OS

OS London 2012 - deltagarförteckningen

På AIBA:s hemsida återfinns deltagarförteckningen klass-för-klass. 250 manliga pugs gör upp om 10 guldmedaljer och 36 kvinnor kämpar om 3 guld. Salomo Salum Sultani N'tuves klass (52 kg) innehåller 26 namn. Två fler konkurrerar i Anthony Yigits grupp (64 kg). Anna Rosalie Eleonora Laurells klass (75 kg)  består av 12 boxare. Motståndarnamnen in spe återfinns här. Det första slaget levereras den 28 juli och det sista 12 augusti.
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, Turneringar

OS i backspegeln - senaste segern?

Man får nästan vara utbildad arkeolog för att vaska fram tillfället då en svensk representant lämnade OS-ringen med en seger. Många månvarv blir det... År 2008 i Kina deltog Naim Terbunja och Kennedy Katende. De ställdes direkt mot två ryssar och så var det roliga slut. Till Terbunja hade det väl knutits vissa förhoppningar. Några sådana fanns det däremot inte kring Patrick Bogere år 2004 i Grekland. Mycket riktigt blev det också ett veritabelt magplask mot en okänd filipin. Till OS i Sydney 2000 fanns det ingen blå-gul som hade kvalificerat sig. Vi får gå ända tillbaka till den 21 juli 1996 innan vi finner någon som vann. Då var det Kwamena Turkson som besegrade en korean i USA. Som belöning fick han äran att ställas mot en av amatörhistoriens största - kubanen Felix Savon. För resultat hänvisas till OS-sektionen.
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Medaljer

När man analyserar statistiken från föregående Olympiska Spel så framgår det tydligt att svensk boxnings storhetstid ligger långt tillbaka i tiden. Sedan debuten 1924 i Paris har de svenska boxarna sammanlagt utkämpat 144 matcher, varav 69 har vunnits och 75 förlorats. Medaljskörden uppgår till elva. Dock ingen av högsta valör. Guld - 0 Silver - 5 Brons - 6 1928 i Amsterdam hemfördes ett silver via Nils Ramm (Djurgårdens IF) och ett brons genom Gunnar Berggren (Hammarby IF) 1932 i Los Angeles blev det ett silver för Thure Ahlqvist (IK Ymer, Borås) och ett brons till Allan Carlsson, senare Ekebäck (Örebro AK) 1936 i Berlin placerades Erik Ågren (Narva BK) på bronspallen 1948 i London gick silvret till Gunnar Nilsson (Redbergslids BK) 1952 i Helsingfors gav ett silver till Ingemar Johansson (Redbergslids BK) och ett brons till Stig Sjölin (Värnamo BK) 1972 i München hämtades ett brons till Hans Thomsén (Hisingens BK) 1988 i Söul noterade ett silver för George Cramne, senare Scott (IF Linnéa) och ett brons för Lars Myrberg (Djurgårdens IF) Däremellan och därefter har det varit tämligen svart. De flesta svenska boxare har klart underpresterat i olympiska sammanhang. Jag återkommer till detta. För resultat hänvisas till OS-sektionen. //CF
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Tumme upp, tumme ner

De sammanlagt 144 blå-gula OS-matcherna fördelas på 69 vunna och 75 förlorade kamper. Bryter man ner dem per OS fördelar de sig enligt följande: 1924 Paris 10 matcher 4 segrar - 6 förluster. 1928 Amsterdam 15 (7-8). 1 Silver och 1 Brons. 1932 Los Angeles 8 (5-3). 1 Silver och 1 Brons. 1936 Berlin 12 (7-5). 1 Brons. 1948 London  7 (3-4). 1 Silver. 1952 Helsingfors 15 (8-7). 1 Silver och 1 Brons. 1956 Melbourne 4 (1-3). 1960 Rom 2 (0-2). 1968 Mexico City 2 (0-2). 1972 München 4 (2-2). 1 Brons. 1976 Montréal 6 (3-3). 1980 Moskva 9 (3-6). 1984 Los Angeles 12 (6-6). 1988 Söul 20 (14-6). 1 Silver och 1 Brons. 1992 Barcelona 5 (2-3). 1996 Atlanta 10 (4-6). 2004 Aten 1 (0-1). 2008 Peking 2 (0-2).
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Veteraner

Sju boxare tillhör den lilla grupp som representerat Sverige vid mer än ett OS. Ser man till det rent resultatmässiga så blev det ingen större framgång att få delta även en andra gång. Den enda i gruppen som hemförde en medalj gjorde det vid första tillfället. De sju är: Sören Antman. Söul och Barcelona. Matchfacit 3-2. Den ende med plusstatistik. Lotfi Ayed. Los Angeles och Söul. Matchfacit 1-2. Christer Corpi. Moskva och Los Angeles. Matchfacit 2-2. Ove Lundby. München och Montréal. Matchfacit 2-2. Bägge segrarna via w.o. Shadrach Odhiambo. Moskva och Los Angeles. Matchfacit 1-2. Stig Sjölin. Helsingfors och Melbourne. Matchfacit 2-2. Brons i Helsingfors. Leo Vainonen. Montréal  och Moskva. Matchfacit 2-2. //CF
Läs mer →
Publicerat i: OS

AIBA - Ny ranking

AIBA har kungjort sin senaste ranking. Den dateras till 1 juli 2012. Två av våra OS-deltagare klättrar uppåt, varav en tar ett rejält kliv. Den tredje lyser med sin frånvaro på den lista som publicerats. Anna Laurell hamnar på sjunde plats. Hon tar därmed ett rejält kliv från sin föregående plats tjugutvå. Poängmässigt ligger hon dock långt från de främsta. Anthony Yigit lägger beslag på plats tjuguett mot tidigare tjuguåtta. Salomon N'tuve hamnar däremot utanför den Top 35-lista som AIBA sammanställt. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, AIBA

OS - flest matcher

Drygt hälften av de svenska OS-deltagarna har fått lämna turneringen efter blott en match, påfallande ofta mot billigt motstånd, men det finns en kvintett som sticker ut. De har vardera utkämpat fem olympiska duster. Kvintetten utökas till en septett om vi inkluderar vinster på walk over Dessa hedersmän är: Oscar Andrén (Djurgårdens IF) som gick fem matcher, inklusive en bronskamp, 1924 i Paris (3-2). Gunnar Berggren (Hammarby IF) utkämpade fem matcher i Amsterdam 1928 och erhöll en bronspeng för insatsen (4-1). Erik Ågren (Narva BK) i Berlin 1936 som erhöll en bronsmedalj efter (4-1), men inklusive en w.o. Ingemar Johansson (Redbergslids BK) kammade hem ett silver efter fem matcher i Helsingfors (4-1), men också via en w.o. Sören Antman (BK Falken) uppnådde fem matcher via två OS, Söul och Barcelona, men ingen medalj (3-2). George Cramne/Scott (IF Linnéa) hemförde en silvermedalj efter fem matcher i Söul (4-1). Lars Myrberg (Djurgårdens IF) bärgade ett brons i samma turnering efter fem matcher (4-1). //CF
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Bästa årgången?

Vid fyra OS har Sverige erövrat två medaljer (ett silver och ett brons). Det var vid OS 1928, 1932, 1952 och 1988. Den relativt starkaste insatsen gjordes 1932 i Los Angelses med ett silver och ett brons på tre deltagare. Det var Örebro AK:s Allan Carlsson och IK Ymers Thure Ahlqvist som stod för medaljprestationen. Den sammantaget bästa insatsen gjordes i Söul 1988 med ett silver och ett brons efter sammanlagt fjorton vinster och sex förluster på sex man. OS 1988 är också enda gången då samtliga deltagande svenskar vann minst en match. Silver till George Cramne/Scott och brons till Lars Myrberg. //CF
Läs mer →
Publicerat i: OS, Turneringar, AIBA

OS - Den rätta vikten?

Tungt, naturligtvis! Om den svenska olympiska medaljskörden fördelas per vikt så ligger tungvikten i topp. Tungviktarna har plockat hem fyra medaljer. Dessa fördelas på tre silver och ett brons. Därefter kommer lättvikt med två silver och ett brons. Ett brons vardera har fjädervikt, lätt weltervikt och mellanvikt. //CF
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Tvärnit

Det är en sak att ställas mot någon från Benin, Fidji eller Lesotho, men det är en helt annan uppgift att hantera då motståndaren kommer från någon av de stora boxningsnationerna. Sverige har klara minussiffror mot: Kuba 0-5 Italien 2-7 Argentina 1-5 Rumänien 1-4 Sovjetunionen/Ryssland 0-3 Störst plusstatistik återfinns mot Kanada 5-2 och Mexiko 3-1. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, OS, Turneringar

OS - om inte om varit...

... så hade Sverige fått ytterligare två bronsmedaljer. Fram t.o.m. OS 1948 utkämpade semifinalisterna matcher om bronset. Fr.o.m. Helsingfors 1952 avskaffades bronsmatchen eftersom alldeles för många semifinalister hade fått sådana skador (oftast cut) att de tvingades lämna walk over i matchen om tredje pris. Detta ansågs med rätta som föga sportsligt. Om regeln gällt redan från början så hade Oscar Andrén (Djurgårdens IF) 1924 och Stig Cederberg (BK Primo) 1936 också erhållit en bronspeng. Bägge förlorade sina matcher om tredje platsen då det begav sig. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, Turneringar

OS - Surprise

Vilken är den mest överraskande OS-medaljen? I någon mening har väl samtliga varit oväntade, men om jag måste välja är det två som sticker ut. Göteborgaren Gunnar Nilssons tungviktssilver 1948. Han var en tämligen medioker pugilist som överträffade sig själv i London. Ej heller var tungviktaren Hasse Thomsen något större nummer. Hans bronsmedalj 1972 var lika oväntad som betydelsefull. Svensk boxning var vid tidpunkten på dekis. 1960-talet hade varit uselt och demoraliserande. Som extra påbörd kom proffsförbudet 1970. Hasses matcher gick på TV och han boxade sig rakt in i det svenska folkhemmets hjärta. Bilderna på honom med sin dotters maskot gjorde boxningen rumsren i folks ögon. En pånyttfödd verksamhet kunde sätta igång och den skulle frambringa en ny fin boxargeneration. Hasses bronsblecka är nog den mest värdefulla av alla OS-medaljer. CF
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Sämsta insatsen?

Det finns gott om kandidater till utmärkelsen. Det är bara att bläddra igenom resultatlistorna. 1960-talet var ett uselt decennium liksom hittills 2000-talet. Betraktat i förhållande till potential skulle jag utse 1956 i Melbourne som det största fiaskot. På pappret hade Sverige sin kanske starkaste besättning någonsin. De optimistiskt benämnda tre musketörerna - Stig Sjölin, Lennart Risberg och Thörner Åhsman. SS var snudd på världsklass, LR och TÅ höll god europeisk nivå. TÅ vann en match. Övriga två omedelbar exit. CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, Turneringar

OS - 5 854 dagar

Så lång blev väntan på en ny blågul seger i OS-sammanhang. Senast det begav sig var 1996 i Atlanta, USA. Vinnare den gången Kwamena Turkson. Nu stod Anthony Yigit för den efterlängtade bedriften. CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, Turneringar

OS 2012 - Balansräkning

OS är över för den här gången. Totalt sett underpresterade den lilla svenska truppen, men det fanns en ljusglimt i bedrövelsen. Salomo N'tuve - klart underkänd. Anna Laurell - underkänd. Anthony Yigit - klart godkänd. Om N'tuve är inte mycket att säga. Han hör inte hemma på den här nivån. Hans motståndare försvann följaktligen redan i påföljande omgång. Anna Laurell hade turen att inledningsvis få möta klassens sämsta deltagare. Det blev seger, men den gav ingen mersmak. Det gick tungt och trögt. Matchen mot amerikanskan Shields måste betecknas som ett taktiskt haveri av stora mått. Det borde inte varit så svårt att läsa av och hantera den synnerligen entaktade amerikanskan, men Anna saknade verktygen. Man kan också fråga sig vad ringhörnan gjorde under matchen. Hade de också problem med att analysera Shields? Vi tackar Anna för en lång och utomordentligt fin karriär, men nu är det dags för henne att skänka handskarna till Idrottsmuseet. Hoppas bara det inte blir något dumt proffsäventyr för henne. Det finns säkert sirener som lockar. Anthony Yigit. Vilken kämpe - årets insats! Förhoppningsvis såg vi en ny stjärna födas, någon som platsar i den hårda internationella konkurrensen. Yigit torde vara en stark medaljkandidat i Rio om fyra år. Matchen mot blivande silvermedaljören Denis Berintjik var berömvärd. De är f.ö. tveksamt om han tappade den matchen, men hur som helst pekar insatsen mot framtiden. Även här får vi hoppas att han inte låter sig lockas av en proffssatsning. Med tanke på hans hemvist är väl faran dessvärre överhängande. I övrigt en ganska trist OS-turnering. Den brittiska satsningen har gått hem. De blev bästa nation, visserligen på hemmaplan, men deras återuppbyggnadssatsning har lönat sig. Här har kanske SBF något att lära. För jänkarna var turneringen en katastrof. De blev nästintill utraderade och vart tog kubanerna vägen? Christer...
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS - Ringa avkastning per krona

79 nationer erövrade någon variant av medalj i årets OS. Sverige kom på plats 37 i medaljligan. Vi är i paritet med storheter som Colombia, Georgien, Mexiko och Irland. Framför oss återfinns länder som Litauen, Turkiet, Azerbajdzjan, Danmark, Vitryssland, Kroatien, Nord-Korea och ett trettiotal ytterligare. Det satsas ofantliga belopp på idrott i vår samhälle, men någonstans måste de vara felallokerade eftersom utbytet blir så magert. Många av våra idrottare verkar dessutom vara oerhört bortskämda och bekväma av sig, som exempelvis damlandslaget i fotboll. En friidrottstjejs uttalande efter sin usla insats är på något sätt signifikativ för inställningen hos många aktiva. Hon var inte i London för att tävla, utan för att ha kul (sic!). Det är naturligtvis trevligt för henne att leva loppan i OS-byn, men hon har glömt vem som göder henne. Det är hög tid för SOK och RF att tänka i nya banor. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: OS

Mysigt i OS-byn

Det delades ut 150 000 kondomer till deltagarna i London OS. Inte undra på att somliga såg tämligen okoncentrerade ut. Och hur var det nu friidrottstjejen sa i radiointervjun - hon var inte därför att tävla utan för att ha kul. Artikeln från Daily Mail. Kul av Sverige blir omnämnt någonstans... Här blir det ännu roligare. Notis från Aftonbladet.
Läs mer →
Publicerat i: OS

Flojd och Floyd

När Stig Sjölin äntrade ringen i Helsingfors den 1 augusti 1952 måste det ha känts lite extra märkligt. Han skulle möta en amerikansk stjärna i olympisk semifinal. Bara det var stort, men jänkaren bar samma namn som hans två år äldre broder, endast stavningen skiljde - Floyd (Patterson) respektive Flojd (Sjölin). Det var och är få svenskar som burit tilltalsnamnet Flojd, så sammanträffandet kan inte ha undgått att sysselsätta Stigs tankar. Jag har alltid undrat var föräldrarna hämtade inspirationen till det ovanliga namnet. Stig hade tre bröder och såvitt jag vet var Flojd den ende som inte boxades. Äldste brodern hette Åke. Han var en riktigt bra pugilist och deras karriärer sammanföll mot mitten av 1940-talet då Stig var i början på sin och Åke i slutet. Bl.a. hade de en gemensam motståndare i Kalmar BK:s hårdföre Henry Persson som bjöd dem på publikvänligt motstånd. Även Uno, den yngste medlemmen i brödrakvartetten Sjölin, var aktiv om än i mer blygsamma sammanhang. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, OS

Biljett till OS Berlin 1936

Boxningsdelen av de Olympiska spelen gick i den imposanta Deutschlandhalle i Berlin mellan 10 och 15 augusti 1936. För första gången användes två ringar för att genomföra tävlingarna. En annan nyhet var att boxarna tvingades väga in inför varje match och inte enbart vid turneringens början. Sammanlagt kom 179 boxare till start, varav fyra svenskar. Segare i de olika klasserna blev: Flugvikt: Willy Kaiser, Tyskland Bantamvikt: Ulderico Sergo, Italien Fjädervikt: Oscar Casanova, Argentina Lättvikt: Imre Harangi, Ungern Weltervikt: Sten Suvio, Finland Mellanvikt: Jean Despeaux, Frankrike Lätt tungvikt: Roger Michelot, Frankrike Tungvikt: Herbert Runge, Tyskland Bästa nation blev Tyskland med 2 guld - 2 silver och 1 brons. För svenskt vidkommande blev det ett brons via Erik Ågren från Östermalmsklubben Narva. För samtliga svenskresultat se här. En blågul 17-åring yngling gjorde i Berlin sitt första stora internationella avtryck. Han hette Olof Peder Tandberg och tillhörde Djurgårdens IF. Biljetten gav inträde till första dagens tävlingar. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS

Ingo i Washington 1951

Europalagets nästa anhalt i dubbelmötet mot USA var Washington, DC. Denna gång mötte man beskedligare motstånd än i Chicago. Opponenterna bestod av Washington Golden Gloves Champions och de besegrades med 5-3. Stig Sjölin gjorde en storstilad insats då han otippad besegrade Eldridge Thompson och för detta fick han fina lovord i den amerikanska pressen. Även den finska flugan Pentti Hämäläinen harangerades och ansågs vara världens bäste vid tidpunkten. Han skulle sedan vandra vidare till ett OS-guld i bantam 1952. En som inte fick något beröm var Ingemar Johansson. Han skulle toppa utbytet genom att möta den amerikanske tungviktsettan Norvel Lee. Så blev det inte. Ingemar anförde handskada. I USA hittade man inget fel på hans näve, hemma i Göteborg fann läkaren en stukning. I Staterna hade man m.a.o. andra kriterier för vad som ansågs stridsdugligt. Ingemars vägran att ställa upp ledde till en rad kontroverser med de europeiska ledarna som skulle kulminera vid OS 1952. Ingemar deltog inte under EM 1951, han eller snarare Boxningsförbundet hade förstått vinken från det europeiska förbundet. Ingemar var inte välkommen efter Washingtonincidenten. Ingemar och Norvel Lee möttes några månader senare i Göteborg. Där sattes ett svårslaget publikrekord för amatörboxning. Drygt 11.000 åskådare packades runt ringen i något som var en slags inofficiell landskamp mellan Sverige och USA. Ingemar blev i det närmaste utboxad av Lee, ändå erhöll han en domarröst. I Helsingfors-OS gick Lee ner till den lätta tungvikten och där plockade han hem en av jänkarnas fem guldmedaljer. I tungvikten ställdes Ingemar mot den väldige Edward Sanders med känt resultat. Sanders skulle gå ett dystert öde tillmötes. Han tillhör den kategori boxare som avlidit i ringen. I december 1954 knockades han brutalt och återfick aldrig medvetandet. Som proffs blev han 9 (6-2-1, 3 KO). Enligt anhöriga till Sanders som jag varit i kontakt...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, OS, Dödsfall

Laterna Magica: OS 1984

En kraftfull Håkan Brock är på väg att besegra Alex Stewart som representerade Jamaica i Los Angeles. Brock erhöll samtliga domarröster. Han hade dessförinnan snabbknockat norrmannen Magne Havaa, men skulle möta sitt olympiska öde i form av italienaren Angelo Musone i kvartsfinalen. Stewart debuterade som proffs under 1989 och drog ut 24 motståndare på raken innan han ställdes mot Evander Holyfield. Det finns en gemensam motståndare till Brock och Stewart. En viss herre vid namn Michael Gerard Tyson! Brock och Tyson möttes i Tammerforsturneringens final 1984 som amatörer och Tyson erhöll en knapp poängseger - 3 x 59-59, 2 x 58-59. Som proffs blev Stewart knockad i första ronden av Tyson. Det var en Tyson som försökte puzzla ihop sin karriär efter det sensationella nederlaget mot James "Buster" Douglas i Tokyo 1990. Hjärtligt tack till Håkan Brock som skickade fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, OS, Foton

Brons på Ungdoms-OS i Peking

Det finns tävlingar för allt. Det pågår en Olympiad (!) för ungdomar i Peking under dagarna 16-28 augusti. Här råder en irriterande språklig förändring. Det som idag benämns ungdom är vad vi normalt har förknippat med juniorer. Varde hur som helst med detta. Svensk deltagare i boxning var Värnamos stolthet Agnes Alexiusson som lyckades med bedriften att (åter)kvala in till turneringen. Med sex deltagare i lättvikt lottades hon till semifinal. Där ställdes Agnes mot sin tidigare nemesis från  kvalet till OS, som gick i Bulgarien, amerikanskan Jajaira Gonzalez. Då blev det förlust med 0-2, vilket också blev resultatet i Peking. Nu väntar bronsmatch mot Turkiets Esra Yildiz. De har tidigare mötts med vinst för Agnes och även denna slutade med seger. Grattis! Officiell hemsida för Ungdoms-OS här. Domarsiffrorna var 2x39-37, 38-38 till amerikanskans fördel. Domarsiffrorna mot Yildez var 39-37, 40-36, 40-34. Jämför ettan och trean. De tycks inte ha sett samma match. Agnes matchlista så här långt. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS

Bruno Visintin (1932-2015)

Den 11 januari avled den italienske boxaren Bruno Visintin. Han var en utmärkt amatör med ett OS-Brons från Helsingfors 1952 som främsta merit. Samma år skrev han proffskontrakt och som proffs blev han både Italiensk- och Europamästare. I Sverige är han mest känd för sin förlustmatch mot Bosse Högberg den 1 januari 1966. Högberg vann och blev därmed ny Europamästare. Bosses titelinnehav blev blott 41 dagar, men det är en annan historia. I början av 1950-talet var Visintin här på ett par besök med italienska landslaget. Då vann han över svensk elit i form av Helge Lundin (BK Masen) och Berndt Palmqvist (Kumla BK). Tidigare hade han även besegrat den svenske stjärnan Bertil "Benet" Ahlin" (Djurgårdens IF). Visintins svenska opponenter visas här. Notera att Visintin var en av många boxare som uppnått hög ålder. Han var inne på sitt åttiotredje levnadsår. Detta trots 90 tuffa proffsmatcher och hundratals amatörduster. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, OS, Dödsfall, Landskamper

Bas van Duivenbode (1940-2015)

Leden glesnar för de gamla 1950- och 1960-talsboxarna. Häromdagen avled den nederländske mellanviktaren Bastiaan Adrianus "Bas" van Duivenbode. Såvitt jag vet gjorde han bara en amatörkamp med svenskt motstånd. Det blev oavgjort i en landskamp i maj 1960 mot Djurgårdens Jarl Granberg. Samma år deltog Bas på OS i Rom med en vinst och en förlust i protokollet. För en svensk publik är han mest känd från den professionella tiden då han mötte Lars-Olof Norling och Lennart Risberg. Mot den förstnämnde blev det oavgjort i Eskilstuna sporthall 1962, mot senare slutade det med knockoutförlust 1963 i den göteborgska mässhallen. Som proffs var Bas van Duivenbode en typisk journeyman, som åkte om kring och fightades där han fick betalt, men till skillnad från de flesta av dagens gelikar, var han ingen given förlorare då han äntrade ringen. Länk till nationskampen versus Nederländerna 1960. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, Dödsfall, Landskamper

30.005 matcher och 13.252 boxare

Grattis till dig som besöker RINGSIDE. Du har denna dag, då den årliga finnkampen avverkas och då Erik Skoglund ska upp i ringen för sin tjugofjärde proffsmatch, drygt 30.000 matcher att laborera med i databasen. Det tar en hygglig stund att plöja dem alla. Där finns alla viktigare resultat i form OS-VM-EM-NM-SM-turneringar, en uppsjö internationella cuper och därtill åtskilliga svenska regionala mästerskap. Och mer blir det... Ett stort tack till alla er som bidrar med foton, information, tidningsurklipp och liknande. Gör som senast Skoftebyns AIS - klubben bidrog med ett stort paket startböcker. Ett extra tack till Roger i Botkyrka som varit en utmärkt informationskälla på många sätt, inte minst över dem som bytt namn mitt i "karriären". Det gäller även Erik i Sundsvall som hjälpt mig identifiera tidiga Norrlandsboxare. Gemensamt sprider vi kunskap om den spännande svenska amatörboxningshistorien. Bilden nedan med två av våra mest folkkära boxare genom tiderna får symbolisera länken mellan då och nu. Det är Harry Persson och Olle Tandberg som inte sparar på krutet vid en uppvisning i Hagalund 1938 inför tusentalet åskådare.   Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, SM, Matcher, OS, Landskamper, NM, JSM, VM, Turneringar, AIBA

Ida vs Agnes rond 2

Läs den länkade artikeln till Västgötabladet. Artikeln exponerar en förfärande okunnighet hos Svenska boxningsförbundets ordförande Tommy Lindström. Han tycks inte ens ha hört talas om Ida Lundblad. Intervjun med herr Lindström visar tydligt att allt tal och fagra löften angående kval bara varit bluff. Tränarduon Santiago Nieva och Klas Sandberg har för länge sedan redan utsett Agnes Alexiusson som svensk OS-kandidat. Allt utåt har bara varit ett spel för galleriet, ett sätt att slå blå dunster i ögonen på Boxningssverige. Olympiska kommittén agerar naturligtvis inte på eget bevåg, de följer bara instruktionerna från de olika specialförbunden. Det stinker om SBF. Finns det inte några rakryggade människor i Boxningssverige längre, några som vågar ta tag i den här härvan? Nästa gång är det din boxare som offras - vad gör du då? Så mitt förslag kvarstår. Låt sportslig rättvisa skipas genom en serie uttagningsmatcher dem emellan. Det gäller f.ö. även paret Anna Laurell och Love Holgersson. Även där luktar uttagningen illa. Har det möjligen med det faktum att Annas make tillhör den inre tränarcirkeln? Idas egen beskrivning av härvan. Värdegrunder, någon? Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, DDD, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

Ida och Agnes rond 3

Vill ni höra på hejdlöst svammel då skall ni lyssna på "Förmiddag med P4 i Skaraborg". Radiostationen har ringt upp Svenska Boxningsförbundets ordförande Tommy Lindström. Han har inte en aning om vad han talar om. Han uppvisar en monumental okunnighet. Det är minst sagt dubbla budskap som skymtar i ordsvallet. Det är gallimatias på låg nivå, men han är van att tänja på gränserna i olika sammanhang. Om ämnet inte var så allvarligt så skulle man ha hjärtlöst roligt åt karl. Hur kunde han väljas till ordförande för SBF? Det är en gåta. Organisationen måste vara masochistisk. Kvinnan som intervjuar ställer bra och relevanta frågor - svaren är på kalkonnivå. Varsågoda - P4 Skaraborg här. Intervjun startar efter cirka 1 timma 43 min. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox, OS, AIBA

SBF proudly presents...

"Friska situationsbilder och kul replikskiften varvas med lustigheter av hög ålder och snack på tomgång". Så skaldades det i recensionerna av det hejdlösa pekoralet Svenska Floyd. Det var en pjäs från 1960 som blev film enligt modell Hollywood. Nåja, kanske ändå inte. Av någon alldeles outgrundlig anledning kom jag att tänka på den här skapelsen. Det har naturligtvis inte alls några likheter med de senaste sceniska konsterna från de vise männen i SBF. Eller hur? //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Dambox, OS, Turneringar, AIBA, Så det kan bli

Santiago Nieva - hög tid att tacka för den tid som var

Det är uppenbart att Nieva sedan länge har gjort sitt val. Allt prat om uttagningskval mellan Agnes och Ida har bara varit bluff. Blå dunster. Gallimatias. Rappakalja. Han har ljugit boxningssverige rakt upp i ansiktet. Kriterierna som han hänvisar till har varit lika ombytliga som ett aprilväder. De förändras ständigt. Den senaste mångordiga versionen återfinns på förbundets hemsida. Notera särskilt att alla som haft fräckheten att kritisera Nievas tilltag förklaras som okunniga. Destilleras skitsnacket återstår inget annat än att herr Nieva bestämmer alldeles oavsett vem som är bäst. Det hade varit bättre om han rakryggat förklarat varför han föredar Agnes framför Ida. Punkt för punkt för punkt. Det måste nämligen finnas annat än rent sportsliga bevekelsegrunder i bagaget. Genom byråkratiska manövrar stöter Nieva bort en av de få talanger som finns inom svensk boxning. Istället borde han ha satsat på att utveckla dem båda till framtida stordåd. Ponera att Agnes slår sönder näven på träning. Vad händer då? Ida anses väl fortfarande vara någon slags reserv, men kanske har Nieva någon annan dold i bakfickan. Det finns här ytterligare en dimension att lyfta fram. Efter allt vad som hänt kan Nieva aldrig coacha Ida. Vilka råd ska han ge henne i ringhörnan? Han vill ju bli av med henne. Ej heller kan springpojkarna Sandberg eller Nash vara stand-in. De tillhör ju samma innegäng. Vad gäller den sistnämnde – hur har han hamnat där? Han är inte precis tyngd av meriter, men relationen till Anna Laurell ger kanske tillräckligt med plus, i en rörelse som präglas av nepotism. Så avgå Nieva! Genom ditt agerande har du splittrat rörelsen och jag har väldigt svårt att se dina gärningar stå i samklang med de värdegrunder som SBF så gärna hyllar i andra sammanhang. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS, Turneringar

OS-kvalet igång

I kvalsammanhang gäller det att ha tur i lottningen. Det hade de blå-gula med något undantag när matcherna fördelades i Turkiet. Det lär dock inte räcka, för om jag förstått saken rätt så är det enbart finalisterna (för damerna) och finalisterna plus ytterligare några (för herrarna) som kan packa trunken till Rio. Varde hur som helst med detta. Ingen i svensktruppen lär komma så långt. Agnes Alexiusson inledde slagväxlingarna med en övertygade seger i förtid. Motståndet var dock så svagt att det knappt hade hört hemma på en svensk juniortävling. Redan innan kvalet såg serbiskan ut som en skrämd harpalt se här. Nästa steg för Agnes blir en kampglad spanjorska som en gång eliminerade Uppsalas storhet Armine Sinabian från VM. Sedan lär det ta stopp. Idag går Leon Chartoi och Oliver Flodin i ringen. Bägge lyckligt lottade. Chartoi mot en kass belgare med blott 30-talet matcher bakom sig och Oliver ställs mot en Alban från Albanien. Klara segrar för båda. Därefter blir det knepigt värre för dem. Anna Laurell Nash lär gå vidare i kraft av sitt namn. Det blir en jämn kamp mot Lida Fiduria. Anna har klar plusstatistik på henne, men det såg ytterst kritiskt ut förra gången de möttes. Sedan blir det tvärnit mot den engelska stjärnan Savannah Marshall. Helena Envall drog en nitlott. Visserligen står hon över en omgång, men lär inte klara den duktiga italienskan Davide. En nit blev det även för Gabriel Richards. Han får det svettigt mot tuffe irländaren Darren O'Neill. Bägge står över första omgången. Här kan ni följa OS-kvalet, via matchlistor, resultat och utsändningar. 2016-04-09 1/16: Agnes Alexiusson- Milena Matovic, Serbien TKO 4 (1:27) 2016-04-10 1/16: Leon Chartoi-Lay Kalenga Mishika, Belgien 1/16: Oliver Flodin-Alban Beqiri, Albanien 2016-04-11 1/16: Helena Envall-Marzia Davide, italien 1/8: Anna Laurell Nash-Lidia Fidura, Polen 2016-04-12...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, "live", Turneringar, AIBA

OS-kvalet - dag 2 - så det kan bli

Svensk boxning står sig stark internationellt kungörs det regelbundet från SBF:s sida. Det som för en vanlig dödlig betraktare borde varit två synnerligen enkla segrar för svenska boxare i OS-kvalet förvandlades raskt till dess motsats. Oliver Flodin förlorade klart mot en helt okänd alban. 0-3. Notera att Oliver är korad till mars månads boxare av förbundet. Det är dock rutin och bör inte tas på så stort allvar. Är det inte Oliver, så är det Agnes Alexiusson eller Anna Laurell. Oliver är ännu inte mogen för den här nivån. Enda skälet att han får medverka är väl att klubben är en av förbundstränarens devota anhängare plus att de betalar för honom. Den andra förlustkalken tömdes av Leon Chartoi. Han mötte en helkass belgare ändå blev det förlust. Varför SBF satsar på Chartoi är en gåta. Han har varit med länge och han utvecklas inte längre. Hans kunskaper räcker till ett SM-guld och gott är det. Det var ju inte precis några världsstjärnor dessa herrar föll inför. 20016-04-10 1/16: Alban Beqiri, Albanien-Oliver Flodin, Vaggeryds BK 3-0 1/16: Lay Kalenga Mishika, Belgien-Leon Chartoi, Hammarby IF 3-0 //CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, "live", Turneringar, AIBA, Så det kan bli

OS-kvalet - dag 3 - som förväntat

Dagens omgång var lättippad. Helena Envall mäktade inte med italienskan Marizia Davide. Förlust med 0-3. Davide har varit med mycket länge och hon har såvitt jag vet inga förluster mot svenskor. Aktris nummer två denna dag var Anna Laurell Nash och hon ökade på sin plusstatistik mot polskan Lidia Fidura. Matchen dömdes 3-0. Vad gäller Annas nästa motståndare så inträffade en smärre sensation. Fransyskan Erika Guerrier besegrade klart det engelska hoppet Savannah Marshall. Därmed blir det Sverige vs Frankrike i damernas kvartsfinal på onsdag. Guerrier har ännu ingen seger mot någon blå-gul. Det lutar alltså åt semifinal för Anna. Under kvällspasset vann Agnes Alexiusson programenligt över Jennifer Miranda från Spanien. Agnes som haft en ofantligt tur i lottningen ställs nu inför besvärligare materia. Kvartsfinalens Jana Alekseevna från Azerbajdzjan är inte att leka med. Den lyckliga (?) vinnaren ställs mot den f.n bästa kvinnliga boxaren i världen - Katie Taylor från Irland. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

Domarskandaler eller...

Alla bedömningssporter har sina domarskandaler. Det spelar ingen roll om det är konståkning, brottning eller gymnastik. Vi minns med avsky OS i Seoul med alla märkliga domslut och domarkorruption. Det är inte alltid utövarna som bestämmer resultaten. Boxningen har dessvärre en lång tradition av politiska beslut i slutna rum innan och under tävlingarna. I dessa slutna rum avgörs det vem som ska gå vidare eller ej. Jag tar inte ställning till följande som är hämtat från det polska förbundet, de är part i målet, men att holländska Nouchka Fontijn skulle ha förlorat mot irländskan Desmond är för mig mycket märkligt och svårsmält. Polackerna är upprörda, de menar att deras boxare blev bortdömd mot Anna Laurell Nash. Svårt att säga eftersom det saknas matchupptagning.
Zdjęcie dnia: Lidia Fidura stoczyła porywający pojedynek ze Szwedką Anna Laurell-Nash podczas turnieju kwalifikacyjnego do Igrzysk Olimpijskich. W dniu, w którym werdyktowe skandale były na porządku dziennym, została niesłusznie uznana za pokonaną... Jej los podzielili Nouchka Fontijn, Sayana Sagatayeva, czy Dean Walsh...
På googlesvenska blir det ungefär så här:
Lidia Fidura kämpade en spännande duell med svensken Anna Laurell-Nash under kvalificeringsturneringen för de olympiska spelen. Idag var domarskandalerna på dagordningen med felaktiga domslut. Hennes (dvs Fiduras) öde delades även av Nouchka Fontijn, Sayana Sagatayeva och Dean Walsh.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

OS-kvalet - dag 4 - praktfiasko

Tja, att Gabriel Richards inte skulle gå vidare var uppenbart. Men att OS-kvalet inte ens skulle vara en rond borde väl ändå vara ett memento till förbundsansvariga. Irländaren Darren O'Neill dyngade ut honom i första. Vad har sådana som Richards och Chartoi på den här nivån att göra? Endast den gode förbundstränaren vet. Vi andra gör det inte. Låt oss bara hoppas att de blå-gula förlorarna har haft det riktigt trevligt i Turkiet. Då har resan ändå haft ett syfte... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, Turneringar, AIBA

OS-kvalet - dag 5 - en in en ut

Den svenska OS-kvaltruppens öde påminner om berättelsen om de tio små negerpojkarna. De försvinner en efter en. Hur ska den store förbundstränaren (bort)förklara det här? Innan kvalet i Turkiet var valet av Agnes Alexiusson som hugget i sten. Hon behövde aldrig konfronteras med sin främsta rival på hemmaplan. "Den enda tänkbara" förlorade i dag mot Jana Alekseevna från Azerbajdzjan med klara 3-0. Det blev bara kvartsfinal, mycket via tacksam lottning, så Rio är fortsatt en hägring över Atlanten. Det är kanske hög tid att sätta Agnes på tillväxt och satsa på en annan kandidat framöver. Det har ju blivit en hel del förluster på sistone och den utlovade OS-biljetten uteblev. Om Agnes är väck så är Anna Laurell Nash kvar i turneringen. Det verkar dock ha varit på håret. Två av domarna dömde oavgjort 38-38 i kvartsfinalen mot fransyskan Erika Guerrier. Domarsiffrorna för Agnes var 2x37-39 och 36-40. För Anna 2x38-38 och 39-37. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

OS-kvalet - dag 6 - biljett till Rio

Äntligen lite glädje från Turkiet. Anna Rosalie Eleonora Laurell Nash kan packa trunken till Rio. Grattis! Det är bra för svensk boxning för det ökar intresset för sporten. Hon hemförde en kassaskåpssäker seger mot en usel ungersk huggkubb. Det är en gåta hur denna Petra Szatmári kan ha besegrat kvinnan som vann över Nouchka Fontijn. Det har varit många märkliga domslut under turneringen där domarsiffrorna har pekat åt alla kompassriktningar i alltför många matcher. Gladast av dem alla lär väl den store förbundstränaren vara som nu får sprätta omkring i Rio och ta åt sig äran för Annas framgångar. Dagens stora sensation var att Katie Taylor blev eliminerad och där var det inget fel på domslutet. Jana Alekseevna fann medlet för att neutralisera irländskan. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

OS-kvalet - sista dagen - nederlag

Det går inte att ha tur med domarna varje gång. I kvartsfinalen mötte Anna fransyskan Erika Guerrier. Två av domarna dömde 38-38 i den matchen. Det var den ryske poängdomaren som såg till att Anna kom till semifinal. I finalen protokollförde också två domare 38-38, men denna gång var det ryskan Jaroslava Jakusjina som fick tummen upp. Resultatmässigt var matchen egentligen betydelselös eftersom bägge hade uppnått målet att få en OS-biljett att stoppa i fickan. Däremot kan matchen ur prestigesynpunkt ha betydelse framöver om de ställs mot varandra igen. Det förtjänar att påpekas att Love Holgersson besegrade Jaroslava under Golden Girl 2015. När det gäller de satta poängsiffrorna under OS-kvalet så finns det mycket att analysera. Domarna tycks inte riktigt vara eniga om VAD som ska premieras. Poängen spretar nämligen åt alla (o)möjliga håll. Se där, en uppgift för den hågade. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

Dam-VM - hur skall fiaskot bortförklaras?

Nu har vi facit. Det vi alla från början förstod, förutom den lilla klicken kring förbundstränaren och hans påhejare, att Dam-VM skulle sluta i ett fiasko. Förhoppningsvis är detta den store förbundstränarens svanesång. Det räcker med att nämna den stinkande historien kring Agnes Alexiusson (Värnamo BK). Hon är en betydligt sämre boxare än Ida Lundblad (IF Göteborg Team Box), deras inbördes facit är fem-noll till Ida, men ändå uttogs Agnes till diverse OS-kval. Ida fick inte en sportslig chans att kvalificera sig eftersom saken redan var avgjord sedan halvtannat år tillbaka. Allt snack om lika villkor och ädel tävlan mellan Agnes och Ida var lögn och förbannad dikt. Agnes var utsedd på grunder som ingen i boxningssverige kan förstå och upprördheten över den store förbundstränarens tilltag har varit omfattande. Boxningen i Sverige behöver desperat nytt blod över hela linjen. En inhyrd utländsk tränare från Ryssland eller Kazakstan vore något att börja med. VM-facit Lise Sandebjer - positivt. Den stora överraskningen. Pekar framåt... Juliana Söderström - hjälp. Ser ut som om hon fortfarande tävlade för Botkyrka årgång 2007 eller så... Agnes Alexiusson - ett monumentalt fiasko. Hon var ju den våta OS-drömmen för den store förbundstränaren och SBF-styrelsen. Vad skall fiaskot skyllas på? Motvind, sol i ögonen, grus i skorna... Anna Laurell - har sedan länge passerat zenith. Det blir inte bättre än så här. Trevligt, dock, att hon får avsluta sin långa fina karriär med ett nytt OS. Anna och SBF-styrelsen bör skicka en låda med de allra som finaste kristallglas från Orrefors till Moskva som tack till den ryske domare som höll henne kvar i det tidigare VM-kvalet. Tjänster och gentjänster... Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, OS, Turneringar, AIBA, Så det kan bli

"Vi ligger nära toppen nu"

Det är inte bara fotboll som havererar. Vad gäller svensk boxning har det varit en hektisk vår med en serie av OS-kval och mästerskapsturneringar för herrar och damer seniorer som juniorer och ungdomar. Resultatet vet ni. Det blir som det brukar, som bäst en kvartsfinal och det är kanske vackert så. OS var det stora målet, men förutom Anna Laurell Nash, som halkade vidare på ett bananskal, så blir det inga övriga deltagare i Rio. Detta trots att den store förbundstränaren redan hade utrustat en småländska med OS-biljett. Platt fall där och ej heller blev det några medaljer på de olika VM/EM-mästerskapen. Trots detta kan man på SBF:s hemsida regelbundet läsa att "svensk boxning står sig stark internationellt" eller "vi ligger nära toppen nu". Det måste finnas någon slags parallellvärld som jag ännu inte upptäckt... //CF
Läs mer →
Publicerat i: EM, Dambox, OS, VM, Turneringar, AIBA

Deltagarlista OS 2016

Det stundar inom kort till olympiska avgöranden i ringen. Sanningens ögonblick väntar i Rio för följande deltagare. Studerar man innehållet en smula så är det enkelt att konstatera att europeiska boxare är diskriminerade eftersom den europeiska kvoten är så lågt satt. Konkurrensen i Europa är mycket tuffare än på andra håll i världen. Det säger väl allt att en sådan som Kennedy Katende, hemmahörande i Sundsvall, har tagit sig till Rio via Uganda. Han har dubbelt medborgarskap. I Europapoolen är han en negligerbar kvantitet. Det avslöjar en del om standarden på afrikansk boxning. För Uganda deltar även Roland Serugo. Han är inte svensk medborgare, men tävlar till vardags för IF Göteborg Team Box. Bägge har gästspelat på tidigare OS och försvunnit per omgående. På afrikanska kvoter har tidigare även Badou Jack (2008) och Sam Rukundo (2004) medverkat, med samma snabba sorti för den förstnämnde som tävlade för Gambia. Vårt enda blågula hopp är som bekant Anna Laurell Nash. Damklasserna innehåller bara 12 deltagare, så har man tur i lottningen är man redan i kvartsfinal. Det var där det tog stopp för Anna i London 2012. Tidigare svenska OS-resultat under Mästerskap/Landskamper. Länk till tidigare artiklar på RINGSIDE om OS - historia, statistik, deltagare och kommentarer. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

Stanken kring AIBA

Den Internationella Olympiska Kommittén har beslutat att undersöka det internationella boxningsförbundet AIBA. De många korrupta domsluten under Rio-OS är bara toppen på isberget. Det finns gott om dubiösa ekonomiska transaktioner som nu skall belysas. AIBA är satt under press vilket är bra. Den bulgariske journalisten Ognian Georgiev har gjort ett gott journalistiskt hantverk om AIBA. Artiklarna har presenterats som en serie rapporter på sajten Fightnews.com. Tyvärr finns de inte i samlat skick så de är lite svårfunna. Här har jag försökt samla några av dem. De bör läsas i omvänd ordning. IOK:s beslut. AIBA och de korrupta domarna. Mer om korrupta domare och här. Viktig artikel om hur man köper sig till en plats i OS. Uttalande från det kanadensiska förbundet: Boxing Canada is the national governing body for the sport of boxing in Canada recognized by the Canadian Olympic Committee has weighed in on the controversies at the Rio Olympics:
Following questionable decisions and alleged corruption claims occurring at the Rio 2016 Boxing competition, a global strategy is being put in place to pressure AIBA into addressing and correcting the situation. Boxing Canada strongly believes that the integrity of our sport and athletes must be protected while faced with injustice and we will not tolerate any unfair judgment. Although small measures have been taken by AIBA, combined efforts with our partners will continue until the integrity of boxing is restored and has reached a satisfactory level.
Vad står svenska förbundet i detta? //CF  
Läs mer →
Publicerat i: OS, Turneringar, AIBA

Osannolikt sammanträffande - Patrick Sharkey (1931-2016)

Vissa saker som händer är så osannolika att det är svårt att sätta ord på dem. Häromdagen gick den fine tungviktaren Thörner Åhsman ur tiden. Samtidigt, borta på Irland, avled hans motståndare från OS 1956 i Melbourne. De var dessutom födda samma år. Hans namn var Patrick "Pa" Sharkey. De möttes i åttondelsfinalen och Thörner vann på knock-out i tredje ronden. Se artikel om Sharkey här. Jan Rosén fann detta märkliga sammanträffande. 

 


Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall, OS, porträtt, Foton

AIBA utesluts från kommande OS?

Internationella Olympiska kommittén (IOK) har ökat tonläget och trycket mot AIBA. Undersökningar pågår och IOK hotar med att ta bort boxning från det olympiska programmet år 2020. Att toppen inom AIBA är korrupt råder det ingen tvekan om, men organisationen genomsyras av oärlighet vilket också spiller över på nationella förbund och domarkåren. Minns alla fixade domslut under stora turneringar. Det är stora summor i rörelse och det är synd om de aktiva att ha sådana ledarskap. Här är senaste nytt från tragedin AIBA. Det finns ett faktafel i artikeln. Det påstås att boxning var en förbjuden sport 1912 i Sverige. Därav inga olympiska boxningar detta år. Det är fel. Jag väljer att citera mig själv från Mästerskap/Landskamper/OS 1912 här på RINGSIDE: 
"Boxningen ströks från OS-programmet 1912 i Stockholm.
Programpunkten utgick trots att Storbritannien och USA ville ha boxningen kvar. Boxningen hade funnits med såväl 1904 (St. Louis, USA) som 1908 (London).
Enligt den officiella motiveringen saknade arrangörerna kunskap om boxning eftersom sporten inte utövades i Sverige. Det var naturligtvis inte sant. Det hade boxats i flera år, fr.a. i Stockholmsområdet. Vid tidpunkten fanns det också flera boxningsinstitut i huvudstaden.
Sanningen är den att det var fel sorts människor som idkade boxning. De flesta kom från arbetarklassen och tillhörde helt andra kretsar än de militärer, adelsmän och "fint" folk som styrde och ställde inom idrotten. Den olympiska kommittén ville helt enkelt inte ha med boxarna att göra. Sedan är det en liten historisk ironi att svenskarnas intresse för pugilism ökade p.g.a. Stockholmsolympiaden. Med det är en annan historia..."

Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: AIBA, OS

Ett annat OS - Spartakiaden

I skrivande stund pågår OS i dess vintervariant. Idag står de Olympiska spelen i ensam majestät, men så har det inte alltid varit. Från mitten av 1920-talet och ett par decennier framåt uppträdde en konkurrent på arenan. Via direktiv från Stalins Sovjetunionen utgick påbud att den arbetande ungdomen skulle samlas till egna tävlingar och mästerskap istället för att medverka i den ”borgerliga idrottsrörelsen”. Mottot var proletär internationalism och på internationell nivå skulle en Spartakiad organiseras som motvikt till OS. Namnet var naturligtvis inspirerat av slaven Spartacus som anförde ett uppror i den romerska republiken c:a 100-talet f.v.t.
För precis 90 år sedan (2-23 februari) arrangerades den första vinterspartakiaden i Oslo och där återfanns boxning på programmet. Totalt deltog 636 deltagare, från sex nationer, varav de flesta från Sovjetunionen. De mätte sina krafter i olika skidgrenar, skridskor, simning och brottning. Boxningen attraherade ett drygt femtiotal arbetarungdomar. Samma år arrangerades den första sommarspartakiaden i Moskva.
I Sverige drevs idealen av AIF-rörelsen. Det startades också åtskilliga AIF-klubbar runt om i landet, men stalinistpartiet (SKP) var alldeles för svagt, såväl ekonomiskt som organisatoriskt, för att kunna bära upp rörelsen och var dessutom splittrat av en mängd politiska interna strider. Här fick socialdemokratin snabbt hegemoni inom arbetarklassen och idrotten snabbt att inlemmas i det som idag kallas Riksidrottsförbundet. I Norge och Finland var AIF-rörelsen betydligt starkare och i Finland lever den fortfarande kvar via TUL. Det finns en del klubbar som fortfarande har AIF i sitt namn, men de har bara namnet gemensamt med de dekret som en gång författades i Moskva. På det internationella planet skrotades tanken på arbetarolympiader när Sovjetunionen begärde medlemskap i den internationella olympiska rörelsen. Nationen deltog för första gången på sommarspelen i Helsingfors 1952, där de på boxningssidan genast erövrade två silver- och tre bronsmedaljer. På nationell nivå...
Läs mer →
Publicerat i: OS, Turneringar, Nostalgi