Svenska Dagbladets bragdmedalj

Medaljen ges till "årets främsta svenska idrottsbragd" och den första delades ut 1925. Det är alltså ett pris med anor och det räknas som ett av de finare i sitt slag. Kanske det främsta. Dessvärre har det varit kalkonstämpel på åtskilliga av utnämningarna. Boxningen har varit synnerligen styvmoderligt behandlad. Vid åtminstone två tillfällen borde priset ha utdelats till en pugilist. Första gången var 1933 då John Andersson som förste svensk, mot alla odds, erövrade den professionella Europatiteln i lätt tungvikt. Utan uppbackning gav han sig in i lejonets kula i Bryssel och besegrade hemmasonen Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton tuffa ronder. Vem fick priset? Jo, en bandymålvakt efter en lagseger i SM-finalen det året. Det andra fallet är välkänt. Den skandalösa sidsteppningen av Ingemar Johansson 1959. Han blev Sveriges förste och troligtvis ende världsmästare i tungviktsboxning. Det var dessutom vid en tidpunkt då det bara fanns en världsmästare i varje viktklass och inte som nu ett dussintal, där den ena "titeln" är fjolligare än den andra. Vem fick priset? Jo, en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch mot England. Mitt förslag till årets utmärkelse är MMA-fightern Alexander Gustafsson. Han gjorde en heroisk insats i Toronto under september, där han mycket kontroversiellt poängförlorade i en titelmatch mot regerande mästaren Jon Jones. Hatten av för detta...

Alexanders prestation är att likna vid förra årets värdiga medaljös - Lisa Nordén i triathlon. Hon kom tvåa i OS, men hennes insats bar, liksom Alexanders, alla rekvisit för en bragd. Dessutom i en tuff sport.

Christer Franzén