RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Den 25 april 1956 var det fint besök i Stockholm. Så blev det också fullsatt i Eriksdalshallen, 4.600 betalande. Öststatsboxningen kom starkt efter andra världskriget med Sovjetunionen, Polen och Tjeckoslovakien i spetsen. Till Europatoppen hörde också Ungern och det var stäppens söner som stod för motståndet i april. I det ungerska landslaget ingick bl.a Laszlo Papp. Han är en av världens främsta amatörboxare genom tiderna. Papp erövrade tre OS-Guld i rad (1948-1952-1956). Det säger väl allt! Han hade en otrolig amatörlista med 301 vinster, 12 förluster och 6 oavgjorda. En av de få boxare som kunde bjuda honom motstånd var vår egen Stig Sjölin. Tyvärr blev det inget tredje möte dem emellan i Eriksdalshallen. Det var dock inte bara Papp som kunde boxas i det ungerska laget. Vilket skulle bevisas. Med eftertryck. Trots att Sverige ställde upp med ett järngäng blev det förlust med 2-8. Vad sägs om Alf Norbeck (Eslövs IK), Sven Strålberg (BK Winter), Olle Eek (Kalmar BK), Bosse Högberg (Hisingens BK), Karl Bergström (IF Linnéa), Kurt Johansson (Värnamo BK), Sören Danielsson (IK Balder), Bertil Larsson (Nacka BK), Lennart Risberg (BK Örnen) och Thörner Åhsman (Landala AK). De hade alla knockat sina motsvarigheter inom dagens boxning. Vem hade stått ens en minut mot ex.vis Bosse Högberg och Lennart Risberg. Mot de hårdföra ungrarna kom de flesta till korta. Olle Eek gjorde en bra match liksom Kalle Bergström, Bosse Högberg var "tapper". Danielsson hade inte en chans mot Papp. De två segrarna hemfördes av Risberg och Åhsman. Den förre efter en ordentligt holmgång. Han hade motståndaren i golvet med kunde inte avgöra. Åhsmans opponet blev diskad i tredje för "ojust boxning". Resulat i detalj från Sverige vs Ungern återfinner ni här. Fotot och referatet nedan kommer från en ungersk idrottstidning och är inskickade av János Erdei. Ett stort tack till...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Foton, Landskamper
Den 19 september 1961 timade den femtiofemte landskampen sedan starten 1923. De rödvita var i ledning med 26 segrar mot 16 och 12 hade slutat oavgjorda. Landskampsutbytet med Danmark brukade höra till säsongens höjdpunkter. Det brukade gå hett till inte bara i ringen utan även på läktarna och domarkriget var mer regel än undantag. Debatten efter vissa domslut kunde vara intensiva. Den här gången blev det dock inte mycket att diskutera. Landskampen gick i Aarhus och de danska aviserna krävde hemmaseger. Nationerna hade mötts tidigare under våren och då blev det 5-5 i Stockholm, vilket danskarna betraktade som en förlust. Lokalbladet tippade, som framgår av urklippet nedan, 7-3. Tidningen presenterade de fem "tunge svenskerne" med foto. Notera hur prydligt klädda boxarna var. Idag råder som bekant en annan tingens ordning. De var Torsten Sjödahl (Värnamo BK) som förlorade, Bosse Högbrg (BK Defence) som vann, Alf Risberg (BK Örnen) som förlorade, Daniel Freiman (Upsala IF) som vann och Ulf Andersson (BK Örnen) som vann. Övriga blågula var Jan "Plutten" Persson (BK Sparta) som vann, Björn Hagert (IK Ymer) som förlorade, Kent Seijboldt (Eskilstuna BK) som förlorade, Denis Andersson (Stockholms AIF) som förlorade och Arne Högsten (Hälsingborgs BS) som förlorade. Slutresultatet blev alltså sämre än det förväntade, sett med danska ögon, förlust med 4-6. Evenemanget bevittnades av 4000 åskådare.
Enligt Aarhus Amtstidendes sportsida så var matchen mellan Finn Nielsen och Kent Seijboldt eftermiddagens höjdpunkt. Tungviktaren Ulf Andersson stod för en snabb och effektiv seger. Efter två minuter var hans motståndare färdig.
Resultat och matcher från landskampsåret 1961 här.
Urklippet kommer från Ulf Anderssons samling.
//CF
På Öppet arkiv finns ett par filmupptagningar från svenskt landskamspsutbyte under 1940-talet. Den 21 mars 1943 mötte Sverige sin danska motsvarighet i Alvikshallen Stockholm. Det var den tjugofjärde utbytet med Danmark sedan första landskampen 1923. Då blev det överraskande oavgjort. Den här gången blev det en klar svensk viktoria med 6-2. Det svenska laget bestod av Tage Pagård (Persson), Alingsås BK som övertygade i sin landslagsdebut, Stig Kreüger, IF Linnéa som fick en domarseger, Kurt Kreüger, IF Linnéa blev däremot bortdömd, Gösta Pettersson, BK Örnen förlorade klart, Börje Wretman, BK Örnen tog en klar seger, KG Norén, Redbergslids BK gick segrande från ringen, Nils Frisk, IFK Linköping gjorde det rätta i en livlig match och Nils Andersson, BK Sparta konfirmerade den klara svenska segern. På upptagningen ser vi Pagård/Persson, KG Norén och Nisse Andersson i aktion.
Kriget gjorde det naturligtvis svårare att arrangera landskamper. Så under 1944 blev det bara en match och för motståndet stod Finland. Även den kampen gick i Alvikshallen och i almanackan stod det 8 december. Det var den trettonde gången nationerna möttes sedan starten 1929 då det blev blå-gul vinst. Det svenska gänget vann också denna gång, nu med 6-2. Stig Kreüger, IF Linnéa besegrade lite överraskande det finska ässet Elis Ask, Tage Pagård (Persson) Skövde AIK gjorde pånytt vad han skulle, Kurt Kreüger, IF Linnéa knockade sin opponent, Börje Hansson, BK Örnen såg sig besegrad, likaså Bernhard Engström (BK Örnen). För det tunga gardet gick det bra. Allan Ekwall, BK Björnen i Hälsingborg, Kurt Stehlin, Huvudsta BK och Nils Andersson, IF Linnéa var klara segrare. I aktion skådas bröderna Kreüger, Engström och Nisse Andersson. Notera att Nisse hade hederuppdraget att vara fanbärare vid bägge landskamperna.
Länk till landskamper 1943 och 1944.
Tipset angående journalfilmerna kom från en släkting till Nisse Andersson. Stort...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Matcher, Foton, Landskamper, Filmupptagningar
Det stundar till årets ungdoms- och juniormästerskap. När anmälningstiden passerat för juniordamerna hade summa tre (!) anmälningar influtit. Ytterligare ett par tillkom efter förlängt sista datum. Intresset är inte vad det en gång var. Fotot nedan är hämtat från en juniorlandskamp 1950 i Västerås. Notera publiken. Det är fullsatt i Idrottshallen. Och detta på ett juniorevenemang. På fotot är juniormästaren Lennart Ahlbin, från BK Örnen, på väg att köra över norrmannen Torbjörn Clausen. Det svenska laget besegrade det norska med 6-2 och i svenskgänget ingick förutom Ahlbin, Bert Uhre (BK Örnen), Harald Andersson (BK Rapid), Torsten Hallingström (Sundsvalls BK), Sune Wendel (Djurgårdens IF), Hans Snäll (BK Höjden), Roland Tärnblom (Enköpings BK) och Ingemar Johansson (Redbergslids BK). Förlorarhattarna fick påtagas av Wendel och Tärnblom. Nationskampen gick den 29 januari 1950. Stort tack till Gino Ahlbin för den insända fotot. Christer Franzén.
Det tog drygt tio år innan Sverige åter mötte den gamla fina boxningsmationen Polen. Förra gången det begav sig skrevs året till 2007 och då blev det förlust med samma siffror som i år. Denna gång slutade hälften av matcherna på delat domslut. Resultaten återfinns här. Den som är hågad kan ta del av matcherna via en polsk TV-kanal.
Historiskt sett har Sverige klar minusstatistik mot Polen. Den enda segern bärgades så långt tillbaka som under år 1934! Drygt decenniet senare blev det oavgjort. I övrigt idel förluster.
//CF
Den 30 mars 1952 var det landskampshumör i Kungliga Hallen. Frankrike stod som motståndare och det var en viktig kamp för båda nationerna. OS i Helsingfors stod inför dörren och lagen testade sina kandidater. Det som från början hade varit en uppgörelse i god anda slutade i kaos. Frankrike var bättre och de ledde inför tungviktsmatchen med 7-2. Endast Roland Johansson (Halmstads BS) i flugvikt och Stig Sjölin (Värnamo BK) i mellanvikt hade lyckats besegra sina motståndare. Inför Ingemar Johanssons match var stämningen hög. Han hade fjorton dagar innan praktknockat dansken Karl Frank i första ronden under en landskamp i Stockholm.
Den franske tungviktsmotståndaren Lucien Touzard var illa axelskadad när han äntrade ringen. Skadan hade tillfogats kort innan i en landskamp mot Danmark. Han ville egentligen inte boxas. Den svenske läkaren fann inget fel på honom. Massören Gustaf Martinsson, BK Örnens starke man, hade tagit hand om divere blessyrer på fransmännen när de kom till Stockholm och han förklarade Touzard som stridoduglig. Martinsson menade att den franska lagledningen skulle förbjudit sin man att tävla. De svenska ledarna var informerade om Touzards tillstånd, men hemlighöll det för press och inte minst publik. Den franska ledningen försökte få förbundet att tala fakta för åskådarna. De ville t.o.m. utannonsera matchen som uppvisning. När den väl blev av så avbröts den efter ett tiotal sekunder då den franske ringdomaren såg att Ingemar gick för fullt. Det blev naturligtvis våldsamma publikprotester. De hade betalt dyra pengar för att få se Ingemar boxas. I tumultet som uppstod uppfattade många att den franske ringdomaren hade givit sin man segern. I denna stund rusade ett gäng mot ringen för en egen typ av landskamp mot ringdomaren. Den franska lagledningen skulle rapportera händelserna till sitt idrottsministerium. De svenska ledarna skyllde på fransmännen.
Det fanns ytterligare en oklarhet i landskampen....
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, Landskamper, SBF
Så här kan man roa sig inför en landskamp mot Europas bästa landslag - Tyskland. Matchen gick i Stockholm 16 januari 1938 och slutade oavgjord 4-4, men eftersom Sverige tog tungvikten räknades det som svensk seger. På den tiden var de blå-gula ett respekterat landslag.
På fotot plumsar tre ystra yngligar omkring i snön. Kanske bidrog vinterlekarna till viktorian.
Politiskt var det vid tidpunkten mycket spänt i Europa. En storskalig kamp som skulle utkämpas på helt andra arenor stod inför dörren.
I det svenska laget ingick:
Flugvikt Allan Hansson (Redbergslids BK) som vann. Bantamvikt Percy Almström (Huvudsta BK) som förlorade. Fjädervikt Kurt Krüger (IF Linnéa) vinst. Lättvikt Erik Ågren (Narva BK) vinst. Weltervikt Oscar Ågren (Narva BK) förlust. Mellanvikt Gösta Borg (Mölndals BK) förlust. Lätt tungvikt "Svarte-Per" Andersson (IF Linnéa) förlust. Tungvikt Olle Tandberg (Djurgårdens IF) vinst.
I det rutinerade tyska laget ingick bl.a guldmedaljören från OS 1936 Herbert Runge, de olympiska silvermedaljörerna Erich Campe och Richard Vogt. Stämningen var hög bland de 3 600 personer som bänkat sig i Alvikshallen. Några av domsluten kom att diskuteras och Tyskland låg närmare 5-3 än Sverige, men oavgjort betraktades i pressen som en framgång.
Resultaten återfinns här.
//CF
Stort tack till Bengt Dahlquist för det fina fotot.
Sverige och Ungern hade avtalat om en landskamp i Stockholm den 25 april 1956. Inför nationsutbytet hade förbundet arrangerat ett träningsläger i Sandviken med början 17 april. Sjutton av våra bättre boxare uttogs för ett sista test. Markerat med fet stil är de som kom att ingå i landslaget.
Det var i flugvikt Alf Nordbeck (Eslövs IK) och Rune Gustafsson (Mölndals BK). Bantamvikt Jan Nordbeck (Eslövs IK) och Sven Stråhlberg (BK Winter). Fjädervikt Eje Sjöberg (Eskilstuna BK) och Olle Eek (Kalmar BK). Lättvikt Bo Högberg (Hisingens BK) och Lars Neuhaus (BK Höjden). Weltervikt Kurt Johansson (Värnamo BK) och Nils Olsson (Djurgårdens IF). Lätt mellanvikt Jack Andersson (Halmstads AIS). Mellanvikt Stig Sjölin (Värnamo BK) och Sören Danielsson (IK Balder). Lätt tungvikt Lennart Risberg (BK Örnen). Tungvikt Thörner Åhsman (Landala AK), Ebbe Strid (Haga AK) och Sven Jan Andersson (Djurgårdens IF).
Utan att delta på sammankomsten i Sandviken erhöll Karl Bergström (IF Linnéa) och Bertil Larsson (Nacka BK) var sin plats i den svenska tian. Stig Sjölin som borde varit självskriven anförde sjukdom som orsak till sin frånvaro.
Landskampen blev inte helt oväntat en säker ungersk viktoria. Siffrorna skrevs till 8-2. I det ungerska laget ingick den enastående Laszlo Papp, en av amtörhistoriens främsta. De ungerska gästerna ansågs vara teknikfenomen. De blågula som gick segrande från ringen var de tunga gossarna Lennart Risberg och Thörner Åhsman. Den svenska truppen uppbar kritik och få fick godkänt. Speciellt Lennart Risberg ansågs som en besvikelse.
Fotot nedan visar dramatik av annat slag. Den på sin tid så kände ringdomaren Harry Eriksson åkte i golvet.
1956 års landskamper här.
//CF
I Danmark vet man något som vi inte vet, men kom-i-håg att ni läste om det här på RINGSIDE först av alla.
Nämligen att det stundar till landskap mellan rödvitt och blågult. Nationskampen skall utkämpas i Vejle den 12 september.
Tio matcher, varav tre för damer, skall avverkas. Se länk till tidningen för matcherna.
Det kan bli en god start på en säsong som äntligen tar sin början.
Jag tackar Flemming i Odense för tidningstipset.
//CF
Det blev svensk seger i den första landskampen på mycket länge. Det var det 88:e mötet nationerna emellan. Danmark har vunnit 48 gånger, Sverige 23 och 17 har blivit oavgjorda. Denna gång blev det 5-3 till Sverige. Mötet gick i Rosborgshallen i Vejle.
Jag hade inte möjlighet att följa utsändningen, men enligt rapporter var det en ganska medioker affär. Ringrosten lyste igenom, men huvudsaken är att verksamheten åter har kommit igång.
Danskt referat här.
Matchresultat här.
//CF
... min biografi över John Andersson (1909-1979). Boken är ett resultat av många, många års forskning i olika arkiv.
JA, som jag benämner honom, hade ett synnerligen omväxlande liv såväl inom som utom ringen. Han lärde sig aldrig boxningens grunder, ändå kom han att nå långt, mycket långt. Som amatör tävlade han för Flottan, IK Balder och Djurgårdens IF. Han blev svensk mästare, landslagsman, europa-bronsmedaljör och Stor Grabb. Som professionell var det framför allt publiken i Frankrike-USA-Tyskland som hade förmånen att få ta del av Johns intensiva kamplusta. Bosse Högberg brukar framställas som den hårdaste av hårda. Jämfört med JA var han rena junioren.
Boken innehåller inte bara boxning. Den följer hans liv och de samhällsförändringar som skedde under hans levnad. Visste ni exempelvis att han var s.k. krisgsseglare? Jag garanterar att ni får ett spännade möte i sällskap med John Andersson.
Nedan får ni redan nu se omslaget på biografin.
//CF
När John Andersson föddes var det minus 14,7 grader och Stockholm låg i snö. Riktigt så kallt är det inte idag i Storstan med snön finns där vilket känns passande. Covideländet satte tyvärr stopp för för den planerade releasefesten. Istället får var och en hylla JA på lämpligt sätt.
Beställ:
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
Christer Franzén
... John Andersson var den förste svensk som utkämpade en match om VM-titeln?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson debuterade så tidigt som 1925? Han tävlade då för Flottan i Marstrand.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson, som sjöman i handelsflottan, blev torpederad två gånger under andra världskriget?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson var den förste svensk som boxades om en VM-titel?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
Sverige mötte Italien i Stockholm den 12 december 1947. De blågula förlorade med 7-9, eller 3,5-4,5 enligt det vanliga beräkningssättet. Denna gång var nämligen oavgjort en möjlig utgång. Därav det märkliga resultatet.
På banketten efter kampen intervjuades den italienske rikstränaren Steve Claus och han sa bl.a. följande om de svenska boxarna.
Somligt låter bekant, eller hur?
- Bra pojkar en del. Men de har inget humör. Man måste kunna gå på som en maskin i boxning och det gör inte svenskarna. Jag tyckte de verkade tröga och bundna, och så var dom strykrädda.
- Men Modigh var väl tapper?
- Ja, han var mycket clever. Men någon värdig arvtagare till Olle Tandberg är han då rakt inte.
- Men sådana plantor växer heller inte på träd...
-Nej, det vet jag. Men ni har ett verkligt gott ämne som skulle kunna bli Europamästare med tiden. Det är mellanviktaren [Sture] Olsson. Men han blir aldrig någon boxare om han fortsätter att röka.
Titta på vår pojkar. Det finns inte en enda av dem som röker. Titta sen på svenska laget! Där sitter nästan samtliga med en cigarett i munnen. Tror du verkligen att det kan bli boxare av sådana pojkar? Nej. Aldrig i livet.
Saxat från Östra Småland 18 december 1947.
//CF
... John Andersson 1941 anklagades för att vara verställande direktör i Stockholms värsta tjuvliga.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson (mästare) och Olle Tandberg (utmanare) hade undertecknat kontrakt angående en kamp om den svenska SM-titeln? Matchen avsåg att utkämpas i Göteborg den 7 november 1941 i regi av Edwin Ahlqvist.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
Svenska landslaget i boxning redo för match mot Italien 1951-10-26 i Göteborg.
En sådan här uppsättning boxare kommer ni aldrig mer att få se.
Ingemar Johansson, Rolf Storm, Stig Sjölin....
1951 års landslagsmatcher här.
//CF
Ibland tar det lång tid för dåliga nyheter att färdas. I mitten av januari detta år avled den festlige Nils-Erik "Släggan" Rosén som tävlade för Kalmar BK. Trots en långtidssjukdom överlevde han sina 70 år med tre dagar. Släggan förgyllde de svenska ringarna under åren 1965-1975 och alla som sett honom i aktion minns honom. Det blev tre SM-guld 1972,1974 och 1975, 22 landskamper, ett juniorguld 1967, två juniorlandskamper, Nordiskt silver 1972 (på den tid då medaljen betydde något), sydsvensk mästare och Stor Grabb. Sammanlagt äntrade han ringen i 150 matcher. Den knappa förlusten i Nordiska kom mot finländaren Reima Virtanen som samma år erövrade ett OS-silver. Släggan hade god räckvidd, en fin vänster och god gardering. Trots smeknamnet var han ingen knock-outboxare utan vann sina matcher på smart defensivboxning. Efter den aktiva karriären gjorde Släggan stora insatser för Kalmar BK som tränare, matchmaker och bingolottoförsäljare. Ingen kunde passera honom utan att köpa en lott och det var för klubben nödvändiga pengar han drog in. Partiell matchlista här.
Jag har ett ett högst personligt minne av den unge Släggan. Som barn tillbringade jag så mycket tid jag bara kunde hos min mormor och morfar. Det var kul för det hände så mycket spännande hos dem. Sträckan till dem var en cykeltur dryga milen lång. På vägen dit måste jag passera ett skrotupplag. Där satt ibland Släggan på ett staket och injagade skräck i de ynglingar, och kanske även små damer, som passerade. Så det gällde att vara ytterst vaksam när man närmade sig skroten. Fyra års skillnad i den åldern, man hade inte en chans! Det hade varit lättare att möta Mike Tyson i vuxen ålder. Jag kommer alltid att minnas Släggan med värme. För er som vill veta mer om Släggan och Kalmar Boxningsklubb så har ni möjlighet här. //CF
Det var på den tiden då boxning betydde något och svenska boxare kunde hävda sig internationellt.
Erik Ågren, Oskar Ågren, Arne Andersson och Olle Tandberg. Vilket gäng!
Här kan ni ta del av dem i en upptagning från landskampen mellan Danmark och Sverige.
Den gick i Forum Köpenhamn den 12 februari 1937 och blev en dyster affär för de blå-gula. "Stor dansk Boksesejr" och förlust med 6-2.
Endast Jerka Ågren och Olle Tandberg gjorde sin plikt. Det fanns sjutusen (ja, ni läste rätt - 7.000) på läktarna.
Kavalkaden inleds med Jerka Ågren som knockar Urban Lundberg i andra.
Sedan följer broder Oscar som inte rår på den danske stjärnan Gerhard Pedersen som bl.a. hade ett OS-brons på meritlistan. Pedersen kom senare att tävla för BK Kelly (Örebro) och BK 30 (Motala).
Därpå kommer unika bilder på Arne Andersson som skulle möta ett tragiskt öde i de amerikanska proffsringarna. Han blev hårt exploaterad och avled under match 1941.
Sist ut är en av Sveriges främsta amatörboxare genom tiderna - Olle Tandberg.
Länk till landskampen och övriga deltagare här.
Notera att halva landslaget kom från Narva BK.
På den tiden en storklubb, nu är formatet som bekant blygsamt.
För den som vill läsa om Narvas öden finns min bok om klubben Östermalm tur och retur.
Den innehåller oerhört mycket svensk boxningshistoria. Känner ni till serieboxningarna på 1930-talet, att Narva försvann mot slutet av 1940-talet eller att juggen Branko Mikek var Narvas förste SM-guldmedaljör efter återuppståndelsen?
//CF
Lördagen den 10 januari utkämpades en nationsdust i Uppsala. Skottland stod för motståndet och enligt Upsala Nya Tidning avgick de med segern. Skottland tillhör liksom Sverige smånationerna i boxning.
På sin hemsida nämner det skotska förbundet inte med ett ord om landskampen, så de tillmäter den ingen betydelse.
Sverige har mött Skottland vid tre tillfällen tidigare och det har blivit två vinster och en oavgjord.
Första gången var 1979 i Stockholm. Blågul seger med 9-1. Det var på den tiden då svensk boxning fortfarande var att räkna med. I det segrande laget ingick Terry Laitala (Kristianstads BK), Kermit Fredriksson (Säffle BK), Marino Radman (Redbergslids BK), Ove "Jätten" Lundby (BK Örnen), Ulf Carlsson (Katrineholms BK), Arto Parri (GAK Enighet), Paul Nyman (Kristianstads BK), Per-Ove Olsson (Uddevalla BK), Bertil Österberg (BK 1925) och Anders "Lillen" Eklund (BK Falken).
Nästa möte kom redan 1981, som var ett landskampstätt år. På bortaplan blev det 5-5.
Segrade gjorde Stefan Sjöstrand (IF Linnéa), Shadrach Odhiambo (Redbergslids BK), Vesa Koskela (Olofströms BC), Mikael Ungesson (Majorna BK) och Bo Persson (Malmö BK).
Sedan dröjde det till år 2000 i Stockholm. Där blev det åter en storseger, 8-1, mot svaga skottar.
Det vinnande inslaget betod av Majid Jelili (Tensta BK), Vatche Wartanian (IF Linnéa), Cliff Soukka (NBK/Akilles), Stephen Ablorh (IF Linnéa), Issam Karzoumi (Angereds BC), Marcus Fowler (IF Linnéa), Said El-Tahan (Lunds BS) och Tobias Asklöf (Åtvidabergs BK).
//CF
Det dröjde inte länge. Eftersom en stor del av den svenska boxningspopulationen är muslimsk så var det oundvikligt.
En svensk medborgare, född i Bagdad Irak, är gripen för muslimska terrorbrott.
Hans namn är Hassan Al-Mandlawi och han tävlade för Angered Boxing Club i Göteborg (inte heller det särskilt överraskande).
Inom Svenska Boxningsförbundet, Riksidrottsförbundet och SISU (utbildningsenheten) pratas det mycket, oerhört mycket, om värdegrunder, ja det snackas mer om bögar/flator, integration, antidoping och liknade än det diskuteras idrott. Detta tycks dock ha hamnat på hälleberget för islamisterna och deras klubbledningar.
På något märkligt sätt har muslimer hamnat i en gräddfil i det svenska samhället. Däri är journalister och politiker eniga. Muslimer har blivit okränkbara. Det de inte får på direkten hotar de sig till och än värre då styrkeförhållandena så tillåter. Minns alla våldsdåd - massmord, halshuggningar, våldtäkter begångna i islams och profetens namn. Trots detta har vi begåvats med islamitiska extremister i regering och riksdag. Hur lågt kan det svenska samhället sjunka?! Islam är själva antitesen med det som vi har i västerländska demokratier, inte minst i form av åsiktsfrihet och jämställdhet mellan könen. Det har tagit århundraden av kamp för att komma så här långt. Skall detta nu raseras av religiös fanatism. Jag hoppas att boxningsklubbarna runt om i Sverige tar sitt ansvar och vaccinerar sina medlemmar mot den muslimska galenskapen. Partiell matchlista för terrorist-Hassan här.
Notera att han även fick tävla i landslaget. //CF
Så ta del och njut.
Svenska landslaget inför kamp mot Italien 26 oktober 1951.
Ingemar Johansson, Rolf Storm, Stig Sjölin, Roy Svedberg (som var dövstum)
och alla de andra stjärnorna.
Landskampen slutade oavgjord, 5-5.
Resultat från samliga 1951-års nationsutbyten här.
//CF
Olympisk boxning i form av en landskamp i blandning med s.k. proffsboxning. Det var konceptet för lördagen den 9 maj 2026 i Eriksdalshallen. Åtskilliga år har förflutit sedan proffsboxning senast arrangerades i Söders Madison Square Garden så det var inte utan förväntan jag bänkade mig.
Det började illavarslande. Tomma läktare och en ung tjej (Natascha ?) som försökte framföra den svenska nationalsången. Det borde hon inte gjort, hon kunde inte vårt nationalepos utan läste texten från sin mobil samtidigt som hon sjöng. Det framstod som tydligt att den späda ungflicksrösten inte ”ville leva och dö i Norden”. Det var dessvärre inte det enda vokala inslaget under galan.
Låt oss ta proffsboxningen först.
Standarden på de blå-gula utövarna är låg, mycket låg. Som vanligt hade man importerat säkra förlorare, ändå höll det på att gå överstyr. Lorens Ottosson hade kondition för handskakningen. Kravlade därefter mest runt på golvet av trötthet. Snälla poängdomare belönade honom med oavgjort. Det nya hoppet Erik Mendoza tog emot de enklaste smällar. Så kan han inte hålla på i längden. Dessutom saknade han egen slagkraft. Aldo Colliander omgavs av ett hov av väldigt unga beundrarare som gav mig obehagliga associationer i dessa tider. Aldo slog inte ett slag men vann ändå. Han gjorde entré med egen rap. Där kanske han kan finna en bättre framtid.
Mikaela Laurén är verkligen löjlig att skåda. Hennes självbild är så långt från verkligheten man kan komma. Hon gjorde en entré som vore hon kejsarinnan av Portugalien med utstyrsel från Red Light district. Hennes motståndare fick stå och vänta länge på match. Såg tanig och eländig ut, så jag befarade det värsta, men det...
Läs mer →
Publicerat i: Landskamper, Proffsboxning, SBF
