Passa på - boken RINGSIDE finns på Tradera

Min bok RINGSIDE. Den svenska professionella boxningens historia. Galor. Kommentarer. Resultat. Rekordlistor. Statistik, utkom 2004 och var produkten (719 sidor) av mångårigt grundforskningsarbete i olika arkiv. Varenda proffsgala (plus ytterligare några) redovisas fram till förbudet mot proffsboxning 1970. Varje match är försedd med ett referat där sådant funnits. Matcher, vikter, domare, åskadarantal, gager etc. har noteras. Därtill en mängd statistiska uppgifter som mest/minst publik, flest förluster, flest oavgjorda, flest KO-vinster i första ronden, längst karriär, längsta matchen etc. 
Verket är unikt och kort sagt en veritabel guldgruva för den proffsboxningsintresserade. Och de var många.
RINGSIDE sålde snabbt slut. Den utsågs även till årets idrottsbok. 

Länk till Tradera och budgivningen. 

Här följer ett provsmak. Det avser den gala där Ingemar Johansson gjorde sin debut som proffsboxare.
Var så goda. 

1952-12-05 Göteborg (Mässhallen)
Arr: Edwin Ahlqvist
Publik: ”5 760”/”fullsatt”

Martin Hansen, DEN-Constant Alcantara, SENEGAL D 6
D: Åke Jacobsson
Olle ”Skoftebyn” Bengtsson-Georges Royer, FRA KO 3 (8x3)
D: Carl Olsson
Leif Wadling-Fernand Guillo, FRA w 6
D: Åke Jacobsson
Ingemar Johansson (debut)-Robert Masson, FRA TKO 4 (6x3)
D: Carl Olsson
Elis Ask, FIN-Camara Morlay, BRITISH GUYANA D 8
D: Åke Jacobsson

Det var första galan på tretton månader och det var en viktig gala. Den avsåg inget mindre än den svenska proffsboxningens existens. Intresset var stort för den tjuguårige Jens Ingemar Johansson sdebut. Det beräknas att ett drygt tusental fick vända åter då biljetterna var slut. Hansen (71) och Alcantara (71,6) inledde med en oskön match med mycket sluggning. Domarna dömde 1-1-1, men dansken låg närmast segern genom sin forcering. Senegalesen fick sitt namn återgivet i minst tre varianter i de svenska tidningarna. Skoftebyn (72,7) utnyttjade sin räckvidd ypperligt, kontraslog fint med sin vänster och följde upp med högern. Royer (73) fick snabbt ena ögonbrynet uppslaget och var nere till åtta i första ronden. I tredje träffade svensken med en distinkt vänsterkrok. Royer kom visserligen upp, men var försvarslös när han på nytt möttes av en vänster. Fransmannen kom till kampen med elva raka segrar. Skoftebyn ansågs allmänt som kvällens bäste boxare och seglade upp en EM-aspirant.
Wadlings (57,9) motståndare bar omkring på bilringar. Svensken var överlägsen genom hela matchen. Han slog in hela serier av uppercuts, vänster- och högerkrokar mot kropp och huvud. Guillo (57,5) tog allt, men förlorade skyhögt på poäng. Så var det dags för Ingemar Johanssons debut. Fredagen den 5 december var ett mycket viktigt datum för honom. Det gällde mer att tvätta av sig stämpeln efter Helsingfors än debuten med bar överkropp. I Idrottsbladets julnummer varnade man för honom på följande sätt och de var inte ensamma: ”Det förefaller osannolikt att en proffsboxningsmanager efter att ha sett Ingemar Johansson ’boxas’ i denna olympiska turnering kan vilja komma med ett kontrakt åt en fetlagd person som är för lat för att träna och för feg för att boxas”. Han hade efter olympiaden framställts som feg och lat, men i sin proffsdebut forcerade han från första till sista sekund. Matchen fördröjdes onödigt genom att ett löjeväckande luciatåg med Lasse Dahlqvist i spetsen drog genom Mässhallen. Vem hade kommit på den idén? Masson (85,5) var naturligtvis inget större pugilistiskt ljus. Han var dock rankad som nummer fyra på den franska listan. Den vältränade Ingemar (87,6) var mer aggressiv än under många av sina amatörmatcher. Ingemar anföll, Ingemar slog och Ingemar vann. Masson var nere redan i första ronden till nio efter en högerträff. Ingemar jagade honom runt ringen i rond efter rond. En vänster mot kroppen golvade fransmannen i fjärde. Hans sekond kastade då in handduken. I många tidningar restes frågetecken över Massons kapacitet. Ask (62,7) hade inte samma snabbhet som förr och han fick ett besvärligt arbete med Morlay (62,5) som var specialist på undanglidningar. Morlay hade en bra vänster. Ask arbetade dock bäst och borde därför ha fått segern. Domarna var 1-1-1.
Ingemar fick 30 000 kr för tre matcher. Det betydde att Ahlqvist trodde på honom. Det vanliga övergångsgaget var 10 000 kr för tre matcher. Ahlqvist behövde 52 000 kr för att det hela skulle gå ihop och det gjorde det med råge. Ekonomisk succé för promotorn.
Entré: Från 5 till 22 kr.