Jag har sagt det förut och jag kommer dessvärre att komma att säga det igen. Proffsboxning är inte sport, bara affär. Det blev extra tydligt igår i den forna östtyska staden Halle an der Saale. Där utkämpades en kamp i lätt tungvikt som avsåg titlar från World Boxing Association (WBA) och International Boxing Organization (IBO). Det låter ståtligt, eller hur? Det fanns bara en hake. Ingen av de två huvudpersonerna hade några meriter att uppvisa. Den ena parten, Sven Fornling, kunde redovisa vinster över "storheter" som Naim Terbunja och Jeppe Morell. Den andre aktören i skådespelet, Dominic Bösel, hade mött något bättre motståndare än svensken, men inte så mycket så det störde.
Det blev en dålig match, där den entaktade Fornling inte fann något medel mot den hyggligt välgarderade tysken. Fornling sprang rakt in i de enklaste smällar och såg ut därefter. Avslutet blev logiskt med en svensk som rasade ihop i ringhörnan. Han var helt borta och tvingades till sjukhusvård. Fornling visade mer militans vid invägningen där han bar sig illa åt genom att fysiskt ge sig på tysken. Det är lätt att vara kaxig då det är ofarligt. Dominic Bösel kan nu titulera sig regerande WBA & IBO-mästare. Han anses då mogen för exempelvis den bäste i klassen mexikanen Saul Alvarez. Jag hoppas innerligt att den matchen inte kommer till stånd. Det vore nämligen rena avrättningen...
Det går inte att låta bli en jämförelse mellan Fornling och Otto Wallin. Oavsett vilket mått man använder utfaller det till Walins fördel.
Jag såg matchen via tysk TV. Den ligger kvar här till beskådan.
//CF