Idrottsbladet om Risberg

I samband med Lennart Risbergs frånfälle erhöll jag ett fint foto på honom från läsekretsen. Det är en kontemplativ Lennart. Kanske tänker han framåt på nästa match. Kanske går tankarna till hur det en gång började. Efter sitt JSM-Guld 1953, där han i finalen betvingat Redbergslids Rolf Johansson (Ingos bror), ägnade Idrottsbladet en del spaltutrymme åt Örnungen. Signaturen B-o skrev såväl insiktsfullt som framåtblickande om den unge juniormästaren.

"Lennart Risberg. Ett sällsynt praktexemplar till fighter som i fjolårets JM begick sin debut och blev utslagen (poäng) i första matchen. sen dess har han inte behövt gå någon match (10) tiden ut. Högern är hemsk. Men hur länge håller han? Hur länge dröjer det innan han får smaka på sin egen beska medicin? Med tur kan han klara sig undan knock out nederlag, men med tur kan han i längden inte klara sig från boxningen utan men med den garderingsteknik han håller sig med. Det är att i betydlig förtid förstöra sig själv genom att ideligen låta den ena fullträffen efter den andra landa i ansiktet, endast för njutningen att sedan själv få ge dubbelt igen, och helst: slå ner motståndaren definitivt. Än så länge har han lyckats nära nog fantastiskt med detta, men, men, men.

Ett sådant tungt löfte som Lennart Risberg har svensk boxning inte haft se´n Ingemar Johansson dök upp på JM för några år sedan. Risberg har ännu större förutsättningar, ty han kan som få dra fördel av närkamperna. Men för att komma till den absoluta toppen, och för att stanna där, fordras att han lär sig skydda sig själv med andra medel än de hittills  begagnade. Man kan ta för givet att han och hans tränare än mer går in för den detaljen i fortsättningen. Hans slagstyrka är det inget fel på. Och stryk tål han som bekant, kolossala mängder av den varan. - Jag har aldrig saftat på så ordentligt som nu, sa Rolf Johansson, men killen stod pall ändå!"



//CF