Boxing Babylon

När vi ändå är inne på boxning och kriminalitet så kan vi fortsätta längs den breda vägen.
Överallt där det finns stora pengar i omlopp smyger sig kriminaliteten in. Det spelar ingen roll om det avser affärer eller sport. Speciellt proffsboxningen har från början varit länkad till diverse skumraskfigurer. Fixade fighter har följt boxningen från dag ett. Mängder av kända boxare har lagt sig enligt överenskommelse eller under påtryckning. Det fanns oftast pengar att hämta även för den mutbare.


Under 1950-talet gick det så långt att maffian styrde proffsboxningen i USA. Frankie Carbo och Blinky Palermo kontrollerade hela näringskedjan via International Boxing Club (IBC) - boxare, tränare, promotorer, domare och journalister. IBC hade exempelvis full kontroll över vilka som fick boxas i Madison Square Garden. Det krävdes en åklagare med civilkurage för att bryta maffians makt över boxningen, men korruptionen lever vidare. Ingen ska inbilla sig något annat…


IBC var ett visst orosmoment i samband med förhandlingarna om VM-kampen mellan Floyd Patterson och Ingemar Johansson 1959.


Att äga en boxare är oftast bara besvär. Vadhållning är mycket bättre. Det finns stora pengar att hämta genom att garanterat veta i vilken rond matchen ska ta slut.


Alla som läst min bok, Yrkesboxaren John Andersson, vet att han boxades under revolverhot inför en match. Lägga sig eller bli blyförgiftad? John valde modigt att ignorera hotet. Starkt gjort av honom eftersom det sällan var fråga om tomma hot.


Ett fall blev till världslitteratur och film. Den 13 mars 1926 mördades proffsboxaren Andre Anderson [Frederik Boeseneilers] i Chicago. Han hade tröttnat på sina  fixade matcher, så nästa gång han beordrades att lägga sig, knockade han sin motståndare. Det stod honom mycket dyrt eftersom han fick betala med sitt liv.


Händelsen inspirerade Ernest Hemingway till en enastående effektiv berättelse i det mindre formatet. Den bör läsas av alla som bär författarambitioner. Språket är sparsmakat effektivt och kondenserat. Inte ett enda onödigt ord. Allt reducerat till det väsentliga.


Novellen från 1927 heter The Killers. Två hyrda mördare kommer in på ett café. Deras uppdrag är att söka upp och skjuta den tidigare tungviktsboxaren Ole ”Swede” Andersen. Ole blir varnad men väljer att låta sig dödas.


Berättelsen låg till grund för en film noir av yppersta märke. Filmen bär samma namn som novellen, det blev Hämnarna på de svenska biograferna, och har Burt Lancaster och Ava Gardner i de bärande rollerna. Robert Siodmark regisserade denna pärla från 1946. Ava Gardner personifierar här det som brukar benämnas en femme fatale. Vacker, iskall och beräknande. Atmosfären i The Killers är som tavlan Nighthawks av konstnären Edward Hopper. 


Christer Franzén