RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Thörner Åhsman var en utmärkt tungviktare som hade sin huvudsakliga karriär förlagd till 1950-talet. Han började i den på sin tid fina göteborgsklubben Haga Atletklubb för att fortsätta i Landala Atletklubb. Med tiden blev Thörner tre gånger svensk mästare - 1954-1955 och 1957. Han hade ett strålande landskampsfacit med 13 vinster på 15 matcher. Sammanlagt blev det 88 amatörkamper med 17 nederlag. Inget dåligt facit. Blev Stor Grabb nr 61 i ordningen. Hans mest spektakulära vinst var när kan knockade Lennart Risberg i första ronden under SM 1957 i Stockholm. Thörner ingick i den svenska OS-truppen 1956 i Melbourne tillsammans med Stig Sjölin och Lennart Risberg. Förväntningarna var mycket höga på trion, men det blev som det brukar när blå-gula kämpar tävlar på internationell toppnivå. Som proffs var Thörner inte lika framgångsrik. Han hamnade i skuggan av Ingemar Johansson och Lennart Risberg. Dessutom matchades han mycket märkligt av Edwin Ahlqvist. Som bäst rankades Thörner som nummer fem i Europa. När jag författade min bok om den professionella boxningens historia i Sverige hade jag en hel del kontakt med honom. Som orsak till sina ibland mindre goda proffsinsatser angav Thörner att när det gällde spände han sig på ett oförklarligt sätt. På träning och sparring satt högern perfekt, men under matcherna ville den inte lossna. Som amatör hade han haft en hög procent avslut på knock-out. BoxRec rankar honom som den femte bäste svenske professionelle tungviktaren genom tiderna efter Ingemar Johansson, Olle Tandberg, Harry Persson och Anders Eklund.
Partiell amatörlista här.
//CF
Som meddelats via olika media har Giovanni Alvarez avlidit i Italien. Han blev blott 36 år gammal. Giovanni visade redan från början en kraftfull boxning och han betraktades också som en större talang än sin äldre bror Fredrik. Under amatörtiden var Giovanni trefaldig svensk mästare, 1997, 1999 och 2000. Han boxades fem gånger i landslaget med fyra vinster och en förlust. Under sin korta amatörkarriär tävlade han för ett flertal klubbar. Svenska boxare kan vara överlägsna på hemmaplan, men de räcker inte riktigt till internationellt. Det gäller även för Giovanni. Han deltog på såväl junior-VM som senior-VM utan att nå långt. Tappade ett OS-kval år 2000. Blev proffs för Mogens Palle i Danmark samma år. Som bäst innehade han under ett par månader 2004 EBU-EU (European Union)-bältet i lätt tungvikt. Obs! Ej att förväxla med den riktiga Europatiteln. Den egentliga karriären var över efter en knockoutförlust 2004, men han avslutade med en misslyckad comeback i Göteborg år 2007. //CF
PS Teddy Stenmark påpekar att Giovanni knep bronset under J-VM 1998 och det var ingen dålig prestation. Det är bara att hålla med.
Vissa saker som händer är så osannolika att det är svårt att sätta ord på dem. Häromdagen gick den fine tungviktaren Thörner Åhsman ur tiden. Samtidigt, borta på Irland, avled hans motståndare från OS 1956 i Melbourne. De var dessutom födda samma år. Hans namn var Patrick "Pa" Sharkey. De möttes i åttondelsfinalen och Thörner vann på knock-out i tredje ronden. Se artikel om Sharkey här. Jan Rosén fann detta märkliga sammanträffande.
Karl Preutz avled den 23 februari 2017. Han var en mycket bra boxare som var aktiv under svensk boxnings gyllene period på 1950-talet. Han började träna boxning som tolvåring och sin första match vid nyss fyllda femton. Preutz tävlade för Hässleholms BK och han var samtida med storheter som Ingemar Johansson, Lennart Risberg, Thörner Åhsman, Rolf Storm, Stig Johansson och Stig Sjölin. Preutz adelsmärke var kraft och hårdhet. Han blev aldrig svensk mästare, men var SM-tvåa vid tre tillfällen 1952-1953 respektive 1955. Till meriterna hör fem landslagsuppdrag, Nybörjarmästare, Juniormästare och Sydsvensk mästare. Därtill ett Nordiskt brons på den tid man gick en match om bronsmedaljen. Han är den ende som besegrat både Lennart Risberg och Thörner Åhsman. I en av sina landskamper vann han över den sedermera kände finske proffsboxaren Pekka Kokkonen.
Låt oss lyssna till den tidningsröst från december 1954 som refererade matchen mellan Preutz och Risberg. "Kvällens skarpaste match gick mellan Lennart Risberg, Stockholm och Karl Preutz, Skåne. Risberg gick på knock från första början men Preutz kontrade suveränt med vänstern. I andra ronden hade Risberg Preutz mot repen för en serie slag men kunde inte fullfölja för knockout. Istället kom Preutz igen och krutet i vänstern hårdnade så att Risbergs vänstra ögonbryn gick upp. Samlade poäng i ladorna med den raka vänstern och fina undanglidningar. Klar och bejublad poängseger för hässleholmaren". En rubrik från Sydsvenska Dagbladet löd: "Kalle Preutz boxade ut knockout-mannen". Kampen ingick i en stadskamp mellan Skåne och Stockholm som slutade oavgjord 5-5. Det var de två tunga herrarna Preutz och Kjell Andersson från Enighet som räddade oavgjort för Skåne.
Christer Franzén
Partiell matchlista här.
De gamla kämparna lämnar oss. Nu senast var det den fine göteborgsboxaren Karl Bengt Hansson. Han var aktiv i tre anrika boxningsklubbar - Landala Atletklubb, BK Defence och Redbergslids BK. Det trista dödsbudet nådde mig via "boxningsprästen" Ingo Söderlund. Det var en information jag tackar för. Bingas avled på Annedals ålderdomsdhem i juni. Han var en utmärkt pugilist men föll offer, som så många idrottsmän både före och efter honom, för den falske vännen alkohol. Han blev avstängd av Boxningsförbundet för sitt missbruk, men Söderlund kunde berätta att han under den senare delen av sitt liv funnit ro. Vilket känns bra att höra. Det är pugilisten vi vill minnas, inget annat.
Bingas besegrade mången god opponent. Bland offren noteras Hasse Thomsen, Willy Holmberg, dansken Achton Mikkelsen och norrmannen Hans Gulbrandsen. När den pugilistiska insatsen summeras står det följande på Bingas CV: Nordisk mästare, Svensk mästare, Landslagsman, Sydsvensk mästare, Svensk juniormästare och Distriktsmästare för juniorer. Han fick mycket goda vitsord i tidningarna för sina mästerskap. Därtill var han en bra sparring för diverse västkustproffs, bland dem en viss Ingemar Johansson.
Jag har ett personligt minne av vad som troligen var Bingas sista match. I Kalmar i januari 1966 mötte han hemmaklubbens Sven-Ivar Andersson i en ovanligt snabb och intensiv tungviktskamp. Bingas åkte hem till Götet med en 2-1 viktoria.
Partiell matchlista här.
//CF
Hans Olof Edvin Haglund gick ur tiden under fredagen. Som så många boxare uppnådde han en mycket hög ålder vilket är något att fundera över för boxningens belackare. Olle tävlade för Djurgårdens IF under 1940-talet och han hade klipp i nävarna. Till skillnad från idag var det en period då konkurrensen var granithård inom boxningen. På den tiden var det inte tal om några direktfinaler på mästerskapen. Olle var en välkänd pugilist inom Stockholmsboxningen och han fick också representera stadslaget i en kamp mot Prag under 1947. Samma år uttogs han även till Sverige B-lag i en match mot Danmark på bortaplan. Se fotot nedan. I det svenska laget ingick kommande storheter som Ingemar Burjström, Gösta Bergelin, Stig Sjölin, Jan Pahmp, Sven Karlsson, Olle "Skoftebyn" Bengtsson, Bengt Modigh. Namnen ger en fingervisning på klassen för dåtidens boxning och boxare.
Jag kan inte avhålla mig från följande festliga passus från Idrottsbladet och juniormästerskapen 1944 angående Olle. "Begeistringen hos publiken utlöste det förbittrade krigandet mellan Djurgårdens mellanviktare Olle Haglund och Linköpings south paw Arne Samuelsson. Här gavs och togs hårda smällar. Linköpings specialkaramell var en knallhård vänsterkrok mot kroppen. Haglund fick i 3:e två varningar av Jerka Ågren för öppen handske. Strax efteråt slog djurgårdaren ner motståndaren för räkning till 9, men denne hade så stort försprång att han vann rättvist". Partiell matchlista för Olle här.
Stort tack till Jonas Nilsson som förmedlade budet om sin morbrors bortgång.
Fotot nedan visar 3/5 av den svenska truppen i Odense inför kampen mot Danmark. Notera all snö...i Danmark!!!
Från vänster Nils Andersson (ej deltagare), Olle Haglund (Djurgården), Olle "Skoftebyn" Bengtsson (Skoftebyns AIS) och Bengt Modig (Djurgården). En kvartett prydliga herrar. Sådana finns inte längre i boxningssammanhang.
//CF
Göran Munk avled den 30 januari. Efter en blygsam karriär som boxare fann han sitt kall och blev en framgångsrik tränare i Majornas BK. Om någon har någon relevant information om Göran så infogar jag den här på RINGSIDE.
//CF
Jörgen Hansens död blev en stor nyhet i Danmark. Här har vi ett underbart foto på Hansen och hans tränare Kurt Johansson. Det tycks se bekymmersamt ut i den danska ringhörnan vid tillfället. Det avlöpte dock väl. Hansen mötte tysken Peter Scheibner i en match mellan Aalborgs stadslag och en Nordtysk kombination. Hansen vann med 3-0 och Aalborg med hela 9-1. Kampen utspelades i Aalborghallen inför 2.500 åskådare 1968-12-08.
//CF
En kämpe i ordets rätta mening har fallit. Den danske boxningslegenden Jörgen Hansen gick ur tiden torsdag kväll (15 mars). Han blev 74 år. Hansen hade en lång amatörkarriär bakom sig. Han debuterade under 1961 och deltog bl.a. på OS 1968 i Mexico. Han mötte åtskilliga svenska boxare och besegrade dem alla. Många av de minnevärda bataljerna utkämpade han i Aalborgs stadslags tröja. Som amatör tillhörde Hansen Frederiksbjerg Athlet Klub (Aarhus) och Lindholm Bokseklub (Aalborg). Han blev fyra gånger dansk mästare och en gång nordisk mästare. Den svenske tränaren Kurt Johansson betydde mycket för Hansens utveckling. Debuterade som professionell under 1969 och gjorde totalt 92 matcher, vilket är danskt rekord. Som proffs var han europamästare i omgångar. Gjorde ett misslyckat försök att erövra WBC-titeln 1973. Gamle Hansen fick betala ett högt pris för sin utövning. I början av 2000-talet erhöll han diagnosen dementia pugilistica, dvs Alzheimers. Den som vill veta mer om Hansen och hans liv rekommenderas biografin Gamle Hansen av Birgitte Lorentzen (2012).
Jörgen Hansens "svenskmatcher" här. Se även Hansens egna ord om tränaren Kurt Johansson här.
//CF
PS. Vad avser danskt rekord i antal matcher borde det tillagts att Hansens 92 kamper avsåg modern tid. En sådan som exempelvis Dick Nelson (Richard Christensen) gick bortåt 200 matcher under 1900-talets två första decennier. Dick Nelson var en populär gäst i Sverige och gjorde ett flertal matcher här.
För tio år sedan, den 25-26 augusti 2007 var det dubbelt firande i Valdemarsviks kommun. Första dagen ägnades åt ett ångbåtsjubileum (100 år) och dag två till att hylla bygdens kanske mest berömda person – Sveriges förste proffsboxare - Hjalmar Olsson/Jack Campbell. På initiativ av undertecknad beslöt Svenska Boxningsförbundet att uppmärksamma Hjalmar. Det var då 80 år sedan han avled. Kontakt togs med kommunen och Gryts hembygdsförening för ett gemensamt arrangemang. Minneshögtiden ägde rum i Gryt inte långt ifrån Hjalmars hem. Jag höll ett tal om hans spännande liv, min biografi om Hjalmar spreds och jag överlämnade som representant för SBF en minnesplatta till hembygdsförenings ordförande. Därtill visades information och fotografier omspännande Hjalmars liv och karriär på stora utställningsskärmar. Mycket folk och det var festligt så det förslog när Waxholm III anlände till Gryts brygga.
Texten på minnestavlan som var i skinande guld löd:
Hjalmar Olsson/Jack Campbell (1864-1927)
Sveriges förste proffsboxare
Debut 1882 i USA
Född och jordfäst i Gryt
Svenska Boxningsförbundet
Några foton från evenemanget nedan
Foto: G.Schött
//CF
I år är det nittio år sedan Sveriges förste proffsboxare avled. Han hette August Hjalmar Olsson och föddes i Gryt i den östgötska skärgården den 9 november 1864. Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet. Amerikanska boxningshistoriker har förväxlat honom med att vara en av många irländare som boxades i USA. Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO efter 65 ronder. Sextiofem ronder. Hur många idag orkar sparra över den distansen? Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi, Proffsboxning
En av svensk boxnings stora har lämnat oss. Karl Bergström var trefaldig svensk mästare, medverkade sjutton gånger i svenska landslaget och deltog på OS i Rom 1960. Han erhöll naturligtvis hedersbetygelsen Stor Grabb. Därtill var han Mellansvensk mästare och distriktsmästare för Stockholm. Legendariska är hans matcher mot de inhemska elitboxarna Stig Waltersson (BK Akilles) och Bosse Högberg (Hisingens BK/BK Defence). Han besegrade dem bägge och han hade plusstatistik på Högberg. Bosse slog han t.o.m. knock-out. På 1960-talet var konkurrensen granithård inom de olika viktklasserna.
Bergström sysslade från början med fotboll, fri idrott, skidlöpning och brottning. Började med boxning inom Sundsvalls BK, men slog igenom som boxare då han kom till Stockholm och Restaurangskolan. Första framgångarna kom i Nacka BK:s dress, därefter bar det av till IF Linnéa och Djurgårdens IF. Senare tränare för några Stockholmsklubbar.
Matchlista här.
Fotot nedan. En kraftfull höger som känns i en finnkamp.
Tack till Cecilia Karpnäs för fotot.
Christer Franzén
Egentligen vill jag inte skriva om det här eftersom det är så anti-boxning, men det är så många som hört av sig och frågat. Det stämmer att den döde Bilal Hammoud en gång i tiden gjorde några juniormatcher för Upsala IF. Kanske gick det snett redan då, det vet jag inte, men med tiden blev hans belastnings-CV omfattande. Sina femton minuter av berömmelse kom väl via det fiaskoartade postterminalrånet i Göteborg 2008. Se artikel från Aftonbladet då domarna föll. Googla gärna namnen på de övriga kumpanerna, speciellt efternamnen och ni finner mycket från det undre skymningslandet...
Bilals matchlista så långt jag funnit.
//CF
Den fine tyske boxaren Markus Beyer avled den 3 december efter kort tids sjukdom. Han blev bara 47 år. Beyer var född på den östra sidan i det då delade Tyskland.
Bland meriterna; trefaldig nationell mästare som amatör, OS-deltagande 1992 och EM-silver 1996.
Så vitt jag vet mötte han bara en svensk under amatörtiden. Det var PeterJacobsson (Oskarshamns BK) i den finska Gee-Beeturneringen 1989.
För en skandinavisk publik är han kanske känd för sin knockoutseger över Leif Keiski år 2000 i en kamp om WBC-titeln. Han förlorade WBC-kronan mot dansken Mikkel Kessler år 2006 i en match som i praktiken var hans avsked från ringen.
Länk till Bild-Zeitung här. Berliner-Zeitung här.
Matchlista Sverige här.
//CF
Sten Moritz avled den 17 februari i år. Han var ett välkänt och aktat namn i boxningssverige under 1960- och 1970-talen, inte minst i hemstaden Malmö och i Sydsverige. Han tillhörde de främsta i en tid då konkurrensen var knivskarp. Blev juniormästare 1964, dubbel sydsvensk mästare, gjorde 4 A-landskamper plus en B-dito. Moritz lyckades aldrig bli svensk mästare, men erövrade ett Nordiskt silver 1972. Han matcher mot bl.a. Kalmars "Släggan" Rosén och Narvas Branko Mikek tillhör de mer klassiska i den svenska boxningshistorien.
Civilt arbetade han som svetsare på Kockums fram till varvets nedläggning. Dessförinnan på stuven i Malmö hamn. Sonen Larry Moritz följde i pappans spår. Han blev svensk mästare, landslagsman och proffsboxare.
Om någon vet något mer om Sten tveka inte att meddela mig via "Kontakt". Vore tacksam att erhålla ett foto på honom som kan pryda hans matchlista.
Partiell matchlista här.
//CF
En av Finlands främsta boxare genom tiderna har avlidit. Olli Johan Oskari Mäki föddes i Kokkola (Karleby) den 22 december 1936 och avled den 6 april 2019 i sviterna av långvarig Alzheimers. Han hade en lång amatörkarriär bakom sig innan han tog steget in i den professionella världen.
Mäki var trefaldig finsk amatörmästare åren 1955, 1957-1958. Därtill Nordisk mästare 1957 och Europamästare 1959. Där fanns också ett EM-silver från 1957 på meritlistan. Enligt uppgift blev det 320 matcher som amatör med endast tretton förluster. Såvitt jag vet var Mäki obesegrad i sina möten mot svenskar. Svenskmatcherna finner ni här.
Då Mäki inte blev uttagen till OS 1960 i Rom "gick han över" som det brukar heta. Debut samma år. Redan i sin elfte match fick Mäki en kamp om VM-titeln i fjädervikt. Det var alldeles för tidigt. Han hade inte en chans mot den regerande mästaren Davey Moore, men det var naturligtvis en stor idrottshändelse i hemlandet. Sammanlagt blev det 50 matcher (28-14-8, 5 KO) och matchlistan innehåller många goda europeiska namn. Som proffs blev Mäki Europamästare 1962, försvarade titeln för att senare förlora densamma. Fyra av proffsmatcherna gick i Sverige. Sista kampen utspelades 1973 på Mallorca, men i praktiken hade karriären upphört 1969. Efter den aktiva tiden väntade tränare- och manageruppgifter.
År 2016 gjordes det en film om Mäkis förberedelser inför matchen mot Davey Moore. På svenska har den titeln Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv.
Nedan Olli Mäki som Europamästare
//CF
Danske boxaren Tom Jensen har gått ur tiden. Han blev 71 år.
Han hade två landskampssegrar mot Sverige med vinster över Lars Risberg (BK Örnen) 1966 och Kjell Sandström (Piteå IF) 1967. Därtill besegrade han Göran Andersson (BK 1925) i en B-nationskamp 1966. Samtliga i förtid. Minns ni den tiden då Sverige kunde ställa upp med ett A- och ett B-lag i landslagssammanhang? Idag får man ta ungdomar och juniorer till hjälp för att skrapa ihop ett "landslag".
Toms svenskmatcher här.
Jag lämnar över till Paul Gaardbo från DABU gamle drenge och hans minnesord över Tom Jensen.
"Tom var som amatør i Lindholm Bokseklub både jysk-, dansk og nordisk mester i mellemvægt i 1967.
Han blev professionel i september 1967, hvor han opnåede 53 kampe med en rekordliste på 43-8-2.
Tom fik aldrig en titelkampe, men boksede flere gode modstandere, som han også vandt over.
Han besejrede således den tidligere Europamester Lother Stengel, Tyskland, på TKO i 2. omgang. Det var samme Stengel som Tom Bogs besejrede og vandt Europamesterskabet i letsværvægt.
Desuden mødte han stærke navne som Fabio Bettini, Pascal di Benedetto, Johnny Frankham, Harald Skog, Les McAteer og Bunny Sterling.
Tak for underholdningen og venskabet.
Hvil i fred".
//CF
En gentleman har lämnat ringen... Svensk boxning har lidit en stor förlust. Det finns få äkta människor inom boxningen. Nu har den skaran blivit mindre. Dessvärre. Nedanstående är hämtat från Djurgårdens IF Boxnings hemsida. SÖREN BERGLUND DÖD Djurgårdsboxningen och hela Djurgårdens IF har sorg. Föreningen har drabbats av en enorm förlust. På onsdagsmorgonen, den 19 september, avled DIF-boxningens ordförande Sören Berglund i sitt hem i Bromma. Han blev 58 år gammal. Sören Berglund kom till Djurgårdens boxning i slutet av 1970-talet, och han var ordförande, eldsjäl och en stark och profilerad ledargestalt inom föreningen i mer än 25 år. Sören ledde Djurgårdens boxning till mycket stora framgångar, bland annat titeln som bästa boxningsklubb i landet under sex av de senaste sju åren. När Sören Berglund kom till föreningen var DIF:s boxningsförening en klubb bland alla andra. Idag är DIF-boxningen landets starkaste och mest framgångsrika boxningsklubb. Utan Sörens förmåga att leda och organisera arbetet i styrelsen, med tävlingar och i den dagliga verksamheten, hade DIF-boxningen inte varit så stark som den är nu. Förutom det stora engagemanget för boxning så hade Sören ett stort intresse också för andra DIF-sporter. Han var oerhört kunnig, känd som en statistikbitare och ett resultatorakel som med stort engagemang följde framförallt Djurgårdens fotboll och ishockey. Men han kunde också dyka upp på andra sporter som innebandy och handboll. Sören var en riktig Djurgårdare, i det ordets rätta och bästa bemärkelse, och som sådan också till helt nyligen ordförande i Djurgårdens IF:s Alliansförening. Även i det uppdraget visade han ett riktigt Djurgårdshjärta och ledde arbetet i styrelsen med stor skicklighet. Djurgårdens IF sörjer en stor idrottsprofil och våra tankar går till hans fru Ritva och familjen. Copyright © DIF Boxning Se även Djurgårdsalliansens hemsida. Christer Franzén
Den 21 december 1990 avled Mattias Ivarsson i samband med en trafikolycka. Därmed släcktes ett stort boxarlöfte. Han föddes 1970 så han var bara i början på sin karriär. 1987 blev det både SUM- och JSM-silver, 1988 var det dags för ett juniorguld som följdes av ett svenskt seniormästerskap 1990. Däremellan blev det några juniorlandskamper. Klassen var fjädervikt. Till hans ära hålls sedan 1992 en turnering som bär han namn. Från början var det avsett att cupen skulle växla mellan Härnösand (orten för hans klubb Öbacka BK) och Timrå där han brukade träna. Det blev bara en gång i Härnösand de övriga har gått i Timrå, vilket den lokala klubben skall ha all heder av. Det borde vara fler klubbar i boxningssverige som hyllar sina avlidna boxare i form av tävlingar/turneringar. Varför döpa dylika till x-smällen, x-cup, Fight Night och dylikt, när de i stället kunde få namnet efter någon gammal fin lokal kämpe.
//CF
PS. Om det är någon som har ett bra foto på Mattias så hamnar det på hans matchlista här på RINGSIDE. Meddela mig via kontaktformuläret. Matchlista här.
Arne Högsten var född i Norge och tävlade där för B-30 i Trondheim. Innan han satsade på boxningen ingick han i kretsen av Norges främsta cyklister. Den 1 april 1955 placerade han sig samtidigt på såväl den svenska som den norska boxningskartan. Trots att han bara hade cirka tjugo matcher bakom sig besegrade Arne den gode svenske boxaren Ragnar Bergström (Redbergslids BK) vid en landskamp i Eskilstuna. Senare samma år stod det Hälsingborg (som det då stavades) på visitkortet och han tävlade framgångsrikt för det lokala Boxningssällskapet (HBS).
Karriären gav goda resultat i form av ett sydsvenskt mästerskap 1958, ett SM-silver 1959 och två landslagsuppdrag mot Danmark respektive Österrike 1961. Arne plockade hem fina vinster över Bengt-Åke Gunnarsson (Halmstads AIS), Gunnar Johansson (Stockholms AIF) och Alf Hansson (Malmö BK). Han mötte också "de omöjliga" Stig Waltersson (BK Akilles) och Kurt Johansson (Värnamo BK) och erhöll dessutom ett tveksamt 1-2 nederlag mot Bosse Högberg (Hisingens BK) på dennes hemmaplan i Göteborg under 1959. Sammanlagt blev det ett 150-tal matcher.
Partiel matchlista här.
Tidningsurklipp från matchen 1961-03-14 då Högsten knockade Gunnar Johansson (Stockholms AIF).
//CF
Ola Magnell är ur tiden. Han var välkänd som artist och låtskrivare. Däremot var Ola betydligt mindre känd för sina pugilistika bedrifter. Började i unga dar träna boxning hos Kalmar BK och gick ett par matcher för klubben. Betraktades som ett löfte men lade sin talang i annan korg.
Lokaltidningen Barometern uppmärksammade honom vid ett besök under ett träningspass. Rapportören med signaturen Sten-Pelle var nöjd med den underhållning han sett. "Den mest lovande boxaren är 14-årige Ola Pettersson som tränar för tredje säsongen nu. Han får inte matcha förrän han fyllt 16, vilket säkert är tur för motståndarna. Så kraftigt byggda och samtidigt snabba 14-åringar är sällsynta".
Citatet hämtat från boken Kalmar Boxningsklubb 1929-2010. Matchlista här.
//CF
Tommy Skovgaard (1928-1996) var en bra dansk tungviktare. Trefaldig dansk mästare, landslagsman, EM-deltagagre och senare även proffs.
Han mötte bl.a. den dåtida svenska tungviktseliten med namn som Gert Schyllert, Arne Holm, Ingemar Johansson och Bengt Modig.
Hans krokiga och brokiga liv innehöll även en sejour i franska främlingslegionen. De sista 20 åren levde han på gatan.
Länk till en fin artikel från Horsens Folkeblad om Skovgaard och hans liv.
Svenskmatcherna här.
Tack till Flemming i Odense för bidraget.
Ricard Olsen har gått ur tiden. Han var en dansk amatörboxare med ett sextiotal matcher bakom sig. Mer känd blev han som tränare. Olsen var med att lotsa fram en hel rad danska elitboxare. Det var namn som Mikkel Kessler, Mads Larsen, Rudy Markusson, Patrick och Micki Nielsen. Han tränade även sin son Frank Olsen som blev dansk mästare, senare proffs och bältesinnehavare för IBC.
Ricard Olsen mötte tre svenskar under sin aktiva tid. Han besegrade Mats Rahmberg, Lunds BS och Max Viebke, BK Primo. Däremot blev det förlust mot Eskilstunas tävlingsflitige Rolf Karlsson.
Ricards svenska matchlista här.
Artikel om Olsen i danska BT här.
//CF
Den ene kämpen efter den andre lämnar ringen för gott.
Ralf Jensen, IF Sparta Köpenhamn, var en hårdslående dansk som boxades i lätt tungvikt och tungvikt. Som främsta meriter hade han två fina EM-brons och tre Nordiska titlar, därtill var han fyra gånger dansk mästare. Ralf var också ett säkert kort i danska landslaget. Han blev senare mindre lyckosam som proffsboxare.
Ralf gick i ringen sexton gånger mot svenska opponenter. De flesta i form av landskamper. Endast mot BK Köpings Rolf Paulsson och Eskilstunas Ernst Mathisen slutade det i nederlag.
Tack till Flemming i Odense för dödsbudet.
//CF
Leden bakåt tunnas ut inom boxningen.
Covid har skördat ytterligare ett offer inom svensk boxning. Från Djurgården meddelas att allas vår Janne Westling har avlidit. Westling var aktiv pugilist inom ett flertal klubbar som Kalmar BK, Vetlanda BK, BK Höjden (Stockholm) och Djurgårdens IF (Stockholm). Varmast klappade nog hjärtat för gamla "Tiergarten". Första kampen utkämpades 1951 och han var en av många goda utövare utan att lyckas nå toppen, men mötte bl.a. Lennart Risberg och Ingemar Johanssons bror Rolf. Hans främsta gärning var som domare och som domarbas inom Stockholm-Gotlands distrikt.
Jag sökte nå honom under hösten med anledning av min bok om John Andersson men han var redan då alltför dålig för besök. Nu inföll vårt sista längre samtal under SM i Stockholm 2018. Det är många som kommer att sakna honom.
Partiell matchlista här.
Christer Franzén
Många pugilister når en anmärkningsvärd hög ålder. Ebbe Kops avled bara några dagar efter det att han fyllt 91 år. Ebbe var en dominant i dansk boxning i början av 1950-talet. Till meriterna läggs fyra gånger dansk mästare EM-deltagare 1951 i Milano och därtill OS-deltagare 1952 i Helsingfors. Ebbe var yngre bror till Poul Kops som i sin tur nådde semifinalen vid OS i Berlin 1936.
IK Balders Sören Danielsson var kanske den främste svenske opponenten. De deltog båda i Helsingfors där de försvann i andra omgången. Den omöjlige László Papp hemförde guldet vid dessa olympiska lekar.
Ebbe Kops svenskmatcher här.
//CF
Från Ungern medddelar János Erdei att lättviktsboxaren István Turu har avlidit i sviterna av Covid.
Turu tävlade för Budapest Vasas och blev nationell mästare 1983, 1986 och 1988. Han deltog på OS 1988 i Seoul och tävlade i samma viktklass som George Cramne (Scott). Turu försvann i omgång tre, medan Cramne vandrade vidare till ett storslaget silver. Turu förlorade mot mongolen Enkhbat som Cramne besegrade i semifinalen.
Turuns enda svenskmatch gick mot Luis Lagerman som han besegrade i Stockholm 1982. Lagerman blev senare tränare.
Artikel från Ungern här med bild på Turu.
//CF
Den danske mästaren och landslagsmannen Leif Rasmussen drabbades av en hjärtattack i mitten av april 2021. Han tävlade för Köpenhamnsklubbarna AK Thor och IK 99. Två gånger dansk mästare, 1967 och 1968. Dessförinnan Köpenhamnsmästare 1964. Leif hade plusstatistik på svenskar i nationmötena med fem vinster av sju möjliga. Han mötte den dåvarnde svenska eliten i form av Tor Mathisen (Eskilstuna BK), Kennert Wiberg (Eksjö ABK), Leif Hansson (Hälsingborgs BK), Ulf Carlsson (BK Akilles) och Göran Engström (GAK Enighet).
Leif arbetade som typograf på Berligske Tidende och ägde ett stort intresse för brevduvor. Ett intresse han delade med många ameriksanska proffsboxare.
Flemming i Odense förmedlade nyheten. Tack för det!
//CF
En dotter till Gilbert Göransson meddelar att henns far avled den 4 mars 2021. Gilbert tävlade för Flottans IF i Karlskrona och var en känd utövare i Sydsverige. Han tillhörde den stora grupp boxare som utan att själv nå toppen betydde mycket för sporten. En pålitlig hantverkare vid de lokala galorna. Den typ av tävlingar som numera mest är ett minne blott. Idag skulle det behövas åtskilligt fler av Gilberts kaliber i ringen.
//CF
Rapporter från såväl Odense som Malmö berättar att den tidigare danske mästaren och landslagsmannen Poul Moesby avled den 28 april. Han tävlade för Brande Atlet Klub och 1971 blev han klubbens förste danske mästare. År 1977 kom den andra danska mästerskapstiteln. Därtill erövrade han det jylländska mästerskapet 1980.
Moesby satte tekniken i högsätet och när han var som bäst var han enligt tidningarna "dansk boksnings nye Börge Krogh". En svensk publik kunde ta del av Moesbys färdigheter under en landskamp i Göteborg 1971. Danmark besegrade Sverige med 6-4, men Moesby tyngde den danska förlustraden då han mötte sin överman i BK Örnens Lasse Larsson.
//CF
Den norske tungviktaren Björn Rudi har avlidit i en ålder av 67 år. Som aktiv tävlade han för AIK Lund.
Rudi gick 73 matcher som amatör, varav imponerande 14 i norska landslaget. Svenskt motstånd i landskamper var vinst över Tor Mathisen (Eskilstuna BK) 1971 och förlust mot Hasse Thomsén (Hisingens BK) 1972. Han tappade ytterligare en gång mot Hasse Thomsen, men besegrade Dennis Pettersson (Redbergslids BK).
Som proffs var han som bäst rankad som nummer fyra i Europa. Rudi deltog på samma gala som Muhammad Ali i Kuala Lumpur 1975 där han besegrade en av Alis sparringar. Ali var den kvällen tvungen att traska femton ronder mot Joe Bugner. Rudi ingick i Bugners stall för att få engelsmannen i trim. Många av Rudis proffskamper gick i England.
//CF
Vad kan passa bättre för en tidigare OS-deltagare än att få avlida under pågående olympiska lekar?
Christian Larsen var en utmärkt dansk boxare som tävlade för Lindholm Bokseklub i Aalborg. Han blev dansk mästare åren 1965-1966-1967-1968. Nordisk mästare 1967.
Larsen förlorade tveksamt på OS i Mexico 1968. Se artikel nedan. Blev sedan proffs och gick som sådan 28 matcher med endast två nederlag, där alla matcher utom en gick på hemmaplan i Danmark.
Hans svit av besegrade svenska pugs är imponerande - Branko Mikek, Kjell Lindblad, Christer Cornbäck, Lars Risberg och Roland Ahlin. Samtliga lämnade ringen som förlorare efter mötet med Larsen.
//CF
En minnesartikel av Hans Brattberg i den fina idrottshistoriska skriften Småländska Idrottsminnen informerar oss att Lars Gunnar Svensson har avlidit. Som så många boxare uppnådde han en ovanligt hög ålder. I detta fall drygt 87 år. Lars Gunnar hade sin aktiva tid under 1950-talet och representerade BK Värend i Växjo och Vetlanda BK. Den sistnämämnda klubben var han dessutom med att starta.
Lars Gunnar mötte en rad mycket goda boxare. På matchlistan återfinns namn som Olle Eek (Kalmar BK), Stig Waltersson (BK Akilles), Sune Borg (Bjuvs BS) och Rolf Borgebäck (Kalmar BK). Det var en bedrift av stora mått när han poängbesegrade landslagsboxaren Olle Eek i Vetlanda 1957.
Boxningar på julskyltningssöndagen hade länge varit tradition i Växjö och under 1960-talet var det Lars Gunnar som höll i trådarna. Han bidrog därmed till att Växjöborna kunde ta del av färdigheter presenterade av Ingemar Johansson, Lennart Risberg och Stig Waltersson.
//CF
Bernt Holgersson har lämnat ringen. Han uppnådde den aktingsvärda åldern av 92 år 3 mån och 12 dagar. Boxare lever länge. Det har vi otaliga bevis för.
Bernt tävlade i lättvikt och weltervikt för Karlskrona BK och Flottans IF under 1940-talet. Han var ett välkänt och respekterat namn fr.a. i södra delen av Sverige. När han knockade Jan Pamp från BK Björnen i Helsingborg gav det eko även i rikspressen. Så även då han boxades i landslaget. I kampen i Oslo 1949 var norrmannen nere för räkning i första ronden, ändå voterade domherrarna norskt.
Bernt deltog på en utomhusgala i Karlskrona som toppades av uppvisningen mellan Jersey Joe Walcott och Nisse Andersson. Amerikanen hade knockat Olle Tandberg och drog ut på en bejublad sverigeturné. 2500 var på plats då Bernt besegrade en dansk och han erhöll som vanligt beröm i spalterna.
Bernt var fysiskt alert in i det sista vilket den här trevliga artikeln ger prov på.
Partiel matchlista här.
Stor tack till Katarina Möller som uppmärksammade mig på Bernts bortgång.
Christer Franzén
Den 5 mars 2022 avled en av Norges främsta amatörboxare genom tiderna. Nils Dag Strömme blev 76 år gammal. Han tävlade för AIK Lund (Kristiansand) där han också verkade som tränare efter karriären. Bland meriterna återfinns nio nationella mästerskap, nordiskt guld och silver. Därtill två gånger olympiskt deltagande 1968 i Mexico City och 1972 i München. I Mexiko besegrade han den gode västtysken Werner Ruzicka.
Strömme mötte många bra svenska boxare och namn som Kenneth Israelsson, Hans Pincoffs, Håkan Danielsson, Carl-Axel Palm, Leif Magnusson fick se Strömmes näve lyftas efter deras matcher.
Norska lokaltidningen Faedrelandsvennens minnesord här.
Stort tack till Carl F som förmedlade nyheten. Carl är RINGSIDES expert på dansk boxning och han fann en makaber historia som involverade en bara en utan två från familjen Strömme.
En tävling i Hjörring den 19 januari 1964 fick ett abrupt slut. Nils Dag Strömme skulle ha medverkat på galan, men blev sjuk på vägen från Norge. Hans far gick domare och han segnade plötsligt ned och avled i hjärtstillestånd. Sonen satt i publiken och var vittne till faderns död.
//CF
En känd boxningsprofil i dubbel bemärkelse har lämnat ringen.
Angered BC:s starke man har gått bort. Tommy Andersson hade lidit av sviktande hälsa under många år.
Han är intimt förknippad med den klubb som han bildade tillsammans med Arne Lengstrand och Leif Nordman i en tvättstuga i december 1983. Klubben blev snabbt en av Sveriges mest framgångsrika med åtskilliga SM-medaljer och utmärkelser som "Årets klubb" på sin meritlista. Ej heller att förglömma att han var initiativtagare och arrangör till en av världens största turneringar - den numera nedlagda Angered Box Cup.
Tommy Andersson hade tidigare ingått i göteborgsklubben BK 72.
På hans CV återfanns utmärkelser som årets tränare och årets ledare.
Han lär också ha gått ett par matcher. Om någon vet något om detta, kontakta RINGSIDE.
Tommy Andersson var synnerligen populär. Det har jag fått många bevis på sedan nyheten om hans frånfälle publicerades här på RINGSIDE.
Nedan ett trevligt foto från ungdomsmästerskapen i Baku år 2007. Harry Jansson till höger och Tommy Andersson till vänster.
Jag tackar Harry Jansson för bidraget
//CF
De gamla kämparna faller ifrån. Dessvärre försvinner de ofta i det tysta.
Detta aktualliserades när jag publicerade bilden på landslaget från 1951.
Åke Wärnström (Katrineholms BK) - Tre gånger svensk mästare, 15 x landslagsman, nordiskt silver, EM-brons och OS-deltagande. Därtill nybörjar-, junior- och mellansvensk mästare. Han lär ha varit en stor autografsamlare.
Leif Lindqvist (IF Nordan och Upsala IF) - Ett SM-guld, tre landskamper. Nybörjar- och mellansvensk mästare.
De hade meriter som borde renderat rubriker och inslag i olika sportkanaler i TV. Men icke.
//CF
De gamla boxarna förtjänar uppmärksamhet vid sitt frånfälle.
Under senare år har flera kända utövare avlidit. De som satte färg på galorna.
Lite tråkigt att det inte rapporterades till RINGSIDE då det begav sig.
Lars Hugg (1933-2020). BK Älgen och Hudiksvalls ABK. Landslagsman, juniormästare, nybörjarmästare och norrlandsmästare.
Veit Burman (1939-2019). Bk Älgen. Välkänd norrlandsprofil. Norrlandsmästare, distriktsmästare.
Ragnar Bergström (1932-2018). Mariestads AIF och Redbergslids BK. Landslagsman, sm-silver, distriktsmästare.
Paul Trewe (1934-2015). Redbergslids BK. Landslagsboxare, nybörjarmästare. Gav ut en diktsamling.
Tillagda efter tips från besökarna:
Kaj Bertelsen (1934-2022). Skövde AIK. Sydsvensk mästare, distriktsmästare. Organisatör och ledare för klubben under många år.
Ni får gärna komplettera deras matchlistor.
Nedan Ragnar Bergströms dödsannons vackert prydd med ett par boxningshandskar.
Nyhetsbyrån TT-Ritzau meddelar att Mogens Palle avled under lördagen.
Palle var ett stort namn inom boxningen i flera decennier och var boxningspromotor i 65 år.
Han var bara 23 år gammal, när han 1957 valde bort att jobba som verktygsmakare och började i stället arrangera boxningsmatcher i samarbete med sin pappa – Thorkild Palle – och den tidigare Europamästaren Jørgen Johansen.
Några år senare gick Mogens Palle solo och anordnade under de följande decennierna flera stora matcher och låg bland annat bakom stormatchen i Köpenhamn mellan Mike Tyson och den danske stjärnan Brian Nielsen 2001.
Palle hade därtill flera kända boxare i sitt stall, bland annat norrmannen Steffen Tangstad och svenske Anders ”Lillen” Eklund.
Det var Palle som ledde Steffen Tangstad till en VM-tungviktsmatch mot Michael Spinks 1986.
Det var först i våras som Mogens Palle drog sig tillbaka och lämnade över till dottern Bettina. Han avled på lördagen efter en längre tids sjukdom.
Mogens Palle har dock även fått många negativa rubriker genom åren. Anders ”Lillen” Eklund uttryckte i flera intervjuer att han under karriären kände sig lurad på pengar av Mogens Palle.
2008 valdes Palle in i Hall of Fame, hederssalen för sportens största namn, i USA.
//CF
De gamla kämparna lämnar oss en efter en.
Börge Krogh tävlade för AK Jyden i Aalborg. Han blev femfaldig dansk amatörmästare och han var dansk representant på OS 1960 i Rom och 1964 i Tokyo. Krogh gick över till de professionellas led 1964 och blev som sådan europamästare 1966. Som proffs mötte han ingen svensk men deltog en gång på en gala i Göteborg 1966, där han fick segern till publikens stora missnöje. Efter matchen var Krogh arg därför att han ansåg att motståndaren var för bra! Proffsgalan arrangerades av firman Ingemar Johansson och Bertil Knutsson. Sammanlagt gick Krogh 56 proffskamper och 222 amatörditon. Efter karriären blev han tränare för många av Danmarks bästa proffsboxare.
Som amatör gick han obesegrad från ringen i alla sina svenskmöten. Krogh mötte hela dåvarande svenska eliten i form av namn som Rolf Risberg, Lasse Koivussari, Karl Erik Norfall, Stig Andreasson och Sven Strålberg.
Börge var inte den ende i klanen Krogh som boxades - så gjorde även Bjarne, Tage och Kjeld. De syns på fotot under Börges matchlista.
//CF
PS. Mer läsning i danska Ekstrabladet.
Den tidigare juniormästaren Ingvar Sundborg avled nyligen. Han tävlade för IF Älgarna i Härnösand, en klubb som inte längre idkar boxning.
I förbundets officiella dokument och arkiv kallas han av någon anledning för Sundberg. Så även i storstadspressen.
I rapporteringen från juniormästerskpen 1952 noterades det att "Härnösandaren, som är 19 år och snickare, har bara tungviktaren Näslund att träna med". Vilket gör hans presttion än mer anmärkningsvärd. I finalen var Sundborg hårdare än motståndaren, den betydligt mer rutinerade Bernt Ramse från Djurgårdens IF.
//CF
En av Sveriges bästa boxare i de lättare viktklasserna har lämnat oss.
Jan "Plutten" Persson, som tävlade för BK Sparta i Stockholm, var fyrfaldig svensk mästare och två gånger nordisk guldmedaljör (1961 och 1963). Han var ett säkert kort i landslagssammanhang, med endast fyra förluster på fjorton matcher. Därtill nybörjarmästare, distriktsmästare och mellansvensk dito.
I januari 1964 gick Persson över till de professionellas led. Han borde gått över tidigare. Samma år debuterade även Bo Pettersson och Stig Waltersson med bar överkropp. Samtliga tillhörde Edwin Ahlqvists stall. Som bäst var Persson rankad nr sex i Europa.
Efter karriären blev han tränare för Hammarby. Sedan bör det naturligtvis nämnas att han ingick i den grupp som bildade boxningens veteranförening, Puchpralinerna.
//CF
Ännu en dansk boxare har lämnat ringen för gott.
Benny Bechmann som tävlade för Aarhus AK var ett känt namn i Sverige under 1950-talet.
Han blev dansk mästare 1957 och 1959, därtill sex gånger jylländsk mästare perioden 1957-1962.
Att bli jylländsk mästare var närmast liktydigt med att vara dansk mästare.
Bland svenska motståndare till Bechman märks stjärnor som Stig Sjölin (Värnamo BK), Bertil Larsson (Nacka BK) och Daniel Freiman (Upsala IF).
Stort tack till Flemming i Odense som förmedlade budet om Bechmans frånfälle.
//CF
Ibland tar det lång tid för dåliga nyheter att färdas. I mitten av januari detta år avled den festlige Nils-Erik "Släggan" Rosén som tävlade för Kalmar BK. Trots en långtidssjukdom överlevde han sina 70 år med tre dagar. Släggan förgyllde de svenska ringarna under åren 1965-1975 och alla som sett honom i aktion minns honom. Det blev tre SM-guld 1972,1974 och 1975, 22 landskamper, ett juniorguld 1967, två juniorlandskamper, Nordiskt silver 1972 (på den tid då medaljen betydde något), sydsvensk mästare och Stor Grabb. Sammanlagt äntrade han ringen i 150 matcher. Den knappa förlusten i Nordiska kom mot finländaren Reima Virtanen som samma år erövrade ett OS-silver. Släggan hade god räckvidd, en fin vänster och god gardering. Trots smeknamnet var han ingen knock-outboxare utan vann sina matcher på smart defensivboxning. Efter den aktiva karriären gjorde Släggan stora insatser för Kalmar BK som tränare, matchmaker och bingolottoförsäljare. Ingen kunde passera honom utan att köpa en lott och det var för klubben nödvändiga pengar han drog in. Partiell matchlista här.
Jag har ett ett högst personligt minne av den unge Släggan. Som barn tillbringade jag så mycket tid jag bara kunde hos min mormor och morfar. Det var kul för det hände så mycket spännande hos dem. Sträckan till dem var en cykeltur dryga milen lång. På vägen dit måste jag passera ett skrotupplag. Där satt ibland Släggan på ett staket och injagade skräck i de ynglingar, och kanske även små damer, som passerade. Så det gällde att vara ytterst vaksam när man närmade sig skroten. Fyra års skillnad i den åldern, man hade inte en chans! Det hade varit lättare att möta Mike Tyson i vuxen ålder. Jag kommer alltid att minnas Släggan med värme. För er som vill veta mer om Släggan och Kalmar Boxningsklubb så har ni möjlighet här. //CF
Bengt "Dempsey" Söderberg (1943-2023) från den fina men kortlivade klubben BS Brio i Landskrona. Han var skånsk distriktsmästare för juniorer på sin tid. Bengt Nilsson som framförde dödsbudet gav också en minnesbild av sin namne. "Jag minns hans debut när han efter ha vunnit en knapp poängseger blev buren i guldstol av sin kompisar från Borstahusen". Så skall en segrare hyllas...
Mattias Lorentzi (1972-2023) tävlade för Stockholms AIF och hade dubbla vinster i Falken Cup/Gefle Dagblad. Jag minns honom från Skuru Box Open och från SM 1997 i Norrköping där han fick dåligt betalt i semifinalen mot Tonton Semakala. Lorentzi gick en fin yrkeskarriär till mötes. Han blev VD för ett amerikanskt företag i Tokyo. Se företagets minnesord på hans matchlista.
//CF
Hette under sin aktiva boxningskarriär Rolf Pettersson och tävlade för IF Linnéa i Stockholm. Bytte senare namn till Träff.
Han var en habil boxare - svensk juniormästare 1959, mellansvensk mästare 1960-1961, 1961 distriktsmästare för Stockholm, 1960-1961 silver på svenska mästerskapen. Två landskaper och deltagande på Nordiska återfinns också på meritlistan. Pettersson/Träff bjöd på publikvänliga fighter och hade en hängiven skara av fans på läktarna.
Han var känd som raggarkung i Stockholm och var ledare för Teddy Boys på 1950-talet. Det brukade flyta in tårdrypande artiklar i tidningar om hur de skjutsade pensionärer till olika destinationer, men det var inte det enda klubben sysslade med, om ni förstår...
Repade sig, skapade ett nytt liv och blev bl.a. bilhandlare som sponsrade olika boxningsevenemang i storstan. Manager och promotor i proffsboxningssvängen under den tuffa förbudstiden genom Proboxing Scandinavia.
Pettersson/Träff var en färgstark personlighet och det cirkulerar hundratals historier om honom i boxningsvärlden.
Stort tack till Roger Björklund som förmedlade nyheten.
//CF
Danmark har producerat ett otal fina pugilister och Wagn Nörgaard var en av dem. Han blev 80 år.
Nörgaard var jysk, dansk och nordisk mästare. Två gånger EM-deltagare, 1965 och 1973.
Han tävlade för Aalborgklubben Lindholm BK.
Han mötte hela den svenska eliten under en tioårig karriär.
Namn som Stig Waltersson, Bosse Pettersson, Branko Mikek, Willy Holmberg, Ernst Mathisen, Christer Cornbäck och "Släggan" Rosén för att namna några.
Det blev många minnesvärda matcher och landskamper.
RINGSIDES utpost i Skåne förmedlade nyheten. Tack Carl F.
//CF
Bo Pettersson avled den 8 augusti 2023 efter en lång tids sjukdom.
I Göteborg fanns det under 1960-talet två bittra rivaler. Den ene hette Bosse Högberg och hur det gick för honom vet vi. Den andre var Bo Pettersson. De talades mycket om en match dem emellan som proffs, men något möte blev det ej. Bosse Petterson (BP) hade ett ordentligt klipp i näven och borde gått långt, men en notorisk ovilja till träning och ett icke helt exemplariskt civilt liv, lade hinder i vägen.
BP tävlade för Haga Atletklubb innan han hamnade hos Redbergslid. Han blev svensk mästare i lätt mellanvikt 1964, uttogs till sex landskamper och vann fem av dem, nordiskt silver 1963. Därtill juniormästare 1960, där samtliga hans matcher slutade i förtid.
Den främsta rivalen under amatöråren var Stig Waltersson från BK Akilles i Norrköping. Stig hade intressanta synpunkter på de två göteborgarna. Fem matcher mot Bosse Högberg innebar fem segrar för Stig. Högberg var entaktad och enkel att avläsa. Sex matcher mot BP gav fyra vinster för Norrköpingsbon som ansåg att Pettersson var en tuff nöt att knäcka, som slog hårt och var oberäknelig.
BP blev i likhet med Högberg och Waltersson proffs. Debuten skedde 12 april 1964. Det blev sammanlagt 27 matcher med bar överkropp (20-5-2). Som bäst rankades han som nummer tre på Europalistan. Det kan synas som paradoxalt, men han tjänade mer som amatör än proffs. I amatörringarna var han ett publiknamn, mindre så som proffs.
//CF
PS. BP:s samtliga matcher med referat återfinns i min bok RINGSIDE (2004).
Den tyske boxaren René Weller avled den 22 agusti 2023. Som så många boxare led han av demens. Han erhöll diagnosen 2014.
Weller erövrade åtskilliga nationella titlar som amatör plus ett EM-silver och ett EM-brons. Därtill ett VM-brons. Deltog på OS i Montreal 1976. Han blev proffs 1981 och förlorade endast en av sina 55 matcher. Den kom mot dansken Gert Bo Jacobsen. Som proffs var han tysk- och Europamästare.
Vid sidan av ringen var hans liv inte helt exemplariskt. Länk till tyska Sportschau för mer biografisk information.
Som amatör mötte han två blå-gula kämpar. Ove Lundby (BK Örnen) besegrades tre gånger och Kalervo Alanenpää (Djurgårdens IF) en gång.
//CF
PS. René Weller hade många hyss för sig. Carl F från Malmö skickade följade godbit (haha) - Boxer Rap från 1984.
Nu saknas bara hans utvikningsbilder...
Någon som minns de olympiska lekarna i Mexico City 1968?
Där föll vårt svenska hopp Kjell Fredriksson mot den tunisienfödde fransmannen Aldo Cosentino.
Cosentino var ingen dussinvara.
Han tävlade för klubben Red Star och var sju gånger fransk mästare i skiftet 1960-1970-talen.
Därtill hemförde han ett EM-silver 1969, ett EM-guld 1973 och krönte sin bana med ett VM-brons 1974.
Han deltog även på tre OS - 1968, 1972 respektive 1976.
Det bör också nämnas att Cosentino erövrade guldet vid militär-VM 1967.
Efter den aktiva blev han framgångsrik tränare.
//CF
Stort tack till Lennart Bernström som förmedlade uppgiften ang. dödfallet.
Den kände danske ringdomaren och TV-kommentatorn Ove Ovesen har avlidit i demens i en ålder av 86 år.
Han hade åtskilliga internationella domaruppdrag på såväl amatör- som proffssidan.
Som boxare tävlade han för Tarm AK, Brande AK, BK Midtjyden-Silkesborg och Viborg AK.
Ovesen hann med lite drygt hundra matcher under perioden 1954-1967.
I Halmstad förlorade han på poäng till Bengt-Åke Gunnarsson (Halmstads AIS) 1963-01-06.
Han författade även en bok med enklare porträtt av danska proffsboxare.
Ovesen var uppenbart ihågkommen. Många av RINGSIDES besökare, både i och utanför Danmark, hörde av sig med anledning av hans frånfälle.
Det tackar vi för.
//CF
En av Skandinaviens bättre boxare har avlidit i en ålder av 79 år. Som så många pugilister tynade han bort i demens.
Som amatör gick han 77 matcher, varav tre mot svenskar. Han vann över Martin Pedersen (Halmstads AIS) och Bosse Pettersson (Redbergslids BK) på delat domslut och besegrade Willy Holmberg (BK Akilles) på TKO.
Som proffs var Bogs oerhört populär i Danmark. Blev rubrikernas man, lite a la Bosse Högberg. Han gick över till de professionellas led efter OS 1964 i Tokyo där han nådde kvartsfinalen. Skrev kontrakt med Mogens Palle som lotsade fram honom till stormatcher. Sista matchen kom 1974. Under tiden blev det 86 matcher med 77 segrar. Bogs kunde skriva Europamästare på sitt visitkort. En titel han försvarade i lätt tungvikt och mellanvikt. Karriärens höjdpunkter, trots förluster, var mötena med världstjärnorna Emile Griffith och Carlos Monzon.
Bogs följde den gängse boxarmallen. Stora pengar in, större pengar ut. Jetset liv kräver sin tribut. Efter karriären väntade ett enklare yrkesliv.
Tack till alla er som framförde dödsbudet till RINGSIDE.
//CF
Ännu en kämpe har fallit ifrån. Han avled som Ruddy Scharling, vilket var hans mellannamn, men som aktiv boxare var han Preben Rasmussen och ingenting annat. Det var så han var känd i svenska och andra ringar.
Han hade fina meriter: Dansk mästare 1963-1964-1965, ett Nordiskt silver 1963 och som krönet på karriären en silvermedalj från Europamästerskapen i Östberlin 1965. Därtill fyrfaldig köpenhamnsmästare.
OS-äventyret i Tokyo 1964 blev en match. Motståndaren gick vidare till semifinal.
Preben tävlade för två anrika köpenhamnsklubbar Christianshavns Idrætsklub (CIK) och IF Sparta.
Han var uppenbarligen en boxare som hade det lätt att besegra blå-gula. Inte ett enda nederlag på tio matcher, varav fem var landskamper.
Efter amatörframgångarna väntade proffsringarna. Matchfacit slutade på 29 segrar och en oavgjord på 33 matcher. Den oavgjorda kampen gick mot finländaren Olli Mäki.
//CF
En vän är död.
Stig Waltersson var en av Sveriges främsta boxare genom tiderna och han tävlade för Norrköpingsklubben BK Akilles.
Meritlistan imponerar. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev nordisk mästare, uttogs till EM och erhöll 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Utöver detta blev han nybörjar- och juniormästare, samt tre gånger mellansvensk mästare.
Som professionell blev Stig Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer tretton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna. Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att skydda sina systrar.
Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping.
Stig Waltersson var en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet.
Det bör noteras att han mötte Bosse Högberg fem gånger. Stig vann samtliga matcher!
Enligt Stig var Bosse enkel och förutsägbar att möta. Han var också 5-0 mot Branko Mikek, 4-0 mot Rolf Pettersson/Träff, 4-0 mot Ingemar Johansson, 3-0 mot Lars Risberg, 4-1 mot Torsten Sjödahl, 4-2 mot Bosse Pettersson, som han ansåg vara mycket bättre än Högberg, plus en hel mängd X-0 mot diverse svenska mästare och landslagsmän. Det väger tungt, mycket tungt.
Stigs matchlista som amatör här.
Det bästa sättet att hylla Stig är att läsa boken om hans liv. Beställ exempelvis via Adlibris eller Bokus.
Christer Franzén
I samband med utvningen 2012 kom det ett trevligt brev från en trogen besökare på RINGSIDE och tidigare boxare.
"Jag har med intresse läst Din bok om Stig Waltersson. Han var en utomordentligt duktig amatörboxare helt i klass med sin namne, Stig...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
Stucki var född i Tyskland, men började med boxning i Schweiz och blev nationell mästare där 1954.
Kom till Sverige året efter. Bosatte sig i Östergötland. Första klubben blev den legendariska BK Akilles, skiftade senare till Eskilstuna BK.
För Eskilstuna blev han svensk mästare 1962.
Stucki mötte stjärnor som Stig Sjölin och Stig Waltersson.
Bland övriga goda namn, bör nämnas Marton Varro (BK Masen), Bengt Hansson (BK Defence), Teofil Pollex (Djurgårdens IF), Johnny Johansson (Arvika BS), Daniel Freiman (Upsala IF) och Rolf Lundström (BK Örnen).
Förutom SM-Guldet, även ett SM-Silver 1961. Därtill tre gånger mellansvensk mästare.
//CF
Lars-Olof, gemenligen kallad "Lollo", startade sin boxningskarriär som Lars-Olof Johansson i Hisingens BK. Efter sin aktiva tid stavades efternamnet till Rydfalk.
Han blev svensk mästare i fjädervikt 1971 men tävlade då för för Redbergslids BK.
SM-silver 1970 och SM-brons 1968. Därtill sydsvensk mästare och distriktsmästare för juniorer i Göteborg.
På meritlistan ingår också sex landskampsuppdrag med tre vinster. Ingick i den svenska truppen på EM i Madrid 1971.
Rydfalk var en känd och välsedd domarprofil.
Matchlista här.
//CF
Den tidigare danske mästaren och landslagsmannen Pauli Rosenbeck har avlidit.
Han tävlade för IK Sparta i Aalborg och Christianshavns Idraetsklub (CIK) i Köpenhamn.
På meritlistan står Jyllands-, Köpenhamns- och Dansk mästare. Därtill uttogs Pauli till fyra landskamper, varav två vinster över svenskar.
Efter den aktiva tiden blev Pauli kassör i det danska boxningsförbundet (DABU).
Under perioden 1982-1986 var han även ordförande för förbundet.
Han var tvillingbror med Bjarne Rosenbeck.
Pauli mötte besegrade flera svenska mästare och landslagsmän.
Bland dem Leon Wolff, Teofil Pollex, Anders Gavelin, Lars Risberg, Kjell Lindblad och Rolf Pettersson (Träff).
//CF
PS Varmt tack till Carl F som förmedlade budet.
Den för svensk publik kände norske boxaren Steffen Tangstad har avlidit. Boxare brukar uppnå hög ålder men han blev bara 65 år.
Tävlade för Osloklubben IF Tönsbergkameratene och blev norsk amtörmästare åren 1975-1980.
Han gick bara 70 matcher och hela åtta av dem mot svenska boxare.
Tangstad besegrades av Roger Andersson i en nordisk juniorfinal. Likaså blev Anders Eklund honom övermäktig inte bara som proffs.
I övrigt var det idel vinster över det blå-gula tungviktsgardet. Till offren hörde Bengt Cederqvist, Lars-Göran Olovsson, Åke Johansson och Conny Åkesson.
Tangstad övergick till de professionellas led under 1980 och blev två gånger Europamästare som proffs.
Hans sista proffsframträdande var en IBF-titelmatch mot Michael Spinks 1986. Det var något av en missmatch och i början av fjärde ronden tackade norrmannen för sig.
Han var också populär TV-kommentator för TV1000.
Dessvärre drabbades han av en nervsjukdom som ledde till amputation av ett ben.
//CF
PS. Roger Blomkvist påpekar att Steffen Tangstad hade en son, Otto, som blev norsk mästare 2007.
Tack för den informationen. Boxande bröder är ganska vanligt, fader son mindre så.
Otto mötte troligen bara en svensk Robin Antonsson från Näsum BK. Året var 2005. Någon som kan komplettera?
Ingwar "King" Håkansson var en välkänd boxare framför allt i skåneregionen. Han tävlade för Häljarps AIS (Landskrona).
1963 blev han Nybörjarmästare.
Nedanstående är en förkortad artikel som tidigare varit införd i Folk och Bygd (Landskrona). Den är författad av boxningsentusiasten Bengt Nilsson som också ingår i tidskriftens redaktion. Jag tackar Bengt för den fina artikeln om hur det kunde gå till på lokal nivå. Vi behöver fler av denna typ av minnesanteckningar från den svenska boxningens historia.
---
PUTTA UT HAN!
Inspirerade av Ingemar Johanssons framgångar träffades ett gäng grabbar midsommardagen 1962 på byns utedansbana för att träna boxning. Den och byns kiosk var belägen där vi idag återfinner Tallskolan. Det lilla sömniga samhället stod inför en enorm utbyggnad. Under decenniets tre första är byggdes 350 villor. Både tallskog och sparrisfält förvandlades i rask takt till villatomter.
Vid en träning kom Gunnar Nilsson i ett ärende till kiosken och fick se pågarna puckla på varandra med gängets enda par boxhandskar. Hade man vänsterhandsken i första ronden fick man ha högran i andra. Gunnar, själv gammal boxare, tyckte att verksamheten borde styras upp. Han kallade intresserade till ett möte och på fiket i byn bildades Häljarps AIS den 12 juli 1962. Boxning och fotboll var det tänkt att den nya föreningen skulle syssla med. […] I stället blev det full satsning på boxning och i Kalle Erikssons källare dammade ett tjugotal grabbar på varandra, för att efter träningen gå hem till Gunnar Nilssons villa där fru Ethel bjöd på kaffe och smörgåsar. Redan den i november efter fyra månaders träning släpptes de första häljarparna upp i Skånska Juniormästerskapet, med milt sagt blandade framgångar.
Matti Toivonen knockade en trelleborgare i första ronden för att i nästa match själv bli utslagen efter 8 sekunder! Jan Asp fick också syna ringgolvet. Han hade för övrigt...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall
En barndomskamrat till Lennart Carlsson kom med uppgiften att han var avliden.
Lennart var något så ovanligt som en bra svensk boxare i de lättaste klasserna. De är sällsynta.
Han kallades bl.a. för "47-an" efter sin vikt.
Lennart tävlade för IFK Linköping.
Under en nästan tioårig karriär hann han med en imponerande rad titlar; nybörjarmästare 1973, erövra ett junior-silver 1973, bli nordisk juniormästare 1975, svensk juniormästare 1975, ett SM-silver 1977, två SM-guld 1978-1979 och därtill ett nordiskt silver 1978. Sju landskampsuppdrag ingår också bland meriterna.
Till SM 1979 kom han skadad och otränad, ändå gick det vägen. En skivstång över bröstet föranledde en spricka på revbenen.
Lennart besegrade hela den svenska eliten - namn som Mats Frank, Per Nilsson, Terry Laitala, Kermit Fredriksson och Bo Nilsson.
Den thailändske OS-trean Poontarat blev naturligtvis för svår vid deras möte i Stockholm 1977. Thailändaren blev f.ö. WBC-mästare som proffs.
//CF
