RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Dam-VM är över. Inte själva turneringen men för svenskt vidkommande. Det gick faktiskt något bättre än det brukar göra eftersom tre av de fyra svenska deltagarna vann mer än en match. En gick dessutom till kvartsfinal.
Lise Sandebjer (BK Örnen) i 51 kg vann mot ett blåbär, men var chanslös mot en välskolad polska. Lise är alldeles för entaktad och lätt att avläsa. Helena Envall (IF Linnéa) i 57 kg blev enligt min mening bortdömd mot en ryska i inledningsomgången. Den indiske poängdomaren hade 29-28 till Helena och så såg det också ut framför datorn. Love Holgersson i 75 kg har varit med länge och kan mycket boxning, men hon saknar gard, förlitar sig på sitt fotarbete, men kan inte blockera de enklaste slag. I första matchen fick hon möta den sämsta utövare jag någonsin sett på mästerskapsnivå. En tjej från Kongo, som av någon outgrundlig anledning var nationell mästare. Hur såg då de andra kongolesiskorna ut? Det var riktigt pinsamt och plågsamt att se matchen. Det borde finnas någon slags kvalgräns till ett världsmästerskap. Varenda diplomboxare kan mer än damen från det inre av Afrika. Sedan blev det tvärnit för Love mot en kinesiska, apråpå den där lilla detaljen med garden. Till sist den som gjorde det bäst. Agnes Alexiusson (Värnamo BK) kom till kvartsfinal i 60 kg. Visserligen gynnades hon av tur i lottningen, men det måste man ha i en turnering som denna. Agnes är bra och tekniskt skolad, men hon saknar det nödvändiga djävlar anamma som behövs på internationell nivå. Nu blir det hela tiden more of the same. Ingenting oförutsägbart händer. Förhoppningsvis kan någon jobba med den mentala biten, då kan hon gå långt. Med en dos fighting spirit hade hon varit i semifinal.
Jag vet att svenska boxningsförbundet har det knackigt ekonomiskt, men så illa kan det väl inte vara att de inte kan låta trycka SWE på de blå matchlinnena och SBF-loggan på trunksen?! Nu fanns det bara på den röda uppsättningen. Det fanns två coacher på plats. En såg ut som en prydlig representat för landslagstruppen. Den andra gjorde det definitivt inte. Tatuerad upp över öronen som han är leder tankarna till helt andra områden än idrott. Brrrr... Finns det verkligen ingen annan att tillgå?
Svenskmatcherna här.
//CF