Favorit i repris - Valfläsk, frasvåfflor och löftessoppa

Nedanståendetext skrevs ursprungligen inför förra valet. Det kan lätt redigerad återanvändas. Rent allmänt kan tillföras att nivån på dagens politiker och politiska debatt är obehagligt bedrövlig och destruktiv. De undviker konsekvent att diskutera de samhällsproblem som de själva varit med om att skapa. 


Valfläsk, frasvåfflor och löftessoppa. Det är vad politiker bjuder oss på i varje valrörelse. Det gäller dock inte för Sveriges största folkrörelse – idrotten. Då bjuds det inte ens på vattvälling. Idrotten tycks inte existera för den politiska parnassen. Visste ni att det finns en idrottsminister? Hon är visserligen bara halv för hon ska delas med det sociala. Fru ministern hörs bara varje gång hon vill bojkotta något evenemang i forna Sovjetunionen. Rysshatet sitter djupt bland politiker. För mig framstår årets val som antingen pest eller kolera. En helt impotent Allians (ha-ha) i ena ringhörnan och en totalkatastrof till regering i den andra. Stackars Moder Svea…
Men. Låt oss inte fördystras över detta utan istället ta en historisk titt på hur de olika partierna har ställt sig till boxningen genom åren. Det värsta boxningshatarpartiet av dem alla har varit Folkpartiet. Deras banerförare, som påfallande ofta har varit starkt religiösa, har alltid haft tillgång till riksdagstaburetter och tidningar, inte minst Dagens Nyheter.

Den hätskaste boxningsmotståndaren hette Sten Sjöholm. Hans avsky mot sporten nådde patologiska höjder och han startade sitt korståg under 1949. Högern/Moderaterna har varit kluvna i frågan. Den personliga friheten har haft konkurrens med det moraliska samvetet. En av de värsta hetsarna mot boxning var en högerman vid namn David Ingvar. Tillsammans med Sjöholm var han den bidragande orsaken till att proffsboxningen förbjöds i Sverige 1969. Så länge Socialdemokratin var ett arbetarparti så stödde de sporten, men i takt med att medelklassen intog platserna i partiet blev det också boxningsfientligt. Paret Sjöholm/Ingvar hade krattat manegen, men det var Socialdemokratin som slog den sista spiken i den professionella kistan. Det var också Socialdemokratin som såg till att amatörboxningen blev satt under förmyndarskap 2006. Glöm inte det! Speciellt hetsande var Bosse Ringholm. Det var han som hade hand om frågan i partiet och hans argumentation var lika grov som lögnaktig. Amatörboxningen är inte fri som andra idrotter inom Riksidrottsförbundet. Den sorterar under en s.k. Kampsportsdelegation i Örebro. Boxningen måste ha specialtillstånd för att utöva sin verksamhet.

Det gamla stalinistiska SKP med djupa rötter inom arbetarklassen var för boxning, även om de ibland uttalade sig negativt om dollarruljansen i amerikanska proffsringar. SKP omvandlades med tiden till VPK och senare V och i takt med ett allt större akademikerinflytande så förlorade boxningen en vän. Det skall dock sägas att enskilda v-ledamöter har försvarat och ställt upp för boxningen på ett förtjänstfullt sätt, men partiet har inte gjort det. Bondeförbundet/Centern har genomgående varit negativa men inte lika hetsande som kollegorna inom Folkpartiet/Högern. Den första attacken mot boxning kom redan 1913 i riksdagen och då var det en Bondeförbundare som var i farten. Med sin religiösa bakgrund har Kristdemokraterna varit negativa. Inom partiet ansågs (den tidigare) partiledaren Alf Svensson vara en boxningsvän, men när det kom till den viktiga omröstningen i riksdagen 2006 valde han att avstå. Han bidrog till att göra svensk boxning ofri.

Så mina vänner, sanningen är den att boxningen saknar bundsförvanter bland de politiska partierna".


Christer Franzén