Stora Grabbar / Stora Tjejer (del I)

Utmärkelsen Stora Grabbar och Stora Tjejer tillkom 1928 för att hedra de idrottsutövar som representerat Sverige vid olika internationella tävlingar. I utmärkelsen inräknas också placeringar på svenska mästerskap. Hederstecknet erhålls efter ett visst antal uppkomna poäng som viktas efter dignitet, där ett Olympiskt guld väger allra tyngst. Systemet har ändrats genom åren så att det blivit allt lättare att uppnå tillräcklig antal poäng. Ett gult kort bifogas utmärkelsen vilket innebär att innehavaren har fri entré till samtliga evenemang i sin sport. 

En av RINGSIDES flitigare besökare, Joakim Liske, föreslog att den svenska boxningens Stora Grabbar och Stora Tjejer borde ha plats på RINGSIDE och det har han alldeles rätt i. Summa 137 herrar och åtta damer har uppnåt stipulerade antal poäng. För att det inte bara skall bli en svåröverskådlig lista delar jag upp namnen i kluster om tio. Läs och njut. 

1) Den förste inom boxningen som blev Stor Grabb var Allan Carlsson från Örebro. Olika klubbar men tillhörde BK Kelly då han blev SG. Allan tillhör kategorin Sveriges bästa boxare genom tiderna med ett OS-brons som främsta merit. Utmärkt landslagsfacit. 
2) Stig Cederberg från Stockholm. Olika klubbar men BK Primo (Stockholm) som SG. Främsta meriter OS-Brons och EM-silver. Stig tillhör gruppen underskattade boxare. Utmärkt landslagsfacit. 
3) Gunnar Berggren från Stockholm. Var trogen Hammarby IF under sin framgångsrika karriär. OS-Brons och EM-Brons som främsta meriter. Gunnar är verkligen underskattad som amatörboxare. Utmärkt landslagsfacit. Han nämns sällan eller aldrig bland de stora. Avslutade med en tämligen usel proffkarriär. 
4) Nils Ramm från Stockholm. Djurgårdens IF under sin aktiva tid. OS-Silver, EM-Silver och EM-Brons gör Nisse till en av Sverige mest medaljhängda boxare. Som så många avslutade han med en tämligen misslyckad proffskarriär. 
5) Lars Söderberg från Örebro. BK Kelly som SG. Trefaldig svensk mästare med utmärkt landslagsfacit. Sjuksom satte stopp för karriären. 
6) Lennart Bohman. Örnsköldsviks SK som SG. Senare IK Balder (Stockholm). EM-Guld och OS-deltagande, men lyckades inte bli svensk mästare. Utmärkt landslagsfacit. 
7) Gösta Alm. Började sin boxarbana i Gävle. BK Örnen (Stockholm) som SG. Fyrfaldig svensk mästare och EM-deltagande. 
8) Olle Falk från Stockholm. BK Örnen (Stockholm) under sin aktiva tid. Avled tragiskt mitt i karriären av sjukdom, sin tids Corona. Olle var en av svensk boxnings mest talangfulla utövare. Hans SM-svit om fem raka guld var oöverträffad vid tidpunkten, därtill hade han ett EM-Brons. 
9) Rolf Gustafsson från Stockholm. BK Örnen under karriären. OS-och EM-deltagande. Obesegrad i landslagsdressen. Misslyckad proffssatsning. 
10) Ivar Karlsson från Stockholm. SG för IF Linnéa, men tävlade främst för Hammarby IF. Debuterade redan 1921. Obesegrad i landslagsammanhang. Något av en s.k. doldis i det svenska boxningssamhället. 

Fortsättning följer.

Not: Matchlistorna är i varierande grad kompletta. Röd markering innebär att samtliga matcher är bokförda.

Christer Franzén