret att titulera sig proffsboxare. Proffsboxning har en speciell nimbus omkring sig. Tankarna leder osökt till de största i branschen och miljondollarrullning.
Vill man rangordna dagens svenska proffs, efter fotbolls/hockeymodell, ser det ut som följer; Div 1 - två, Div 2 - två, Div 3 - tre, Div 4 till Div 7/8 - resterande 30-tal. Det finns faktiskt en som är en handelsresande i förluster vilket är lite ovanligt för svensk proffsboxning - en vinst, femton förluster och en oavgjord. Paradoxalt är det troligtvis han som tjänar mest pengar på sin utövning, bortsett från de två tre i toppen.
Som amatör förväntas du möta de bästa i din viktklass. Inom proffsboxningen går det till så att man beställer givna förlorare till sin galor och boxare. Det hämtas ett lik från något gym i öst som blir väldigt förvånad...
Läs mer →
Publicerat i: Så det kan bli, Proffsboxning
Publicerat den 07/09 -18
Nedanståendetext skrevs ursprungligen inför förra valet. Det kan lätt redigerad återanvändas. Rent allmänt kan tillföras att nivån på dagens politiker och politiska debatt är obehagligt bedrövlig och destruktiv. De undviker konsekvent att diskutera de samhällsproblem som de själva varit med om att skapa.
Valfläsk, frasvåfflor och löftessoppa. Det är vad politiker bjuder oss på i varje valrörelse. Det gäller dock inte för Sveriges största folkrörelse – idrotten. Då bjuds det inte ens på vattvälling. Idrotten tycks inte existera för den politiska parnassen. Visste ni att det finns en idrottsminister? Hon är visserligen bara halv för hon ska delas med det sociala. Fru ministern hörs bara varje gång hon vill bojkotta något evenemang i forna Sovjetunionen. Rysshatet sitter djupt bland politiker. För mig framstår årets val som antingen pest eller kolera. En helt impotent Allians (ha-ha) i ena ringhörnan och en totalkatastrof till regering i den andra. Stackars Moder Svea…
Men. Låt oss inte fördystras över detta utan istället ta en historisk titt på hur de olika partierna har ställt sig till boxningen genom åren. Det värsta boxningshatarpartiet av dem alla har varit Folkpartiet. Deras banerförare, som påfallande ofta har varit starkt religiösa, har alltid haft tillgång till riksdagstaburetter och tidningar, inte minst Dagens Nyheter.
Den hätskaste boxningsmotståndaren hette Sten Sjöholm. Hans avsky mot sporten nådde patologiska höjder och han startade sitt korståg under 1949. Högern/Moderaterna har varit kluvna i frågan. Den personliga friheten har haft konkurrens med det moraliska samvetet. En av de värsta hetsarna mot boxning var en högerman vid namn David Ingvar. Tillsammans med Sjöholm var han den bidragande orsaken till att proffsboxningen förbjöds i Sverige 1969. Så länge Socialdemokratin var ett arbetarparti så stödde de sporten, men i takt med att medelklassen intog platserna i partiet blev det också boxningsfientligt. Paret Sjöholm/Ingvar hade krattat manegen,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Så det kan bli
Publicerat den 05/09 -18
Den åttonde upplagan av de akademiska världsmästerskapen pågår f.n. i ryska staden Elista i Kalmuckien. Tävlingen avverkas under perioden 1-6 september. Svenska boxare lyser med sin frånvaro under dessa tävlingar. Och inte nog med det. Några svenska boxare har överhuvud aldrig deltagit i dessa mästerskap.
Bara så ni vet...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Turneringar, Så det kan bli
Publicerat den 14/08 -18
Häromveckan visades komedin Svenska Floyd på TV1. Det är en hejdlös historia från 1961 som utspelas i boxningsmiljö och bygger på en pjäs med samma namn. Den svenska utmanaren Flosse, alias Svenska Floyd, står inför sin livs viktigaste match - den mot Jack ”Killer” Jonson. Flosse är träningsovillig och har mest tid och ögon för Lill-Babs, som redan då var en fullfjädrad artist. Till råga på allt smyger amerikanska gangsters runt träningscampen i Italien. De vill till varje pris förhindra matchen.
Huvudrollen innehas av den vid tiden oerhört populäre Carl-Gustaf Lindstedt. Killer Jonson spelas av en tungviktare från Örnen, Ulf Andersson. Ulf har faktiskt en dubbelroll i filmen. Han är också en av Flosses sparringar som blir rejält knockad och gör en elegant baklängesvolt över ringen och in i repen (se artikel nedan). Ulf var även stand in för Lindstedt i filmerna En nolla för mycket (1962) och Hemligheten (1990). Därtill var han stuntman till Lindstedt i Bo Widebergs Mannen på taket (1976) i den berömda scenen där han klättrade på utsidan av väggen före gripandet av gärningsmannen.
Ulf var inte vem om helst. Han kunde vid tidpunkten för inspelningen titulera sig dubbel svensk mästare, landslagsman, mellansvensk mästare, distriktsmästare, juniormästare och nybörjarmästare. Därtill var han känd som sparringpartner till Lennart Risberg och Lars-Olof Norling. Ulf skapade redan från början rubriker. Hans snabba knockouter under Nybörjarnas och senare juniormästerskapen gav eko i pressen. En blond reslig tungviktare var, och är, guld värd. Sin främste rival hade han i GAK Enighets Kjell Andersson. De möttes i ett antal publikvänliga fighter.
Ulf hade redan sett världen innan han hamnade i Örnens lokaler. Han hade bl.a. hunnit med att bli akterseglad i sydostasien. Ulf hade en yngre bror, Leif, som också slog igenom på Nybörjarnas (se artikel nedan). Det var en...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, porträtt, Foton
Publicerat den 09/08 -18
Det ryktas i gångarna att den tidigare förbundkaptenen/sportchefen Lennart Bernström är på väg tillbaka till Förbundet. Det kan kanske tyckas som lite märkligt att någon som lämnade positionen för drygt ett decennium sedan gör comeback. Svensk boxning är illa ute med få aktiva och frånvaro av framgångar. Förbundet behöver konsolidera de få krafter som finns kvar genom att ta ett steg tillbaka för att kunna ta två, tre framåt. Jag tror att Bernström är rätt person att leda och utveckla dagens verksamhet. Vi har sett alldeles för många halv- och kvartsfigurer passera under de senare åren och resultaten har blivit därefter. Bernström har erfarenheter och meriter så att det räcker till och bli över. Dessutom sätter han liksom undertecknad den ryska stilen främst. Hoppas han kan drilla och förkovra inte bara de aktiva utan även tränarna. Det är nämligen på tränarfronten det brister som mest. Alldeles för många klubbtränare sitter fast i det förgångna, så här har Bernström en hel del att jobba med. Många klubbar tycks dessutom ha givit upp och ägnar sig mer åt friskis-och-svettis-verksamhet än boxning.
Kort om Bernströms meriter. Började i IF Linnéa för att fortsätta i Narva BK där han drog fram namn som Stefan Sjöstrand, Håkan Sindemark. Vesa Koskela och Martin Kitel. Exempelvis så blev Narva bästa klubb efter Sovjetunionen på Gee-Bee 1983. Därefter blev det lite exotiskt, förbundskapten i Norge (!) under 1985-1988. Axlade sedan posten som förbundskapten efter Leffe Carlsson 1992 och hade många framgångsrika år med boxare som Majid Jelili, Andreas Gustafsson, John Larbi och Kwamena Turkson. OS-kvalet i Vejle 1996 får inte glömmas och med sex deltagare i Atlanta.
Förhoppningsvis kan Bernström fortsätta att odla kontakter österut, han var framgångsrik på det tidigare. Så jag ser fram emot den dag då landslaget kan dra en rak vänster...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SBF
Publicerat den 07/08 -18
Floyd Patterson var och är fortfarande mycket populär i Sverige. Det ges det många bevis på. Hans ödmjuka sätt gick hem i stugorna. Här kommer två foton från Kiruna 1965. Floyd var ute på sin tredje och som det skulle visa sig sista Sverigeturné. Nu var han inte längre världsmästare. Turnérutten denna gång såg ut som följer. På några av orterna förgylldes tillställningen av amatörmatcher.
1965-05-16 Gävle (Furuvik) – ”1 500”/”drygt 1 000 personer”
1965-05-17 Sundsvall (Sporthallen) – ”2 000”
1965-05-19 Luleå (Läroverkets aula) – ”600”
1965-05-20 Boden (Hildursborg) – ” 993”
1965-05-21 Kalix (Sporthallen) – ”793”
1965-05-22 Malmberget (Sporthallen) – ”977”
1965-05-22 Kiruna (Malmia) – ”drygt 700”
1965-05-29 Eskilstuna (Sporthallen) – ”1 500”
1965-05-30 Vänersborg (Dalaborgsparken) – ”drygt 1 000”
1965-06-02 Halmstad (Sporthallen)” – ”996”
1965-06-04 Malmö (Folkets Park) – ”2 000”
1965-06-06 Kalmar (Sporthallen) – ”1 300”
Floyd Patterson visade delar av sitt träningsprogram
Floyd Patterson, USA-Richard van Norden, USA EXH (2)(1)x3
Floyd Patterson, USA-Raymond Patterson, USA EXH 2x3
Floyd Patterson, USA-Joe Shelton, USA EXH (2)(1)x3
Shelton var skadad under större delen av turnén och ersattes av broder Ray. Floyd var fortsatt brutal mot sina sparringar. Norden golvades flera gånger och i Luleå fick han en tand utslagen. Även broder Raymond var i golvet under turnén. Floyd var omtyckt, men attraktionskraften var på upphällningen. Det var sämre publiksiffror än väntat på de flera platser. Som vanligt var det också en del välgörenhet och jippon utefter vägen. I Kiruna erhöll han en lappmösa som gåva. Den vågade han prova först i omklädningsrummet. Floyd hade kontrakt på 60 % på bruttot. Han avlönade sju personer så det blev inte många kronor över. På en del orter föregicks uppvisningarna av amatörmatcher. Mellan uppvisningarna i Kiruna...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Nostalgi
Publicerat den 18/07 -18
Reklammakarna fann snabbt att boxning hade ett kommersiellt värde som kunde kapitaliseras. Annonser med boxningsanknytning infördes tidigt i dagspressen. Nedan återfinns två exempel från år 1920. Innehållet är lite apart. Man undrar - hur tänkte de här?
Därefter har vi sett namn som Harry Persson, John Andersson, Olle Tandberg, Ingemar Johansson m.fl. göra reklam för allt mellan himmel och jord. De har rekommederat livsmedel, liniment, klockor, mopeder, bilar, skor, skinnjackor och annan konfektion. Ni har väl inte glömt läskedrycken Ingo som senare blev Zingo när Ingemars stjärna dalat.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi
Publicerat den 17/06 -18
... återfinns nu på RINGSIDE. Matcherna är fördelade på 22 100 pugs. Bara så ni vet. Er sommar är räddad. Det lär ta en god stund för er att ta en tur genom den svenska boxningshistorien. Låt inte resultat och foton ligga i byrålådan. Skicka dem till mig.
Femtiotusen matcher var min drömgäns då jag startade projektet med RINGSIDE. Nu satsar jag på nästa gräns 75 000.
Glöm inte att det går att söka på klubbar och att det oftast räcker med delar av namn och datum.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Kultur
Publicerat den 01/06 -18
Det här är så stort att det även passar på RINGSIDE. Jack Johnson (1878-1946) var en av de främsta boxarna någonsin, kanske den bäste av dem alla. Boxningsoraklet Nat Fleischer, The Ring Magazines grundare, hade sett alla de stora i aktion, inklusive Joe Louis och Muhammad Ali, och hävdade med emfas att Jack Johnson var nummer ett. Johnson var den första svarta världsmästaren i tungvikt och han hade en av de längsta ringkarriärerna. Han var aktiv från 1897 t.o.m. 1931. Han fick bokstavligen jaga sin första riktiga titelmatch. Borta i Australien kunde den regerande mästaren Tommy Burns inte längre undvika ett möte. Johnson var så överlägsen att polisen bröt matchen. Det hade varit kattens lek med råttan i fjorton ronder. Året skrevs till 1908. Han fick nu hela det vita samhället emot sig. Olika vita hopp sattes upp mot honom. Den mest kände var den tidigare mästaren Jim Jeffries. När det inte lyckades att besegra Johnson i ringen, så fick man ta till rättsliga medel. Johnson var en glad gamäng som omgav sig med ett hov av kvinnor, företrädesvis vita. Där såg de goda människorna sin chans. Det var olagligt för en svart man att transportera en vit kvinna över delstatsgränserna. Så det var lätt att plocka in Johnson och döma honom till fängelse.
Under många år har politiker, historiker och boxningssamhället försökt att få Johnson postumt benådad. Men tidigare presidenter som Bush och Obama vägrade befatta sig med frågan. Den 24 maj löste det sig. Efter ett telefonsamtal från skådespelaren Sylvester Stallone beslöt nuvarande presidenten Trump att skriva under benådningsdokumentet.
Två läsvärda artiklar i ärendet som ger bakgrunden NYP 1 och NYP 2.
För dem som är intresserad rekommenderas boken Papa Jack av Randy Roberts (1983). Det finns även en självbiografi av Jack Johnson översatt till svenska....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning
Publicerat den 22/05 -18
Han heter Paul Akofely och kommer från Kongo. Han härstammar från en kriminell familj och han har ett belastningsregister som är lika långt som det svåra året. Goggla på hans namn eller besök sajten Lexbase för att hämta alla domar. Han anses alltså som en värdig frontman för den anrika klubben Djurgården. Hur det är kompatibelt med de värdegrunder som predikas av politiker och pumpas ut av idrottsledare på alla nivåer övergår mitt förstånd.
Svensk boxning sjunker allt djupare...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Så det kan bli, Kriminalitet
Publicerat den 16/05 -18
En av svensk boxnings stora har lämnat oss. Karl Bergström var trefaldig svensk mästare, medverkade sjutton gånger i svenska landslaget och deltog på OS i Rom 1960. Han erhöll naturligtvis hedersbetygelsen Stor Grabb. Därtill var han Mellansvensk mästare och distriktsmästare för Stockholm. Legendariska är hans matcher mot de inhemska elitboxarna Stig Waltersson (BK Akilles) och Bosse Högberg (Hisingens BK/BK Defence). Han besegrade dem bägge och han hade plusstatistik på Högberg. Bosse slog han t.o.m. knock-out. På 1960-talet var konkurrensen granithård inom de olika viktklasserna.
Bergström sysslade från början med fotboll, fri idrott, skidlöpning och brottning. Började med boxning inom Sundsvalls BK, men slog igenom som boxare då han kom till Stockholm och Restaurangskolan. Första framgångarna kom i Nacka BK:s dress, därefter bar det av till IF Linnéa och Djurgårdens IF. Senare tränare för några Stockholmsklubbar.
Matchlista här.
Fotot nedan. En kraftfull höger som känns i en finnkamp.
Tack till Cecilia Karpnäs för fotot.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 07/05 -18
Inom Svenska Boxningsförbundet är det rena svängdörren till ordförandestolen.
I år blev det ett nytt namn igen. Ett skifte var av nöden eftersom den avgående styrelsen torde ha varit den sämsta någonsin i SBF:s historia (och det säger inte lite). Förbundets medlemmar måste vara en suicidal skara. Under förra årsmötet hade de en möjlighet att välja en duglig kraft som kom utifrån, men vad gör delegaterna? Med öppna ögon utsåg de en totalt inkompetent figur och han har drivit förbundet som ett slags familjeföretag. Den ena utnämnigen efter den andra gick till sina vänner. Det kallas nepotism. Den värsta utnämningen av dem alla var posten som Generalsekreterare. Det är ett uppdrag som kräver stor skicklighet och finess inom många områden, och som på många sätt är viktigare än ordförandeposten. Något anställningsförfarande ansågs inte aktuellt. Utnämningen skedde likt en feodal förläning och gick till en komplett odugling från vänskapskretsen. SBF får skörda det man en gång sått...
Svensk boxning är illa ute. Kass ekonomi. Det är naturligtvis inget företag som vill bli förknippat med en solkig organisation som SBF. Få aktiva och vad värre är, avsaknad av såväl boxare som tränare som håller internationellt. Därtill ständiga interna bråk och strider där anmälningarna haglar åt alla håll. Och alldeles för många olämpliga personer har inflytande över verksamheten.
Svensk boxning är i behov av total helrenovering från topp till botten. Svensk boxning behöver nya friska krafter och de ska rekryteras externt från politik, finans, reklam, jurist- och annan näringsverksamhet. Personer som inte är uppfödda i ankdammen. Krafter som kan komma med kreativa lösningar. Begåvningar som kan tänka utanför boxen och som förmår produktutveckla verksamheten. Ett ledarskap som förmår att göra sporten rumsren igen.
Jag betvivlar är den nya styrelsen är vuxna uppgiften. Den nya styrelsen är visserligen bättre än...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, SBF
Publicerat den 20/04 -18
RINGSIDE är en eftersökt plats när det gäller boxning. Från start har det varit drygt en miljonsjuhundratusen sidvisningar. Där återfinns också i skrivande stund 21.572 boxare, 48.987 matcher och 403 artiklar. När jag började mitt projekt hade jag 50.000 matcher som mål. Nu är jag snart där, men det behövs säkerligen lika många till för att ge en rättvis bild av amatörhistorien. Alla viktigare tävlingar är redan inlagda, men det återstår en hel del att göra regionalt och lokalt.
De femton mest populära namnen hos besökarna har varit (i storleksordning): Håkan Brock, Patrik Lumumba, Christer Corpi, Lennart Risberg, Ingemar Johansson, Lotfi Ayed, Bosse Högberg, Stig Waltersson, Stig Sjölin, Bashir Hassan, Bo Pettersson, Lars-Olof Norling, Bengt Cederqvist, Thörner Åhsman och Henrik Danes.
Dagens aktiva hamnar långt ner på listan. De två främsta per kön är Denis Kauffer och Agnes Alexiusson.
Besökarnas topp-tio är: Sverige, Finland, Norge, Danmark, USA, Storbritannien, Tyskland, Spanien, Frankrike och Nederländerna.
På hemmafronten är det Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Huddinge, Helsingborg, Uppsala, Örebro, Sundsvall och Västerås.
Söktips:
Ni behöver inte känna till hela namnet på boxarna. Det räcker med Johans - om ni är osäkra på om Johansson innehåller ett eller två ss. Eller Blom, om ni tvekar inför k eller q i Blomkvist/Blomqvist. Är förnamnet ovanligt så brukar det räcka med det för att hamna rätt. Ni måste dock stava korrekt till det ni söker. Det går nu att söka på klubbnamn även om samtliga ännu inte är indexerade. Även här räcker det med del av namn, ex.vis AIF. Ni behöver inte känna till exakt datum. Det räcker med 1978-10- för att finna alla matcher under oktober detta år. Det räcker faktiskt med 1978-, men då blir det åtskilliga träffar. Nationer söker ni efter nationsbeteckningen på svenska. Stava dock rätt i synnerhet för de fd sovjetiska republikerna...
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 15/04 -18
Det tog drygt tio år innan Sverige åter mötte den gamla fina boxningsmationen Polen. Förra gången det begav sig skrevs året till 2007 och då blev det förlust med samma siffror som i år. Denna gång slutade hälften av matcherna på delat domslut. Resultaten återfinns här. Den som är hågad kan ta del av matcherna via en polsk TV-kanal.
Historiskt sett har Sverige klar minusstatistik mot Polen. Den enda segern bärgades så långt tillbaka som under år 1934! Drygt decenniet senare blev det oavgjort. I övrigt idel förluster.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Landskamper, "live"
Publicerat den 14/04 -18
På fortsatt begäran ny herranking. Den baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De som blir lidande är de(ras) aktiva. Så skärpning på den punkten.
49 kg
1. Fred Wibom, IF Linnéa (j)
2. Arnas Gerikas, Morgongåva BK (u)
52 kg
1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u)
2. Dino Martinovic, BK Tiger (u)
3. Simon O Gabrielsson, IF Linnéa (j)
56 kg
1. Sarwar Selar, IF Göteborg Team Box
2. Shabir Hosseini, Djurgårdens IF (j)
3. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK
4. Mohammad Darvishi, Djurgårdens IF
5. Kevin Scott, Morgongåva BK (u)
6. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u)
7. Hasrat Asatryan, Guldstaden BK (j)
8. Daniyal Syed, KFUM Fight Zone (j)
9. Noah Nordby, Kalmar BK (u)
10. Lamin Bojang, IF Göteborg Team Box (u)
60 kg
1. Yousufi Hassan Ali, Hammarby IF
2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC
3. Biniam Tesfagabr, Eskilstuna BK
4. Nebil Ibrahim, Uppsala IF (j)
5. Hampus Broman, BS Tor (j)
6. Muzammil Akbari, Vänersborg BK (j)
7. Artur Asatryan, Guldstadens BK
8. Paolo Magui, BK Ringen
9. Javed Yunose, Skoftebyns AIS (u)
10. Syed Abdollah Hosseini, Umeå BK
64 kg
1. Yohannes Berhane, IF Linnéa
2. Emil Harrysson, BK Falken
3. Billy Liljekvist, IF Göteborg Team Box
4. Emil Stor, Hallstahammar KF
5. Roberto Bengtsson, Halmstad BS
6. Peter Ahlberg, Skoftebyn AIS (j)
7. Hilal Saleh, Redbergslids BK
69 kg
1. Adolpe... Läs mer →Publicerat i: Klubbar, Ranking
Publicerat den 03/04 -18
Det stundar till sällsynt tungviktsmöte på proffssidan i Sundsvall. Det är hemmasonen Otto Wallin som skall upp mot skåningen Adrian Granath. Kampen gäller något som kallas för EBU European Union Heavyweight title. OBS! Den skall inte förväxlas med den riktiga Europatiteln. I potten lär också ligga den svenska tungviktstiteln för proffs. Om detta har jag fått några frågor. Det är en tämligen okänd materia att plöja igenom och det ligger redan felaktiga uppgifter ute på nätet. Det har inte funnits så många svenska tungviktare igång samtidigt, så det har av naturliga skäl inte arrangerats så många titelmatcher.
Så vi tar det från början och återvänder till den svenska boxningens underbara ungdom. En spännade epok.
Den första gången något utannonserats som SM-kamp var då kraftatleten Calle Sven mötte Frasse Wallin i Sundbyberg. Året är osäkert, det var troligen 1909, men kan även ha varit året före. 1914 likaledes i Sundbyberg så besegarde Calle Sven antingen Ernst Ahlstrand eller Porter-Ville Jäderström. De två möttes i en kvalificeringsmatch med okänd utgång.
Sedan kompliceras bilden av att det samtidigt hölls matcher om Stockholmsmästerskapet, som naturligtvis också kan betraktas som ett slags svenskt mästerskap. Det var i Storstan pugilisterna fanns.
1919 kom det som brukar räknas som den första riktiga SM-kampen. Den stod mellan Ragnar Holmberg och Emil Kjellberg. Det var en hel del heta känslor kring den matchen eftersom den hade lite av "klasskamp" över sig. Ni som minns dusterna mellan Anders Eklund och Roger Andersson förstår vad jag menar. Holmberg tillhörde kretsen kring Atletklubbarna och Kjellberg de lite finare boxningsinstituten. Holmberg vann på knock i fjärde. De hade tidigare mött varandra bl.a. om Stockholmstiteln. Både Kjellberg och Holmberg drog vidare till USA för misslyckade karriärer. 1920 möttes Wilhelm Lindbom och Anton Löfqvist om den vakanta SM-titeln på Fjäderholmarna i Stockholms inlopp....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi, Proffsboxning
Publicerat den 26/03 -18
Nordiska mästerskapen avgjordes under helgen 24-25 mars i Oslo. Sverige skickade en trupp på 13 deltagare, varav fem herrseniorer, fyra damditon och fyra juniorherrar. Juniordamerna lyste helt i sin frånvaro. Medaljskörden blev mager för herrarna. Endast ett guld hemfördes. För bedriften svarade Adolpe Sylva, Halmstads BS. För damerna gick det som vanligt bättre. Där blev det två guld via veteranerna Helena Envall, IF Linnéa, respektive Love Holgersson, BK Swing. För juniorkillarna blev ett ett guld genom en direktfinal. Taher Ibrahimzad var den lycklige. Tre guld har närmast fiaskostämpel över sig eftersom det är Nordiska vi talar om, inte EM, VM eller OS. Det tycks inte finnas så mycket förbättringspotential heller... Speciellt oroande är att juniorerna kommer till korta, eller som på tjejsidan inte finns överhuvudtaget. Anmärkningsvärt: Den gamla ärevördiga boxningsnationen Finland blev helt utraderat på herrsidan. Däremot dominerade de på damsidan. Samtliga Nordiska resultat sedan tävlingen såg sin premiär 1955 återfinns här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Matcher, Dambox, Turneringar, NM
Publicerat den 17/03 -18
Jörgen Hansens död blev en stor nyhet i Danmark. Här har vi ett underbart foto på Hansen och hans tränare Kurt Johansson. Det tycks se bekymmersamt ut i den danska ringhörnan vid tillfället. Det avlöpte dock väl. Hansen mötte tysken Peter Scheibner i en match mellan Aalborgs stadslag och en Nordtysk kombination. Hansen vann med 3-0 och Aalborg med hela 9-1. Kampen utspelades i Aalborghallen inför 2.500 åskådare 1968-12-08.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Dödsfall
Publicerat den 16/03 -18
En kämpe i ordets rätta mening har fallit. Den danske boxningslegenden Jörgen Hansen gick ur tiden torsdag kväll (15 mars). Han blev 74 år. Hansen hade en lång amatörkarriär bakom sig. Han debuterade under 1961 och deltog bl.a. på OS 1968 i Mexico. Han mötte åtskilliga svenska boxare och besegrade dem alla. Många av de minnevärda bataljerna utkämpade han i Aalborgs stadslags tröja. Som amatör tillhörde Hansen Frederiksbjerg Athlet Klub (Aarhus) och Lindholm Bokseklub (Aalborg). Han blev fyra gånger dansk mästare och en gång nordisk mästare. Den svenske tränaren Kurt Johansson betydde mycket för Hansens utveckling. Debuterade som professionell under 1969 och gjorde totalt 92 matcher, vilket är danskt rekord. Som proffs var han europamästare i omgångar. Gjorde ett misslyckat försök att erövra WBC-titeln 1973. Gamle Hansen fick betala ett högt pris för sin utövning. I början av 2000-talet erhöll han diagnosen dementia pugilistica, dvs Alzheimers. Den som vill veta mer om Hansen och hans liv rekommenderas biografin Gamle Hansen av Birgitte Lorentzen (2012).
Jörgen Hansens "svenskmatcher" här. Se även Hansens egna ord om tränaren Kurt Johansson här.
//CF
PS. Vad avser danskt rekord i antal matcher borde det tillagts att Hansens 92 kamper avsåg modern tid. En sådan som exempelvis Dick Nelson (Richard Christensen) gick bortåt 200 matcher under 1900-talets två första decennier. Dick Nelson var en populär gäst i Sverige och gjorde ett flertal matcher här. Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 12/03 -18
Den 5 mars 2018 avkunnades en dom i Göteborgs tingsrätt. Målet rörde en avskyvärd kvinnomisshandel och gärningsmannen var Patrick Ssali Bogere (född 1981). Han hade upprepade gånger slagit en kvinna i ansiktet samt vid upprepade tillfällen tagit strypgrepp på henne, bitit henne i kinden samt dragit henne i håret. För detta fick han tre månaders fängelse plus skadeståndsersättning till kvinnan. Billigt kan man tycka då Bogere inte är någon förstagångskriminell. Han har ett digert belastningsregister. Han förekommer åtta gånger tidigare och det är inte första gången han får skaka galler.
Plock från ”karriären”.
April 2005 hot mot tjänsteman och fylleri. När polisen tog honom för fylla så skrek Bogere att han hade kontakter inom Original Gangster, Bandidos och Tigrarna och att de kunde lägga bomber under polisens bilar.
Våren 2006 olovligt förfogande och stöld. Han hade stulit mobiltelefoner från folk på krogen.
I september 2006 dömdes han till fängelse i tre år och åtta månader för stöld, försök till grovt rån, olovligt förfogande, hot mot tjänsteman och olovlig körning. Fem rånare trängde in i en villa. Där tryckte de bland annat in en laddad pistol mot tinningen på pappan i familjen.
Juni 2010 blev det bara skyddstillsyn och 80 timmars samhällstjänst för misshandel, rattfylleri och tre fall av olovlig körning. Han har aldrig haft körkort.
Januari 2015 narkotikabrott, innehav och bruk av kokain gav dagsböter.
September 2017 olovlig körning och grovt rattfylleri. Fängelse en månad.
Bogere tillhör den ömkliga typ som aldrig står för det han gjort. Naturligtvis är han alltid oskyldig och skyller på andra. Speciellt lustigt är det att läsa narkotikadomen. Han hade kokain i fickan och han hade kokain i blodet, men hävdade att han blivit ”förgiftad” av någon okänd person. Under de år Bogere varit kriminell har han varit...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Kriminalitet
Publicerat den 22/02 -18
När svenska boxare åker på turnering utomlands återkommer de snabbt i retur. Strandjaturneringen utgjorde inget undantag. Det är en turnering i Bulgarien med anor. I den 69:e upplagan återfanns för svenskt vidkommande två herrar och fyra damer. Det resulterade i en seger! I dagens kvartsfinaler ingick Lise Sandebjer från BK Örnen och Marianne Ahlborg från Vänersborgs BK och det var en bedrövlig underhålling de bjöd på. Paret var helt i avsaknad av skolning, teknik och taktik. De rusade bara rakt på och vevade som de gjorde inom damboxningen för ett decennium sedan. Pinsamt var ordet! Coach Perkele som handhar Lise verkar helt ha snurrat bort sig i sina idéer angående pulsträning och mätning. Vore det inte bättre att kasta pulsklockan och istället lära Lise (och Marianne också för den delen) att slå en rak vänster? För det kan hon inte. Det är hög tid för svensk boxning att ta fram boxningens ABC-bok och drilla utövarna i teknik som de stora boxningssnationerna gör.
CF Läs mer →Publicerat i: Dambox, Turneringar
Publicerat den 13/02 -18
I skrivande stund pågår OS i dess vintervariant. Idag står de Olympiska spelen i ensam majestät, men så har det inte alltid varit. Från mitten av 1920-talet och ett par decennier framåt uppträdde en konkurrent på arenan. Via direktiv från Stalins Sovjetunionen utgick påbud att den arbetande ungdomen skulle samlas till egna tävlingar och mästerskap istället för att medverka i den ”borgerliga idrottsrörelsen”. Mottot var proletär internationalism och på internationell nivå skulle en Spartakiad organiseras som motvikt till OS. Namnet var naturligtvis inspirerat av slaven Spartacus som anförde ett uppror i den romerska republiken c:a 100-talet f.v.t.
För precis 90 år sedan (2-23 februari) arrangerades den första vinterspartakiaden i Oslo och där återfanns boxning på programmet. Totalt deltog 636 deltagare, från sex nationer, varav de flesta från Sovjetunionen. De mätte sina krafter i olika skidgrenar, skridskor, simning och brottning. Boxningen attraherade ett drygt femtiotal arbetarungdomar. Samma år arrangerades den första sommarspartakiaden i Moskva.
I Sverige drevs idealen av AIF-rörelsen. Det startades också åtskilliga AIF-klubbar runt om i landet, men stalinistpartiet (SKP) var alldeles för svagt, såväl ekonomiskt som organisatoriskt, för att kunna bära upp rörelsen och var dessutom splittrat av en mängd politiska interna strider. Här fick socialdemokratin snabbt hegemoni inom arbetarklassen och idrotten snabbt att inlemmas i det som idag kallas Riksidrottsförbundet. I Norge och Finland var AIF-rörelsen betydligt starkare och i Finland lever den fortfarande kvar via TUL. Det finns en del klubbar som fortfarande har AIF i sitt namn, men de har bara namnet gemensamt med de dekret som en gång författades i Moskva. På det internationella planet skrotades tanken på arbetarolympiader när Sovjetunionen begärde medlemskap i den internationella olympiska rörelsen. Nationen deltog för första gången på sommarspelen i Helsingfors 1952, där de på boxningssidan genast erövrade två silver- och tre bronsmedaljer. På nationell nivå...
Läs mer →
Publicerat i: OS, Turneringar, Nostalgi
Publicerat den 07/02 -18
På begäran, som det brukar heta, kommer ett försök till damranking. Jag skriver försök, därför det numera finns så få kvinnliga boxare på "elitnivå" att det är oerhört svårt att få till en ranking. På kort tid har mängder med kvinnliga utövare försvunnit. Har SBF analyserat varför? Andra befinner sig i en gråzon där det inte går att avgöra om de är aktiva eller ej. Ett exempel bland flera i denna kategori är Lise Sandebjer från BK Örnen. Det är över ett halvår sedan hon gick en match och därmed rankas hon inte. Ära och medaljer vinner man i ringen, inte på träningsläger. Vad gäller rankingen gäller samma princip som för herrarna. Den baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit.
48 kg: Ingen rankad
51 kg: 1. Natasha Samsalieva, Djurgårdens IF
54 kg: 1. Sara Svensson, Skurups KBK 2. Katrin Norén, IF Linnéa 3. Mia Bromander, BK Örnen 4. Sandra Attermo, Djurgårdens IF 5) Jennifer Salavia, BK Tiger (j)
57 kg: 1. Helena Envall, IF Linnéa 2. Itza Pabon Reyes, IF Linnéa (j) 3. Sophia Smith, Skene AK
60 kg: 1. Agnes Alexiusson, Värnamo BK 2. Linda Larsson, IK Ymer 3. Katrine Steingrimsen, Djurgårdens IF 4. Tilde Fallström, Redbergslids BK 5. Elise Saulescu, BK Swing (j)
64 kg: 1. Jelena Jelic, Malmö BC [oklart ang viktklass - om 60 kg - nr 2]
69 kg: 1. Marianne Ahlborg, Vänersborgs BK 2. Malena Hede, Morgongåva BK
75 kg: 1. Love Holgersson, BK Swing 2. Zabrina Holmström, IF Göteborg Team Box 3. Claudia Özgun, BK Rapid (j)
81 kg: Ingen rankad
+81 kg: Ingen rankad
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Dambox, Ranking
Publicerat den 05/02 -18
Internationella Olympiska kommittén (IOK) har ökat tonläget och trycket mot AIBA. Undersökningar pågår och IOK hotar med att ta bort boxning från det olympiska programmet år 2020. Att toppen inom AIBA är korrupt råder det ingen tvekan om, men organisationen genomsyras av oärlighet vilket också spiller över på nationella förbund och domarkåren. Minns alla fixade domslut under stora turneringar. Det är stora summor i rörelse och det är synd om de aktiva att ha sådana ledarskap. Här är senaste nytt från tragedin AIBA. Det finns ett faktafel i artikeln. Det påstås att boxning var en förbjuden sport 1912 i Sverige. Därav inga olympiska boxningar detta år. Det är fel. Jag väljer att citera mig själv från Mästerskap/Landskamper/OS 1912 här på RINGSIDE:
"Boxningen ströks från OS-programmet 1912 i Stockholm.
Programpunkten utgick trots att Storbritannien och USA ville ha boxningen kvar. Boxningen hade funnits med såväl 1904 (St. Louis, USA) som 1908 (London).
Enligt den officiella motiveringen saknade arrangörerna kunskap om boxning eftersom sporten inte utövades i Sverige. Det var naturligtvis inte sant. Det hade boxats i flera år, fr.a. i Stockholmsområdet. Vid tidpunkten fanns det också flera boxningsinstitut i huvudstaden.
Sanningen är den att det var fel sorts människor som idkade boxning. De flesta kom från arbetarklassen och tillhörde helt andra kretsar än de militärer, adelsmän och "fint" folk som styrde och ställde inom idrotten. Den olympiska kommittén ville helt enkelt inte ha med boxarna att göra. Sedan är det en liten historisk ironi att svenskarnas intresse för pugilism ökade p.g.a. Stockholmsolympiaden. Med det är en annan historia..."
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: AIBA, OS
Publicerat den 30/01 -18
Med kriminella i toppen för den internationella boxningsledningen, vem kan då kritisera dem som finns på basplanet. Det borde bara vara en tidsfråga innan AIBA kastas ut från den Olympiska familjen... Läs och gråt... Läs mer →Publicerat i: AIBA
Publicerat den 31/12 -17
Här kommer utlovad decemberranking.
Den baseras på kända resultat och den enskilde boxaren av värderats enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Den som inte tävlar under given period sjunker som en gråsten för att helt avföras om inaktiviteten håller i sig. En del på RINGSIDE har även efterfrågat en ranking för damerna. En sådan kommer efter Golden Girl. I dagens läge finns det för få aktiva och de matchar alltför sällan. Ettorna är inga problem att utse, men de övriga...
49:
1. Fred Wibom, IF Linnéa (u) 2. Arnas Gerikas, Morgongåva (u)
52:
1. Dino Martinovic, BK Tiger (u) 2. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 3. Simon O Gabrielsson, IF Linnéa (u) 4. Mahmoud Moussa, GAK Enighet (u) 5. Yodkwan Idh, Vaggeryds BK (u).
56:
1. Sarvar Selar, IF Göteborg Team Box 2. Shabir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 3. Muhammed Qahir Qasimi, Redbergslids BK 4. Mohamed Darvishi, Djurgårdens IF (j) 5. Artur Asatryan, Guldstadens BK 6. Daniyal Sayed, Malmö BK (u) 7. Muzamill Akbari, Vänersborgs BK (u) 8. Kevin Scott, Morgongåva BK (u) 9. Hussein Mohammadi, Morgongåva BK (j). 10. Mohammad Ali Yazdani, Karlskrona BK (u).
60:
1. Yousufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohamed Abdulrahim, Malmö BC 3. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 4. Hampus Broman, BS Tor 5. Paolo Magui, BK Ringen 6. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 7. Javed Yunose, Skoftebyns AIS (u) 8. Mohammed El-Zein, GAK Enighet (u) 9. Munir Afshar, Skene AK (j) 10. Seleban Hussein, Angered BC.
64:
1. Yohannes Berhane, IF Linnéa 2. Emil Harrysson, BK Falken 3. Billy Liljekvist, IF Göteborg Team Box (j) 4. Roberto Bengtsson, Vaggeryd BK (j) 5.Emil Stor Hallstahammar KF 6. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (u) 7. Rasmus Broman, BS Tor 8. Naseer Haidari, Hammarby IF 9. Abdou Gherbi,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Ranking
Publicerat den 26/12 -17
Annandag jul brukade tidigare vara en bra dag att arrangera boxningar på. Så icke mera. Nu måste vi bokstavligen gå över ån för att finna svenska pugs i aktion. Odenseklubben A.Olympia upprätthåller sedan många år traditionen med annandagsgalor. Så även detta år. Förutom det lokala inslaget återfanns Yvonne Baek Rasmussen vs Zabrina Holmström på programmet. Hemmadamen vann klart. Tvenne tidningsartiklar rapporterar om evenemanget. Notera att det tycks vara lika svårt att få ihop intressanta galor i Danmark som i Sverige. Uppförsbacken är lång...
Lite dansk tidningsläsning här och här. Var så goda. Det är Flemming från Odense som bjuder på konfekten. Yvonne, som numera tävlar för Herlev Boxing, har en diger meritlista. Den kan skådas här. Mot svenskt motstånd är hon obesegrad sedan comebacken 2014. Offren kan skådas här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Matcher, Dambox
Publicerat den 24/12 -17
På julafton framför vi vår sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms Atletklubb är slutsåld,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Nostalgi
Publicerat den 11/12 -17
Det är väldigt många som under åren har efterfrågat min bok om den professionella boxningens historia i Sverige. Den publicerades under 2004 med titeln RINGSIDE. Den svenska professionella boxningens historia. Galor. Kommentarer. Resultat. Rekordlistor. Statistik. 719 sidor. Den såldes snabbt slut, men ibland återfinns den i antikvariat eller på nätet. Nu finns ett exemplar av verket på auktionssajten Tradera. Någon från Södertälje har lagt ut den som objekt. Auktionen går ut den 12 december kl. 23:37 så än finns det tid för den hågade. Grattis till vinnaren. Vederbörande har mycket att gotta sig åt... Länk här.
//CF
Läs mer →Publicerat i:
Publicerat den 09/12 -17
Idag är dags att putsa lackskorna och damma av chapeau-claquen. Djurgårdens pugilistiska garde firar 100 år av verksamhet. Vilket är något vi alla kan imponeras av. Klubben hade dock farit i farten några år tidigare, men låt oss inte vara petiga en dag som denna. Två Stockholmsklubbar är Sveriges äldsta och fortfarande existerande. Den andra är ärkerivalen IF Linnéa. Deras derbyn tilldrog sig stort intresse och gav upphov till åtskillig trycksvärta. Djurgårdens IF är unikt på så sätt att de medverkade till bildande av Svenska Boxningsförbundet i två omgångar. De var med om det första kortlivade försöket 1913 och de bidrog till grundandet av SBF 1919. Redan 1920 på det första svenska mästerskapet hemförde klubben en guldmedalj och det skulle bli fler. Den senaste kom 2015. Om jag räknat rätt har det blivit sammanlagt 94 SM-guld för herrarna och 5 för damerna på seniornivå.
Nedan ett foto på klubben främsta boxare genom tiderna - Olle Tandberg. Här tillsammans med sin tränare Gurra Bergman. Olle får stå som som symbol för klubben (han var urdjurgårdare till börden) och som en länk mellan den äldre och nyare eran inom sporten.
Vi lyfter samfällt ett glas skumpa av märket Krug Grande Cuvéé och hurrar fyrstämmigt för jubilaren.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info, Klubbar
Publicerat den 06/12 -17
Den 6 december fyller Stig Waltersson 80 år. Han är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna och tävlade som amatör för Norrköpingsklubben BK Akilles. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna och som nummer ett bland de svenska welterviktarna. Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet.
Det bör noteras att han mötte Bosse Högberg fem gånger. Stig vann samtliga matcher! Enligt Stig var Bosse enkel och förutsägbar att möta. Han var också 5-0 mot Branko Mikek, 4-0 mot Rolf Pettersson/Träff, 4-0 mot Ingemar Johansson, 3-0 mot Lars Risberg, 4-1 mot Torsten Sjödahl, 4-2 mot Bosse Pettersson plus en hel mängd X-0 mot diverse svenska mästare och landslagsmän. Det väger tungt, mycket tungt.
Det bästa sättet att hylla Stig är att beställa boken om hans liv. Beställ via förlaget Nomen.
Matchlista här.
Stig hälsar till alla sina vänner via RINGSIDE.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info, Böcker
Publicerat den 28/11 -17
Hans Olof Edvin Haglund gick ur tiden under fredagen. Som så många boxare uppnådde han en mycket hög ålder vilket är något att fundera över för boxningens belackare. Olle tävlade för Djurgårdens IF under 1940-talet och han hade klipp i nävarna. Till skillnad från idag var det en period då konkurrensen var granithård inom boxningen. På den tiden var det inte tal om några direktfinaler på mästerskapen. Olle var en välkänd pugilist inom Stockholmsboxningen och han fick också representera stadslaget i en kamp mot Prag under 1947. Samma år uttogs han även till Sverige B-lag i en match mot Danmark på bortaplan. Se fotot nedan. I det svenska laget ingick kommande storheter som Ingemar Burjström, Gösta Bergelin, Stig Sjölin, Jan Pahmp, Sven Karlsson, Olle "Skoftebyn" Bengtsson, Bengt Modigh. Namnen ger en fingervisning på klassen för dåtidens boxning och boxare.
Jag kan inte avhålla mig från följande festliga passus från Idrottsbladet och juniormästerskapen 1944 angående Olle. "Begeistringen hos publiken utlöste det förbittrade krigandet mellan Djurgårdens mellanviktare Olle Haglund och Linköpings south paw Arne Samuelsson. Här gavs och togs hårda smällar. Linköpings specialkaramell var en knallhård vänsterkrok mot kroppen. Haglund fick i 3:e två varningar av Jerka Ågren för öppen handske. Strax efteråt slog djurgårdaren ner motståndaren för räkning till 9, men denne hade så stort försprång att han vann rättvist". Partiell matchlista för Olle här.
Stort tack till Jonas Nilsson som förmedlade budet om sin morbrors bortgång.
Fotot nedan visar 3/5 av den svenska truppen i Odense inför kampen mot Danmark. Notera all snö...i Danmark!!!
Från vänster Nils Andersson (ej deltagare), Olle Haglund (Djurgården), Olle "Skoftebyn" Bengtsson (Skoftebyns AIS) och Bengt Modig (Djurgården). En kvartett prydliga herrar. Sådana finns inte längre i boxningssammanhang.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall, Foton
Publicerat den 07/11 -17
Boxningsverige efterlyser en ranking över sina boxare. Detta är en uppgift för Svenska Boxningsförbundet att uppställa en sådan, men därifrån är det tyst i detta viktiga ärende. Därför har undertecknade åtagit sig att upprätta en sådan över förbundets aktiva boxare klass-för-klass.
En ranking är inte bara en slags kvalitétstämpel, den är också ett incitament för de aktiva att försöka hamna högre på stegen.
Villkoren som vi har satt upp är att de som rankas ska ha licens för säsongen 2017/2018.
De skall ha gått matcher under innevarande säsong, med start 1 juli 2017, men med visst beaktande av SM-resultaten. Rankingen bygger på kända resultat.
Våra kriterier har varit följande.
* Klass på motståndet
* Inbördes möten
* Tävlingsflit
49 kg: Inga rankade
52 kg: 1. Mohammed Darvishi, Djurgårdens IF (J) 2. Simon O Gabrielsson, IF Linnéa (U) 3. Noah Nordby, Kalmar BK (U) 4. Fred Wibom, IF Linnéa (U) 5. Yodkwan Idh, Vaggeryds BK (U).
56 kg: 1. Sarwar Selar, IF Göteborg Team Box 2. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK (J) 3. Timor Hassani, Morgongåva BK (U) 4. Hussein Mohammadi, Morgongåva BK (J) 5. Hasrat Asatryan, Guldstadens BK (J).
60 kg: 1.Yosufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Paolo Magui, BK Ringen 4. Biniam Tesfagabr, Eskilstuna BK 5. Hampus Broman, BS Tor (U) 6. Neil Ibrahim, Upsala IF (J) 7. Mohammed El-Zein, GAK Enighet (U) 8. Seleban Hussein, Angered BC (J).
64 kg: 1. Yohannes Berhane, IF Linnéa 2. Emil Harrysson, BK Falken 3. Roberto Bengtsson, Vaggeryds BK (J) 4. Emil Stor, Hallstahammars KF 5. Rasmus Broman, BS Tor 6. Abdou Gherbi, Malmö BC 7. Johari Duishvili, Helge IF 8. Andreas Palm, IF Linnéa (J) 9. Hilal Saleh, Angered BC 10. Peter Ahlberg, Skoftebyns...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Ranking
Publicerat den 02/11 -17
Egentligen vill jag inte skriva om det här eftersom det är så anti-boxning, men det är så många som hört av sig och frågat. Det stämmer att den döde Bilal Hammoud en gång i tiden gjorde några juniormatcher för Upsala IF. Kanske gick det snett redan då, det vet jag inte, men med tiden blev hans belastnings-CV omfattande. Sina femton minuter av berömmelse kom väl via det fiaskoartade postterminalrånet i Göteborg 2008. Se artikel från Aftonbladet då domarna föll. Googla gärna namnen på de övriga kumpanerna, speciellt efternamnen och ni finner mycket från det undre skymningslandet...
Bilals matchlista så långt jag funnit.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Dödsfall, Så det kan bli, Kriminalitet
Publicerat den 25/10 -17
AIBA har sanktionerat att tidigare proffsboxare kan återfå sin status. De har även godkänt att proffsboxare kan deltaga på OS. Korkade beslut kan tyckas. Dock finns det vissa betydelsefulla villkor inblandade. Den tidigare proffsboxaren ska ha erhållit tillstånd av AIBA att fortsätta som amatör. I det av mig aktualliserade fallet där det tidigare proffset Vladeimer Terashvili plötsligt dök upp i Hammarby IF som nybörjande nollmatchare. Hans matchstatus ändrades senare till 100, men det skedde så att säga under galgen.
Här kommer min fråga till Svenska Boxningsförbundet. Hade ni hos AIBA ansökt, och fått ansökan godkänd, att Terashvili återfått sin amatörstatus? Var god att producera detta dokument så är saken ur världen. Om inte detta godkännande från AIBA finns - varför fick Terashvili tävlingsboxas på Hammarby IF:s gala? Jag tror att AIBA, EUBC och i sin förlängning Kampsportdelegationen skulle vara mycket intresserad av SBF:s hantering av sakfrågan.
Tillstånd krävs även för sådana som utövat MMA, Thaiboxning och dylikt. Det finns ett antal sådana som är registerade av SBF. Har även deras tillstånd erhållits av AIBA?
Ang regelverkets relevanta delar se nedan. Regelverket återfinns i sin helhet även på SBF:s hemsida.
"Vi förstår AIBA:s regler nedan avseende denna fråga och kommer att invänta AIBA:s skriftliga
bekräftelse innan boxaren ges behörighet att delta i boxningstävlingar.
2.2.2.1.1 Varje boxare som har tävlat som amatör eller professionell i någon kampsport är
behörig att tävla i en AIBA-tävling eller nationell tävling, på en tillämplig nivå,
under följande villkor:
2.2.2.1.1.1 När ett nationellt förbund önskar registrera en utövare från någon annan
kampsport som boxare, skall det nationella förbundet fylla i
ansökningsformuläret som visas i BILAGA B samt ett läkarintyg från det
nationella förbundets läkare och skicka dessa till AIBA för godkännande
och registrering. Registreringen kommer därefter godkännas av AIBA i
samråd med AIBA:s Technical & Rules Commission....
Läs mer →
Publicerat i: AIBA
Publicerat den 11/10 -17
I förteckningen över godkända licenser för säsongen 2017/18 återfinns en Vladeimer Terashvili född 1984. Hans licens (nr 19491) är beviljad av SBF per den 19 september 2017. Hans vikt anges till 69 kg. Han noteras också som nollboxare, dvs. en nybörjare utan matcher.
Denne Terasvihli har dock varit i ringen tidigare. Han kommer från Gori i Georgien och blev år 2009 svensk mästare under namnet Vame Kartveli. Sedan har han använt flera alias, så han är något svårfångad, men det är inte ovanligt med många identiteter bland dem som kommer hit. Den 20 juni s.å. blev han proffs och gick tio matcher. Samtliga matcher utom en gick i de forna össtaterna. Som proffs gick han under namnet Vladimer Terashvili (född 1984-09-04).
Han skall nu delta på en gala arrangerad av Hammarby IF Boxning mot en finländsk motståndare i något som kallas Bajen Rough House den 13 oktober. Relevanta länkar: från BoxRec, från Ringside, från Hammarby IF.
Hur gick det till när SBF beviljade licens för någon som boxats som professionell och hur kan han passera med nollmatcher?
Jag har kontaktat förbundet, den licensansvarige Åke Johansson och Hammarby IF Boxning i ärendet utan att få några svar.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli
Publicerat den 10/10 -17
Det internationella amatörboxningsförbundet, AIBA, har haft en märklig förmåga att välja usla ledare. Dagens styresman Wu Ching-kuo är inget undantag. Han har styrt organisationen med järnhand sedan sitt tillträde år 2006. Nu sitter han dock löst. Alla oegentligheter, sportsliga såväl som ekonomiska, har hunnit ifatt honom. Han har blivit suspenderad av AIBA:s disciplinära kommittee. "Wu was found to be in breach of several disciplinary codes and statutes". AIBA:s exekutiv har tidigare voterat sitt misstroende mot honom. Ytterligare information finns här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: AIBA
Publicerat den 24/09 -17
Inför höstsäsongen kan det vara tid för lite statistik. Noteringarna gäller per 23 september 2017.
Fram till detta datum har det varit nästan en och en halv miljon sidvisningar, eller 1.455.988 för att vara exakt. Besökarna kommer från 167 nationer där samliga världsdelar är representerade. I toppen för de tio främsta, förutom Sverige, återfinns Finland, Norge, Danmark, USA, Tyskland, Storbritannien, Polen, Frankrike, Ungern och Spanien. Sedan följer en lång rad länder ner till en enda besökare från Timor-Leste (Östtimor i vardagligt tal i östra asien).
Vad gäller Sverige så kommer besökarna från 370 orter där Storstockholmsområdet dominerar. Därefter följer Göteborg, Malmö, Lund, Örebro, Helsingborg, Uppsala, Sundsvall, Karlstad och Västerås. Så har det varit från start och det är inte så förvånande med tanke på hur boxningsverige fr.a. har sett ut. Längst ner kommer Vansbro som gör en Östtimor.
Antal registrerade boxare: 19.433 st. Antal matcher: 43.848 st. Utöver detta finns det 377 artiklar om stort och smått från den svenska boxningshistorien. Läs dem!
Söktips.
Ni behöver inte känna till hela namnet på boxarna. Det räcker med Johans - om ni är osäkra på om Johansson innehåller ett eller två ss. Eller Blom, om ni tvekar inför k eller q i Blomkvist/Blomqvist. Är förnamnet ovanligt så brukar det räcka med det för att hamna rätt. Ni måste dock stava korrekt till det ni söker. Det går nu att söka på klubbnamn även om samtliga ännu inte är indexerade. Även här räcker det med del av namn, ex.vis AIF. Ni behöver inte känna till exakt datum. Det räcker med 1978-10- för att finna alla matcher under oktober detta år. Det räcker faktiskt med 1978-, men då blir det åtskilliga träffar. Nationer söker ni efter nationsbeteckningen på svenska. Stava dock rätt i synnerhet för de fd sovjetiska republikerna eller försök med del av nationsnamnet,...
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 07/09 -17
För tio år sedan, den 25-26 augusti 2007 var det dubbelt firande i Valdemarsviks kommun. Första dagen ägnades åt ett ångbåtsjubileum (100 år) och dag två till att hylla bygdens kanske mest berömda person – Sveriges förste proffsboxare - Hjalmar Olsson/Jack Campbell. På initiativ av undertecknad beslöt Svenska Boxningsförbundet att uppmärksamma Hjalmar. Det var då 80 år sedan han avled. Kontakt togs med kommunen och Gryts hembygdsförening för ett gemensamt arrangemang. Minneshögtiden ägde rum i Gryt inte långt ifrån Hjalmars hem. Jag höll ett tal om hans spännande liv, min biografi om Hjalmar spreds och jag överlämnade som representant för SBF en minnesplatta till hembygdsförenings ordförande. Därtill visades information och fotografier omspännande Hjalmars liv och karriär på stora utställningsskärmar. Mycket folk och det var festligt så det förslog när Waxholm III anlände till Gryts brygga.
Texten på minnestavlan som var i skinande guld löd:
Hjalmar Olsson/Jack Campbell (1864-1927)
Sveriges förste proffsboxare
Debut 1882 i USA
Född och jordfäst i Gryt
Svenska Boxningsförbundet
Några foton från evenemanget nedan
Foto: G.Schött
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi, Proffsboxning
Publicerat den 06/09 -17
I år är det nittio år sedan Sveriges förste proffsboxare avled. Han hette August Hjalmar Olsson och föddes i Gryt i den östgötska skärgården den 9 november 1864. Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet. Amerikanska boxningshistoriker har förväxlat honom med att vara en av många irländare som boxades i USA. Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO efter 65 ronder. Sextiofem ronder. Hur många idag orkar sparra över den distansen? Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi, Proffsboxning
Publicerat den 03/09 -17
Världmästerskapen avslutades igår i Hamburg. Det var den nittonde upplagan av mästerskapen som arrangerades. 243 boxare från 75 nationer deltog. Sverige var endast synligt i sin frånvaro. Kuba tycks vara tillbaka på scenen igen. Med fem guld och två silver blev de överlägset bästa nation. Ett guld vardera gick till Kazakstan, Frankrike, Uzbekistan, Ukraina och Azerbajdzjan.
För blå-gults vidkommande har det blivit några få bronsplaketter genom åren. 1982 Shadrach Odhiambo (Redbergslids BK), 1986 Lotfi Ayed (IF Linnéa), 1997 Tonton Semakala (Tensta BK), 2001 Majid Jelili (Tensta BK). Som synes är det länge sedan svensk boxning kunde hävda sig i den internationella konkurrensen.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: VM, AIBA, Turneringar
Publicerat den 06/08 -17
Det har numera gått inflation i mästerskap när det avser boxning. För beslutsfattarna var det inte tillräckligt med det klassiska Europamästerskapet, de kände sig manade att även instifta en minivariant av detsamma, ett EU-mästerskap, för att ge extra status till en normal internationell turnering. De svenska framgångarna har varit i dalande på dessa tävlingar. Svensk damboxnig var tidigt ute och det gav en komparativ fördel. När sedan andra nationer började satsa på damboxning så halkade Sverige efter. Det första EU-mästerskapet avverkades i Italien 2006. Det började med ett guld och ett brons för svenskt vidkommande. Under 2006 i Frankrike blev det två guld och ett brons. 2008 i England såg ett svensk silver och ett brons. 2009 i Bulgarien blev medaljfritt, 2010 i Ungern och 2011 i Polen var riktiga lågvattenmärken. Det fanns inget blågult deltagande överhuvudtaget. 2013 i Ungern gav ett brons.
I årets upplaga av EU-mästerskapet som går i Italien återfinns fem blågula i ringen. Det är Lise Sandebjer (BK Örnen) i 51 kg, Helena Envall (IF Linnéa) i 54 kg, Sophia Smith (Skene AK) i 57 kg, Agnes Alexiusson (Värnamo BK) i 60 kg och Stephanie Thour (BK Värend i 64 kg). Först ut blev Stephanie Thour som i kvartsfinalen den 5 augusti förlorade mot den danska veteranen Yvonne Baek Rasmussen. Thour började bra, men blev smart inlurad i danskans stil och tappade därmed matchen. Thour har dock kvalitéer som förhoppningsvis kommer att blomma ut inom ett par år. Domarsiffrorna blev 1x 30-27, 3x 29-28, 1x 28-29 i danskans favör.
Under dag två noterades en seger och en förlust. Helena Envall hade inga större besvär med danskan Bettina Dahl (som nu också heter Konya). Det blev ett enhälligt domslut. Envall är överlägset bäst på distans, men varför går hon då in och bökar. Där vinner hon inga...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, Turneringar
Publicerat den 23/07 -17
Jag har behandlat den korrupta AIBA-ledningen i tidigare krönikor. Minns alla "fixade" matcher vid de stora turneringarna och mästerskapen. AIBA leds av diktatorn Wu Ching-kuo. Han styr organisationen med järnhand. De som opponerar blir på olika sätt bestraffade. Nu senast är det skumma ekonomiska transaktioner som blottläggs. Läs artikel i engelska Guardian.
Läs mer →
Publicerat i: AIBA
Publicerat den 10/07 -17
De gamla kämparna lämnar oss. Nu senast var det den fine göteborgsboxaren Karl Bengt Hansson. Han var aktiv i tre anrika boxningsklubbar - Landala Atletklubb, BK Defence och Redbergslids BK. Det trista dödsbudet nådde mig via "boxningsprästen" Ingo Söderlund. Det var en information jag tackar för. Bingas avled på Annedals ålderdomsdhem i juni. Han var en utmärkt pugilist men föll offer, som så många idrottsmän både före och efter honom, för den falske vännen alkohol. Han blev avstängd av Boxningsförbundet för sitt missbruk, men Söderlund kunde berätta att han under den senare delen av sitt liv funnit ro. Vilket känns bra att höra. Det är pugilisten vi vill minnas, inget annat.
Bingas besegrade mången god opponent. Bland offren noteras Hasse Thomsen, Willy Holmberg, dansken Achton Mikkelsen och norrmannen Hans Gulbrandsen. När den pugilistiska insatsen summeras står det följande på Bingas CV: Nordisk mästare, Svensk mästare, Landslagsman, Sydsvensk mästare, Svensk juniormästare och Distriktsmästare för juniorer. Han fick mycket goda vitsord i tidningarna för sina mästerskap. Därtill var han en bra sparring för diverse västkustproffs, bland dem en viss Ingemar Johansson.
Jag har ett personligt minne av vad som troligen var Bingas sista match. I Kalmar i januari 1966 mötte han hemmaklubbens Sven-Ivar Andersson i en ovanligt snabb och intensiv tungviktskamp. Bingas åkte hem till Götet med en 2-1 viktoria.
Partiell matchlista här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 01/07 -17
Idag den 1 juli startar den 98:e upplagan av det svenska herrmästerskapet. Herrarnas deltagarantal närmar sig med stormsteg damernas. Hela 29 (!) stycken har ansett sig redo att kämpa om medaljer och ära. 29 deltagare är en alla tiders bottennotering och den inkluderar ändå folk som närmast hör hemma i ett Nybörjarmästerskap. Svensk boxning tynar sakteliga bort, ändå kan man på förbundets hemsida läsa att den står sig stark internationellt.
För damerna är deltagarantalet hela 25 vilket faktiskt är en förbättring jämfört med föregående år. Även på damsidan innehåller fältet sådana som hör hemma på Nybörjarmästerskapet. Till skillnad från herrarna finns det dock en dam som håller måttet internationellt. Det är Lise Sandebjer från BK Örnen.
Nästa steg i SM-verksamheten vore väl att rationalisera bort det. Medaljerna kan skickas per post. På senaste juniormästerskapen erhöll en av de fåtaliga tjejerna en guldtrissa utan att ha gått en enda match. Nya tider, nya seder...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SM, Dambox, Turneringar
Publicerat den 21/06 -17
När jag letade efter en uppgift i mitt arkiv fastnade min blick på en rubrik i Idrottsbladet från den 28 november 1934. Rubriken och artikeln avser öppningskvällen för den lätta avdelningen på årets Juniormästarskap. Läs den gärna flera gånger och tanken svindlar, eller hur!?
1000 personer fingo vända om på Djurgårdsslätten igår!
Och fortsätter; "Juniorboxningarnas popularitet är numera grundligt inarbetad. Trots ovanligt tam reklam var varenda biljett slutsåld långt före 8-slaget och över 1000 personer fingo vända om på Djurgårdsslätten utan möjlighet att komma innanför portarna".
Fullt hus och tusentalet utanför som ville komma in. På juniorboxningar!!! Japp, tiderna förändras...
När vi ändå har hamnat på RINGSIDE till 1934 års juniormästerskap kan vi hylla segrarna. Då var det inte tal om några direktfinaler. Medaljörerna hade fått kämpa upp till sex matcher.
Flugvikt: Folke Pettersson, IF Linnéa. Bantamvikt: Kurt Persson, Solna BK. Fjädervikt: John Alm, Sandvikens AIK. Lättvikt: Alvar Andersson, Lucksta IF. Weltervikt Olge Johnsson, Malmbergets AIF. Mellanvikt: John Johansson, Huvudsta IS. Lätt tungvikt: Arne Svedman, IF Linnéa. Tungvikt: Harry Johansson, Säffle BK.
//CF
Not: På grund av det stora deltagarantalet tvingades SBF dela upp JSM på två omgångar. Den lätta avdelningen (flug-, fjäder-, welter- och lätt tungvikt) gick under november och den tunga (bantam-, lätt-, mellan-, tungvikt) i mellandagarna med finaler på det nya året. Denna ordning varade ända till mitten på 1960-talet då mästerskapet kunde avverkas samtidigt för alla viktklasser.
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar, JSM, Nostalgi
Publicerat den 17/06 -17
Den fyrtioandra årgången av Europamästerskapet har startat. Det avgörs denna gång i Charkiv i Ukraina. Tävlingarna pågår perioden 16-24 juni 2017. Sverige bidrar med fyra av de totalt 234 deltagarna. De tävlande kommer från 39 nationer.
Först ut var Yohannes Berhane, IF Linnéa. Han mötte en för mig okänd Moldav i 64 kg. Domarna hade enhälligt Dimitri Galagot som segrare (3x 29-28, 2x 30-27).
Dag två medförde en vinst. Halmstad BS Adolphe Sylva besegrade Marko Zeljko från Kroatien med 4-1 (4x 29-28, 1x 28-29).
Dag tre medförde ännu en förlust, men den var inte mycket att diskutera. Mariusz Gnas, IF Linnéa, mötte den mycket meriterade Oleksandr Khyzhniak från Ukraina och hade inte en teoretisk möjlighet att rubba ukrainaren. Killen är dessutom född i Poltava!!! Domarsiffrorna blev (1x 30-25, 2x 30-26, 2x 30-27). Jag försöker transkibera de krylliska namnen till svenska, men här var det svårt. Kanske kan någon bistå mig. I avsaknad av den ryska stavningen får hans namn till Chjzjnjak.
Dag tre slutade på bästa sätt. Denis Kauffer, IF Linnéa, plockade hem en säker seger över Paulius Zujevas från Litauen. Kvintetten domare voterade samtliga 30-27. Kanske, kanske, kanske har vi i Linnéan en tung framtidsman... Därmed var sextondelarna avverkade.
Dag fyra innebar respass för Halmstads BS Adolphe Sylva. Engelsmannen Pat Mc Cormack var klart bättre i allt vilket också samtliga domare konstaterade. Det blev (1x 30-25, 2x 30-26, 2x 30-27).
Under dag fem blev det tack-och-bock-och-hej för svensktruppen. Denis Kauffer mäktade inte med kroaten Damir Plantic. 0-5. Domarna voterade (2x 30-27, 3x 29-28). Jag överskattade uppenbarligen Linnéans förmåga, men ändå känns han som något för framtiden. Hoppas att jag inte har fel där. Svensk boxning behöver en tung boxare som håller på högsta internationella nivå.
Årets EM blev sämre än det föregående då det helt överraskande blev en bronsblecka,...
Läs mer →
Publicerat i: EM, Matcher, Turneringar
Publicerat den 01/06 -17
Som boxningshistoriker blir man glad varje gång någon skickar in en anhörigs klippbok. Dessvärre brukar gamla foton och tidningsurklipp kastas. Oftast är det barnbarnen som är de stora syndarna. Boxarens barn behöll materialet i en kartong som med tiden hamnade på vinden för att sedan hamna i spotunnan då barnbarnen tog hand om kvarlåtenskapen. Vad farfar/morfar gjort en gång i tiden tycktes helt ointressant. På så sätt har den ena pusselbiten efter den andra försvunnit i kartläggningen av den svenska boxningshistorien.
Det värsta exemplet på förlorat material jag känner till avser vår första proffsboxare Hjalmar Olsson, som i USA fightades under namnet Jack Cambell på 1880-talet. Han tillhöre bare-knuckle eran vilken gör honom nära nog unik för svenskt vidkommande. När han återkom till Sverige på senhösten 1919 medförde han enligt Idrottsbladet en "tjock bok med urklipp om sina boxningsmatcher". Denna bok skulle inte enbart varit av intresse för svensk idrottshistoria, utan och för amerikanska boxningshistoriker. Vad hände med klippboken? Jo, Hjalmar avled som ensamstående ute i den östgötska skärgården. En avlägsen kvinnlig släkting tog hand om en del lösöre och däri ingick klippboken. Efter några år dristade hon sig att öppna den. Hon var dessvärre religiös och fann materialet stötande och osedligt. Där återfanns inte bara boxningsrelaterat material utan även foton på galanta damer. Så ut åkte hela härligheten...
Jag har försökt att rekonstruera han karriär i en liten skrift om hans liv. Den återfinns här.
Därför är det extra trevligt när någon verkligen har bevarat och vårdat sin fars material. Reinhold "Chico" Jonsson (1947-2017) hette en boxare som var aktiv under 1960-talet och en bit in på 1970-talet. Hans arbete medförde en nomadiserande tillvaro så han tillhörde ett flertal klubbar i olika väderstreck, som Halmstads AIS, BK Älgen (Östersund), BK Tälje (Södertälje) och Vänersborgs BK. Han blev...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher, porträtt, Foton, Nostalgi
Publicerat den 18/05 -17
Den gemensamma nämnaren för nedantående? Någon? Någon som minns?
Maj Box, Bronco Cup, Mellansvenska, Falken Cup, Mattias minne, ACBC, Rinkeby/Tensta BO, Dalacupen, Fighter Cup, Malmö BO, Sweden BC, Botkyrka Cup, Enighet Cup, Göteborgs öppna, Gyllene Smeden, Medelpadscupen, KP Cup, alla distriktsmästerskap...Stockholm Box Open...
Och mest sörjd av dem alla - Den gamla hederliga lokala galan i Folkets Hus, Godtemplarlokalen eller Idrottshallen. Den som drog massvis med åskådare för att se de lokala hjältarna i aktion. Det var på den tiden då det fanns såväl boxare som publik,
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Turneringar, Nostalgi
Publicerat den 08/05 -17
Nyligen avslutades den 34:e upplagan av den polska Feliks Stammturneringen. Den är uppkallad efter den polska boxningen fader Feliks Stamm (1901-1976). Efter en blygsam egen boxningskärriär på 1920-talet blev han en mycket framgångsrik tränare och coach för det polska landslaget. Han medverkade bl.a. på sju OS-turneringar och fjorton Europamästerskap. Hans adepter plockade hem åtskilliga ädla medaljer genom åren. I Bydgoszcz dit han flyttade efter kriget finns en gata uppkallad efter honom. Han var i Sverige åtskilliga gången som coach. I september 1965 var han iniviterad av BK Köping för en sejour med klubbens boxare och för att drilla ett gäng svenska tränare. Boxningsförbundet hade tackat nej till Stamm. Ett beslut som måste betecknas som häpnadsväckande. SBF var inte intresserat av nya impulser. Stamm hade mycket att lära ut, men tiden var naturligtvis för kort för att han skulle göra ett ordentligt avtryck bland tränare och aktiva. Bl.a. påpekade han ett generalfel hos de svenska boxarna. De arbetade aldrig offensivt i defensiven. De slog sig aldrig ur en clich. De duckade också fel, framåt istället för neråt.
Turneringen som bär hans namn tillkom året efter hans död. Den har periodvis varit av mycket hög klass. Den svenska debuten kom 1979 via Ove "Jätten" Lundby, Tapio Partanen och Anders Eklund. Det dröjde ända till år 2000 innan den första guldmedaljen kunde hämtas. Det var via den utmärkte Andreas Gustafsson som tyvärr slutade alldeles för tidigt. Den blågula närvaron har totalt sett varit ganska blygsam med undantag för några år under 2000-talet. På årets turnering deltog tre damer och fem herrar. Som bäst nådde en dam semifinalen och två herrar samma nivå.
På fotot nedan syns Feliks Stamm tillsammans med det polska landslaget som var i Stockholm den 15 december 1946. Nationsutbytet slutade 4-4. Matcherna återfinns här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Turneringar, porträtt, Foton
Publicerat den 02/05 -17
Den 22 april 2017 vann irländaren Caomihin Hynes den fina turneringen Montana Belt i Frankrike. I finalen besegrade han IF Linnéas Mariusz Gnas. Veckan senare blev Hynes svårt knivskuren i ett överfall i Belfast. Vi lever helt uppenbarligen i en sinnesjuk värld där alla hämningar och spärrar har släppt. Artikel över dådet här.
För svenskt vidkommande gick det förutom Gnas finalplats inget vidare. Helena Envall, Amanda Lundström och Katrin Norén åkte ut på direkten. Yohannes Berhane vann en match innan det blev respass. Denis Kauffer likaså. Samtliga från IF Linnéa. Varför var bara Linneor på plats? Heder åt dem, men det borde väl varit åtskilligt fler klubbar som deltog i denna turnering!?
Hoppas att någon från Linnéa läser detta och skickar en välgångshälsning till Hynes och framför sitt deltagande till hans klubb.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Turneringar, Kriminalitet
Publicerat den 01/05 -17
På Öppet arkiv finns ett par filmupptagningar från svenskt landskamspsutbyte under 1940-talet. Den 21 mars 1943 mötte Sverige sin danska motsvarighet i Alvikshallen Stockholm. Det var den tjugofjärde utbytet med Danmark sedan första landskampen 1923. Då blev det överraskande oavgjort. Den här gången blev det en klar svensk viktoria med 6-2. Det svenska laget bestod av Tage Pagård (Persson), Alingsås BK som övertygade i sin landslagsdebut, Stig Kreüger, IF Linnéa som fick en domarseger, Kurt Kreüger, IF Linnéa blev däremot bortdömd, Gösta Pettersson, BK Örnen förlorade klart, Börje Wretman, BK Örnen tog en klar seger, KG Norén, Redbergslids BK gick segrande från ringen, Nils Frisk, IFK Linköping gjorde det rätta i en livlig match och Nils Andersson, BK Sparta konfirmerade den klara svenska segern. På upptagningen ser vi Pagård/Persson, KG Norén och Nisse Andersson i aktion.
Kriget gjorde det naturligtvis svårare att arrangera landskamper. Så under 1944 blev det bara en match och för motståndet stod Finland. Även den kampen gick i Alvikshallen och i almanackan stod det 8 december. Det var den trettonde gången nationerna möttes sedan starten 1929 då det blev blå-gul vinst. Det svenska gänget vann också denna gång, nu med 6-2. Stig Kreüger, IF Linnéa besegrade lite överraskande det finska ässet Elis Ask, Tage Pagård (Persson) Skövde AIK gjorde pånytt vad han skulle, Kurt Kreüger, IF Linnéa knockade sin opponent, Börje Hansson, BK Örnen såg sig besegrad, likaså Bernhard Engström (BK Örnen). För det tunga gardet gick det bra. Allan Ekwall, BK Björnen i Hälsingborg, Kurt Stehlin, Huvudsta BK och Nils Andersson, IF Linnéa var klara segrare. I aktion skådas bröderna Kreüger, Engström och Nisse Andersson. Notera att Nisse hade hederuppdraget att vara fanbärare vid bägge landskamperna.
Länk till landskamper 1943 och 1944.
Tipset angående journalfilmerna kom från en släkting till Nisse Andersson. Stort...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Matcher, Foton, Landskamper, Filmupptagningar
Publicerat den 27/04 -17
Det är ett ståtligt gäng som poserar för fotograferna efter finalerna för 1926 års svenska mästerskap. Det var det sjunde mästerskapet i ordningen och det gick sedvanligt på Djurgårds-Cirkus i Stockholm inför fullsatta hus. Deltagarantalet uppgick till 73 och sex av de åtta guldmedaljerna kom från Stockholmsföreningar. Djurgårdens IF blev bästa klubb med tre guld och ett silver. Mästerskapet gick i stort sett till tidningarnas förhandsfavoriter. På fotot vimlar det av svenska mästerskapstitlar, landskampsuppdrag, EM- och OS-medaljer.
Från vänster i bild har vi: Tungvikt Gustaf Magnusson, Djurgårdens IF. Hans karriär fick ett abrupt stopp efter en fyrverkeriolycka. Betydelsefull tränare för John Andersson och Olle Tandberg. Lätt tungvikt Nisse Ramm, Djurgårdens IF. EM-silver och EM-guld, OS-silver. Senare proffs. Mellanvikt Olof Falk, BK Örnen. En förtida död satte punkt för en karriär som kunde ha fört honom hur långt som helst. Han var den förste som erövrade fem raka SM-guld. Därtill ett EM-brons. Falk är en av de stora okända i vår boxningshistoria. Weltervikt Oscar Kjällander, Djurgårdens IF. Senare proffs. Lättvikt Gunnar Berggren, Hammarby IF. EM- och OS-brons. Senare proffs. En av de mer underskattade bland de svenska amatörboxarna. Fjädervikt John Wennberg, Vänersborgs IF. Senare proffs. Bantamvikt Åke Jacobsson, Redbergslids BK. Senare proffs. Känd ringdomare på såväl amatör- som proffsgalor. Flugvikt Harry "Loppan" Jansson, IF Linnéa. Välkänd tränare i olika stockholmsklubbar.
Samliga resultat frå SM 1926 här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: SM, Turneringar, Foton
Publicerat den 04/04 -17
Den 26 juni 1959 är för evigt inristat i svensk idrottshistoria. Denna dag blev Ingemar Johansson världsmästare i professionell tungviktsboxning. Obs! Det var vid en tidpunkt då det endast fanns en mästare. Idag finns det bortåt ett dussin alfabetstitlar som ståtar med "sin" etta. Brrr! Nedan är en länk till ett reportage då Ingo återvänder från New York som nykorad champ. Han har mellanlandat i Köpenhamn på väg till Göteborg och uppståndelsen är stor. Det har snart gått 60 år sedan Ingo erövrade tungviktskronan och någon ny Ingo lär vi aldrig få uppleva.
Här får ni en dansk läsövning på köpet:
Optagelsessted: Københavns lufthavn. Efter den begivenhedsrige verdensmesterskabskamp i boksning i New York kom Ingemar Johanson til København. Her ventede ham en ny kamp, kampen med journalister og autograf-hungrende beundrere. Ingemar Johanson var på rejsen ledsaget af sin unge forlovede. Kampen med den forsamlede beundrerskare, klarede Ingemar med sit charmerende smil, og de fleste af de unge mennesker gik derfra med den eftertragtede autograf.
Klippet kommer från Dansk kulturav och förmedlades av Carl Falkenberg. Tack-och-bock för det.
Här återfinns Ingemar Johansson amatörmatcher. Plus det ståtliga mästarbältet.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Filmupptagningar, Nostalgi
Publicerat den 23/03 -17
Svenska Boxningsförbundet är en organisation som befinner sig i upplösning. Alla gör som de vill och det är ett gäng informella ledare som egentligen styr bakåtsträvandet. Den som blir vald till ordförande på kommande årsmöte borde anmäla SBF till Kampsportdelegationen för en genomlysning av den egna organisationen. Ett slags boxningens motsvarighet till Lex Maria om ni så vill. Det förekommer nämligen så mycket skit inom svensk amatörboxning att man kan bli mörkrädd. Är det verkligen någon som tror att alla startböcker är korrekta? Är det verkligen någon som tror att alla matcher blir införda i startböckerna? Är det verkligen någon som tror att det finns läkare vid alla tävlingar? Är det verkligen någon som tror att alla boxare blir läkarundersökta? Är det verkligen någon som tror att samtliga domare som innehar bok har gått alla de kurser som krävs? Är det verkligen någon som tror att det inte förekommer fusk med statliga och kommunala bidrag i olika former? Är det verkligen någon om tror att alla ledare är ”rena”? Listan är deprimerande, men kan göras betydligt längre…
Ekonomin är i ruiner. Det är inte så konstigt. Sporten är liten och vilken sponsor vill satsa en spänn på en sport som är så nersolkad som boxningen? För de vanligaste företagen som brukar sponsra idrott är boxning intimt förknippad med kriminalitet och de har inte så fel. Vilken hedervärd medborgare vill synas i dylika sammanhang. Naturligtvis ingen. Därmed blir det också noll kronor i kassan. Den nye ordföranden måste ta krafttag för att skapa en bättre intern kultur. Ett första steg är att utfasa en mängd dåliga ledare och normsättare. Det finns för mycket inavel i organisationen som varit med alldeles för länge och som styr och ställer efter eget behag.
Ekonomin borde vara prio ett, men ingen av ordförandekandidaterna har presenterat...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar
Publicerat den 19/03 -17
En av de flitigare besökarna på RINGSIDE skickade en festlig länk som förtjänar större publik. Det är ett fotoreportage över olika boxare som har hedrats med att stå staty. En ära som oftast tilldelats kungligheter och politiker. I kavalkaden hittar du allehanda kända pugilister från boxningens tidiga period över till gårdagens mest kända utövare. Här återfinns namn som John L Sullivan, Jack Dempsey, Max Schmeling, Rocky Marciano, Robero Duran, Felix Trinidad, Roberto Duran och åtskilliga fler. Även allas vår Ingo ingår i samlingen. Somliga verk är utmärkta, andra förfärliga, några kitch. Tvenne skulpturer sticker ut. De är excellenta. Det är hyllningen till den amerikanska boxningstrupp som förolyckades i Polen 1980. Fjorton boxare, åtta ledare och 65 andra passagerare miste sina liv i en flygkrasch och det är ett riktigt rörande monument. Bäst av dem alla är en imposant tvåtusenårig pjäs. Den visar en gammal antik mästare i all sin kraftfullhet. Man känner riktigt hur de tunga precisa slagen kommer farande genom historien.
Mycket nöje till paraden.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst, porträtt, Kultur
Publicerat den 07/03 -17
Den 19 september 1961 timade den femtiofemte landskampen sedan starten 1923. De rödvita var i ledning med 26 segrar mot 16 och 12 hade slutat oavgjorda. Landskampsutbytet med Danmark brukade höra till säsongens höjdpunkter. Det brukade gå hett till inte bara i ringen utan även på läktarna och domarkriget var mer regel än undantag. Debatten efter vissa domslut kunde vara intensiva. Den här gången blev det dock inte mycket att diskutera. Landskampen gick i Aarhus och de danska aviserna krävde hemmaseger. Nationerna hade mötts tidigare under våren och då blev det 5-5 i Stockholm, vilket danskarna betraktade som en förlust. Lokalbladet tippade, som framgår av urklippet nedan, 7-3. Tidningen presenterade de fem "tunge svenskerne" med foto. Notera hur prydligt klädda boxarna var. Idag råder som bekant en annan tingens ordning. De var Torsten Sjödahl (Värnamo BK) som förlorade, Bosse Högbrg (BK Defence) som vann, Alf Risberg (BK Örnen) som förlorade, Daniel Freiman (Upsala IF) som vann och Ulf Andersson (BK Örnen) som vann. Övriga blågula var Jan "Plutten" Persson (BK Sparta) som vann, Björn Hagert (IK Ymer) som förlorade, Kent Seijboldt (Eskilstuna BK) som förlorade, Denis Andersson (Stockholms AIF) som förlorade och Arne Högsten (Hälsingborgs BS) som förlorade. Slutresultatet blev alltså sämre än det förväntade, sett med danska ögon, förlust med 4-6. Evenemanget bevittnades av 4000 åskådare.
Enligt Aarhus Amtstidendes sportsida så var matchen mellan Finn Nielsen och Kent Seijboldt eftermiddagens höjdpunkt. Tungviktaren Ulf Andersson stod för en snabb och effektiv seger. Efter två minuter var hans motståndare färdig.
Resultat och matcher från landskampsåret 1961 här.
Urklippet kommer från Ulf Anderssons samling.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Landskamper
Publicerat den 26/02 -17
Karl Preutz avled den 23 februari 2017. Han var en mycket bra boxare som var aktiv under svensk boxnings gyllene period på 1950-talet. Han började träna boxning som tolvåring och sin första match vid nyss fyllda femton. Preutz tävlade för Hässleholms BK och han var samtida med storheter som Ingemar Johansson, Lennart Risberg, Thörner Åhsman, Rolf Storm, Stig Johansson och Stig Sjölin. Preutz adelsmärke var kraft och hårdhet. Han blev aldrig svensk mästare, men var SM-tvåa vid tre tillfällen 1952-1953 respektive 1955. Till meriterna hör fem landslagsuppdrag, Nybörjarmästare, Juniormästare och Sydsvensk mästare. Därtill ett Nordiskt brons på den tid man gick en match om bronsmedaljen. Han är den ende som besegrat både Lennart Risberg och Thörner Åhsman. I en av sina landskamper vann han över den sedermera kände finske proffsboxaren Pekka Kokkonen.
Låt oss lyssna till den tidningsröst från december 1954 som refererade matchen mellan Preutz och Risberg. "Kvällens skarpaste match gick mellan Lennart Risberg, Stockholm och Karl Preutz, Skåne. Risberg gick på knock från första början men Preutz kontrade suveränt med vänstern. I andra ronden hade Risberg Preutz mot repen för en serie slag men kunde inte fullfölja för knockout. Istället kom Preutz igen och krutet i vänstern hårdnade så att Risbergs vänstra ögonbryn gick upp. Samlade poäng i ladorna med den raka vänstern och fina undanglidningar. Klar och bejublad poängseger för hässleholmaren". En rubrik från Sydsvenska Dagbladet löd: "Kalle Preutz boxade ut knockout-mannen". Kampen ingick i en stadskamp mellan Skåne och Stockholm som slutade oavgjord 5-5. Det var de två tunga herrarna Preutz och Kjell Andersson från Enighet som räddade oavgjort för Skåne.
Christer Franzén
Partiell matchlista här.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 12/02 -17
En gång i tiden var EBU (det europeiska proffsförbundet) att betrakta som en tämligen hedervärd organisation. EBU skiljde sig från de genomkorrupta WBC, WBA, IBF, WBO och de andra i bokstavssoppan. Dessa är inget annat än affärsdrivande företag i det produktsegment som kallas boxning. Igår (11 febr 2017) hade EBU sanktionerat en kamp om den vakanta europatiteln i "super-lightweight". Anthony Yigit var ena parten, inget ont om honom, han ska ta alla chanser han får. MEN, och detta är ett stort och korrupt aber. Den andre utmanaren till titeln var en engelsman vid namn Lenny Daws. Han gick sin senaste match den 5 december 2015 och då förlorade han. För att hitta en vinst för honom måste vi gå ända tillbaka till 25 juli 2015. Det är alltså 581 dagar sedan hans arm höjdes i luften. En värdig EM-kandidat? Någon? Hur i h-e resonerar man inom EBU. Det är välkänt att titelmatcher kan köpas. De olika alfabetsorganisationerna ställer sig gärna till förfogande. De har många kommissionärer att göda. Men är det lika illa ställt med EBU? Det krävdes uppenbarligen inga meriter för att få kämpa om europatiteln.
När vi ändå är inne på ämnet. På senare tid har vi också sett en trend att alltfler svenska amatörer "går över" som det brukar heta. Det tycks vara så att ju sämre amatör, desto hetare vilja att bli proffs. Att vara professionell brukar innebära att utövarna får betalt. Så inte inom boxning. Endast några få av våra proffs får någon ersättning alls och när så sker är den påfallande blygsam. De övriga måste betala allt själva, "all-inclusive" som det brukar heta i turistbroschyrerna, ofta även för motståndet, som i sig är billigt i alla bemärkelser. Lik från Baltikum går för en ringa penning på marknaden.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli, Proffsboxning
Publicerat den 23/01 -17
Förra gången RINGSIDE presenterade en historisk rankinglista var för året 1966. Nu återvänder vi till säsongen 1974/1975. Den sammanställdes av den tidigare rikstränaren Sten Berglund. Det var betydligt lättare att ranka boxarna då än var det är idag, därför att det tävlades så mycket flitigare förr. Idag råder närmast likstelhet eftersom de flesta tränare bara är ute efter säkra segrar till sina adepter. På dylikt lär man sig inget. Nåväl, låt oss minnas gamla, och i en del fall, fallna kämpar.
Flugvikt: 1) Bernt Olsson, BK Falken 2) Terry Laitala, GAK Enighet 3) Lennart Karlsson, IFK Linköping 4) Bo Nilsson, Majornas BK Bantam: 1) Christer Carlsson, Haninge BK 2) Per Gunnarsson, Värnamo BK 3) Jouni Anttonen, BK Fighter 4) Lars Gustavsson, Narva BK Fjäder: 1) Kire Stojanovski, Halmstads AIS 2) Håkan Danielsson, Redbergslids BK 3) Tommy Johansson, BK Örnen 4) Peter Weise, BK Falken Lättvikt: 1) Ove Lundby, BK Örnen 2) Ulf Carlsson, Katrineholms BK 3) Kole Talevski, Redbergslids BK 4) Carl Falkenberg, GAK Enighet Lätt welter: 1) Christer Karlsson, Katrineholms BK 2) Tauno Lothander, BK Örnen 3) Jan Öjerskog, BK Fighter 4) Karl Otto Ottosson, Eksjö ABK Welter: 1) Lars Larsson, Huddinge BK 2) Thomas Åkerman, GAK Enighet 3) Hans Bång, BK Örnen 4) Jens Schlütter, Malmö BK Lätt mellen: 1) Leo Vainonen, BK Falken 2) Bo Ljung, Kristianstads BK 3) Lars Ottosson, Eksjö ABK 4) Lars Andersson, Enköpings BK Mellan: 1) Branko Mikek, Narva BK 2) Kevin Cadwallander, Stockholms AIF 3) Claes Olsson, Säffle BK 4) Åke Eriksson, BK Masen Lätt tungvikt: Nils-Erik Rosén, Kalmar BK 2) Bengt Wiklund, BK Masen 3) Åke Johansson, BK Falken 4) Håkan Bergman, Sundsvalls BK Tungvikt: 1) Kennerth Wiberg, Eksjö ABK 2) Dennis Pettersson, Redbergslids BK 3) Lars Axelsson, BK Akilles 4) Torsten Falk, BK Kelly.
Not: I en del fall har Berglund dubblerat boxarna i olika vikter. De har här "gallrats".
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi
Publicerat den 01/01 -17
Välkommen till ett nytt boxår på RINGSIDE. Först ett stort tack till alla er som bidragit med uppgifter, foton, korrigeringar, resultat och övrigt material som hjälper till att hålla den svenska amtörboxningshistorien levande. Här är lite statistik som visar att RINGSIDE når långt, mycket långt. När år 2016 lades till handlingarna fanns det i databasen 38.373 matcher och 16.936 boxare. Därtill 354 artiklar som på olika sätt speglar vad som en gång timat. Under året kom besökarna från 137 nationer fördelade på 1.984 orter/städer. De bidrog tillsammans till 366.972 sidvisningar.
Nationernas topp tio var Sverige, Finland, Norge, Danmark, USA, United Kingdom, Tyskland, Polen, Frankrike och Nederländerna. Orternas topp tio var Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingfors, Lund, Helsingborg, Örebro, Uppsala, Karlstad och Sundsvall.
De mest populära perioderna för besökarna har varit 1920-talet, 1950-talet och 1970-talet.
Med tanke på den katastrofala ranking som presenterades av SBF så vore det klokt om ni ute i klubbarna skickade en kopia på resultatrapporterna till mig. På så vis behöver det inte bli någon diskussion om vem som är bäst. Det är bara att jämföra matchlistorna för respektive boxare.
Ute bland klubbarna finns också mängder av gamla startböcker. Sänd dem till mig så noteras de i databasen. Varje gång klubbnamnet syns så är det god PR er.
Så fortsätt bidra med material. Tillsammans gör vi RINGSIDE.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 24/12 -16
På julafton hyllar vi Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Det är saxat från min bok om Narvas historia. Vill...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Klubbar, Nostalgi
Publicerat den 17/12 -16
Här är ett fint foto från den anrika Eriksdalshallen i Stockholm. Aktörerna är Stig Waltersson från BK Akilles till vänster och västtysken från Dortmund Günther Valtinke till höger. Stig kunde denna afton lägga ytterligare en seger till handlingarna. "Stigga" eller "Walter", som han också kallades, är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Stig besegrade Bosse Högberg fem gånger av fem möjliga. Glöm inte det!
Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna. Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Betrakta det nästa gång det är Gripen Cup. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet. Dessutom kan påpekas att Stig fyllde år för några dagar sedan. Så hedra honom genom att läsa hans biografi. På köpet får ni en stor portion svensk boxningshistoria. Beställ via förlaget Nomen eller i bokhandeln.
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Foton
Publicerat den 12/12 -16
Att upprätta en rankinglista över de främsta boxarna är en grannlaga uppgift. Den är en viktig konsumentupplysning för såväl aktiva som för ledare och tränare. Det behöver väl inte tilläggas att den/de som hanterar rankingen måste vara kompetent folk.
För att en ranking inte skall bli helt godtycklig krävs kriterier för densamma. Den måste baseras på kvalitén på motståndet och hur aktiv boxaren varit. För att ta ett övertydligt exempel. Ett OS-guld ger åtskilliga rankingpoäng, en direktfinal i någon lokal cup och liknade, ger få poäng. Inbördes möten måste väga tungt. Minns den förfärliga uttagningen av Agnes Alexiusson trots att hon förlorat fem gånger av fem möjliga mot sin främsta rival Ida Lundblad. Den boxare som inte tävlat på tre månader borde betraktas som inaktiv och därmed strykas ur rullorna.
Nu har SBF i all sin vishet tilldelat Jan ”Raggarn” Eliasson, Lider Máximo från TiFa BC i Tidaholm, detta uppdrag. Man undrar varför? SBF kan väl gå vidare och utse honom till kassör också?! Han har ju gett prov på åtskillig ekonomisk fingerfärdighet genom åren. Nåväl, låt oss betrakta hans decemberranking.
Herrar 52 kg: De två som rankas borde betraktas som inaktiva. Det är länge sedan någon av dem gick en match så klassen skulle ha strukits.
56 kg: En riktigt svag klass. De två första har långa förlustrader mot tämligen beskedligt motstånd. Sedan följer det verkliga haveriet. Ett riktigt lågvattenmärke. Tre stycken 0-matchare innehar platserna 3-4-5. En av dessa ”nollor” tillhör TiFa. Varför inte lägga in några diplomare också? De är med största säkerhet bättre än de tre som nu ockuperar platserna. En boxare som återfinns på plats tre kan anses mogen för tuffa internationella uppdrag. Trean i 64 tilldelas ju landslagsuppdrag. Den nu utpekade trean - vad skulle han göra på Ahmet Cömert cup?
60 kg: Där ser det lite...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, DDD, Så det kan bli
Publicerat den 06/12 -16
Så var det dags igen för utmärkelsen årets idrottsbragd. Svenska Dagbladet har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Huruvida den i år premierade golfinsatsen var tillräcklig undgår min bedömning. Boxning har inte mycket att komma med i bragdsammanhang numera. OS blev ett fiasko och vad Badou Jack gör borta i USA är bara något för de mest hängivna entusiasterna. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch. Det finns ett lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets reella innebörd en verklig bragd. När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John tvingades åka ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933. Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988).
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli
Publicerat den 24/11 -16
Ett stort grattis till BK Örnens Lise Sandebjer! Hon knep en glänsande silvermedalj på damernas Europamästerskap i Bulgarien. Det var den första silverplatsen som bestegs sedan 2009, då det faktiskt hemfördes alla valörer. En stor del av framgången har hon i "Coach Perkele". Han är en av de få tränare som söker och anammar internationella erfarenheter, samt knyter värdefulla kontakter bland ledande boxningsnationer. Det finns alltför många tränare i dagens boxningssverige som i princip bara lär ut samma saker som de själva kunde då de var aktiva för 15-20 år sedan. Kunskap inom idrott är idag en färskvara, så det gäller att vara alert för den som vill vara i framkant. Den viljan tycks vara en bristvara. I övrigt var de svenska damernas framgångar beskedliga. Det blev som det brukar på stora mästerskap, som bäst en seger innan det var dags att kvittera ut returbiljetten hem. Ett par av uttagningarna kan man sätta frågetecken för, men jag antar att det var klubbarna som stod för kostnaderna, inte det fattiga förbundet. Men låt oss vara snälla, vi får kalla det "erfarenheter inför framtiden". Det stora olympiska hoppet från Småland bevisade ännu en gång att den tidigare förbundstränarens satsning på henne var missriktad. Det är en sak att vara framstående junior, en helt annan att komma ut i den grymma seniorvärlden...
Hur det gick på EM vet ni här. Nedan foton på Lise med sin medalj och med tränaren Petri Eriksson.
Läs mer →
Publicerat i: EM, Dambox, Turneringar
Publicerat den 22/11 -16
Den 25 april 1956 var det fint besök i Stockholm. Så blev det också fullsatt i Eriksdalshallen, 4.600 betalande. Öststatsboxningen kom starkt efter andra världskriget med Sovjetunionen, Polen och Tjeckoslovakien i spetsen. Till Europatoppen hörde också Ungern och det var stäppens söner som stod för motståndet i april. I det ungerska landslaget ingick bl.a Laszlo Papp. Han är en av världens främsta amatörboxare genom tiderna. Papp erövrade tre OS-Guld i rad (1948-1952-1956). Det säger väl allt! Han hade en otrolig amatörlista med 301 vinster, 12 förluster och 6 oavgjorda. En av de få boxare som kunde bjuda honom motstånd var vår egen Stig Sjölin. Tyvärr blev det inget tredje möte dem emellan i Eriksdalshallen. Det var dock inte bara Papp som kunde boxas i det ungerska laget. Vilket skulle bevisas. Med eftertryck. Trots att Sverige ställde upp med ett järngäng blev det förlust med 2-8. Vad sägs om Alf Norbeck (Eslövs IK), Sven Strålberg (BK Winter), Olle Eek (Kalmar BK), Bosse Högberg (Hisingens BK), Karl Bergström (IF Linnéa), Kurt Johansson (Värnamo BK), Sören Danielsson (IK Balder), Bertil Larsson (Nacka BK), Lennart Risberg (BK Örnen) och Thörner Åhsman (Landala AK). De hade alla knockat sina motsvarigheter inom dagens boxning. Vem hade stått ens en minut mot ex.vis Bosse Högberg och Lennart Risberg. Mot de hårdföra ungrarna kom de flesta till korta. Olle Eek gjorde en bra match liksom Kalle Bergström, Bosse Högberg var "tapper". Danielsson hade inte en chans mot Papp. De två segrarna hemfördes av Risberg och Åhsman. Den förre efter en ordentligt holmgång. Han hade motståndaren i golvet med kunde inte avgöra. Åhsmans opponet blev diskad i tredje för "ojust boxning". Resulat i detalj från Sverige vs Ungern återfinner ni här. Fotot och referatet nedan kommer från en ungersk idrottstidning och är inskickade av János Erdei. Ett stort tack till...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Foton, Landskamper
Publicerat den 07/11 -16
Efter sin karriär blev Thörner Åhsman en engagerad tränare för Hisingens BK i Göteborg. Drillen gick i källaren på Vårväderstorget och under honom kom det fram ett helt gäng talanger med namn som Tommy Snare, bröderna Pramås, Roland Ericsson, Steve Stömblad, Peter Nyman, Peter Hagby och Jack Johnsén. Thörner satte inte sitt namn under startboksansökan för vem som helst. Boxaren in spe fick först bevisa att han var vältränad och hade mod inför de uppgifter som väntade. Fotot nedan visar en engagerad Thörner som sekond för Jan Rosén. Stort tack till Jan för den inskickade bidraget som också bifogade följande kommentar: Han var en fantastisk tränare och ledare, och en människa med sunda grundläggande värderingar som skapade en atmosfär som fostrade oss alla i en god anda av kamratskap och respekt. Thörner hade alltid hade en historia att berätta, dom tog aldrig slut.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, porträtt, Foton
Publicerat den 02/11 -16
Thörner Åhsman var en utmärkt tungviktare som hade sin huvudsakliga karriär förlagd till 1950-talet. Han började i den på sin tid fina göteborgsklubben Haga Atletklubb för att fortsätta i Landala Atletklubb. Med tiden blev Thörner tre gånger svensk mästare - 1954-1955 och 1957. Han hade ett strålande landskampsfacit med 13 vinster på 15 matcher. Sammanlagt blev det 88 amatörkamper med 17 nederlag. Inget dåligt facit. Blev Stor Grabb nr 61 i ordningen. Hans mest spektakulära vinst var när kan knockade Lennart Risberg i första ronden under SM 1957 i Stockholm. Thörner ingick i den svenska OS-truppen 1956 i Melbourne tillsammans med Stig Sjölin och Lennart Risberg. Förväntningarna var mycket höga på trion, men det blev som det brukar när blå-gula kämpar tävlar på internationell toppnivå. Som proffs var Thörner inte lika framgångsrik. Han hamnade i skuggan av Ingemar Johansson och Lennart Risberg. Dessutom matchades han mycket märkligt av Edwin Ahlqvist. Som bäst rankades Thörner som nummer fem i Europa. När jag författade min bok om den professionella boxningens historia i Sverige hade jag en hel del kontakt med honom. Som orsak till sina ibland mindre goda proffsinsatser angav Thörner att när det gällde spände han sig på ett oförklarligt sätt. På träning och sparring satt högern perfekt, men under matcherna ville den inte lossna. Som amatör hade han haft en hög procent avslut på knock-out. BoxRec rankar honom som den femte bäste svenske professionelle tungviktaren genom tiderna efter Ingemar Johansson, Olle Tandberg, Harry Persson och Anders Eklund.
Partiell amatörlista här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 28/10 -16
Det kan inte ha hänt särskilt ofta, om ens någon gång, att en svensk amatörboxare har varit affischnamn i Danmark. Den statusen tilldelades den utmärkte Kurt Johansson inför en match i Aalborg. Johansson började sin karriär i den lilla klubben Lindås BK i östra småland. Klubben var nästan som en produkt hämtad från Rekordmagasinet. Lindås blev mot alla odds ett aktat namn i boxningssverige under 1940- och 1950-talet. Klubben fostrade flera goda boxare, där Kurt Johansson (1933-2010) var den främste. Med tiden skulle det bli 249 matcher, inklusive 14 landskamper, i tre klubbar - Lindås BK, Värnamo BK och Hälsingborgs BK. Han blev juniormästare 1951 och svensk mästare 1956 och 1957. När handskarna lagts på hyllan blev han, som så många andra tidigare aktiva, tränare. Det ovanliga med Kurt var att det var på bortaplan, i Danmark, han blommade ut . Klubbar som Lindholm, Randers och Sparta Aalborg fick ta del av hans kunskap och tjänster. Han blev också ordförande i danska boxningsförbundets elitkommitté. Kurt var en betydelsefull faktor för utvecklingen av stjärnor som Jörgen Hansen, Christian Larsen och Tom Jensen. Jörgen Hansen minns honom med värme (och här får ni en dansk läsövning på köpet). Klubben, dvs Lindholm BK, hade en helt unik ledare som skapde en kreativ atmosfär kring sig. "Han hed Johansson med to s'er, og det med s'erne gik han meget op i Johans-son med det riktige tryk på de to s'er. Han var lidt saer og hård, men han var også en fantastisk traener og et godt menneske, og vi er mange, der kan takke Kurt Johansson og hele ånden i Lindholm for, at vi blev så gode, som vi blev". Citatet är från den mycket läsvärda boken Gamle Hansen av Birgitte Lorentzen (2012).
Nedan Kurt som dragplåster och Kurt tillsammans med de fruktade svenskdödarna Wagn Nörgaard (tv)...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Foton
Publicerat den 18/10 -16
När RINGSIDE gräver i arkiven hittas de märkligaste ting. Till besökarnas glädje kan det avslöjas att allas vår Ingo inte är folkbokförd som Ingemar. I såväl kyrkböcker som i Sveriges dödbok heter han Jens Ingmar Johansson. Född 22 september 1932 och avliden 30 januari 2009. Föräldrarna, Jens och Ebbas, avsikt var att det skulle vara en liten Ingemar, men av någon anledning står det ändå Ingmar på dopsedeln. Fallet med namnförväxlingen uppmärksammades i Göteborgs-Posten 1959. Ingmar/Ingemar hade själv ingen aning om namnskiftet. Han hade stavat Ingemar genom skolåren och som vuxen. Och Ingemar blev det inför en hel värld... The winner and...
Läs mer →
Publicerat i: Scientia, porträtt, Så det kan bli, Nostalgi
Publicerat den 14/10 -16
Det är inte ofta boxning presenteras i museimiljö, men gör ett besök i Köping och dess museum och ta del av den pugilistiska härligheten. Lördagen den 15 oktober 2016 klockan 13.00 öppnas utställningen om BK Köpings och dess föregångares historia. Den kallas Slagkraft - vänskap, matcher och minnen. Invigningstalaren blir den den tidigare boxaren i BK Köping Sune Hedenström. På Svt.se Västmanland återfinns ett reportage om utställningen och en inspelad intervju med Hedenström. BK Köping hade sin blomstringsperiod vid mitten av 1960-talet, då ett flertal landslagsmän och svenska mästare tävlade för klubben, bland dem Kjell Fredriksson, Hans Pincoffs, Teofil Pollex, Rolf Paulsson, Sören Eriksson, Janis Osis och Rolf Risberg. De var inga egna produkter utan lockades till klubben av olika skäl. Ni får fler namn om ni söker på BK Köping i sökfältet på denna sida. Ingen panik om ni inte hinner till invigningstalet. Utställningsperioden är generös, den är öppen t.o.m. 8 januari 2017. Därtill är det fri entré. Vi kanske träffas på Östra Långgatan 37 framöver...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Filmupptagningar, Nostalgi, Kultur
Publicerat den 09/10 -16
Efter 35.823 matcher - 15.755 boxare och 340 st artiklar kändes det dags för lite förnyelse av RINGSIDE. Stora förbättringar bakom kulisserna och en hel del som jag hoppas att ni skall finna behag i.
Förbättrad läsbarhet i matchlistorna. De har blivit tydligare. Matchordningen sådan att senaste matchen ligger överst.
En räknare har lagts till i matchlistorna. På så sätt får ni genast en överblick över hur många matcher som är inlagda för respektive boxare.
Utökad sökfunktion. Nu kan ni även söka på klubbar. Använd bara huvudordet som Djurgården, Hisingen, Enighet, Sundsvall etc. Ännu är inte samtliga 15.000 pugs indexerade men det kommer efter hand. Utländska boxare söks efter respektive land. Ni kan som tidigare söka på datum och namn. När det gäller namn så behöver ni inte känna till hela namnet, men ni måste stava rätt. Är ni exempelvis osäkra på hur Roger Blomkvists efternamn stavas så räcker det med att skriva "Roger Blom" så finner ni honom och eventuellt andra med liknade namn. Det går även bra att söka på förnamn, men då bör det vara ett mera ovanligt dylikt.
Snabbheten har också förbättras. Uppgraderingen innehåller också en förbättrad mobilversion.
Med detta önskar jag besökarna stort nöje i framtiden.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 07/10 -16
I dammet från de djupa arkiven finner man godbitar. Här är Svenska Boxningsförbundets rankinglista för tävlingsåret 1966. Ta fram näsduken. Torka tåren. Njut. Ni minns väl namnen på de kämpar som sattes främst...
Flugvikt: 1) Ulf Danielsson, BK Ringen 2) Carl Axel Palm, Årsta BK 3) Kenneth Pettersson, Högsbo BK. Bantamvikt: 1) Leif Magnusson, Årsta BK 2) Kjell Fredriksson, Hornskrokens IF 3) Hans Pincoffs, BK Köping. Fjädervikt: Tommy Johansson, BK Örnen 2) Dusan Kamenko, BK Köping 3) Håkan Danielsson, BK Ringen. Lättvikt: 1) Stig Andersson, Landskrona BK 2) Kenneth Israelsson, IFK Umeå 3) Lasse Koivussari, Enköpings BK. Lätt weltervikt: Rune Johansson, Värnamo BK 2) Jovan Dzakula, BK Primo 3) Christer Ottosson, GAK Enighet. Weltervikt: 1) Nils Arne Johansson, Oxelösunds BK 2) Håkan Thureby, IFK Linköping 3) Bo Fogelberg, BK Viljan. Lätt mellanvikt: Branko Mikek, Narva BK 2) Christer Cornbäck, Redbergslids BK 3) Börje Lund, Enköpings BK. Mellanvikt: 1) Lars Risberg, BK Örnen 2) Willy Holmberg, BK Akilles 3) Ulf Magnusson, Uddevalla BK. Lätt tungvikt: 1) Ernst Mathisen, Eskilstuna BK 2) Sten Moritz, GAK Enighet 3) Bo Lundberg, Piteå IF. Tungvikt: Kennerth Wiberg, Redbergslids BK 2) Leif Hansson, Hälsingborgs BK 3) Thor Mathisen, Eskilstuna BK.
Några har lämnat ringen för gott. Så har även ett par klubbar. Någon enstaka är fortfarande aktiv inom rörelsen.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi
Publicerat den 28/09 -16
Som meddelats via olika media har Giovanni Alvarez avlidit i Italien. Han blev blott 36 år gammal. Giovanni visade redan från början en kraftfull boxning och han betraktades också som en större talang än sin äldre bror Fredrik. Under amatörtiden var Giovanni trefaldig svensk mästare, 1997, 1999 och 2000. Han boxades fem gånger i landslaget med fyra vinster och en förlust. Under sin korta amatörkarriär tävlade han för ett flertal klubbar. Svenska boxare kan vara överlägsna på hemmaplan, men de räcker inte riktigt till internationellt. Det gäller även för Giovanni. Han deltog på såväl junior-VM som senior-VM utan att nå långt. Tappade ett OS-kval år 2000. Blev proffs för Mogens Palle i Danmark samma år. Som bäst innehade han under ett par månader 2004 EBU-EU (European Union)-bältet i lätt tungvikt. Obs! Ej att förväxla med den riktiga Europatiteln. Den egentliga karriären var över efter en knockoutförlust 2004, men han avslutade med en misslyckad comeback i Göteborg år 2007. //CF
PS Teddy Stenmark påpekar att Giovanni knep bronset under J-VM 1998 och det var ingen dålig prestation. Det är bara att hålla med.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 27/09 -16
Alla som såg dokumentären om Frida Wallberg blev illa berörda. Först och främst naturligtvis p.g.a. hennes hemska öde, att i så unga år bli hjärnskadad. Men också för den vrede man känner inför det följe som hade hand om henne. Hon lät sig ledas till slaktbänken av personer som hade noll kunskap om boxning. De var inte ens ett gäng glada amatörer, de var en samling destruktiva stollar. Filmen avslöjade mycket men inte allt av det som pågick i Fridas läger inför den fatala VM-matchen. Om Frida misshandlades å det grövsta innan matchen så blev efterspelet inte bättre. Proffskommissionen, med herrar Björn Rosengren och Olof "Tjuren från Horred" Johansson i spetsen, svek henne på alla punkter. Deras agerande gick bara ut på att skydda sig själva. På begäran har jag därför samlat länkarna till de tidigare artiklarna om fallet Frida. Hanteringen av Frida skall inte falla i glömska. Artiklarna är i den kronologiska ordning som de publicerades på RINGSIDE. Frida och sexismen. Fallet Frida. Fallet Frida II. Ny proffskommission, tack! Panik i prokommissionen. Frida Wallberg pånytt. Rosengren tutar reträtt. Prokommissionen måste avgå. Dokumentären kan ses på SVT Play fram till den 18 oktober 2016. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Foton, Proffskommissionen, Frida Wallberg, Proffsboxning
Publicerat den 16/09 -16
Idag stiger vi in i något som tillhör en svunnen epok, även om det inte är så länge sedan. Ett nordiskt träningsläger pågår i Malmö Boxningssällskaps lokal på Snapperupsvägen. Året skrivs till 1985. På fotot syns åtskilliga nationella mästare från Danmark, Finland och Sverige. Flera av dem sökte sig sedan ut på den knaggliga proffsvägen. Bland dem märks Niels H Madsen, Jukka Järvinen, Jan Nyholm och Larry Moritz. Bland övriga aktiva ser vi exempelvis Göran Månsson och Sandor Gaspar.
Fredrik Friberg skickade fotot som gör att vi inte glömmer gamla kämpar. //CF
PS En petitess, men den danska klubben som anges heter SIK Fight...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Foton, Nostalgi
Publicerat den 12/09 -16
Jag kommenterar sällan proffsboxning eftersom det inte är någon sport. Det är bara affär. Men. När Klara Svenssons arm höjdes på Johanneshov den 10 september så var det ändå en slags seger för boxningen. Klass, stil och elegans mötte och annihilerade en slagskämpe från gatan. Klara kan boxas, det kan inte Mikaela Laurén. Klara har lärt sig från grunden, det har inte Mikaela. Hon kan bara slåss och hon har länge levt på sin fysik. Det har varit oerhört tröttsamt att lyssna på alla hennes tirader, löjliga utfall och personangrepp. Jag beundrar Klaras stoiska lugn inför allt pajaseri och skitsnack. Mikaelas beteende för osökt tankarna till white thrash. Nu erhöll hon en rejäl boxningslektion och jag hoppas hon lämnar boxningen för gott. Vi behöver inte några vattenkastare...
Den som vill kan jämföra deras amatörkarriärer:
Klara Svensson
Mikaela Lauren
Not. Matchlistorna är ej helt kompletta.
En gång i tiden var proffskommissionen väldig tveksam till att bevilja licens till Mikaela. Hon hade ju inga amatörmeriter att visa upp.
//CF
PS. Inte en enda av alla dem jag pratat med i boxningssverige önskade se Mikaela som vinnare. Hennes fans fanns på annat håll.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox
Publicerat den 05/09 -16
Den Internationella Olympiska Kommittén har beslutat att undersöka det internationella boxningsförbundet AIBA. De många korrupta domsluten under Rio-OS är bara toppen på isberget. Det finns gott om dubiösa ekonomiska transaktioner som nu skall belysas. AIBA är satt under press vilket är bra. Den bulgariske journalisten Ognian Georgiev har gjort ett gott journalistiskt hantverk om AIBA. Artiklarna har presenterats som en serie rapporter på sajten Fightnews.com. Tyvärr finns de inte i samlat skick så de är lite svårfunna. Här har jag försökt samla några av dem. De bör läsas i omvänd ordning. IOK:s beslut. AIBA och de korrupta domarna. Mer om korrupta domare och här. Viktig artikel om hur man köper sig till en plats i OS. Uttalande från det kanadensiska förbundet:
Boxing Canada is the national governing body for the sport of boxing in Canada recognized by the Canadian Olympic Committee has weighed in on the controversies at the Rio Olympics:
Following questionable decisions and alleged corruption claims occurring at the Rio 2016 Boxing competition, a global strategy is being put in place to pressure AIBA into addressing and correcting the situation.
Boxing Canada strongly believes that the integrity of our sport and athletes must be protected while faced with injustice and we will not tolerate any unfair judgment. Although small measures have been taken by AIBA, combined efforts with our partners will continue until the integrity of boxing is restored and has reached a satisfactory level.
Vad står svenska förbundet i detta?
//CF
Läs mer →
Publicerat i: OS, Turneringar, AIBA
Publicerat den 30/08 -16
Här kommer ett fint läsarbrev från Hans Wadelius med anledning av den tidigare artikeln om Floyd hos Tiergarten. Angående matchen Floyd mot Tod Herring så såg jag den matchen. Om jag kommer ihåg rätt bodde Floyd på ett hotell på Östermalm, förmodligen Park Hotell. Där han hade träning och sparring i en större lokal i hotellets nedre källarplan. Tod Herring tränade i Balders träningslokal vid St. Eriksplan. Han sparrade mot Lars-Olov Norling och Lennart Risberg. En sak som jag kommer ihåg var att tränaren till Tod var imponerad av Lennart Risberg och sa något om att en sådan talang skulle man fått haft hand om ifrån början av hans boxnings era. Det är härliga boxnings minnen, När det gäller matchen var det en enkel sak för Floyd. Tod var en storväxt boxare och slog hårt som Ingemar Johansson, men det räckte inte till, det måste vara boxningstalang med också. Matchbiljetten har jag kvar som ett minne. Not. Hämtat citatet nedan är hämtat från min bok RINGSIDE till den svenska professionella boxningens historia (Stockholm 2004). s. 335.
1965-05-14 Stockholm (Johanneshov) Arr: Edwin Ahlqvist Publik: ”10 911”/”10 500” Stig Waltersson-Leif Schmücker, DEN TKO 4 (6x3) D: Stig Rånge Bo Pettersson-Elio Niero, ITA KO 2 (6x3) D: Bertil Knutsson Piero del Papa, ITA-Pekka Kokkonen, FIN w 8 D: Stig Rånge Jan ”Plutten” Persson-Kjeld Larsen, DEN KO 1 (6x3) D: Bertil Knutsson Lennart Risberg-José Manzur, ARG D 8 D: Bertil Knutsson Floyd Patterson, USA-Tod Herring, USA TKO 3 (10x3) D: Ted Waltham Floyd Patterson var fortfarande populär i Sverige. I USA saknade han marknadsvärde efter sina förluster mot Liston. Ahlqvist hade idéer att matcha honom mot såväl Clay (Ali) som Liston på Ullevi. Herring betraktades allmänt som ett svagt kort. Matchen sågs främst som ett genrep inför Liston. Waltersson (67,4) visade fortsatt snygg boxning och...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning
Publicerat den 27/08 -16
Svenska boxare håller inte på internationell nivå. Det är den bistra sanningen. Herrarna försvann från scenen för många år sedan. Damerna hängde sig kvar länge. Sverige var en gång pionjärer på damsidan och skördade stora framgångar. Nu har konkurrenterna inte bara hunnit i kapp, de har dragit ifrån. När boxningsförbundet dessutom anställde en förbundstränare som bara skapade elände kring sig har situationen snabbt förvärrats. Han tycks dock vara på väg bort. Förhoppningsvis blir det en utländsk kraft framöver. Svensk boxning behöver inte fler klubbtränare som upphöjs till nationell nivå, vi behöver inte more of the same. Vi behöver nya radikala tongångar. Tyvärr lär förbundets usla ekonomi sätta stopp för nya djärva mål. Det finns inga sponsorer som idag vill satsa på en liten och i mångas ögon en icke helt rumsren sport. Det måste till en en radikal förändring som genomsyrar hela organisationen.
Men. Är det någon som tror att en genomgripande förändring kommer att ske?
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 01/08 -16
Floyd Patterson var oerhört populär i Sverige. Han var världsmästare, på den tid då det bara fanns en dylik i varje viktklass, i två omgångar - 1956-1959 och 1960-1962. Första gången avsatt av Ingemar Johansson och andra av Charles "Sonny" Liston. År 1965 då fotot nedan är taget hade han siktet inställt på dåvarande mästaren Muhammad Ali. Som uppmjukning skulle det bli en kamp mot den enkle Texasbon Tod Herring på Johanneshov i Stockholm. En del av förberedelserna gick i Djurgårdens klassiska bankpalats på Pontonjärsgatan. Naturligtvis tilldrog sig detta stort intresse. På bilden återfinns åtskilligt med boxningshistoria. Där syns stående från vänster: En delvis skymd John Fuller (tidigare aktiv, här tränare), okänd, Bo Grebbert (svensk mästare och juniormästare), Jan Hjert, okänd, Floyd, Henry Lahtinen, Carl-Åke Palm (SM- och JSM-Silver), Göran Nord (Nybörjar- och JSM-Silver), Teofil Pollex (Polsk och 3x svensk mästare, senare professionell). Sittande från vänster: Tre stycken okända, Ove Ljungkvist (svensk mästare, junior- och SM-Silver), Bo Stockhaus, Hans Pincoffs (4x Svensk mästare, Nordiskt Guld och mycket mer).
Om någon minns Floyds besök i Stockholm - kontakta mig.
Stort tack Göran Nord för det fina fotot.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Klubbar, Nostalgi
Publicerat den 25/07 -16
Ulf Andersson var en bra boxare som tävlade för BK Örnen i Stockholm. Han slog igenom med dunder och brak på Nybörjarnas 1956 där han erövrade mästartiteln. Det skulle följas med ett Junior-Guld samma år. Ulf blev sedan svensk mästare 1958 och 1960, sex gånger uttagen till svenska landslaget, ett Nordiskt silver 1957 och därtill distrikts- och mellansvensk mästare. Han var även en värdefull sparringpartner till Lennart Risberg. Det är alltid av intresse att ta del av vad tidningarna skrev i början av boxarnas karriärer. Så här lät det i Dagens Nyheter efter Nybörjarnas. "Ulf Andersson är en blond viking med svällande muskler, en härlig typ som rest jorden runt, men nu praktiserar på ett varv i Stockholm. Han tränar ofta utom på torsdagarna då han tar pianolektioner. Sparrar ibland med Risberg. Två matcher har han gjort hittills, den ena ko i andra ronden, den andra k.o. i första. Ett nytt stjärnämne?". Frågan kunde med råge besvaras jakande. Sammanlagt blev det ett 80-tal matcher.
Partiell matchlista här.
Ett varmt tack till Ulfs syster Gun som meddelade dödsbudet.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 23/07 -16
Det stundar inom kort till olympiska avgöranden i ringen. Sanningens ögonblick väntar i Rio för följande deltagare. Studerar man innehållet en smula så är det enkelt att konstatera att europeiska boxare är diskriminerade eftersom den europeiska kvoten är så lågt satt. Konkurrensen i Europa är mycket tuffare än på andra håll i världen. Det säger väl allt att en sådan som Kennedy Katende, hemmahörande i Sundsvall, har tagit sig till Rio via Uganda. Han har dubbelt medborgarskap. I Europapoolen är han en negligerbar kvantitet. Det avslöjar en del om standarden på afrikansk boxning. För Uganda deltar även Roland Serugo. Han är inte svensk medborgare, men tävlar till vardags för IF Göteborg Team Box. Bägge har gästspelat på tidigare OS och försvunnit per omgående. På afrikanska kvoter har tidigare även Badou Jack (2008) och Sam Rukundo (2004) medverkat, med samma snabba sorti för den förstnämnde som tävlade för Gambia. Vårt enda blågula hopp är som bekant Anna Laurell Nash. Damklasserna innehåller bara 12 deltagare, så har man tur i lottningen är man redan i kvartsfinal. Det var där det tog stopp för Anna i London 2012. Tidigare svenska OS-resultat under Mästerskap/Landskamper.
Länk till tidigare artiklar på RINGSIDE om OS - historia, statistik, deltagare och kommentarer.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS, Turneringar, AIBA
Publicerat den 17/07 -16
Fotot nedan visar en effektfull knockout. Dramat utspelades i Halmstad den 6 januari 1967 och aktörerna var Martin Pedersen (Halmstads AIS) och dansken Anton Nielsen (Bispebjerg BK). Den som bjuds på en flygtur är dansken. Texten till bilden lyder som följer. "Dansk genom repen. Martin Pedersen gjorde comeback i hemmarinken (sic!) så det blixtrade om det och svarade för galans fetaste smällar. Han hade inte någon respekt för sin danske landslagsmotståndare utan jagade denne runt i ringen, bultade ner honom i andra, sänkte honom på nytt i tredje rondens inledning för att strax senare avsluta med att slå honom halvvägs genom repen. Dansken var helt färdig och Bror Andersson hade bara att bryta matchen". Martin hade redan på Nybörjarnas 1961 utmärkt sig för att slå hårt.
Dagens Nyheter noterade att i "Martin Pedersen har Uppsala en friskus i lätt mellanvikt. Två knockar i rad har han presterat och behandlade nu Skurus Lars Nyberg mycket omilt i finalen. Domaren kunde börja räkna i andra ronden". Martin Pedersen var en god boxare som tävlade för Upsala IF och Halmstads AIS och som kunde fästa en hel del utmärkelser och titlar på sin vapensköld; Nybörjarmästare, Juniormästare, Mellansvensk mästare, Sydsvensk mästare, SM-silver och därtill landslagsman. Partiell matchlista här.
Stort tack till Mårten Pedersen för foton.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt
Publicerat den 02/07 -16
Ljuvlig nostalgi. Svenska landslaget från den tid då boxning var boxning och ingenting annat och konkurrensen stenhård i varje viktklass. Vilket härligt gäng! De står i begrepp att möta Norge den 25 januari 1931 på Djurgårds-Cirkus i Stockholm. Fullsatt lokal, naturligtvis. Det blev rena massakern, samtliga blågula segrade, men en blev bortdömd. Ringdomaren var dansk. Det var nionde gången som nationerna möttes. Landskampsutbytet med Norge startade 1923 och resultaten var i svensk favör 5-3, 2-6, 4-4, 3-5, 5-3, 7-1, 5-3 och 4-4. Det svenska laget bestod av från vänster i bild: Tungvikt Erik "Vagnis" Eriksson (IF Linnéa) trefaldig svensk mästare. Lätt tungvikt John Andersson (Djurgårdens IF) tvåfaldig svensk mästare, EM-Brons, en av de bästa proffsboxarna genom tiderna. Mellanvikt Olof Östling (IF Linnéa) tvåfaldig svensk mästare. Veteran. Var med redan under 1920-talets första år. Weltervikt Robert Westblom (Sandvikens AIK). Debutant och lite oskrivet kort med ett SM-silver som bäst. En förtida död ändade hans lovande karriär. Lättvikt Per Edlund (Härnösands BK) tvåfaldig svensk mästare. Fjädervikt Arne "Lill-Loppan" Jansson (IF Linnéa) svensk mästare. Bantamvikt Lennart "Skeppsmäklaren" Bohman (Örnsköldsviks SK). En av våra bättre boxare, men lyckades aldrig bli svensk mästare, Europamästare. Flugvikt Karl Adelsson (Redbergslids BK) SM-silver som bäst.
Övriga landskamper under 1931 här. Det blev förlust mot Finland och oavgjort mot Danmark.
Uppställning inför Norgematchen.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Landskamper
Publicerat den 24/06 -16
Det är inte bara fotboll som havererar. Vad gäller svensk boxning har det varit en hektisk vår med en serie av OS-kval och mästerskapsturneringar för herrar och damer seniorer som juniorer och ungdomar. Resultatet vet ni. Det blir som det brukar, som bäst en kvartsfinal och det är kanske vackert så. OS var det stora målet, men förutom Anna Laurell Nash, som halkade vidare på ett bananskal, så blir det inga övriga deltagare i Rio. Detta trots att den store förbundstränaren redan hade utrustat en småländska med OS-biljett. Platt fall där och ej heller blev det några medaljer på de olika VM/EM-mästerskapen. Trots detta kan man på SBF:s hemsida regelbundet läsa att "svensk boxning står sig stark internationellt" eller "vi ligger nära toppen nu". Det måste finnas någon slags parallellvärld som jag ännu inte upptäckt...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: EM, Dambox, OS, VM, Turneringar, AIBA
Publicerat den 04/06 -16
År 1965 var Ali på uppvisningsturné i Sverige. Han hade nyligen besegrat Sonny Liston för andra gången. Det blev besök på tio orter med start i Stockholm (Gröna Lund) den 6 augusti. Med sig som sparringpartners hade han Jimmy Ellis, som senare skulle bli världsmästare, och Cody Jones. De behandlades mycket varsamt. Programmet var över på 50 minuter och då inräknat rephoppning, gymnastik, en intervju med festföremålet och några framförda schlagers av Per Grundén. Ali verkade tämligen ointresserad för uppgiften. Det glimtade till något då någon i publiken ropade "Heja Floyd" eller kallade honom för Cassius Clay. Åskådarna slöt upp men de var mindre i antal än förväntat under turnén. I Nybro uppnåddes en av de högre åskådarsiffrorna då 2.500 hugade kom till Victoriahallen, men den blev inte fylld till arrangörernas besvikelse. Ali var vid tillfället inte lika beundrad i Sverige som Floyd Patterson eller ens Sonny Liston. Det hände sig så att Floyd Patterson var inne på sin tredje uppvisnings- och PR-runda i Sverige ungefär samtidigt som Ali. Populariteten var fortsatt stor för Floyd även om den var i dalande. Han var onödigt brutal mot sina sparringar vilket gjorde hans program mer fartfyllt och spektakulärt än Alis. I Kalmar slog han knock på den 115 kg tunge Richard van Norden. Om Floyds och Alis vägar inte korsades under Sverigeturnén så möttes de med besked i november samma år i Las Vegas. I Alis ögon var Floyd en "white-house-nigger", själv ingick han i den förvirrade och rasistiska sammanslutningen Nations of Islam. Han hade visserligen aldrig läst Koranen, men de gav honom en identitet och lade händerna på hans pengar. Det tragiska är att bägge blev skadade av utövningen. Båda fick konsumera ofantligt med stryk under sina karriärer och det satte naturligtvis sina avtryck på hjärnan - dementia pugilistica. Floyd försvann...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 02/06 -16
Dags för lite kultur igen. Denna gång kommer bidraget från en av RINGSIDES många norska besökare. Egentligen är Boxning i konsten avsett för svenska verk och dito konstnärer, men eftersom Norge en gång var i union med Sverige så tänjer vi lite på gränserna. Vi tronar så att säga på daterna från fornstora dar. Dessutom får ni en norsk språklektion på köpet. Var så goda mitt herrskap. Bidraget avser Norges äldsta boxare Stein Davidsen, som han brukar kallas, känd illustratör och grafisk formgivare.
"Stein Davidsen (f. 1931) er godt kjent i Norge som mangeårig kampleder og dommer. Noen kamper ble det også i de tyngre divisjonene tidlig på 50-tallet. Han er et kjent ansikt ennå i dag i sin klubb IF Ørnulf i Oslo, 85 år gammel. Alltid lyttende til dem som kommer opp i problemer, utrolig flink til å gripe inn når noen glemmer guarden... Mindre kjent er hans mange bokomslag fra 1960-tallet da han også var grafisk lærer på Kunsthøyskolen i Oslo. Illustrasjoner til alle typer publikasjoner er det også blitt mange av med årene. Stein er også heraldiker og har laget en rekke kommunevåpen. Jeg håper du kan bruke noe av dette under boksing og kunst. Kommunevåpenet er fra Gol Kommune". Bokomslaget nedan på Joseph Conrads Lord Jim är en bra bok. Läs den!
Hjärtligt tack till Tron för bidraget.
Kommunvapnet - stilrent och snyggt.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst, porträtt, Kultur
Publicerat den 28/05 -16
Ta del av innehållet i nedanstående länk. Det internationella boxningsförbundet AIBA har en ganska mörk historia. Den är full med korruption och nepotism. Här kommer en artikel som belyser situationen inom dagens AIBA. Stämmer det som framkommer i artikeln så är amatörboxningsvärlden illa ute. Det är inga vackra saker precis. Med reservation för att det är en skandalblaska som är i farten, men om bara en bråkdel av det som sägs, så... Artikeln här.
Läs mer →
Publicerat i: Info, AIBA
Publicerat den 23/05 -16
Nu har vi facit. Det vi alla från början förstod, förutom den lilla klicken kring förbundstränaren och hans påhejare, att Dam-VM skulle sluta i ett fiasko. Förhoppningsvis är detta den store förbundstränarens svanesång. Det räcker med att nämna den stinkande historien kring Agnes Alexiusson (Värnamo BK). Hon är en betydligt sämre boxare än Ida Lundblad (IF Göteborg Team Box), deras inbördes facit är fem-noll till Ida, men ändå uttogs Agnes till diverse OS-kval. Ida fick inte en sportslig chans att kvalificera sig eftersom saken redan var avgjord sedan halvtannat år tillbaka. Allt snack om lika villkor och ädel tävlan mellan Agnes och Ida var lögn och förbannad dikt. Agnes var utsedd på grunder som ingen i boxningssverige kan förstå och upprördheten över den store förbundstränarens tilltag har varit omfattande. Boxningen i Sverige behöver desperat nytt blod över hela linjen. En inhyrd utländsk tränare från Ryssland eller Kazakstan vore något att börja med.
VM-facit
Lise Sandebjer - positivt. Den stora överraskningen. Pekar framåt...
Juliana Söderström - hjälp. Ser ut som om hon fortfarande tävlade för Botkyrka årgång 2007 eller så...
Agnes Alexiusson - ett monumentalt fiasko. Hon var ju den våta OS-drömmen för den store förbundstränaren och SBF-styrelsen. Vad skall fiaskot skyllas på? Motvind, sol i ögonen, grus i skorna...
Anna Laurell - har sedan länge passerat zenith. Det blir inte bättre än så här. Trevligt, dock, att hon får avsluta sin långa fina karriär med ett nytt OS. Anna och SBF-styrelsen bör skicka en låda med de allra som finaste kristallglas från Orrefors till Moskva som tack till den ryske domare som höll henne kvar i det tidigare VM-kvalet. Tjänster och gentjänster...
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA, Så det kan bli
Publicerat den 19/05 -16
Damernas världsmästerskap nr 9 i ordningen påbörjades idag och pågår till den 27 maj. Tävlingarna går i Astana Kazakstan och 285 deltagare från 64 nationer gör upp om, inte bara medaljer, utan kanske framför allt om OS-biljetter till Rio. För svenskt vidkommande blev det som förväntat. I 51 kg hade Juliana Söderström (Djurgårdens IF) inte någon som helst möjlighet att rubba den indiska stjärnan Mery Kom. Klar förlust och längre än till 1/32-delen blev det inte. I 60 kg tog Agnes Alexiusson (Värnamo BK) en väntad seger mot den föga märkvärdiga italienska Irma Testa. Klart 3-0. I nästa omgång 1/16-delen tar det roliga dock slut för Agnes för då står Katie Taylor från Irland i motsatt hörna. Katie som så oväntat försvann i det tidigare OS-kvalet lär inte reprisera debaclet.
Dam-VM dag två. Högst programenligt vann Anna Laurell Nash över spanjorskan Tamara Garcia. Ett spanskt mästerskap på sitt CV väger inte särskilt tungt i dessa sammanhang. Dock. Anna fick inte alla ronder med sig. Samtliga domare hade 39-36. Det stundar nu bistrare tider. I åttondelen väntar kinesiskan Qian Li. Hon är världsrankad som trea.
Dam-VM dag tre öppnade trevligt. BK Örnens Lise Sandebjer som går i lätt flugvikt besegrade Lauren Camilleri från Australien med 2-0. En domare från Kroatien hade uppenbarligen andra bedömningsprinciper. Ingen av kämparna ägde några internationella meriter när det stegande upp i ringen, så det var en positiv erfarenhet för Lise. I nästa omgång väntar dessvärre en hemmaboxare.
Så blev det som förväntat. Det stora svenska OS-hoppet Agnes Alexiusson som av den store förbundstränaren ansågs vara garanterad en Riobiljett åkte ut ur VM redan i sextondelen. Ingen större merit precis. Naturligtvis var irländskan Katie Taylor henne överlägsen. Det blev 0-3. En lustighet inträffade här. En domare gav Agnes en rond. Det var samma kroat som dömde oavgjort...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, VM, Turneringar, AIBA
Publicerat den 16/05 -16
Ett par härliga foton från den 18 januari 1987. Det stundade till juniorlandskamp mot Finland i Stockholm. Den gick i Djurgårdens lokal. Resultatet blev dystert. Smisk med 3-8. Det svenska laget tvingades lämna hela tre walk over. Björn Vasén (Redbergslids BK) blev handskadad, Peter Jaako (Majornas BK) kunde inte hålla vikten och Göran Månsson (Malmö BK) fick inte ställa upp p.g.a. förkylning. De tre som gjorde vad konungariket förväntade av sina söner var Wael Haddad (Järfälla BC), Peter Benander (Majornas BK) och Sandor Gaspar (Malmö BK). På lagbilden nedan ser ni även lagledare Walter Mohr längst till vänster och bredvid honom en av sekonderna Kjell Fredriksson. Den andre var Thor Lagerström här dold bland massorna. Foto nr två visar två tredjedelar av den blågula vinnartrion - Sandor Gaspar (t.v) och Peter Benander (t.h.). Övriga var: Mathias Galfvensjö (Guldstadens BK), Örjan Segerberg (Råby BK), Joakim Wigerbäck (Guldstadens BK), Niklas Lindgren (Djurgårdens IF), Per Mörk (Majornas BK). Njut av nostalgin. Om någon av aktörerna har några minnen från nationsutbytet - hör av er!
Stor tack till Fredrik Friberg i Malmö för foton.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Landskamper, Nostalgi
Publicerat den 15/05 -16
Så kan årets svenska mästerskap arkiveras och kanske glömmas fortast möjligt. Det påminde mer om ett öppet distriktsmästerskap än ett nationellt sådant. Ingen skugga må falla på medaljörerna, men det var alldeles för många från det SBF kallar "elit" som lyste med sin frånvaro för att tävlingarna skall godkännas som mästerskap. På damsidan var det endast 22 deltagare som slöt upp. Det är den lägsta noteringen sedan 2007. På herrsidan vägde 42 hågade in, vilket är dåligt, men ändå bättre än fjolårets all time low på 36. Bland dem som förärades lagerkrans och ära finns få om ens någon som pekar framåt mot internationella stordåd. Det kanske mest spännande som hände i Malmö var en icke utlyst match i matsalen. Herrboxarna förnekar sig inte...
Alla som tror på disciplinära påföljder räcker upp en hand. Tänkte väl det...
Det fanns också någon regel om att herrar måste ha gått minst femton matcher (inte mycket...) som tycks ha övergivits. Jag har visserligen inte tillgång till alla matcher men jag har svårt att tro att samtliga sm-herrar uppfyllde kriteriet. På damsidan fanns som vanligt inga restriktioner.
Damresultaten här.
Herrmatcherna här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, SM, Matcher, Dambox
Publicerat den 05/05 -16
Japp, ni läste rätt. Det var det antal startböcker som Djurgårdens IF överlämnade till mig igår f.v.b. till databasen. Det tackar jag innerligt för. Gamla anrika Tiergarten har på många olika sätt visat att de vårdar, värderar och är stolt över sin historia. Heder åt dem för detta. Det finns alldeles för många boxningsklubbar som saknar känsla för sitt ursprung och sin historia. Följ inte deras exempel, gör istället som Djurgårdens IF. Låt era boxares matcher dokumenteras här på RINGSIDE.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Klubbar, Turneringar
Publicerat den 30/04 -16
Idag, på valborgsmässoafton, fyller Carl Gustaf Folke Hubertus 70 år. Det måste vara ett konstgjort liv att vara en kunglighet. I synnerhet hans barndom var hemsk i frånvaro av jämnåriga lekkamrater och manliga förebilder. Varje sommar var dock ett glädjeämne för den unge prinsen för då vistades den kungliga familjen på Solliden utanför Borgholm på Öland. Redan då ansågs det viktigt att ge honom ett slags personligt skydd. Mannen ifråga som blev en ljuspunkt i prinsens liv var en polisman från Kalmar. Namnet var Lars Meurling och han var en känd tyngdlyftare och boxare. Meurling blev en slags ställföreträdande pappa som lärde Carl Gustaf att fiska, bygga hyddor, leka indianer och annat som hör barndomen till. Inför kungens 50-årsdag var Meurling en av dem som i TV berättade om äventyren på Öland. När vi är inne på Meurling så tål historien om hans match mot Ingemar Johansson att återberättas.
Den 12 december 1949 gick en match i Kalmar som blivit omskriven på många sätt. De flesta felaktiga. Se exempelvis Ingos egen Sekonderna lämnar ringen (spökskriven av journalisten Åke Hall). En ung Ingemar Johansson vann på poäng efter två ronder över Kalmar BK:s Lars Meurling. Utgången av matchen var lika egendomlig som händelserna i övrigt. Ett våldsamt oväder drog fram över Öland och Kalmarbygden med vindstyrkor uppåt 30 sekundmeter. Ljuset i hallen slocknade i samband att Meurling gick ner för räkning samtidigt som gonggongen gick för att markera andra rondens slut. Efter 20 minuter återkom ljuset, men då hade boxarna stått och blivit kalla. Både Lasse och Ingemar väntade på att få fortsätta, men domaren John Karlsson gjorde det enda riktiga. Han gick till poängprotokollen. Därav det säregna resultatet – poäng efter två ronder.
Drygt trettio år senare erinrar sig Meurling i lokalbladet Östra Småland. Jag visste ingenting om Ingemar den...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, porträtt
Publicerat den 26/04 -16
Ta tillfället i akt. Bänka er för att ta del av en av de absolut bästa boxningsfilmer som gjorts. Fat City (Chansernas stad) från 1972 är så långt man kan komma från tramsiga alster som Rockyfilmerna. Fat City utspelas i Kalifornien och skildrar proffsboxningens division tre, där en föredetting drömmer om den sista stora chansen och en nykomling drömmer om en kommande karriär. Det är hårt, det är äkta, det är alldeles naket och osentimentalt skildrat. Därför så bra. Skådespelarprestationerna är suveräna med Stacey Keach (som föredettingen) och Jeff Bridges (som junioren på uppgång). De kompletteras av två kvinnliga bärande roller med den enastående Susan Tyrrell i spetsen (enbart hon är värd biljettpriset) och Candy Clark. Regissör var den legendariske John Houston känd från otaliga storfilmer. Fat City är som en perfekt krok mot levern. Du kommer att känna av filmen långt efter det att du har lämnat salongen. Filmtillfället gäller kanske främst alla dem som bor i Stockholmstrakten och enkelt kan ta sig till Filmhuset på Gärdet. Men filmen är värd en lång resa. Man behöver inte vara medlem i filmklubben för att lösa entré. Filmen visas torsdagen den 28 april kl. 18.00. När vi ändå är inne på ämnet boxningsfilmer kan det vara värt att nämna en svensk dylik som är bland det bästa i genren.
Den hårda leken från 1956 är en brutal skildring av boxnings avigsidor. Den bygger på en roman av Olle Länsberg (läs den!) som har baserat historien på proffsboxaren John Nilssons tragiska öde. En karriär som bar uppåt, men som fick ett avslut som skadad marknadsboxare på Kiviks marknad och liknade ställen. Regi av Lars-Eric Kjellgren och med ett gäng skådespelare som kanske gör sina livs roller, Sven-Eric Gamble, Anne-Marie Gyllenspetz, Åke Grönberg och John Elfström.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Boxning på film, Kultur
Publicerat den 22/04 -16
RINGSIDE öppnar dörrarna till sin vårsalong med att presentera en talangfull kvinnlig konstnär. Hon har varit nere hos Hammarby på Kocksgatan för att hämta inspiration. Målningen benämns "Focus" vilket är ett adekvat uttryck för vad verket uttrycker. Den unga boxtjejen är helt fokuserad på sin uppgift och konstnären har fångat det väl. Kvinnan bakom "Focus" heter Cecilia Broryd Lönnegren. Hon började måla 2008 och har ställt ut sina målningar på flera gallerier i Stockholm. I april detta år erhöll Cecilia utmärkelsen "Publikens val" på Stockholms konstsalong. Hon inspireras av mänskliga uttryck, händer och rörelse. Även Stockholm är ett återkommande motiv för henne. Här är det dock boxningen som fångat mig och jag hoppas det blir fler boxningsmotiv i framtiden. Länk till hennes hemsida här.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Konst
Publicerat den 17/04 -16
Det går inte att ha tur med domarna varje gång. I kvartsfinalen mötte Anna fransyskan Erika Guerrier. Två av domarna dömde 38-38 i den matchen. Det var den ryske poängdomaren som såg till att Anna kom till semifinal. I finalen protokollförde också två domare 38-38, men denna gång var det ryskan Jaroslava Jakusjina som fick tummen upp. Resultatmässigt var matchen egentligen betydelselös eftersom bägge hade uppnått målet att få en OS-biljett att stoppa i fickan. Däremot kan matchen ur prestigesynpunkt ha betydelse framöver om de ställs mot varandra igen. Det förtjänar att påpekas att Love Holgersson besegrade Jaroslava under Golden Girl 2015.
När det gäller de satta poängsiffrorna under OS-kvalet så finns det mycket att analysera. Domarna tycks inte riktigt vara eniga om VAD som ska premieras. Poängen spretar nämligen åt alla (o)möjliga håll. Se där, en uppgift för den hågade.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA
Publicerat den 16/04 -16
Efter mina minnesord om Släggan Rosén har det flutit in en mängd kommentarer om honom från boxningssverige. Det är många som minns honom med värme. Man skulle nästan kunna utnämna honom till folkkär. Släggan var en utmärkt boxare, jag önskar bara att han haft en ordentlig tränare som fått honom att blomma ut till fullo. Det hade han inte i Kalmar. Han hade alla förutsättningar att bli något riktigt stort och det hade väl inte skadat med lite mer självdisciplin. Han var en glad gamäng. Efter en hård kamp blev det gärna en glad kväll på stan med motståndaren.
Två minnesbilder från besökare på RINGSIDE får komplettera bilden av honom. Magnus A skriver. "Jag kommer ihåg en enda match från galan: En viss Nils Erik Rosén stack ut; en alldeles märkvärdigt elegant boxare! Det fattade t o m jag som ej sett så mycket boxning. Rosén boxade fullständigt ut, kollrade bort, Sten Moritz, med undanglidningar, sidsteppning, kontrastötar och allt vad det heter i branschen. Ja, han visade upp en fullständig provkarta på boxarelegans". Carl F minns honom från åtskilliga galor och träningar. "Släggan jobbade som resemontör och han hälsade många gånger på hos oss på GAK Enighet. Han tränade också ofta på klubben. En trevlig kille, som inte backa för tuff sparring, även om han haft en lång och tuff arbetsdag".
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 15/04 -16
Äntligen lite glädje från Turkiet. Anna Rosalie Eleonora Laurell Nash kan packa trunken till Rio. Grattis! Det är bra för svensk boxning för det ökar intresset för sporten. Hon hemförde en kassaskåpssäker seger mot en usel ungersk huggkubb. Det är en gåta hur denna Petra Szatmári kan ha besegrat kvinnan som vann över Nouchka Fontijn. Det har varit många märkliga domslut under turneringen där domarsiffrorna har pekat åt alla kompassriktningar i alltför många matcher. Gladast av dem alla lär väl den store förbundstränaren vara som nu får sprätta omkring i Rio och ta åt sig äran för Annas framgångar. Dagens stora sensation var att Katie Taylor blev eliminerad och där var det inget fel på domslutet. Jana Alekseevna fann medlet för att neutralisera irländskan.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA
Publicerat den 13/04 -16
Den svenska OS-kvaltruppens öde påminner om berättelsen om de tio små negerpojkarna. De försvinner en efter en. Hur ska den store förbundstränaren (bort)förklara det här? Innan kvalet i Turkiet var valet av Agnes Alexiusson som hugget i sten. Hon behövde aldrig konfronteras med sin främsta rival på hemmaplan. "Den enda tänkbara" förlorade i dag mot Jana Alekseevna från Azerbajdzjan med klara 3-0. Det blev bara kvartsfinal, mycket via tacksam lottning, så Rio är fortsatt en hägring över Atlanten. Det är kanske hög tid att sätta Agnes på tillväxt och satsa på en annan kandidat framöver. Det har ju blivit en hel del förluster på sistone och den utlovade OS-biljetten uteblev. Om Agnes är väck så är Anna Laurell Nash kvar i turneringen. Det verkar dock ha varit på håret. Två av domarna dömde oavgjort 38-38 i kvartsfinalen mot fransyskan Erika Guerrier.
Domarsiffrorna för Agnes var 2x37-39 och 36-40.
För Anna 2x38-38 och 39-37.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA
Publicerat den 12/04 -16
Tja, att Gabriel Richards inte skulle gå vidare var uppenbart. Men att OS-kvalet inte ens skulle vara en rond borde väl ändå vara ett memento till förbundsansvariga. Irländaren Darren O'Neill dyngade ut honom i första. Vad har sådana som Richards och Chartoi på den här nivån att göra? Endast den gode förbundstränaren vet. Vi andra gör det inte. Låt oss bara hoppas att de blå-gula förlorarna har haft det riktigt trevligt i Turkiet. Då har resan ändå haft ett syfte...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, Turneringar, AIBA
Publicerat den 12/04 -16
Ibland tar det lång tid för dåliga nyheter att färdas. I mitten av januari detta år avled den festlige Nils-Erik "Släggan" Rosén som tävlade för Kalmar BK. Trots en långtidssjukdom överlevde han sina 70 år med tre dagar. Släggan förgyllde de svenska ringarna under åren 1965-1975 och alla som sett honom i aktion minns honom. Det blev tre SM-guld 1972,1974 och 1975, 22 landskamper, ett juniorguld 1967, två juniorlandskamper, Nordiskt silver 1972 (på den tid då medaljen betydde något), sydsvensk mästare och Stor Grabb. Sammanlagt äntrade han ringen i 150 matcher. Den knappa förlusten i Nordiska kom mot finländaren Reima Virtanen som samma år erövrade ett OS-silver. Släggan hade god räckvidd, en fin vänster och god gardering. Trots smeknamnet var han ingen knock-outboxare utan vann sina matcher på smart defensivboxning. Efter den aktiva karriären gjorde Släggan stora insatser för Kalmar BK som tränare, matchmaker och bingolottoförsäljare. Ingen kunde passera honom utan att köpa en lott och det var för klubben nödvändiga pengar han drog in. Partiell matchlista här.
Jag har ett ett högst personligt minne av den unge Släggan. Som barn tillbringade jag så mycket tid jag bara kunde hos min mormor och morfar. Det var kul för det hände så mycket spännande hos dem. Sträckan till dem var en cykeltur dryga milen lång. På vägen dit måste jag passera ett skrotupplag. Där satt ibland Släggan på ett staket och injagade skräck i de ynglingar, och kanske även små damer, som passerade. Så det gällde att vara ytterst vaksam när man närmade sig skroten. Fyra års skillnad i den åldern, man hade inte en chans! Det hade varit lättare att möta Mike Tyson i vuxen ålder. Jag kommer alltid att minnas Släggan med värme. För er som vill veta mer om Släggan och Kalmar Boxningsklubb så har ni möjlighet här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, SM, Dödsfall, Landskamper, NM
Publicerat den 11/04 -16
Alla bedömningssporter har sina domarskandaler. Det spelar ingen roll om det är konståkning, brottning eller gymnastik. Vi minns med avsky OS i Seoul med alla märkliga domslut och domarkorruption. Det är inte alltid utövarna som bestämmer resultaten. Boxningen har dessvärre en lång tradition av politiska beslut i slutna rum innan och under tävlingarna. I dessa slutna rum avgörs det vem som ska gå vidare eller ej. Jag tar inte ställning till följande som är hämtat från det polska förbundet, de är part i målet, men att holländska Nouchka Fontijn skulle ha förlorat mot irländskan Desmond är för mig mycket märkligt och svårsmält. Polackerna är upprörda, de menar att deras boxare blev bortdömd mot Anna Laurell Nash. Svårt att säga eftersom det saknas matchupptagning.
Zdjęcie dnia: Lidia Fidura stoczyła porywający pojedynek ze Szwedką Anna Laurell-Nash podczas turnieju kwalifikacyjnego do Igrzysk Olimpijskich. W dniu, w którym werdyktowe skandale były na porządku dziennym, została niesłusznie uznana za pokonaną... Jej los podzielili Nouchka Fontijn, Sayana Sagatayeva, czy Dean Walsh...
På googlesvenska blir det ungefär så här:
Lidia Fidura kämpade en spännande duell med svensken Anna Laurell-Nash under kvalificeringsturneringen för de olympiska spelen. Idag var domarskandalerna på dagordningen med felaktiga domslut. Hennes (dvs Fiduras) öde delades även av Nouchka Fontijn, Sayana Sagatayeva och Dean Walsh.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA
Publicerat den 11/04 -16
Dagens omgång var lättippad. Helena Envall mäktade inte med italienskan Marizia Davide. Förlust med 0-3. Davide har varit med mycket länge och hon har såvitt jag vet inga förluster mot svenskor. Aktris nummer två denna dag var Anna Laurell Nash och hon ökade på sin plusstatistik mot polskan Lidia Fidura. Matchen dömdes 3-0. Vad gäller Annas nästa motståndare så inträffade en smärre sensation. Fransyskan Erika Guerrier besegrade klart det engelska hoppet Savannah Marshall. Därmed blir det Sverige vs Frankrike i damernas kvartsfinal på onsdag. Guerrier har ännu ingen seger mot någon blå-gul. Det lutar alltså åt semifinal för Anna.
Under kvällspasset vann Agnes Alexiusson programenligt över Jennifer Miranda från Spanien. Agnes som haft en ofantligt tur i lottningen ställs nu inför besvärligare materia. Kvartsfinalens Jana Alekseevna från Azerbajdzjan är inte att leka med. Den lyckliga (?) vinnaren ställs mot den f.n bästa kvinnliga boxaren i världen - Katie Taylor från Irland.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA
Publicerat den 10/04 -16
Svensk boxning står sig stark internationellt kungörs det regelbundet från SBF:s sida. Det som för en vanlig dödlig betraktare borde varit två synnerligen enkla segrar för svenska boxare i OS-kvalet förvandlades raskt till dess motsats. Oliver Flodin förlorade klart mot en helt okänd alban. 0-3. Notera att Oliver är korad till mars månads boxare av förbundet. Det är dock rutin och bör inte tas på så stort allvar. Är det inte Oliver, så är det Agnes Alexiusson eller Anna Laurell. Oliver är ännu inte mogen för den här nivån. Enda skälet att han får medverka är väl att klubben är en av förbundstränarens devota anhängare plus att de betalar för honom. Den andra förlustkalken tömdes av Leon Chartoi. Han mötte en helkass belgare ändå blev det förlust. Varför SBF satsar på Chartoi är en gåta. Han har varit med länge och han utvecklas inte längre. Hans kunskaper räcker till ett SM-guld och gott är det. Det var ju inte precis några världsstjärnor dessa herrar föll inför.
20016-04-10
1/16: Alban Beqiri, Albanien-Oliver Flodin, Vaggeryds BK 3-0
1/16: Lay Kalenga Mishika, Belgien-Leon Chartoi, Hammarby IF 3-0
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, "live", Turneringar, AIBA, Så det kan bli
Publicerat den 10/04 -16
I kvalsammanhang gäller det att ha tur i lottningen. Det hade de blå-gula med något undantag när matcherna fördelades i Turkiet. Det lär dock inte räcka, för om jag förstått saken rätt så är det enbart finalisterna (för damerna) och finalisterna plus ytterligare några (för herrarna) som kan packa trunken till Rio. Varde hur som helst med detta. Ingen i svensktruppen lär komma så långt. Agnes Alexiusson inledde slagväxlingarna med en övertygade seger i förtid. Motståndet var dock så svagt att det knappt hade hört hemma på en svensk juniortävling. Redan innan kvalet såg serbiskan ut som en skrämd harpalt se här. Nästa steg för Agnes blir en kampglad spanjorska som en gång eliminerade Uppsalas storhet Armine Sinabian från VM. Sedan lär det ta stopp. Idag går Leon Chartoi och Oliver Flodin i ringen. Bägge lyckligt lottade. Chartoi mot en kass belgare med blott 30-talet matcher bakom sig och Oliver ställs mot en Alban från Albanien. Klara segrar för båda. Därefter blir det knepigt värre för dem. Anna Laurell Nash lär gå vidare i kraft av sitt namn. Det blir en jämn kamp mot Lida Fiduria. Anna har klar plusstatistik på henne, men det såg ytterst kritiskt ut förra gången de möttes. Sedan blir det tvärnit mot den engelska stjärnan Savannah Marshall. Helena Envall drog en nitlott. Visserligen står hon över en omgång, men lär inte klara den duktiga italienskan Davide. En nit blev det även för Gabriel Richards. Han får det svettigt mot tuffe irländaren Darren O'Neill. Bägge står över första omgången. Här kan ni följa OS-kvalet, via matchlistor, resultat och utsändningar.
2016-04-09
1/16: Agnes Alexiusson- Milena Matovic, Serbien TKO 4 (1:27)
2016-04-10
1/16: Leon Chartoi-Lay Kalenga Mishika, Belgien
1/16: Oliver Flodin-Alban Beqiri, Albanien
2016-04-11
1/16: Helena Envall-Marzia Davide, italien
1/8: Anna Laurell Nash-Lidia Fidura, Polen
2016-04-12...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, "live", Turneringar, AIBA
Publicerat den 05/04 -16
Erik Ågren, Oskar Ågren, Arne Andersson och Olle Tandberg. Vilket gäng! Här kan ni ta del av dem i en upptagning från landskampen mellan Danmark och Sverige. Den gick i Forum Köpenhamn den 12 februari 1937 och blev en dyster affär för de blå-gula. "Stor dansk Boksesejr" och förlust med 6-2. Endast Jerka Ågren och Olle Tandberg gjorde sin plikt. Det fanns sjutusen (ja, ni läste rätt - 7.000) på läktarna. Kavalkaden inleds med Jerka Ågren som knockar Urban Lundberg i andra. Sedan följer broder Oscar som inte rår på den danske stjärnan Gerhard Pedersen som bl.a. hade ett OS-brons på meritlistan. Pedersen kom senare att tävla för BK Kelly och BK 30 i Motala. Därpå kommer unika bilder på Arne Andersson som skulle möta ett tragiskt öde i de amerikanska proffsringarna. Han blev hårt exploaterad och avled under match 1941. Sist ut är en av Sveriges främsta amatörboxare genom tiderna - Olle Tandberg. Länk till landskampen och övriga deltagare här. Notera att halva landslaget kom från Narva BK.
På den tiden en storklubb, nu är formatet som bekant blygsamt. För den som vill läsa om Narvas öden finns min bok om klubben Östermalm tur och retur. Den innehåller oerhört mycket svensk boxningshistoria. Känner ni till serieboxningarna på 1930-talet, att Narva försvann mot slutet av 1940-talet eller att juggen Branko Mikek var Narvas förste SM-guldmedaljör efter återuppståndelsen?
//CF
Tack till Carl Falkenberg som tipsade om länken till Dansk kulturarv.
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Matcher, Landskamper, Klubbar, Filmupptagningar, Nostalgi
Publicerat den 01/04 -16
På svenska boxningsförbundets hemsida skryter man med att Sverige blev bästa nation under Nordiska Mästerskapen. Svensk boxning står sig stark som det brukar heta. Ja, det är naturligtvis hur man beräknar. Som man ropar får man svar. Sverige hade cirka hälften av deltagarna, men nådde endast sex guldmedaljer. Räknar man in alla silver och brons då blir Sverige naturligtvis bäst genom blotta mängden deltagare. Låt oss istället betrakta antalet erövrade guld och då blir situationen helt annan och mer bekymmersam.
Herrar seniorer guld: Danmark 4 - Norge 2 - Sverige 2 - Finland - 0.
Damer seniorer guld: Finland 3 - Sverige 2 - Danmark 1 - Norge 1.
Lägger vi till juniorerna så har vi följande.
Herrar: Finland 4 - Danmark 3 - Norge 0 - Sverige 0.
Damer: Sverige 2 - Danmark 1 - Norge 1 - Finland 0. Av de åtta deltagarna kom fem från Sverige.
Sverige bäst? Någon? Det här tål att tänka på eller hur?
PS. Speciellt på Nordiska blir det enbart löjligt att inkludera en bronsplats som merit. Alla som förmår att ställa in kängorna i ringen tilldelas ju minst en bronsblecka.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, NM, Turneringar
Publicerat den 28/03 -16
Nordiska mästerskapen (NM) har under de senaste åren varit en tämligen avslagen och intresselös turnering. Årets NM fick lite sälta genom de politiska intrigspel som förbundstränaren iscensatt vad avser OS-uttagna damer. I 60 kg fanns det förutom förbundsfavoriten Agnes Alexiusson, de två stjärnorna Yvonne Baek Rasmussen (Danmark) och Mira Potkonen (Finland) plus en svensk nybörjare som inte kan boxas. Som utav en händelse så fick Agnes möta novisen i semifinalen. Därmed blev en medalj garanterad. Med sådan tur i lottningen (?) bör Agnes köpa ett gäng Trisslotter under veckan. Sedan blev det naturligtvis finalstryk av finskan. Det var den fjärde förlusten i rad mot Potkonen. Nederlaget kommer dock inte att ligga Agnes till last eftersom hon enligt förbundet har haft "en rykande bra säsong" (!?). Glömda och gömda är tydligen senare tids förlustmatcher mot Caroline Veyre (Kanada), Anja Stridsman (Australien), Estelle Mossely (Frankrike) och nu för fjärde gången Mira Potkonen (Finland). Vad har hon då i OS att göra?
Den andra "politiska matchen" stod mellan Anna Laurell och Love Holgersson. Till förbundets stora lycka avtågade Anna med segern. Det var en ytterst jämn (och tyvärr tråkig match) med tveksam utgång. Rond 1 och 3 gick till Anna, rond 2 och 4 till Love. De tre första ronderna var jämna, den sista gick solklart till Love som därmed borde fått segern. Det var oklart in i det sista om Love kunde delta p.g.a. handskada, så förbundstränaren hade skickat ut ett bud till en B-boxare om ett gage av 3.000 kronor om hon ställde upp som ett påskoffer. Det skulle ju se alltför illa ut om Anna gick vidare till OS-kval utan en enda match.
I övrigt innehöll NM inte mycket att hurra för. Det fanns alldeles för många nybörjare med. Ett mästerskap är ett mästerskap och för deltagande måste det krävas...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, NM, Turneringar
Publicerat den 25/03 -16
Dags att återanknyta till det fotografiska. Fotot är taget i småländska Älmhult den 11 mars 1981. Här gäller det en uppvisning mellan BK Örnens Christer Corpi och den då "nyanlände" Patrick Lumumba från Kenya. De möttes på riktigt vid fem tillfällen och Corpi var den förste svenske motståndare han mötte och dessutom en av de få som golvat honom. Lumumba är den mest talangfulla boxare jag skådat. Den som någon gång sett honom i aktion glömmer det aldrig. Man önskar dock att hans sociala kompetens hade varit lika stor som hans boxningskunnande. Så var definitivt inte fallet. Smaken för snabba pengar, alkohol och svenska damer tog udden ur den karriär som kunde gått hur långt som helst. Vistelsen i Sverige avslutades helt följdriktigt med en mångårig fängelsevistelse för mordbrand. Lumumba avled anonymt hemma i Kenya efter en misslyckad proffssatsning. Han blev aldrig svensk medborgare.
Om det finns någon som har ett matchfoto på Lumumba så publicerar jag det här på RINGSIDE. Partiell matchlista Lumumba här. Jag tror att det bara saknas en match. En förlust mot finnen Veikkola. Någon som vet?. Partiell matchlista Corpi här.
Tack till Carl Falkenberg för fotot.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt
Publicerat den 13/03 -16
Den ärevördiga finska turneringen avslutades idag. Den räknas väl fortfarande som en slags prestigetävling även om glansen falnat betänkligt. För de svenska OS-hoppen gick det som det brukar. En föll redan i kvarten - Oliver Flodin. Den andra - Agnes Alexiusson - nådde final efter att först ha besegrat en lokal förmåga för att därefter lida nederlag mot franska mästarinnan Estelle Mossely. Man tycker väl att OS-hoppen borde prestera bättre än så här, men insatserna räcker kanske till för att bli Månadens Boxare för mars. Motståndet blir ju inte precis enklare därborta i Sydamerika. Bland de övriga så gick Yohannes Berhane (IF Linnéa) och Mustafa El-Molla (Höllvikens BK) till final, varav den senare lade beslag på första platsen. Motståndarna var lettiska. Leon Chartoi (Hammarby IF) gjorde en Oliver och förpassades i kvarten.
Turneringen är uppkallad efter den gamle fine tungviktaren Gunnar Bärlund (1911-1982). Som amatör var han finsk mästare 1933 och Europamästare 1934. Hans landskampsfacit mot blågult var 3-0. Ingen match gick tiden ut. Deltog på OS 1932. Som proffs var han som bäst rankad som nr två efter Joe Louis. Matchfacit 87 (56-30-1, 26 KO). Ett dussintal av proffsmatcherna gick i svenska ringar, men den huvudsakliga karriären var förlagd till USA. Det fanns också en verklig svenskanknytning i hans liv. Bärlund var gift med en värmländska. Det finns en staty rest över honom i Helsingfors. Promotionfotot nedan framhåller honom som svensk, vilket han dessvärre inte var.
Bärlund vs svenska opponenter här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, Turneringar, AIBA
Publicerat den 08/03 -16
Svenska Boxningsförbundet (läs Santiago Nieva) har inrättat en hedersbetygelse som kallas Månades Boxare. Idén är utmärkt, men den utnyttjas politiskt av honom. Det är bara hans egna handplockade favoriter som tilldelas utmärkelsen. Återigen har Anna Laurell och Oliver Flodin hedrats. Är det inte Anna och Oliver så är det Agnes Alexiusson! Anna upphöjs till skyarna för att hon för femtioelfte gången fått stryk av Nouchka Fontijn. Anna känner att hon är nära nu eftersom hon fick en domare med sig för en rond. Halleluja! Det har gått några år sedan första förlusten mot holländskan och nederlagen hopar sig a la Mount Everest.
Men över till en mer allvarlig fråga. Hur många inom boxningssverige vet att Anna Laurell sedan flera år har fått specialträning - dvs privatträning - av herr Nieva? Hans snack om intern konkurrens har bara varit den svartaste av lögner. Han har specialdrillat Anna eftersom hon är hans stora hopp. Det är hon som ska ge honom äran av en OS-medalj. Han har som tidigare påpekats här på RINGSIDE för länge sedan redan uttagit Anna Laurell och Anna Alexiusson till OS-kandidater. Han har slagit blå dunster i hela boxningssverige och han har förnedrat Ida Lundblad och Love Holgersson å det grövsta. Han har nämligen påstått att alla tävlar på samma villkor. Det har Ida och Love aldrig fått chansen att göra. Hur länge kan boxningssverige tolerera Nieva? Hur länge ska SBF:s styrelse tolerera Nieva?
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Turneringar, AIBA
Publicerat den 28/02 -16
Dödsbud från Finland. Leden glesnar för de fina 1950-och 60-talsboxarna. Den finske lätte tungviktaren Pekka Kokkonen avled den 26 februari. Han var ett välkänt namn i de svenska proffsringarna under 1960-talet. Kokkonen var samtida med Lennart Risberg och han medverkade på åtskilliga av Edwin Ahlqvists galor. Kokkonen var också en betydelsefull sparringpartner till Ingemar Johansson. Som proffs mötte han många goda namn som exempelvis Harold Johnson, Eddie Cotton och Yvan Preberg. Sammanlagt blev det 57 proffsmatcher (37-16-4, 28 KO). Som amatör blev han finsk mästare 1954-1955 och 1957. Därtill en Nordisk silvermedalj 1955. Det blev också två landskamper mot Sverige. Han förlorade mot Hässleholms Karl Preutz, men besegrade Hudiksvalls Lars Hugg. Landskamperna här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 24/02 -16
Årgång 67 av den bulgariska Strandjaturneringen pågår under 23-28 februari. Turneringen började som en inhemsk tävling 1950, men har med tiden erhållit internationell statuskaraktär. I år deltar 302 boxare från 40 nationer. Turneringen började direkt med svensk förlust. I match nr 1 försvann Juliana Söderström. I match nr 5 var det tid för Helena Envall att stiga av. Det stora svenska OS-hoppet Agnes Alexiusson vann sin inledande match mot en opponent från Wales för att därefter i åttondelen besegras av Anja Stridsman, som är född i Sverige, men numera medborgare i Australien. Notera: förra året vann Agnes turneringen. Nu platt fall mot en tjej som kan betraktas som nybörjare i gamet. Anna Laurell stod över i första omgången för att sin åttondel notera vinst över en uzbekiska. UPPDATERING: Gabriel Richards föll mot en uzbek och Leon Chartoi mot en spanjor. Anna Laurell vann sin kvart över en vitryska med klar minusstatistik mot svenskor. PRESSTOP! Anna Laurell förlorade för n:te gången mot den fantastiska holländskan Nouchka Fontijn. Klara poängsiffror 0-3. Finns det någon utanför SBF-klicken som fortfarande drömmer om OS-medaljer. Agnes försvann tidigt och Anna kom till semi i en turnering som saknade många av de bästa inom respektive viktklass. Nouchka Fontijn är nu obesegrad i ett dussintal möten med svenskor. Vi bugar i all ödmjukhet och lyfter på vår chapeau-claque inför bedriften.
Matchlistor:
Anna Laurell (Nash)
Nouchka Fontijn (mot svensk opposition)
Agnes Alexiusson
Leon Chartoi
Gabriel Richards
Juliana Söderström
Helena Envall
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, "live", Turneringar, AIBA
Publicerat den 23/02 -16
I en boxningsring kan allting hända. Och det gör det. Den 9 november 1987 kunde en barnvagn beskådas i Eriksdalshallen. Det var klubbkamrater till Stefan Sjöstrand som på detta sätt önskade hylla honom. Sjöstrand hade bestämt sig. Matchen var hans sista. Efter 130 dylika var bensinen slut som han uttryckte det. Hädanefter skulle det bli studier på GIH och familj som gällde. Under en tioårsperiod samlade Sjöstrand på sig två juniorguld, fyra seniormästerskap, ett dussin landskamper, deltagande på NM, EM, VM och OS. Därtill Stor Grabb. Bland många motståndare kan nämnas den inte helt okände Roy Jones Jr, en legendar i sitt slag som fortfarande är aktiv. Det som var tänkt som Sjöstrands sista match gick i samband med "Bagarns minne" mot ett dåligt juniorlag från Bulgariens idrottshögskola för olympiska hopp. De blå-gula vann nio av de tio matcherna! Det blev bara en tillställning till åminnelse av Erik "Bagarn" Olsson, en fixare av stora mått i Stockholmsboxningen. För Sjöstrand skulle det bli ytterligare två matcher i en misslyckad comeback 1990. Låt os glömma detta och istället hylla Stefan Sjöstrand som den skicklige tekniker han en gång var.
Partiell matchlista för Sjöstrand.
Mera Stefan här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt
Publicerat den 14/02 -16
Värnamo BK:s Agnes Alexiusson fick tömma nederlagets bittra kalk i Quebec. Hon mötte det kanadensiska OS-hoppet och dubbla nationella mästarinnan Caroline Veyre. En uppgift som blev Agnes övermäktig. Matchen timade den 12 februari. Agnes var ensam blå-gul på programmet. Veyre är fransyska från börden, men bosatt i Montreal och tävlar för Club de Boxe de l'Est. Foto nedan plus twitterlänk...
Twitter.
Märkligt nog presenterades Agnes som svensk mästare. Det är hon inte.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, Foton, AIBA
Publicerat den 05/02 -16
Det hör inte till vanligheterna att en professor uppmärksammas i aktiva boxningssammanhang. Nyligen avled Lennart Schön som var verksam vid Lunds universitet. Han var en gång en ytterst lovande boxare för BK Ringen i Jönköping. Den aktiva perioden inföll under 1960-talet. När han kom till Lund mot slutet av decenniet fick boxningskarriären ge vika för ett politiskt engagemang som senare övergavs för en lyckosam akademisk karriär inom ekonomisk-historia. Lennarts forskningsfält var spännande. De rörde främst olika aspekter på de långa vågorna i ekonomin. Våra vägar möttes vid några tillfällen. Jag såg honom boxas i en DM-final. Vi deltog i ett omfattande forskningsprojekt om svensk statsskuldspolitik i Riksgäldskontorets regi. Han var också opponent på min doktorsavhandling "Skuld och tanke" vid Stockholms universitet. Lennart var skärpt, kunnig och påläst, så det var ett rent nöje att diskutera och debattera med honom. Jag önskar att vi hade bedrivit forskning vid samma institution.
Partiell matchlista återfinns här.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 27/01 -16
Hög tid att gå på vernissage. Denna gång är det Stig Claesson (1928-2008), mer känd som Slas, som står för värdskapet. Han hade ofta boxning som motiv i sina verk. Nedanstående tillhör dock inte de främsta. Det är gjort med en teknik som leder tankarna till förskolan. Det finns ingenting originellt eller personligt i det hela. Stiliseringen blir yta på bekostnad av innehåll. Hans styrka låg i teckningarna. Där han odlade en egen sparsmakad stil, ofta med lyckad framgång. Slas, som han aldrig benämnde sig själv, är närmast kult i vissa kretsar som den verklige "Söderkisen". Där ingår han som en obligatorisk accessoar och social markör. För den breda publiken är han mest känd för sina böcker. Det blev sammanlagt ett åttiotal. Några filmades med framgång.
Verket är i färgoffset och ingår i en auktion på Tradera.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst
Publicerat den 24/01 -16
Det är uppenbart att Nieva sedan länge har gjort sitt val. Allt prat om uttagningskval mellan Agnes och Ida har bara varit bluff. Blå dunster. Gallimatias. Rappakalja. Han har ljugit boxningssverige rakt upp i ansiktet. Kriterierna som han hänvisar till har varit lika ombytliga som ett aprilväder. De förändras ständigt. Den senaste mångordiga versionen återfinns på förbundets hemsida. Notera särskilt att alla som haft fräckheten att kritisera Nievas tilltag förklaras som okunniga. Destilleras skitsnacket återstår inget annat än att herr Nieva bestämmer alldeles oavsett vem som är bäst. Det hade varit bättre om han rakryggat förklarat varför han föredar Agnes framför Ida. Punkt för punkt för punkt. Det måste nämligen finnas annat än rent sportsliga bevekelsegrunder i bagaget. Genom byråkratiska manövrar stöter Nieva bort en av de få talanger som finns inom svensk boxning. Istället borde han ha satsat på att utveckla dem båda till framtida stordåd.
Ponera att Agnes slår sönder näven på träning. Vad händer då? Ida anses väl fortfarande vara någon slags reserv, men kanske har Nieva någon annan dold i bakfickan. Det finns här ytterligare en dimension att lyfta fram. Efter allt vad som hänt kan Nieva aldrig coacha Ida. Vilka råd ska han ge henne i ringhörnan? Han vill ju bli av med henne. Ej heller kan springpojkarna Sandberg eller Nash vara stand-in. De tillhör ju samma innegäng. Vad gäller den sistnämnde – hur har han hamnat där? Han är inte precis tyngd av meriter, men relationen till Anna Laurell ger kanske tillräckligt med plus, i en rörelse som präglas av nepotism.
Så avgå Nieva! Genom ditt agerande har du splittrat rörelsen och jag har väldigt svårt att se dina gärningar stå i samklang med de värdegrunder som SBF så gärna hyllar i andra sammanhang.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS, Turneringar
Publicerat den 17/01 -16
"Friska situationsbilder och kul replikskiften varvas med lustigheter av hög ålder och snack på tomgång". Så skaldades det i recensionerna av det hejdlösa pekoralet Svenska Floyd. Det var en pjäs från 1960 som blev film enligt modell Hollywood. Nåja, kanske ändå inte. Av någon alldeles outgrundlig anledning kom jag att tänka på den här skapelsen. Det har naturligtvis inte alls några likheter med de senaste sceniska konsterna från de vise männen i SBF. Eller hur?
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Dambox, OS, Turneringar, AIBA, Så det kan bli
Publicerat den 11/01 -16
Vill ni höra på hejdlöst svammel då skall ni lyssna på "Förmiddag med P4 i Skaraborg". Radiostationen har ringt upp Svenska Boxningsförbundets ordförande Tommy Lindström. Han har inte en aning om vad han talar om. Han uppvisar en monumental okunnighet. Det är minst sagt dubbla budskap som skymtar i ordsvallet. Det är gallimatias på låg nivå, men han är van att tänja på gränserna i olika sammanhang. Om ämnet inte var så allvarligt så skulle man ha hjärtlöst roligt åt karl. Hur kunde han väljas till ordförande för SBF? Det är en gåta. Organisationen måste vara masochistisk. Kvinnan som intervjuar ställer bra och relevanta frågor - svaren är på kalkonnivå. Varsågoda - P4 Skaraborg här. Intervjun startar efter cirka 1 timma 43 min.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox, OS, AIBA
Publicerat den 11/01 -16
Läs den länkade artikeln till Västgötabladet. Artikeln exponerar en förfärande okunnighet hos Svenska boxningsförbundets ordförande Tommy Lindström. Han tycks inte ens ha hört talas om Ida Lundblad. Intervjun med herr Lindström visar tydligt att allt tal och fagra löften angående kval bara varit bluff. Tränarduon Santiago Nieva och Klas Sandberg har för länge sedan redan utsett Agnes Alexiusson som svensk OS-kandidat. Allt utåt har bara varit ett spel för galleriet, ett sätt att slå blå dunster i ögonen på Boxningssverige. Olympiska kommittén agerar naturligtvis inte på eget bevåg, de följer bara instruktionerna från de olika specialförbunden. Det stinker om SBF. Finns det inte några rakryggade människor i Boxningssverige längre, några som vågar ta tag i den här härvan? Nästa gång är det din boxare som offras - vad gör du då?
Så mitt förslag kvarstår. Låt sportslig rättvisa skipas genom en serie uttagningsmatcher dem emellan. Det gäller f.ö. även paret Anna Laurell och Love Holgersson. Även där luktar uttagningen illa. Har det möjligen med det faktum att Annas make tillhör den inre tränarcirkeln?
Idas egen beskrivning av härvan.
Värdegrunder, någon?
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, DDD, Dambox, OS, Turneringar, AIBA
Publicerat den 05/01 -16
Intriger och vänskapskorruption är ingenting ovanligt när det gäller Svenska Boxningsförbundet. Nu är en osmaklig härva under uppsegling. Det finns två talangfulla tjejer i klassen 60 kg. Det är Ida Lundblad (IF Göteborg Team Box) och Agnes Alexiusson (Värnamo BK). Ida är den bättre boxaren och den överlägset mest merittyngda av de två. Detta faktum har varit ytterst besvärande för de damansvariga i förbundet. De (läs Santiago Nieva och Klas Sandberg) vill hellre föra Agnes till OS. Herrarna har tänkt till. Kan man inte besegra Ida i ringen så finns det sätt att göra det på utanför densamma. Det krävs stora ekonomiska insatser för att åka på träningsläger, turneringar och andra förberedelser. Det ekonomiska bidragen stryps för Ida, medan gracerna flödar över Agnes. Det senaste inslaget i denna osmakliga soppa är förbundets nya ranking vilken tas som intäkt för vilka som skall åka på OS-kval. Tidigare låg med rätta Ida som nummer ett. Hon är ju regerande svensk mästare bl.a. i kraft av en klar finalviktoria över Agnes. Ida är också till skillnad från Agnes rankad av AIBA. Trots detta glider plötsligt Agnes in på förstaplatsen. Och. Simsalabim anses hon vara OS-kandidat. Hela affären stinker och borde utredas av Riksidrottsförbundet och Olympiska kommittén.
Jag har ett förslag som garanterar sportslig rättvisa. Låt dem möta varandra i serie om fem matcher förslagsvis i Göteborg, Värnamo, Stockholm, Malmö och Gävle. Givetvis med neutrala internationella domare. Matcherna kan dessutom generera medialt intresse. En slags motsvarighet till Anders Eklunds och Roger Anderssons berömda kvintett på sin tid. Den av Ida och Agnes som går segrande ur den serien kan utan krus betraktas som Sveriges bästa i klassen 60 kg. Nu har dessvärre ett korrupt byråkratiskt system utsett en favorit. Så skall det definitivt inte vara.
Behandlingen av Ida påminner mycket om den mobbing som...
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, DDD, Dambox, Turneringar, AIBA
Publicerat den 31/12 -15
Det passar väl på nyårsafton! Så det blir en favorit i repris men denna gång med illustration. År 1951 hade Svenska Boxningsförbundet fått ett erbjudande om en landskamp mot Sovjetunionen i Stockholm. SBF tackade nej. De visste att det skulle bli storstryk. Istället var det tre Stockholmsklubbar som grep tillfället – Djurgårdens IF, Stockholms AIF och Narva BK. Den sistnämnda klubben fanns mest på pappret och skulle insomna kort efter ”ryssboxningarna”. Innan Sovjetlaget kom till Stockholm hade de mjukat upp med en 16-0 viktoria mot finska eliten. Efter 2xStockholm blev det matcher i Göteborg, Jönköping och Sandviken. Även Malmö och Östersund var tänkta anhalter men försvann p.g.a. de geografiska avstånden. Intresset för matcherna var på topp och de var förstasidesnyheter i tidningarna. Det beräknas att nästan 20.000 åskådare såg de ryska fenomenen.
De olika blå-gula kombinationerna hemförde totalt tre segrar och de kom via Stig Sjölin (Värnamo BK), Rolf Storm (BK Akilles) och Conny Blom (Landala AK). De var vid tidpunkten Sveriges populäraste boxare. Sjölin blev dessutom bortdömd i Jönköping. Storms insats var närmast heroisk. Några dagar innan hade han vunnit i första ronden i en landskamp mot Finland. Från Helsingfors åkte han utan sitt tandskydd så han fick möta sovjeten med oskyddade gaddar. Aj!
Ingemar Johansson förlorade i Göteborg. Han hade varit på plats i Stockholm under de två matcherna och blivit blek om nosen. Han ville först inte ställa upp. Det han hade sett av slagmaskinen Algirdas Sjotsikas var tillräckligt. Efter långa övertalningar (och naturligtvis höjt matchhonorar) gick Ingemar med på match. Han klarade sig hyggligt. Januari hade inte varit någon bra månad för Ingemar. Först ingick han i en förstärkt Göteborgskombination som mötte ett lag från engelska armén. Han fick en poängseger där ”rekordvisslingar mottog domslutet”. Någon vecka senare fick han en ny domarseger, lika impopulär den,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Klubbar
Publicerat den 24/12 -15
På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Det är saxat från min bok om Narvas historia. Vill ni läsa mer om hur det en...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Klubbar
Publicerat den 19/12 -15
Grattis till dig som besöker RINGSIDE. Du har denna dag, då den årliga finnkampen avverkas och då Erik Skoglund ska upp i ringen för sin tjugofjärde proffsmatch, drygt 30.000 matcher att laborera med i databasen. Det tar en hygglig stund att plöja dem alla. Där finns alla viktigare resultat i form OS-VM-EM-NM-SM-turneringar, en uppsjö internationella cuper och därtill åtskilliga svenska regionala mästerskap. Och mer blir det... Ett stort tack till alla er som bidrar med foton, information, tidningsurklipp och liknande. Gör som senast Skoftebyns AIS - klubben bidrog med ett stort paket startböcker. Ett extra tack till Roger i Botkyrka som varit en utmärkt informationskälla på många sätt, inte minst över dem som bytt namn mitt i "karriären". Det gäller även Erik i Sundsvall som hjälpt mig identifiera tidiga Norrlandsboxare. Gemensamt sprider vi kunskap om den spännande svenska amatörboxningshistorien. Bilden nedan med två av våra mest folkkära boxare genom tiderna får symbolisera länken mellan då och nu. Det är Harry Persson och Olle Tandberg som inte sparar på krutet vid en uppvisning i Hagalund 1938 inför tusentalet åskådare.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, SM, Matcher, OS, Landskamper, NM, JSM, VM, Turneringar, AIBA
Publicerat den 11/12 -15
Ungdoms- och Juniormästerskapen (SUM och JSM) avgjordes under förra helgen i Köping. Ingen skugga må falla över deltagarna, men man blir betänksam när det gäller antalet. Det borde ha varit fler, många fler, eftersom det var svensk boxnings framtid som samlades för att göra upp om medaljerna. Deltagarantalet på SUM var 5 för tjejerna (i två viktklasser) och 40 för killarna. JSM lockade 7 damer (i tre viktklasser) och 24 herrar. Antalet medverkande talar för sig själv. Jag vill inte vara elak, men kan inte undgå att göra jämförelsen, eftersom jag f.n. ägnar mycken tid åt 1920-och 1930-talen, som underlag för en kommande bok. Perioden var svensk boxnings guldålder. På den tiden var JSM en mycket stor händelse. Fulla hus med biljetter som gick på svarta börsen samt omfattande bevakning i pressen. T.o.m. deltagarlistorna publicerades. Och med så många aktiva att mästerskapet delades upp på två avdelningar, i vad som brukade kallas den "lätta" (flug, fjäder, welter, lätt tungvikt) och "tunga" (bantam, lättvikt, mellanvikt, tungvikt). För att ge er lite perspektiv att grunna på; år 1929 innehöll den lätta avdelningen 108 pugs och den tunga 149, där enbart lättvikten bestod av fler boxare än den sammantagna summan på årets JSM. Vill ni veta namnet på 1929 års guldmedaljörer så återfinns de nedan.
F: Arne "Lill-Loppan" Jansson, IF Linnéa
B: Gösta Lindkvist, BK Örnen
Fj: Harry Kreüger, BK 28 (Stockholm)
L: Nils Karlsson, IK Balder (Stockholm)
W: Harry Eklund, Borlänge SK
M: Gerhard Karlsson, Djurgårdens IF
Lt: Julius "Julle" Factor, IF Linnéa
T: Erik Hellström, IF Linnéa
Som synes en förkrossande Stockholmsdominans.
Not: Ytterligare en från Kreügerklanen deltog. Det var Kurt som nådde semifinalen i flugvikt för de svartblå i Djurgårdens IF. Han skulle med tiden bli en av Sveriges främsta amatörboxare, men då hos rivalerna i Linnéa.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, JSM, Turneringar
Publicerat den 06/12 -15
... till alla dem som gjorde hans Sverigebesök oförglömligt. Den 20 januari 1963 ställdes, den idag 80-årige, Lauk mot Stig Waltersson i Uddevalla. De energiska arrangörerna i den lilla klubben Uddevalla BK hade en sagolik förmåga att bjuda på den ena stjärngalan efter den andra. Denna gång hade de inviterat till svensk-(väst)tyska matcher i form av den anrika klubben Heros från Hamburg. 800 på läktarna såg en jämn, spännande och hård match mellan Lauk och Waltersson. Kampen var så jämn att domslutet 2-1 till Lauk kom att åtskilligt diskuteras. Gamle proffsboxaren Olle "Skoftebyn" Bengtsson ansåg att Stig vann. - "Tysken var hårdare men hans slag tog till 80 procent på Walterssons handskar och sedan svarade Stig med välplanerade kontraanfall, som avslutades med flera prydliga träffar. Dessa borde räckt för att domarna skulle vara eniga om svensk seger, ansåg Olle". Dessutom erhöll tysken en varning som ett extra minus i protokollet. Hur som helst gjorde kämparna
"propaganda" för sporten. Walter med sin Petra Arrangörshälsning innan galan För dem som vill veta mer om Stig Waltersson. Bok här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, porträtt
Publicerat den 01/12 -15
Svenska Dagbladets bragdguld gick som vanligt till annan utövning än boxning. Tidningen har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fri idrott, skidåkning och simning skall det vara. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det är nästintill ofattbart hur han kunde förbigås. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch! Det finns ett annat lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets innebörd en verklig bragd.
När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John åkte ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933.
Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988).
Här kan också infogas att den tidigare redaktören för svenskans sportsektion Sune Sylvén var en av landets mest rabiata boxningshatare. Han ägnade åtskilliga spaltmeter till att utspy sitt hat mot boxningen. Han satt med i bragdjuryn i bortåt trettio år...
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli
Publicerat den 24/11 -15
Boxningsreklam inför galor i affischform brukar vara anskrämliga (för att uttrycka det snällt). Det är oftast glada lokala amatörer som fixar något som ser ut att komma från förskolan. Ett av de främsta bidragen i genren är nedanstående affisch inför en gala i Eriksdalshallen. Stockholmsalliansen stod som arrangör och anlitade den inte helt obekante Börje Dorch för ändamålet. Resultatet, ja, döm själva. Den amerikanske ledaren fick en smärre skrattchock då hans boxare ansågs komma from Texas. Hur det var med galan? Jo, Stockholm mötte Team Golden Gloves den 29 september 1986. Jänkarna vann med 8-1. Den enda svenska segern hemfördes av Lars Myrberg som då hette Lundgren. Den amerikanska truppen innehöll en del namn som senare skulle bli proffs. Den mest kända av dem var Roy Jones Jr som proffsdebuterade 1989 och fortfarande håller på. Länk till matcherna här.
Finns det något som överträffar eller är i paritet med det här alstret - skicka in det så publiceras det.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Så det kan bli
Publicerat den 15/11 -15
Ett anrop från Danmark som jag gärna vidarebefordrar. Flemming i Odense är en stor samlare av boxningsprogram. Han vill gärna komma i kontakt med svenska samlare för köp och/eller byte av material. Meddela mig via Kontaktrutan så förmedlar jag ditt namn till honom.
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info
Publicerat den 09/11 -15
Vi fortsätter serien med märkliga och festliga (nåja!) matchfoton. Nedanstående är fångat under Nybörjarnas 1963 i Eriksdalshallen. Den slokande tulpanen tillhör Narva BK och namnet är Jan Mårtensson. Hans baneman var Gunnar Eriksson från Hallstahammars SK. Bilden är lite symbolisk för nuvarande Narva. Klubben var Sveriges främsta i ett par omgångar. På 1930-talet med bröderna Ågren och under 1980-talet under Lennart Bernströms ledning med bl.a. Stefan Sjöstrand, Vesa Koskela och Håkan Sindemark. 1983 blev Narva t.o.m. bästa klubb efter Sovjetunionen i den finska GeeBeeturneringen. Idag är bedrifterna av mer blygsam art. Klubben skryter främst med sin motionsgympa för pensionärer. Så kan det gå även med de finaste av familjer...
Hur det gick för Hallstahammar-Eriksson? Han försvann i påföljande omgång.
Om Narvas tidigare bravader kan ni läsa här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Matcher, Foton, Klubbar
Publicerat den 31/10 -15
Den turkiske boxaren Sinan Samil Sam gick ur tiden den 30 oktober. Som så många andra pugilister före honom fick han betala priset för ett omfattande alkohol- och drogmissbruk. Som aktiv nådde han stora framgångar. Under amatörtiden var Sam såväl junior- som seniorvärldsmästare. Det förra 1992 och det senare 1999 i Houston. Däremellan pallplaceringar i EM och VM. Som proffs blev han 35 (31-4, 16 KO) och innehavare av Europatiteln och WBC-bältet. Flera av hans proffsmatcher kunde följas av en svensk publik i direktutsändning. Det finns en blågul koppling till Sam. Under VM 1995 i Berlin mötte han Rinkebys stjärna Kwamena Turkson i tungviktens inledningsomgång. Sam avtågade med ett synnerligen tveksamt 6-4, där Kwamena blev mystiskt varnad inte bara en utan två gånger och tappade därmed matchen. Sam vandrade vidare till ett brons.
1995 års blå-gula VM-insatser här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 24/10 -15
Fotot nedan är från en gala i Kalmar 1962-10-21. Matchen gick i tungvikt och platsen var den klassiska arenan för boxning i Kalmar, Folkets Park. Det var en stämningshöjande lokal. Till vänster Villy Abrahamsson från Kalmar BK som parerar ett anfall från Peter Köster Redbergslids BK. Matchen vanns av göteborgaren men i tidningarna var man missnöjd med domslutet. Där ansågs det att Köster borde ha diskats. Han hade fått otaliga tillsägelser och två varningar under matchen för låga och orena slag. Köster fortsatte ett par år senare ut på den knaggliga proffsvägen. Dessvärre finns inga av kämparna kvar, Villy Abrahamsson (1939-1995) och Peter Köster (1942-2000), men de lever vidare här på RINGSIDE. Abrahamsson var en av många boxare som också var en utmärkt fotbollsspelare. Han var stabil sista utpost under många år i Lindsdals IF.
Stort tack till Linnea Abrahamsson för fotot.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton
Publicerat den 20/10 -15
Ja, jag skriver neger och negerboxaren igen för att det ska bli extra tydligt. En nysvensk har bevistat Norrköpings museum. Där upptäckte han nedan återgiva staty av den fina skulptrisen Liss Eriksson (1919-2000). Verket är från 1949 och kallas Negerboxaren. Detta fick vår nysvensk att gå i taket och kalla in Norrköpingsbladet Corren för att sprida sina fobier. Han fann ordet neger kränkande. Som obildad hade han naturligtvis ingen aning om att ordet neger inte alls var kontroversiellt på 1940-talet. Det var däremot tilltalet "nigger", men statyn heter inte "Niggerboxaren". Vi har idag en armé av politiskt korrekta och lättkränkta censorer som vill förbjuda allt som luktar rasism i deras ögon. Pippi Långstrumps pappa är som bekant inte negerkung längre. Högre makter har ändrat genealogin. Det sedan urminnes tider populära bakverket Negerboll får numera inte heta så. Då anmäls bageriet till Diskrimineringsombudsmannen. Man undrar varför? Exemplen kan mångfaldigas. Snart kommer ett sanningsministerium att införas i Sverige där de politiskt korrekta kommer att censurera allt som anses obehagligt. Allt sådant i tidningar, böcker, konst, film etc. kommer att rensas ut för att tillfredsställa de stormtrupper som mera likar Mao Zedongs rödgardister, Stalins hejdukar, Nazitysklands stormtrupper och dagens muslimska imamer. Och allt kommer sker i Godhetens namn. Duktiga idioter finns det gott om som springer de ondas ärenden. Så en vädjan - även om detta inte är en politisk sida - se till att yttrandefriheten är den viktigaste friheten vi har. Försvara den till 100 %. I annat fall kommer även du att drabbas. Det visar historien klart och tydligt. Spåren förskräcker. Själv känner jag en utomordentligt stor oro inför den framtida utvecklingen i Sverige där rationella argument får ge vika för twittermobben. Heder åt konstchefen på Norrköpings museum som inte vek sig för den besökande stollen. Det är nog första gången...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Konst
Publicerat den 12/10 -15
Matcherna mellan de amerikanska Golden Glovesmästarna och Europa var en stor händelse på sin tid. De gick aderton gånger under perioden 1931-1954 och med något undantag alltid i Chicago. Tidningsklippet från lokalbladet Tribune nedan kommer från en donation av Karl Gustaf Noréns dotter. De blå-gula hedrades med en bankett på "the Swedish Club" och där ser vi dem uppsträckta och fina bland alla smokingar. Chicago var näst Stockholm den svensktätaste staden i världen så det var nästan som att boxas på hemmaplan. Året är 1940 och Europalaget var till 3/8 svenskt!!! Erik Ågren (Narva BK) i weltervikt, KG Norén (Redbergslids BK) i mellanvikt och Olle Tandberg (Djurgårdens IF) i tungvikt. De övriga kom från Italien och Ungern. Kampen mellan den gamla och nya världen slutade 4-4. Samtliga matcher gick tiden ut och bland svenskarna var det endast Tandberg som vann. Ågren hedrades med uppdraget att vara lagkapten för Europalaget.
KG var en av Sveriges bästa boxare och tävlade för Redbergslids BK och Skövde AIK. Partiell matchlista här. Stort tack till Rigmor för samlingen klipp och foton.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Turneringar, porträtt
Publicerat den 02/10 -15
Jag tvekade inför att lägga ut den här texten därför att den blir så anti-boxning. MEN. Varför ska jag skydda dem som befinner sig på boxningens bakgård. I samband med att Sallah erövrade SM-guld 2013 spreds en rad tårdrypande intervjuer i tidningarna där han bedyrade att han lagt det kriminella livet bakom sig. Det var närmast något religiöst över det hela - han skulle hädanefter vandra den smala vägen och lämna sina gamla vänner bakom sig. Dock. Det dröjde inte länge. Han har nu åter fått ett fängelsestraff om 3,5 år efter att tillsammans med sex likasinnade, samtliga kriminellt belastade och med invandrarbakgrund, ha rånat en pantbank i Västerås i juni detta år. Här kan ni läsa stämningsansökan från Västmanlands tingsrätt. Sallah är precis ingen duvunge vad gäller att ta rättssystemets resurser i anspråk. 2011 var han med om att råna en guldbutik i en Stockholmsförort och han förekommer elva (!) gånger i belastningsregistret. Han har även varit dopingavstängd. En prydlig landslagsrepresentant, eller hur? Och mina vänner - det är Sallah och hans vänner som skall bygga det nya Sverige...
Partiell matchlista här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, porträtt
Publicerat den 01/10 -15
Vi fortsätter miniserien med fotografiska fullträffar. Om det förra fotot lurade ögat så gäller det inte här. Flygturen som bjuds sker efter en perfekt höger. Händelsen dateras till de oerhört populära och alltid utsålda Nybörjarmästerskapen för Skåne. Det var en turnering i regi av den numera nedlagda tidningen Arbetet och GAK Enighet med anor från slutet av 1930-talet. Fotot är från 1954 och det var Leif Månsson som bjöd klubbkamraten Knut Wirén på luftfärd. Det krävs en viss fingertoppskänsla hos fotografen för att fånga dylikt. Det kan vara värt att citera Arbetet. " Femte Enighetssegern plockade Månsson genom att i första ronden knocka tappre Hans Lindgren, Landskrona. Månsson som i måndags slog en konkurrent halvvägs upp mot taket arbetade i går i andra dimensionen och skickade med sitt knockoutslag Lindgren tvärs genom hela ringen". Tidningskopian nedan är inte av bästa märke, men vad som utspelar sig torde ändå framgå.
Tack till Johnny i Kristianstad som tipsade.
//CF
PS Det vimlade av knockoutkungar på tidigare juniortävlingar. Vart tog de vägen...
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Matcher, Foton, Turneringar
Publicerat den 27/09 -15
Leden glesnar för de gamla 1950- och 1960-talsboxarna. Häromdagen avled den nederländske mellanviktaren Bastiaan Adrianus "Bas" van Duivenbode. Såvitt jag vet gjorde han bara en amatörkamp med svenskt motstånd. Det blev oavgjort i en landskamp i maj 1960 mot Djurgårdens Jarl Granberg. Samma år deltog Bas på OS i Rom med en vinst och en förlust i protokollet. För en svensk publik är han mest känd från den professionella tiden då han mötte Lars-Olof Norling och Lennart Risberg. Mot den förstnämnde blev det oavgjort i Eskilstuna sporthall 1962, mot senare slutade det med knockoutförlust 1963 i den göteborgska mässhallen. Som proffs var Bas van Duivenbode en typisk journeyman, som åkte om kring och fightades där han fick betalt, men till skillnad från de flesta av dagens gelikar, var han ingen given förlorare då han äntrade ringen.
Länk till nationskampen versus Nederländerna 1960.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, Dödsfall, Landskamper
Publicerat den 23/09 -15
Kurt Thom var en välsedd boxare som fr.a. härjade i de Sydsvenska ringarna i början av 1950-talet. Han föddes i den östra delen av det då delade Tyskland. Han började tävla för klubben BK Värend i Växjö för att sedan ingå i Kalmar Boxningsklubbs helblå gäng. Han mötte större delen av den dåvarande svenska eliten i mellanvikt och lätt tungvikt. Bland dem Stig Frisk som han slog ut ur landslaget (se artikeln nedan), Sten Ahnelöv, Sören Danielsson, Karl Preutz, Stig Sjölin samt Lennart Risberg. I matchen mot den senare var det för ovanlighetens skull inte Risbergs ögonbryn som sprack utan Thoms och han tvingades bryta. Thom hade också tre synnerligen hedervärda bataljer med den norska stjärnan, landslagsmannen och sedermera proffsboxaren Bjarne Lingaas. Hur Thom kom till Sverige är en lika festlig som ovanlig historia. Om detta kan ni läsa i boken om Kalmar BK.
Partiell matchlista för Kurt Thom här. Artikeln från en ingress i lokalbladet Östra Småland.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 17/09 -15
Nedan fångade bild är en fotografisk fullträff. Dock. Motivet är inte vad det synas vara. Det man tror är icke. Precis som så mycket annat i samhället. Ögat, sinnet, luras. Det ser ut som en knockout, men är en ren snubbelhistoria. Året var 1963 och platsen Östersund där BK Älgen stod för arrangörskapet. Dramits personae är hemmaklubbens Christer Ragnarsson, som ser ut att ha nått vägs ände, och IK Balders Stig Ahlfors. Ragnarsson, kom upp, och fann domarnas nåd. Paret möttes ett par månader senare i JSM-finalen i flugvikt. Då blev resultatet det ombytta.
Fotot infört i Östersunds-Posten.
CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Foton
Publicerat den 06/09 -15
Att läsa gamla tidningsreferat och artiklar är en trivsam sysselsättning därför att det ger ett bra perspektiv på dagens tillvaro oavsett om det gäller ekonomi, kultur, politik eller idrott. Ett exempel på det senare hämtas från Stockholms-Tidningen i november 1949. Det italienska landslaget var i Sverige på miniturné plus landskamp. Nationsutbytet slutade med ett 2-6 nederlag för de blå-gula. Ett par dagar efter landskampen mötte de helblå en svensk kombination. Vi saxar: "3.735 inom väggarna, flera hundra fick vända. En del gjorde det inte, utan slog sönder fönsterrutorna till toaletten och försökte komma in den vägen. En del gav sig upp på taket, varifrån radiopolisen plockade ned dem. Så nog fanns det intresse". Reportern gjorde också en intressant observation.
"Vad äter vi svenskar? För litet grönsaker och för mycket kalkbildande mat som ger oss tunga benstommar. En näringsfysiolog skulle haft goda studieobjekt vid de svensk-italienska boxningarna i Eriksdalshallen på fredagen. I nästan varje viktklass såg italienaren atletisk ut mot sin svenska motståndare, ändå vägde de lika mycket".
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Landskamper
Publicerat den 04/09 -15
Lidköpings och KK All Rounds boxningsstolthet, Stig Johansson, har gått ur tiden. För några år sedan intervjuades han i Lidköpingsnytt. Det uppmärksammades naturligtvis av RINGSIDE och den återgavs via länk under titeln "En oldtimer minns". Här kommer artikeln på nytt som en hyllning till Stig och med den den inledande ingressen från RINGSIDE.
"Möt Stig Johansson från Lidköping och den lokala klubben KK All Round. Han blev juniormästare 1951 och svensk mästare 1955, därtill landslagsman. Stig är en av de få svenskar som besegrat Lennart Risberg. Det är alltid lika trevligt när slocknade stjärnor uppmärksammas i tidningarna". Här är Stig i en intervju för Lidköpingsnytt.
Partiell matchlista här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 28/08 -15
Fotot nedan är från semifinalen i Mellansvenska mästerskapet som gick under februari 1972 i Uppsala. BK Masens István Zsigmond (i blå/vitt) placerade Stefan Thunberg (röd/gult) från BK Falken på canvasen och vandrade vidare till final. Där hämtade István ära och mästerskap genom att poängbesegra den inte helt obekante Thomas Blidh som då tävlade för den numera nedlagda Stockholmsklubben IK Balder.
Foto från finalen kan beskådas här.
Stort tack till István för fotot (som numera heter Stefan och har återvänt till Ungern).
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Turneringar
Publicerat den 23/08 -15
Eftersom jag varit på semester har jag inte kunnat följa det Europeiska mästerskap som timade i Bulgarien. Jag kan därför inte uttala mig över de blå-gulas insatser. Fyra deltagare skrapade ihop en bronsblecka och det får väl anses som bra under rådande omständigheter. Det var det första bronset sedan år 2008 då det också blev ett silver. Årets EM var tillika ett VM-kval vilket gjorde turneringen lite rumphuggen efter de redan kvalificerade inte deltog. Låt mig bjuda på lite EM-statistik. Mästerskapet fyllde 90 år och det har tävlats 41 gånger. Premiären gick i Stockholm 11-15 maj 1925. Starten blev minst sagt lyckosam för Sverige som blev bästa nation för första och enda gången. Även påföljande EM i Tyskland var en svensk framgång då Sverige blev andra nation efter värdlandet. Därefter kan man säga att storhetstiden var över. Visserligen erövrade Sverige medalj(er) i varje mästerskap t.o.m. 1955, men det var betydligt blygsammare än de två första turneringarna. Sedan följde en ökenvandring som varade ända till 1979/1981 då bronspallen bestegs. Därefter har det varit blandad kompott som det brukar heta. Den största lysraketen i det ganska kompakta dunklet var Roberto Welins guld i Göteborg 1991. Statistiskt ser det ut så här i form av guld-silver-brons. Sammanlagt har det blivit 10 guld - 10 silver - 21 brons. Så vill man vara likt jultomten så har det blivit en medalj per turnering!!!
1925 Stockholm 3-2-0
1927 Berlin 2-1-3
1930 Budapest 0-1-1
1934 Budapest 0-1-0
1937 Milano 1-0-1
1939 Dublin 1-1-1
1947 Dublin 1-1-0
1949 Oslo 0-1-0
1951 Milano 1-0-3
1953 Warszawa 0-0-1
1955 Västberlin 0-1-0
1957 Prag - inget svenskt deltagande
1959 Luzern 0-0-0
1961 Belgrad - inget svenskt deltagande
1963 Moskva - inget svenskt deltagande
1965 Östberlin 0-0-0
1967 Rom 0-0-0
1969 Bukarest 0-0-0
1971 Madrid 0-0-0
1973 Belgrad 0-0-0
1975 Katowice ...
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Turneringar
Publicerat den 03/08 -15
... av ett gäng härliga fotografier från skilda tider. Nostalgi är underbart. Följ tråden här. Fortsätt sedan att beskåda boxning i konsten och känn dig som en bättre människa.
Läs mer →
Publicerat i: Konst, Foton
Publicerat den 28/07 -15
... så mycket boxningshistoria du kan. Sommaren är en bra tid att förse sig med kunskap om det som en gång skett. Börja exempelvis med boken om Stig Waltersson. En fin och teknisk boxare med massor av meriter som hyllades under amatörtiden, men som fått sitt eftermäle solkat av promotorfirman Bertil Knutsson & Ingemar Johansson eftersom de inte ville ge Stig anständigt gage. "Han säljer inga biljetter", sa de och så ekade det också i pressen bland de journalister som satt i firmans ficka. BK&IJ brukade hellre billiga importer som definitivt inte sålde biljetter. Så logiken i affärsresonemanget var inte helt glasklar. Sedan kan det ju vara värt att veta hur det gick till då Stig spöande Bosse Högberg fem gånger av fem möjliga plus alla andra i den svenska eliten som sammanträffade med Stigs vänster. Fortsätt sedan med boken om Stockholmsklubben Narva. Det är inte bara en bok för inbitna Narvaiter. Tvärtom. En gång i tiden var Narva Sveriges främsta klubb så ni får en stor dos svensk boxningshistoria vid genomläsningen. Där passerar hela den svenska dåtida eliten i någon form under klubbgalor, mästerskap och turneringar. Sedan kan det kanske vara av intresse hur Narva hade det med nazismen en gång i tiden. Inte sant?
Plus mycket, mycket mer. Stigs bok köper ni här och Narvahistorien här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Matcher, Klubbar, porträtt
Publicerat den 23/07 -15
Det dröjde inte länge. Eftersom en stor del av den svenska boxningspopulationen är muslimsk så var det oundvikligt.
En svensk medborgare, född i Bagdad Irak, är gripen för muslimska terrorbrott.
Hans namn är Hassan Al-Mandlawi och han tävlade för Angered Boxing Club i Göteborg (inte heller det särskilt överraskande).
Inom Svenska Boxningsförbundet, Riksidrottsförbundet och SISU (utbildningsenheten) pratas det mycket, oerhört mycket, om värdegrunder, ja det snackas mer om bögar/flator, integration, antidoping och liknade än det diskuteras idrott. Detta tycks dock ha hamnat på hälleberget för islamisterna och deras klubbledningar.
På något märkligt sätt har muslimer hamnat i en gräddfil i det svenska samhället. Däri är journalister och politiker eniga. Muslimer har blivit okränkbara. Det de inte får på direkten hotar de sig till och än värre då styrkeförhållandena så tillåter. Minns alla våldsdåd - massmord, halshuggningar, våldtäkter begångna i islams och profetens namn. Trots detta har vi begåvats med islamitiska extremister i regering och riksdag. Hur lågt kan det svenska samhället sjunka?! Islam är själva antitesen med det som vi har i västerländska demokratier, inte minst i form av åsiktsfrihet och jämställdhet mellan könen. Det har tagit århundraden av kamp för att komma så här långt. Skall detta nu raseras av religiös fanatism. Jag hoppas att boxningsklubbarna runt om i Sverige tar sitt ansvar och vaccinerar sina medlemmar mot den muslimska galenskapen. Partiell matchlista för terrorist-Hassan här.
Notera att han även fick tävla i landslaget. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Scientia, porträtt, Landskamper, Kriminalitet
Publicerat den 14/07 -15
Internet är ett fantastiskt redskap och kontaktverktyg. Kort efter artikeln om Södermästerskapet fick jag ett mejl där avsändaren berättade att hans far hade tillhört Boxningsklubben Boxningskamraterna från dess början. Uppgifterna om klubben är ytterst få. Den bildades i maj 1922 och förekommer för första gången i SBF:s matrikel säsongen 1923/24. Ett par medlemmar deltog på JSM 1923 och 1924. Sedan blir det tyst om såväl klubb som boxare. Namnen dyker såvitt jag kan se inte upp i andra klubbar heller. Klubbytena för vissa år liknade rena folkvandringen. Namnet kunde antyda att klubben ingick i de strömningar som senare bildade AIF-rörelsen enligt sovjetisk förebild, men så tycks inte ha varit fallet. Andra småklubbar i Stockholmsområdet är tämligen väldokumenterade. Så Boxningskamraterna är ett stort mysterium. Den existerade uppenbarligen i maj 1927 - se fotot nedan. 1935 bildades en klubb i Kalmar med snarlikt namn Boxningsklubben Kamraterna. Statyetten nedan torde platsa under Boxning i konsten. Stort tack till Lars Jorhem för fotona.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Konst, Foton
Publicerat den 06/07 -15
Glada miner i omklädningsrummet. Fotot visar Ingemar Johansson efter sin match nummer sexton ordningen. Innan han gick upp mot Bert Bergqvist från Nyköpings Boxningssällskap var han 12-3. Ingemar var på väg uppåt och Bert utgjorde inget större hinder på framgångssagan. Kampen avslutades i andra då domaren ingrep efter en högerpärla. Det skall dock framhållas att Bert inte var någon oäven boxare. Han hade varit med betydligt längre än Göteborgaren och bjöd regelmässigt på gott motstånd. Känd som slugger. Ingemars kompletta matchlista här och Berts partiella här.
Fotot från Lennart Ahlbins album.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, porträtt
Publicerat den 29/06 -15
De Europeiska spelen i Baku såg en drottning detroniseras och förhoppningsvis en ny som plockade upp den fallna manteln. Det är uppenbart att Anna Laurell, Sveriges mest meriterade boxare alla kategorier, nu har nått vägs ände och bör sluta. Hon har varit en utomordentligt fin ambassadör för sporten och medverkat till att damboxningen har fått höjd status. Allt har dock ett slut och det vi såg från Baku var inte uppbyggligt. Kondition, reflexer, koordination, rörlighet fungerar inte som förr vilket är naturligt när man är 35 år och varit med sedan 1998. Anna kom till final via en domarseger över Lidia Fidura, men det var polskan som levererade och det var en otäck syn att se Anna ragla omkring i ringen under sista ronden utan att kunna ta vara på sig. Inte blev det bättre i finalen mot Nouchka Fontijn där det ena slaget efter det andra gick in. Non stop. Det var spel mot ett mål och holländskan vet hur man slår hårt och precist. Nouchka är f.ö. min personliga favorit inom damboxningen. När räknades det två gånger över Anna senast? Så jag hoppas innerligt att Anna har förstånd att sluta nu. Vi vill alla minnas henne på topp, inte som språngbräda för yngre hungriga valkyrior. Vår nya kvinnliga stjärna torde med största sannolikhet bli Ida Lundblad. Ännu bara junior och hon behöver växa till sig såväl fysiskt som rutinmässigt, men här finns potential som räcker till och blir över. Det var en fröjd att se med vilken brio hon mötte väldens bästa kvinnliga boxare Katie Taylor från Irland. Det skall bli spännande att fortsättningsvis följa Ida.
I övrigt fanns det inte speciellt mycket att berusas av. Gabriel Richards och Clarence Goyeram må vara överlägsna på hemmaplan, men de reduceras betänkligt internationellt. Den senares flängiga still med handskarna nere...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, Turneringar, AIBA
Publicerat den 28/06 -15
I de nyligen avslutade Europeiska Olympiska lekarna i Baku stod 15 guldmedaljer på spel inom boxningen. Endast fem nationer lyckades plocka hem en trissa av ädlaste valör och två av dem gjorde det betydligt bättre än övriga. Azerbajdzjan och Ryssland var totalt överlägsna med sammanlagt tio guld. Dem emellan blev ställningen sex guld-ett silver-fyra brons till den förra nationen och fyra guld-två silver-fyra brons till den senare. Det säger något om varifrån boxningens ljus kommer. Övriga medaljer portionerades ut till Irland (två-ett-ett) och Storbritannien (två-noll-tre), vilket måste betraktas som överraskande gott i den tuffa konkurrensen. Ett guld kneps av Nederländerna. Sveriges enda silverblecka gav en delad tiondeplats i nationstabellen tillsammans med Vitryssland.
Totalt sett gick det ganska risigt för Sverige i dessa Eurospel. Sammanlagt blev det sju medaljer varav ett enda guld (dambrottning) som gav plats 29 i nationsrankingen. Vi hade bl.a. storheter som San Marino, Cypern, Makedonien och Kosovo bakom oss.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Turneringar
Publicerat den 24/06 -15
Min avsikt var att lägga ut den här bilden på Harry Persson som Midsommarhälsning till er besökare, för något mera ursvenskt än Harry Persson finns väl knappast, men så blev det inte. Istället kommer den här... Harry Persson (1898-1979) var en av våra första sportidoler. Den fattige arbetargrabben från Stockholm blev HP med hela svenska folket och hans proffsmatcher följdes av hela nationen. Egentligen var hans psyke inte ämnat för boxning, han ville hellre spela fotboll, ändå blev han en av svensk boxnings största. HP hade en kort amatörkarriär, där han gjorde rent hus med den svenska tungviktseliten. Blev proffs på det märkligaste sätt eftersom amatörbestämmelserna var extremt stränga i dåtiden. Han fick några kronor för en uppvisning i Bro utanför Stockholm. Debuterade på riktigt 1923 och karriären gick spikrakt fram till en illa planerad USA resa under 1926.
Så länge han höll sig till sin förste manager och promotor, Hjalmar Palmqvist (Hjalle Palton) gick det bra, men det fanns andra som lockades av HP:s berömmelse och stora gager. Fel folk fick honom, liksom senare Olle Tandberg, att ställa upp mot alldeles fel motståndare i USA. Därmed sumpades chansen till en VM-match. Ett par misslyckade comebacker följde och den sista matchen kom 1935. Han drabbades av ett hårt öde i form av sin fru. Han blev i praktiken sol-och-vårad. Frun stack med hela förmögenheten som var betydande. Det enda som återstod var en kostym och ett munspel.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt
Publicerat den 02/06 -15
Är det inte typiskt? En lädersmekare av annan sort än boxare blir en hit på en boxningssida. Nacka Skoglund måste vara en av våra folkkäraste idrottsutövare någonsin. Det har jag förstått av reaktionerna på det tidigare fotot med honom. Därför blir det ytterligare ett att läggas i minnenas arkiv. Även detta foto är taget i samband med EM 1951 i Milano. Till vänster ser vi rikstränaren för perioden 1941-1949, Arthur Koch. Bredvid honom Lennart Ahlbin (BK Örnen). I mitten den blivande Europamästaren Stig Sjölin (Värnamo BK). Centralt den blonde bolltrillaren i Inter. Till höger en för mig okänd potentat.
Arthur Koch (1895-1958) var en intressant person. Tysk till börden. Lärde sig boxas som krigsfånge på Isle of Man. Kom till Sverige 1919 och öppnade ett institut på Söder i Stockholm. Proffsboxare perioden 1920-1923 med ett tiotal matcher. Därefter instruktör i Finland. Boxningsdomare och promotor.
Från Lennart Ahlbins samlingar.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: EM, Foton, Turneringar
Publicerat den 29/05 -15
Hammarby IF skall ha en eloge för att de försöker återupprätta det gamla fina konceptet med (klubb)galor. Galorna var boxningens ryggrad en gång i tiden, men de ersattes av diverse cuper och turneringar vilket har varit förödande ur publiksynpunkt. Man önskar dock att programinnehållet i årets "Rough House" (vilket namn) hade varit i paritet med klubbens intentioner. Hammarby och Djurgården har mötts en gång tidigare. Det var 1928 och kampen ingick i den s.k. sexklubbserien i Stockholm. Hammarby hade problem med att fylla ut sin åtta och höll på att uteslutas ur serien. Ett öde som drabbade Balder. Matchen slutade med seger för Tiergarten med 11-5 (5,5-2,5). Hur det gick i serien? Jo, Hammarby slutade sist med Djurgården före sig. Segrade gjorde BK Örnen med Boxningsklubben av 28 (BK 28) på silverplats och IF Linnéa på tredje.
Hammarby hade en mycket bra period fram till säsongen 1930/31 då de försvann från scenen. I gänget ingick bl.a. bröderna Axel och Gunnar Berggren, Lars Mellström, "Baby" Mattson, Israel Gitliz och Harry Andersson. Hammarby låg sedan i malpåse fram till 1969, en lång törnrosadvala. Klubben återuppstod, dock inte på egen hand utan p.g.a. att de gamla fina klubbarna Sparta och Årsta beslöt lägga ner den självständiga verksamheten. De ansökte om inträde i Hammarby. Det blev snabbt en succé, men därefter har det varit svackor i verksamheten.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Klubbar, Turneringar
Publicerat den 23/05 -15
Ungdoms/Junior-VM för damer pågår i Taiwan. Idag har man kommit till finalerna och här är finalisternas nationstillhörighet. Er uppgift: Addera de rysktalande nationernas deltagare. Det blir ganska stor procent av samtliga (för den som vill gå vidare inom den högre matematiken). Förhållandet borde säga åtminstone någonting till de ansvariga inom svensk boxning, eller hur? Detta apropos mitt föregående inlägg "Då och nu..." I final:
– Russia: 10 finalists
– United States of America: 6 finalists
– India, Kazakhstan: 5 finalists
– China: 4 finalists
– Italy, Ukraine: 3 finalists
– DPR Korea, Turkey: 2 finalists
– Chinese Taipei, Germany, Ireland, Kosovo, Poland, Sweden: 1 finalist
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, VM, Turneringar, AIBA
Publicerat den 22/05 -15
Grattis till Stephanie Thour (BK Värend) som är klar för final i Junior-VM som pågår i Taiwan. I semifinalen besegrade hon åter ungerskan Timea Takás. I finalen ställs Thour mot Jajaira Gonzalez, USA. Amerikanskan har två gånger tidigare besegrat Värnamos Agnes Alexiusson.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, "live", VM, Turneringar, AIBA
Publicerat den 19/05 -15
Min krönika om Södermästerskapet väckte åtskilliga boxningsentusiaster till liv. Det kom ovanligt många kommentarer angående dagens boxning. Det är uppenbart att det råder ett stort missnöje med hur sakernas tillstånd bedrivs i boxningssverige. Det framfördes massor med kritik, på allt från dagens ledning till självgoda tränare till ... nog sagt allt. Att satsa på ungdom och juniorer är aldrig fel, tvärtom, där ligger framtiden, men om det inte håller måste man våga ställa sig kritiska frågor. SBF skickade en stor herrtrupp till pågående Ungdoms-EM i Ukraina, men av sex stycken deltagare har endast en överlevt den inledande omgången. Samtidigt pågår junior-VM för damer på andra sidan klotet. Av tre deltagare överlevde blott en inledningen. Slutsatsen: Det är tufft där ute i den stora världen och det krävs helt andra träningsmetoder (och tränare) än vad som finns idag. Ryskspråkiga nationer har sedan decennier dominerat boxningen, men hur många tränare har behagat att lära sig ryska och/eller söka kontakt österut för att få nya och viktiga impulser?! Hur träning bedrivs är en färskvara som snabbt ruttnar. Det har varit gott om tid att få nya stimulanser.
Namnen på de olika EM/VM-deltgarna här:
Ungdoms-EM i Ukarina
Felix Flodin (Vaggeryds BK), Samer Tabal (Hammarby IF), Sebastian Broman (BS Tor), Alexander Isaksson (BK Rapid), Amad Doski (Halmstads AIS) och William Gustafsson (BK Rapid).
De inlagda resultaten från ungdomsboxarna är få eftersom jag är restriktiv ed att dokumentera dem. Genomströmningen är alldeles för stor. Ena dagen upphöjd ungdomsstjärna, nästa dag borta.
Junior-VM i Taiwan (Taipei)
Katrin Norén (IF Linnéa), Sofia Nilsson (ATF Gym IF), Stephanie Thour (BK Värend).
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Matcher, Dambox, VM, Turneringar, AIBA
Publicerat den 10/05 -15
Årets SM gick i Tidaholm. Ett nytt bottenrekord slogs. På herrarnas avdelning deltog endast 36 boxare fördelade på blott åtta viktklasser. Ja, ni läste rätt. Hela trettiosex slöt upp för att uppnå värdigheten svensk mästare. Bland dem återfanns en hel del som normalt sett inte borde ha haft någon plats på ett svenskt seniormästerskap. På Damsidan var det också dåligt med 29 deltagare vilket också sämre än på flera år, men inte lika illa som på herrsidan. Svensk boxning står sig stark som en ledare uttryckte det för ett tag sedan utan det minsta spår av minsta ironi. Herresultaten här och damditon här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Matcher, Dambox, Turneringar
Publicerat den 07/05 -15
Den 8 maj börjar Svenska mästerskapet i boxning. Det är nummer 96 i ordningen för herrarna och 22 för damerna. Tävlingarna hölls i Tidaholm. Bara en sådan sak! Antalet anmälda ligger på sensationellt och katastrofalt låga nivåer. Deltagarlistorna omfattar innan invägningen 31 damer och 37 herrar. Många av dem rena noviser. Det är snudd på att medaljerna kan utdelas per post till vederbörande. Så slipper man så att säga besväret. Deltagarantalet är lika osynligt som SBF:s styrelse. Förbundets ledning måste vara den svagaste i mannaminne. Nåväl låt oss i stället förflyttas till den tid då boxningen verkligen betydde något. Det har funnits många olika typer av nationella mästerskap genom tiderna, men det här är en av mina favoriter. Antalet klubbar på Södermalm i Stockholm var så stort att "de mindre" kunde hålla ett eget mästerskap. Södermalm, eller Söder, är idag befolkat av en ytterst politiskt korrekt medelklass, som stressar sönder sig i sin iver att omfatta alla de rätta åsikterna inom politik, kultur, musik etc. Att inte tycka rätt innebär omedelbar exkommunicering i den hippa gemenskapen. Annat var det tidigare då Söder var Stockholms proletära hjärta och arbetarna odlade en helt annan och sundare kultur än dagens hipsters. Som en viktig komponent i arbetarkulturen ingick boxning. Den utövades och den följdes med stort intresse. Södermästerskapet utkämpades inför en till trängsel fylld Stora Teatern som låg på Götgatan. Deltagande klubbar var Boxningskamraterna, Criqui Club, Sportklubben Condor, Sportklubben Royal och Sportklubben Standard. Deltagarantalet var i paritet med anmälningarna till årets SM. V.g. notera detta!!!
Artikeln från Dagens Nyheter noterar segrarna i det lyckade mästerskapet. Harry "Loppan" Jansson, Erik och Anders Mångelin, Isse Lewin vandrade vidare till svenska mästerskap och landskamper.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox, Klubbar, Turneringar
Publicerat den 04/05 -15
Det är en illuster samling på fotot nedan. Det är taget från ett träningsläger i skånska Sjöbo, hemvist för värdklubben BK Viljan. Längst till vänster står Viljans starke man genom decennier, Arthur Olsson (1917-2001). Han gjorde några matcher i flugvikt för BK Amatör (Trelleborg). Han var även med att få igång BK Värend (Växjö) i mitten på 1940-talet. Längst till höger står slavdrivaren Kjell Andersson från Malmö och GAK Enighet. Som främsta merit hade han ett guld från Nordiska mästerskapen 1961, därtill ett par SM-silver, landslagsuppdrag och sydsvenska mästerskap. Bredvid honom återfinns BK Viljans mesta framgångsrike pugilist, Kjell Lindblad. SM-Guld och silver, landslagsuppdrag och sydsvenska mästerskap. Om någon känner igen sig på fotot - hör av dig och berätta hågkomster...
Stort tack till Johnny Larsson som förmedlade fotot.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton
Publicerat den 26/04 -15
April är en månad som öppnar för några större tävlingar. I Tammerfors samlades boxarna till årgång 29 av Pyynikkiturneringen. Lise Sandebjer (BK Örnen) åkte ut på direkten. Linnea Molin (Örebro BK) förlorade i sin final på delat. Mia Bromander (BK Örnen) besegrade en ryska i förtid i en direktfinal. Montana Belts är en stor fransk turnering som i år lockade ett tjugotal nationer. Efter två vinster var Helena Envall (IF Linnéa) i final som gav henne en silverpeng. Silver blev det också till Anna Laurell (IF Linnéa). Efter en vinst över Timea Nagy från Ungern blev det återigen tvärstopp mot den utmärkta holländskan Nouchka Fontijn. Det var så vitt jag vet sjätte gången de möttes med lika många förluster för Anna. Det är lite av ett Stig Waltersson-Bosse Högberg syndrom emellan dem. Bosse ansågs oslagbar, ändå blev det fem raka förluster mot Stig. I Schwerin tävlade Ida Lundblad (IF Göteborg Team Box) i en Round Robinturnering för Tyskland 2. Övriga lag var Tyskland 1, Polen och Ryssland. Idas facit blev 1-1-1. Betraktar man domarinsatserna i två av hennes matcher blir man lite bekymrad. Hennes första match mot den ryska veteranen Daria Abramova dömdes för ovanlighetens skull oavgjord. Två av domarna hade 38-38, medan den kvinnliga polska poängsättaren hade 40-36 till ryskan! I tredje matchen mot tyskan Tasheena Bugar dömdes delat. Två tyska domare hade Bugar som segrare, medan den ryske poängsättaren ansåg att Ida vann samtliga ronder. Något är fel här. I skrivande stund pågår Belgrad Winner i Serbien. Leon Chartoi (Hammarby IF) är klar för final efter två vinster och där gick det hela vägen.
Däremot blev det omedelbar sorti för Bashir Hassan (Djurgårdens IF), Laziz Sharifov (Haninge BK) och Oliver Flodin (Vaggeryds BK).
Sammantaget kanske mer kaffeblask än skumpa...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Turneringar
Publicerat den 13/04 -15
I Dagens Nyheter den 9 april 2015 kunde läsekretsen ta del av en berömmande recension av min "fullmatade" bok om Narva Boxningsklubb. Jag tackar-och-bockar inför lovorden och vill göra läsekretsen uppmärksam på att boken inte bara är en snäv klubbhistoria. Den speglar svensk boxning under femtio år - OS, EM, landskamper, svenska mästerskap, regionala dito, klubbgalor och mycket annat. Hela boxningssverige, som det då såg ut, passerar revy. Här återfinns den spännande historien om Stockholmsserien i boxning under 1930-talet. Visste du att Arne Andersson som mötte ringdöden borta i USA tillhörde Narva? Hur var det med Narva BK och nazismen innan kriget? Det var ytterst nära att Narva försvann ur historien i början på 1950-talet och ersatts av ett Hökarängens BK. Varför blev det inte så? Boxningen var under stark attack under efterkrigstiden. Läs om bakgrunden till denna moralpanik. Visste du att Bosse Högberg tränade hos Narva inför den fatala Mazzinghifighten? Kände du till att Narvas stjärna Branko Mikek hade fem raka förluster mot Stig Waltersson? På köpet erhåller den bildintresserade ett drygt 75-tal foton och illustrationer från klubbens historia. Bland dem en unik bild på Narvas berömda paviljong vid Svea Livgarde. Plus omfattande statistik och åtskilligt mer på 284 sidor. Gör dig själv en tjänst genom att beställa boken via förlaget eller låna den på ditt lokala bibliotek.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Böcker, Info
Publicerat den 06/04 -15
Så sent som 1969 var långtråkighet och lidande påbjudet i svensk lag. Religiös galenskap höll sin vakande hand över de svenska medborgarna. Det är nästan glömt nu, men det finns all anledning till vaksamhet så att vi inte åter hamnar i samma samhälleliga återvändsgränd. Det fanns ett förbud för offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet. På långfredagen var därför affärer, restauranger och danslokaler stängda. Naturligtvis var alla idrottsevenemang förbjuda. Dagen skulle präglas av stillhet. Allmän frid skulle råda och traditionen var att man skulle undvika onödiga aktiviteter. Radion levererade kristna sånger men inte profana. Lättare underhållning var det inte tal om. Nog om detta elände. På årets långfredag höll Oskarshamns BK i trådarna för en svensk-polsk gala. Det var en juniorbetonad tillställning toppad av två veteraner. Polska Kinga Siwa och Linnéas Anna Laurell (numera med tillägget Nash). De två tycks ha hängt med redan då Hedenhös var i farten. Anna mötte en junior och fick 2-1 med sig hem, Kinga besegrade Ida Lundblad. Bland segrarna återfanns Agnes Alexiusson och Oliver Flodin. Ett av lokalbladen skriver så här inför galan och ett annat så här efter densamma.
Ta del och njut av något som hade varit förbjudet blott fyrtio år innan.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox
Publicerat den 02/04 -15
Snart är det dags att äntra ringen. Det är mycket som står på spel. Svenska mästerskapet i lätt tungvikt årgång 1927 skall avgöras. Det är Landsorten mot Stockholm i form av Einar Jansson, Örebro Atletklubb, versus Nils Ramm, Djurgårdens IF. En till trängsel fylld Djurgårds-Cirkus kommer att få höra Ramms seger utropad. Ramm var fjolårsmästare och stor förhandsfavorit. Matchen blev oväntat jämn och Djurgårdaren vann på sin slutforcering. Publiken ägde motsatt uppfattning och lät höra den. Ramm uttogs till sommarens EM där han kunde lägga en guldmedalj bredvid sin tidigare från 1925 erhållna silvertrissa. 1928 blev det också ett OS-Silver. Nils Arvid Ramm kan utan tvekan utses till en av Sveriges bästa amatörboxare. Som professionell saknade han den nödvändiga hårdheten. För Örebro-Jansson blev det som bäst två SM-silver.
Komplett matchlista för Ramm här. Partiell d:o för Einar Jansson här.
Notera den klassiska svarta Djurgårdsdressen på fotot.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Foton
Publicerat den 27/03 -15
Den första upplagan av Nordiska mästerskapet sjösattes i Köpenhamn under februari 1955. Tanken var god. De bästa i Norden skulle mötas i en turnering som skulle gå vartannat år med roterande värdskap. Mästerskapet höll under många år förvånansvärt god klass, även om engagemanget från de fyra nationerna varierade med tiden. Hela härligheten tog stopp efter tävlingarna 1992. Då ansågs NM ha spelat ut sin roll. Efter några års träda förvandlades NM till en damturnering. Kvinnorna gjorde entré 1996 i Köping. Mästerskapet blev en viktig utvecklare för damboxningen i Norden även om antalet direktfinaler har varit besvärande stort. Herrarnas återkomst dateras till 2009 och Danmark. De svenska insatserna genom åren finner ni här. Årets deltagarförteckning finns här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, NM, Turneringar
Publicerat den 12/03 -15
På fotot syns 4/5 av den svenska representationen vid EM i Milano 1951. Platsen är Bromma flyghamn och i bakgrunden väntar det plan från Scandinavian Airlines som ska forsla truppen till Italien. Från vänster Lennart Ahlbin (BK Örnen), Åke Wärnström (Katrineholms BK), Stig Sjölin (Värnamo BK), Rolf Storm (BK Akilles) och rikstränaren Sten Suvio. Gert Stråhle (Bjuvs BS) anslöt via Malmö. Gänget skulle återvända med ett guld via Stig Sjölin och ett brons genom Rolf Storm som blev gediget bortdömd i semin.
Foto från Lennart Ahlbins samling.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Foton, Turneringar
Publicerat den 10/03 -15
Den kända franska boxningsfamiljen Vastine har drabbats av två förfärliga slag på kort tid. Den 10 mars avled den tidigare OS-medaljören Alexis Vastine i en helikopterkrasch i samband med en TV-inspelning i Argentina. Kort dessförinnan hade den yngre systern Célie omkommit i en bilolycka. Alexis var flerfaldig fransk mästare och erövrade ett EM-Silver 2010. Célie var juniormästare 2009 och deras far Alain gick på 1980-talet några proffsmatcher. Det finns ytterligare en framgångsrik bror i familjen, Adriani. Mer information om Alexis på franska förbundets hemsida. Här följer de svenska opponenterna till tre av de fyra Vastinarna.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 08/03 -15
Ett lika härligt som unikt foto från 1951. Platsen är Milano i Italien. Lennart "Nacka" Skoglund (1929-1975) var på besök för att morsa på de svenska EM-deltagarna och visa dem stan. Nacka är en av Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna. Vid tidpunkten var han proffs och hade värvats av Milanoklubben FC Internazionale. På hemmaplan hade det varit AIK och Hammarby IF som gällde. Här är han omgiven av två fina blå-gula pugilister. Till vänster Rolf Storm (BK Akilles) och till höger Lennart Ahlbin (BK Örnen). Resultaten från EM 1951 här.
Tack till Gino Ahlbin för fotot.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Foton
Publicerat den 07/03 -15
Det är inte bara Narva BK som vurmar för den seniora boxningsträningen. Här är ett festligt TV-inslag från Danmark där ett gäng tidigare aktiva boxare från Thisted Atlet Club fortfarande håller igång. När ni har beundrat herrarna kan ni beställa boken om Narvas historia. Klubben är ungefär samtida som de medverkande i inslaget. För er som tror att man måste vara Narvait för att ha behållning av innehållet kan sägas att så är inte fallet. I boken passerar femtio år av svensk boxningshistoria och under åtskilliga av dessa så var svensk boxning som bäst. Så ta del av forna dater och njut. På köpet får ni också en dos socialhistoria. Länk till förlaget här.
Tack till mr Falkenberg i sydstaterna som förmedlade programpunkten.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info
Publicerat den 28/02 -15
Den nyligen avslutande bulgariska turneringen Strandja såg sin första match 1950. Den var uteslutande en inhemsk affär fram till medio 1960-talet och fortsatte att vara en östeuropeisk tillställning fram till mitten av 1970-talet. Den förste som bröt östdominansen var en kuban. Det svenska deltagandet och de svenska framgångarna har varit blygsamma. Som bäst har det blivit en finalplats på ett femtiotal matcher. Det var IF Linnéas Jenny Hardingz som hämtade en silverblecka 2011. I år skedde ett historiskt genombrott då den talangfulla Agnes Alexiussson från Värnamo BK gick hela vägen. Notabelt: Anna Laurell, IF Linnéa, förlorade för femte gången av lika många möjliga mot Nouchka Fontijn. Holländskan är en veritabel "svenskdödare". Se hennes svenskmatcher här.
För övriga blå-gula gick det som det brukar i detta sammanhang. Någon enstaka match vanns... Laget bestod av, förutom ovan nämnda, Ida Lundblad (numera IF Göteborg Team Boxning), Hampus Henriksson (samma klubb) och Oliver Flodin (Vaggeryds BK).
Information om turneringen får du här.
Så här ser Agnes finalresultat ut på bulgariskt krylliskt vis:
64 кг: Анген Алексюсон (Шв) – Елена Вистропова (Азер) – 2:0
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Matcher, Dambox, Turneringar
Publicerat den 24/02 -15
Här har vi ännu ett verk av den utomordentligt skicklige konstnären GAN (Gösta Adrian-Nilsson). Den här gången har GAN varit på ett lekfullt humör så motivet återges i glad naivistisk anda. Vid första påseende kan det verka verklighetsfrämmande, men det har en poäng. Det avspeglar i viss mån hur pugilismen först kom till oss. Det var via variteér, cirkusföreställningar och marknadsgyckel som boxningen kunde begapas i konungariket Sverige. Ur detta utvecklades sporten till det som vi har idag.
Ta också del av detta fina arbete av GAN som presenterades under Boxning i konsten 3.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst
Publicerat den 14/02 -15
Tungviktaren Gabriel Richards Djurgårdens IF tävlar denna säsong för Puerto Rico Hurricanes i AIBA:s World Series of Boxning. På Alla Hjärtans dag mötte han den hjärtlöse Vassilij Levit från Astana Arlans. Kazaken gav ingen nåd. Djurgårdaren var helt chanslös och hela härligheten avblåstes i rond två. Hoppas Richards fick bra betalt för sin medverkan eftersom han inte var på samma nivå som sin motståndare i ringen. Det var ej heller så mycket storm kring gänget från Puerto Rico. De fick åka hem med en brakförlust på 0-5. Bättre gick det då för junioren Agnes Alexiusson från Värnamo BK. Hon är tillsammans med en svensktrupp bestående av ungdomar och juniorer på Irland för två matcher. Den första var en slags inofficiell landskamp och där plockade Agnes enkelt hem en 3-0 viktoria mot en för mig okänd irisk storhet. I övrigt blev det blandad konfekt. I den avslutande officiella nationskampen segrade Irland över det svenska laget med 8-7. Agnes vann även här.
Resultat och information här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, WSB
Publicerat den 10/02 -15
Tidningen Lidköpingsnytt uppmärksammar hemmaklubben KK All Round som den 8 februari fyllde 80 år, men klubben kan söka sitt ursprung bakåt till 1928. Klubbens förste nationella stjärna var svenske mästaren och landslagsmannen Stig Johansson som som gjorde ringarna osäkra på 1950-talet. Stig hade några minnesvärda duster med Stig Sjölin och som marzipanrosen på tårtan ståtar Stig med en seger över Lennart Risberg.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar
Publicerat den 01/02 -15
I småländska Jönköping avverkades den senaste landskapen. För motståndet stod Federazione Pugilistica Italiana, d.v.s. Italien, och det blev hemmaseger med 6-3. Konceptet med nationsutbyte på högsta nivå är utomordentligt gott. Dessvärre har hela idén förfuskats och värdet av landskamperna har genom åren devalverats. Detta av två skäl. Nationerna tar inte utbytet på allvar. De skickar aldrig sina bästa lag. Där brukar ingå två-tre bra pugs resten är någon slags utfyllnad. För mig innebär själva begreppet landskamp att det är de främsta A-seniorerna möts. På senare år har landskamperna inkluderat såväl ungdoms- som juniorboxare. Vid något tillfälle har t.o.m. diplomare ingått. Ungdomar och juniorer kan gärna ha egna utbyten, men de hör inte hemma i något som rubriceras landskamp. Första utbytet mot Italien skedde 1940 och då var det en helt annan kaliber på manskapet som äntrade ringen i den anrika tennisarenan Alvikshallen. Italien var då en toppnation inom boxningen.
Den nationskampen slutade oavgjord 4-4, men med svensk vinst eftersom laget vann tungvikten. De blå-gula vinsterna hemfördes av Stig Cederberg (Eskilstuna BK), Erik Ågren (Narva BK), Karl Gustaf Norén (Redbergslids BK) och Olle Tandberg (Djurgårdens IF).
Träslevarna tillföll Stig Kreüger (IF Linnéa), Rudolf Mångelin (Narva BK), Ove Andersson (Narva BK) och Per Eriksson (IF Linnéa).
Notera att Narva BK som i år jubilerar lite i skymundan hade tre representanter i landslaget. Andra tider, andra förhållanden.
Länk till Italienmatcherna 1940 här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Landskamper
Publicerat den 28/01 -15
Enligt Narva BK:s egen historieskrivning grundades klubben den 29 januari 1930. Alla som läst min bok om Narvas historia vet att det inte finns något som styrker påståendet. Inget protokoll, inget dokument, inte minsta tidningsnotis. Det enda vi vet med säkerhet är att Svenska Boxningsförbundet godkände klubben, som då bar namnet Boxningsklubben Narva, den 18 september 1931. Första gången Narva nämns offentligt är en kallelse till träning den 15 september 1931. Kanske bildades klubben i januari 1930, men vad höll de då på med under ett år och nio månader? Det kan knappast ha varit boxning. Vid den här tiden brukade klubbarna regelmässigt skicka sina adepter till match efter blott ett par veckors träning. Redan hösten 1932 höll klubben på att avlida, men de redde ut krisen och fanns fram till 1951 när Narva dog efter ha fört en tynande tillvaro under många år. Pånyttfödelsen tilldrog sig i en förort 1956. Om detta och mycket, mycket annat kan ni läsa i Narva Boxningsklubb. Östermalm tur och retur. 283 sidor gedigen svensk boxningshistoria. Beställ boken via förlaget, i bokhandeln eller genom vilken näthandelssajt som helst.
Om klubben nu fyller 85 år och vill fira tilldragelsen - vilket man naturligtvis måste göra - varför detta påvra program? Ett gäng juniorer kan väl inte sägas uppfylla kriteriet för en jubileumsgala. Svagt. Där borde varit ett gäng elitboxare från när och fjärran.
Flydda är de dagar då Narva plockade SM-guld och utgjorde halva landslaget...
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Klubbar
Publicerat den 25/01 -15
Det är åtskilliga decennier sedan en kampsportgala fått sådant utrymme och och uppmärksamhet som UFC-galan i Stockholm den 24 januari. MMA har erhållit en attraktionskraft som boxningssidan inte ens kan drömma om. Fullt med folk, glamour, stämning, rondtjejer, förtäring och ett biljettpris som överträffar det mesta. Plus allt annat som hör till en lyckad afton. Så långt så gott. Men matcherna??? I de flesta fall oerhört trista. Den mesta av tiden går åt att kramas på golvet. Det är uppenbart att utövarna varken kan boxas eller brottas. En och annan besitter en effektiv sparkteknik. Mest liknar det ett gammeldags Delsbokurr utanför den lokala Folkparken. Alexander Gustafsson må vara en av Sveriges populäraste idrottsutövare (åtminstone t.o.m. igår), men slaget som fällde honom hade inte ens en diplomare gått in i.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 18/01 -15
Den 11 januari avled den italienske boxaren Bruno Visintin. Han var en utmärkt amatör med ett OS-Brons från Helsingfors 1952 som främsta merit. Samma år skrev han proffskontrakt och som proffs blev han både Italiensk- och Europamästare. I Sverige är han mest känd för sin förlustmatch mot Bosse Högberg den 1 januari 1966. Högberg vann och blev därmed ny Europamästare. Bosses titelinnehav blev blott 41 dagar, men det är en annan historia. I början av 1950-talet var Visintin här på ett par besök med italienska landslaget. Då vann han över svensk elit i form av Helge Lundin (BK Masen) och Berndt Palmqvist (Kumla BK). Tidigare hade han även besegrat den svenske stjärnan Bertil "Benet" Ahlin" (Djurgårdens IF). Visintins svenska opponenter visas här.
Notera att Visintin var en av många boxare som uppnått hög ålder. Han var inne på sitt åttiotredje levnadsår. Detta trots 90 tuffa proffsmatcher och hundratals amatörduster.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, OS, Dödsfall, Landskamper
Publicerat den 15/01 -15
Pugilisternas antal uppgår i skrivande stund till 10 509. Så ni har en hel del att roa er med. Besöksantalet till RINGSIDE når sedan i höstas nivåer som gör att diverse annonsörer önskar exponeras på sidan. Tack för all kontakt! Den är den bästa belöningen för knoget med sajten. Fortsätt skicka information och material. Med tiden hamnar det på RINGSIDE. Jag hade avsett börja det nya året med en liten krönika, men jag är fortfarande alltför bedrövad och förbannad över det muslimska terrordådet i Paris (och på alla andra håll). Paris var ju inte precis den första muslimska kärleksförklaringen till mänskligheten. Religion är människans värsta uppfinning. Näst malariamyggan har den tagit livet av flest människor i världshistorien. Vidrigt. Det talas mycket om värdegrunder inom idrottsrörelsen. Jag hoppas innerligt att boxningsledarna håller koll på sina pappenheimare ute i klubbarna.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 31/12 -14
En av Narva BK:s främsta boxare genom tiderna - Branko Mikek - har gått ur tiden. Han var aktiv under 1960- och 1970-talen. Han "hoppade av", som termen löd, när han var här tillsammans med en jugoslavisk boxningstrupp. Han tävlade även för Visby AIK och Djurgårdens IF innan det blev blå-vitt. Mikek kunde hänga upp fem SM-guld på sin sköld. Därtill mellansvensk mästare. Det blev inga landskamper eftersom han under sin aktiva tid inte var svensk medborgare. Han hade en lång rad publikvänliga fighter under sin karriär, bl.a. mot Kalmar-Släggan Rosén och Enköpings-Tärnblom. Mot en stilboxare som Stig Waltersson hade han dock ingen chans. Det blev fem matcher dem emellan och samtliga plockades hem av Waltersson. Nu finns det all anledning att läsa mer om Branko Mikek och det gör ni lämpligast genom att beställa boken om Narva Boxningsklubb.
Det var även tal om proffsövergång, men i det osäkra läge som rådde med svensk proffsboxning, så tjänade Mikek på att stanna kvar inom amatörleden.
Partiell, men fyllig, matchlista här.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, Klubbar
Publicerat den 23/12 -14
På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Jag beundrar initiativtagarna till SAK också av ett annat skäl än det rent idrottsliga. År 1905 var Sverige ett land under religiöst tvång. SAK-ungdomarna bröt mot detta. Det var bibeln, psalmboken och katekesen som härskade. Det fick exempelvis vår lands kanske främste nationalekonom erfara. Knut Wicksell (1851-1926) dömdes 1908 till fästning för att ha "lastat och gäckat Guds heliga ord". Sådant kan tyckas tillhöra det förgångna, men idag har naiva och aningslösa politiker stiftat lagar som gör att vi kan dömas... Läs mer →Publicerat i: Info, Klubbar
Publicerat den 16/12 -14
Numera lyser Narva BK nästan helt med sin frånvaro i de större sammanhangen, men så har det inte alltid varit. Det är inte så länge sedan Narva var bästa klubb efter Sovjetunionen i en GeeBee-turnering, eller då klubben utgjorde halva landslaget. Som vanligt när det gäller mina böcker innehåller de massvis med fakta från den svenska boxningshistorien. Så läsaren behöver knappast räkna sig till de blå-vitas skara för att avnjuta innehållet. Möt den legendariska brödratrion Ågren, Arne Andersson, Narva-Kalle Narvall, Bosse Larsson, KG Kronow, Yngve Spång, bröderna Ahlin, Branko Mikek, Thomas Blidh och massor med andra profiler som en gång härjade i ringarna. Boken är rikt illustrerad. Länk till förlaget Nomen. Från baksidestexten:
"Kartläggningen av den svenska boxningshistorien går vidare. Den här gången är turen kommen till Stockholmsklubben Narva BK. Idag räknas Narva BK som en av de klassiska boxningsklubbarna, men Narva har i likhet med alla andra föreningar sett såväl ebb som flod. Här skildras klubbens fem första decennier, från de första ostadiga åren på 1930-talet, dess gyllene period, dess nedgång och fall samt dess återkomst i förorten under 1950-talet. Narva innehöll tidigt några av svensk boxnings största profiler som på olika sätt bidrog till den svenska amatörboxningens utveckling. Under perioden samlade klubbens boxare 65 nationella mästerskapstecken, OS- och EM-medaljer samt deltog i åtskilliga landskamper och internationella prestigeuppdrag."
Boken kan dessutom beställas via alla bokhandlar.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Uncategorized, Böcker, Info, Klubbar
Publicerat den 14/12 -14
På Lucia timade det till landskamp mot Sisuns döttrar och söner i Botkyrkahallen. Där tändes sex svenska ljus och fem släcktes. Eftersom det inte finns någon resultatrapport på Boxningsförbundets hemsida så kommer den nedan. Tio av resultaten var väl högst väntade. Det enda som förvånar var ex-ugandiern Serugos förlust.
51 kg: Kristiina Kivistö, FIN - Sara Svensson, SWE 2 - 1
54 kg: Marjut Lausti, FIN - Helena Envall, SWE 2 - 1
56 kg: Hikmat Azamov, SWE - Niazz Ahmadi, FIN 2 - 1
56 kg: Matti Koota, FIN - Ronald Serugo, SWE 2 - 1
60 kg: Bashir Hassan, SWE - Timo Liljeroos, FIN 3 - 0
60 kg: Ida Lundblad, SWE - Eerika Tarvainen, FIN 3 - 0
64 kg: Clarence Goyeram, SWE - Amin Nuri, FIN 3 - 0
64 kg: Elina Gustafsson, FIN - Anna Lindqvist, SWE 3 - 0
75 kg: Dmitro Tretjak, FIN - Rocco Wadell, SWE 3 - 0
81 kg: Hampus Henriksson, SWE - Jere Jokinen, FIN 3 - 0
91 kg: Gabriel Richards, SWE - Gennadi Mentsikäinen, FIN 2 - 0
Mer detaljerat om årets landskamper här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Landskamper
Publicerat den 09/12 -14
Till alla er som frågat. Nu är det dags. Äntligen. En ny bok är på väg mot utgivning. Provtrycket var OK och då går det fort till publicering. Det blir 283 täta sidor som behandlar fem decennier av spännande svensk boxningshistoria. Boken innehåller också 78 illustrationer av skilda slag. Mer info kommer inför premiärdagen. Så, gott folk, håll ut...
//CF Läs mer →Publicerat i: Böcker, Info
Publicerat den 08/12 -14
... den svenska professionella boxningens historia är sedan länge utsåld. Den utkom dessvärre bara i en upplaga och är därmed en svårfunnen raritet på antikvariat. Nu har någon lagt ut ett signerat exemplar på auktionssajten Tradera för det facila utgångspriset 300 kr. RINGSIDE betingade mer då det begav sig. Passa på! Köp den och ni får bekanta er med många av svensk boxnings största profiler. 719 sidor fullspäckad med boxningsfakta. Lycka till i budgivningen. Adressen här.
Titel: RINGSIDE. Den svenska professionella boxningens historia. Galor. Kommentarer. Resultat. Rekordlistor. Statistik. Stockholm 2004.
//CF Läs mer →Publicerat i: Böcker, Info, Matcher
Publicerat den 03/12 -14
Svenska Dagbladet har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch. Det finns ett lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets innebörd en verklig bragd.
När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John åkte ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933.
Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988).
Här kan också infogas att den tidigare redaktören för svenskans sportsektion Sune Sylvén var en av landets mest rabiata boxningshatare. Han ägnade åtskilliga spaltmeter till att utspy sitt hat mot boxningen. Han satt med i bragdjuryn i bortåt trettio år...
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Så det kan bli
Publicerat den 29/11 -14
Det stundar till årets ungdoms- och juniormästerskap. När anmälningstiden passerat för juniordamerna hade summa tre (!) anmälningar influtit. Ytterligare ett par tillkom efter förlängt sista datum. Intresset är inte vad det en gång var. Fotot nedan är hämtat från en juniorlandskamp 1950 i Västerås. Notera publiken. Det är fullsatt i Idrottshallen. Och detta på ett juniorevenemang. På fotot är juniormästaren Lennart Ahlbin, från BK Örnen, på väg att köra över norrmannen Torbjörn Clausen. Det svenska laget besegrade det norska med 6-2 och i svenskgänget ingick förutom Ahlbin, Bert Uhre (BK Örnen), Harald Andersson (BK Rapid), Torsten Hallingström (Sundsvalls BK), Sune Wendel (Djurgårdens IF), Hans Snäll (BK Höjden), Roland Tärnblom (Enköpings BK) och Ingemar Johansson (Redbergslids BK). Förlorarhattarna fick påtagas av Wendel och Tärnblom. Nationskampen gick den 29 januari 1950. Stort tack till Gino Ahlbin för den insända fotot. Christer Franzén.
Läs mer →Publicerat i: Info, Foton, Landskamper
Publicerat den 24/11 -14
Svensk boxning och internationella mästerskap är inte kompatibla. Framgångarna är lika svårfångade som Tantali frukter. Inom loppet av ett par månader har vi sett tre totala misslyckanden. Dock. Inom SBF har man i alla fall humor. När ledaren för svensktruppen kom hem med 0 vinster och 4 förluster från Ungdoms-EM så anförde han att "Svensk boxning står sig bra" internationellt. På Junior-VM noterades 0 segrar och 3 förluster. Står sig bra?! Det är ju ändå ungdomen och juniorerna som ska utgöra svensk boxnings framtid. Det nyss avslutade Dam-VM var heller ingen glädjespridare. Det gav 0 medaljer, 1 vunnen match och 4 förluster. Det nya boxstyret borde ha mycket att fundera på...
Det är naturligtvis tränarsidan som är den svagaste länken i den svenska boxningskedjan. Det material de har att arbeta med är ju inte sämre än killarna och tjejerna i övriga världen. Det är i kunskapsöverföringen det brister. Kunskap inom idrotten är en färskvara och alldeles för många hänger inte med i utvecklingen utan gör som man alltid har gjort.
Det kan egentligen inte bli så mycket bättre eftersom diverse påbud om "värdegrunder" (den nya svenska religionen) anses viktigare än resultaten för SBF.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, EM, Dambox, VM, Turneringar
Publicerat den 17/11 -14
Sverige har deltagit på samtliga mästerskap. Den totala medaljskörden har varit: 3 Guld, 2 Silver och 6 Brons. Medaljer vid samtliga tillfällen utom ett (Turkiet 2002). Den senaste guldmedaljen emanerar från 2005 (Ryssland). För samtliga svenska resultat och deltagare se under Mästerskap/Landskamper för respektive år.
8. 2014 Jeju, Korea. 280 boxare från 67 nationer. Fyra svenska deltagare. Noll medaljer. Den sämsta daminsatsen i turneringens historia.
7. 2012 Qinhuangdao, Kina. 305 boxare från 70 nationer. Sex svenska deltagare. Ett brons. Brons: Anna Laurell (IF Linnéa).
6. 2010 Bridgetown, Barbados. 257 boxare från 66 nationer. Fyra svenska deltagare. Ett brons. Brons: Klara Svensson (Höllvikens BK).
5. 2008 Ningbo City, Kina. 237 boxare från 42 nationer. Sju svenska deltagare. Ett silver och två brons. Silver: Anna Laurell (IF Linnéa). Brons: Klara Svensson (Höllvikens BK) och Jenny Hardingz (IF Linnéa).
4. 2006 New Dehli, Indien. 180 boxare från 32 nationer. Tre svenska deltagare. Ett silver.
Silver: Klara Svensson (Höllvikens BK).
3. 2005 Podolsk. Ryssland. 152 boxare från 28 nationer. Fem svenska deltagare. Ett guld. Guld: Anna Laurell (Lunds BS).
2. 2002 Antalya, Turkiet. 185 boxare från 35 nationer. Fyra svenska deltagare. Noll medaljer.
1. 2001 Scranton, USA. 125 boxare från 30 nationer. Fyra svenska deltagare. Två guld och två brons. Guld: Anna Laurell (Lunds BS) och Frida Wallberg (Åtvidabergs BK). Brons: Katrin Enoksson (Redbergslids BK) och Teuta Cuni (Winning BC).
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Dambox, VM, AIBA
Publicerat den 17/11 -14
Den åttonde årgången av VM för damer har startat. Turneringen går i sydkoreanska Jeju. Sverige representeras denna gång av en kvartett. Elin Rönnlund, Haninge BK (48 kg), Linnea Strandell, Djurgårdens IF (57 kg), Patricia Berghult, Höllvikens BK (60 kg) och Love Holgersson, BK Swing (75 kg). Kvartetten blev raskt en trio eftersom Linnea Strandell föll mot en filippinska i den inledande omgången. Trion blev fort en duo eftersom Elin Rönnlund förlorade. Duon blev snabbt en singel enär Patricia Berghult tappade sin match. Så återstod bara Love Holgersson och då blev det äntligen en matchvinst, men sedan tog det roliga slut redan i åttondelen. Summa summarum: Den sämsta VM-turneringen någonsin är ett faktum. Det blev inga medaljer i Turkiet 2002, men då vann damerna åtminstone fyra matcher. Resultat från Jeju nedan:
16 november 2014
1/32: Nesthy Petecio, PHI-Linnea Strandell, Djurgårdens IF 3-0. (3x39-37).
18 nov
1/16: Steluta Duta, ROM-Elin Rönnlund, Haninge BK 3-0. (3x40-36).
1/16: Julia Tsiplakova, UKR-Patricia Berghult, Höllvikens BK 2-0 (2x40-36, 38-38).
19 nov
1/16: Love Holgersson, BK Swing- Victoria Kebikova, BLR 3-0 (2x40-36, 39-37).
20 nov
1/8: Katerina Shambir, UKR-Love Holgersson, BK Swing 2-1 (2x39-37, 36-40)
//CF Läs mer →Publicerat i: Matcher, Dambox, VM, AIBA
Publicerat den 13/11 -14
Birger Birger-Ericsson (1904-1994) hette en självlärd konstnär från Nyköping. Hans öga fångade i princip allt och i hans produktion återfinns porträtt, landskap, stadsvyer, fantasifigurer, exotiska ting och en hel drös annat. Hans stil var ofta åt det naivistiska hållet. Tavlan nedan är i olja och heter Boxaren, men borde kanske rätteligen ha kallats Invägningen. Tyvärr är verket odaterat så vi vet inte om konstnären hade någon speciell pugilist i åtanke eller om målningen är ett resultat av konstnärlig inspiration. Det spelar nu inte så stor roll eftersom det uttrycksfulla motivet i olja står på egna ben. Såvitt jag förstår är det ett av Birger-Ericsons främsta alster.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Konst
Publicerat den 03/11 -14
Dagens foto visar en strong trio. Den gemensamma nämnaren är Stockholmsklubben Narva BK och 1980-talet. Då var Narva en klubb att räkna med i de stora sammanhangen. Idag är den reducerad till ett slags gym i stil med Friskis&Svettis, där de mer stoltserar med sina många motionspass än sina pugilistiska aktiviteter. Inget fel i pensionärsgympa, men det är fjärran de dagar då Narva var ”bästa klubb efter Sovjetunionen” som under finska Gee-Beeturneringen 1983. Till vänster har vi
Håkan Sindemark – SM-guld 1984-85, landslagsboxare, EM deltagare och Stor Grabb. I mitten Stefan Sjöstrand – SM-guld 1981-82-83-84, landslagsboxare, NM-EM-VM-OS deltagare och Stor Grabb. Till höger Vesa Koskela – SM-guld 1981-82, 84, landslagsboxare, Nordiskt guld 1984, EM-VM-OS deltagare och Stor Grabb.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Foton
Publicerat den 17/10 -14
Kopian från en Umeåtidning är mindre god, men ändå kan vi skymta den glade yngling som snart skall försvara Ekens färger mot Norrländsk elit. Stockholmslaget använde sig av storstadens lyx och bekvämlighet. De lät sig flygas in till kampen via SAS/Linjeflyg. Walter är den blonde till höger (som nr fyra eller fem uppifrån beroende på hur man räknar). Stockholm hade vid ett tidigare möte demolerat vår norra utpost med 7-2. Denna gång blev det 4-4, men Walter gjorde sitt jobb. Han besegrade klart Norrlandsmästaren Åke Nyman från Hornskrokens IF i Boden. Handpåläggningarna skedde 1966-03-09 i Umeå Sporthall. Walter tävlade för BK Örnen.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Uncategorized, Info, Foton
Publicerat den 17/10 -14
En av våra främsta boxningstränare (någonsin) har gått bort. Om det funnits en professur inom boxning så hade Walter Mohr burit titeln med den äran. Han var född i Tyskland, kom till Sverige i mitten av 1960-talet, gick några matcher, men det var som tränare i Djurgården han blev framgångsrik. Walter var arkitekten bakom klubbens stora framgångar de senaste decennierna. Listan är lång på de boxare han lotsat fram. Janne Bengtsson har författat ett fint minnesord om Walter på DIF Boxnings hemsida. Jag hänvisar läsaren dit.
Se även Svenska Boxningsförbundet sajt för ytterligare uppgifter om Walter.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 12/10 -14
Ett härligt gäng! Skånepågen John Nilsson står inför sitt livs femte proffsmatch. Han ska möta holländaren Nico Diesen i Göteborg den 1 mars 1946. Diesen var inget märkvärdigt nummer, men han var betydligt mer rutinerad än John. Holländaren hade ett drygt trettiotal proffsmatcher bakom sig. John var en påfriskare av stora mått som dessvärre helst garderade sig med hakan. I Disenkampen var han till allas förvåning mer kall och beräknande än tidigare. Efter ett antal nedslagningar kom den holländska handduken fladdrande i tredje. Den nya insikten att man inte alltid behöver gå för fullt hade han att tacka sina utomordentliga sparringar för. Till vänster på fotot syns Bror Andersson Laholms BS. Han var en utmärkt pugilist som blev landslagsman, EM-deltagare, sydsvensk mästare och silvermedaljör på SM. Bror var uttagen till OS i London 1948, men en handskada satte stopp för det äventyret. Han tillhör den exklusiva skara som besegrat Ingemar Johansson Till höger står Göte Fridell från Landala AK i Göteborg. Också han en förträfflig boxare, landslagsman, EM-deltagare och svensk junior- och seniormästare. Den dynamiska duon körde hårt med sin principal och gav full valuta för matpengen. Vilket alltså skulle löna sig för John som också hade mött båda under amatörtiden.
Som kuriosa kan nämnas att Bror var den förste Halmstadsbo som sågs i television. Den historiska händelsen dateras till 13 maj 1950. En klubbmatch mellan Redbergslid och Landala utsändes lokalt i TV. Bror förstärkte Landalalaget och han hade Ingemar Johansson i motsatta ringhörnan.
John Nilsson, Den skånska slagbjörnen, var färgstark och populär, men han hälsa skulle påtalas och debatteras. Han matchades alldeles för hårt redan som amatör och han konsumerade ohälsosamt mycket stryk under sin korta karriär. Han tvingades sluta och livet därefter skulle bli törnebestrött. John har stått modell för Olle Länsbergs utmärkta roman Den hårda leken (1956).... Läs mer →Publicerat i: Info, Foton
Publicerat den 07/10 -14
Ett fint foto från läsekretsen. En nybakad ungdomsmästare 1981 i form av Lennart Hansson tillsammans med sin tränare Dennis Pettersson (till vänster). Dennis var såväl juniormästare som svensk mästare och landslagsman under sin aktiva tid. I mitten en välkänd figur.
Tack till Lennart som skickade fotot.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Foton
Publicerat den 25/09 -14
Där har ni status så långt för databasen på RINGSIDE. På förekommen anledning, som det brukar heta. I detta skede följer jag inte enskilda boxare, det arbetet kommer senare. Det hindrar dock inte att många, även bland dagens aktiva, har kompletta eller nära nog kompletta matchlistor. F.n. försöker jag få med så många namn som möjligt från den svenska boxningshistorien. Men - den som scannar av sin startbok hamnar i "gräddfilen". Ett stort tack till alla er som tar kontakt, skickar material eller bidrar med information av olika slag. Gamla foton är uppskattade.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher
Publicerat den 17/09 -14
Rinze, min gamle vän från Arnhem i Nederländerna, meddelar att den fine boxaren från Utrecht, Josephus "Joop" Verbon har avlidit i en ålder av 72 år. Joop tillhörde den holländska eliten under 1960-talet och blev nationell mästare tre gånger, 1963-64-66. Han var uttagen till OS i Tokyo 1964, men av någon anledning blev det inget deltagande. Han besegrade vår svenske stilboxare Stig Waltersson i en landskamp i Göteborg 1963 på delat domslut. Verbon mindes matchen, "The Swede was a very good boxer, fine technique and tactics with a good long left /.../ Waltersson was a good sport, a gentleman also after the verdict". Joop gjorde en proffssatsning med början 1966 och han gick sin sista match 1975. De sista åren av sitt liv ägnade han åt vård av sin sjukliga hustru. Han beskrivs som en lågmäld och sympatisk person.
Citatet kommer från boken om Stig Waltersson s. 51.
Fina minnesord av Rinze van der Meer:
"Joop came from a family of 15 children. There were 5 brothers who boxed.
His biggest inspiration was his older brother Theo. Theo Verbon died quite a few years ago, as a victim to cancer, but up untill the end, when he was already a very sick and weak man, he still visited an evening of amateur boxing. After school Joop worked as a maintainance mechanic, then he changed and worked for 40 years for a compagny laboratorium glaswork. Innitialy in the production and later as a salesman.
When his children (his oldest son Danny had died) all had left to live on their own, Joop had himself and his wife Carla (they met when he was 19 and she was 15) build a sommer holiday home in France on the coast of Bretagne.
Det är vad politiker bjuder oss på i varje valrörelse. Det gäller dock inte för Sveriges största folkrörelse – idrotten. Då bjuds det inte ens på vattvälling. Idrotten tycks inte existera för den politiska parnassen. Visste ni att det finns en idrottsminister? Hon är visserligen bara halv för hon ska delas med kulturen. Fru ministern hörs bara varje gång hon vill bojkotta något evenemang i forna Sovjetunionen. Rysshatet sitter djup inom högern oavsett om den är gammal eller ny. För mig framstår årets val som antingen pest eller kolera. En impotent Allians i ena ringhörnan och en lika kraftlös som kluven Opposition i den andra. Stackars Moder Svea… Men. Låt oss inte fördystras över detta utan istället ta en historisk titt på hur de olika partierna har ställt sig till boxningen genom åren. Det värsta boxningshatarpartiet av dem alla har varit Folkpartiet. Deras banerförare, som påfallande ofta har varit starkt religiösa, har alltid haft tillgång till riksdagstaburetter och tidningar, inte minst Dagens Nyheter. Den hätskaste boxningsmotståndaren hette Sten Sjöholm. Hans avsky mot sporten nådde patologiska höjder och han startade sitt korståg under 1949. Högern/Moderaterna har varit kluvna i frågan. Den personliga friheten har haft konkurrens med det moraliska samvetet. En av de värsta hetsarna mot boxning var en högerman vid namn David Ingvar. Tillsammans med Sjöholm var han den bidragande orsaken till att proffsboxningen förbjöds i Sverige 1969. Så länge Socialdemokratin var ett arbetarparti så stödde de sporten, men i takt med att medelklassen intog platserna i partiet blev det också boxningsfientligt. Paret Sjöholm/Ingvar hade krattat manegen, men det var Socialdemokratin som slog den sista spiken i den professionella kistan. Det var också Socialdemokratin som såg till att amatörboxningen blev satt under förmyndarskap 2006. Glöm inte det! Speciellt hetsande var Bosse Ringholm. Det var han som hade hand om frågan...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Så det kan bli
Publicerat den 11/09 -14
Skene AK (SAK) firar i år aktningsvärda 80 år och lördagen den 13 september stundar det till en enklare jubileumstävling. Ursprunget till klubben kan sökas i Skene BK (SBK) som härjade i ringarna vid mitten av 1920-talet. Klubben havererade då man skänkte bort klubbkassan till familjer som hade det ekonomiskt svårt under en lokal strejk. Solidariteten inom arbetarleden var stor på den tiden. När de pugilistiska aktiviteterna skulle återupptas fick man inte längre heta SBK och då skrevs firmabeteckningen till SAK istället. Klubben hade sin första egna tävling i februari 1935 vilket var ganska exakt ett år efter grundandet. Klubbens boxare blev snabbt kända i Västsverige. Exempelvis så blev SAK bästa klubb i västgöta-JM 1940. Elof Larsson var den första stjärnan. Han nådde semifinal på JSM 1937 och var finalist på Västsvenska mästerskapen 1939. Samma år nådde han finalen på Stora SM, men var tvungen att lämna walk over pga. skada.
1940-talet såg namn som Folke Andersson och Arne Sjöholm. På 1950-talet var SAK Västergötlands ledande boxningsklubb. Bröderna Henry och Max Scott, Wiswalds Folmanis är några att minnas från denna tid. Klubbens glansperiod inföll under 1960-talet. Det stora namnet var Bo Claesson, nybörjare- och juniormästare, svensk mästare i flugvikt 1969 och uttagen till 15 A-landskamper plus ett antal andra landslagsnomineringar. Därtill ett silver på Nordiska. För sina insatser förärades han svensk boxnings förnämsta utmärkelse – hederstiteln Stor Grabb. Bra var också hans bror Garry, som kan sätta landslagsboxare, junior- och SM-finalist på visitkortet. Därefter hamnade SAK på ett sluttande plan, men 1982 var man medarrangör till årets SM. Värdskapet delades mellan fyra orter i Västergötland. Förhoppningsvis kan den återuppväckta klubben ännu en gång sätta avtryck i resultatlistor och mästerskapssammanhang.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Klubbnålar, Klubbar
Publicerat den 27/08 -14
Frank Sinatra är en av underhållningsbranschens stora ikoner. När han slog igenom som sångare på 1940-talet pekade hans musik och stil fram mot stjärnor som Elvis Presley och Mick Jagger. Sinatra medverkade också i en del minnesvärda filmer, bland dem Härifrån till evigheten (1953) och Mannen med den gyllene armen (1955). Hans kontakter med maffian gav upphov till digra dossierer hos FBI.
Sinatra var en stor boxningsvän och sågs ofta på ringside till stora fighter. Som en slags boxningsexpert befann han sig i Sverige 1964. Han skulle bevaka VM-kvalet mellan Floyd Patterson och Eddie Machen på Råsunda. Över 30 000 på läktarna såg en överlägsen seger för Floyd efter tolv ronder. Det var kändistätt i publiken och t.o.m boxningsoraklet Nat Fleischer från The Ring hedrade med sin närvaro. Hur var det nu med Frankie Boy?
Utdraget nedan kommer från boken om Stig Waltersson. Stig gjorde nämligen sin professionella debut denna afton. Gillar du avsnittet nedan så har du också behållning med boken i sin helhet. "Stigs proffsdebut skulle gå på hemmaplan, närmare bestämt i anslutning till den stora Norrköpingsmässan, men det visade sig inte ekonomiskt genomförbart. Promotorn skiftade plats till Solna Fotbollstadion och intåget som yrkesman skedde som förmatchboxare till den inofficiella VM-kvalmatchen mellan Floyd Patterson och Eddie Machen. Haussen kring den matchen var omfattande och det var mellan 30-35 000 på läktarna. Det hade varit kaos redan under invägningen. Intresset att se Floyd var så stort att flera hundra fick avvisas från hotell Ambassadeur med påföljande tumult utanför. Självaste boxningsoraklet Nat Fleischer, redaktören för den mest inflytelserika av alla boxningstidskrifter The Ring, ansåg att huvudmatchens dignitet krävde hans närvaro. På ringside var det fullt av dåtidens celebriteter, inte minst artister. Film- och teaterfolk har alltid varit en trogen boxningspublik världen över. Här kan man nog ana en själslig gemenskap mellan...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Proffsboxning
Publicerat den 24/08 -14
Det finns tävlingar för allt. Det pågår en Olympiad (!) för ungdomar i Peking under dagarna 16-28 augusti. Här råder en irriterande språklig förändring. Det som idag benämns ungdom är vad vi normalt har förknippat med juniorer. Varde hur som helst med detta. Svensk deltagare i boxning var Värnamos stolthet Agnes Alexiusson som lyckades med bedriften att (åter)kvala in till turneringen. Med sex deltagare i lättvikt lottades hon till semifinal. Där ställdes Agnes mot sin tidigare nemesis från kvalet till OS, som gick i Bulgarien, amerikanskan Jajaira Gonzalez. Då blev det förlust med 0-2, vilket också blev resultatet i Peking. Nu väntar bronsmatch mot Turkiets Esra Yildiz. De har tidigare mötts med vinst för Agnes och även denna slutade med seger. Grattis!
Officiell hemsida för Ungdoms-OS här.
Domarsiffrorna var 2x39-37, 38-38 till amerikanskans fördel.
Domarsiffrorna mot Yildez var 39-37, 40-36, 40-34. Jämför ettan och trean. De tycks inte ha sett samma match.
Agnes matchlista så här långt.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info, Dambox, OS
Publicerat den 12/08 -14
Nyligen avverkades Junior-EM för damer i Italien. Sverige hade två deltagare på plats och de återvände med två medaljer. Inte illa! Agnes Alexiusson (Värnamo BK) hämtade en guldtrissa och Klara-Fina Holm Westerlund (BK Örnen) tilldelades ett brons. Grattis till dem! Dagens regelverk preciserar junioråldern till 17-18 år. I boxningens barndom fanns det inga egentliga åldersregler. Då rådde en slags ospecificerad kvalitetsstämpel, så deltagarna kunde vara ganska ålderstigna på ett JSM. Sedan har åldern för juniorboxning studsat upp och ner till dagens nivå. Det härliga gäng som syns på fotot nedan är ålderstiget jämfört med dagens juniorboxning. Den äldste var 22 år. Bilden är hämtad från presentationen inför Sverige vs Finland i Tammerfors den 23 januari 1972. Det blev svensk förlust med 4-6 sedan det lätta gardet fått stryka flagg. Sisuns söner ledde alltså med sex segrar mot noll innan Tomas Öberg, Leo Vainonen, Ove Thorbjörnsson och Göthe Davidsson gjorde vad de skulle.
Deltagare med partiella matchlistor under namnet.
Flugvikt: Christer Carlsson, Haninge BK
Bantam: Karl Otto Ottosson, Eksjö ABK
Fjäder: Kaj Rosén, IFK Linköping
Lättvikt: Svante Littmarck, BK Örnen
Lätt welter: Per Gunnar Johansson, BK Värend
Welter: Sture Larsson, Säffle BK
Lätt mellan: Tomas Ögren, BK Falken
Mellan: Leo Vainonen, BK Falken
Lätt tungvikt: Ove Thorbjörnsson, Redbergslids BK
Tungvikt: Göthe Davidsson, Halmstads AIS
Sekonder: Tommy Antman, Gävle. Sten F Berglund. Rikstränare 1971-1980. Tävlade på sin tid för Djurgårdens IF.
Som alltid när det avser juniorer så försvann många på vägen, även bland de lovordade, medan andra som ex.vis Leo Vainonen snickrade ihop en fin karriär.
Det är inte bara frisyrer och ansiktsprydnader som minner om flydda dagar. Idag skulle hudfärgen vara allt annat än vit och namnen klinga icke-nordiska. Dessutom skulle landskamperna vara mixade genom damboxningens... Läs mer →Publicerat i: EM, Dambox, Foton, Landskamper
Publicerat den 14/07 -14
Idag, den 14 juli 2014, gick den gamle fine flug- och bantamviktsboxaren Gösta "Bergis" Bergelin sin sista rond. Han avled stilla och värdigt i sin sommarstuga på Tjörn. Bergelin tillhörde Göteborgsklubben Landala AK. Han började träna 1940 och blev snabbt ett namn att räkna med på västkusten. Abonnerade på en plats i Göteborgs stadslag, distriktsmästare och två gånger SM-silvermedaljör (1948 respektive 1950). Han mötte sin samtids elit i form av namn som Tage Persson (senare Pagård), Stig Gustafsson, Stig Krüger, Yngve "Ynkan" Johansson, Roland Weissbrodt, Torsten Persson, Bertil Ahlin, Roy Swedberg med flera. Så idag höjer vi handsken i tribut till en av dem som var med då konkurrensen i svensk boxning var som störst.
Bergelin uppmärksammades tidigt. Under juniormästerskapen 1942 mötte han Spartas Gösta Nordlund och enligt Idrottsbladet var det den "grannaste flugviktsmatchen i JM-boxningarnas historia".
Partiell matchlista här.
Stort tack till Leif och Thomas Bergelin för budet om "Bergis" frånfälle.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 24/06 -14
Mors, ja kanske en gång i tiden. Liten, inte så det störde. Den beskedliga uppsynen på mannen till höger på bilden nedan bedrar. Olle Tandberg kan utan överdrift utropas till Sveriges främste amatörboxare genom tiderna. Han hade varit vår säkraste guldmedalj i det Helsingfors-OS som inhiberades 1940 p.g.a. andra världskriget. Då pågick som bekant andra slagväxlingar. Fotot är taget strax innan han ska äntra ringen mot Södertäljes Robert Ståhl. Matchen gick i Göteborg och Mässhallen. Arrangör var Hisingens BK. Ståhl var ingen dålig tungviktare men han hade inte mycket att komma med mot Tandberg. Paret Tandberg, Olle och Anna, framlevde sina dagar i Nacka och vi var nästintill grannar. Två stenkast bort ungefär. Anna var en härlig dam som visste var skåpet skulle stå. Det var nog lyckosamt för den timide Olle att hon höll ordning på affärerna.
Övriga matcher från galan den 27 september 1940 återfinns här. Det var ett gott program där tre Stockholmsklubbar förgyllde med sin närvaro. Publiken fick se namn som Ture Ågren, Rulle Mångelin, Harry Ljushammar, Nils Frisk och Allan Hansson. V.g. notera: en kul detalj som minner om flydda tider - Ståhls och Tandbergs ekipering. När det var matchdags klädde boxarna upp sig. Allt annat än kostym och slips var otänkbart. Utomhus var det hatt som gällde.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Foton
Publicerat den 15/06 -14
En ung, i kubanska revolutionen, stupad amatörboxare har fått ge sitt namn till den högklassiga turneringen Giraldo Cordova Cardin. Turneringen etablerades 1968 och årets upplaga var version fyrtiofyra. Den kubanska överlägsenheten har av naturliga skäl varit förkrossande. De svenska insatserna har varit blygsamma, men vid två tillfällen har det resulterat i silver - 2011 genom Leon Chartoi och 2012 via Anthony Yigit. Tre svenska deltog i årets turnering. Facit: en vinst och tre nederlag. Förlusterna är inte mycket att säga om. Vill man komma någon vart, måste man möta de bästa och sedan försöka lära sig något av matcherna. Det räcker inte med att vara bäst på hemmaplan. Matcherna:
Havanna, KUBA
64 kg: Joelvis Hernandez, Venezuela-Clarence Goyeram, IF Göteborg Team Box 3-0
81 kg: Carlos Mina, Ecuador-Hampus Henriksson, IF Göteborg Team Box 3-0
91 kg: Gabriel Richards, Djurgårdens IF-Abdeljalil Abouhamada, Marocko 3-0
91 kg: Leinier Perot, Kuba-Gabriel Richards, Djurgårdens IF 3-0
Spansk läsning här och här i kubanska JIT.
//CF Läs mer →Publicerat i: Matcher, "live", Turneringar
Publicerat den 13/06 -14
Fotot nedan tycks vara taget under finalen i västsvenska tungviktsmästerskapet. Skämt åsido, men här ses (nåja) i vit mundering Redbergslids/Majornas stolthet Arvid Claesson mot ingen mindre än Raymond Patterson. Raymond hamnade i skuggan av sin berömde bror Floyd Patterson. Floyd var oerhört populär i Sverige på sin tid och det var många som höll på honom inför den tredje och avslutande matchen mot Ingemar Johansson. Raymond var en duktig amatörboxare som inte nådde de stora höjderna som proffs. Under amatörtiden var han New York Daily News Golden Gloves Champion i tungvikt under 1961-1962. Under 1961 hann också med att bli Intercity Golden Gloves Champion. Den tidigare mästaren där var en viss Cassius Marcellus Clay.
Raymond kom till Sverige, fann hustru och jobb, bl.a. på Arvids bensinstation. Raymond bor fortfarande i Göteborg. Som proffs hade han en matchlista på 42 (26-11-5, 12 KO), med ett dussin av dusterna i svenska ringar. Debuten skedde 1963 i New York. Han drabbades av det svenska proffsförbudet och fick försöka i bl.a. England och Finland. Arvid Claessons partiella matchlista här.
Hur det gick i "titelfajten"? Eftersom domarprotokollen är putz weg och åsyna vittnen divegerande i sakfrågan så överlåter vi resultatet till en kommande generations boxningshistoriska forskning.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Uncategorized, Info, "live"
Publicerat den 09/06 -14
Europamästerskapen för damer har nyligen avslutat sin nionde upplaga. För första gången sedan start blev de nordiska länderna helt utan medaljer. Norden i detta fall utgörs av Danmark, Finland, Norge och Sverige. Damboxningen blev tidigt etablerad i de nordiska länderna vilket också gav ett försprång gentemot omvärlden. Nu har konkurrenterna inte bara kommit ifatt utan också dragit förbi. Det började kärva redan under EM 2011. Den totala nordiska medaljfördelningen sedan 2001 ser ut som följer:
2001: 1 guld - 1 silver - 4 brons
2003: 1 - 1 - 4
2004: 2 - 3 - 0
2005: 2 - 3 - 3
2006: 2 - 0 - 4
2007: 1 - 3 - 3
2009: 2 - 2 - 1
2011: 0 - 0 - 1
2014: 0 - 0 - 0
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, EM, Dambox, Turneringar
Publicerat den 31/05 -14
Dag fem och det blev nattsvart och godnatt. Elin var den sista som åkte ut i en EM-turnering som resultatmässigt blev den sämsta hittills. För första gången blev damerna utan medalj. Nu har SBF en hel del att fundera på. "Gamlingarna" må vara överlägsna på hemmaplan, men internationellt håller de inte måttet och vilka bland juniorerna, förutom Ida Lundblad, är värda att satsa på...
Det börjar se dystert ut. Dag fyra medförde ytterligare en förlust. En ryska var Linnea övermäktig. Dag tre såg en vinst och en förlust. Elin tog en bekväm seger över en komplett novis. Patricia tappade mot en ungersk veteran, men ännu en gång var det lite mysko poängbedömning. Andra dagen innebar två förluster. Juliana och Ida får säga tack-och bock för sig i detta EM. Domslutet i Idas match är mycket besynnerligt. Jag ifrågasätter inte utgången, men däremot domarnas kompetens. Såg de samma match? Representanten från Serbien hade Romina som klar segrare i samtliga ronder (40-36). Den tyske domaren hade tre ronder av fyra till Ida (37-39). Den polske poängsättaren hade matchen oavgjord, men satte ett plus för italienskan. Någonstans är det väldigt mycket fel... Första dagen såg tre svenska tjejer i aktion. De noterades för två vinster och en förlust. Ida och Patricia gick lätt vidare, medan det såg väldigt tungt och trögt ut för Anna. Matcherna streamas, men utsändningen är av rumänsk kvalitet. Kanske blir det bättre. Se här.
31 maj
60 kg: (1/16) Ida Lundblad, TiFa BC-Ala Jarsjevitj, Vitryssland 3-0 (3x40-36).
64 kg: (1/16) Patricia Berghult, Höllvikens BK-Lisa de Vilder, Nederländerna 3-0 (3x40-36).
75 kg: (1/8) Nouchka Fontijn, Nederländerna-Anna Laurell, IF Linnéa 3-0 (3x40-36).
1 juni
54 kg: (1/16) Marielle Hansen, Norge-Juliana Söderström, Botkyrka BK 3-0 (3x40-36).
60 kg: (1/8) Romina Marenda, Italien-Ida Lundblad, TiFa BC 2-1 (40-36, 39-37, +38-39).
2...
Läs mer →
Publicerat i: EM, Matcher, Dambox, "live", Turneringar
Publicerat den 30/05 -14
Den nionde upplagan av damernas Europamästerskap står inför dörren. Denna gång går mästerskapet i Bukarest Rumänien med matchstart 31 maj. Årets trupp är sex kämpar stor vilken är någon slags normalvolym för det kvinnliga EM-deltagandet. Historiskt betraktat har svensk damboxning varit framgångsrik i dessa sammanhang. Det har blivit 4 guld, 7 silver och 6 brons vilket vida överträffar herrarnas insatser på området under senare decennier. Den bästa årgången var år 2009 och den sämsta år 2006. Det första mästerskapet gick i Frankrike 2001, men hade föregåtts av två testtävlingar - 1999 i Köping och 2000 i Frankrike. De svenska insatserna i statistisk form finner ni här.
EM nr 1 (2001 Frankrike): 5 deltagare. Matchfacit 3-5. 1 silver - Anna Laurell (Lunds BS), 1 brons Camilla Karlsson (NBK/Akilles).
EM nr 2 (2003 Ungern): 4 deltagare. Matchfacit 5-4. 1 silver - Katrin Enoksson (Redbergslids BK), 1 brons Anna Laurell (Lunds BS).
EM nr 3 (2004 Italien): 7 deltagare. Matchfacit 6-6. 1 guld - Anna Laurell (Lunds BS), 1 silver Anna Ingman (IFK Umeå).
EM nr 4 (2005 Norge): 6 deltagare. Matchfacit 3-5. 1 guld - Anna Laurell (Lunds BS), 1 brons Josefina Tengroth (NBK/Akilles).
EM nr 5 (2006 Polen): 6 deltagare. Matchfacit 1-6. 1 brons - Jenny Hardingz (BK Fox).
EM nr 6 (2007 Danmark): 7 deltagare. Matchfacit 9-6. 1 guld - Anna Laurell (IF Linnéa), 2 silver Shipra Engelke (Höllvikens BK) och Klara Svensson (Höllvikens BK).
EM nr 7 (2009 Ukraina): 6 deltagare. Matchfacit 10-6. 1 guld Jenny Hardingz (IF Linnéa), 2 silver - Natalie Lungo (Angered BC) och Shipra Engelke (Höllvikens BK), 1 brons - Helena Falk (BK Örnen).
EM nr 8 (2011 Nederländerna): 4 deltagare. Matchfacit 5-4. 1 brons - Helena Falk (BK Örnen).
Armine Sinabian (Stenhagens KK) tävlade år 2011 för Armenien och erövrade en silvermedalj. SBF ansåg...
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Dambox
Publicerat den 22/05 -14
Boxning och hjärnskador är på tapeten igen. Sanna Neselius, som av någon anledning är SBF:s eget medicinhen, har åter trätt in på scen. Denna gång med budskapet att hjärnskakningar har längre återverkningar än man tidigare trott. Naturligtvis skall alla slags trauma mot huvudet behandlas med största respekt, men det är något som skevar i alla dessa medicinska undersökningar. Tusentals studier har gjorts, men ingen av dem kan förklara det mest uppenbara - Varför blir inte alla som tävlingsboxats permanent skadade? Varför slutar inte alla som punch-drunks? Varför uppnår de flesta av dem hög ålder? Varför har så många haft framgångsrika yrkeskarriärer? På begäran publicerar jag åter den kritik jag riktade mot hennes studie i maj 2012 "Sanna Neselius och vetenskapen". Det duger inte med att komma dragandes med förändringar i ryggmärgsvätskan. Sakernas tillstånd är mer komplicerade än så. Och Sanna själv? Hon har ju inte bara utövat boxningen som amatör. Hon gick ju även några proffsmatcher...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia
Publicerat den 19/05 -14
I Eskilstuna kunde man träna boxning redan i början av 1910-talet vilket är ganska anmärkningsvärt. Vid den tidpunkten fanns det egentligen bara organiserad utövning i Stockholm, men med periodvisa inslag av aktiviteter i Skåne, Göteborg och Dalarna. Det dröjde dock till den 5 maj 1919 innan Eskilstuna BK (EBK) bildades. Klubben hade redan från början en idog tävlingsverksamhet och EBK belönades direkt med ett guld på det första svenska mästerskapet 1920. Klubben bidrog med hela fem boxare av sammanlagt 56 på mästerskapet och Alvar Carlén knep SM-tecknet i weltervikt. På 1940-talet var Einar Sjöberg det stora namnet som decenniet därefter övertogs av hans son Eje Sjöberg. Från 1960-talet noteras pugs som schweizaren Heinz Stücki, de norskfödda bröderna Tor och Ernst Mathisen. De var uppe i SM-finalen i tungvikt 1966 och hade på bröders vis gjort upp innan vem som skulle vinna. Ej heller att förglömma Rolf Karlsson och den tyskfödde Gert Mielke från skarven 1960/70-talet. Därefter har det väl inte gnistrat på samma vis om EBK. Det har blivit några junior- och ungdomsmästare som bäst plus ett SM-silver för Pezhman Seifkhani år 2008.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbnålar, Klubbar
Publicerat den 08/05 -14
Jag söker dig som igår (7 maj) lämnade spännande information över Joe Sylvain m.fl. Var snäll och förmedla din e-postadress och/eller ditt telefonnummer via "Kontakt". Jag vill gärna veta mer om det du skrev.
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 05/05 -14
Hammarby IF Boxning ska ha en stor eloge för sitt arrangemang den 2 maj betitlat Bajen Rough House. Förhoppningsvis var det ett första, men ack så viktigt, steg för att vinna publiken åter. Poängmaskinen förstörde boxningen och publiken röstade med fötterna. Det har varit en lång Golgatavandring för sporten. Från att ha varit en arenaidrott så hamnade boxningen i sunkiga källarlokaler. Avsaknaden av pengar och fixstjärnor har varit stor de senaste decennierna. Därför var det välkommet att Hammarby satsade stort genom ett program i Stockholms andra klassiska boxningsarena Eriksdalshallen. Den första var som bekant Djurgårds-Cirkus. Klubben tycks också ha belönats med en stor publikuppslutning. Nästa gång vågar vi kanske också hoppas på ett program i klass med ambitionerna. Vilken klubb tar över stafettpinnen för en ny gala i Eriksdalshallen?
//CF
PS. Klubben har dessutom förstått vikten av en informativ hemsida. Besök via länk här.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar
Publicerat den 02/05 -14
I samband med herrjuniorernas VM i Bulgarien avgjordes också vilka damer som ska få delta i det OS för juniorer som går i Kina. Slagväxlingarna sker i Nianjing under dagarna 23-27 augusti 2014. Blå-gult hopp är Agnes Alexiusson (Värnamo BK) som kvalificerade sig för en biljett till Folkrepubliken genom en överlägsen seger i ett återkval. Medaljongen nedan är "passet" till turneringen.
Tack till Anna Alexiusson för illustrationen.
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Dambox, Foton, Turneringar, AIBA
Publicerat den 01/05 -14
Det är mycket ovanligt att boxare ägnat sig åt litterär produktion. Det har kommit ut självbiografiska verk om exempelvis Harry Persson och Ingemar Johansson men de har varit spökskrivna. Så här till första maj kan det väl vara värt att ägna en tanke åt göteborgaren Raimond Bengtsson som var en välkänd politisk profil på västkusten. Murare, fackligt och politiskt aktiv. Starkt Moskvatrogen. Som boxare tävlade han för Redbergslids BK under 1940-talet. Hans bok om sin far som också var murare, "Algot - ett liv i Sverige (1891-)" som publicerades 1976, är mycket läsvärd. Däremot är "På väg mot det kommunistiska idealsamhället" (1981) en i bästa fall naiv betraktelse över det östtyska samhället. Raimond var faktiskt den som beviljades den sista stora intervjun med Albert Speer i augusti 1981. Speer, som var Hitlerregimens arkitekt och under en period rustningsminister, avled några veckor senare.
Raimonds bokproduktion: ”Jag, en jobbare” (1971). ”- åt alla lycka bär?” (1972). ”Algot – ett liv 1891- ” (1976). "Arbetets söner" (1978). ”Brännpunkt Tyskland” (1979). ”På väg mot det kommunistiska samhället” (1981). ”Samtal med Albert Speer (1983)”. Samtliga går att köpa via nätet på Bokbörsen för en överkomlig penning. Partiell matchlista för Raimond här.
På bilden nedan syns Raimond till vänster, KG Norén i mitten och Arvid Claesson till höger. Fotot nedan är taget vid ett RBK-samkväm. Notera hur prydligt klädda pugilisterna var. Fotot från Arvid Claesson klippbok. Tack för det!
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Foton
Publicerat den 21/04 -14
Så kan 2014 års Junior-VM för herrar läggas till handlingarna. Det gick något bättre denna gång än det brukar. Första gången ett Junior-VM arrangerades var år 1979 och platsen Yokohama i Japan. Det började bra med blå-gula ögon – med en matchvinst – därefter har det varit mer vatten än vin. En summering av 18 mästerskap ger 0 guld-0 silver-2 brons och ett matchfacit på 29 vinster och 47 förluster. Vid endast två tillfällen har den uttagna truppen genererat en positiv statistik – 2002 (7-4) och 2014 (3-2). Flertalet namn i förteckningen nedan vore glömda om det inte vore för RINGSIDE. Det tål att tänka på. RINGSIDE behövs för att hålla minnena vid liv.
1979 Yokohama, Japan. En deltagare. Vesa Koskela 2 matcher 1 seger.
1983 Santo Domingo, Dominikanska Republiken. En deltagare. Lars Lundgren (senare Myhrberg) 0-1.
1985 Bukarest, Rumänien. Fem deltagare. Stefan Nordin 0-1, Peter Jacobsson 0-1, Juha Honkala 0-1, Sören Antman 0-1, Cenneth Pettersson 0-1.
1987 Havanna, Kuba. En deltagare. Wael Haddad 0-1.
1989 Bayamon, Puerto Rico. En deltagare. Teddy Stenmark 0-1 (blev utslagen).
1990 Lima, Peru. Tre deltagare. Robert Nordman 0-1, Zoltan Zarossy 0-1, Johan Ågren 0-1.
1992 Montreal, Kanada. Två deltagare. Ronnie Nordman (1-1), Ismael Koné (1-1).
1994 Istanbul, Turkiet. Fem deltagare. Fardi Bessik (0-1), Mikael Yikealo (2-1), Harri Svarts (0-1), Kwamena Turkson (1-1), Attila Levin (0-1).
1996 Havanna, Kuba. Två deltagare. John Hessleryd (0-1), Nicklas Heleander (0-1).
1998 Buenos Aires, Argentina. Fyra deltagare. Patrick Bogere (1-1), Mohammed Al-Saed (0-1), Giovanni Alvarez (1-1), Andreas Gustafsson (0-1). Alvarez förlust i semifinalen.
2000 Budapest, Ungern. Fyra deltagare. Jaffer Sayed (0-1), Benjamin Kalinovic (2-1), Micha Tabagoua (0-1), Steven Musisi (2-1).
2002 Santiago de Cuba, Kuba. Fyra deltagare. Bashir Hassan (2-1), Erik Roth (2-1), Naim Terbunja (2-1), Modo Sallah (1-1). Terbunja förlust i semifinalen.
2004 Jeju, Sydkorea. Inget svensk deltagande....
Läs mer →
Publicerat i: Info, VM
Publicerat den 16/04 -14
Årets SM kan läggas till handlingarna. Matchresultaten finner ni här för herrarna och här för damerna. Visserligen är inte en datorskärm den bästa platsen för att bedöma mästerskapet, men jag vill ändå anföra några kommentarer till tävlingarna. Äntligen har det internationella förbundet stakat ut en kurs som pekar framåt för boxningen och äntligen har hjälmarna hamnat på historiens sophög (men varför bara för herrarna?). Boxningen börjar nu lika den kampsport den en gång var… Men det är en lång väg kvar att vandra och det kommer att ta tid innan de nya reglerna har satt sig. Behovet av omprogrammering av de aktiva, domare och tränare är påträngande stort. Bästa herrboxare: Utan tvekan de bägge ugandierna Ronald Serugo och Atanas Mugerwa. Vilket också är lite typiskt för herrboxningen. Bägge är skolade i en helt annan miljö än den svenska. Jag har ställt frågan förut, men den tål att upprepas. Vad gör de utomlands som inte görs i Sverige? Något måste det ju vara. Bästa dam: Lika tveklöst Patricia Berghult. Vilken underbar boxning hon levererade. Det var härligt att se hennes framfart. Uppehållet har uppenbarligen gjort henne gott.
Man måste beundra Bashir Hassan. Han har varit igång sedan inlandsisen lämnade den högan Nord. Tog nu sitt tionde SM-titel. Han äger en tajming och avståndsbedömning som är nära nog unik inom svensk boxning. Jag tror dock att han kommer få problem med den nya typen av boxning som kräver mer av attack än kontring. Jag tycker synd om Modo Sallah. Han är så överlägsen att han kunde skicka in sin morsa istället. Det kan inte vara kul att få så lite motstånd. Tänk om det fanns en lika bra urnorrlänning uppifrån skogarna. Då kunde vi få ett nytt Lillen-Roger tryck i boxningssverige. Vilka matcher det skulle bli inför till trängsel fyllda...
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox
Publicerat den 16/04 -14
I det informationsblad som spreds vid senaste sammankomsten för Punschpralinerna (den med Stig Waltersson) är min e-postadress felaktig. Den ska sluta på .com och ingenting annat. I övrigt var det rätt. Det går lika enkelt att använda kontaktformuläret på denna sida. För dem som efterfrågade boken om Stig Waltersson så finns länken till förlaget här. Boken går naturligtvis också att beställa i valfri bokhandel.
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info
Publicerat den 10/04 -14
Det stundar till årets Svenska mästerskap. Det avhålls i Göteborg under 11-13 april. Vald arena är Sjumilahallen. Det låter himlastormande, men deltagarantalet är normallågt. I skrivande stund finns det 49 anmälda herrar och 31 damer. Här följer ett axplock tidningsartiklar med anknytning till mästerskapet. Varsågoda! Clarence Goyeram siktar högt i Göteborgs-Posten. Norah Guzlander söker revansch via Lokaltidningen Halmstad. Den blivande brandsläckaren Lisa Lokkin tar en paus i stickandet under SM rapporterar P4 Värmlands Radio. Araik Ismail styr kosan till Bulgarien och Junior-VM och önskar medalj i Kristianstadsbladet. Till Bulgarien åker även Vaggeryds Oliver Flodin i intervju P4 Jönköping.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, VM, Turneringar
Publicerat den 08/04 -14
Landskronaprofilen och boxaren Torsten "Topsy" Lindblom avled den 14 september 2013. Han var en drivande kraft inom boxningen i Landskrona och aktiv i Landskrona boxningsklubb på 1930-talet. Han gick i lättvikt. Torsten "Topsy" Lindblom engagerade sig särskilt för ungdomar inom boxningen och han fick Landskrona stads hedersmedalj 2004. Torsten "Topsy" Lindblom blev 88 år. Fick tips om en fin intervju med honom i Landskrona direkt. Helsingborgs Dagblad hade en artikel om honom inför 81-årsdagen som också ger perspektiv på boxningen i Landskronaområdet.
Några matcher har jag dessvärre ej dokumenterade för Topsy i skrivande stund, men de kommer då jag grävt mig ner till 1930-talet i resultathögen. Just nu är det decenniet senare som gäller... Håll ut...
//CF
PS. Jag tar gärna emot tips över gamla (fallna) kämpar. På RINGSIDE hedras alla som äntrat ringen, så man behöver inte varit svensk mästare sexton gånger i rad för att få "medverka".
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 04/04 -14
Efterfrågan på boxning från 1950- och 1960-talen är stor på RINGSIDE. Det är härligt att minnet av Risberg, Sjölin, Storm, Waltersson, Åhsman, "Plutten" Persson, Mikek, Bosse Pettersson, "Släggan" Rosén m.fl. lever vidare. Dagens foto är hämtat från Folkets Park i Borlänge där BK Masens ungrare Marton Varro ser till att Lennart Risberg får en svettig sparring. Risberg skulle några dagar senare göra sitt livs match då han mötte ringeleganten Wilfred "Willie" Patrano i Stockholm den 6 augusti 1961. Matchen mot världsstjärnan dömdes oavgjord. Varro var juniormästare 1958 och erhöll ett SM-silver 1962. Däremellan knep han ett mellansvenskt mästerskap. På matchlistan återfinns namn som Bosse Högberg, Bosse Pettersson och Stig Waltersson. Den sistnämnde mötte Varro hela sex gånger med fem förluster i följd. Vinsten kom i första mötet dem emellan på ett tveksamt domslut. Matchen gick fredagen den 13 november 1959.
Partiell matchlista Varro här.
Stort tack till Stefan Zsigmond för fotot.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton
Publicerat den 26/03 -14
... och en viss Patrick Lumumba. Vilket gäng! Och på samma gala dessutom. Stockholmsklubbarna BK Örnen och IF Linnéa, två klubbar som inte alltid har älskat varandra, hade grävt ner stridsyxorna för en gemensam satsning. Svensk elit skulle möta ett gäng från Kenya. Dessutom lockade programmet med en landslagsuttagning. Handpåläggningarna timade i den klassiska Eriksdalshallen och i almanackan skrevs det den 13 oktober 1980. En av svensk boxnings mest lysande tungviktare, Roger Andersson från Linnéa, besegrade klart Mohamed Kent. Här föreligger en slags historisk ironi. Nästan på dagen två år innan skulle de två ha mötts i Kalmar. Kent gav återbud och i hans ställe kom ett relativt oprövat kort vid namn Anders "Lillen" Eklund från Gävle. Lillen hade inte en chans, men han tog den genom att sensationellt knocka Roger i tredje. Det blev Lillens katapult mot ära och berömmelse, även om vägen framåt skulle bli tämligen törnebeströdd. Hur hade den svenska tungviktshistorien sett ut om kenyanen och Roger hade mötts i Kalmar?
Veteranen Ove "Jätten" Lundby, med massor av meriter, fick äntligen boxas med två hela nävar. Skadeproblem hade hopat sig i en karriär som nu gick mot slutet, men här erhöll han pris som kvällens bäste boxare. Han gav sin rutinerade kenyan en rejäl lektion. Christer Corpi var en ny stjärna på uppåtgående. Han hade redan ett SM-guld och fler skulle följa. Denna afton blev han dock bortdömd och publiken vädrade sitt missnöje då kenyanen tilldömdes segern på delat domslut. I kenyatruppen ingick också Patrick Lumumba. Han var den mest talangfulla boxare jag någonsin sett i aktion. Lumumba skulle förgylla de svenska ringarna under några år, men dessvärre blev smaken av pengar, destillater och andra frestelser alltför stor för en fattig och obildad ung man. Han blev en stor penningmagnet och det var många som ville ha...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton
Publicerat den 22/03 -14
Det här är nästan för bra för att vara sant, men verkligheten brukar överträffa dikten. Den 9 mars 1958 bjöd den gamla fina Helsingborgsklubben BK Björnen till internationell gala. Tio västtyskar deltog varav sju (7) av dem var bröder och dessutom var deras far ledare för truppen. Brödraseptetten lystrade till efternamnet Johannpeter och tävlade för den anrika klubben Box Ring Hamm. En klubb som till skillnad från Björnen fortfarande är högst aktiv. Det finns också ett svårslaget (!?) svenskt rekord i barnalstring med riktning boxning. Bröderna Claesén från Värnamo BK gjorde ringarna osäkra under 1940-talet. Den 17 mars 1947 tävlade fem av dem samtidigt i Katrineholm och den sjätte var domare.
I Helsingborg toppades programmet av Stockholms AIF:s Lars-Olof Norling som knockade en tysk som märkligt nog inte hette Johannpeter.
I Katrineholm segrade Gunnar, Lennart, Ingemar och Herman, medan Yngve tappade en "jämn och hård match, där segern lika gärna kunnat gå till Y. Claesén".
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 18/03 -14
Det brukar sägas att en bild säger mer än tusen ord. Detsamma kan anföras för en enkel sammanställning. Nedan visar segrarna för de regionala mästerskap som avhölls 1948 (slumpmässigt valt). Notera att landsdelsmästerskap avhölls i Sydsverige, Västsverige, Östsverige, Mellansverige, Nedre Norrland och Övre Norrland. Det fanns alltså så mycket högklassiga boxare att ett kretsmästerskap hade status vid den här tiden. Stopp! säger nu vän av ordning. Vi har ju nu också mästerskap som Sydsvenskan och liknande. Jovisst, men de är till största delen junioraffärer, med ett oändligt antal direktfinaler och naturligtvis - noll publik. Så här så det alltså ut 1948. Det blir ett slags momentum för dagens ansvariga inom Boxsverige.
Sydsverige:
F: S.E. Dahlberg, Halmstads BS
B: Torsten Persson, Halmstads BS
Fj: Bernt "Mike" Johansson, Hälsingborgs BS
L: Jan Pahmp, BK Björnen
W: Arne Lindholm, Malmö BK
M: Sten Ahnelöv, Malmö BK
LT: Bror Andersson, Halmstads AIS
T: Carl Nilsson, Svedala BS
Västsverige:
F: Tage Persson (senare Pagård), Alingsås BK
B: Selfrid Andersson, BK Avance
Fj: Hugo Adamsson, Uddevalla BK
L: Olle Hägg, BK Trim
W: Tore Berglund, BK Trim
M: Stig Bengtsson, IF SAAB (Trollhättan)
LT: Arne Lundbeck, Skövde AIK
T: Bernt Westbom, Åmåls SK
Östsverige:
F: Olle Eek, Värnamo BK
B: Bertil "Benet" Ahlin, BK Akilles
Fj: Lennart Claesén, Värnamo BK
L: Karl Gunnar Boiardt, BK Akilles
W: Lennart Levin, BK Akilles
M: Stig Sjölin, Värnamo BK
LT: Carl-Erik Cederkvist, BK Ringen
T: Harry Svensson, Gislaveds BK
Mellansverige:
Läs mer →
Publicerat i: Info, Turneringar
Publicerat den 12/03 -14
Dagens bild är inskickad från Ungern. Det är tungviktaren Stefan Zsigmond som hälsar till sina gamla vänner i Sverige. Han var mer känd som István då han var Borlängeklubben BK Masens tungviktsankare i början på 1970-talet. Fotot är taget under finalen i Mellansvenska mästerskapet 1972. Turneringen gick i Uppsalas gamla fina Fyrishall. Istváns motståndare är Thomas Blidh, som senare skulle vandra vidare till SM-guld och landslagsuppdrag. Blidh är skrudad i IK Balders klassiska helgröna dräkt. Det var på den tiden då varje klubb satte en ära i att ha en egen klubbdräkt. Då fanns det heller ingen missprydande reklam som skämde tröjorna. Idag tävlar de flesta i lika gediget fula som disparata Adidasutstyrslar som mest verkar vara hopplockade på badstranden. Hur finalen i Mellansvenska slutade? Jo, István plockade hem titel och ära genom en poängseger över Balder-Blidh.
Partiell matchlista Blidh.
Komplett matchlista Zsigmond.
Stort tack till Stefan för bidraget och det kommer fler foton med honom efterhand.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Turneringar
Publicerat den 05/03 -14
För många boxningsentusiaster sitter proffsmatchen mellan Lennart Risberg och västtysken Dieter Wemhöner fastetsad i minnet. Den 5 november 1960 vann Risberg på knockout i nionde ronden över tysken i Kungliga Tennishallen Stockholm. Det var Wemhöners enda knockoutnederlag i en proffskarriär som omspann 43 matcher (36-4-3, 8 KO). Risberg och Wemhöner hade tidigare stått ansikte mot ansikte som amatörer. Det var i Landskrona den 16 mars 1956 och då förlorade Risberg på delat domslut. Wemhöner tillhörde Berlinklubben Tennis Borussia. Historiens trådar vävs samman och rubrikens svenskmöten fortsätter med Stig Sjölin. Sjölin och Wemhöner möttes vid tre tillfällen. Första gången var i EM-semifinalen 1953, som gick i Polen, där tysken drog det längsta strået med ett 2-1 under det att publiken knorrade. Samma resultat utdömdes i den svensk-tyska landskampen i januari 1955 och publiken i Stockholm blev än mer irriterad än den polska och missnöjet tog sig ett långvarigt och synnerligen hörbart uttryck. Den tredje gång parterna utbytte läder var i oktober samma år i Göteborg. Denna gång fick Sjölin samtliga i domarkollegiet med sig. Även Sjölin och Risberg har en gemensam historia. I september 1955 besegrade Sjölin Örnens största affischnamn på poäng. Matchen gick i Stockholm. Det fina fotot är från den svensk-tyska landskampen 1955.
Partiell matchlista Risberg här.
Partiell matchlista Sjölin här.
Svensk matchlista Wemhöner här.
Fotot visar Wemhöner och den elegante Sjölin i aktion i Stockholm 1955.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Matcher, Foton, Landskamper
Publicerat den 01/03 -14
I skrivande stund finns det 8.023 pugilister inlagda i databasen och de har utkämpat 16.205 matcher. På RINGSIDE återfinns sedan länge samtliga svenska resultat och matcher för OS-VM-EM-NM och landskamper. Vad gäller SM återfinns samtliga finaler 1920-2013. Därtill finns en komplett förteckning av samtliga SM-matcher för åren 1920, 1938, 1948-78, 1980-82, 1984-85, 1988, 1990-92, 1995-96, 1999-2013. Varsågoda – ta del och njut av svenskboxningshistoria i kondenserad form. Därtill finns det 184 artiklar och många unika foton att glädjas åt.
Olika former av distriktsmästerskap eller ungdoms- och juniormästerskap förtecknas inte separat. De och alla andra pugs nås via sökfunktionen på deltagarnamn eller datum.
Kompletta matchlistor finns för:
Håkan Brock, Demba Dumbuya, Kjell Fredriksson, Ingemar Johansson, Johnny Larsson, Maria Lindberg, Harry Persson, Nils Ramm, Peter Svensson, Martin Tancred, Stig Waltersson, Hugo Widlund (Johnny Widd) plus en hel del som bara gjort någon enstaka match.
I nuvarande läge följer arbetsgången olika tävlingar, inte enskilda boxare, det kommer senare. Men, det hindrar inte att ni som är/har varit aktiva kan skicka in era resultat och matchlistor. Ett tack till alla som skickat foton, tidningsurklipp och annan information. Allt publiceras efterhand.
I förhållande till det totala antalet så finns det en hög procent damboxare- och dammatcher här RINGSIDE.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 23/02 -14
Lundaboxaren Knut Frick har avlidit. Som så många andra boxare uppnådde han en hög ålder. Han blev 84 år. Knut var en välkänd profil, speciellt i de sydsvenska ringarna. Han var landslagsman, sydsvensk mästare, tvåfaldig SM-silvermedaljör och svensk juniormästare. I SM-finalerna (1951 respektive 1953) förlorade han knappt mot de svårslagna Bertil "Benet" Ahlin (Djurgårdens IF) och Åke Wärnström (Katrineholms BK). 1940- och 1950-talen var ett slags svensk boxningsguldålder. Det vimlade av utmärkta pugs. Knut mötte flera av dåtidens publiknamn som exempelvis Lennart Binnberg, Olle Eek, Torsten Persson och Bert Uhre. Det hände alltid saker i ringen när Knut Frick var i ringen vilket uppskattades av publiken. Han tävlade först för Brottarklubben Dana från Lund som även hade boxning på programmet och senare för Lunds Boxningssällskap. Minneartikel i Sydsvenskan här.
Partiell matchlista här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 16/02 -14
Det kom ett mejl till RINGSIDE från Skåne som jag gärna delar med mig. Det förmedlar stämningen kring en amatörgala i Köpenhamn och innehållet sätter saker och ting i perspektiv. Skillnaden mellan Danmark och Sverige kan inte ens mätas i ljusår. På kort tid har det arrangerats två turneringar i Sverige. Den första gick i uppländska Morgongåva med det vilseledande namnet Sweden Box Cup och därefter kom Malmö Box Open. Den förra är vad som återstår i form av rester från gamla fina KP-Cup (med föregångare) i Uppsala. Då var det en turnering med elitboxare, idag en affär på lågnivå. I Malmö deltog många från svensktoppen, men trots detta var även detta en angelägenhet för den närmsta kretsen. Ingen publik. Inget drag. Ingen festivitas. Men, hur skulle det kunna vara annorlunda? I Danmark bjöds publiken inte bara på boxning där fanns även galanta damer, flytande och fast godis i olika former plus annan underhållning. Ett danskt upplägg vore totalt otänkbart i detta land där exempelvis rondtjejer framkallar moralpanik, med skrik om diskriminering och kränkningar, bland de politiskt korrekta stormtrupperna. Skulle det därtill serveras dryckjom… Oh, dear… Hellre då noll åskådare och en stämning som får bårhuset att likna vid ett raveparty. I Malmö var det någonting som kallas för Malmö Boxing Center (!) som stod som arrangör. De orkade inte ens göra reklam för tävlingarna på sin hemsida (som definitivt lider av rigor mortis). Kan det bli mera sektlikt? Doom and Gloom, men låt oss istället ta del av aktiviteterna i Köpenhamn. Skilda världar, minst sagt.
”Här kommer en kort rapport från förra lördagens boxningar i Gladsaxe/Köpenhamn. Det var dansk/engelska boxningar med 12 matcher på programmet! Motståndet kom från London och Nottingham, i allt 6 klubbar. Alla matcherna gick tiden ut och höll hög klass! Teknisk driven boxning i högt...
Läs mer →
Publicerat i: Info
Publicerat den 14/02 -14
Som meddelats i tidningarna har tungviktaren Jack Johnsén avlidit. Han kan inte räknas till de större tungviktarna i vårt land. Matcherna var få, men hans insats räckte till ett SM-guld 1985, fem ordinarie landskamper och ett nationsuppdrag. SM-guldet erövrades under ett år då klassen var svag. Landskampsfacit blev 0-5. Han förlorade klart till inhemska konkurrenter som Roger Andersson och Håkan Brock. Hans goda rykte emanerade från ett par kämpainsatser i landskamper mot USA under 1983/84 där han gav jänkarna fullt upp. Johnsén tävlade för Göteborgsklubben Hisingens BK och debuten avverkades under 1982. Partiell matchlista här.
Länk till Kungälvs-Posten här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 07/02 -14
Under krigsåret 1942 utkämpade Sverige fyra landskamper. Det var tur- och returmöte med Danmark och det var detsamma mot Italien. Den första Italienmatchen gick i Milano och slutade med blå-gul förlust 2,5-5,5 eller 5-11 som det skrevs kontinentalt. Den 11 december blev det en "fartfylld och färgstark boxningslandskamp i smockfulla (!) Alvikshallen". Denna gång blev det åter förlust med samma siffror, men snälla hemmadomare snyggade till resultatet. Det allmänna omdömet var att endast Majornas Arvid Claesson hade gjort tillräckligt för seger. Claesson var dessutom debutant i landslaget. Landalas Allan Hansson fick ett oavgjort medan Örnens Börje Hansson förärades en tidig julklapp. Innan nationsutbytet tränade den italienska truppen på Weimarks institut. Det är därifrån den festliga bilden är hämtad. Italienarnas utstyrsel uttryckte tydligt vad de ansåg om klimatet i högan nord. Landskampsresultat här.
Det är Poli och Paoletti som sparrar.
Stort tack till Mats Claesson som låtit mig få låna Arvid Claessons imponerade klippbok och fotosamling. Det är därifrån fotot ovan är hämtat. Ett stort tack också till alla andra som skickar material och bilder till mig. Det kommer att publiceras efterhand. Så låt bidragen strömma till...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Foton, Landskamper
Publicerat den 02/02 -14
Modo Sallah (Djurgårdens IF) förbättrade sin statistik i World Series of Boxning till 2-0, men segern var knapp. Sallah som boxas för USA Knockouts mötte Leonardo Taborda från Argentina Condors. Samtliga poängdomare hade identisk bedömning - 48-47 som fördelades 10-9, 10-9, 10-9, 9-10, 9-10. Matchen gick i Argentina. Några yxkast från Mar del Plata kämpades det tyska Bundesliga. Salmo N´tuve fick ett oavgjort mot holländaren Enrico La Cruz och Clarence Goyeram besegrade Eugen Burhard. Salomo och Clarence tävlar för Nordhäuser SV som mötte Velberter BC på hemmaplan i Nordhausen. Klubbmatchen slutade med en 9-7 seger för Velberter VC.
Burhard är en gammal bekanting. Han har förlorat mot såväl Redouane Kaya och Anthony Yigit.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, WSB
Publicerat den 01/02 -14
Den 1 februari drabbar norskan Cecilia Braekhus (23-0) samman med fransyskan Myriam Lamare (22-3) i danska Frederikshavn. I potten ligger en mängd professionella bälten och det kan bli en underhållande fight. Det finns en svensk vinkling på deras respektive karriärer. Under sin amatörtid besegrade bägge ett gäng svenskor. Braekhus vann över såväl Klara Svensson (Höllvikens BK) som Anna Ingman (IFK Umeå). Svensson är nuvarande proffs, medan Ingman kan sätta f.d. dylik på visitkortet. Lamare har på pappret gjort en starkare insats än norskan. Hon har fem segrar av sex möjliga mot Frida Wallberg (Åtvidabergs BK) och därtill en landskampsviktoria över Erika Långström (IFK Umeå). Men, det var då...
Braekhus svenskmöten här och Lamares här.
Rörliga bilder från invägningen här.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox
Publicerat den 26/01 -14
Åtskilliga svenskar har deltagit i det tyska seriesystemet Bundesliga. De två senaste rekryterna är Salomo N´tuve (Angered BC) och Clarence Goyeram (IF Göteborg Team Box - hjälp vilket klubbnamn! - vem kom på en slik språkligt otymplig pjäs??). Bägge sprang på den s.k. pumpen under lördagen. De båda ingick i Nordhäuser SV som mötte BC Straubing på bortaplan. Salomo gick 0-3 mot Edgar Walth som blev tysk mästare 2013. Clarence nådde 1-2 mot Eugen Dahinten. Denne Dahinten hade tidigare förlorat mot Anthony Yigit i Bundesliga säsong 2012. Idén med ett seriesystem för boxning är eftersträvansvärd. Det skulle skapa större intresse för sporten. Tyvärr har den aldrig med framgång praktiserats på riksnivå i Sverige. Under 1920- och 1930-talen fanns det fina serieboxningar lokalt i Stockholm och Göteborg. I Kungliga Hufvudstaden kämpades det t.o.m i en Division 2.
På den tiden fanns det gott om klubbar och bra boxare så systemet borde ha kunnat etablerats på nationell basis. Tänk vilka fighter det kunde ha blivit mellan de bästa från klubbarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. För ett par år sedan gjordes ett försök som kallades BoxAllsvenskan, men eftersom den inte innehöll de bästa bland rikets pugs så var projektet dömt att haverera. Det går inte att matcha ett par juniorer och saluföra det som "Allsvenska". Tyvärr finns det alldeles för få boxare i Sverige för att hålla igång ett seriesystem, men idén är det definitivt inget fel på. Vi boxningsromantiker får fortsätta att drömma...
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher
Publicerat den 24/01 -14
Det blev ett stilenligt slut för den jugoslavienfödde Milentije "Mille" Markovic. Fyra kulor i skallen. Han var en ganska bra, men oskolad, pugilist innan den grova kriminaliteten och de upprepade besöken "hinter schwedischen Gardinen" tog överhanden. Hans leverne var väl till störst glädje för kvällspressen. Främsta meriter blev ett SM-Silver 1984 plus sju landskamper, men det är knappast som boxare han kommer att gå till eftervärlden. Tyvärr ingår han i den mycket stora församling av boxare som ägnat sig åt kriminalitet. Partiell matchlista här.
Markovic försökte sig även på en proffskarriär, men den blev fiaskoartad - en seger på fyra matcher mot synnerligen beskedligt motstånd.
//CF
PS. När vi ändå är inne på det trista ämnet boxare och kriminalitet. Önskar ni en dyster läsning - kontakta Svea Hovrätt och beställ domen B 6557-13. Den går att beställa över nätet och det är gratis. Där återfinns den senaste eskapaden av en tidigare svensk mästare, landslagsman och proffsboxare. Personen ifråga är bördig från Eritrea.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 20/01 -14
Under helgen gick Sydsvenska mästerskapet i småländska Ljungby. Det var uppenbart en uppgift som var alldeles för stor för de glada amatörerna inom Ljungby Boxningsklubb. Avhoppen var många så i praktiken blev Sydsvenskan en affär för diplomboxare. I detta elände tillåter tävlingsledningen att den lovande junioren Amelia Hall (född -97) från hemmaklubben att gå upp mot senioren Pernilla Gustavsson (född -80) från Ronneby BT. Amelia blev praktknockad i första ronden och enligt uppgifter förd till sjukhus. Hur kan sådant hända? Obs! Ingen skugga ska falla över Ronneby-Pernilla, hon gjorde bara vad hon skulle, nämligen att gå ut i ringen för att besegra sin motståndare. MEN. MEN. MEN. Vad i h-e gjorde de ansvariga inom Ljungby BK som godkände denna match. Varje ansvarskännande boxningsledare hade sagt nej med ryggmärgen till en dylik uppgörelse. Men icke - den ytterst ansvarige för tävlingen tillika Amelias tränare - Lelle Ylies skyller på att han inte kände till reglerna. Att det var ett "missförstånd" att tillåta en senior möta en junior. Hur är man funtad då man överger sin egen adept på detta vis?! Jag hoppas innerligt att SBF har civilkurage att stänga av denne Ylies för all framtid. Han har inte inom boxningen att göra. En person som så cyniskt utnyttjar dem han har till uppgift att skydda är inte värd att få vara kvar inom sporten. Amelia med sina föräldrar bör nog också tänka två gånger innan man fortsätter...
Bakgrund finner ni här och här.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Matcher, DDD, Dambox
Publicerat den 20/01 -14
Gabriel Richards var den femte från Sverige att delta i AIBA:s hybrid mellan olympisk boxning och proffsboxning. Richards, som ingick i det argentinska laget Condors, mötte sin överman i form av den ungerske veteranen Imre Szello, som agerade för Dolce & Gabbana Italia Thunder. Enligt domarsiffrorna var Richards chanslös. Samtliga fem ronder gick till Szello - 50-43, 50-43, 50-42. Italienlaget vann därtill kampen med 4-1. Övriga som deltagit i WSB har varit Redouane Kaya, Kennedy Katende, Babacar Kamara och Modo Sallah.
Reduane Kaya (Narva BK) tävlade under säsongen 2010/11 för Istanbulls (Turkiet). Matchfacit 1-1 plus en seger på w.o.
Kennedy Katende (Sundsvalls BK) är veteranen på området. Tre säsonger med 12 matcher (7-5). Första säsongen, 2010/11, ingick han i USA Knockouts och de två nästkommande i Mexico Guerreros.
Babacar Kamara (Djurgårdens IF) deltog för British Lionhearts under 2012/13 med mindre lyckad utgång. Fyra matcher och lika många förluster.
Modo Sallah (Djurgårdens IF) har hittills en match som slutade med vinst för USA Knockouts under innevarande säsong.
Imre Szello har en förlust och en vinst mot Katende i WSB. Han har tidigare även besegrat Babacar Kamara.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, WSB
Publicerat den 09/01 -14
Skulptören Peter Linde (f. 1946) är medlem av Konstakademin. Hans förslag vann en tävling om ett minnesmonument över Ingemar Johansson. Statyn avtäcktes den 17 september 2011. Själv är jag ambivalent över resultatet. Det är utmärkt att Ingo förevigas, men det är uppenbart att konstnären har haft en alldeles för stor respekt för hyllningsföremålet. Det finns inget "eget" i verket. Betraktar man statyn ur "fel" vinkel så påminner Ingo mest om en atletisk kroppsbyggare. Kroppsproportionerna är närmast groteska. Betraktat ur en bättre vinkel (se foto nedan) så blir skulpturen en god exponent för den socialrealistiska andan. Konstnären har en stor produktion bakom sig, ofta med en egen stram harmonisk stil, som han övergett i förhållande till Ingoverket. Den som vill skåda ett riktigt magplask av skulptören skall bege sig till badholmen i Saltsjöbaden. Där finns en förfärligt anskrämlig byst föreställande Alice Babs. Hon hade varit värd något bättre...
Varde hur som helst med de konstnärliga kvalitéerna på Ingo utanför Ullevi i Göteborg. Det är bra att boxningen får ett uttryck i det offentliga rummet.
PS Fotot taget bara ett par timmar innan stormen Sven drabbade västkusten i början av december.
Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst
Publicerat den 02/01 -14
Vi börjar året med ett kraftfullt foto hämtat från den ena semifinalen i tungvikt under SM 1984. Håkan Brock, Malmö BS, landar en vass vänster på Hisingens Jack Johnsén. Brock vann matchen med 5-0, för att vandra vidare till finalseger, lagerkrans och ära med en 5-0 viktoria över Peter Nyman, också han Hisingens BK. Brocks prestation växer i dignitet då han genomförde SM-turneringen praktiskt taget enarmad. Högerhanden var illa åtgången. Det var ett härligt gäng som deltog i de två tyngsta klasserna: Håkan Brock, Peter Nyman, Jack Johnsén, Mats Andersson, Bengt Cederqvist och Conny Åkesson. De som inte vägde lika tungt gick inte av för hackor de heller: Christer Corpi, Lotfi Ayed, Håkan Sindemark, Stefan Sjöstrand m.fl. Ögat tåras vid minnet av fornstora dagar då entrébiljetten var värd varenda öre. Kompletta SM-resultat från 1984 här.
Tack till Håkan Brock för illustrationen. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Matcher, Foton
Publicerat den 29/12 -13
På polska boxningsförbundets hemsida kan man läsa om ett svensk-polskt utbyte i "staden Hjo". På SBF:s SWEBOX sover däremot tomten fridfullt. Alert polsk information ger oss bl.a. följande: Ida Lundblad (Tifa BC) besegrade polskan Aneta Rygielska med 2-1. Vid Junior-EM 2012 vann Aneta med 16-15. Vidare så förlorade Nicolina Jacobsson (Skoftebyns AIS) mot Milena Zglenicka med samtliga domarröster.
Ytterligare ett par matcher fyllde ut tillställningen i Hjo.
//CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox
Publicerat den 28/12 -13
I samband med allt elände kring Frida Wallbergmatchen skrev jag att Prokommissionen borde ställa sina platser till förfogande. Så skedde icke. Istället för att rakryggat ta sitt ansvar så befriade PK sig själv på det sätt polisen brukar göra. Nämligen att utreda sin egen byk. Nu har PK en polisanmälan från Kampsportsdeligationen hängande över sig från ett tidigare fiasko. Som meddelats i flera tidningar har man misskött hanteringen av ytterligare en proffsmatch. PK kan alltså inte ens fullgöra de enkla uppgifter de tillsatts för att hantera. Polisanmälan är delikat eftersom proffsboxningen i Sverige befinner sig i en synnerligen prekär situation, vilket inte PK tycks ha insett. Så för allas bästa - avgå - låt nya friska krafter träda till. Kom ihåg att det var sittande PK med Björn Rosengren och Olof "Tjuren från Horred" Johansson som godkände importer av defekt gods som Riddick Bowe, Danny Williams plus diverse öststatslik. Det har gått bra att neka Maria Lindberg hennes licens, men att sköta sitt uppdrag...
"Länsstyrelsen i Örebro anmäler Svenska Boxningsförbundets Proffsboxningskommission för att man bröt mot reglerna när en proffsmatch arrangerades. Ärendet gäller en match i Linköping förra hösten. Länsstyrelsens Kampsportsdelegation hade givit tillstånd till en sexrondsmatch mellan Patrick Bogere och Bogdan Mitic. Men några dagar före matchen byttes Mitic ut mot en annan boxare, Laszlo Fazekas. Matchen mellan Bogere och Fazekas genomfördes utan att en ansökan lämnades in till Kampsportsdelegationen på länsstyrelsen i Örebro. Kampsportsdelegationen fick alltså ingen möjlighet att göra en säkerhetsbedömning av matchen. – Därför anmäler vi detta så åklagaren får bedöma hur man ska hantera ärendet vidare, säger länsstyrelsens handläggare Helena Schultz".
En fin illustration till hur PK ser på sig själva ger tecknaren Börje Dorch. Han träffar på kornet vad gäller det hen som brukar kalla sig för "Tjuren från Horred" som i praktiken är PK:s numero uno.... Läs mer →Publicerat i: Info, Proffskommissionen, Frida Wallberg
Publicerat den 24/12 -13
På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Klubbar
Publicerat den 21/12 -13
Kalmar Boxningsklubb version ett bildades i början av 1929. Upphovet var en kringresande bedragare, och blivande fängelsekund, som önskade lite snabba cash i form av medlemsavgifter. Han genomskådades, men väckte ett intresse för boxning som ledde fram till bildandet av en klubb. Den dukade under p.g.a. det lokala förbud mot boxning som utfärdats i staden. De boxningsintresserade gav inte upp utan fortsatte som aktiva i olika smålandskonstellationer eller i den mer informella kalmarklubben Sandås BK. Dagens Kalmar Boxningsklubb har osäker tillkomst men tävlingsdebuten dateras till 5 februari 1933. Ett par år senare fick KBK konkurrens av Boxningsklubben Kamraterna. Rivaliteten utmynnade i en fusion 1936. Klubbmärket, som tillkom efter en tävling, får nog betraktas som en sammanjämkning av de två klubbarna. KBK uppträdde i helblått och Kamraterna i vinrött. Tävlingsdräkten blev även i fortsättningen helblå, men med ett klubbmärke i vinrött och guld.
KBK hade fina framgångar under 1930-talet med guld på JSM och åtskilliga medaljer på Östsvenska mästerskapen. Omtalad är också den märkliga utgången i matchen (1949) mellan en ung Ingemar Johansson och klubbens egen polis Lars Meurling. En ny framgångsrik tid inföll mot mitten av 1950-talet och varade ett tjugutal år framåt, med ett tiotal SM-medaljer och åtskilliga landslagsuppdrag. Den stoltaste stunden inföll 1969 då KBK blev bästa klubb på stora SM. Profiler från denna tid var Olle Eek, Tyko Lönnqvist, Birger Persson och Nils-Erik Rosén. Den sistnämnde gemenligen kallad ”Släggan” är klubbens mest kände utövare med sina 3 SM-guld och 22 landskamper. På 2000-talet har det blivit några juniorfinaler som kulminerade i ett JSM-guld 2010.
För den som vill veta mera finns klubbens historia i bokform.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Böcker, Info, Klubbnålar, Klubbar
Publicerat den 17/12 -13
En trio damer från Höllviken deltog på en internationell tvådagarsgala i Frenkendorf den 14-15 december. Det var Patricia Berghult, Tanya Karlsson och Jasmine Nilsson. På sammanlagt fem matcher blev det en oavgjord och fyra förluster. Största intresset knöts till kampen mellan Berghult, som rankas nr 8 av AIBA, och den flerfaldiga schweiziska mästarinnan Sandra Brügger. Att vara världsrankad hjälpte inte. Som framgår av referatet från matchen på SwissBoxing så tycks Berghult ha blivit rejält utboxad. Den härliga bilden nedan är från kampen som slutade med hemmaseger 3-0. Berghult gick ytterligare en match där hon nådde oavgjort! Tanya Karlsson hade två matcher med två delade domslut mot sig. Jasmine Nilsson tappade sin enda kamp också på delat. Reportage från Girls Only återfinns på SwissBox.
Resultat:
Tanya Karlsson-Andrea Bunge (Box Club Rheintal Au) 1-2
Tanya Karlsson-Nadia Barriga (Box Ring Basel) 1-2
Jasmine Nilsson-Anaïs Kistler (Club Lausannois de Boxe) 1-2
Patricia Berghult-Sandra Brügger (Box Ring Basel) 0-3
Patricia Berghult-Anaïs Kistler (Club Lausannois de Box) Draw
Brügger satsar och Berghult ser konfunderad ut.
Bilden från SwissBox.
Stort tack till Christian Hofer (Präsident Nobleartboxing Frenkendorf) för resultat och information.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Uncategorized, Info, Matcher, Dambox, Foton, Turneringar
Publicerat den 16/12 -13
På Boxningsförbundets hemsida odlas myten om oerhörda internationella framgångar. Man vill så gärna tro dem, men AIBA:s decemberranking är ett dystert korrektiv. På herrsidan rankas cirka 30 boxare i var och en av de tio viktklasserna. Inte en svensk så långt ögat når bland de drygt 300 pugsen. På damsidan återfinns som enda blå-gul Patricia Berghult (Höllvikens BK). Hon är placerad som nr 8 i 64 kg. Norden/Skandinavien är i princip utraderat från den internationella boxningstoppen. På rankingen platsar endast en norsk dam och en dansk herre och på blygsamma placeringar. Finland existerar överhuvudtaget inte i detta sammanhang.
Av någon kufisk anledning återfinns Anna Laurell på 75-kg listan trots att hon inte gått en match sedan OS 2012.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, AIBA
Publicerat den 15/12 -13
Ett fint foto där BP och Stig Waltersson är engagerade i en intensiv slagväxling. Bosse Pettersson hade en härlig vänsterkrok som förkortade många av hans matcher. Han började i Haga AK för att senare tävla för Redbergslid. Idag är han nästan bortglömd. BP gjorde ett femtiotal matcher i en amatörkarriär som toppades med ett svenskt mästerskap 1964 i lätt mellanvikt. Därtill blev det sex landskamper där enda förlusten kom mot det danska esset Tom Bogs. BP hade nog kunnat gå långt som proffs om han mer helhjärtat gått in för uppgiften. Som bäst rankades han som Europatrea. Dessvärre lockade andra aktiviteter mer än slitet i träningslokalen. Det var tal om ett proffsmöte mellan Bosse Högberg och BP, men något sådant blev det aldrig. Högberg brukade skryta med att han skulle knocka BP i första ronden. Han skulle också ta Waltersson på samma kväll även om den matchen kunde ta några ronder. Det var väl på Högbergs vis ett slags erkännande till Waltersson. Som alla vet vann Waltersson samtliga fem inbördes möten över Högberg under deras amatörtid. BP och Stig möttes sex gånger och där avgick Stig med segern i fyra av matcherna. BP fick sina vinster på hemmaplan och på delat domslut. Waltersson ansåg att BP var en betydligt bättre boxare än Högberg. BP slog hårdare, var mer oberäknelig och därmed svårare att möta än den entaktade Högberg.
För den vetgirige finns biografin om Stig Waltersson. Den inbjuder till läsning om en period då boxningen var helt annorlunda än idag. I boken träffar du inte bara Bossarna Högberg och Pettersson utan också många andra av dåtidens stjärnor.
Länk till förlaget. Länk till Bokus.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Böcker, Info, Foton
Publicerat den 12/12 -13
Egentligen borde väl detta placeras i facket för avdelning glömska, men jag kan ändå inte avhålla mig för en kommentar. Under helgen som var avverkades svenska Ungdoms- och Juniormästerskapen i Tidaholm. Låter stort, men... På den kvinnliga sidan i Ungdomsmästerskapen deltog fem (5) stycken. Ja, ni läste rätt. Det var alltså snudd på mässfall. Fem stycken tjejer i två viktklasser (54 respektive 63) räckte till sammanlagt tre matcher - en semifinal och två finaler, varav en direktfinal. Det innebar att alla som deltog fick medalj. På juniornivån deltog dubbelt så många. Tio utövare på fyra viktklasser. De noterades för sammanlagt sex matcher, varav fyra var finaler. Det blir närmast parodiskt att kalla det för ett svenskt mästerskap.
På herrsidan var det något bättre, men knappast bra, med 45 deltagare på SUM och 30 på JSM. På SUM och JSM borde det krylla av pigga proselyter. En gång i tiden kunde en enda viktklass innehålla det antal som presenterades i årets upplaga. Det är svårt att förstå hur dagens boxningsledare tänker. Svenska mästerskapet borde väl vara höjdpunkten under tävlingsåret.
Det går inte att skylla på snöovädret. Vid anmälningstidens utgång den 29 november var det 7 anmälningar till Dam-SUM (5 deltog), 11 anmälda till Dam-JSM (10 deltog). På herrsidan var det 46 anmälda till SUM (45 deltog) och 36 till JSM (30 deltog). Hur man än vrider och vänder på sakfrågan, så kvarstår fakta. Det är förvånansvärt klent med intresse ute bland klubbarna för SUM och JSM. Det går faktiskt att göra en annan tolkning också. Den att klubbarna på detta sätt markerar sitt missnöje med sittande regim.
Till minnet av fornstora dagar.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, JSM
Publicerat den 07/12 -13
Direkt från Finland meddelas att det blev blå-gul förlust i landskampen mot Sisuns söner och döttrar. Totalt 4-6. Damkampen slutade oavgjord 2-2, medan herrarna, endast nådde 2-4. Herrkampen hade något av B/C-lag över sig. Matcherna gick i Somero. Resultat:
48 kg: Elin Rönnlund (Haninge BK)-Lotta Loikkanen 3-0
54: Helena Envall (IF Linnéa)-Marjut Lausti 2-1
57: Linnea Strandell (Djurgårdens IF)-Cecilia Nilsson 0-3
60: Sagal Adan (Angered BC)-Mira Potkonen 0-3
60: Salomo N´tuve (Angered BC)-Richard Needham 3-0
64: Ossman N´tuve (Angered BC)-Amin Nouri 0-3
69: Ashkan Ghahramani (IF Linnéa)-Mikael Sikstus 0-3
75: Amir Smesem (Hisingens BK)-Jare Jokinen 3-0
91: Marcus Alberts (Hammarby IF)-Samuli Kärkkäinen 1-2
91: Ahmed Smesem (Hisingens BK)-Tomi Honka 0-3
Notabelt: Domarna var ovanligt eniga för att vara en finnkamp.
Årets landskamper återfinns här. Det blev tre möten mot England plus Finland.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Landskamper
Publicerat den 02/12 -13
Medaljen ges till "årets främsta svenska idrottsbragd" och den första delades ut 1925. Det är alltså ett pris med anor och det räknas som ett av de finare i sitt slag. Kanske det främsta. Dessvärre har det varit kalkonstämpel på åtskilliga av utnämningarna. Boxningen har varit synnerligen styvmoderligt behandlad. Vid åtminstone två tillfällen borde priset ha utdelats till en pugilist. Första gången var 1933 då John Andersson som förste svensk, mot alla odds, erövrade den professionella Europatiteln i lätt tungvikt. Utan uppbackning gav han sig in i lejonets kula i Bryssel och besegrade hemmasonen Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton tuffa ronder. Vem fick priset? Jo, en bandymålvakt efter en lagseger i SM-finalen det året. Det andra fallet är välkänt. Den skandalösa sidsteppningen av Ingemar Johansson 1959. Han blev Sveriges förste och troligtvis ende världsmästare i tungviktsboxning. Det var dessutom vid en tidpunkt då det bara fanns en världsmästare i varje viktklass och inte som nu ett dussintal, där den ena "titeln" är fjolligare än den andra. Vem fick priset? Jo, en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch mot England. Mitt förslag till årets utmärkelse är MMA-fightern Alexander Gustafsson. Han gjorde en heroisk insats i Toronto under september, där han mycket kontroversiellt poängförlorade i en titelmatch mot regerande mästaren Jon Jones. Hatten av för detta...
Alexanders prestation är att likna vid förra årets värdiga medaljös - Lisa Nordén i triathlon. Hon kom tvåa i OS, men hennes insats bar, liksom Alexanders, alla rekvisit för en bragd. Dessutom i en tuff sport.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 28/11 -13
Hancock Box Cup arrangerades för 27:e gången i den lilla danska orten Skive på Midtjylland. Turneringen har ett stort internationellt inslag, inte mist av tyska boxare. BK Örnens starke man Vesa-Petri Eriksson rapporterar att två av klubbens duktiga kvinnor hemförde ett guld och ett silver respektive. Den tredje blev dessvärre utan match då det saknades motstånd. Örnens norska tillskott, Fam Elgan, vann sin final över en danska, medan Klara-Fina Holm Westerlund tappade sin final mot den rutinerade Marian Wahab. Lise Sandebjer fick mera passivt delta i händelserna.
Resultat återfinns i respektive boxares matchlistor.
Stort tack till Coach Petri för fotot.
Maestro själv flankeras av Fam till vänster och Klara-Fina till höger.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Foton, Turneringar
Publicerat den 25/11 -13
Det andra världskriget pågick fortfarande så det var av lätt insedda skäl svårt att arrangera landskamper. Årets enda nationstävlan gick mot Finland och den svenska åttan hemförde en säker seger. Mycket folk på läktarna i Alvikshallen (3.500), naturligtvis, eftersom boxning vid tidpunkten fortfarande var en stor publiksport. Stor bevakning i tidningarna, naturligtvis, eftersom boxning var en sport med allmänintresse. Det var helsidor med referat, analyser och många foton i såväl morgon- som kvällspress. Bröderna Kreüger hyllades för sina insatser. Stig besegrade klart det finska esset Elis Ask (som senare skulle bli den förste finske Euopamästaren i professionell boxning). Kurt hade en enklare uppgift att lösa i form av den regerande finske mästaren Anttila. I det finska laget gavs bl.a. Yrjö Piitulainen goda vitsord. Kurre Kreüger och Yrjö skulle f.ö. mötas en vecka senare i ett Linnéaarrangemang till förmån för Frankrikes barn. Trots sex (6) kilos handicap vann Kurre även den matchen. Varje tidning med självaktning hade en stab duktiga tecknare och illustratörer som fångade olika evenemang med glimten i ögat. Så även Expressen vars ritstift tolkade händelserna i ringen på följande vis.
Övriga svenska segrar hemfördes av Tage Persson (senare Pagård) Skövde AIK, Allan Ekwall BK Björnen, Kurt Stehlin Huvudsta BK och Nils Andersson IF Linnéa.
Matcherna återfinns här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Landskamper
Publicerat den 21/11 -13
Tammerforsturneringen såg sin första match under 1977 och utvecklades snabbt till en tuff turnering av hög internationell standard. Den blev såväl Europa- som Olympiskt kvalificeringsgrundande. Bland vinnarna märks storheter som Ulli Kaden, Francesco Damiani, Mike Tyson samt flera duktiga sovjetboxare. Bland blå-gult minns vi insatserna av Leo Vainonen, Roger Andersson, Lotfi Ayed, Lars Lundgren/Myrberg, George Cramne/Scott, Roger Pettersson och Kwamena Turkson. Numera är turneringen dessvärre en bedagad skönhet. Stjärnlystern är borta. I år deltar fyra blå-gula pugs och de inledde med två förluster under premiärpasset. Sammanlagt blev det en seger på fem matcher.
81 kg: Scott Forrest (Springhill ABC, SCO)- Albin Albinsson (IK Ymer) 3-0
+91 kg: Ruben Nazaryan (BC Dawsu Leuven, BEL)- Mustafa El-Molla (Höllvikens BK) 3-0
75 kg: Johan Carlsson (Hisingens BK)-Kaupo Arro (Karl Lemani Poksiklubi, EST) 3-0
52 kg: Dodji Ayigah (BIM Merksem, BEL)- Klas Jansson (IFK Linköping) 3-0
75 kg: Conrad Cummings (Holy Trinity ABC, IRL)- Johan Carlsson (Hisingens BK) KO 1
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Turneringar
Publicerat den 20/11 -13
Punchpralinen och rabulisten Börje Dorch brukade på sin tid kalla Svenska Boxningsförbundet för Svenska Begravningsförbundet. Epitet har nu fått sin egen alldeles påtagliga innebörd. Det stundar till junior-och ungdomsmästerskap. Kolla den stående killen till vänster och vad han gör PR för. Visserligen är det en merit att placera någon horisontalt i ringen, men att definitivt jorda vederbörande är väl att gå för långt... Eller... Men då finns Fonus... Reklam i boxningssammanhang kan också vara ofrivilligt mycket lustig. Min favorit härrör från en progala i Göteborg under 2007. Då boxades Åsa Sandell med "Bulltofta kött" i stora bokstäver tvärs över barmen.
Avnjut denna rara sak?!
Läs mer →Publicerat i: Info, Foton, JSM
Publicerat den 18/11 -13
BK Swing firade sin aktningsvärda existens med en internationell gala i helgen. Det var engelskt besök i Smedjebacken. Huvudmatchen gick mellan Love Holgersson som debuterade i hemmaringen och Josefin Kandrell från Malmö BC. Mycket folk och slantar över i kassaskrinet rapporterar Dalarnas Tidningar.
En blänkare inför lördagsgalan i samma tidning här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Klubbar
Publicerat den 17/11 -13
World Series of Boxing är en märklig hybrid uppfunnen av amatörförbundet AIBA. Det är en slags amatörboxningens proffsboxning med matcher över fem ronder. De ingående tävlar i lag, där deltagarna inte behöver komma från nationen i fråga. Därför boxades igår Modo Sallah för USA Knockouts. Han mötte Rostislav Archipenko från hemmalaget Ukraine Otamans. Modo vann med 2-1 Matchen gick i Kiev och ansågs som kvällens mest underhållande. Lagkampen vanns av östlaget med 4-1. Se rapport. Poängsiffrorna till Modos fördel var 2 x 49-46 samt 47-48.
Archipenko är inte den skarpaste kniven i den ukrainska besticklådan. I WSB är han nu (1-5) och som bäst har det blivit en silverblecka på de nationella mästerskapen.
Modo är inte den förste från Sverige som boxas i WSB. Tidigare har exempelvis Babacar Kamara (Djurgårdens IF) och Kennedy Katende (Sundsvalls BK) deltagit.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, WSB
Publicerat den 15/11 -13
Mera Christer Ottosson, GAK Enighet. Han mötte den duktige norrmannen och flerfaldige norske mästaren Björn Caspersen i en landskamp i maj 1970 som gick utomhus i Oslo. Matchen tillhör sådant som det berättas om i norska boxningskretsars gemyt då veteraner samlas. Caspersen hade sin egen festliga syn (!) på kampen. Tron Jensen skriver från Oslo och jag tackar honom för bidraget.
-Jeg snakket mye med Bjørn Caspersen på 70-tallet. Han beundret Ottoson, men TKO- tapet i mai 1970 i Oslo mot Christer, var irriterende. Bjørn [som] er litt skeløgd fra naturens side og kamplederen tolket blikket hans feil etter en smell og stoppet matchen. Bjørn var klar til å fortsette...I dag er han rehabilitert etter en liten stroke for noen år siden. Pensjonert billakkerer.
De två hade redan tidigare under 1970 mötts i Halmstad där Ottosson vann på poäng. Så här löd ett av de halländska lokalbladens version av den matchen: "En av kvällens absoluta toppmatcher där publiken var med på noterna. Två mycket bra boxare och norrmannen började bäst i första ronden men Ottosson kom på bettet i slutet av ronden. Andra en fin rond där norrmannen visade sin snabbhet men fick samtidigt ta emot en del stötar från skåningen. Tredje ronden blev hård där Ottosson till en börja med tycktes ta kommandot men blev samtidigt i slutskedet ganska så mör i knävecken. Ottosson fick samtliga domarröster men norrmannen hade säkert rott hem en eventuellt påföljande rond om det gällt - han hade Ottosson på gaffeln i slutminuten".
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher
Publicerat den 14/11 -13
Ett foto från den tid då boxning var boxning, dvs innan det stora kuddkriget och poängpetandet bröt ut. Christer Ottosson och Peter Svensson preparerar sig för kommande uppgifter i början av 1970-talet. Platsen är GAK Enighets lokal i Malmö. Christer Ottosson var en av svensk boxnings stöttepelare på sin tid - Stor Grabb, JSM-guld, dubbel svensk mästare, 24 x landslagsman, EM-deltagare och mycket mera. Peter Svensson - ungdoms- och juniormästare i en karriär som borde blivit längre...
Peter Svenssons matchlista här.
Christer Ottossons (ej kompletta) matcher här.
Tack till en annan Enighetare, Carl Falkenberg, för fotot.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Foton
Publicerat den 10/11 -13
Svensk damboxning tycks klara sitt generationsskifte på bästa sätt. Ett helt gäng ungdomar och juniorer knackar på dörren till större uppgifter. En av de mest talangfulla, kanske den allra mest talangfulla, bland det unga gardet är Ida Lundblad från TiFa BC. Under helgen hämtade hon enkelt en ny turneringsseger. Denna gång i den polska turneringen XII Miedzynarodowy Turniej Bokserski im Edwarda Rinke na Zawiszny. Hennes polska finalmotståndare gav upp efter andra ronden.
Fotot är från årets SM-final. En härlig höger levereras av Ida och bäska droppar att svälja för opponenten.
Idas resultat så här långt i karriären.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Matcher, Dambox, Foton
Publicerat den 06/11 -13
Inom Svenska Boxningsförbundet (SBF) odlas en särskild sorts humor. Muhammed Sallah (Djurgårdens IF) har blivit utsedd till Månadens boxare. Motivering: "Efter sin starka insats (sic!) på VM i Almaty är Modo Sallah Månadens boxare i oktober". Vi vanliga dödliga måste leva på en annan planet än de ansvariga inom SBF. Muhammed Sallah vann över en enkel skotte för att därefter klart förlora i sin åttondelsfinal. Stark insats? Någon? Man kunde tro att han erövrat Guld. På dylika meriter blir man alltså Månades boxare i det pugilistiska Svedala. Oh, dear! Jag har ett förlag till ny devis för SBF. Den borde lyda "Via nederlag för framtida utmärkelser".
PS. Ja, ja. Jag förstår. Förbundstränaren måste mörka sitt misslyckande och motivera sin existens. Det gick ju inte bra på EM och definitivt inte på VM. Men, på OS väntar Godot...
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, VM
Publicerat den 04/11 -13
En gång i tiden var boxning inom det militära stort. Det avhölls militära mästerskap som många gånger var av mycket hög kvalitet. Nästan varenda regemente hade en boxningssektion och det kunde snudd på vara repris på en SM-final då mästerskapen avgjordes. En av våra främsta proffsboxare genom tiderna, John Andersson, slog sin första vänster inom det militära. Den mest kända klubben torde vara Flottans IF från Karlskrona som hade en hel rad mycket goda pugs inom sina led. Såvitt jag vet återfinns det endast en klubb med militär anknytning kvar och det är I 19 IF i Boden. Så numera arrangeras inga militära mästerskap inom boxningen. Internationellt finns det ett europeiskt militärmästerskap. Här får F 12 IF symbolisera den militära boxning som en gång var.
Klubbens korrekta namn var Kungliga Kalmar flygflottiljs regementes Idrottsförening. Ståtligt eller hur?!
Klubbtröjan såg ut så här (personifierad av Lindåsboxaren Sigge Månsson):
//CF Läs mer →Publicerat i: Uncategorized, Info, Klubbnålar, Klubbar
Publicerat den 28/10 -13
Aftermath var titeln på en av rockhistorien bästa LP-skivor. Albumet utkom 1966 och har ni inte tagit del av innehållet så är det hög tid nu. Någon slags Aftermath är det också i förhållande till det VM som avverkades i Kazakstan. Studerar man finalfacit så kryper en viss olustkänsla fram. Alldeles för många kazaker slutade som guldmedaljörer för att det skall kännas riktigt bra. Kanske var de bäst trots hemmaplan. Varde hur som helst med detta. VM uppvisade en förkrossande östdominans. Sju av tio guldmedaljer hamnat österut. Endast åtta av tjugu finalister kom utanför östeuropa. Så framtiden för varje ansvarskännande borde ligga i att studera hur boxningen bedrivs i öststaterna. Detta oavsett vilken tränarnivå man befinner sig på. Den förre förbundstränaren ansåg att ljuset kom från Kanada. Vad dagens sportchef hämtar sin inspiration vet jag inte, men han utlovar bättring till OS 2016. Har vi hört det förut?! Det blir bättre nästa gång... Vi ska inte skylla på de enskilda boxarna, de gör så gott de kan. Dock. Studerar man hur de svenska VM-deltagarnas motståndare lyckades under turneringen finns det väl all anledning till oro.
Tysken Artem Harutyunyan eliminerade Clarence Goyeram i 1/32. Han besegrade därefter en fransman i 1/16 för att därefter punkteras av Everton Lopes från Brasilien i 1/8. Lopes tog sig sedan till semifinalen och en bronspeng.
Hampus Henriksson tappade mot indiern Vijender Singh i 1/32. Vijender föll i sin tur mot den blivande silvermedaljören Jason Quigley från Irland i 1/16.
Gabriel Richards vann sin första match (tack för det!) för att i 1/16 inte räcka till mot en algerier som försvann i nästa omgång mot en kuban som föll i kvarten.
Muhammed Sallah vann sin inledningsmatch i 1/16 mot en skotte (tack för det!) för att därefter tömma nederlagskalken mot den kommande bronsmedaljören Roberto Cammarelle.
Notera... Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, VM, Turneringar, AIBA
Publicerat den 25/10 -13
En kraftfull Håkan Brock är på väg att besegra Alex Stewart som representerade Jamaica i Los Angeles. Brock erhöll samtliga domarröster. Han hade dessförinnan snabbknockat norrmannen Magne Havaa, men skulle möta sitt olympiska öde i form av italienaren Angelo Musone i kvartsfinalen. Stewart debuterade som proffs under 1989 och drog ut 24 motståndare på raken innan han ställdes mot Evander Holyfield. Det finns en gemensam motståndare till Brock och Stewart. En viss herre vid namn Michael Gerard Tyson!
Brock och Tyson möttes i Tammerforsturneringens final 1984 som amatörer och Tyson erhöll en knapp poängseger - 3 x 59-59, 2 x 58-59. Som proffs blev Stewart knockad i första ronden av Tyson. Det var en Tyson som försökte puzzla ihop sin karriär efter det sensationella nederlaget mot James "Buster" Douglas i Tokyo 1990.
Hjärtligt tack till Håkan Brock som skickade fotot.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, OS, Foton
Publicerat den 22/10 -13
Så kan VM i Almaty Kazakstan förpassas till den historiska avdelningen. Fyra deltagare gav två segrar. VM 2013 skiljer sig därmed inte från föregående års turneringar bortsett från den lilla detaljen att vinsterna blev färre. Det är 12 år sedan den senaste medaljen hängdes runt en blågul. Framför oss i maratonligan har vi ett gäng u-länder. Är det inte hög tid att införskaffa någon högoktanig tränarkraft från öststaterna eller Kuba som kan drilla de aktiva och omprogrammera tränarkåren? Det är ju enkelt att följa var VM-medaljerna brukar hamna. Något måste väl guldnationerna göra som inte görs i Sverige?!
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, VM
Publicerat den 18/10 -13
Jag hoppas ni såg dokumentären om Maria Lindberg. Det framgår tydligt att hon är hårt ansatt inte bara i ringen. Det fanns ett inslag som klibbade fast. Björn Rosengren, ordförande i Prokommissionen (PK), påstod helt frankt att svenska boxare måste ha svensk licens. Det var ett uttalande som måste kommit som en överraskning för de blå-gula pugs som tävlat med utländsk licens. Vad händer med dem? Kommer deras matcher/resultat att annulleras och deras namn raderas från rekordlistorna? Alldeles oavsett det berättigade i Marias avstängning eller ej, kan man inte helt befria sig från tanken att Maria har behandlats selektivt. Inför en progala i Karlstad 2007-09-15 godkände PK att Riddick Bowe skulle få deltaga. I USA ville ingen ha med honom att göra eftersom han var så hårt märkt av sin utövning. En gång var han en stor mästare men alltför många hårda duster hade krävt sin fysiska och mentala tribut. Ringvrak är ett passande epitet i sammanhanget. MEN, och detta är ett stor MEN, arrangörerna med Anders Holmberg i spetsen var och är kompisar med PK:s två huvudmedlemmar och därför gjordes ingen ordentlig genomlysning av de deltagande boxarna. Det var f.ö. till samma gala som arrangörerna utlovade Evander Holyfield. Kritiska röster höjdes mot importen av Bowe. Vad händer? Jo, PK genom sin megafon Olof Johansson, ni vet han som pikant nog brukar kalla sig ”Tjuren från Horred”, går offentligt ut i diverse media, far ut i kritik och glåpord, inte mot arrangörerna, utan mot dem som inte ville ha skadat gods som Bowe i svenska ringar. Johansson gick så långt att han t.o.m försvarade arrangörernas tilltag. Det är helt sanslöst att sådana människor fortfarande sitter i orubbat bo. Lyckligtvis stoppades Bowe, men det var inte PK:s förtjänst, utan tack vare opinionen i boxningskretsar och bland journalister. Riddick Bowe fick passera...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, Proffskommissionen, Proffsboxning
Publicerat den 17/10 -13
Den 16 januari 1938 möttes Sverige och Tyskland i en landskamp. Matcherna gick i Alvikshallen Stockholm och de blå-gula fick ett litet tursamt oavgjort. Från detta nationsutbyte finns ett berömt fotografi. Den tyska truppen gör s.k. Hitlerhälsning under swastikafanan. Finns det någon som innehar detta foto eller någon som vet vad jag kan finna det. Jag behöver fotot till min kommande bok som torde lämna trycket i skiftet november/december. Med tack på förhand.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Landskamper
Publicerat den 15/10 -13
Eftersom resultaten verkar komma sent på SWEBOX får ni dem löpande här.
2013-10-19 (+91 kg) Roberto Camarelle, ITA-Muhamed "Modo" Sallah 3-0
Domarsiffror: 30-27, 30-27, 30-27.
Ett föga överraskande nederlag. Camarelle har OS-medaljer i alla valörer.
2013-10-19 (+91 kg) Muhamed "Modo" Sallah-Ross Henderson, SCO 3-0
Domarsiffror: 30-27, 29-28, 29-28.
En väntad vinst eftersom skotten inte är något större nummer. Han har tidigare förlorat mot Otto Wallin.
2013-10-18 (91 kg) Chouaib Bouloudinats-Gabriel Richards 3-0
Domarsiffror: 29-27, 29-27, 29-27.
En varning för CB annars hade han haft 30-27 hos samtliga domare. Algeriern var nationell mästare 2009, i övrigt inga meriter.
2013-10-17 (75 kg) Vijender Kumar Singh, IND-Hampus Henriksson 3-0
Domarsiffror: 30-25, 30-27, 30-27.
Vijender Kumar Singh är ingen dålig boxare. Tog brons OS 2008 där han i den inledande omgången besegrade Badou Jack med hela 13-2. Badou tävlade för Gambia.
2013-10-15 (64 kg) Artem Harutyunyan, GER-Clarence Bojang Goyeram 2-1
Domarsiffror: 27-30, 29-28, 29-28.
Sessionens bästa match enligt AIBA.
Repris på förlusten från EM tidigare i år. Artem har även besegrat Anthony Yigit.
2013-10-14 (91 kg) Gabriel Richards-Sandro Dirnfeld, SVK 2-1
Domarsiffror: 30-27, 28-29, 29-28.
Slovaken är en för mig okänd förmåga, men flerfaldig nationell mästare. Läs mer →Publicerat i: Matcher, VM
Publicerat den 14/10 -13
Det sjuttonde världsmästerskapet i boxning står inför sitt avgörande. Denna gång utväxlas slagen i Almaty Kazakstan under 14-26 oktober. Ett världsmästerskap är stort inom alla idrotter men VM i boxning har aldrig varit en svensk paradgren. Sverige har deltagit på femton av de hittills avverkade sexton tävlingarna. Resultatet har blivit fyra blygsamma brons och vi ligger långt ner i maratontabellen på en modest fyrtioandra plats. Den stora giganten har varit Kuba som erövrat hela 116 medaljer, varav 65 guld. Lång därefter på andra plats ligger Ryssland, men om man slår samman det gamla Sovjetunionen/nya Ryssland/tidigare sovjetrepubliker vore de hack i häl med Kuba. Därefter kommer USA med 41 medaljer inklusive 16 guld. VM-titanen har varit den kubanske virtuosen Felix Savon som blev mästare hela sex gånger – 1986, 1989, 1991, 1993, 1995, 1997. Lägg därtill tre OS-guld och jag önskar det fanns en Savon i Sverige. De svenska insatserna ser ut som följer. Vi var faktiskt med från början. Det är få som överraskat, men desto fler som underpresterat. Låt oss därför bli överraskade denna gång…
1974 Havanna: Noll medaljer
1 deltagare (Ove Lundby). 1 (0-1)
1978 Belgrad: Noll medaljer
2 deltagare (Ove Lundby, Marino Radman). 2 (0-2)
1982 München: Ett brons
7 deltagare (Stefan Sjöstrand, Tauno Lothander, Shadrach Odhiambo - brons, Vesa Koskela, Christer Corpi, Roger Andersson, Anders Eklund). 10 (3-7).
1986 Reno: Ett brons
5 deltagare (Peter Jacobsson, Stefan Sjöstrand, Lars Myrberg, Lotfi Ayed - brons, Håkan Brock). 9 (4-5).
1989 Moskva: Noll medaljer
6 deltagare. (Peter Jacobsson, Markku Narkiniemi, Roberto Welin, Erik Bredler, John Pettersson, Hamayak Shabazian). 11 (5-6).
1991 Sydney: Noll medaljer
6 deltagare (Wasesa Sabuni, Mikael Nilsson, Roberto Welin, Sören Antman, John Pettersson, Mikael Lindblad). 8 (2-6).
1993 Tammerfors: Noll medaljer
7 deltagare (Vesa Kuosko, Peter Claesson, Roger Pettersson, Wael Haddad, Andreas Bredler, Leif Keiski,... Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, VM, Turneringar
Publicerat den 13/10 -13
Under helgen 11-13 oktober avgjordes damturneringen Queens Cup i tyska Stralsund. En gång i tiden tillhörde Stralsund med omnejd faktiskt Sverige. Nu kom en stor svensk trupp med betydligt fredligare avsikter. De som främst visade framfötterna var det unga gardet i form av Ida Lundblad (TiFa BC), Amelia Hall (Ljungby BK) och Stephanie Thour (BK Värend). För de svenska seniordamerna var det med ett lysande undantag mera magert. Det är faktiskt dylika turneringar man ska springa hem om man vill komma någon vart.
Rutinerade damer som Frida Stenholm, Julia Söderström, Amie Ramstedt, Helena Envall, Linnea Strandell och Elin Rönnlund hamnade alla på skuggsidan. En fin comeback gjordes av Patricia Berghult (Höllvikens BK). Efter tre matcher var guldet hennes. Bra jobbat!
Queens Cup har ett passande namn, även om min favorit i damsammanhang var den danska turneringen Venus Cup. Ett namn som hade varit fullständigt omöjligt i det politiskt korrekta Svea rike.
Resultat söks under respektive namn och de låg som vanligt först ute här på RINGSIDE. Ytterligare några blå-gula deltog, Nicolina Jacobsson, Josefine Persson, Tanya Karlsson, Lina Skoghagen, Klara-Fina Holm Westerlund och My Holgersson.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dambox
Publicerat den 10/10 -13
Omedelbart efter Fridas match föreslog jag att en oberoende kommission snarast måste tillsättas för att klarlägga vad som hänt före, under och efter matchen. En sådan kunde lämpligtvis ha letts av Riksidrottsförbundet. Det fanns många frågor att finna svar på. Någon oberoende utredning blev det inte. Istället valde Svenska Boxningsförbundets Prokommission (PK), med Björn Rosengren i spetsen, polisens modell – att utreda sig själva. Resultatet av denna översyn mynnade ut i ett aktstycke som måste gå till historien. ”Ente en seffra rett” som Kålle skulle ha sagt, men skönmålningen trumpetades ut på diverse presskonferenser. Syftet med den vitmålande krian var enbart att snabbt befria PK från något som helst ansvar för det inträffade. Strategin slog fel. Rapporten utsattes för berättigad kritik inom och utom boxningssverige.
Det var alldeles för många som kände till att det inte stod helt rätt till i Fridas läger och alldeles för många reste frågor kring läkarens totala brist på agerande efter matchen. Någonstans utefter vägen kände Rosengren att marken gungade så han satte igång att producera en ny rapport. Från att ha bedömts som problemfritt så fanns det plötsligt en hel del saker att gräva i. Rapport två närmar sig problematiken, men den gör det på ett sådant sätt att PK skall friskrivas från allt ansvar. Det bär för långt att peka på fortsatta oklarheter, men en punkt bör få fördjupad granskning och fortsatt diskussion. Läkaren roll. Dennes totala brist på handlingskraft när Frida rasar ihop är närmast kriminell. Han hävdar fortfarande att Frida var kontaktbar efter knocken. Vilket trams! Hon raglar till ringhörnan, får en fråga av Ludwigs, ”besvarar” den och detta tas som intäkt för att hon var helt OK. Därmed ansåg sig Ludwigs ha fullgjort sitt åtagande som matchläkare. Som läkare borde han veta att ett svar, oavsett vilket, kan vara en... Läs mer →Publicerat i: Info, Dambox, Foton, VM, Proffskommissionen, YouTube, Frida Wallberg
Publicerat den 08/10 -13
Från Helsingborg meddelas att Allan Jeppsson avled bara några månader före sin 90-årsdag. Allan började boxas som fjortonåring och vandrade från flugvikt till lättvikt. Han beskrevs ofta i tidningarna som ett konditionsfenomen och yrväder som körde över sina motståndare. Han erövrade två SM-guld i fjädervikt (1945-1946), var flerfaldig skånsk- och sydsvensk mästare samt boxades i landslaget. Därtill blev det två SM-silver (1943 och 1948). Allan hade "oturen" att vara samtida med Kurt Kreüger, men besegrade denne i SM-finalen 1946 då Linnéan tvingades ge upp på grund av ögonskada i andra ronden. Allan tävlade först för Helsingborgsklubben BK Björnen och därefter för Hälsingborgs Boxningssällskap.
Efter en seger i matchen Förbundet-Pressen beskrevs Allan Jeppsson som "den prydlige, blonde blixtsnabbe boxningsteknikern och balanskonstnären".
Allan hade tre boxande bröder - Lennart, Yngve och Gunnar. Samtliga deltog på åtminstone en gala samtidigt.
Stort tack till Björn Buhre som meddelade att Allan avlidit.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 29/09 -13
... på boxningssäsongen. Idag lyfter vi på våra kepsar, homburgs eller andra typer av kapsyler inför Agnes Alexiusson (Värnamo BK) fina insats. Hon erövrade guldmedaljen vid Junior-VM i bulgariska Albena. Strongt! Intervju i Sveriges Radio. Låt os bara hoppas att hon orkar ända in i senioråldern. Tyvärr är avtappet stort. Det är många lovande juniorer som försvunnit på vägen... På hemmaplan gick Falken Cup. Artikel i Arbetarbladet om en förvånad My Holgersson som vann sin final.
Kanske inte så märkligt ändå eftersom matchen gick på hemmaplan. Under reportaget om My finns en mycket intressant trailer som alla måste ta del av. Den handlar om Maria Lindbergs hårda öde. Ett proffs från Malmö i motvind. Norrköpings Tidningar rapporterar om lokala juniorer som redan lagt putorna på hyllan.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Dambox
Publicerat den 25/09 -13
1950-talet var rysskräckens årtionde. Mången god medborgare fruktade att ha ”Ivan” runt stugknuten en morgon. Nu behövde Stalin inte skicka några tanks, det räckte gott med en trupp pugilister. År 1951 hade Svenska Boxningsförbundet fått ett erbjudande om en landskamp mot Sovjetunionen i Stockholm. SBF tackade nej. De visste att det skulle bli storstryk. Istället var det tre Stockholmsklubbar som grep tillfället – Djurgårdens IF, Stockholms AIF och Narva BK. Den sistnämnda klubben fanns mest på pappret och skulle insomna kort efter ”ryssboxningarna”. Innan Sovjetlaget kom till Stockholm hade de mjukat upp med en 16-0 viktoria mot finska eliten. Efter 2xStockholm blev det matcher i Göteborg, Jönköping och Sandviken. Även Malmö och Östersund var tänkta anhalter men försvann p.g.a. de geografiska avstånden. Intresset för matcherna var på topp och de var förstasidesnyheter i tidningarna. Det beräknas att nästan 20.000 åskådare såg de ryska fenomenen.
De olika blå-gula kombinationerna hemförde totalt tre segrar och de kom via Stig Sjölin (Värnamo BK), Rolf Storm (BK Akilles) och Conny Blom (Landala AK). De var vid tidpunkten Sveriges populäraste boxare. Sjölin blev dessutom bortdömd i Jönköping. Storms insats var närmast heroisk. Några dagar innan hade han vunnit i första ronden i en landskamp mot Finland. Från Helsingfors åkte han utan sitt tandskydd så han fick möta sovjeten med oskyddade gaddar. Aj!
Ingemar Johansson förlorade i Göteborg. Han hade varit på plats i Stockholm under de två matcherna och blivit blek om nosen. Han ville först inte ställa upp. Det han hade sett av slagmaskinen Algirdas Sjotsikas var tillräckligt. Efter långa övertalningar (och naturligtvis höjt matchhonorar) gick Ingemar med på match. Han klarade sig hyggligt. Januari hade inte varit någon bra månad för Ingemar. Först ingick han i en förstärkt Göteborgskombination som mötte ett lag från engelska armén. Han fick en poängseger där ”rekordvisslingar mottog... Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher
Publicerat den 21/09 -13
Helsingborgs Dagblad har en fin minnesartikel över den nyligen bortgångne Per Malmsten. Han var inte bara en duktig boxare, han hade också talanger inom fotboll och simning. Ett juniorguld, några SM-semifinaler och en landskamp tillhörde höjdpunkterna för honom under boxningstiden.
Läs här angående minnesstunden över Per.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 16/09 -13
En gång i tiden var det en ära att ha en nål på kavajslaget som visade politisk-, fackförenings- eller klubbtillhörighet. Idag är den mera sällsynt. Ofta var klubbnålarna vackra och välgjorda. Här är ett trevligt exempel. BK Winter från Kiruna där namnet verkligen avspeglas i motivet. BK Winter har rötter från mitten av 1930-talet och har i likhet med de flesta andra boxningsklubbar befunnit sig såväl i zenit som i nadir.
Kända företrädare för klubben har varit SM-medaljörerna och landslagsmännen Sven Strålberg under 1950-talets senare hälft, Peter Johansson som tillhörde 1970-talets andra del och Joakim Johansson som var framgångsrik i början av 1980-talet.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Klubbnålar
Publicerat den 12/09 -13
SWEBOX är Svenska Boxningsförbundets hemsida. Där har det utvecklats en praxis att i alla lägen lovorda samtliga svenska insatser på bortaplan. De svenska boxarnas insatser har varit enastående alldeles oavsett om de dunkats ut i inledningsomgången eller gått vidare i de olika turneringarna. Det hela blir löjligt. Vem försöker de lura? Vad ska de svenska ledarna ta till när någon verkligen ha gjort något bra!? Då finns det ju inga superlativer över. Det senaste exemplet i raden är Lasse Myrbergs rapport över Adam Chartois förlust i Ungdoms-VM. Han följer bara den senaste SBF-trenden - att skylla på domarna då de blå-gula förlorar. I fallet Chartoi var det ingen av domarna som darrade på manschetten vad gäller vinnaren. De voterade 30-27, 30-27, 29-28 till irländaren John Joyces fördel. Enligt dem var Chartoi inte i närheten av seger. Läs Myrbergs patetiska bortförklaring nedan. Han är något slags ungdomsansvarig inom SBF. Obs! Missförstå mig rätt. Jag menar inte att man öppet skall kritisera unga pugs, men att alltid skylla på omgivningen vid förlust är inte speciellt snällt mot utövaren det heller. Han/hon vet innerst inne hur det gått... "Adam visade ett lejons fighterhjärta och fick in flest träffar trots tung artillerield från irländaren John Joyce. Joyce's träffar var färre men hade större "impact" som det står i den nya regelboken. Adam pressade irländaren bakåt halva andra och hela tredje ronden och kontrade dessutom smart och effektivt. Adam kunde absolut fått domslutet, men det blev 0-3. Norska supportergänget, ryska och engelska boxare och tränare höll Adam som vinnare, en klen tröst, men det visar hur tät matchen var. Adam har gjort en helgjuten insats på detta UVM och kan dra stor lärdom av erfarenheten. /Lasse Myrberg"
Konstigt att inte Myrbergs mormor också anfördes som...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher
Publicerat den 09/09 -13
I samband med Lennart Risbergs frånfälle erhöll jag ett fint foto på honom från läsekretsen. Det är en kontemplativ Lennart. Kanske tänker han framåt på nästa match. Kanske går tankarna till hur det en gång började. Efter sitt JSM-Guld 1953, där han i finalen betvingat Redbergslids Rolf Johansson (Ingos bror), ägnade Idrottsbladet en del spaltutrymme åt Örnungen. Signaturen B-o skrev såväl insiktsfullt som framåtblickande om den unge juniormästaren.
"Lennart Risberg. Ett sällsynt praktexemplar till fighter som i fjolårets JM begick sin debut och blev utslagen (poäng) i första matchen. sen dess har han inte behövt gå någon match (10) tiden ut. Högern är hemsk. Men hur länge håller han? Hur länge dröjer det innan han får smaka på sin egen beska medicin? Med tur kan han klara sig undan knock out nederlag, men med tur kan han i längden inte klara sig från boxningen utan men med den garderingsteknik han håller sig med. Det är att i betydlig förtid förstöra sig själv genom att ideligen låta den ena fullträffen efter den andra landa i ansiktet, endast för njutningen att sedan själv få ge dubbelt igen, och helst: slå ner motståndaren definitivt. Än så länge har han lyckats nära nog fantastiskt med detta, men, men, men.
Ett sådant tungt löfte som Lennart Risberg har svensk boxning inte haft se´n Ingemar Johansson dök upp på JM för några år sedan. Risberg har ännu större förutsättningar, ty han kan som få dra fördel av närkamperna. Men för att komma till den absoluta toppen, och för att stanna där, fordras att han lär sig skydda sig själv med andra medel än de hittills begagnade. Man kan ta för givet att han och hans tränare än mer går in för den detaljen i fortsättningen. Hans slagstyrka är det inget fel på. Och stryk tål han... Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, JSM
Publicerat den 08/09 -13
Stall Sauerlands Frederikshavnsnövningar börjar alltmer lika någon slags freakshow. Hur kan exempelvis Cecilia Braekhus motståndare ges klartecken att gå en titelmatch? Matchen, eller vad man ska kalla den, avsåg inte bara ett utan tre (!) bälten. Det är helt sanslöst. Tjejen från Dominikanska Republiken hade inte besegrat någon av klass innan danskaftonen. Nio av hennes tidigare fjorton motståndare hade noll (0) segrar då de mötte henne. Här kan man tala om boxningspolitiskt båg. Sak samma med norskans förra motståndare. Den matchen bar alla rekvisit av en fix. Amerikanskan kom, gav upp och åkte skrattande hem med gaget. Tyvärr matchas också de svenska boxarna illa. Hur kan de lära sig något genom att möta lik efter lik från östeuropa. Otto Wallins opponent (?) hade inte sett ett gym på flera år. Det var bara en fråga om hur många minuter tjockisen skulle stå. Det blev inte många. Oscar Ahlins spinkinge slaktoffer, som mera såg ut som en lättviktare, var kemiskt fri från kurage. En skrämd harpalt som inte ens vågade slå tillbaka. Hur ska Oscar kunna utvecklas via matcher där han inte behöver bli svettig. Även för Anthony Yigit var det en enkel kväll. Ytterligare en av kvällens mismatcher. Det fanns flera. Men vitryssen försökte åtminstone. Han måste ha varit galans gladaste fyr eftersom han stod tiden ut. För Yigits del var det dock bra genomkörare att få gå sex ronder. Han boxades periodvis fint, men utan knockoutslag når han inga höjder.
Vem har sagt att proffsboxning är sport?
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 04/09 -13
Idag, den 4 september 2013, avled en av Sverige färgstarkaste och populäraste fighters - Lennart Risberg - även kallad "Söders Dempsey". Som amatör tillhörde han söderklubben BK Örnen och han hade ett matchfacit på 83 matcher med 72 segrar, varav 59 i förtid, samt 11 förluster. Han blev svensk mästare 1956 och 1958. I landslagsdressen var han obesegrad med en svit på elva segrar. Tre av dem tillkom visserligen på walk over, men det var inte Lennarts fel, eftersom de nordiska bröderna i Finland och Danmark vägrade möta honom. År 1956 erövrade han också ett Nordiskt Guld. I likhet med så många andra boxare lyckades han aldrig i stora turneringar. Vid EM i Västberlin 1955 blev det en seger innan respass. Vid OS i Melbourne 1956 gjorde svensktruppen en dålig insats och Lennarts sköra ögonbryn innebar att det olympiska äventyret stannade vid en match.
Lennart tillhörde den unika kategori boxare vars namn drog fulla hus. Han var ingen stilboxare, men hans fightertalanger uppskattades vida. Som proffsboxare rankas han av BoxRec som den sjätte bäste svensk genom tiderna kilo-för-kilo. I hans viktklass, lätt tungvikt, placeras han som nummer två efter Sveriges hårdaste proffsboxare genom tiderna John Andersson. Risbergs matchfacit som proffs blev 32 (25-3-4, 9 KO). Som bäst rankades han som nummer 10 i världen av The Ring.
En av hans mest omtalade matcher har tidigare beskrivits här på RINGSIDE. Han mötte göteborgaren Thörner Åhsman i en synnerligen dramatisk och intensiv kamp i SM-finalen 1957.
Lennart erövrade aldrig några proffstitlar, men mötte en hel del goda namn. Hans bästa proffsår var 1961 då han först besegrade klassboxaren Johnny Halafihi och därefter fick ett oavgjort mot världsstjärnan Wilfred "Willie" Pastrano som senare blev världsmästare och som lärde en ung Cassius Clay ett och annat av pugilistiska elementa.
Hans sköra ögonbryn skulle... Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 29/08 -13
Europalagets nästa anhalt i dubbelmötet mot USA var Washington, DC. Denna gång mötte man beskedligare motstånd än i Chicago. Opponenterna bestod av Washington Golden Gloves Champions och de besegrades med 5-3. Stig Sjölin gjorde en storstilad insats då han otippad besegrade Eldridge Thompson och för detta fick han fina lovord i den amerikanska pressen. Även den finska flugan Pentti Hämäläinen harangerades och ansågs vara världens bäste vid tidpunkten. Han skulle sedan vandra vidare till ett OS-guld i bantam 1952. En som inte fick något beröm var Ingemar Johansson. Han skulle toppa utbytet genom att möta den amerikanske tungviktsettan Norvel Lee. Så blev det inte.
Ingemar anförde handskada. I USA hittade man inget fel på hans näve, hemma i Göteborg fann läkaren en stukning. I Staterna hade man m.a.o. andra kriterier för vad som ansågs stridsdugligt. Ingemars vägran att ställa upp ledde till en rad kontroverser med de europeiska ledarna som skulle kulminera vid OS 1952. Ingemar deltog inte under EM 1951, han eller snarare Boxningsförbundet hade förstått vinken från det europeiska förbundet. Ingemar var inte välkommen efter Washingtonincidenten.
Ingemar och Norvel Lee möttes några månader senare i Göteborg. Där sattes ett svårslaget publikrekord för amatörboxning. Drygt 11.000 åskådare packades runt ringen i något som var en slags inofficiell landskamp mellan Sverige och USA. Ingemar blev i det närmaste utboxad av Lee, ändå erhöll han en domarröst. I Helsingfors-OS gick Lee ner till den lätta tungvikten och där plockade han hem en av jänkarnas fem guldmedaljer. I tungvikten ställdes Ingemar mot den väldige Edward Sanders med känt resultat.
Sanders skulle gå ett dystert öde tillmötes. Han tillhör den kategori boxare som avlidit i ringen. I december 1954 knockades han brutalt och återfick aldrig medvetandet. Som proffs blev han 9 (6-2-1, 3 KO). Enligt anhöriga till Sanders som jag varit i kontakt... Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, OS, Dödsfall
Publicerat den 23/08 -13
RINGSIDES konstgalleri utökas med ytterligare ett verk. Det heter kort och gott Boxning och tillkom under 1920. Konstnären bakom verket hette Arvid Fougstedt (1888-1949) och var en period professor för Konsthögskolan i Stockholm. Hans motto var ett realistiskt måleri. Vad han fått inspiration till motivet är oklart. Kanske i Frankrike där han studerat, även om det framgår att den fantasifulla sparringsessionen utspelas i Kungliga Hufvudstaden. Epoken Harry Persson låg ännu i framtiden, men bokstaven P på den ene aktörens byxor kan kanske ha sin upprinnelse i den kortlivade men betydelsefulla klubben BK Pugilist från Norrmalm.
Verket har bl.a. visats på olika konstutställningar där idrotten varit motiv.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i: Info, Konst
Publicerat den 21/08 -13
Den talangfulla Armine Sinabian, Stenhagens KK, har tappat lusten. En lång karriär med svenska och nordiska mästerskapsguld plus andra framgångar tycks ha nått vägs ände. Trots att hon var Sverigebäst så motarbetades hon av förbundsledningen. Orsakerna till detta var synnerligen grumliga. Hon tvingades exempelvis tävla i VM 2012 för Armenien. Jag kommer att sakna henne i ringen eftersom hon är en fin personlighet. Hoppas hon inte lämnar boxningen för gott. Armine har mycket kunskaper att överföra till en ny generations pugs.
Artikel i UNT.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dambox, porträtt
Publicerat den 20/08 -13
IFK Linköpings Nurbo Bozan tycker det är dags för en "time out", men hoppas ändå på Rio-OS 2016. Bakgrunden är den sedvanliga. Han tycker inte att SBF har satsat tillräckligt på honom. Det är "knappast lönsamt" att fortsätta hävdar han. Därmed har han naturligtvis utrangerat sig själv. Har man en gång släppt taget mentalt som boxare kommer man knappast tillbaka. Dessutom bär han på någon slags proffsdröm - som om det skulle vara mer ekonomiskt lukrativt för en svensk novis.
Bozan vann SM-Guld 2011, erhöll en silverblecka 2012 och nådde semifinalen 2013. Det sluttar alltså utför...
Artikel i lokalbladet Corren.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 15/08 -13
Eftersom resultatet inte återfinns på Boxningsförbundets hemsida så meddelas gårdagens match här: Oliver Flodin förlorade i åttondelsfinalen på poäng mot kroaten Prtenjaca. Svenskt facit på Junior-EM blev därmed en seger på tre deltagare.
Länk till Flodins klass återfinns här. Läs mer →Publicerat i: Info, EM, Turneringar
Publicerat den 14/08 -13
Junior-EM pågår f.n. i Rotterdam. Säga vad man vill om europeiska boxningsförbundet, men resultatredovisning är definitivt inte deras starka sida. Rörigt, svåråtkomligt och sent är väl det mest adekvata uttrycken för hur saken hanteras. Det kan jämföras med det internationella ishockeyförbundets rapportering. Där kan man följa varje pågående match intill minsta icing. Jag förstår inte varför det skall vara så svårt för boxningssamhället att ge en match-för-match notering direkt efter avslut. Det var ju lika illa under SM i Karlstad.
Nåväl här är en länk som visar att även Loran Batti (Upsala IF) är ute ur turneringen. En TKO-förlust mot en tjeck. Tidigare har även Sando Omerovic (BK Revansch) fått lämna mästerskapet. Hoppet återstår nu till Oliver Flodin (Vaggeryds BK) som vann i den inledande omgången.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, EM
Publicerat den 08/08 -13
Mystiken tätnar. Frida Wallberg har idag hållit presskonferens. Om vi lägger det emotionella åt sidan, d.v.s. det tragiska i hennes livsöde, så förblir mycket oklart i den här historien. Plötsligt är det en dansk skalle som är boven i dramat. Denna skallning skall ha utdelats i femte ronden. Varför passerade den obemärkt i ringhörnan? De borde ju sett effekterna av den? Frida vidhåller att hon var i yppersta form. Utan att behöva argumentera vidare i saken ber jag er besökare ta del av detta foto från ringside under den fatala matchen. Är det någon som fortfarande vill bejaka att Frida Wallberg var genomtränad inför uppgiften? Betrakta särskilt hennes midja och ben. Vad lyser med sin frånvaro?
Tack till CB för matchfotot.
//CF
PS. Hur kan en ringhörna uppträda så illa klädd i en VM-match - ful T-shirt plus jeans som exponerar ett par urtvättade kalsingar? Urrrk... Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Proffskommissionen, Frida Wallberg
Publicerat den 10/07 -13
Berika dig istället med svensk boxningshistoria. Läs om den pugilist som hade fem (5) segrar och noll (0) förluster mot Bosse Högberg. Han var också 5-0 mot Branko Mikek, 4-0 mot Rolf Pettersson/Träff, 4-0 mot Ingemar Johansson, 3-0 mot Lars Risberg, 4-1 mot Torsten Sjödahl, 4-2 mot Bosse Pettersson plus en hel mängd X-0 mot diverse svenska mästare och landslagsmän. Sex SM-guld borde väcka nyfikenhet...
Ta del av Stig Walterssons historia - kämpen från BK Akilles. Beställ direkt via förlaget Nomen eller för de av er som föredrar att använda Medmerakortet i Bokus. Mycket nöje med sommarläsningen.
Läs mer →Publicerat i: Böcker, Info
Publicerat den 07/07 -13
Dagens engelska läsövning är insänd av Bill Simpson från Staterna. Den avser Ingemar Johansson fina insats i det Europalag som mötte en Golden Gloveskombination i Chicago. Ingemar skulle även ha deltagit i ytterligare en match, men han anförde handskada och vägrade ställa upp. Detta skapade så stor irritation hos de europeiska ledarna att Ingemar skulle få lida för detta under Helsingfors-OS året efter. Mer om detta i nästa krönika. I USA skulle han ha mött den amerikanske stjärnan Norvel Lee. De två möttes ett halvår senare i Göteborg, med svensk förlust.
Ingemar Johansson vs Ernest Fann W rsc 3
“The opening round was almost exclusively a left-handed affair as the heavies jabbed and hooked and held their right crosses back for openings. They moved in close and exchanged solid punches to the head and, when they stepped back, Johansson connected with a good left to the chin. The battler from Sweden danced around Fann in the second round and scored frequently with lefts to the head. They came in close and a good exchange followed. Fann missed with a left and took several punches to the head. Just before the round ended Fann landed a good right to the chin. Fann tried hard in the last round but was short with several punches as Johansson danced out of danger, flicking lefts to the head. Ingemar caught Fann with a terrific right to the chin. Fann went down for an eight-count and when he arose, was groggy. After Johnsson delivered a torrid left and right, Fann sagged into the ropes. Referee Schwartz stopped the fight after 2:26” ( Chicago Tribune March 30, 1951).
“When the hand of Johansson was raised for his third-round technical knockout of Fann, you’d have sworn the team victory had gone to the visitors from the Old World....... Läs mer →Publicerat i: Matcher
Publicerat den 03/07 -13
Den 17 juni 2013 levererade Prokommisionen (PK) en tvärsäker rapport till Kampsportsdelegationen i Örebro. Rapportens enda syfte var att skönmåla de egna insatserna i samband med Frida Wallbergs VM-match. PK:s slutsats var att det inte fanns några problem vare sig före, under eller efter matchen. Jo, PK hittade faktiskt en syndabock. Det var "obehöriga", dvs publiken. De var upphov till sakernas tillstånd. Skrivelsen är ett amatörmässigt hopkok där egentligen allting av relevans saknas. Den är en parodi på hur en undersökning skall bedrivas. Vilka har PK pratat med? Vilka frågor ställde PK? Vilka svarade? Hur svarade de? Hur ingående har PK analyserat Fridas träningsupplägg? Dylika och liknande frågor skulle ha ingått i rapporten. Detta för att ge en klar bild över vad som hänt. Igår blåste PK till reträtt. Då meddelade plötsligt PK via Björn Rosengren att man skall utreda (?!) omständigheterna i samband med Fridas skada. Då undrar vän av ordning - vad i h-e gjorde PK i samband med första skrivelsen. På vilka grunder fabricerades den famösa rapporten per den 17 juni. Och hur många rapporter kommer det att bli? Det är hög tid att PK ställer sina platser till förfogande.Förtroendet är förbrukat. Det är också hög tid att låta en oberoende kommission ta över ärendet.
Christer Franzén
PS Samtidigt kan den oberoende kommission utreda varför PK ansåg ringvraket Riddick Bowe kurant för match i Karlstad för några år sedan. Läs mer →Publicerat i: Info, Dambox, Proffskommissionen, Frida Wallberg
Publicerat den 01/07 -13
I en tidigare krönika efterlyste jag att en oberoende kommission måste utses med syfte att undersöka omständigheterna i samband Frida Wallbergs otäcka knockout. Jag befarade nämligen att om Prokommissionen med herrar Rosengren och Johansson själva skulle stå för undersökningen så skulle det bli en vitmålande historia. Så blev det också. Prokommissionen har levererat en rapport som bara går ut på att skydda sig själva och som dessutom i de mest relevanta delarna är direkt lögnaktig. Se exempelvis avsnittet "Händelseförloppet efter matchen". Jag hoppas innerligt att Kampsportdelegationen slänger aktstycket i papperskorgen och startar en egen utredning. Det finns en mycket avslöjande intervju på kampsportsajten kimura.se. Det är en akutskötare som berättar om händelserna i ringen efter knocken. Det framkommer fullkomligt häpnadsväckande uppgifter om matchläkaren. Inte bara om hans närmast kriminella passivitet utan också att galan fick flyttas fram tidsmässigt därför att han låg hemma och sov när han borde varit på plats inför tävlingarna.
Rapporten har f.ö. så många brister att den är en ren parodi. Rosengren som annars är en slipad herre, och van att formulera sig elliptiskt, måste ha haft panik.
Prokommissionen har utvecklats till en stat i staten. Den har i praktiken endast bestått av herrar Björn Rosengren och Olof Johansson. De har nogsamt bevakat sina revir och inte släppt in någon för exempelvis för inskolning. De tillsattes under proförbudets tid då de endast behövde agera brevlåda. Det finns naturligtvis ingen i boxningssverige som vågat ifrågasätta dem eftersom ingen velat riskera att utsättas för den Rosengrenska tordönsvreden eller risken att hamna i den numera nedlagda skriften Boxning. Olof Johansson, eller Tjuren från Horred, som han gärna kallar sig, hade den otäcka vanan att ta heder och ära av folk i spalterna om någon misshagade honom.
Minns att det var de här två herrarna som gav arrangörerna... Läs mer →Publicerat i: Info, Proffskommissionen, Frida Wallberg
Publicerat den 23/06 -13
Detta år återfanns tre svenskar i truppen. Det var KG Norén (Redbergslids BK), Olle Tandberg (Djurgårdens IF) och Erik Ågren (Narva BK) plus boxbasen Oscar Söderlund som reseledare. I Europalaget ingick också fyra deltagare från Italien och en från Ungern. Tyskland var den starka boxningsnationen, men de tyska boxarna var naturligtvis inte välkomna eftersom utbytet skedde under brinnande krig, även om USA vid tidpunkten inte var stridande part. Flygtransport var inte att tänka på så överresan till Staterna blev lång och besvärlig.
Rom var en av stationerna på vägen och där var laget tingat för matcher, Erik och Olle vann, medan KG nådde oavgjort. USA-matcherna avverkades den 10 april i Chicago och den 17 april i Nashville. I Chicago representerades Team USA av de lokala Golden Glovesmästarna. I Nashville hämtades det amerikanska manskapet från segrarna av Southern Golden Gloves. Den första tävlingsomgången slutade 4-4. Ågren lyckades inte dyrka upp en expert på låsning. Förlorade gjorde även KG Norén om än mera tveksamt. Däremot hade Olle Tandberg inga problem i sin match. Drygt 22 000 fanns på läktarna i fläskpackarstaden. I Nashville triumferade Europa med hela 7-1. Enda förlusten kom då ungraren Lajos Szigeti tvingades lämna w.o. Tandberg slog knockout medan Ågren och Norén poängvann. En vit tungviktare med nyp var ett eftertraktat byte i USA och Tandberg fick anbud att stanna kvar i Staterna och gå över till proffsbanan. Han hade dock sedan ett par år tillbaka en tyst överenskommelse med Nalenpappan Topsy Lindblom som manager. Övergången skulle ske efter sommarolympiaden i Helsingfors 1940. Det var ett OS som inhiberades med anledning av kriget och därmed rök Sveriges säkraste guldmedalj.
Inför avresan stående från vänster: Erik Ågren, KG Norén, Lajos Szigeti och Olle Tandberg.
//CF
Tack till János för det ungerska materialet. USA-kamperna fick stor uppmärksamhet i... Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher
Publicerat den 19/06 -13
Frida Wallberg lär bli en följetong. Det finns många underliga saker i samband hennes preparering inför VM-fighten som måste undersökas. Hon lär ha fått mycket påskrivet av tunga manliga sparringpartners. Där finns också märkliga uppgifter om flera kilos bantning innan kampen. Detta trots att hon var tämligen rund runt midjan under matchen. Det pratas om skadeproblem m.m. Kanske borde hon rentav fått startförbud. Den som önskar kan botanisera bland hennes egna uppgifter på Facebook, Instagram och Twitter. Det är en ganska beklämmande läsning. Hur ska svenska proffsboxningskommissionen bete sig här? De lever ju i symbios med arrangörerna. Ta bara det vedervärdiga exemplet med ringvraket Riddick Bowe. Han kontrakterades till en Karlstadgala för några år sedan. Arrangörerna, med Anders Holmberg i spetsen utlovade dessutom Evander Holyfield på samma tillställning. Prokommissionen gav alltså grönt ljus för den ringmärke Bowe att få match i en svensk ring. Björn Rosengren och Olof Johansson sade inte ett pip. De lade inte in sitt veto. Och hur skulle det gå till? De är ju bästa kompisar med Holmberg. En Holmberg som nu sitter i Svenska Boxningsförbundet styrelse. Det är inte bara i staten Danmark något är ruttet, för att göra en parafras på Shakespeare.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Proffskommissionen, Frida Wallberg
Publicerat den 15/06 -13
Personligen blev jag inte särskilt förvånad över Frida Wallbergs förlust. Det har varit för mycket turbulens runt henne, med märkliga tränare- och managerbyten och fokus på struntsaker som rondtjejers vara eller icke vara, för att jag skulle bedöma matchen som given. Hon såg dessutom inte helt genomtränad ut. Det som hände då matchen var över är ingenting mindre än en skandal och skuggan faller tungt över Proffsboxningsförbundet. Ordförande Rosengren säger till SvD att regelverket följdes till punkt och pricka. Jaså, varför dröjde det då så länge innan Frida forslades till sjukhus för vård? Vad gjorde matchläkaren? Vad gjorde sekonderna? Det här måste bli föremål för en offentlig utredning.
Matchläkarens roll i dramat är beklämmande och uppseendeväckande. Han är i det närmaste helt passiv. Han står och håller upp Frida när hon omedelbart borde ha lagts på golvet. Läkaren som skall vara expert förstod inte ett uns av allvaret. Det gjorde däremot Prazaks ringhörna. De var de första som insåg att Frida var allvarlig skadad. Gänget kring Frida var lika märkligt passiva som läkaren.
Som sagt det här kräver utredning av oberoende part inte av Proffsförbundet själva.
Att Fridas tid som aktiv boxare är slut betyder inget. Det viktigaste är att hon återfår sin hälsa och med stolthet kan blicka tillbaka på sin ärofyllda boxningskarriär.
//CF Läs mer →Publicerat i: Uncategorized, Matcher, Dambox, Proffskommissionen, Frida Wallberg
Publicerat den 13/06 -13
Frida Wallberg som snart skall försvara sitt WBC-bälte har förorsakat lite massmedialt buller. Detta eftersom hon anser att det är sexistiskt att anlita rondflickor. I stället kräver hon manliga dylika. Det låter ju nobelt, ädelt, feministiskt och jämställt. Varför användandet av rondpojkar skulle vara mindre sexistiskt lämnas dock obesvarat. Frida trodde säkert att hon var militant i sin hållning, men någon borde talat om för henne att manliga skylthållare inte är något nytt. Det var nämligen så det började. Manliga figuranter har genom åren uppträtt i allt från smoking till boxningsutstyrsel. Frida själv är inte helt främmande för att exponera sig. Hennes officiella hemsida innehåller inte så mycket boxning, men desto mer foton på Frida där vi ska begapa hennes utseende. Hon använder inte linne när hon boxas utan kör med tvådelat. Är det någon som undrar varför. Betrakta också fotot som återfinns på BoxRec (bifogas nedan).
Det är inte taget av någon paparazzi i ett obevakat ögonblick utan en form av officiell promotionbild. Notera den vulgära tatueringen som sträcker sig mot underlivet. Sexism, någon? Gör man en dylik tatuering och låter exponera sig och den så har man objektifierat sin person. I ordets alla betydelser. Att då snacka om sexism i förhållande till rondtjejer blir enbart bisarrt och en förolämpning mot de kvinnor som medverkar som sådana. Fridas definition av sexism är lite svår att följa. Men det viktigaste var kanske inte att tänka klart utan att göra reklam inför galan. Det är bara att hoppas att rondkillen (i singularis eller pluralis) får någon form av ersättning. Om inte, så blir det exploatering av arbetskraft. Pseudofrågor är intressanta som samhällsfenomen eftersom de säger en hel del om de som driver dem.
Fotot från BoxRec.com
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, DDD, Dambox, Frida Wallberg
Publicerat den 11/06 -13
I det nyligen avslutande Europamästerskapet fick den mångfaldige holländske mästaren Peter Mullenberg äran att inta prispallens silverplats i klassen 81 kg. För drygt fem år sedan blev han finalbesegrad av Erik Skoglund. Det var i Danmark och Hilleröd Cup. Sedan blev det skilda vägar och världar. Erik valde den törnebeströdda professionella karriären och går inom kort sin sjuttonde kamp med bar överkropp. Om man får ge sig in på kontrafaktiska tankelekar så hade Erik varit en stark medaljkandidat i Minsk, eller hur?
En presentation av Mullenberg, militär i det civila, återfinns här.
När vi ändå är inne på ämnet The Swedish Connection, så hade guldmedaljören i 91 kg Aleksej Egorov från Ryssland inga problem med Uppsalas Demba Dumbaya. Mötet ägde rum under Ge-Be 2012 i Helsingfors.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, EM, Matcher
Publicerat den 10/06 -13
Sörjd! Saknad! Någon som minns dem? De gamla hederliga klubbgalorna? De som utgjorde svensk boxnings ryggrad och exekverades inför fulla hus i ortens Sporthall, Folkets Hus/Park, Godtemplarlokal eller liknande. Klubbarna hade alltid publikdragande namn på programmet, med en härlig blandning av allt från nybörjare till internationellt meriterad elit. Plus, naturligtvis. Den den lokale favoriten, han som kanske mera sällan kunde boxas, men som alltid bjöd på härlig underhållning. Han som ensam drog hela ståplatssektionen till arenan. Vill man se boxning idag, såvida det inte rör sig om landskamper och mästerskap, måste man dessvärre ta sig ner i någon sunkig källarlokal där ”publiken” består av ledare och funktionärer.
Låt oss blicka bakåt. Här har vi exempel på en fin gala från den gamla goda tiden. Den utkämpades på Malmös boxningsarena Amiralen 1975 och innehöll den fina blandningen av landslagsmän, svenska och danska mästare eller blivande dylika, EM-folk och påfriskande nybörjare. I detta fall fina pugs som Arto Parri, Bo Persson, Paul Nyman, Ib Bötcher och Jens Schlütter/Schlyter. Notera även speakernamnet, Elvir Göransson. Känd domare och SBF:s ordförande 1977-78. Han efterträddes av, eller snarare kuppades bort, av falangen runt Björn Rosengren. Men det är en annan historia.
Hjärtligt tack till en av dramits personae Carl Falkenberg som skickade program och information.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher
Publicerat den 09/06 -13
Europamästerskapen är över för denna gång. De ädla medaljerna hamnade i Azerbajdzjan, Holland, Irland, Moldavien, Rumänien, Ryssland, Tyskland, Ukraina, Vitryssland och Wales. Om Holland, Irland och Moldavien kan, varför kan inte Sverige??? Resultat och information återfinns här. Informationshanteringen var bedrövlig i början av turneringen men tog sig efterhand. Läs mer →Publicerat i: Info, EM
Publicerat den 03/06 -13
Clarence Goyeram är varken den förste eller siste boxaren i blå-gult som blivit rökt redan i inledningsomgången på Europamästerskapen. Det har närmast utvecklats till en tradition. Av någon anledning har alltför många underpresterat i EM-sammanhang. Låt oss dock inte försjunka i dysterhet över detta. Det finns också en annan sida av saken. Sverige har faktiskt erövrat ett gäng medaljer under de fyrtio turneringar som mästerskapen pågått sedan starten 1925 i Stockholm. Sammanlagt har det blivit 39 styck ädla genom åren.
De har fördelats på 10 Guld, 10 Silver och 19 bronsbleckor. Då har jag inte räknat in det s.k. Krigs-EM 1942 i det ockuperade Polen. Det var en turnering som med rätta har annullerats i efterhand.
Första guldet kom direkt. Det blev dessutom hela tre stycken i Stockholm 1925. Den senaste guldtrissan hängdes om halsen på Roberto Welin i Göteborg 1991. Nio av de tio silvermedaljerna kom mellan 1925 och 1955. Därefter rådde det silvertorka fram till 2008 då Salomo N´tuve lyckades i Liverpool. Tio av de nitton bronsen hämtades fram t.o.m 1953. Sedan dröjde det till 1979 innan Roger Andersson knep en dylik i Köln. Senaste gången det blev en tredjeplats var år 2000 då Andreas Gustafsson kunde bestiga pallen i Tammerfors.
Främste guldplockare har varit Olle Tandberg (1937 och 1939), d:o silver Stig Sjölin (1949 och 1955).
Totalt sett råder rena anemin under 2000-talet vad avser EM-medaljer.
För specifika resultat - se under Mästerskap/Landskamper respektive år.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, EM
Publicerat den 02/06 -13
Det var inte helt oväntat. Den ende blågule deltagaren åkte ut redan i preliminäromgången. Det är en sak att vinna Angered Cup, en helt annan att äntra EM-ringen. Clarence Goyeram förlorade med samtliga domarröster mot tysken Artem Harutyunyan. Artem blev tysk mästare 2011 och han ingick i årets segrande lag i Bundesliga. Där besegrade han för drygt ett halvår sedan även Anthony Yigit. Är det någon som tror att det går bättre i höstens VM för Clarence och de (eventuellt) övriga?
Resultatrapporteringen från EM i Minsk är bortom all kritik. Man kan jämföra den med informationen från ishockey-VM som avverkades för någon månad sedan. Där kunde man ta del av en minut-för-minut-rapportering för varje match. De lokala EM-arrangörerna i Vitryssland har en död hemsida och det europeiska förbundet tycker det är roligare med diverse foton på potentater.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, EM
Publicerat den 27/05 -13
I London (25 maj) möttes engelsmannen Carl Froch och dansken Mikkel Kessler i en bra match som avsåg IBF och WBA-titlarna. Det finns faktiskt en svenskanknytning till dem bägge. Under ungdoms- och junioråren gick Kessler fyra matcher mot två svenska pugs. Han gjorde hat-trick på Said El-Tahan från Lunds BS, med vinst på poäng, TKO respektive diskning! Kessler stoppade dessutom BK Kellys Danyel Güngör i första ronden. Den matchen ingick i Nordiska juniormästerskapen. Kessler är en av de bättre boxarna som kommit från Danmark, men tycks nu ha nått vägs ände. Carl Froch gav inte Roger Pettersson en chans i Copenhagen Cup år 2000. På annat håll, Stockholm närmare bestämt, var den en kampsportare, som hamnade i klistret. Lyckligtvis var det ingen olympisk boxare denna gång. "Känd av polisen" som det brukar heta.
Om detta finns det mycket på nätet - en sammanfattning här. Trist. Därför att det kastar skit även på de seriösa utövarna.
Min lilla brottskatalog för ett tag sedan gav anklang. Hårresande historier angående olika boxares extraaktiviteter utanför ringarna kom mig tillhanda. Nu kan vi också lägga kategorin mord till "meriterna". Det rör visserligen inte om någon elitboxare. Han skulle väl närmast ingå i gruppen seniorer klass B. Men, ändå...
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 24/05 -13
Gott folk! Ytterligare ett stort steg har tagits. I skrivande stund återfinns 10 004 matcher i databasen. Där hittar ni också 5 712 pugs. Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 22/05 -13
Under den gångna helgen var BK Swings Love Holgersson i England. Där besegrade hon ABA-mästarinnan Stacey Copeland från Stockport. Stacey har en intressant bakgrund. Hon är dotter till Eddie Copeland, också han ABA mästare (1979). Eddie spåddes en lysande karriär som proffs och var på god väg fram till en elakartad ögonskada som satte punkt. Numera tränar han sin dotter. Det planeras en film om Eddie vilket framgår av denna information och detta klipp. En notis om Loves match mot Stacey återfinns i avisan från Dalarna. Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Dambox
Publicerat den 19/05 -13
SM gick för andra gången utanför Kungliga Hufvudstaden och handpåläggningarna utfördes i Göteborg, närmare bestämt i Lorensbergs Cirkus. Förra gången det begav sig utanför Storstan var 1934, även då stod värdskapet i Göteborg. 1949 års tävlingar var ett litet jubileum - 30:e SM-upplagan sedan start. Mästerskapet saknade inte dramatik. Det korades nya guldmän i hela sju viktklasser. Den ende som lyckades försvara sin värdighet var "det ungdomliga blåsvädret" Ingmar Burjström i flugvikt. Gammal i prislistan var också Bertil "Benet" Ahlin, men det var i en ny viktklass. Tre av titlarna gick till Stockholm (Örnen två och Djurgården en), resten spreds från Lund i söder till Malmberget i norr. Akilles från Norrköping blev bästa klubb. Mästarna är förevigade i Rekord-Magasinet. Notera den härliga koloreringen...
Ett nytt namn placerades sig i rampljuset med ett guld i mellanvikt. Det var Värnamograbben Stig Sjölin som några månader senare skulle gå en jämn kamp mot den ungerske legendaren László Papp om Europatiteln. När Papp utropades som segrare utbröt EM:s värsta publikprotest. Däremot gjorde silvermedaljören från OS 1948 en skral insats under SM. Gunnar Nilsson åkte trots hemmaplan.
En märklig incident inträffade under den ena semifinalmatchen i bantamvikt. Åke Månsson (Hälsingborgs BS) och Torsten Persson (Halmstads BS) hade inte hunnit avverka två minuters boxning innan de skallade ihop så illa att matchen bröts. Månsson förklarades som vinnare då han ledde något på poäng, men var så illa åtgången att han fick lämna w.o. i finalen. SM-resultaten återfinns här och segrarna såg så här prydliga ut.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: SM, Foton
Publicerat den 14/05 -13
Den engelska synen på nationsutbytet i Vaggeryd. I rapporten poängteras att England vann fyra matcher; "England secured four wins to Sweden's five at a dual international in Vaggeryd on Saturday, with a mixed team of boxers including several making their international debuts".
Team manager Martin Webb said: 'The majority of the England team were making international debuts in this dual match, and the experience gained will prove vital as they progress. This was also the first time an England team had performed under the new 10-point AIBA scoring system - with three judges in operation - which was useful for both the boxers and support staff.'
Läs vidare här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Landskamper
Publicerat den 12/05 -13
På SBF:s hemsida bjuds det som vanligt på mager kost kring aktuella ämnen. För landskampen i Vaggeryd den 11 maj får man anlita andra källor. Som exempelvis nätavisan Värnamo.nu. Där finns flera artiklar och foton från nationsutbytet. Värnamo.nu sammanfattade som följer: "Summa summarum var det svårt att reda nu se hur svenskar och framför allt engelsmän ska kunna få fram slagkraftiga besättningar till nästa OS ur de landslagstrupper som vise upp sig i Vaggeryd – med ett och annat glädjande undantag".
Sverige vann med 5-4 i en kamp där även en diplommatch (!) ingick. Resultat här. Det var den tredje dusten mot Albions söner och döttrar inom loppet av några månader. I det engelska laget bytte man raskt manskap från de två tidigare landskamperna i februari. Endast en av dem, Josh Kelly, erhöll förnyat förtroende. Då vinst, nu förlust mot Clarence Goyeram.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Landskamper
Publicerat den 10/05 -13
Norges Bokseforbund meddelar:
En av våre beste boksere gjennom tidene; Tore Magnussen (f. 1938) sovnet inn på søndag [i.e. 5 maj]. Han gikk 249 kamper som amatør med med 193 seire og 56 tap. Han ble norsk mester hvert år fra 1958 til 1965 og fikk kongepokaler i 1962 og -65. Nordisk mester ble han i 1965. Han var i de profesjonelle rekkene i perioden 1965 - 1972 med 29 kamper og 15 seire. Han tapte i EM-tittelkamp mot Pedro Carrasco i 1969.
Som amatör mötte han en hel del svenskar, bl.a. i form av två landskamper. En del av svenskmatcherna, men inte alla, återfinns här.
Han led i många år av Alzheimers.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 05/05 -13
Malmöavisan Sydsvenskan är ofta på alerten när det gäller boxning. Så även denna gång. Tidningens reporter har besökt ett träningsläger för den talanggrupp som har siktet inställt på nästkommande OS. Djupt ner i Baltiska hallen svettas det för en eventuell resa till Rio de Janeiro 2016. Expressen/KvällsPosten fyller på. De informativa artiklarna kan ställas i kontrast till det ordflöde som kommer från SBF:s ordförande på förbundets hemsida. Därifrån serveras det inte så mycket perspektiv på tillvaron, däremot en massa namedropping. Och, naturligtvis, det sedvanliga kompisfotot. För den som ändå orkar - varsågod. Syftet med dessa ordförandekrönikor undgår mig.
I talanggruppen ingår Agnes Alexiusson (Värnamo BK), Ida Lundblad (TiFa BC), Patricia Berghult (Höllvikens BK), Love Holgersson (BK Swing), Oliver Flodin (Vaggeryds BK), Nurbo Bozan (IFK Linköping), Clarence Goyeram (IF Göteborg Team Box), Loran Batti (Upsala IF) och Hampus Henriksson (IF Göteborg Team Box).
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 26/04 -13
Den nye rikstränaren har nominerat den trupp som skall försvara de blå-gula färgerna under EM för herrar. Mästerskapet avhålls i vitryska Minsk i början av juni. Deltagandet blir en (1) man stort! Det kan man kalla en satsning på framtiden. Så illa har det inte varit sedan 1977 då EM gick i östtyska Halle. Någon som minns DDR? Dåvarande SBF sa blankt nej till svenskt deltagande med hänvisning till de vanliga ursäkterna. Det var nästan lika dåligt i boxningssverige då som nu. Efter protester godtogs tungviktaren Thomas Blidh som svensk representant om hans klubb betalde resa och uppehälle. Känns det igen?! Han kom i väg, men tvingades tävla i klubbdräkt!!! Den svenskanknytning som fanns var en flagga fastsydd på byxorna. Epilogen blev lika dyster introt, Blidh åkte ut på direkten mot en bulgar.
Den ende svenske pugilisten kommer att ledsagas av två (2) ledare, varav rikstränaren är den ene av dem. Naturligtvis...
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, EM
Publicerat den 25/04 -13
Snabbmat är inte bra för hälsan. Det har den mycket talangfulla My Holgersson fått erfara. En dålig kebab har givit henne men för livet, men samtidigt återförde den henne till boxningen. Det kan man kanske kalla dialektik i tillvaron. My hade en fin diplomkarriär innan hon lockades över till bollsparkeriet. Nu är hon åter i ringen och det skall vi vara tacksamma för. Tillsammans med sin syster Love är de Sveriges främsta hopp inför framtiden. Läs vidare i Arbetarbladet. Läs mer →Publicerat i: Info, Dambox
Publicerat den 23/04 -13
Efter SM följer som sig bör intervjuer. Här bjuds på en bukett artiklar från diverse lokalblad med medaljörer från årets Senior-SM. Varsågoda! Vi börjar dock med någon som inte fick vara med. Ingen vågade möta Sverigeettan Love Holgersson. Hon har dessutom en del intressant att säga om SBF. Guldet i 49 kg gick till IFK Linköpings Klas Jansson. Röst och rörliga bilder med Ida Lindblad från Tifa BC som stod högst på prispallen i 60 kg. BK Ringens Sander Lauritsen gjorde en lyckad comeback som höll hela vägen. My Holgersson BK Falken behövde inte förta sig för att hämta mästerskapstecknet. Albin Albinsson "överträffade sig själv" och var glad för sin bronspeng. Lite oklar klubbtillhörighet för Albin. I artikeln sägs Vänersborgs BK, i SM-rullorna noteras han för IK Ymer (Borås). Riktigt lika glad var inte Malin Hermansson från hemmaklubben BK 1925. Ansåg att hon vann. Däremot hade BK Trims Johnny Iwersen inga synpunkter på sin finalförlust i supertungvikt.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, SM
Publicerat den 22/04 -13
Nya Wermlands Tidningen har idag (22/4) en artikel om guldmedaljören i supertungvikt Modo Sallah. Den är betitlad "Direkt från fängelset till sjunde SM-guldet". Han har nyligen avtjänat straff för guldrån. Det är på sätt och vis hedervärt att Sallah står för det han gjort vilket brukar annars vara ovanligt. Det fanns dock inte mycket att dölja eftersom orsaken till hans frånvaro varit en s.k. officiell hemlighet. I artikeln kunde tillagts att han tidigare även varit dopingavstängd, detta i likhet med ytterligare en av årets guldmedaljörer på herrsidan. Boxning och brottslighet har dessvärre varit ständiga följeslagare genom åren. SBF har alltid mörkat eller försökt bortförklara saken när den kommer på tal. Detta trots allt fint prat om "värdegrunder"... Jag tror faktiskt att svenska boxare på elitnivå eller strax under har avtjänat hela straffskalan i Brottsbalken, möjligen är överlagt mord undantaget. I övrigt finns där folk som dömts för dråp, mordbrand, grovt och andra rån, grov och annan misshandel, torpedverksamhet, narkotikabrott, häleri, stölder och andra tillgreppsbrott, hallickverksamhet, rattfylla och hela skalan neråt. För kort tid sedan greps en tidigare svensk mästare, landslagsman och proffsboxare. Han kommer att få fri kost och logi på skattebetalarnas bekostnad under några år framöver. Han var stor entreprenör i narkotikabranschen. //CF Läs mer →Publicerat i: Info, Kriminalitet
Publicerat den 20/04 -13
Man kan inte precis påstå att SBF vårdar sin allt glesare publik. Vore det för mycket begärt om vi som inte är på plats i Karlstad också blev informerade. SM är nu inne på sin andra dag och det vi har fått till buds är gårdagens resultat på förbundets hemsida. Inget mer - förutom någon slags skryt av den nye rikstränaren att vi kan följa matcherna live. Det kan vi definitivt inte. Vad gör den som är pressansvaring? Talar vederbörande bara med lokaltidningarna? Varför finns det inte någon som har till uppgift att förmedla ett rond-för-rond referat av VARJE match. Direkt efter varje kamp skulle vi ha matchbilden klar för oss. Då kanske vi också skulle få svar på varför matcherna är så ojämna. Speciellt tydligt är det på damsidan. Är klasskillnaden så stor på elitnivå? Då har den nye rikstränaren mycket att jobba med. Även på herrsidan är differensen påtaglig. Endast några få matcher kan resultatmässigt betraktas som jämna. Läs mer →Publicerat i: Info, SM
Publicerat den 18/04 -13
Inför Senior-SM i Karlstad 19-21 april. Här följer några länkar till läsvärda artiklar om några som bär gulddrömmar. Först i raden är mästerskapens ålderspresident Carl Jörneklint från Oskarshamns BK. Han har varit med sedan Hedenhös och jag håller tummarna för att han skall få kröna sin bana genom att få stå högst på prispallen. Norah Guzlander från Halmstads AIS vill visa att hon är bäst i riket. Så även BK 1925:s Malin Hermansson. Silver i fjol, ädlare valör i år? Johnny Iwersen BK Trim har planer för omstörtning i supertungvikten. Guldet hägrar även för IFK Linköpings Klas Jansson.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, SM
Publicerat den 18/04 -13
Den 3 december 1954 strömmade drygt 5.100 förväntansfulla åskådare till Mässhallen i Göteborg. Ungern som var Europas ledande boxningsnation med den fenomenale László Papp i spetsen stod för motståndet. Det var ingen officiell landskamp, men det var gott nog. I det svenska laget ingick namn som Roland Weissbrodt (som blev bortdömd), Stig Johansson (som vann) och Thörner Åhsman (som förlorade). Huvudnumret var naturligtvis Sjölin mot Papp. De hade tidigare mötts under EM 1949 i Oslo. Den gången protesterade publiken vilt mot den Pappska segern. Det behövde de inte göra denna gång. Papps viktoria var klar. Han ansåg att Sjölin gått tillbaka sedan förra mötet, medan Sjölin tyckte att Papp blivit bättre. Sjölin tvingades ställa upp med en ögonblessyr. Papp undvek att slå på det skadade ögat. Han menade att det hade varit osportsligt att vinna en match på det sättet. Andra tider andra ideal... Fjäderviktsmatchen tvingades utgå. Lennart Binnberg krockade mot ett träd (!) på väg till galan, så istället för ringbesök blev det sjukstugevisit. De ungerska tidningarna hade stor bevakning av Göteborgsduellen. Här följer smakprov på detta.
Jag tackar János Erdei för det ungerska materialet.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Foton
Publicerat den 16/04 -13
Möt Stig Johansson från Lidköping och den lokala klubben KK All Round. Han blev juniormästare 1951 och svensk mästare 1955, därtill landslagsman. Stig är en av de få svenskar som besegrat Lennart Risberg. Det är alltid lika trevligt när slocknade stjärnor uppmärksammas i tidningarna.
Här är Stig i en intervju för Lidköpingsnytt.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, porträtt
Publicerat den 14/04 -13
Visserligen bara proffsboxning, men... Tre svenskar på samma program utomlands. Bara det vore värt en mässa. Det är en sällsynthet som kräver en tillbakablick till 1920-talet, men det kan vi fördjupa oss i en annan gång. Här bara en kort kommentar över trions agerade den 13 april.
Hur mycket jag än gillar Erik Skoglund så var hans insats denna afton en klar besvikelse. Visst, han vann, klart t.o.m., men det var trögt, fantasilöst, entaktat och stelt. Det såg definitivt inte bra ut för framtiden. Jag förstår varför stall Sauerland varit så överbeskyddande av Erik. Att vinna någon slags kufisk ungdomstitel är en sak, att vinna något mer prestigefyllt en annan. I lördags såg den vägen ut att bli lång. Oscar Ahlin är en kille som jag skarpt gillar, han sprider en positiv anda omkring sig som är nära nog unik inom boxningen. Oscar dunkade enkelt ut en norrman som såg ut som om den fyrkantiga ringen var en nyhet för honom. Oscar kan nå långt, men då måste han först inhandla den lilla detaljen som kallas gard. Utan en sådan kommer han inte långt. Det är en sak att knocka noviser, en helt annan att ställa upp mot någon som kan gamet. Anthony Yigit var för min del kvällens mest positiva behållning. Visserligen mötte han en slagpåse som var inkallad för att förlora, men det var sättet på vilket Yigit exekverade matchen som imponerade. Den upphaussade dammatchen bar nästan alla rekvisit för en fix. Den omsusade och rundlagda amerikanskan hade inga som helst andra intressen än att hämta gaget. Hon stolpade omkring i ringen som vore hon drogad. Det hela stank!!! Det var proffsboxning när den är som sämst.
Avslutningsvis ett par ord om TV-kommentatorerna. Orden far som fåralortar ur deras munnar. Deras pladder stör upplevelsen. Varför tror Roger Pettersson... Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher
Publicerat den 12/04 -13
Den 29 april 1938 bjöds det på elitboxningar i Berlins Deutschlandhalle inför cirka 10 000 åskådare. De bästa amatörerna från tio europeiska nationer drabbade samman för att kvalificera sig till det Europalag som skulle möta USA i Chicago och Minneapolis. Det var den amerikanska tidningen Chicago Tribune som tagit initiativet till utbytet mellan Europa och USA. Första kampen gick redan 1931 då den gamla världen representerades av det franska landslaget. Chicagomatcherna gick alltid inför stor publik på stadens Stadium. Tre svenskar hade fått äran att nomineras till kvalmatcherna. Det var Kurt Kreüger (IF Linnéa), Olle Tandberg (Djurgårdens IF) och Erik Ågren (Narva BK).
De två senare tippades allmänt bli uttagna till Europalaget. Den uttagningskommitté där bl.a. SBF-bossen Oskar Söderlund [Glokar Well] ingick behövde dock inte fundera länge över det blå-gula inslaget. Det blev platt fall och tomt intet. Erik Ågren praktknockades av Herbert Nürnberg. Tysken satte igång med en minuts bombardemang som medförde fyra räkningar och avslutade med en rungande vänstersving mot käken. Det tog flera minuter för Ågren att åter komma till sans och av matchen mindes han inget. Kurt Kreüger förlorade mot en polack efter att ha varit i golvet flera gånger. Olle Tandberg mötte för tredje gången tysken Herbert Runge. Han förlorade en jämn och bra match på delat domslut. Olle blev uttagen som reserv i Europalaget, men den platsen lockade inte. Han ville hellre hem och lira fotboll i Värtan. Hur slutade kampen mellan den gamla och nya världen? I Chicago förlorade Europa med 3-5. I Minneapolis gick det betydligt bättre. Segern uppgick till förkrossande 8-0, men motståndet var där betydligt beskedligare.
/texten hämtad från mitt bokmanuskript med arbetsnamnet "De gyllene åren"/
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher
Publicerat den 09/04 -13
En uppgiven och demoraliserad Kennedy Katende framträder idag i Sundvallstidningen Dagbladet. Han är skadad och dyster till sinnes. Boxningskarriären har gått i stå. Det blir inget SM. Katende kommer inte så mycket längre som amatör och han är naturligtvis inget proffsämne. Eftersom proffsboxning är betydligt mer affär än sport så måste man vara spektakulär för att lyckas. Det är få svenska proffsboxare som förstått den saken. Prio ett är att sälja biljetter. Saknas karisman och knockoutslaget är man körd redan innan start. Det är nog lyckligast för Kennedy Katende om han i framtiden ägnar sig åt sin affärsdröm. Svensk amatörboxning bör tacka honom för den tid som var och de tjänster som utförts.
Ta del av intervjun här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 07/04 -13
Den tyska turneringen Girls Cup avgjordes för femte gången. Matcherna utkämpades i Hamburg den 1-3 mars 2013. De svenska färgerna försvarades av en officiell trupp från SBF plus en sydsvensk kombination. En del av uppgörelserna finns förevigade i rörliga bilder. I blickfånget noterar vi Tanya Karlsson (Höllvikens BK), Norah Guzlander (Halmstads AIS), Ida Lundblad (TiFa BC), Caroline Laurell (Winning BC), Juliana Söderström (Botkyrka BK) och Helena Envall (IF Linnéa).
Varsågoda...
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, "live", Turneringar
Publicerat den 05/04 -13
Läsarbrev angående boken om Stig Waltersson. Jag tackar och förmedlar det vidare till RINGSIDES besökare.
"Jag har med intresse läst Din bok om Stig Waltersson. Han var en utomordentligt duktig amatörboxare helt i klass med sin namne, Stig Sjölin. Det är en imponerande meritlista han kan visa upp mot oftast mycket kvalificerat motstånd. Boken innehåller också ett fint bildmaterial från karriären och hans privatliv. Där finns många fina matchbilder och fotot där han står med sin mor och systrar tycker jag är helt underbar. Det är ofta mycket intressant att läsa om hur idrottsmän har levt sina liv före och efter en idrottskarriär. Det är synnerligen anmärkningsvärt hur SBF har kunnat missa att ranka Stig bland de 30 bästa amatörboxarna i Sverige. Som du framhåller är det också typiskt att Bosse Högberg ofta fick stora rubriker i pressen som en stor boxare, trots att han besegrades av Stig Waltersson fem gånger av fem möjliga.
Men skötsamhet och ett socialt anpassat liv väcker ofta inget större intresse i massmedia. Jag hoppas Stig har ett lugnt och skönt liv på ålderns höst. Stig var född 1937 i december, jag själv året innan i samma månad. Jag såg att han deltog på Svenska Juniormästerskapen några veckor efter vi boxat Skånska JM i dec -55. Troligen hade jag fått erbjudande om att starta i JSM det året, men jag jobbade på en mekanisk verkstad dagtid och gick på yrkesskola kvällstid, så boxträningen fick komma i andra hand. Min klubbkompis Bror Frodig, som förlora mot Valentin Johansson i semi i Skånska JM, åkte till JSM det året. Mina kompisar hade jag framförallt inom fotbollen och jag var ganska ensam att gilla boxning, så det var en annan orsak till att det blev en kort boxkarriär för min del. Annars föddes och växte jag upp vid... Läs mer →Publicerat i: Böcker, Info
Publicerat den 02/04 -13
Efter att ha testkörts under ett par månader publicerades den första artikeln på RINGSIDE den 3 april 2012. Under premiäråret har 8.464 matcher och 5.028 boxare förtecknats. Samtliga svenskmatcher från de stora mästerskapen – OS, VM, EM, NM – återfinns under respektive kategori. För landskamper och svenska mästerskapsfinaler återstår ännu några årtal att förteckna, men det mesta är redan inlagt. Ni besökare hittade snabbt till RINGSIDE och er hemvist avspeglar ett boxningssverige i miniatyr. Majoriteten kommer från de stora distrikten Stockholm, Skåne och Göteborg. Speciellt i Skåne tycks man värna om svensk boxningshistoria. Strömmen av besökare avtar ju längre norrut man kommer. Internationellt toppar de nordiska länderna, med Finland främst. Därefter följer Ungern, USA och Tyskland. Glädjande nog varar besöken ovanligt läge för att vara på webben där det mesta är sekundsnabbt.
Jag var helt säker på att dokumentationen över de svenska boxarnas insatser skulle generera intresse, däremot hade jag inte förutsett att RINGSIDE även skulle fylla en social funktion. Det är åtskilliga som har hittat sin far, farfar/morfar, morbror/farbror, gamla arbets- och studiekamrater bland matchlistorna. På samma sätt har kontakten med tidigare aktiva varit oerhört trevlig. Jag tackar alla som hittills bidragit med material, foton och information av skilda slag.
Även aktiva pugs börjar finna vägen till RINGSIDE. Där råder det ibland en viss frustration över att inte samtliga deras matcher har noterats. Till dem (och alla andra) säger jag – skicka in kompletta kopior på era startböcker så hamnar ni i en form av ”gräddfil”. Min princip är annars att fördela matcher och boxare så jämt det går över tid. Det finns uppenbarligen en hel del individer ute i bygderna som skryter om att de varit svenska mästare och tillika landslagsmän. Det har jag insett av en del frågor. Där har RINGSIDE en renhållande effekt.
Jag tackar för... Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 26/03 -13
Nordiska mästerskapet (NM) avverkades under helgen i Danmark. För ovanligheten var det en stor framgång för Norge. NM har anor från 1955 och även då stod danskarna för arrangörskapet. Från början var det enbart en seniortävling och under många år var det nationernas bästa boxare som deltog. En god insats på NM var ett slags betyg på att man höll som pugilist. Med åren blev det lite si-och-så med den saken. NM devalverades i betydelse och lades i malpåse efter 1992 års turnering. Totalt blev det tjugu mästerskap.
NM återupptogs som en juniorturnering och år 2000 gjorde damerna sin entré. På spinnsidan blev Sverige direkt ledande nation. År 2009 pånyttföddes NM som tävling för herrar seniorer. Om vi enbart betraktar den ”klassiska” perioden så har Finland dominerat stort, följda av Danmark och Sverige. Norge har nästan alltid tvingats spela andra fiolen.
Låt oss minnas svenska namn som Stig Sjölin, Lennart Risberg, Stig Waltersson, ”Plutten” Persson, ”Jätten” Lundby, Hasse Thomsén, Leo Vainonen, Christer Corpi, Roger Andersson, ”Lillen” Eklund och George Cramne (Scott). Liksom de fina finländarna Olle Mäki, Jorma Limmonen, Tarmo Uusivirta och Kalevi Marjamaa. Från Norge hade vi Bjarne Lingaas, Roy Askevold, Svein Erik Paulsen och Ole Klementsen. Ej heller att förglömma danskar som Ralf Jensen, Jörgen Hansen, Sören Söndergaard, Johnny Bredahl och Brian Nielsen. Huruvida någon av årets guldmedaljörer låter sig minnas om ett halvsekel är väl tveksamt. För svenska resultat genom tiderna se under Mästerskap/Landskamper/NM för respektiver år.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, NM
Publicerat den 20/03 -13
Ett hen har varit i farten igen. Han/hon/den/det har bevistat proffsboxningar i Kristianstad och förfasat sig över rondkvinnorna. Moralpanik har uppstått och krav riktats mot Riksidrottsförbundet (RF) och Svenska Boxningsförbundet (SBF) att de skall förbjuda dylikt snusk. Det hela påminner om de insändare som regelbundet dyker upp i tidningarna där någon stackare kräver stopp för erotik i betalkanalernas utbud. Är det någon som tvingar dem att titta?! Jag upphör aldrig att förvånas över hur många stollar det finns som frivilligt vill ha mer av förbud, censur och tvång. Allt som är obehagligt ska förbjudas när de trosvissa skriker på handling. MEN…
Ju fler förbud som reglerar ett samhälle desto sämre är det. Rondflickornas vara eller icke vara är enbart en fråga för arrangörerna inte för moralpredikanterna inom eller utom RF. Jag hoppas att SBF:s styrelse har tillräckligt med civilkurage för att slänga ärendet i papperskorgen om det skulle hamna på deras bord. RF är fenomenala i sin egen gren - hyckleriet. Idrottsrörelsen är numera en miljardindustri och stora delar av den bör bättre sorteras in under underhållningsbranschen, men RF lunkar på som om det vore enbart knattefotboll de administrerar. Ta bara fallet med det ekonomiskt dopade hockeylaget Leksands IF. I vanliga fall är RF en storproducent av moralkakor, men i detta fall var det hörbart tyst inom RF och dess underavdelning Svenska Ishockeyförbundet.
Om nu rondkvinnorna anses anstötliga var ska då gränsen dras? Och vem skall bestämma den gränsen. En politiker? Något tjänstehen inom RF? Något religiöst samfund? En imam? Då måste rimligen cheerleaders försvinna, likaså idrotter med tajt utstyrsel som brottning, tyngdlyftning och gymnastik. Vi får inte glömma friidrotten. De leder väl ligan över exponerade kroppar. Putande shorts och kameltår gör sig bra i TV. Det säljer. Simsporten tvingas kanske lösa problemet genom att anskaffa heltäckande muslimska badanordningar. De... Läs mer →Publicerat i: Info, DDD
Publicerat den 18/03 -13
Nybörjarmästerskapen som avgjordes under den gångna helgen i småländska Tranås har gamla anor. Den första tävlingen gick i mars 1935. Idén som SBF plockade upp emanerade ursprungligen från IF Linnéa och BK Örnen. Från början var det mera ett slags Stockholmsmästerskap än ett nationellt, men efterhand ökade omfattningen på turneringen. Kriterierna för deltagande har skiftat åtskilligt genom åren både vad avser erfarenhet och ålder. Det är inte alltid Nybörjarnas har levt upp till sitt namn...
När man studerar resultat- och prislistorna genom åren så är det frapperande hur stor avtappningen har varit. Var tog alla talanger vägen? Varför slutade de? Vad gjorde klubbarna för att behålla sina utvecklingsbara boxare? SBF?
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, SM
Publicerat den 14/03 -13
Svensk amatörboxning åderlåts i allt stridare ström. De senare åren har ett dussintal lämnat amatörledet. Det är naturligtvis inte så märkligt eftersom SBF inte har något att erbjuda sina utövare. Den senaste i raden att skriva kontrakt är Sundsvalls BK:s lovande tungviktare Otto Wallin. Han ingår nu i Team Sauerland tillsammans med Erik Skoglund och Anthony Yigit. Anlitas man av Sauerland gäller det att bli lönsam annars blir det enkel biljett hem. Det har många i stallet fått erfara. Vägen till ära och berömmelse är lång och törnebeströdd. Inte ens den mycket lovande Skoglund är ordentligt testad än. Många av dem som går över kan vi beteckna som "hobbyproffs", de gör det som en kul grej. Det blir en skrytvariabel bland kompisar. Flertalet kommer dock aldrig att lyckas nå något som liknar framgång, allra minst pekuniärt. Såvida man inte betraktar det som en succé att snabbknocka några lik från öststaterna. Därstädes finns gått om handelsresande i förluster att vraka mellan. De flesta blå-gula proffs får betala eller ställa upp gratis för att få äntra ringen med bar överkropp. Saknar man sedan de rätta kontakterna (a-la Team Sauerland), ekonomiskt och politiskt, så består framtiden i att kuska runt på och leverera fyrarondare med långa intervall. En sådan samling sker på lördag i Kristianstad. //CF Läs mer →Publicerat i: Info, Proffsboxning
Publicerat den 05/03 -13
Boxningsdelen av de Olympiska spelen gick i den imposanta Deutschlandhalle i Berlin mellan 10 och 15 augusti 1936. För första gången användes två ringar för att genomföra tävlingarna. En annan nyhet var att boxarna tvingades väga in inför varje match och inte enbart vid turneringens början. Sammanlagt kom 179 boxare till start, varav fyra svenskar.
Segare i de olika klasserna blev:
Flugvikt: Willy Kaiser, Tyskland
Bantamvikt: Ulderico Sergo, Italien
Fjädervikt: Oscar Casanova, Argentina
Lättvikt: Imre Harangi, Ungern
Weltervikt: Sten Suvio, Finland
Mellanvikt: Jean Despeaux, Frankrike
Lätt tungvikt: Roger Michelot, Frankrike
Tungvikt: Herbert Runge, Tyskland
Bästa nation blev Tyskland med 2 guld - 2 silver och 1 brons.
För svenskt vidkommande blev det ett brons via Erik Ågren från Östermalmsklubben Narva. För samtliga svenskresultat se här. En blågul 17-åring yngling gjorde i Berlin sitt första stora internationella avtryck. Han hette Olof Peder Tandberg och tillhörde Djurgårdens IF.
Biljetten gav inträde till första dagens tävlingar.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, OS
Publicerat den 01/03 -13
Den 21 december 1990 avled Mattias Ivarsson i samband med en trafikolycka. Därmed släcktes ett stort boxarlöfte. Han föddes 1970 så han var bara i början på sin karriär. 1987 blev det både SUM- och JSM-silver, 1988 var det dags för ett juniorguld som följdes av ett svenskt seniormästerskap 1990. Däremellan blev det några juniorlandskamper. Klassen var fjädervikt. Till hans ära hålls sedan 1992 en turnering som bär han namn. Från början var det avsett att cupen skulle växla mellan Härnösand (orten för hans klubb Öbacka BK) och Timrå där han brukade träna. Det blev bara en gång i Härnösand de övriga har gått i Timrå, vilket den lokala klubben skall ha all heder av. Det borde vara fler klubbar i boxningssverige som hyllar sina avlidna boxare i form av tävlingar/turneringar. Varför döpa dylika till x-smällen, x-cup, Fight Night och dylikt, när de i stället kunde få namnet efter någon gammal fin lokal kämpe.
//CF
PS. Om det är någon som har ett bra foto på Mattias så hamnar det på hans matchlista här på RINGSIDE. Meddela mig via kontaktformuläret. Matchlista här. Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 24/02 -13
Svenska landslaget lär ha boxats i Basingstoke häromdagen. Om detta tycks lokalbefolkningen ha varit lyckligt ovetande. Inte en rad vare sig före eller efter i lokalbladen. Det närmsta man kom uppgiftsmässigt var att ortens Rotaryklubb bjöd på internationella boxningar. Låt oss istället återvända till en tid då en landskamp inte passerade obemärkt. I kölvattnet efter Olympiaden 1948 möttes Sverige och England i två dueller. Den första av dem gick i Stockholm inför en fullsatt Eriksdalshall den 6 oktober. Det blev svensk seger med 5-3. Sammanlagt agerade hela sju stycken olympier i ringen, varav fyra blå-gula.
De svenska segrarna hemfördes av "Lappen" Burjström (BK Örnen) i flugvikt, fjädervikten tog "Benet" Ahlin (BK Akilles) i galans bästa match. Den var en "ypperlig uppvisning i hur boxning skall utövas när den är som bäst", enligt rapport i Morgon-Tidningen. Sten Ahnelöv (Malmö BK) vann en ful och bökig match. Tore Karlsson (BK Akilles) malde i sin sedvanliga stil ner engelsmannen. Sture Olsson (IF Linnéa) hade fått en verklig slagskämpe emot sig i lätt tungvikt. Sture kontrade ut engelsmannen som varnades två gånger för att diskas i tredje.
Två av de tre förlusterna var rejäla. En matchotränad Tage Pagård (Alingsås BK) synade canvasen tre gånger och matchen bröts i tredje ronden. Den populäre friskusen Conny Blom (Landala AK) ledde på poäng då han blev praktknockad och fick transport till S:t Eriks sjukhus med kraftig hjärnskakning. Både Tage och Conny var märkliga uttagningar. Conny hade inte boxats sedan januari och Tage i februari. Det duger naturligtvis inte på internationell nivå. Tungviktaren Gunnar Nilsson (Redbergslids BK), nykorad OS-silvermedaljör, hade en jämn uppgörelse mot Jack Garder, men tappade i sista. Gardner skulle gå en hygglig prokarriär till mötes där han bl.a. besegrade Nisse Andersson. Matchresultaten från 1948 års nationsutbyten återfinns här.
Fotot taget i... Läs mer →Publicerat i: Matcher, Landskamper
Publicerat den 19/02 -13
Dagens (19 febr) utgåva av Sydsvenskan innehåller tre artiklar om generationsskiftet inom svensk damboxning. Anna Laurell och Shipra Engelke m.fl. har lagt av och Klara Svensson blivit proffs. Detta avspeglas i " Tack för oss - vem tar över?". Klara berättar om den moraliska styrka hon upplevde att lagkamraterna gav henne då ringskräcken kröp allt närmre i " Skräcken gav henne morot". Shipra om den spruckna OS-drömmen och satsningen på en ny karriär som tränare i " Från SM-guld mot framtiden".
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dambox, porträtt
Publicerat den 18/02 -13
Som meddelats på SBF:s hemsida har den internationellt kände domaren Stig Gösta Bernhard Rånge avlidit. Han blev 88 år. Det borde ha skrivits en bok om denne profil (i dubbel bemärkelse). Han hade sett det mesta och det var alltid lika kul att höra hans sonora stämma i luren, då han hade behov av att berätta någon skröna från boxningsvärlden. Som boxare var insatsen blygsam. Han gick några matcher för Narva i början av 1940-talet. Det var som domare han gjorde sin stora insats för svensk och internationell boxning.
Ta del av Lars-Åke Norbergs (ordf. för IF Linnéa) minnesord över "Stickan".
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 14/02 -13
Som meddelats har Anthony Yigit skrivit proffskontrakt med tyska Sauerland Promotion. Därmed förlorar svensk boxning sin kanske hetaste medaljkandidat till OS i Rio 2016, vilket var precis det jag befarade då jag uppställde en balansräkning över de svenska boxarnas insatser efter Londonolympiaden. Den ende som fick godkänt var Yigit. Det är naturligtvis ett lika riktigt och som viktigt steg i utvecklingen för honom, men det är naturligtvis trist för den redan hårt prövade svenska amatörboxningen. Om man tar steget över till det hårda proffslägret så skall man liera sig med de främsta på marknaden. Annars finns det ingen framtid. Sauerland är kända för att ta hand om sina boxare, samtidigt som de är de oerhört hårda. Platsar man inte så finns det bara en väg - ut i kylan. Stall Sauerland innehåller därmed två blå-gula, förutom Yigit även Erik Skoglund. Den senare är den största svenska talang som äntrat proffsringen på åtskilliga decennier. Förhoppningsvis kan de två få intresset för boxning att öka så att det även spiller över på den svenska amatörboxningen. Yigits debut är planerad till den 13 april i danska Frederikshavn. //CF Läs mer →Publicerat i: Info, Proffsboxning
Publicerat den 07/02 -13
Svenska Boxningsförbundet (SBF) har utsett en ny rikstränare. Varför då? Frågan är de facto berättigad. Varför behövs det en ny rikstränare? I synnerhet som denne hämtas från de egna leden. Behövs det mera inavel i förbundet? SBF dras med stora skulder. Hade det inte varit bättre att satsa de begränsade resurserna på ett effektivare kansli? Den nye GS är ju ingen större stjärna på himlavalvet. Istället för en rikstränare kunde man hyrt in högklassiga instruktörer utifrån, från boxningsvärldens ledande nationer, några månader i stöten med syfte att drilla klubbtränarna i de senaste rönen på boxningsfronten. Det är impulser utifrån som svensk boxning behöver, inte erfarenheter från källaren i den stockholmska Vasastan.
Utåt sett har det funnits en urvalsprocess kring anställningen, men det har endast varit ett spel för galleriet. Det har krattats åtskilligt i manegen för att den nu utsedde skulle få posten.
Svensk boxning, på alla nivåer, behöver folk med pondus, ryggrad och integritet, inte dess motsats
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 04/02 -13
Svenska Akademien utser inte bara årets Nobelpristagare i litteratur. Deras viktigaste uppgift är att vara någon slags språkpolis. Akademien utger en ordlista över svenska språket (SAOL). Den är ett rättesnöre för hur ord skall stavas och böjas. SAOL utkommer regelbundet och i den tillkommer nya ord och där rensas omoderna och obsoleta dylika bort. Nu är solarplexusslaget borttaget. Akademien fullföljer därmed bara vad svensk boxning redan gjort. Kroppslag ger inga poäng - alltså finns de inte inom den olympiska varianten av boxning. Det är ju numera endast raka tämligen långsamma och väl synliga petningar som renderar poäng i protokollen.
Jag betvivlar dessutom om det finns någon tränare idag som kan lära ut det mest effektiva slaget av dem alla - en krok mot levern.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Scientia
Publicerat den 29/01 -13
När Stig Sjölin äntrade ringen i Helsingfors den 1 augusti 1952 måste det ha känts lite extra märkligt. Han skulle möta en amerikansk stjärna i olympisk semifinal. Bara det var stort, men jänkaren bar samma namn som hans två år äldre broder, endast stavningen skiljde - Floyd (Patterson) respektive Flojd (Sjölin). Det var och är få svenskar som burit tilltalsnamnet Flojd, så sammanträffandet kan inte ha undgått att sysselsätta Stigs tankar.
Jag har alltid undrat var föräldrarna hämtade inspirationen till det ovanliga namnet. Stig hade tre bröder och såvitt jag vet var Flojd den ende som inte boxades. Äldste brodern hette Åke. Han var en riktigt bra pugilist och deras karriärer sammanföll mot mitten av 1940-talet då Stig var i början på sin och Åke i slutet. Bl.a. hade de en gemensam motståndare i Kalmar BK:s hårdföre Henry Persson som bjöd dem på publikvänligt motstånd. Även Uno, den yngste medlemmen i brödrakvartetten Sjölin, var aktiv om än i mer blygsamma sammanhang.
//CF Läs mer →Publicerat i: Uncategorized, Info, OS
Publicerat den 24/01 -13
Den danska tidningen Politiken meddelar att den tidigare danske mellanviktsmästaren Achton Mikkelsen har avlidit. Han var en pålitlig svenskdödare i landskamperna som utkämpades i skarven mellan 1950- och 60-talen. Sex gånger mötte han blå-gult och sex gånger vann han. Bland offren återfanns goda namn som Lars-Olof Norling (Stockholms AIF), Daniel Freiman (Upsala IF) och Bengt Hansson (BK Defence).
Sammanlagt blev det 167 matcher för Achton, inklusive 21 vinster på 28 landskamper. Nordisk mästare 1959, silver gången efter. OS-deltagande i Rom 1960, där Sverige var utan representation.
Minnesord från Politiken här.
Achton Mikkelsen på RINGSIDE här.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 23/01 -13
Boxningshatarna hade varit på offensiven sedan början av 1950-talet. De hade tvingats till taktisk reträtt under Ingos storhetstid. Därefter återkom de med förnyad kraft. Det var främst religiösa folkpartister som stod på barrikaderna, men de saknade inte stöd inom andra partier. De ville ha förbud mot proffsboxningen och de önskade dra in det ekonomiska anslaget till amatörsidan. Den 7 februari 1967 kallade Humanistiska föreningen vid Stockholms Universitet till debatt om boxningens vara eller icke vara.
I ena ringhörnan återfanns Idrottsbladets Torsten Tegnér, SBF:s ordförande Harry Holmberg och Bosse Högberg. De fullkomligt demolerade argumenten från andra sidans riksdagsmän Sten Sjöholm och Bertil Rubin. Speciellt Högberg var slagfärdig. En blivande partiordförande fanns i publiken. Han drog ner kvällens applådåska när han påpekade att det så förhatliga årliga anslaget till amatörboxningen endast uppgick till en riksdagsmans lön. Det var inget att bråka om. Talaren var en högeryngling vid namn Ulf Adelsson.
Boxas kan man göra på de mest oväntade ställen och som prolog till debatten fick publiken i Kårhuset ta del av fyra matcher. Narvas Lennart Nyberg arbetade så att det räckte till samtliga domarröster mot Årstas meriterade Leif Magnusson.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 18/01 -13
Som meddelats på Svenska Boxningsförbundets hemsida har den tidigare svenske mästaren och landslagsboxaren Leif "Mankan" Magnusson (Årsta BK och Hammarby IF) avlidit i en ålder av 68 år i sitt hem i Tyresö utanför Stockholm. Bland meriterna återfanns fyra SM-segrar och ett Nordiskt mästerskapsguld..
En del av hans matcher återfinns här.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 18/01 -13
Nu är också samtliga finaler från herrarnas seniormästerskap noterade. Den första turneringen avverkades i Stockholm på klassiska Djurgårds-Cirkus 1920. För en del årgångar finns fler matcher förtecknade än finalerna och mer kommer. Komplett match- och resultatlista föreligger från det första mästerskapet. Se under fliken Mästerskap/Landskamper för respektive år. Läs mer →Publicerat i: Info, SM, Matcher, Turneringar
Publicerat den 11/01 -13
En god historia förtjänar alltid att berättas pånytt. Detta drama utspelades under EM i Dublin 1939. Mästerskapet har bl.a. blivit omtalat därför att den svenska utrustningen var på avvägar, så att man inledningsvis tvingades att boxas i lånad utstyrsel. Enligt en version, som inte är sann, men inte desto mindre lustig, tvingades Tandberg gå finalen i fel byxstorlek, modell XXXL, så att han mera fick koncentrera sig på att hålla brallorna uppe än uppmärksamma motståndaren.
Predikamentet uppstod dock redan under inledningsmatchen. Det låg faktiskt ett diskningshot över Djurgårdaren. Enligt regelboken måste man vara iförd korrekt tävlingsdräkt. Nedhasade och tappade benkläder var inte i samklang med paragraferna.
Olle redde ut situationen och vandrade vidare till en guldmedalj. Det blev även silver- och bronsmedaljer via bröderna Ågren, Erik respektive Oskar. Det var på den tiden Sverige var något att räkna med i dessa sammanhang.
Den festliga teckningen hämtad från Dagens Nyheter.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: EM
Publicerat den 08/01 -13
Samtliga finaler från damernas seniormästerskap finns nu inlagda. Den första turneringen avverkades i Göteborg 1994. Se under fliken Mästerskap/Landskamper för respektive år. Läs mer →Publicerat i: SM, Matcher, Dambox, Turneringar
Publicerat den 04/01 -13
En presentation av favoriterna till Budapestturneringen 4-7 april 1954. Sören Danielsson är andre man från höger. De ungerska tidningarna hade omfattande rapportering före, under och efter tävlingarna. Se artikel Budapest (1).
Läs mer →Publicerat i: Matcher, Turneringar, porträtt
Publicerat den 04/01 -13
I början av april 1954 arrangerades en internationell turnering i Budapest. De flesta boxarna kom från öststaterna plus deltagare från Österrike. Den stora stjärnan var hemmafavoriten Laszlo Papp. Från Sverige deltog Roland Weissbrodt (Hisingens BK) i lätt weltervikt, Harry Gunnarsson (BK 25) i welter, Bertil Larsson (Nacka BK) i lätt mellanvikt och Sören Danielsson (IK Balder) i mellanvikt. Arrangörerna hade önskat få med Stig Sjölin på programmet, men enligt den svenske rikstränaren Sten Suvio, fick Stig inte ledigt från arbetet.
Turneringen genomfördes enligt en round-robinmodell, där alla mötte alla. Det blev sammanlagt 14 matcher för svenskarna med segrar och nederlag jämt fördelade. Det räckte till en delad förstaplats för Sören Danielsson, två bronsmedaljörer i form av Roland Weissbrodt och Bertil Larsson, samt en fjärdeplacering för Harry Gunnarsson. För resultat se boxarnas matchlistor.
Nedan följer en trevlig ungersk läsövning. Rubriken lyder ungefär Spasov och Danielsson på delad förstaplats.
Jag tackar János Erdei för en serie tidningsklipp från turneringen. Läs mer →Publicerat i: Matcher
Publicerat den 01/01 -13
Välkomna till ett nytt gott boxningsår på RINGSIDE. I skrivande stund återfinns 3.641 boxare inlagda i systemet och 6.146 matcher förtecknade. Cirka tusen matcher läggs in per månad, så prognosen för 2013 pekar mot 20.000 matcher vid årets slut. RINGSIDE växer dagligen. Artiklarna kommer att öka under 2013 liksom arbetet med minibiografier för de enskilda boxarna. Tveka inte att ställa frågor. Ni kan också bidra med fotografier, kopior på startböcker, boxningsprogram etc.
OS: Samtliga svenska matcher. Olympic Games – full results
VM (World): 1974, 1978, 1982, 1986, 1989, 1991, 1993, 1995, 1997, 2005, 2009, 2011
VM (World Women): 2001, 2002, 2005, 2006, 2008, 2010, 2012 (Full results)
EM (European): 1925-27-30-34-37-39-47-49-51-53-55-59-65-67-69-71-73-75-77-79-81-83-85-87-89-91-93-96-2008-10.
EM (European Women): 2003, 2005, 2009, 2011.
NM (Nordic): 1955-57-59-61-63-65-67-69-70-72-74-76-78-80-82-84-86-88.
Landskamper (Duals): 1923 --- 1990 och 2012. Plus några påbörjade år under 2000-talet.
SM (Swedish Nationals): Alla matcher från det första svenska mästerskapet 1920 och nästan komplett samling för 1936. Många av mästerskapen har fler matcher än finalerna noterade. Samtliga finaler 1921 -- 1996 och 2007--- 2012.
SM (Swedish Nationals Women): 2007 --- 2012.
Ni kan söka på datum, (för)namn, eller tävling när ni botaniserar på RINGSIDE. Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 24/12 -12
På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller.
Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK var ett slags organisatoiskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med "Stockholms bästa boxare" i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem till mamma. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under Juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 19/12 -12
Dagens Nyheter per den 19 december har en genomgång av årets idottsböcker (s.12 DN.Sport). På prominent plats uppmärksammas boken om Stig Waltersson. Det är sportchefen Göran Löwgren som anmäler boken och skriver bl.a. att det är "som att läsa sportsidorna när jag var ung". Vidare att Stig "växer fram som en symbol för de många bortglömda idrottare med sunda värderingar" som funnits. Detta i kontrast till exempelvis Bosse Högberg.
Kul för Stig att uppmärksammas kort efter sin födelsedag och utomordentligt bra att boxningen uppmärksammas i media på ett positivt sätt.
//CF
PS. Såvitt jag kan se finns det ingen länk till artikeln i DN:s digitala utgåva. Det är alltså papperstidningen som gäller. Läs mer →Publicerat i: Böcker, Info
Publicerat den 19/12 -12
Visste ni att svenska boxare har mött åtskilliga som sedan blivit berömdheter som proffs. Här följer några exempel i osorterad ordning. Försök para ihop dem med rätt blå-gul boxare innan ni söker på RINGSIDE. Vem/vilka var opponent(er) till Mike Tyson, Konstantin Tszju, Otto von Porat, Floyd Patterson, Mark Breland, Roy Jones, bröderna Klitjko, László Papp, Gunnar Bärlund, Carl Williams, Frank Tate, Sugar Ray Leonard, Felix Savon (som visserligen inte blev proffs, men som hade kaliber så det räckte och blev över).
Hur många klarade ni? Använd funktionen "Sök" så får ni facit. Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 14/12 -12
Lennart Risberg upptar en stor plats i boxningsvänners hjärtan. Han är faktiskt den mest efterfrågade här på RINGSIDE. Några av frågorna rör dramatiken på SM 1957 då han i tungviktfinalen ställdes mot Landalas Thörner Åhsman. Bakgrunden var följande. Risberg blev utan motståndare i sin viktklass, lätt tungvikt. Det var första gången i SM-historien som en hel klass saknades på programmet. Risberg bet i det sura äpplet och valde att ställa upp i tungvikt.
På väg till finalen hade Åhsman knockat Ebbe Stridh från Redbergslid i tredje ronden. Han hade åtskilligt mer besvär med Uffe Andersson från Örnen i semifinalen. Matchen var jämn fram till mitten av tredje ronden då Örnungen rammades hårt och klubbens legendariske tränare och sekond Martinsson kastade in handduken för sin juniormästare.
Risberg hade också haft det jobbigt i semifinalen. Matchen mot Enighets Kjell Andersson var jämn ända in i tredje ronden, då skåningen erhöll "en väldig omgång" och domaren bröt.
Publikintresset var enormt inför finalen. Röda lyktan tändes för Eriksdalshallen och 7 kr-biljetter såldes för 40 kr i den ringlande kön utanför. Åhsman var naturligtvis förhandsfavorit och han infriade förväntningarna. Han gjorde troligtvis sitt livs match. Risberg anföll, lämnade en blotta, träffades högt på huvudet, följt av en kombination och det var dags för den första räkningen. Efter den obligatoriska vilan till åtta anföll han igen. Träffades av en höger rakt genom garden plus en kombination, gick ner på knä, men lyckades kravla sig upp för att fortsätta. Då stoppade ringdomaren matchen. Tidtagaruret stod på 2:34.
I besvikelsen rusade Risberg ner från ringen och in till omklädningsrummet. Han ansåg till skillnad från de övriga i hallen att han blivit för tidigt stoppad. På bilden skymtar Åhsmans höger, som många trodde skulle bli en ny Thors hammare...
Tack PO för fotot.
Läs mer →Publicerat i: SM, Matcher
Publicerat den 10/12 -12
I skymundan, på en fritidsgård (!) i Göteborg, avverkades årets Juniormästerskap. På damsidan deltog tio (10) stycken fördelade på fyra viktklasser. Det blir snudd på medalj till samtliga. Herrarna inräknades till trettiofem (35) i sju viktklasser, så där fick också nästan alla en medalj. Eftersom det är juniorerna som ska ersätta dagens seniorer blir framtidsperspektiven dystra.
En gång i tiden var JSM årets höjdpunkt och förbundets kassako. Det var oftast fler deltagare per enskilda viktklasser än årets sammanlagda antal boxare. Det var länge sedan svensk boxning tappade publiken. Nu står den snart utan sina utövare...
Det ingår fler personer i SBF:s ledning och stab än antalet aktiva i årets damturnering. Något säger mig att krisinsikten är minimal hos de ansvariga.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 06/12 -12
Den 6 december fyller den flerfaldige svenske mästaren och tidigare proffsboxaren Stig Waltersson 75 år. Det firar vi med ett par utdrag från boken om hans liv. Stigs vänster blev f.ö. "Kultmärkt" i tidningen Nollelvas novemberutgåva. Det gjorde redaktionen rätt i.
Varsågoda - från boken om Stig Waltersson. Det bästa sättet ni kan hylla honom på är att beställa den via förlaget Nomen.
"SM-Guld
SW-Bosse Högberg 3-0
När den 40:e omgången av svenska mästerskapen började i Eriksdalshallen saknades allt som påminde om något jubileum. Endast femtio deltagare vägde in, dock flest (8) i Stigs klass lätt mellanvikt. Han slapp värste konkurrenten Kalle Bergström eftersom denne fortsatt gick i weltervikt, medan Stig som hade svårt att hålla vikten tagit ett kliv uppåt där det största hotet kom från Bosse Högberg. Stig inledde segerraden mot Heinz Stücki som nu tävlade för Eskilstuna BK. Den bättre tekniken och större snabbheten avgjorde. Sak samma i matchen mot Djurgårdens Ingemar Johansson. I finalen tämjdes den vilt svingande Högberg. Visserligen var Stig nere i andra, men utmanövrerade Hisingeskräcken med teknik och kyla. Segertaktiken var enkel; att använda raka slag och inte lockas in i Bosses sluggerfest. Det var framförallt den raka högern som stoppade Högberg. Enligt Stockholms-Tidningen var Stigs SM-tecken ”synnerligen välförtjänt”. Det tyckte även sammanslutningen Stora Grabbar, som gav sitt hederspris för ”bästa boxning under SM” till Stig – en lampa. Han var absolut mest värd utmärkelsen förklarade Lennart Risberg. Stigs guld innebar också BK Akilles första mästerskapsseger på sju år och då var det fjäderviktaren Bertil ”Benet” Ahlin som stod högst på prispallen. Bästa SM-klubb blev Stockholms AIF.
Mästerskapen fick extra uppmärksamhet i tidningarna eftersom Ingo var så ursinnig över att hans bror Rolf hade diskats i finalen att han gav ringdomaren en offentlig utskällning. (s.29)
Firma Ingemar Johansson & Bertil Knutsson
Skiftet... Läs mer →Publicerat i: Böcker, Info
Publicerat den 03/12 -12
Det här är troligen det finaste svenska konstverket vad avser boxning. Det är en kraftfull oljemålning av Gösta Adrian-Nilsson (1884-1965), mer känd under sin pseudonym GAN. Verkets titel är ” Knockout” och dateras till 1929. Det är länge sedan det visades offentligt eftersom den ingått i en privat kollektion. Nu kan tavlan skådas på Uppsala Auktionskammare. Där pågår en stor konstauktion och i denna ingår bl.a. ”Knockout”. Den fina målningen kan bli er, men då är det bäst att ni tar med hela veckopengen.
GAN var inte främmande för att avbilda idrottsmotiv. Han var intresserad av att tolka rörelsen. Inspirerad av futurismen gjorde han flera arbeten som skildrade idrott i någon form kring tiden för första världskriget.
Idag skulle verket vara omöjligt. En vit arisk boxare som praktknockat en svart man (förlåt, en pugilist av afrikanskt härstamning). De politiskt korrekta i vårt samhälle skulle omedelbart yla om rasism. Det skulle twittras och facebokas och det skulle stormas med jesuitisk iver på kultursidorna. Drevet skulle gå. Hade GAN levt i dag hade han lysts i bann och alla hans konstnärsbidrag hade omedelbart dragits in. Hans verk hade plockats ner från museiväggarna och GAN hade förklarats persona non grata. Att han var homosexuell hade inte hjälp honom i detta ärende.
Överdriver jag? Nej, i dagens Sverige sitter yttrandefriheten trångt. Vi har nyligen genomlevt försök till censur av Tintin (för rasism naturligtvis) på Kulturhuset (sic!) i Stockholm och minns den stackars kvinnliga illustratör som råkade illa ut för en teckning över en liten svart sagoflicka. Exemplen kan mångfaldigas. Dagligen kan man läsa om någon som blivit kränkt (den senaste folksjukdomen) och anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen tycks ha blivit en omhuldad affärsidé i vissa kretsar. Det finns många, inte minst på landets tidningsredaktioner, som underblåser föreställningar om att Väst genomsyras av rasism.
Men, låt oss inte... Läs mer →Publicerat i: Info, Konst
Publicerat den 28/11 -12
Den 1 december 2012 är det Salapremiär för landskamp i boxning. Sverige möter Finland i Lärkans Sporthall och handpåläggningarna tar sin början kl. 18.00. Jag blev ombedd av SBF att författa en bakgrundtext angående tidigare pugilistiska aktiviteter i Sala. Idag finns det tyvärr ingen boxningsklubb på orten, men boxningen var igång för nästan 100 år sedan vilket är imponerande.
Innehållet, plus foto på Leif Lindqvist, återfinns även på Sala Allehandas hemsida.
Boxningen i Sala har gamla anor. IFK Sala hade boxningen på programmet redan 1919, dvs. samma år som Svenska Boxningsförbundet bildades. I början på 1920-talet kunde man dessutom ta del av proffsboxningar på Sala Teater.
På amatörfronten inföll storhetstiden i och med bildandet av en boxningssektion inom IF Norden. Klubben fick snabbt ihop ett gäng matchdugliga kämpar och kunde arrangera sin första gala i februari 1944. Motståndet kom från BK Rapid (Västerås) och Upsala IF. Initiativtagare till klubben var den duktige Uppsalaboxaren Conte Lindén. Han blev ett slags allt-i-allo i Norden – aktiv, instruktör och arrangör. Utrustningen köpte klubben av Norrtälje BK som tvingats lägga ner sin verksamhet p.g.a. lokal- och instruktörsbrist. Norden producerade raskt en rad nybörjar- och distriktsmästare.
Klubbens första stjärna hette Stig Frisk. Han skulle senare lämna Sala för Kungliga Hufvudstaden och tävla för BK Örnen. År 1947 blev han svensk juniormästare i lätt tungvikt. På den tiden var det stort att vinna JSM och då var deltagarna så många att mästerskapet måste delas upp på två olika tävlingstillfällen. I SM-finalen 1951 mötte Frisk landslagets Rolf Storm från Norrköping. Publiken kom i extas över vad som hände i ringen och hejaropen ekade – ”Storma Frisk” och ”Friska Storm”. Frisk gjorde även en fin insats mot Ingemar Johansson i Värnamo, där Ingo fick jobba för poängsegern. Kampen gick för ovanligheten utomhus.
Norden främste boxare, Leif Lindqvist,... Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 23/11 -12
BK Örnens Börje Hansson har nyligen avlidit. Han tillhörde aldrig den yppersta svenska eliten, även om han i Stockholmskretsar ägt ett mycket gott renommé. Han var i likhet med så många svenska boxare en god tekniker, men som inte riktigt räckte till i de stora sammanhangen. Börje och hans bror Rune väckte sensation som debuterande 14/15-åringar vid JSM 1938. De var anmälda i flugvikt, någon lättare klass fanns då inte, men vägde blott 40 kg. De hade alltså ett vikthandikapp på drygt 10 kg, vilket kunde slutat illa. Den legendariska Örnenledaren Martinsson agerade oansvarigt, minst sagt.
Det visade sig att bröderna Hansson besatt en osedvanligt teknisk begåvning och de kunde dessutom gardera sig väl. Det första JSM-äventyret blev bara en match vardera. Bägge vann, men kritiken fick Martinsson att dra tillbaka ungdomarna. Ett klokt drag, men på kuppen blev Hanssonduon publikfavoriter och det pratades länge om knattarna i Storstan.
Vid påföljande års JSM gick Börje till semifinal i flugvikt, där han tvingades ge upp p.g.a. trasig näve. Broder Rune gick till final där han förlorade mot Börjes "baneman", Gunnar Wahlsten från IFK Linköping. Det kunde alltså ha blivit en tvekamp mellan bröder om guld och ära 1939.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt
Publicerat den 22/11 -12
Inför rörliga bilder från den svenska boxningshistorien kapitulerar även RINGSIDE för proffsboxning. Sveriges kanske skickligaste promotor Hjalmar Palmqvist, gemenligen kallad Hjalle Palton, satsade på en stor utomhusgala i Solna där regntunga skyar hotade tillställningen. Avnjut de tidigare amatörstjärnorna Nisse Andersson, Olle Tandberg, John Nilsson och finske Yrjö Piitulainen som yrkesmän. På köpet några sekunder från en uppvisning med Harry Persson. Upptagning från begivenheterna den 2 juni 1946. SvT Play inviterar er till... Nils Andersson-Alf Brown, GB KO 3 Olle Tandberg-Jack London, GB w 10 John Nilsson-Dorus van Elten, NED TKO 7 Gwyn Williams, WALES-Yrjö Piitulainen, FIN w 8 Harry Persson-Carl "Slaktarn" Nielsen, DEN EXH 5 Utanför filmupptagningen gjorde den tidigare Örnungen Guerrino Donatello debut och förlorade på poäng mot dansken Helge Rasmussen efter fyra ronder. För dem som har tillgång till min bok RINGSIDE (2004) så återfinns ett utförligt referat från galan på s. 252. //CF Läs mer →Publicerat i: Matcher, Proffsboxning
Publicerat den 13/11 -12
Två härliga lagbilder från gamla fina Rekord-Magasinet till minne från landskampen den 15 december 1946. Det svenska laget fick omdömet "ihåligt som en schweizerost" i den stockholmska Morgontidningen, ändå räckte manskapet till ett oavgjort. BK Örnens Arne Sundin, mera känd som Röde Orm", slog knock i tungviktsmatchen och räddade därmed nationskampen från förlust. Övriga svenska vinster hemfördes av Bertil Ahlin (BK Akilles), Kurt Kreüger (IF Linnéa) och Olle Bengtsson (Skoftebyns AIS). Följande fick ta på sig förlorarstruten; Tage Persson (Skövde AIK), Tore Håkansson (IFK Linköping), Sten Ahnelöv (Malmö BK) och Tore Karlsson (IF Saab). Det var det fjärde mötet länderna emellan och de tre tidigare matcherna hade slutat med varsin seger plus en oavgjord. Notera den legendariske tränaren Feliks Stamm i mitten av den polska fotot. Varsågoda - ett nostalgiskt eldorado. Läs mer →Publicerat i: Matcher, Foton
Publicerat den 09/11 -12
Ett fint bildspel på YouTube över Örjan Segerbergs karriär. Det är sammanställt av en "boxningspappa". Därtill är musiken som ledsagar bilderna av yppersta klass. Örjan var svensk mästare i flugvikt 1988. Klubbtillhörigheten var Råby BK och Stora Stöten i Falun.
Innan han blev svensk mästare hann han med att bli ungdomsmästare 1984, Juniormästare 1986 och silvermedaljör på Stora SM 1987. Summa fyra landskamper och två gånger deltagare i Nordiska Mästerskapen.
Ta del och njut. Läs mer →Publicerat i: Info, porträtt, YouTube
Publicerat den 06/11 -12
Den 7 februari 1952 möttes en svensk kombination och ett lag baserat på den ungerska fackföreningsrörelsen. Den ungerska kombinationen innehöll liksom den svenska flera landslagsmän. Laszlo Papp, en av amatörhistoriens främsta, var "helt särklassig". På den svenska sidan vann Stig Sjölin "övertygande". Intresset för de ungerska boxarna var stort, så Kungliga Hallen var i det närmaste fullsatt. Den ungerska truppen kom direkt från en seger i Polen. Arrangörer: Stockholms AIF-Djurgårdens IF-Solna BK-BK Örnen.
(F) Jozsef Karpati vs Sven-Erik Karlsson (Nacka BK) uppgivet r 2. Ungersk seger oavsett utgång eftersom Karlsson vägde över.
(B) János Erdei vs Hans Ahlbin (BK Örnen) 3-0
(Fj) István Horváth vs Bert Uhre (BK Örnen) 2-1
(L) Bertil Ahlin (Djurgårdens IF) vs István Juhász 2-1
(LW) Béla Farkas vs Gunnar Gerdsdorff (Alnö IF) 2-1
(W) Pál Budai vs Ingvar Elisson (Djurgårdens IF) 2-1
(LM) Laszló Papp vs Göte Wiklander (Nacka BK) 3-0
(M) Stig Sjölin (Värnamo BK) vs Mátyás Plachy 3-0
(LT) Istvan Fazekas vs Stig Frisk (BK Örnen) KO 1
(T) Samuel Freiman (Solna BK) vs György Kapocsi 2-1
Det ungerska laget från vänster:
Kapocsi, Fazekas, Plachy, Papp, Budai, Farkas, Juhász, Horváth, Erdei, Kárpáti. Läs mer →Publicerat i: Matcher
Publicerat den 06/11 -12
Programbladet från tävlingarna i Kungliga Hallen.
Presentation av den ungerska truppen
Läs mer →Publicerat i: Info, Matcher, Foton
Publicerat den 06/11 -12
János Erdei, ett barnbarn, till den ungerske bantamviktsboxaren med samma namn som tävlade i Stockholm den 7 februari 1952, har kontaktat RINGSIDE med en serie information över den ungerska truppen.
János Erdei flerfaldig ungersk mästare och bronsmedaljör på EM 1951 hedrades nyligen i sin hemstad Mako då ett idrottscentrum erhöll hans namn.
När Janos d.ä. var i Stockholm passade han på att inhandla en gedigen svensk skinnrock som han var mäkta stolt över. Den är delvis förevigad på detta ateljéfoto.
Jag tackar János Erdei för all fakta angående ungersk boxning. Det finns goda skäl att återkomma till ämnet.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 30/10 -12
Boxning och TV. Har ni tänkt på hur snacksaliga våra vanligaste boxningskommentatorer är? De pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar. Hela rutan fylls med ord. Orden väller fram som en lavaström med åtföljande vulkanaska och kväver allt som kommer i dess väg.
Boxning är en mycket visuell utövning som lämpar sig oerhört bra i TV-mediet. Tittaren ser själv vad som händer. Han/hon behöver ingen hjälp med detta. Däremot är det inte säkert att betraktaren är så kunnig om sporten. Han/hon kan kanske behöva hjälp med de tekniska finesserna, eller kanske bristen på sådana, som presteras i ringen.
Det finns en gammal fin pedagogisk regel som lyder: Underskatta aldrig mottagarens intelligens, men överskatta aldrig vederbörandes kunskapsnivå. Kommentatorn skall vara ett diskret stöd till åskådaren, han skall definitivt inte vara huvudpersonen.
I stället för allt pladder räcker det med basal information om boxarna, deras meritlistor, tidigare (gemensamma) motståndare plus sparsamma kommentarer kring det som timar i ringen. Sedan är jag hjärtligt trött på att värdelösa boxares meritlistor mörkas. Om någon slagpåse, som är 3-24 och blivit knockad femton gånger, brukar det heta att han/hon är mycket rutinerad och har mött många meriterade boxare. Speciellt om vederbörande ska möta någon svensk. Säg istället som det är - att motståndaren är handplockad för att förlora.
Sammanfattningsvis. Mindre ord och mer analys i fortsättningen. Tack.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 24/10 -12
Ett skönt gäng som laddar inför stora uppgifter i Köpenhamnska Bröndbyhallen. Det stundar till det första Nordiska juniormästerskapet i slutet av mars 1975. Fotot är taget i GAK Enighets lokal i Malmö. De som inom kort ska göra upp om titlar och värdighet är klubbens lovande juniorer Arto Parri och Carl Falkenberg.
Från vänster ser vi Sten Ahnelöv (5 SM-guld, 18 landskamper, flerfaldig sydsvensk mästare m.m.), Christer Ekberg (sydsvensk mästare, senare framgångsrik tränare), Claes Göran Svensson (3 SM-guld, 14 lk, Nordisk mästare 1969), Arto Parri (1 SM-guld, 5 lk, Nordisk juniormästare 1975), Carl Falkenberg (3 j-lk) och Kjell Andersson (Nordisk mästare 1961).
På NJM hamnade Arto Parri överst på prispallen i weltervikt efter två 5-0 segrar. I lättvikt fick Carl Falkenberg ett tveksamt delat domslut emot sig i inledningsomgången mot en norrman. Sten Ahnelöv sekonderade Parri och Kjell Andersson viftade handduk åt Falkenberg.
Jag tackar Carl Falkenberg för det fina fotot och för roliga kommentarer till pugilistiska aktiviteter i Malmö.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Uncategorized, Foton
Publicerat den 19/10 -12
Den 20 oktober stundar det till nationskamp mot Frankrike i Sundsvall. Sverige ståtar med en imponerande förlustrad mot trikolorens söner och döttrar. På tio försök har det blivit noll segrar, nio förluster och en oavgjord kamp. Sammanlagt har 97 matcher utkämpats varav blågult plockat hem 31 av dessa varav en på w.o.
1952 i Stockholm 3-7. Bland segrarna Stig Sjölin och Ingemar Johansson.
1969 i Frankrike 2-8. Vinst för Carl Axel Palm och Kjell Fredriksson.
1974 i Stockholm 4-6. Bland segrarna Ove Lundby och Leo Vainonen.
1997 i Frankrike 4-7. Bland vinnarna Tonton Semakala.
1998 i Hallstahammar 3-6. Bland vinnarna Roger Pettersson.
2000 i Stockholm 2-7. Ena vinsten till Majid Jelili.
2000 i Frankrike 1-9 (Mixad). Enda segern till Camilla Karlsson.
2001 i Göteborg 5-7 (mixad). Bland segrarna Henok Alem och Katrin Enoksson.
2006 i Paris 4-4 (damer). Bland vinnarna Jenny Hardingz och Linnea Wikman.
2011 i Frankrike 3-5. Bland segrarna Bashir Hassan och Babacar Kamara. Läs mer →Publicerat i: Matcher
Publicerat den 16/10 -12
Proffsboxningskommissionens ordförande, advokat Rosengren, har försökt övertyga förvaltningsrätten i Karlstad att en proffsmatch kan gå över 8x3 ronder. Detta inför en kamp i Linköping kommande november. Han fick naturligtvis nobben. Länsstyrelsen i Örebro, som är boxningens överförmyndare i Sverige (inkl. amatörboxningen), hade redan sagt nej. För den svenska proboxing lightversionen räcker det med tolv minuters utövande med tjocka putor. Det hela är tragikomiskt därför att...
En gång i tiden, närmare bestämt 1978, när en ung Björn Rosengren valdes till SBF:s ordförande med röstsiffrorna 17-17 (!), uppsatte han tre mål för sin verksamhet. 1) Boxningens skulle in i TV-apparaterna 2) Huvudskydden skulle bort och 3) Proffsboxningen skulle återinföras.
Inget av detta uppfylldes under Rosengrens tid som ordförande för SBF. Den proboxing light han nu administrerar är en pinsam variant av den riktiga varan, men de som hanterar verksamheten försöker ge sken av någonting helt annat.
Man måste vara utrustad med mycken humor eller besitta en stor dos cynism för att bejaka det elände som kallas svensk proffsboxning.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, Proffskommissionen, porträtt
Publicerat den 10/10 -12
Från läsekretsen har jag erhållit detta rara foto från Juniormästerskapen 1949. Här syns en mycket ung Ingemar Johansson tillsammans med övriga guldmedaljörer från JSM:s tunga avdelning. Deltagarantalet var vi den här tiden så stort att JSM måste avhållas i två omgångar. Den "lätta avdelningen" (F-Fj-W-Lt) gick i november och den "tunga avdelningen" (B-L-M-T) under mellandagarna. I 1949 års JSM deltog 79 st på den lätta avdelningen och 81 på den tunga. Idag är JSM en affär för de närmast sörjande, där det mesta avgörs i direktfinaler.
Örnens starke ledare genom decennier Gustaf Martinsson håller prisbucklan för bästa klubb. Han flankeras av guldmedaljörerna i bantamvikt Bert Uhre respektive tungvikt Ingemar Johansson. På övre raden syns ettan i lättvikt Torsten Hallingström från Sundsvall och segraren i mellanvikt Hans Snell BK Höjden (Stockholm).
Ingemar Johansson erhöll Boxningsjournalisternas hederspris och Bert Uhre tilldelades Boxningsdomarnas stilpris. Bägge stod i en liten klass för sig under turneringen. Jag tackar Jan Rödin för fotot. Han är f.ö. son till Bert Uhre. Till er som innehar foton från den svenska boxningshistorien - dela med er - skicka dem till mig för publicering.
//CF
Läs mer →Publicerat i: Foton
Publicerat den 06/10 -12
Det elände den s.k. alfabetssoppan ställt till med på herrsidan är lika välkänd som tragisk. Det har blivit ett enda virrvarr av organisationer, titlar, titlar med undertitlar och mångfald i viktindelningen. På damsidan är det om möjligt ännu värre. Det har utvecklats till rena dagis. Alla som deltar får ett pris. I går (5 oktober) avhölls något som arrangörerna försökte prångla ut som en VM-kamp. Den skulle vara i hela 12 minuter och i ena ringhörnan återfanns en tjej som inte boxats på över ett år. Handpåläggningen avsåg "WBPF women World Junior Middleweight title and UBO women World junior Middleweight title". Alla som vet något om dessa obskyra organisationer räcker upp en hand.
Enligt BoxRec finns det bara 20 utövare i Mikaela Laurens viktklass. Av dessa 20 har 8 st. aldrig vunnit en match. Med två undantag har de övriga tolv gått väldigt få matcher. På listan återfinns dessutom två amerikanskor som är över 40 år. Ja, fältet är tunt. Jag tror det finns sju organisationer på damsidan som korar s.k. världsmästare, så möjligheten är stor att få hemföra ett bälte. Alla kan bli mästare eller åtminstone få gå en titelmatch. Mikaelas utmanare är ett typexempel. Inaktiv i över ett år, tidigare förlust mot Lauren, ändå blev hon utsedd som utmanare i en VM-fight.
Härom veckan blev Klara Svensson förklarad som världsmästare. Det var hennes sjätte match. Inte dåligt. Hennes motståndare från start räknat har haft följande meriter - 1) debutant 2) debutant 3) 1-0. Sedan kommer två notoriska slagpåsar 4) 4-26 5) 5-24 och så match nummer 6, en titelmatch enligt WIBF mot någon som var 10-9-4. Klara mötte hårdare motstånd som amatör.
Boxningsvärlden önskar uppenbarligen att bli bedragen.
Min kritik riktar sig inte mot de svenska tjejerna. De ska definitivt ta de chanser som kommer, men det... Läs mer →Publicerat i: Dambox
Publicerat den 30/09 -12
Bettan Andersson, den f.d. ordföranden för Svenska Boxningsförbundet, har under årens lopp utvecklats till en politiskt korrekt megafon. Hennes arena är feminismen och som hårdför förkämpe för den rätta saken ser hon manliga konspirationer överallt. Ofta utmanar hennes trosvisshet och enögdhet rena löjet. Hon har varit på Bokmässan i Göteborg, roat sig, minglat och talat (givetvis) om den ojämlika idrotten. Halleluja. På Facebook skryter hon om ett av sina militanta och rättrådiga ingripanden under mässan. Hon attackerade fyra män som i en monter sålde idrottslitteratur som till nittio procent handlade om män. Ja, ni läste rätt (män och män till 90 %) och hennes upprördhet var bibliskt stor.
Man tar sig för pannan.
Får män inte sälja böcker? Är dylik hantering bara förbehållet kvinnor? Och har Bettan aldrig frågat sig varför idrottsböcker om kvinnor säljer uselt. De attraherar inte ens en kvinnlig läsekrets. Dessutom - hur många böcker om kvinnliga idrottare har Bettan själv författat. Såvitt jag vet ingen. Det är lätt att slunga stenar i glashus...
Bettan tillhör den typ av sifferfeminister som anser att allting som inte är 50-50 (minst) i könshänseendet är ojämlikt och orättvist. Det skall vara 50-50 (minst) kvinnorepresentation i styrelser och utövande. Det skall vara 50-50 (minst) i resurstilldelning. Etc. Etc.Hon har aldrig förstått och kommer aldrig att förstå att exempelvis damfotbollen och damishockeyn lever vidare därför att herrsidan är relativt framgångsrik. Det är herrarna som drar in pengarna. Det gör inte damerna. Damidrotten skulle i de flesta fall dö om den vore självfinansierande. Så man tycker väl att en viss hovsamhet skulle vara påkallad när man ventilerar idrottens könsfrågor. Den feministiskt svart-vita framställningen har ingenting med verkligheten att göra. Därmed inte sagt att allt är frid och lycka inom den hycklande idrottsrörelsen.
Under Bettans tid som ordförande kördes Svenska Boxningsförbundet i botten. Själva... Läs mer →Publicerat i: Info, DDD
Publicerat den 24/09 -12
Den 22 september skulle Ingemar Johansson fyllt 80 år. Den 25 september fyller den tidigare svenske mästaren Tapio Airaksinen 70 år. Det var ljusår mellan deras karriärer, men ändå delade de något gemensamt.
Det är inte alla förunnat att bli världsstjärnor, men på ett högre plan var de var beroende av varandra. De tillhörde boxningskollektivet och upplevde samma glädje vid seger och delade samma besvikelse vid nederlag. Boxningssporten behöver såväl vardagsarbetaren, som tävlar för att ha kul, till den som siktar mot berömmelse och odödlighet. Ingemar betydde naturligtvis mer än Tapio i ett historiskt perspektiv, men båda var lika betydelsefulla för sportens utveckling.
I Dalarnas Tidning återfinns ett hemma-hos-reportage med Tapio Airaksinen i samband med han sjuttioårsdag. Han föddes i Finland och blev finsk juniormästare. Kom till BK Köping och blev mellansvensk mästare 1965 och svensk mästare 1966. Efter boxningen blev han en välkänd och aktad radioprofil i Dalarna. Se artikeln i tidningen.
Jag kan inte undgå att tänka på Boxningsförbundets livmedicus Sanna Neselius som i en liten studie fastslog att boxning är farligt och att i princip alla boxare är hjärnskadade. Hon har naturligtvis aldrig pratat med Tapio eller någon annan oldtimer. Hon skulle naturligtvis bli förfärad över att få sina teser raserade.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, porträtt
Publicerat den 19/09 -12
En gentleman har lämnat ringen... Svensk boxning har lidit en stor förlust. Det finns få äkta människor inom boxningen. Nu har den skaran blivit mindre. Dessvärre. Nedanstående är hämtat från Djurgårdens IF Boxnings hemsida. SÖREN BERGLUND DÖD Djurgårdsboxningen och hela Djurgårdens IF har sorg. Föreningen har drabbats av en enorm förlust. På onsdagsmorgonen, den 19 september, avled DIF-boxningens ordförande Sören Berglund i sitt hem i Bromma. Han blev 58 år gammal. Sören Berglund kom till Djurgårdens boxning i slutet av 1970-talet, och han var ordförande, eldsjäl och en stark och profilerad ledargestalt inom föreningen i mer än 25 år. Sören ledde Djurgårdens boxning till mycket stora framgångar, bland annat titeln som bästa boxningsklubb i landet under sex av de senaste sju åren. När Sören Berglund kom till föreningen var DIF:s boxningsförening en klubb bland alla andra. Idag är DIF-boxningen landets starkaste och mest framgångsrika boxningsklubb. Utan Sörens förmåga att leda och organisera arbetet i styrelsen, med tävlingar och i den dagliga verksamheten, hade DIF-boxningen inte varit så stark som den är nu. Förutom det stora engagemanget för boxning så hade Sören ett stort intresse också för andra DIF-sporter. Han var oerhört kunnig, känd som en statistikbitare och ett resultatorakel som med stort engagemang följde framförallt Djurgårdens fotboll och ishockey. Men han kunde också dyka upp på andra sporter som innebandy och handboll. Sören var en riktig Djurgårdare, i det ordets rätta och bästa bemärkelse, och som sådan också till helt nyligen ordförande i Djurgårdens IF:s Alliansförening. Även i det uppdraget visade han ett riktigt Djurgårdshjärta och ledde arbetet i styrelsen med stor skicklighet. Djurgårdens IF sörjer en stor idrottsprofil och våra tankar går till hans fru Ritva och familjen. Copyright © DIF Boxning Se även Djurgårdsalliansens hemsida. Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 12/09 -12
Studerar man AIBA:s senaste ranking för herrar så blir resultatet förfärande, ja rent av katastrofalt, för Danmarks-Finlands-Islands-Norges-Sveriges del. Sammanlagt är 365 boxare noterade fördelade på tio viktklasser. Där återfinns en (1) säger en nordbo. Det var länge sedan omvärlden drabbades av nordmännens raseri. Nu kommer man med vit flagg, fredsduvor och böjda ryggar.
Den noterade är Anthony Yigit på plats 25 i 64 kg. Det finns ytterligare en svensk, men eftersom han valt att vandra vidare på den knaggliga proffsvägen så kan vi bortse från honom.
Är det inte hög tid för en kriskommission? Ökenvandringen kan ju inte fortsätta. Eller kan den det? Inom SBF är de kanske nöjda med sakernas tillstånd...
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 06/09 -12
Svensk boxning har inte mycket att komma med internationellt. Det är den dystra sanningen efter det att AIBA har publicerat sin nya rankinglista. För vårt vidkommande är det en beklämmande läsning. På herrsidan har vi en (1) aktiv förtecknad på tio viktklasser. På damsidan finns det fyra noterade. Det borde vara en tung läsning för de ansvariga inom SBF. Är det inte hög tid att göra något radikalt annorlunda? Exempelvis genom att utse en ny förbundstränare från Ryssland, Kuba, England eller varifrån-som-helst. Allt torde vara gångbart förutom den inavel som funnits de senaste decennierna.
Det är naturligtvis inte lätt för AIBA att veta att Helena Falk och Anna Laurell har lagt av. Däremot borde de veta att Klara Svensson varit proffs ett par år. Sedan sätter jag ett frågetecken för om Love Holgersson och någon supertungviktare vid namn Sona Hakhverdyan fortfarande är aktiva.
Män
64 kg: nr 25 Anthony Yigit (tidigare nr 21)
Damer
51 kg: nr 16 Frida Stenholm (tidigare nr 16)
64 kg: nr 8 Patricia Berghult Svensson (tidigare nr 8)
69 kg: nr 9 Love Holgersson (tidigare nr 9)
+81 kg: Sona Hakhverdyan (tidigare nr 12)
//CF
PS Sedan detta skrevs har Love gjort come-back vilket är glädjande. Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 04/09 -12
När jag myntade uttrycket ”proffsboxning light” inför återkomsten 2007 möttes jag genast av mothugg från de som administrerade hanteringen. Därifrån trumpetades det att den riktiga varan nu var återinförd i Sverige. Vad fick vi? Idag, fem år senare, sitter vi med facit i hand. Svensk proffsboxning är light i ordets enkla betydelse med sitt kufiska regelverk, tjocka handskar och korta matcher/rondantal. Och, naturligtvis, som en direkt följd av lightversionen, dessa i dubbel bemärkelse billiga östimporter. Säkra förlorare för en handfull euros. Bäste besökare! Återvänd istället till en epok då proffsboxning var proffsboxning och ingenting annat och amatörboxningen var något helt annat än det överbeskyddande armfäktande som numera etiketteras olympisk boxning. Läs om Stig Waltersson. Han var aktiv som amatör då det fanns stjärnor som Stig Sjölin och Lennart Risberg. Som proffs var han samtida med Bosse Högberg och Bosse Pettersson. Stig hade 5-0 på Högberg, 4-2 på Pettersson och plusstatistik mot alla andra i den svenska eliten. Behövs det sägas mer för att ni ska lockas av boken om Stigga eller Walter som han också kallades. Beställ via förlaget. Läs mer →Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning
Publicerat den 29/08 -12
Det går rykten att Bosse Högbergs liv skall gestaltas på film med Ola Rapace i huvudrollen. Redan här är det upplagt för ett gediget fiasko. Rapace, som inte ens kan spela snut i en banal Wallanderdeckare, hur ska han kunna leva upp till den dynamiske Högberg. Rapace är ungefär lika karismatisk som ett par långkalsonger.
Underlaget?
Har manusförfattren Peter Birro gjort egna undersökningar över Högbergs vidlyftiga leverne. Kommer vi att få veta något mer om de ljusskygga affärerna? Eller baseras manuset på Högbergs egna skrönor i boken Kontringen (1979). Journalisten som skrev boken svalde okritiskt allt vad Högberg sa, så Bosse måste ha haft en rolig stund varje gång de sågs. Bara för att ta ett exempel. Inte med ett ord nämner Högberg att han fick spö fem gånger av fem möjliga av Stig Waltersson. Det passar naturligtvis inte in i machomyten.
Hur ska boxningsscenerna exekveras? Vilken plåga det måste bli att få se Rapace stolpa omkring som Högberg i ringen. Rapace vs Mazzinghi. WOW!!! Det måste bli värre än Carl-Gustav Lindstedts Svenske Floyd.
Förhoppningsvis är allt bara ett simpelt PR-trick för att hålla grytan kokande för de inblandade. I nöjesindustrin är det lätt att bli bortglömd, så det gäller att till varje pris bli omtalad.
Bosse Högberg, med alla sina fel och brister, förtjänar ett bättre eftermäle än att bli ihågkommen via en kalkonrulle. Det luktar Åsa-Nisse lång väg om projektet.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, DDD
Publicerat den 17/08 -12
79 nationer erövrade någon variant av medalj i årets OS. Sverige kom på plats 37 i medaljligan. Vi är i paritet med storheter som Colombia, Georgien, Mexiko och Irland. Framför oss återfinns länder som Litauen, Turkiet, Azerbajdzjan, Danmark, Vitryssland, Kroatien, Nord-Korea och ett trettiotal ytterligare.
Det satsas ofantliga belopp på idrott i vår samhälle, men någonstans måste de vara felallokerade eftersom utbytet blir så magert. Många av våra idrottare verkar dessutom vara oerhört bortskämda och bekväma av sig, som exempelvis damlandslaget i fotboll. En friidrottstjejs uttalande efter sin usla insats är på något sätt signifikativ för inställningen hos många aktiva. Hon var inte i London för att tävla, utan för att ha kul (sic!). Det är naturligtvis trevligt för henne att leva loppan i OS-byn, men hon har glömt vem som göder henne.
Det är hög tid för SOK och RF att tänka i nya banor.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: OS
Publicerat den 14/08 -12
OS är över för den här gången. Totalt sett underpresterade den lilla svenska truppen, men det fanns en ljusglimt i bedrövelsen. Salomo N'tuve - klart underkänd. Anna Laurell - underkänd. Anthony Yigit - klart godkänd.
Om N'tuve är inte mycket att säga. Han hör inte hemma på den här nivån. Hans motståndare försvann följaktligen redan i påföljande omgång.
Anna Laurell hade turen att inledningsvis få möta klassens sämsta deltagare. Det blev seger, men den gav ingen mersmak. Det gick tungt och trögt. Matchen mot amerikanskan Shields måste betecknas som ett taktiskt haveri av stora mått. Det borde inte varit så svårt att läsa av och hantera den synnerligen entaktade amerikanskan, men Anna saknade verktygen. Man kan också fråga sig vad ringhörnan gjorde under matchen. Hade de också problem med att analysera Shields? Vi tackar Anna för en lång och utomordentligt fin karriär, men nu är det dags för henne att skänka handskarna till Idrottsmuseet. Hoppas bara det inte blir något dumt proffsäventyr för henne. Det finns säkert sirener som lockar.
Anthony Yigit. Vilken kämpe - årets insats! Förhoppningsvis såg vi en ny stjärna födas, någon som platsar i den hårda internationella konkurrensen. Yigit torde vara en stark medaljkandidat i Rio om fyra år. Matchen mot blivande silvermedaljören Denis Berintjik var berömvärd. De är f.ö. tveksamt om han tappade den matchen, men hur som helst pekar insatsen mot framtiden. Även här får vi hoppas att han inte låter sig lockas av en proffssatsning. Med tanke på hans hemvist är väl faran dessvärre överhängande.
I övrigt en ganska trist OS-turnering. Den brittiska satsningen har gått hem. De blev bästa nation, visserligen på hemmaplan, men deras återuppbyggnadssatsning har lönat sig. Här har kanske SBF något att lära. För jänkarna var turneringen en katastrof. De blev nästintill utraderade och vart tog kubanerna vägen?
Christer... Läs mer →Publicerat i: OS
Publicerat den 30/07 -12
Det finns gott om kandidater till utmärkelsen. Det är bara att bläddra igenom resultatlistorna. 1960-talet var ett uselt decennium liksom hittills 2000-talet.
Betraktat i förhållande till potential skulle jag utse 1956 i Melbourne som det största fiaskot. På pappret hade Sverige sin kanske starkaste besättning någonsin. De optimistiskt benämnda tre musketörerna - Stig Sjölin, Lennart Risberg och Thörner Åhsman. SS var snudd på världsklass, LR och TÅ höll god europeisk nivå.
TÅ vann en match. Övriga två omedelbar exit.
CF Läs mer →Publicerat i: Matcher, OS, Turneringar
Publicerat den 26/07 -12
Vilken är den mest överraskande OS-medaljen? I någon mening har väl samtliga varit oväntade, men om jag måste välja är det två som sticker ut.
Göteborgaren Gunnar Nilssons tungviktssilver 1948. Han var en tämligen medioker pugilist som överträffade sig själv i London.
Ej heller var tungviktaren Hasse Thomsen något större nummer. Hans bronsmedalj 1972 var lika oväntad som betydelsefull. Svensk boxning var vid tidpunkten på dekis. 1960-talet hade varit uselt och demoraliserande. Som extra påbörd kom proffsförbudet 1970.
Hasses matcher gick på TV och han boxade sig rakt in i det svenska folkhemmets hjärta. Bilderna på honom med sin dotters maskot gjorde boxningen rumsren i folks ögon. En pånyttfödd verksamhet kunde sätta igång och den skulle frambringa en ny fin boxargeneration.
Hasses bronsblecka är nog den mest värdefulla av alla OS-medaljer.
CF Läs mer →Publicerat i: OS
Publicerat den 22/07 -12
... så hade Sverige fått ytterligare två bronsmedaljer. Fram t.o.m. OS 1948 utkämpade semifinalisterna matcher om bronset. Fr.o.m. Helsingfors 1952 avskaffades bronsmatchen eftersom alldeles för många semifinalister hade fått sådana skador (oftast cut) att de tvingades lämna walk over i matchen om tredje pris. Detta ansågs med rätta som föga sportsligt.
Om regeln gällt redan från början så hade Oscar Andrén (Djurgårdens IF) 1924 och Stig Cederberg (BK Primo) 1936 också erhållit en bronspeng. Bägge förlorade sina matcher om tredje platsen då det begav sig.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info, OS, Turneringar
Publicerat den 20/07 -12
Tungt, naturligtvis! Om den svenska olympiska medaljskörden fördelas per vikt så ligger tungvikten i topp. Tungviktarna har plockat hem fyra medaljer. Dessa fördelas på tre silver och ett brons.
Därefter kommer lättvikt med två silver och ett brons. Ett brons vardera har fjädervikt, lätt weltervikt och mellanvikt.
//CF Läs mer →Publicerat i: OS
Publicerat den 18/07 -12
Vid fyra OS har Sverige erövrat två medaljer (ett silver och ett brons). Det var vid OS 1928, 1932, 1952 och 1988. Den relativt starkaste insatsen gjordes 1932 i Los Angelses med ett silver och ett brons på tre deltagare. Det var Örebro AK:s Allan Carlsson och IK Ymers Thure Ahlqvist som stod för medaljprestationen.
Den sammantaget bästa insatsen gjordes i Söul 1988 med ett silver och ett brons efter sammanlagt fjorton vinster och sex förluster på sex man. OS 1988 är också enda gången då samtliga deltagande svenskar vann minst en match. Silver till George Cramne/Scott och brons till Lars Myrberg.
//CF Läs mer →Publicerat i: OS, Turneringar, AIBA
Publicerat den 16/07 -12
Drygt hälften av de svenska OS-deltagarna har fått lämna turneringen efter blott en match, påfallande ofta mot billigt motstånd, men det finns en kvintett som sticker ut. De har vardera utkämpat fem olympiska duster. Kvintetten utökas till en septett om vi inkluderar vinster på walk over
Dessa hedersmän är:
Oscar Andrén (Djurgårdens IF) som gick fem matcher, inklusive en bronskamp, 1924 i Paris (3-2).
Gunnar Berggren (Hammarby IF) utkämpade fem matcher i Amsterdam 1928 och erhöll en bronspeng för insatsen (4-1).
Erik Ågren (Narva BK) i Berlin 1936 som erhöll en bronsmedalj efter (4-1), men inklusive en w.o.
Ingemar Johansson (Redbergslids BK) kammade hem ett silver efter fem matcher i Helsingfors (4-1), men också via en w.o.
Sören Antman (BK Falken) uppnådde fem matcher via två OS, Söul och Barcelona, men ingen medalj (3-2).
George Cramne/Scott (IF Linnéa) hemförde en silvermedalj efter fem matcher i Söul (4-1).
Lars Myrberg (Djurgårdens IF) bärgade ett brons i samma turnering efter fem matcher (4-1).
//CF Läs mer →Publicerat i: OS
Publicerat den 13/07 -12
Sju boxare tillhör den lilla grupp som representerat Sverige vid mer än ett OS. Ser man till det rent resultatmässiga så blev det ingen större framgång att få delta även en andra gång. Den enda i gruppen som hemförde en medalj gjorde det vid första tillfället.
De sju är:
Sören Antman. Söul och Barcelona. Matchfacit 3-2. Den ende med plusstatistik.
Lotfi Ayed. Los Angeles och Söul. Matchfacit 1-2.
Christer Corpi. Moskva och Los Angeles. Matchfacit 2-2.
Ove Lundby. München och Montréal. Matchfacit 2-2. Bägge segrarna via w.o.
Shadrach Odhiambo. Moskva och Los Angeles. Matchfacit 1-2.
Stig Sjölin. Helsingfors och Melbourne. Matchfacit 2-2. Brons i Helsingfors.
Leo Vainonen. Montréal och Moskva. Matchfacit 2-2.
//CF Läs mer →Publicerat i: OS
Publicerat den 11/07 -12
De sammanlagt 144 blå-gula OS-matcherna fördelas på 69 vunna och 75 förlorade kamper. Bryter man ner dem per OS fördelar de sig enligt följande:
1924 Paris 10 matcher 4 segrar - 6 förluster.
1928 Amsterdam 15 (7-8). 1 Silver och 1 Brons.
1932 Los Angeles 8 (5-3). 1 Silver och 1 Brons.
1936 Berlin 12 (7-5). 1 Brons.
1948 London 7 (3-4). 1 Silver.
1952 Helsingfors 15 (8-7). 1 Silver och 1 Brons.
1956 Melbourne 4 (1-3).
1960 Rom 2 (0-2).
1968 Mexico City 2 (0-2).
1972 München 4 (2-2). 1 Brons.
1976 Montréal 6 (3-3).
1980 Moskva 9 (3-6).
1984 Los Angeles 12 (6-6).
1988 Söul 20 (14-6). 1 Silver och 1 Brons.
1992 Barcelona 5 (2-3).
1996 Atlanta 10 (4-6).
2004 Aten 1 (0-1).
2008 Peking 2 (0-2). Läs mer →Publicerat i: OS
Publicerat den 05/07 -12
När man analyserar statistiken från föregående Olympiska Spel så framgår det tydligt att svensk boxnings storhetstid ligger långt tillbaka i tiden. Sedan debuten 1924 i Paris har de svenska boxarna sammanlagt utkämpat 144 matcher, varav 69 har vunnits och 75 förlorats.
Medaljskörden uppgår till elva. Dock ingen av högsta valör.
Guld - 0
Silver - 5
Brons - 6
1928 i Amsterdam hemfördes ett silver via Nils Ramm (Djurgårdens IF) och ett brons genom Gunnar Berggren (Hammarby IF)
1932 i Los Angeles blev det ett silver för Thure Ahlqvist (IK Ymer, Borås) och ett brons till Allan Carlsson, senare Ekebäck (Örebro AK)
1936 i Berlin placerades Erik Ågren (Narva BK) på bronspallen
1948 i London gick silvret till Gunnar Nilsson (Redbergslids BK)
1952 i Helsingfors gav ett silver till Ingemar Johansson (Redbergslids BK) och ett brons till Stig Sjölin (Värnamo BK)
1972 i München hämtades ett brons till Hans Thomsén (Hisingens BK)
1988 i Söul noterade ett silver för George Cramne, senare Scott (IF Linnéa) och ett brons för Lars Myrberg (Djurgårdens IF)
Däremellan och därefter har det varit tämligen svart. De flesta svenska boxare har klart underpresterat i olympiska sammanhang. Jag återkommer till detta.
För resultat hänvisas till OS-sektionen.
//CF Läs mer →Publicerat i: OS
Publicerat den 02/07 -12
Man får nästan vara utbildad arkeolog för att vaska fram tillfället då en svensk representant lämnade OS-ringen med en seger. Många månvarv blir det...
År 2008 i Kina deltog Naim Terbunja och Kennedy Katende. De ställdes direkt mot två ryssar och så var det roliga slut. Till Terbunja hade det väl knutits vissa förhoppningar. Några sådana fanns det däremot inte kring Patrick Bogere år 2004 i Grekland. Mycket riktigt blev det också ett veritabelt magplask mot en okänd filipin. Till OS i Sydney 2000 fanns det ingen blå-gul som hade kvalificerat sig.
Vi får gå ända tillbaka till den 21 juli 1996 innan vi finner någon som vann. Då var det Kwamena Turkson som besegrade en korean i USA. Som belöning fick han äran att ställas mot en av amatörhistoriens största - kubanen Felix Savon.
För resultat hänvisas till OS-sektionen. Läs mer →Publicerat i: OS
Publicerat den 19/06 -12
Kompletta amatörresultat plus sammanfattande statistik föreligger nu för Ingemar Johansson (63-11), Harry Persson (10-1-0-1), Nils Ramm (59-9), Martin Tancred (2-1), Stig Waltersson (132-36) och Hugo Widlund [Johnny Widd] (14-9). Jag har även lagt till böcker som skrivits om boxaren i de fall dylika finns. Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 16/06 -12
Ta del av ett läsvärt genmäle till Torbjörn Tännsjös tirader om boxning. Det är skrivet av Kent Hansson och publicerat i KvällsPosten. Läs mer →Publicerat i: Info, DDD
Publicerat den 12/06 -12
En av världens bästa boxare genom tiderna, troligtvis den bäste pugilisten någonsin, avled måndagen den 11 juni. Teofilo Stevenson var en komplett boxare, dessutom vilket är viktigare, han ägde moral och hade integritet. Han förblev sitt älskade Kuba trogen trots att det viftades med miljondollarbuntar i Staterna. En match mot Mohammed Ali väntade och jag är helt säker på att Stevenson hade vunnit den kampen. Stevenson vägrade bli proffs av ideologiska skäl.
Stevenson erövrade OS-Guld vi tre tillfällen - 1972, 1976 och 1980. Han hade naturligtvis vunnit även 1984, men då bojkottades OS i Los Angeles av östblocket, detta som en hämnd för den tidigare amerikanska Moskvabojkotten. Kalla kriget skördade offer på många sätt.
Han blev därtill världsmästare 1974, 1978 och 1986.
Vi tackar Stevenson för många oförglömliga ronder. Ta del av följande match där en perfekt höger förpassar amerikanen John Tate till full vila i första ronden. Matchen gick under OS i Montréal 1976. Den börjar tre minuter in i reportaget. Lyssna också till George Foremans superlativer efter matchen.
Teofilo Stevenson är för alltid inskriven i boxningshistorien och det har varit ett privilegium att få ta del av hans karriär. Biografiska data här.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Dödsfall
Publicerat den 10/06 -12
Den beryktade professor Tännsjö är i farten igen. Han är något av en debattörernas Don Quijote. Det finns alltid några väderkvarnar att gå till storms mot. Denna gång ska proffsboxningen förbjudas och han tar naturligtvis Sanna Neselius till hjälp.
Debatten mot boxningen är inte ny. De politiskt korrekta var i farten redan 1913 i Sverige och sedan har det rullat på med olika intensitet. Argumenten denna gång är ovanligt långsökta. Ta del av DN-debatt och njut av dravlet.
Den massmediala Sanna Neselius borde vara nöjd. Hon har fått "fint" sällskap i sitt korståg mot boxningen.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: DDD
Publicerat den 03/06 -12
Det finns de som när OS-drömmar i boxningssverige. AIBA:s senaste ranking kanske kan ge lite perspektiv på de villkor som råder.
52 kg: Salomo N'tuve är placerad på plats nr 45
64 kg: Anthony Yigit återfinns som nummer 33
Notera att ingen av dem har direktkvalificerat sig, utan klarat sig vidare till London via kufiska kvoteringssystem.
Detsamma gäller eventuellt också för Anna Laurell. Hennes medverkan är i skrivande stund osäker och hon inväntar besked om ev. inkvotering.
Hon intar enligt AIBA plats nr 22 i klassen 75 kg.
//CF Läs mer →Publicerat i: Info
Publicerat den 01/06 -12
Det här är en bronspjäs som borde placerats utanför Eriksdalshallen istället för en undanskymd plats i Gamla Stan Stockholm. Låt den bli ett (semester)mål. Det är den värd.
Den rara skulpturen heter Tungviktare och kom på plats 1967. Den är förfärdigad av Sven Lundqvist (1918-2010). Han arbetade främst i kalksten.
Konstverket finns i ett hörn av Gåstorget. Dit kommer man enklast via Stora Nygatan (norrut från tunnelbanan räknat) och vid Gåsgränd viker man av mot det lilla torget.
Christer Franzén
Läs mer →Publicerat i: Info, Konst
Publicerat den 01/06 -12
Sanna Neselius har varit i farten tidigare. Minnesgoda läsare har påpekat att hon gick ut i pressen och förklarade Armand Krajnc för hjärnskadad. Detta var i december 2006. Armand skulle ha gjort comeback på den första proffsgalan efter proförbudets upphävande i januari påföljande år.
Sanna frilansade. Hon gick ut offentligt med sitt påstående utan att ha tagit del av Armands journaler och utan att informera vare sig SBF:s styrelse, dess proffskommission eller medicinska kommitté. De fick ta del av hennes dom i efterhand via tidningarna. Sanna gillar uppenbarligen att hamna i rampljuset. Tilltaget med Armand ligger helt i linje med hennes senaste utspel där hon i princip förklarar samtliga som tävlingsboxats för hjärnskadade.
Det är en grov förolämpning mot alla som varit aktiva inom sporten. Hon borde fundera över sin plats inom förbundet.
Fortsättning lär följa...
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, DDD, Scientia
Publicerat den 23/05 -12
Så har boxningen ännu en gång blivit farligförklarad. Tala om att sparka in öppna dörrar. En forskargrupp inkluderande den tidigare boxaren Sanna Neselius (som då hette Rauta) har producerat en rapport vars fulla titel lyder ”CSF-Biomarkers in Olympic Boxing: Diagnosis and Effects of repetitive Head Trauma”.
Vad som brister här liksom i de flesta liknade studier är det direkta sambandet mellan orsak, verkan och (långtida) effekter.
Jag skall inte trötta med den medicinska jargongen, men enkelt uttryckt har forskargänget funnit vissa förändringar i hjärnvätskan som indikerar att nervceller kan ha skadats och att förändringarna fanns kvar längre än förväntat. Undersökningen baseras på 30 amatörboxare med minst 45 matcher. De har jämförts med 25 stycken icke boxande individer. Kön och tidperiod ej angivna.
Vad säger studien egentligen? Vad innebär rönen i praktiken? Blir boxarna punch-drunk inom x antal år? Erhåller de alzheimers? Parkinsson? Blir de självmordsbenägna? Eller händer ingenting? Varför blir inte alla som tävlingsboxats permanent skadade? Studien lämnar oss i sticket. Varför? Jo, den är alldeles för klent underbyggd för att man skall kunna komma längre än det rent uppenbara – att slag mot huvudet kan medföra skada i någon form.
Alla som på något sätt varit involverade i seriös forskning vet hur svårt det kan vara att belägga orsakssammanhang. Det som för lekmannen kan framstå som självklart behöver inte alltid vara det ur vetenskaplig synpunkt. För att man ska kunna säga någonting alls om skadliga effekter behövs det betydligt mer på fötter än vad Neselius & Co åstadkommit.
En seriös studie måste vara longitudinell. Det innebär att man måste följa undersökningsgruppen över lång tid, i detta fall troligen 20-30 år. Först då kan man se om eventuella skador har medfört sociala och/eller medicinska problem för utövarna.
Undersökningsgruppen (boxare) måste innehålla en så stor kohort (antal boxare) att den blir... Läs mer →Publicerat i: Info, Scientia
Publicerat den 18/05 -12
VM är över för svenskt vidkommande. Traditionsenligt hemfördes en medalj och för fjärde gången i ordningen var det Anna Laurell som stod för bedriften. En summering av de svenska damernas insatser under sju mästerskap ges nedan. Samtliga matcher och resultat återfinns under fliken Landskamper/Mästerskap för respektive VM-år.
De har sammanlagt gått 73 matcher, vunnit 43 och förlorat 30.
Medaljskörden har blivit:
3 guld: Anna Laurell (2001 och 2005) och Frida Wallberg (2001)
2 silver: Klara Svensson (2006) och Anna Laurell (2008)
6 brons: Katrin Enoksson (2001), Teuta Cuni (2001), Jenny Hardingz (2008), Klara Svensson (2008, 2010), Anna Laurell (2012)
Sammanlagt har 17 damer varit i elden. Deras matchfacit:
Anna Laurell 17 (13-4) på 6 VM
Klara Svensson 10 (7-3) - 3 VM
Frida Wallberg 7 (6-1) - 2 VM. Hon förlorade dock en kamp 2001, men opponenten blev proffsförklarad och diskad efter matchen.
Katrin Enoksson 7 (5-2) - 3 VM
Jenny Hardingz 5 (3-2) - 2 VM
Teuta Cuni 4 (2-2) -2 VM
Helena Falk 4 (2-2) - 2 VM
Anna Ingman 3 (2-1) - 2 VM
Patricia Berghult 3 (2-1) - 1 VM
Natalie Lungo 3 (1-2) - 2 VM
Maria Nilsson 2 (1-1) - 1 VM
Tatiana Obradovic 2 (1-1) - 1 VM
Irena Pavic 1 (0-1) - 1 VM
Ronja Holgersson 1 (0-1) - 1 VM
Elin Rönnlund 1 (0-1) - 1 VM
Juliana Söderström 1 (0-1) - 1 VM
Shipra Nilsson 2 (0-2) - 2 VM
Som ni ser ligger de stora framgångarna relativt långt tillbaka. Vad händer när Anna Laurell lägger ner verksamheten? Hon har varit svensk damboxnings stora internationella stjärna. Efter henne är fältet tämligen lättviktigt.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Dambox, VM, AIBA
Publicerat den 13/05 -12
De svenska damerna har erövrat medalj i fem av de sex världsmästerskap som hittills avhållits. En vacker prestation. Samtidigt har vi blivit invaggade i tron att Sverige tillhör den yppersta dameliten. Så är det icke. Bortsett från år 2001 hamnar Sverige numera långt ner i nationstabellerna.
1. 2001 Scranton, USA: 2 guld - 0 silver - 2 brons.
Det bästa resultatet hittills.
Fyra deltagare. Fyra medaljer. Guld: Frida Wallberg, Anna Laurell. Brons: Katrin Enoksson, Teuta Cuni.
2. 2002 Antayla, Turkiet: 0 - 0 - 0.
Det sämsta resultatet hittills.
Fyra deltagare.
3. 2005 Podolsk, Ryssland: 1 - 0 - 0.
Fem deltagare. Guld: Anna Laurell.
4. 2006 New Dehli, Indien: 0 - 1 - 0.
Tre deltagre. Silver: Klara Svensson.
5. 2008 Ningbo, Kina: 0 - 1 - 2.
Sju deltagare! Tre medaljer. Silver: Anna Laurell. Brons: Jenny Hardingz, Klara Svensson.
6. 2010 Bridgetown, Barbados 0 - 0 - 1.
Fyra deltagare. Brons: Klara Svensson
Samtidigt är damernas resultat något som herrsidan bara kan drömma om. Visserligen är det stor skillnad vad avser konkurrens och utövare, men ändå...
//Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Dambox, VM, AIBA
Publicerat den 11/05 -12
VM för Damer står inför sin start. Turneringen avverkas denna gång i Qinhuangdao Kina. I år gäller det inte bara ädla medaljer, mästerskapet är även ett OS-kval. Elva år tidigare hade damboxningen sin egen VM-premiär.
Första gången VM för damer arrangerades var år 2001. Platsen var Scranton i USA i skiftet av november/december. Det blev en lyckad turnering för svenskt vidkommande. Sverige slutade på andra plats i nationstävlingen efter Ryssland (4 guld - 1 silver - 2 brons), men före Kanada (1 guld - 1 silver - 7 brons).
Sverige erövrade två guld genom Frida Wallberg i 63,5 kg och Anna Laurell i 75 kg. Därtill blev det två brons via Katrin Enocksson i 51 kg och Teuta Cuni i 60 kg).
125 damer deltog och de kom från 30 nationer.
//Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Dambox, VM
Publicerat den 07/05 -12
Idag då nyheter förmedlas på nanosekunder kan det vara svårt att föreställa sig hur det var att leva utan vare sig radio eller TV. Bruket av radio kom sent. Tekniken fanns men det krävdes en boxningsmatch för att påskynda processen. Miljondollarmatchen i Jersey City mellan Jack Dempsey och fransmannen George Carpentier 1921 blev själva utlösaren. Innan VM-kampen fanns det bara en handfull glada radioamatörer och ett par experimentstationer för utsändning. Efter matchen förändrades mediabilden totalt. Boxningen skapade den första haussen i radions historia. Radiofebern ränsade butikshyllorna på kristaller och mottagare. Radions praktiska användning var född och nya radiostationer växte fram som svampar i Staterna. Även i Sverige bidrog boxningen till radions utveckling. Harry Perssons var nationens första stora idrottsidol. När han avverkat sina matcher på Djurgårds-Cirkus blev tidningar och nyhetsbyråer nerringda av intresserade som ville veta utgången. Så det var helt följdriktigt att det första idrottsreportaget i svensk radio gjordes från en av hans matcher. Den då han knockade Larry Gaines 1924. Radiotjänst bildades först påföljande år.
Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: Info, Scientia
Publicerat den 30/04 -12
Kombinationen boxning och svensk konst är relativt sällsynt. Det brukar vara långt mellan gångerna då boxningen förevigas av någon konstnär. Här är dock ett vackert exempel från 1929.
Georg Lagerstedt (1892-1982) var på sin tid en känd tecknare och illustratör vid sidan av måleriet. Han hade idrotten som motiv på åtskilliga av sin produktioner, men så vitt jag vet är det enda gången boxningen fångade hans öga.
Motivet är hämtat från suckarnas gång under juniormästerskapen på Djurgårds-Cirkus i Stockholm.
Läs mer →Publicerat i: Info, Konst
Publicerat den 26/04 -12
1953 löpte Kungliga Socialstyrelsen amok. De utfärdade en ukas i sex punkter om att boxning borde införa barnförbjudet på tävlingarna.
1. En boxningskamp kan injaga skräck och ångest hos barnet.
2. Bråket och trängseln i lokalen kan verka starkt störande och tröttande på åtskilliga barn.
3. Publikens skrik och buanden kan verka emotionellt upphetsande på barn.
4. Boxaren kan bli en förebild för barnet och påverka barns idealbildning på ett inte lämpligt sätt.
5. Tävlingarna hålls i regel på kvällarna – i varje fall alldeles för sent för barn.
6. Lokalerna är många gånger osunda och kan alltså ha en skadlig inverkan på barn.
När man tar del av detta elände har man svårt att hålla sig allvarlig. Jag ber läsaren byta ut boxning mot fotboll eller ishockey. Analogin blir skrattretande, men år 1953 kunde man i namn av myndighet och expert framföra dylikt strunt.
Tidningen Se raljerade över Kungl. Socialstyrelsens dumheter genom att fråga om inte skräckinjagande figurer som jultomten och sotarmurren också borde förbjudas. För att inte tala om lekar som kulspel och rephoppning. Det var aktiviteter som kunde vara synnerligen upphetsande för barn.
//Christer Franzén Läs mer →Publicerat i: DDD, Scientia
Publicerat den 18/04 -12
Stig Waltersson är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna. Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet. Beställ via förlaget Nomen.
Läs mer →Publicerat i: Böcker
Publicerat den 16/04 -12
Den 12 december 1949 gick en match i Kalmar som blivit omskriven på många sätt. De flesta felaktiga. Se exempelvis Ingos egen Sekonderna lämnar ringen (spökskriven av journalisten Åke Hall). En ung Ingemar Johansson vann på poäng efter två ronder över Kalmar BK:s Lars Meurling. Utgången av matchen var lika egendomlig som händelserna i övrigt. Ett våldsamt oväder drog fram över Öland och Kalmarbygden med vindstyrkor uppåt 30 sekundmeter. Ljuset i hallen slocknade i samband att Meurling gick ner för räkning samtidigt som gonggongen gick för att markera andra rondens slut. Efter 20 minuter återkom ljuset, men då hade boxarna stått och blivit kalla. Både Lasse och Ingemar väntade på att få fortsätta, men domaren John Karlsson gjorde det enda riktiga. Han gick till poängprotokollen. Därav det säregna resultatet – poäng efter två ronder.
Drygt trettio år senare erinrar sig Meurling i lokalbladet Östra Småland. Jag visste ingenting om Ingemar den gången. Bara att han var 17 år och kom från Göteborg. Jag boxades som vanligt. Gick rakt på. Redan då boxades Ingemar som han skulle göra senare. Han gled undan, boxades på distans och kontrade. Det var jobbigt tyckte jag. Jag jagade honom genom hela första ronden. Den blev jämn. Åtminstone enligt tidningsurklippen. Jag fick aldrig tag på honom. Han var skicklig. Jag blev trött av allt jagandet. Fick muskelvärk i benen efter dålig träning. Ingemar boxades aggressivare i andra ronden. Det var i slutet av andra ronden det hände. Jag var oförsiktig. Jag sänkte vänstern ett ögonblick. Det behövdes inte mer. Jag fick smaka på Ingemars högerkrok. Den var inte så pjåkig den heller. Det kändes. Jag gick i golvet. Hade matchen fortsatt hade jag fått ordentligt med dalj. Jag var ju trött av allt jagandet. Och smällen den kändes. Ingemar var fräsch och hungrig. Han var i... Läs mer →Publicerat i: Matcher
Publicerat den 12/04 -12
Gränsen mellan amatörer och proffs var fortfarande oskarp vid tidpunkten även om SBF gjorde stora ansträngningar för att hålla rågången. Flera av deltagarna hade tidigare medverkat i professionella sammanhang. En av dem var Johnny Pettersson som uppenbarligen blev bortdömd i finalen. Övriga "proffs" framgångar var märkligt begränsade.
Stockholmsklubbarna dominerade stort under SM och erövrade sex av sju medaljer. Det fanns inga deltagare i flugvikten. 56 boxare kom till start och störst trupp hade Örgryte IS med 12 deltagare, därefter kom IF Linnéa 10, Pugilist 7 och Eskilstuna BK 5. Landsortsboxarna ansågs mindre skolade, men kämpaglada. Referaten från matcherna och vilka som boxades var delvis motstridiga i tidningarna. Så pass att det varit svårt att puzzla ihop resultatlistan. Publiken beskrevs som talrik och mycket intresserad. Dag två och tre lyste röda lyktan, det var fullsatt, och flera hundra fick traska hemåt. Stämningen var god och en del matcher lockade till munterhet. Innan tävlingarna vädjade funktionärerna om absolut tystnad på läktarna. Publiken hade dock sin mening och hävdade den vid flera tillfällen. Organisatörernas orutin lyste igenom och den administrativa delen av arrangemanget utsattes för kritik. Liksom domarna. Det fanns uppenbarligen, då som nu, en hel del tveksamma domslut och ingripanden att förhålla sig till. Idrottsbladet fann det dessutom "varken aptitligt eller hygieniskt riktigt att torka av blodet på boxarna me samma svamp". Matchhandskarna var av märket Lonsdale.
Det var ett relativt dyrt nöje att gå på SM-boxning. Entréavgifterna varierade från 2 till 10 kr och bruttot torde legat kring 30 000 kr. Sammantaget blev det första mästerskapet en mycket god affär för SBF.
Stockholmsklubbarna Linnéa och Pugilist dominerade stort under tävlingarna.
Medaljfacit
IF Linnéa (Stockholm): 3 guld - 1 silver
BK Pugilist (Stockholm): 2 guld - 1 silver
Djurgårdens IF...
Läs mer →
Publicerat i: SM
Publicerat den 03/04 -12
Det första Europamästerskapet arrangerades i Stockholm under 11-15 maj 1925. Det blev en framgång över förväntan för värdnationen. Sverige ställde upp med åtta deltagare (för deltagare och matcher - gå vidare till EM 1925). Tre svenskar belade förstaplatsen och två kvitterade ut en silvermedalj. Guldmedaljörer blev Oscar Andrén, Djurgårdens IF, i fjädervikt, Selfrid Johansson, IF Linnéa, i lättvikt och Bror Persson, Örebro AK i tungvikt.
Näst högsta medaljvalören gick till Helge Ahlberg, Göteborgs AK, i weltervikt och Nils Ramm, Djurgårdens IF, i lätt tungvikt. Tävlingarna gick på Djurgårds-Cirkus i Stockholm och det var utsålt samtliga dagar trots ganska höga biljettpriser. På finalpasset fick den som var hågad punga ut med 15 kr för en logeplats. För dem som inte hade samma resurser kostade det 4 kr på galleriet. Nationstävlingen vann Sverige före favoriterna England och med Danmark på tredje plats.
Läs mer →
Publicerat i: EM
Publicerat den 11/02 -12
Du har väl inte missat:
Kalmar Boxningsklubb 1929-2010 är en detaljerad genomgång av klubbens historia. Kalmar BK har spelat en väsentlig roll för boxningens utveckling i sydöstra Sverige. Mellan KBK:s äventyrliga början, en bedragare var indirekt upphov till klubbens grundande och den senaste svenske juniormästaren återfinns framgångar, misslyckanden, mästerskapsguld, landskamper och sköna profiler. Boken innehåller också en mängd relevant klubbstatistik över arrangemang, resultat, SM-finaler, landskampsuppdrag och mycket annat.
Beställ hos förlaget via denna länk
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Klubbar
Publicerat den 08/02 -12
Välkommen till den ultimata databasen för svensk amatörboxning - RINGSIDE. Ett svenskt BoxRec. Här finner du tusentals boxare och tiotusentals matchresultat. Kompletta svenskresultat från OS-VM-EM-NM och snart även samtliga matcher från SM. Därtill otaliga matcher från turneringar, lokala mästerskap och klubbgalor.
Klicka på namn eller tävlingsform och du hamnar mitt i den svenska amatörboxningshistorien. Boxarna grupperas efter Förnamn Efternamn. Exempel Harry Persson, inte Persson, Harry. Det finns även en sökfunktion som tar dig dit du vill. Det är endast en bråkdel av boxarna som återfinns i alfabetsregistret. RINGSIDE uppdateras dagligen.
Läs mer →
Publicerat i: Info
|
