RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Det är inte ofta boxning presenteras i museimiljö, men gör ett besök i Köping och dess museum och ta del av den pugilistiska härligheten. Lördagen den 15 oktober 2016 klockan 13.00 öppnas utställningen om BK Köpings och dess föregångares historia. Den kallas Slagkraft - vänskap, matcher och minnen. Invigningstalaren blir den den tidigare boxaren i BK Köping Sune Hedenström. På Svt.se Västmanland återfinns ett reportage om utställningen och en inspelad intervju med Hedenström. BK Köping hade sin blomstringsperiod vid mitten av 1960-talet, då ett flertal landslagsmän och svenska mästare tävlade för klubben, bland dem Kjell Fredriksson, Hans Pincoffs, Teofil Pollex, Rolf Paulsson, Sören Eriksson, Janis Osis och Rolf Risberg. De var inga egna produkter utan lockades till klubben av olika skäl. Ni får fler namn om ni söker på BK Köping i sökfältet på denna sida. Ingen panik om ni inte hinner till invigningstalet. Utställningsperioden är generös, den är öppen t.o.m. 8 januari 2017. Därtill är det fri entré. Vi kanske träffas på Östra Långgatan 37 framöver...
En av de flitigare besökarna på RINGSIDE skickade en festlig länk som förtjänar större publik. Det är ett fotoreportage över olika boxare som har hedrats med att stå staty. En ära som oftast tilldelats kungligheter och politiker. I kavalkaden hittar du allehanda kända pugilister från boxningens tidiga period över till gårdagens mest kända utövare. Här återfinns namn som John L Sullivan, Jack Dempsey, Max Schmeling, Rocky Marciano, Robero Duran, Felix Trinidad, Roberto Duran och åtskilliga fler. Även allas vår Ingo ingår i samlingen. Somliga verk är utmärkta, andra förfärliga, några kitch. Tvenne skulpturer sticker ut. De är excellenta. Det är hyllningen till den amerikanska boxningstrupp som förolyckades i Polen 1980. Fjorton boxare, åtta ledare och 65 andra passagerare miste sina liv i en flygkrasch och det är ett riktigt rörande monument. Bäst av dem alla är en imposant tvåtusenårig pjäs. Den visar en gammal antik mästare i all sin kraftfullhet. Man känner riktigt hur de tunga precisa slagen kommer farande genom historien.
Mycket nöje till paraden.
//CF
... återfinns nu på RINGSIDE. Matcherna är fördelade på 22 100 pugs. Bara så ni vet. Er sommar är räddad. Det lär ta en god stund för er att ta en tur genom den svenska boxningshistorien. Låt inte resultat och foton ligga i byrålådan. Skicka dem till mig.
Femtiotusen matcher var min drömgäns då jag startade projektet med RINGSIDE. Nu satsar jag på nästa gräns 75 000.
Glöm inte att det går att söka på klubbar och att det oftast räcker med delar av namn och datum.
//CF
Flemming i Odense är en stor samlare av boxningsprogram. Han vill gärna komma i kontakt med svenska samlare för köp och/eller byte av material. Meddela mig via Kontaktrutan så förmedlar jag ditt namn till honom.
//CF
Alnö, Nordmaling, Korsträsk, Jokkmokk, Harsprånget, Älvsbyn, Ånge, Degerfors, Hofors, Fritsla, Mariestad, Svedala, Bjuv, Perstorp, Borgholm, Torsås, Lindås, Lidingö, Huvudsta...
Där bjöds det på boxning förr i världen. Hur lång blir längtan och väntan till nästa gång?
//CF
Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv (2017) har fått beröm vilket jag har svårt att förstå. För mig är det en riktig kalkon. Den saknar precis allt det som gör en film bra. Bra manus, bra skådespelare, bra dramaturgi, bra regi och bra klippning. Vi får följa Olli Mäki under en period inför hans match om världsmästerskapet mot amerikanen Davey Moore 1962. Olli är dock mer intresserad av sin nyfunna kärlek och irrar omkring i Finland sökades efter damen i fråga. Som kärlekspar är de rena parodin. Det slår inte precis gnistor omkring dem. De är mera som bror och syster. Genomgående i filmen är att skådisarna vandrar omkring som ett gäng zombies. Någon regissör fanns uppenbarligen inte närvarande. Brrr...
Det kan kanske vara intressant att veta att Mäkis motståndare i titelfajten, Davey Moore, avled i ringen cirka ett halvår efter kampen i Helsingfors. Han mötte Sugar Ramos och matchen stoppades i tionde ronden. Moore talde med pressen i omklädningsrummet innan han kollapsade och avled några dagar senare. Året skrevs till 1963. Moore hade faktiskt varit i Finland tidigare. Då som deltagare på OS i Helsingfors 1952, där kan kom till kvartsfinal.
Det finns många sevärda boxningsfilmer. The Set-Up (1949) film-noir av bästa märke med Robert Ryan, Gentleman Jim (1942) med Errol Flynn, om världsmästaren J.J. Corbett, Fat City (1972) med Stacey Keach, socialrealism från boxningen bakgård, Raging Bull (1980) med Robert de Niro som Jake La Motta. Sedan får vi inte glömma den underskattade svenska filmen Den hårda leken (1956) om exploateringen av boxaren Conny. Roman och film bygger på malmöboxaren John Nilssons uppgång och fall.
//CF
Strax innan jul kontaktades jag av Marie-Louise Berntsson från Teckningsmuseet. Hon bad om hjälp att identifiera åtskilliga boxare som framställts av konstnären Georg Lagerstedt (1892-1982). Museet förbereder en utställning om honom. Lagerstedt var en mångsidig herre vid sidan av sedvanligt måleri i akvarell och olja var han en utmärkt tecknare och illustratör. Han skapade också frimärksmotiv och bidrog med sina verk i dagspressen. Lagerstedt var mycket idrottsintresserad vilket avspeglar sig i val av motiv. Framförallt var det rörelsen som fångade hans uppmärksamhet.
De boxningsmotiv som återfinns i museets samlingar kommer främst från 1930-talet. Lagerstedt satt med sin bläckpenna på ringside vid allt från juniormästerskap till landskamper. Snabbheten med pennan fixerade rörelsen. Nedan följer två fina exempel på hans stil. Det första är från 1932 och matchen mellan Allan Carlsson och dansken Aage Petersen i en landskamp från 1932. Det andra är mötet mellan Henry Tiller och Gösta Sandberg från en landskamp 1937.
Genom tillmötesgående från konstnärens barnbarn har jag fått tillstånd att publicera teckningar och skisser från samlingarna i Laholm. Det tackar jag innerligt för. Det är en förnämlig kollektion att ösa ur. Jag håller på att lägga in verken, men redan nu kan ni ta del av olika versioner av Lagerstedts unika förmåga. På plats, ni hittar via sökfunktionen, finns namn som Harry Eklund, Bertil Ljung, Sven Persson, Tex Edner, "Turken" Westerberg, Sven Lindström, Sven Nyström och John Friberg. Norska pugs som Erling Nilsen, Karl Dehn, Olav Lund och Ingvald Olsen. Plus de polska Stanislaw Pilat, Henryk Chmielewski, Feliks Stamm, Jozef Garncarek och tyskar som Kolhaus och Badstübner. Därtill många fler om ni rullar runt bland 1930-tals aktiva.
Mer information om utställnigen kommer på RINGSIDE inför vernissagen.
Bilderna beskurna p.g.a. filstorlek.
Christer Franzén
Den 2 februari är det vernissage på Teckningsmuseet i Laholm. Den mångsidige konstnären Georg Lagerstedt (1892-1982) tillägnas en egen utställning. Han var berömd för sina idrottsteckningar. Ni kan ta del av åtskilliga här på RINGSIDE.
Så här presenteras han inför utställningen:
Georg Lagerstedt gjorde sig ett namn som reportagetecknare innan fotografiet slog igenom. Samtiden var särskilt imponerad av hans förmåga att skildra idrott och sport. Han älskade fart och rörelse och började teckna med reservoarpenna för att maximera sin rörlighet. Han utvecklade en helt egen art av tidningsteckning – som en annan känd tecknare senare gjorde till sin och fick äran för. När stilen blev den gängse hade han redan lämnat tidningstecknandet. Sporttecknandet lade han också bakom sig när det mer började handla om att avbilda idrottsmännens utseende än deras atletiska prestationer.
Av en fotograf fordras att vara på rätt plats vid rätt ögonblick – eller ännu mer avgränsat under bråkdelen av en sekund. För att skapa en känsla av ögonblicklighet gör tecknaren i praktiken det motsatta – lägger ner en massa tid. Det kräver en helt annan sinnesnärvaro. Georg Lagerstedt ägde den och blev en mästare i disciplinen. Förmodligen åskådliggjorde han mer i sina teckningar än han hade kunnat redogöra för med ord. Den som tittar närmare på hans teckningar kan drabbas av en svindlande känsla av att ha varit på den plats som skildras och upplevt den givna situationen.
Utställningen håller på ända till 19 maj för alla er som inte har möjlighet att delta på premiären den 2 februari. Kl. 12.00 slås dörrarna upp med invigningstal och allt annat som därtill hörer en vernissage. Fritt inträde dessutom. Adressen är Hästtorget.
Länk till museet här.
Nedan ett festligt porträtt av boxaren Bertil "Bebbe" Ljung från BK Örnen (Stockholm).
//CF
Idag minns vi John Andersson. Den 24 maj är det nämligen exakt fyrtio år sedan han avled. John är en av de främsta svenska boxarna genom tiderna. Han ingår dessutom i den exklusiva skara utövare som kan kallas ohälsosamt hårda och fräna. Dit hör också vår förste proffsboxare Hjalmar Olsson/Jack Campbell som var aktiv under bare-knuckleeran, Bosse Högberg och kanske också Paolo Roberto.
Johns liv liknar en grekisk tragedi. Från enkel arbetarbakgrund steg han mot höjderna som svensk mästare, landslagsman, Europamästare som professionell, för att därefter försvinna in i glömskan.
Som amatör tävlade John för Flottan, IK Balder och Djurgårdens IF. Det finns ingen svensk proffsboxare som mött så många toppnamn som JA. Han stack lite oväntat till Frankrike och där blev den blonde stockholmaren snabbt en stor publikfavorit. Därefter följde en mindre lyckosam sejour i USA för att till sist avslutas i Tyskland. Det var fr.a. matcherna mot hungriga unga tyskar som märkte honom för livet.
Jag har följt John från vaggan till graven via åtskilliga timmars grävande i arkiv och bibliotek. Jag har systematiskt plöjt dags- och idrottspress, inte minst amerikanska, franska, spanska och tyska publikationer för att få en så helgjuten bild av honom som möjligt. Dessa efterforskningar kommer att resultera i en biografi över hans liv.
Boken innehåller mycket spännande saker. Skolgång, skeppsgosseår, kompletta matchreferat från sammanlagt cirka 200 matcher och uppvisningar, rättegångsbeskrivningar, åren som krigsseglare, giftermål, dödsorsak, ekonomi och mycket mer. Jo, ryktet stämmer. Han blev skinnad ända in i det sista.
Boken kommer att innehålla hundratals foton och illustrationer.
Mer information om biografin kommer naturligtvis här på RINGSIDE.
Christer Franzén
Matchlista som amatör här.
Nedan affisch från match som inte blev av. Motståndaren blev utbytt.
Nedanstående är en artikel som tidigare varit införd i Folk och Bygd (Landskrona). Den är författad av boxningsentusiasten Bengt Nilsson som också ingår i tidskriftens redaktion. Intresset för boxning fick Bengt från tiden för Ingemar Johanssons första kamp om Europamästerskapet. Som hängiven läsare av Edwin Ahlqvists Rekord-Magasinet stimulerades intresset för boxningen. Jag tackar Bengt för den fina artikeln om hur det kunde gå till på lokal nivå. Vi behöver fler av denna typ av minnesanteckningar från den svenska boxningens historia. Texten återges här lätt redigerad.
---
PUTTA UT HAN!
Ropet, som överröstade stimmet i den fullpackade Eriksdalhallen i Stockholm, kom från Gert-Arne Hanssons ringhörna och den som skrek var sekonden Gunnar Nilsson. Året var 1963 och Gert-Arne hade blivit lottad mot mellanviktklassens favorit redan i första matchen i Svenska Nybörjarmästerskapet. Kämparna var inne i sista rondens minut och favoriten hade en betryggande ledning. För Häljarp AIS muskulöse smedlärling återstod nu endast möjligheten att knocka sin motståndare.
– Han hängde med ryggen mot repen totalt slutkörd. Problemet var att jag, som i min tur hängde på honom, var lika färdig och inte orkade lyfta händerna för att lyda Gunnars uppmaning. Det slutade med poängförlust, men jag måste ändå ha gått hårt åt min motståndare, för han bröt turneringen och visade sig inte mer i hallen. Gert-Arne var en av många Häljarpspågar som försökte sig på en boxningskarriär i sextiotalets början.
Inspirerade av Ingemar Johanssons framgångar träffades ett gäng grabbar midsommardagen 1962 på byns utedansbana för att träna boxning. Den och byns kiosk var belägen där vi idag återfinner Tallskolan. Det lilla sömniga samhället stod inför en enorm utbyggnad. Under decenniets tre första är byggdes 350 villor. Både tallskog och sparrisfält förvandlades i rask takt till villatomter.
Vid en träning kom Gunnar Nilsson i ett ärende till kiosken och fick se pågarna...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Klubbnålar, Nostalgi, Kultur
Dags att ta fram näsduken och torka nostalgitåren för hädangångna boxningsklubbar.
Atletklubben Atlas (Göteborg), Atletklubben Thor (Lund), Akademiska Boxningsklubben Academia (Stockholm), Bagarmossens SK, Björketorps Atletklubb, BK 1931 (Sikås), BK 1935 Wifstavarf, BK Celtic (Eskilstuna), BK Björnen (Helsingborg), BK Granit (Skillingaryd), BK Ingo (Skärblacka), BK Kalule (Göteborg), BK Kamraterna (Kalmar), BK Nordstjernan (Boden), BK Limo (Norrköping), BK Sparta (Stockholm), Boxningssällskapet Brio (Landskrona), Frölunda BK (Göteborg), General Motors Nordiska IF (Stockholm), Gällivare Sportklubb, Göteborgs BK, Haga Atletklubb (Göteborg).
Fortsättning följer...
//CF
Björlanda BK (Göteborg), BK Höjden (Stockholm), BK Jaguaren (Göteborg), BK Killingen (Kil), BK Träffen (Tärnsjö), Finspångs AIK, IK Amatören (Halmstad), IK Sirius (Uppsala), IK Sparta (Malmö), Kvarnby IK (Malmö), Ockelbo IF, Pukebergs BK, SK Condor (Stockholm), Skuru IK (Nacka), Saltsjöbadens IF, Skövde AIK, Sundsvalls GIF, Uppsala Fighters BK, Vimmerby BK, Örnsköldsviks SK.
Fortsättning följer...
//CF
BK Amatör (Stockholm), BK Amatör (Trelleborg), BK Stjärnan (Kinna), BK Vicenten (Avesta), Degerfors BK, Gefle IF (Gävle), Hallstahammars Sportklubb, Hofors AIF, IF SAAB (Trollhättan), IFK Bofors, IK Atle (Karlskrona), IK Balder (Stockholm), Kramfors IF, Kumla BK, Landala Atletklubb (Göteborg), Lindås BK, Lucksta IF, Nybro BK, Olskrokens Atletklubb (Göteborg).
Fortsättning följer...
//CF
Anderstorps BK, Bidalite BK (Torsås), BK Eken (Arlöv), BK Stjärnsmällen (Arvidsjaur), BK Viking (Nynäshamn), BK 72 (Göteborg), Bro IK, Dynamo Box (Kungsbacka), Enköpings Boxarklubb, Flottans IF (Karlskrona), Hedemora BK, Huskvarna Atlet- och Boxarklubb, IF SAAB (Linköping), IFK Lidingö, Orsa Allmänna Boxningsklubb, Solna BK, Stockholms Frigymnasters BK, Svaneholm-Viskafors IF, Södertälje Boxningssällskap, Trollhättans BK, Visby AIK.
Fortsättning följer...
//CF
Balderssons BK (Stockholm), BK Bore (Visby), BK Eken (Stockholm), BK Juno (Södertälje), BK Mars (Falun), Falkenbergs Boxningssällskap, Flottans IF (Stockholm), IFK Nyköping, Linköpings BK, Roslagsbjörnens BK (Norrtälje), Spånga BK, Strängnäs BK, Sunne BK, Söders BK (Kristianstad), Trollhättans Atletklubb, Västerviks BK, Åmåls Sportklubb, Östermalms IF (Stockholm), Östra Torns Boxningssällskap.
Fortsättning följer...
//CF
BK Corbett (Borås), BK Drakon (Kalix), BK Elit (Göteborg), BK Höken (Järpen), BK Magneten (Fellingsbro), BK Oden (Östersund), BK Stenungssund, BK Vargen (Kävlinge), Halmstads Finska Förening, IF Göta (Karlstad), IK Dynamik (Visby), IK Scott (Hölleberget), Järla IF (Nacka), Lainio BK, Malmö Boxningssällskap, Mariestads AIF, Sölvesborgs BK, Verdandi (Norrköping), Åhus BK.
Fortsättning följer...
//CF
Kungliga Bodens Artilleriregementes IF, K. Bohusläns Regementes IF, K. Dalaregementets IF, Flygvapnets Centrala Skolors IF, K. Gotlands Artillerikårs IF, K. Göta Trängkårs IF, K. Hallands Regementes IF, Infanteriskjutskolans IF, K. Jämtlands Flyflottiljs IF, K. Jönköpings-Kalmars Regementes IF, K. Kalmar Flygflottiljs IF, K. Karlskrona Kustartilleriregementes IF, K. Krigsflygskolans IF, K. Luleå luftvärnskårs IF, K. Norrbottens Artillerikårs och K. Bodens Signalkårs IF, K. Norrlands Trängkårs IF, K. Skaraborgs Flygflottiljs IF, Signalregementets IF, K. Sundsvalls luftvärnskårs IF, K. Svea Artilleriregementes IF, K. Södermanlands flygflottiljs IF, K. Södermanlands Regementes IF, K. Skånska Flygflottiljens IF, K. Södra Skånska Infanteriregementets IF, K. Upplands Artilleriregementes IF, K. Vaxholms Kustartilleriregementes IF, K. Värmlands Regementes IF, K. Västerbottens Regementes IF, K. Västernorrlands Regementes IF, K. Västgöta Flygflottiljs IF, K. Wendes Artilleriregementes IF, K. Älvsborgs Regementes IF, K. Östgöta Flygflottiljs IF, K. Östgöta Luftvärnsregementes IF.
Fortsättning följer...
//CF
BK 1936 (Vaggeryd), BK Akilles (Norrköping), BK Blixten (Örnsköldsvik), BK Elegance (Varberg), BK Falken (Stockholm), BK Royal (Borås), Boxningssällskapet Brio (Landskrona), Eksjö BK, Forsbacka BK, Gårdstens BK (Göteborg), IF Argus (Huddinge), Hjälmedal BK, IK Spartacus (Stockholm), Laxå IF, Malmvägens BK (Stockholm), Norrköpings BK, Solhems Atletklubb (Bromsten), Söderhamns BK, Älmhults BK, Åhlen & Åkerlunds BK (Stockholm).
Fortsättning följer...
//CF
Atlet- och Boxningsklubben Balder (Berga), BK 1948 (Ljungby), BK Hansa (Visby), BK Höken (Järpen), BK Jabb (Uddevalla), BK Knock Out (Viskafors), BK Orion (Upplands Väsby), BK Swing (Oskarshamn), Bolinders IF Triangeln (Kalhäll), Fredrikshofs IF (Stockholm), Klippans BK, Långshyttans AIK, Notvikens BK, Sandareds BK, Skara Läroverks boxningssektion, Sköljemons IF (Matfors), Sportklubben Pugilist (Huvudsta), Strömsunds BK, Vålbergs BK, Västerås Sportklubb.
Fortsättning följer...
//CF
Atletklubben 77 (Göteborg), BK Glänser (Falun), BK Trimner (Uddevalla), Grängesbergs BK, IFK Kalix, Karlsholms BK (Karlsholmsbruk), Korsträsk IK (Älvsbyn), Målilla BK, Vitangi Sportklubb, Ödeshögs Boxarklubb.
Fortsättning följer...
//CF
BK Theseus (Vetlanda), Heide IF, Iggesunds BK, Krokströmmens BK, Partille BK, Sunnerbo BK, Svegs Allmäna Boxningsklubb, Torestorps BK, Ånge BK, Älvsby BK...
Fortsättning följer...
//CF
IFK Djursholm, Rimbo Boxarklubb, Strömsborgs BK, Ungdomens Arks BK, Uppsala Atletklubb, Vittangi AIF, Väja-Dynäs IK, Västra BK, Östertibble BK, Örby BK.
Fortsättning följer...
//CF
BK Blixt (Ludvika), BK Dalen (Stockholm), Essinge AK, IFK Tumba, IK Boxning (Lund), KK All Round (Huskvarna), Ljungby ABK, Norrstrands IF, Slättens BK (Vara), Örgryte IS (Göteborg).
Fortsättning följer...
//CF
BK Pantern (Kristianstad), BK Rapid (Stockholm), BK Ratko (Stockholm), BK Troija (Hammerdal), BK Vargen (Karlstad), BK Vargarna (Örnsköldsvik), Bredahls BK (Orresta), Hambo BK (Bohus), Härnösands AIF, Polisens IF (Stockholm).
Fortsättning följer...
//CF
Till alla er som frågat kan jag meddela att manuskriptet har gått till formgivning. Så biografin är på väg. Håll ut...
Jag har blivit glatt överraskad över intresset för John Andersson, den gamle mästaren. En av Sveriges främsta. Han är värd att få er uppmärksamhet.
Mer information följer naturligtvis.
//CF
Jag har fått ett första provtryck av mitt manuskript. Det har blivit läckert formsatt av RPform i Köping. En firma som jag varmt kan rekommendera.
Som alltid är det en del småsaker som behöver rättas till i en första version.
Sedan inväntar jag den slutgiltiga versionen. Då jag givit OK till denna går hela härligheten till bokförlaget för tryckning.
Boken har en omfattning av 376 sidor och innehåller ett par hundra illustrationer.
//CF
Ibland påträffar man lite udda saker från den svenska boxningshistorien.
Douglas Melin (1895-1946) hette en stackars mellanviktare som blev snabbknockad under juniormästerskapen 1922. Det var tydligen ett slumpslag som fällde honom.
Melin var inte vem som helst. Som 16-årig deltog på OS i Stockholm 1912 i den nobla grenen stående längdhopp och han var en av de yngsta deltagarna vid denna olympiad. Ni minns, det OS där de svenska arrangörerna lyste boxning i bann.
Melin var flerfaldig mästare i stående längd under åren 1916-1922 och han var även god höjdhoppare.
Civilt nådde han betydligt högre höjder. Han blev docent i insektsforskning och under åren 1923-1926 ingick han i en vetenskaplig expedition till Amazonas. Resan gav upphov till en bok, flera uppsatser och föredrag runt om i Europa.
Se vidare Sveriges Olympiska Kommitté angående Melin.
//CF
På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK).
Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.
Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien....
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
... min biografi över John Andersson (1909-1979). Boken är ett resultat av många, många års forskning i olika arkiv.
JA, som jag benämner honom, hade ett synnerligen omväxlande liv såväl inom som utom ringen. Han lärde sig aldrig boxningens grunder, ändå kom han att nå långt, mycket långt. Som amatör tävlade han för Flottan, IK Balder och Djurgårdens IF. Han blev svensk mästare, landslagsman, europa-bronsmedaljör och Stor Grabb. Som professionell var det framför allt publiken i Frankrike-USA-Tyskland som hade förmånen att få ta del av Johns intensiva kamplusta. Bosse Högberg brukar framställas som den hårdaste av hårda. Jämfört med JA var han rena junioren.
Boken innehåller inte bara boxning. Den följer hans liv och de samhällsförändringar som skedde under hans levnad. Visste ni exempelvis att han var s.k. krisgsseglare? Jag garanterar att ni får ett spännade möte i sällskap med John Andersson.
Nedan får ni redan nu se omslaget på biografin.
//CF
När John Andersson föddes var det minus 14,7 grader och Stockholm låg i snö. Riktigt så kallt är det inte idag i Storstan med snön finns där vilket känns passande. Covideländet satte tyvärr stopp för för den planerade releasefesten. Istället får var och en hylla JA på lämpligt sätt.
Beställ:
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
Christer Franzén
Det finns i skrivande stund 70.011 matcher införda på RINGSIDE.
De fördelar sig på 30.005 boxare.
För den som vill berika sig i den svenska boxningshistorien finns dessutom 527 artiklar.
Ni kan söka på klubb, namn, datum eller delar av klubb, namn och datum. Men stava rätt. Det finns många olika varianter på namn.
Bara så ni vet och tack för alla besök.
//CF
... John Andersson var den förste svensk som utkämpade en match om VM-titeln?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
Gör en utflykt till Gryts skärgård och känn historiens vingslag...
Det vinterfagra fotot nedan visar torpet Nyhägn på Lilla Getterö (Valdemarsvik) där Hjalmar Olsson/Jack Campbell föddes.
Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet. Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO då motståndaren gav upp efter 65 ronder. Sextiofem ronder! Hur många idag orkar sparra över den distansen? Eller bara skuggboxas.
Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på otaliga turnéer, bl.a. med den kände Young Mitchell [John L...
Läs mer →
Publicerat i: Foton, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning
Det är inte bara boxningsvänner eller idrotts- och kulturhistoriskt intresserade som gillar boken om John Andersson.
Det festliga fotot nedan visar på en ny kategori av läsare.
Amanda Schött Franzén fångade den vetgirige.
//CF
... John Andersson debuterade så tidigt som 1925? Han tävlade då för Flottan i Marstrand.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson, som sjöman i handelsflottan, blev torpederad två gånger under andra världskriget?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
I boken om John Andersson omnämns att hans svåger, den på sin tid så kände boxaren Emil "Mille" Johansson (Vallsäter), var med och bildade den första svenska rugbyklubben i Sverige som en sektion av IK Balder. Året var 1931 och de höll till på Östermalms IP i Stockholm.
Den alltid lika alerte Carl F i Malmö uppmärksammade mig på att Jan Evander som boxades för Malmö BK var landslagsman i rugby och tävlade för Malmö Rugbyklubb.
Det fick mig att gräva vidare och jag fann att ett par Enköpingsboxare som tillhörde elitnivån inom rugby. Börje Lund blev svensk mästare för Enköpings Rugbyklubb och Jörgen Tärnblom som var svensk mästare och landslagsman för samma klubb. Enköpings RK dominerade svensk rugby under 1970- och 1980-talen. Här kan kanske också tillföras att Roland Tärnblom var flerfaldig svensk mästare i dragkamp för lag.
Rugby är en gammal fin sport med anor från 1800-talet och den var med på det olympiska programmet 1900, 1908, 1920 och 1924. Senast det begav sig vann USA, så de kan fortfarande titulera sig Olympiska mästare.
Hör av er om ni känner till någon mer boxare som varit aktiv rugbyspelare. Förhoppningsvis kan listan förlängas.
Fortsättning 1-2-3-4: Det kom raskt in nya namn på boxande rugbyspelare eller rugbyspelande boxare om man så vill. Bengt N som spelade för RC Falken i Landskrona minns att tungviktaren Ronny Jönsson (Hälsingborgs BK) tävlade för samma klubb. En annan tungviktare, Christer Graff (IF Linnéa och Flottans IF) var aktiv i en av Karlskronaklubbarna. Rolf Svensson (BK Björnen i Helsingborg) tillhörde Malmö RC. Sedan kom två namn som nog bara idkade boxning som träning. Det var Conny Dorsch (Djurgårdens IF) och Älvsjö AIK i rugby. Stellan Bülow (BK Örnen) i Attila Rugby Gäng. Vi för inte glömma allas vår Olle...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi, Kultur
... John Andersson var den förste svensk som boxades om en VM-titel?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson 1941 anklagades för att vara verställande direktör i Stockholms värsta tjuvliga.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson (mästare) och Olle Tandberg (utmanare) hade undertecknat kontrakt angående en kamp om den svenska SM-titeln? Matchen avsåg att utkämpas i Göteborg den 7 november 1941 i regi av Edwin Ahlqvist.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
Det gedigna uppslagverket Nordisk Familjebok i 38 band innehöll en förhållandevis lång artikel om boxning som dessutom var illustrerad. Den var författad av redaktören för Nordiskt Idrottslif Roosval. Det är uppenbart att författaren var förtrogen med ämnet. Vid tidpunkten hade boxningen ännu inte gjort entré i Sverige men det var bara ett par år fram tills dess atletklubbarna var i farten med pugilistiska aktiviteter. Stora boxningsmatcher brukade finna sin väg in i de svenska dagstidningarna.
Den vetgirige kunde inhämta bl.a. följande under uppslagsordet Boxning (af eng. box, slag med knutna handen), knytnävskamp. Redan tidigt öfvades knytnäfsstrid af antikens greker samt hos romarna, där sådana pugilatio stod högt i anseende /.../ men urartade till en farlig lek och grym lek, i det att kämparna hade händer och underarmar omvirade med läderremmar, på vilka metallbucklor voro anbragta.
En konst med noga bestämda regler vandt boxningen egentligen under 1700-talt i England; den uppmuntrades av de höga kretsarna samt fick säskilda skolor och "professorer", och i de större städerna inrättades "boxing saloons" , hvari yrkeskämpar uppträdde inför hopar af åskådare, som höllo vad om utgången af striden. hvilkens nästan alltid slutade blodigt. Dessa råa folknöjen blefvo vid straffpåföljd förbjudna., och endast handskar får numera äga rum. Som modern idrott (äfven kallad pugilism) med noggranna regler /.../ bör ett högt värde tillmätas boxningen. /.../
I Sverige har boxningen som idrottsöfning ännu ej vunnit insteg på grund av fördomar samt bristande kännedom och instruktion. Som amatör- och gentlemannasport är boxningen högt värderad i England. Den professionella boxningen har sina främsta utöfvare i Amerika, där hjältarna inom "repet" /.../ äro i högsta grad populära hos den breda massan.
Så går författaren vidare och redogör detaljerat för regelverket och avslutar med en jämförelse med den franska variannten som mest påminde om dagens MMA. Den ansågs som...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Kultur
Aktiv Ungdom (Svedala), Hälsing BK (Ljusdal), KFUM Brännkyrka, KFUM Sundbyberg, Krångede BK, Jokkmokks Boxningsförening, Risbäcks IF, Sandöbrons IF, Siljansringens BK, Virserums BK...
Fortsättning följer...
//CF
Danmarks Radio P1 har gjort en serie intervjuer med berömda danska boxare. Serien kallas Giganterne. Missa inte den.
Länk här:
Del 1: Anita Christensen
Del 2: Johnny Bredahl
Del 3: Gert Bo Jacobsen
Del 4: Jimmi Bredahl
Del 5: Hans Henrik Palm
Samtliga med imponerande proffsframgångar. Där finns åtskilliga titlar...
Samtliga mötte svenskt motstånd som amatörer.
Jag önskar att en liknande radioserie gjordes med framstående svenska boxare.
Tack till Carl F för tipset.
//CF
PS Det finns dessutom en utmärkt biografi författad av Birgitte Loretzen över Jörgen Hansen, med titel Gamle Hansen.
... för att inte läsa boken om John Andersson?
Det upphör aldrig att förvåna hur likgiltigt boxningssamhället är för sin historia.
De som kontaktar mig, de som köper mina och andras böcker om boxnigshistoria tillhör helt andra kategorier. Det är främst de som var åskådare på galorna då svensk boxning var något av värde. Där finns också en annan stor grupp och det är de som är allmänt intresserade av idrottshistoria oavsett om det avser fotboll, ishockey eller något annat. Sedan finns där lokalhistoriker, klubbmärkes- och programsamlare. MEN, boxningssamhället är i stort frånvarande.
Varför?
Det finns sammanslutningar som boxningens vänner, punchpraliner och liknade, men de är mest sociala inrättningar. En förevändning för att träffas.
Bosse Högberg ses som någon slags prototyp för tuffhet och hårdhet i och utanför ringen. I jämförelse med John Andersson var han en diplomboxare. Vilken svensk boxare torpederades under kriget? Jo, John Andersson. Bara detta borde vara tillräckligt för att vilja veta mer om honom och hans livsöde.
Han var dessutom vår förste Europamästare i proffsboxning.
Han var också den förste svensk som gick en VM-kamp och han mötte praktiskt taget hela världseliten på sin tid.
Varför tycker du att det är så ointressant? Skriv gärna och förklara!
Yrkesboxaren John Andersson går att beställa i vilken bokhandel eller nätbokhandel som helst. Bokus, Adlibris, Ginza, Cdon etc. Det är bara att googla. Eller kanske enklast. Direkt från förlaget.
CF
På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK).
Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.
Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien....
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
Det är faktiskt svårt att belägga vilken av boxningsklubbarna som är äldst i Sverige.
Det är inte helt enkelt att fästa en startpunkt för stockholmsklubbarna Djurgårdens IF (DIF) och IF Linnéa (IFL) eftersom boxningssektionerna är yngre än moderklubben.
DIF och IFL började med att idka träning och att arrangera boxningsgalor. Det var en blandning av uppvisningar, proffsgalor och blandgalor i en skön röra. Själva utövandet för klubbarna i fråga bestod av diverse träningstävlingar med klubbkamrater. År 1919 kan sägas vara startpunkten för den organiserade tävlingsverksamheten. Detta år deltog DIF och IFL:s kämpar i flera galor, men vem av dem som först äntrade ringen är osäkert.
Sedan skall man också ha i minnet att det hade tävlats i åtskilliga år innan den organiserade boxningen kom igång. Så varken DIF eller IFL var först historiskt sett. Den äran tillkommer Svea från Malmö år 1893.
Går det en rakt linje exempelvis från 1919 och fram till idag? DIF:s överlevnad hängde på en skör tråd vid några tillfällen, men så vitt jag vet klipptes den aldrig helt av. Skall man vara petig så var IFL utslaget under en kortare period i mitten på 1960-talet.
Eskilstuna BK (EBK) bildades 1919 och tillhör de främstas skara i åldersfrågan. Dock har det brustit något i kontinuiteten genom åren. EBK tillsammans med DIF och IFL deltog också på det första svenska mästerskapet. Hursomhelt är EBK:s prestation imponerande.
Hälsingborgs Boxningssällskap bildades också 1919 men försvann längs vägen via fusioner och blev slutligen Helsingborgs BK. De kan alltså inte räknas. Ej heller Hammarby IF. De var igång 1919 men tvärdog 1931 för att sedan återfödas via en rad fusioner på 1960-70-talet.
På 1920-talet exploderade boxningen i popularitet och det bildades klubbar i varenda ort. Tidiga klubbar från år 1920 var BK Örnen och Oskarshamns BK. De finns fortfarande även...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Kultur
Hög tid att åter knyta bekantskap med boxare som motiv i konsten.
Denna gång ett verk av Albin Amelin (1902-1975). Amelin var en politiskt och socialt medveten konstnär och han hade påfallande ofta arbetare och arbetsplatsmotiv i sin prodution. Inför 1 maj kan det finnas skäl att påminna om arbetarklass och klasskamp trots att bägge är officiellt avskaffade i Sverige. Klasskampen har ersatts av könskamp och en tävlan om att var så politiskt korrekt som möjligt och all den galenskap som följer av detta.
Amelin föddes i Chicago men kom till Sverige som ung. Han var närmast självlärd som konstnär. Han är kanske mest känd för sina prunkande blomstermålningar och naturskildringar i färgglad expressionistisk stil. Bland udda verk återfinns exempelvis raggare, slagsmål, en berusad kvinna och en boxare.
Den senare återfinns nedan i RINGSIDES galleri och kan beskådas in natura i Borås konsthall för den som har vägarna förbi. Till skillnad från hans övriga produktion är färgerna dova och hotfulla vilket passar till motivet.
//CF
Idag passerades en ny nivå...
Det finns nu 80.046 matcher på RINGSIDE.
Där finns också 34.138 boxare noterade.
Plus 624 artiklar om svensk boxning.
Var så goda!
//CF
I juniutgåvan av tidskriften Diskulogen uppmärksammas min bok om John Andersson.
Diskulogen är ett organ för släktforskning. Släktforskare uppskattar och förstår värdet av grundlig arkivforskning och boken om John Andersson bygger på djupt grävande i folkbokföring, mantals- och taxeringskalendrar, skolarkiv, krigsarkiv, domstolsarkiv, hälso- och sjukvård, emigrantarkiv för att nämna några av mina källor.
Som framgår av den bifogade innehållsförteckningen från Diskulogen återfinns läsning om biografin på sidan 21 i publikationen.
Nu återstår det bara för dagens boxningssamhälle att också upptäcka och ta del av John Anderssons spännande liv inom- och utom ringen. Boken finns att köpa i samtliga bokhandlar på nätet.
//CF
Biografin Yrkesboxaren John Andersson erhåller beröm på många olika ställen.
Här är det sajten 1MiljonBoktips.se som rankat verket som främst bland boxningsböcker. Se skärmdump nedan.
Saknar du den i din bokhylla? Då är det hög tid att investera i ett stycke svensk boxningshistoria, eller hur?
Det finns inget mer spännande levnadsöde inom svensk boxning än John Anderssons. Länk till förlag här.
//CF
På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK).
Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.
Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms Atletklubb är slutsåld, men jag bjuder...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur
På Netflix återfinns en film som alla bör se. Det är ett norskt drama som heter Krigsseileren. Krigsseglare är beteckningen på de sjömän som var civila besättningsmän i handelsflottan. De var de verkliga hjältarna under andra världskriget. Deras insats var helt avgörande för krigsutgången eftersom de såg till att varor och förnödenheter nådde länder som Norge och Sverige. Krigsseglarna var i frontlinjen men utan vapen. Utan deras insats hade folkförsörjningen havererat. De överlevande behandlades fruktansvärt illa av de socialdemokratiska regeringarna. De heroiska sjömännen blev ofta blåsta på den ersättning de var berättigade till. Det är en politisk skandal utan dess like. Serien visar på ett enkelt och osminkat sätt hur krig förstör för människor, på individnivå, för familjer och relationer. Sjömän torpederades av tyska ubåtar på havet och som i det aktuella fallet där norrmän föll offer för brittiska bombningar på land. Vad har detta med boxning att göra, frågar sig vän av ordning. Jo, en av våra främsta proffsboxare genom tiderna John Andersson (JA) arbetade efter sin karriär bl.a. som eldare på olika båtar under kriget.
Nedan följer ett långt avsnitt från min bok om JA och hans erfarenheter som krigsseglare. Läs sedan hela boken. Yrkesboxaren s. 162-164.
"JA drogs till sjön. Sedan skeppsgossedagarna trivdes han ombord. Det fanns en passion för det öppna havet, de brokiga äventyren och den strama disciplinen. Han arbetade under och efter kriget på Rex- och Irisbolagens båtar. Det har blivit något irreparabelt fel med länken i artikeln. Mycket nöje... //CF I dagens medietyngda samhälle där nyheter förmedlas globalt på en nanosekund kan det vara svårt att föreställa sig hur det var att leva utan vare sig mobil, radio eller TV. Bruket av radio kom sent. Tekniken fanns men det krävdes en boxningsmatch för att påskynda processen till en radio i varje hem. CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Kultur
Apropos den tidigare artikeln om "Krigsseglare"
Klicka istället på rubriken så kan ni ta del av det långa citatet från boken Yrkesboxaren John Andersson.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Kultur
Boxning och dåtidens sociala media
Miljondollarmatchen i Jersey City mellan Jack Dempsey och fransmannen George Carpentier 1921 blev själva utlösaren. Innan VM-kampen fanns det bara en handfull glada radioamatörer och ett par experimentstationer för utsändning. Efter matchen förändrades mediabilden totalt. Boxningen skapade den första haussen i radions historia. Radiofebern länsade butikshyllorna på kristaller och mottagare. Radions praktiska användning var född och nya radiostationer växte fram som svampar i Staterna.
Även i Sverige bidrog boxningen till radions utveckling. Harry Perssons var vår första stora idrottsidol. När han avverkat sina matcher på Djurgårds-Cirkus blev tidningar och nyhetsbyråer nerringda av intresserade som ville veta utgången. Så det blev helt följdriktigt att det första idrottsreportaget i svensk radio som gjordes var från en av hans matcher. Den då han knockade Larry Gaines 1924.
Radiotjänst bildades först påföljande år.
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Kultur