Proffsboxning

Hjalmar Olsson hyllad i Gryt

För tio år sedan, den 25-26 augusti 2007 var det dubbelt firande i Valdemarsviks kommun. Första dagen ägnades åt ett ångbåtsjubileum (100 år) och dag två till att hylla bygdens kanske mest berömda person – Sveriges förste proffsboxare - Hjalmar Olsson/Jack Campbell. På initiativ av undertecknad beslöt Svenska Boxningsförbundet att uppmärksamma Hjalmar. Det var då 80 år sedan han avled. Kontakt togs med kommunen och Gryts hembygdsförening för ett gemensamt arrangemang. Minneshögtiden ägde rum i Gryt inte långt ifrån Hjalmars hem. Jag höll ett tal om hans spännande liv, min biografi om Hjalmar spreds och jag överlämnade som representant för SBF en minnesplatta till hembygdsförenings ordförande. Därtill visades information och fotografier omspännande Hjalmars liv och karriär på stora utställningsskärmar. Mycket folk och det var festligt så det förslog när Waxholm III anlände till Gryts brygga.

Texten på minnestavlan som var i skinande guld löd:


Hjalmar Olsson/Jack Campbell (1864-1927)
Sveriges förste proffsboxare
Debut 1882 i USA
Född och jordfäst i Gryt 
Svenska Boxningsförbundet 

Några foton från evenemanget nedan

 Foto: G.Schött
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi, Proffsboxning

Hjalmar Olsson/Jack Campbell (1864-1927)

I år är det nittio år sedan Sveriges förste proffsboxare avled. Han hette August Hjalmar Olsson och föddes i Gryt i den östgötska skärgården den 9 november 1864. Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet. Amerikanska boxningshistoriker har förväxlat honom med att vara en av många irländare som boxades i USA. Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO efter 65 ronder. Sextiofem ronder. Hur många idag orkar sparra över den distansen? Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi, Proffsboxning

Proffsboxning stinker

En gång i tiden var EBU (det europeiska proffsförbundet) att betrakta som en tämligen hedervärd organisation. EBU skiljde sig från de genomkorrupta WBC, WBA, IBF, WBO och de andra i bokstavssoppan. Dessa är inget annat än affärsdrivande företag i det produktsegment som kallas boxning. Igår (11 febr 2017) hade EBU sanktionerat en kamp om den vakanta europatiteln i "super-lightweight". Anthony Yigit var ena parten, inget ont om honom, han ska ta alla chanser han får. MEN, och detta är ett stort och korrupt aber. Den andre utmanaren till titeln var en engelsman vid namn Lenny Daws. Han gick sin senaste match den 5 december 2015 och då förlorade han. För att hitta en vinst för honom måste vi gå ända tillbaka till 25 juli 2015. Det är alltså 581 dagar sedan hans arm höjdes i luften. En värdig EM-kandidat? Någon? Hur i h-e resonerar man inom EBU. Det är välkänt att titelmatcher kan köpas. De olika alfabetsorganisationerna ställer sig gärna till förfogande. De har många kommissionärer att göda. Men är det lika illa ställt med EBU? Det krävdes uppenbarligen inga meriter för att få kämpa om europatiteln. 

När vi ändå är inne på ämnet. På senare tid har vi också sett en trend att alltfler svenska amatörer "går över" som det brukar heta. Det tycks vara så att ju sämre amatör, desto hetare vilja att bli proffs. Att vara professionell brukar innebära att utövarna får betalt. Så inte inom boxning. Endast några få av våra proffs får någon ersättning alls och när så sker är den påfallande blygsam. De övriga måste betala allt själva, "all-inclusive" som det brukar heta i turistbroschyrerna, ofta även för motståndet, som i sig är billigt i alla bemärkelser. Lik från Baltikum går för en ringa penning på marknaden. 
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli, Proffsboxning

Floyd, Herring och Lennart Risberg

Här kommer ett fint läsarbrev från Hans Wadelius med anledning av den tidigare artikeln om Floyd hos Tiergarten. Angående matchen Floyd mot Tod Herring så såg jag den matchen. Om jag kommer ihåg rätt bodde Floyd på ett hotell på Östermalm, förmodligen Park Hotell. Där han hade träning och sparring i en större lokal i hotellets nedre källarplan. Tod Herring tränade i Balders träningslokal vid St. Eriksplan. Han sparrade mot Lars-Olov Norling och Lennart Risberg. En sak som jag kommer ihåg var att tränaren till Tod var imponerad av Lennart Risberg och sa något om att en sådan talang skulle man fått haft hand om ifrån början av hans boxnings era. Det är härliga boxnings minnen, När det gäller matchen var det en enkel sak för Floyd. Tod var en storväxt boxare och slog hårt som Ingemar Johansson, men det räckte inte till, det måste vara boxningstalang med också. Matchbiljetten har jag kvar som ett minne. Not. Hämtat citatet nedan är hämtat från min bok RINGSIDE till den svenska professionella boxningens historia (Stockholm 2004). s. 335.

1965-05-14 Stockholm (Johanneshov) Arr: Edwin Ahlqvist Publik: ”10 911”/”10 500” Stig Waltersson-Leif Schmücker, DEN TKO 4 (6x3) D: Stig Rånge Bo Pettersson-Elio Niero, ITA KO 2 (6x3) D: Bertil Knutsson Piero del Papa, ITA-Pekka Kokkonen, FIN w 8 D: Stig Rånge Jan ”Plutten” Persson-Kjeld Larsen, DEN KO 1 (6x3) D: Bertil Knutsson Lennart Risberg-José Manzur, ARG D 8 D: Bertil Knutsson Floyd Patterson, USA-Tod Herring, USA TKO 3 (10x3) D: Ted Waltham Floyd Patterson var fortfarande populär i Sverige. I USA saknade han marknadsvärde efter sina förluster mot Liston. Ahlqvist hade idéer att matcha honom mot såväl Clay (Ali) som Liston på Ullevi. Herring betraktades allmänt som ett svagt kort. Matchen sågs främst som ett genrep inför Liston. Waltersson (67,4) visade fortsatt snygg boxning och...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning

Dokumentären om Maria Lindberg

Jag hoppas ni såg dokumentären om Maria Lindberg. Det framgår tydligt att hon är hårt ansatt inte bara i ringen. Det fanns ett inslag som klibbade fast. Björn Rosengren, ordförande i Prokommissionen (PK), påstod helt frankt att svenska boxare måste ha svensk licens. Det var ett uttalande som måste kommit som en överraskning för de blå-gula pugs som tävlat med utländsk licens. Vad händer med dem? Kommer deras matcher/resultat att annulleras och deras namn raderas från rekordlistorna? Alldeles oavsett det berättigade i Marias avstängning eller ej, kan man inte helt befria sig från tanken att Maria har behandlats selektivt. Inför en progala i Karlstad 2007-09-15 godkände PK att Riddick Bowe skulle få deltaga. I USA ville ingen ha med honom att göra eftersom han var så hårt märkt av sin utövning. En gång var han en stor mästare men alltför många hårda duster hade krävt sin fysiska och mentala tribut. Ringvrak är ett passande epitet i sammanhanget. MEN, och detta är ett stor MEN, arrangörerna med Anders Holmberg i spetsen var och är kompisar med PK:s två huvudmedlemmar och därför gjordes ingen ordentlig genomlysning av de deltagande boxarna. Det var f.ö. till samma gala som arrangörerna utlovade Evander Holyfield. Kritiska röster höjdes mot importen av Bowe. Vad händer? Jo, PK genom sin megafon Olof Johansson, ni vet han som pikant nog brukar kalla sig ”Tjuren från Horred”, går offentligt ut i diverse media, far ut i kritik och glåpord, inte mot arrangörerna, utan mot dem som inte ville ha skadat gods som Bowe i svenska ringar. Johansson gick så långt att han t.o.m försvarade arrangörernas tilltag. Det är helt sanslöst att sådana människor fortfarande sitter i orubbat bo. Lyckligtvis stoppades Bowe, men det var inte PK:s förtjänst, utan tack vare opinionen i boxningskretsar och bland journalister. Riddick Bowe fick passera...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, Proffskommissionen, Proffsboxning

Det var bättre förr...

När jag myntade uttrycket ”proffsboxning light” inför återkomsten 2007 möttes jag genast av mothugg från de som administrerade hanteringen. Därifrån trumpetades det att den riktiga varan nu var återinförd i Sverige. Vad fick vi? Idag, fem år senare, sitter vi med facit i hand. Svensk proffsboxning är light i ordets enkla betydelse med sitt kufiska regelverk, tjocka handskar och korta matcher/rondantal. Och, naturligtvis, som en direkt följd av lightversionen, dessa i dubbel bemärkelse billiga östimporter. Säkra förlorare för en handfull euros. Bäste besökare! Återvänd istället till en epok då proffsboxning var proffsboxning och ingenting annat och amatörboxningen var något helt annat än det överbeskyddande armfäktande som numera etiketteras olympisk boxning. Läs om Stig Waltersson. Han var aktiv som amatör då det fanns stjärnor som Stig Sjölin och Lennart Risberg. Som proffs var han samtida med Bosse Högberg och Bosse Pettersson. Stig hade 5-0 på Högberg, 4-2 på Pettersson och plusstatistik mot alla andra i den svenska eliten. Behövs det sägas mer för att ni ska lockas av boken om Stigga eller Walter som han också kallades. Beställ via förlaget.


Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning

Råsunda 1946 - Nisse, Olle, John, Yrjö och HP

Inför rörliga bilder från den svenska boxningshistorien kapitulerar även RINGSIDE för proffsboxning. Sveriges kanske skickligaste promotor Hjalmar Palmqvist, gemenligen kallad Hjalle Palton, satsade på en stor utomhusgala i Solna där regntunga skyar hotade tillställningen. Avnjut de tidigare amatörstjärnorna Nisse Andersson, Olle Tandberg, John Nilsson och finske Yrjö Piitulainen som yrkesmän. På köpet några sekunder från en uppvisning med Harry Persson. Upptagning från begivenheterna den 2 juni 1946. SvT Play inviterar er till... Nils Andersson-Alf Brown, GB KO 3 Olle Tandberg-Jack London, GB w 10 John Nilsson-Dorus van Elten, NED TKO 7 Gwyn Williams, WALES-Yrjö Piitulainen, FIN w 8 Harry Persson-Carl "Slaktarn" Nielsen, DEN EXH 5 Utanför filmupptagningen gjorde den tidigare Örnungen Guerrino Donatello debut och förlorade på poäng mot dansken Helge Rasmussen efter fyra ronder. För dem som har tillgång till min bok RINGSIDE (2004) så återfinns ett utförligt referat från galan på s. 252. //CF


Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Proffsboxning

Anthony Yigit blir proffs

Som meddelats har Anthony Yigit skrivit proffskontrakt med tyska Sauerland Promotion. Därmed förlorar svensk boxning sin kanske hetaste medaljkandidat till OS i Rio 2016, vilket var precis det jag befarade då jag uppställde en balansräkning över de svenska boxarnas insatser efter Londonolympiaden. Den ende som fick godkänt var Yigit. Det är naturligtvis ett lika riktigt och som viktigt steg i utvecklingen för honom, men det är naturligtvis trist för den redan hårt prövade svenska amatörboxningen. Om man tar steget över till det hårda proffslägret så skall man liera sig med de främsta på marknaden. Annars finns det ingen framtid. Sauerland är kända för att ta hand om sina boxare, samtidigt som de är de oerhört hårda. Platsar man inte så finns det bara en väg - ut i kylan. Stall Sauerland innehåller därmed två blå-gula, förutom Yigit även Erik Skoglund. Den senare är den största svenska talang som äntrat proffsringen på åtskilliga decennier. Förhoppningsvis kan de två få intresset för boxning att öka så att det även spiller över på den svenska amatörboxningen. Yigits debut är planerad till den 13 april i danska Frederikshavn. //CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning

Proffslivet lockar...

Svensk amatörboxning åderlåts i allt stridare ström. De senare åren har ett dussintal lämnat amatörledet. Det är naturligtvis inte så märkligt eftersom SBF inte har något att erbjuda sina utövare. Den senaste i raden att skriva kontrakt är Sundsvalls BK:s lovande tungviktare Otto Wallin. Han ingår nu i Team Sauerland tillsammans med Erik Skoglund och Anthony Yigit. Anlitas man av Sauerland gäller det att bli lönsam annars blir det enkel biljett hem. Det har många i stallet fått erfara. Vägen till ära och berömmelse är lång och törnebeströdd. Inte ens den mycket lovande Skoglund är ordentligt testad än. Många av dem som går över kan vi beteckna som "hobbyproffs", de gör det som en kul grej. Det blir en skrytvariabel bland kompisar. Flertalet kommer dock aldrig att lyckas nå något som liknar framgång, allra minst pekuniärt. Såvida man inte betraktar det som en succé att snabbknocka några lik från öststaterna. Därstädes finns gått om handelsresande i förluster att vraka mellan. De flesta blå-gula proffs får betala eller ställa upp gratis för att få äntra ringen med bar överkropp. Saknar man sedan de rätta kontakterna (a-la Team Sauerland), ekonomiskt och politiskt, så består framtiden i att kuska runt på och leverera fyrarondare med långa intervall. En sådan samling sker på lördag i Kristianstad. //CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning

Den svenska professionella tungviktstiteln

Det stundar till sällsynt tungviktsmöte på proffssidan i Sundsvall. Det är hemmasonen Otto Wallin som skall upp mot skåningen Adrian Granath. Kampen gäller något som kallas för EBU European Union Heavyweight title. OBS! Den skall inte förväxlas med den riktiga Europatiteln. I potten lär också ligga den svenska tungviktstiteln för proffs. Om detta har jag fått några frågor. Det är en tämligen okänd materia att plöja igenom och det ligger redan felaktiga uppgifter ute på nätet. Det har inte funnits så många svenska tungviktare igång samtidigt, så det har av naturliga skäl inte arrangerats så många titelmatcher.
Så vi tar det från början och återvänder till den svenska boxningens underbara ungdom. En spännade epok. 
Den första gången något utannonserats som SM-kamp var då kraftatleten Calle Sven mötte Frasse Wallin i Sundbyberg. Året är osäkert, det var troligen 1909, men kan även ha varit året före. 1914 likaledes i Sundbyberg så besegarde Calle Sven antingen Ernst Ahlstrand eller Porter-Ville Jäderström. De två möttes i en kvalificeringsmatch med okänd utgång.
Sedan kompliceras bilden av att det samtidigt hölls matcher om Stockholmsmästerskapet, som naturligtvis också kan betraktas som ett slags svenskt mästerskap. Det var i Storstan pugilisterna fanns. 
1919 kom det som brukar räknas som den första riktiga SM-kampen. Den stod mellan Ragnar Holmberg och Emil Kjellberg. Det var en hel del heta känslor kring den matchen eftersom den hade lite av "klasskamp" över sig. Ni som minns dusterna mellan Anders Eklund och Roger Andersson förstår vad jag menar. Holmberg tillhörde kretsen kring Atletklubbarna och Kjellberg de lite finare boxningsinstituten. Holmberg vann på knock i fjärde. De hade tidigare mött varandra bl.a. om Stockholmstiteln. Både Kjellberg och Holmberg drog vidare till USA för misslyckade karriärer. 1920 möttes Wilhelm Lindbom och Anton Löfqvist om den vakanta SM-titeln på Fjäderholmarna i Stockholms inlopp....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi, Proffsboxning

Jack Johnson benådad

Det här är så stort att det även passar på RINGSIDE. Jack Johnson (1878-1946) var en av de främsta boxarna någonsin, kanske den bäste av dem alla. Boxningsoraklet Nat Fleischer, The Ring Magazines grundare, hade sett alla de stora i aktion, inklusive Joe Louis och Muhammad Ali, och hävdade med emfas att Jack Johnson var nummer ett. Johnson var den första svarta världsmästaren i tungvikt och han hade en av de längsta ringkarriärerna. Han var aktiv från 1897 t.o.m. 1931. Han fick bokstavligen jaga sin första riktiga titelmatch. Borta i Australien kunde den regerande mästaren Tommy Burns inte längre undvika ett möte. Johnson var så överlägsen att polisen bröt matchen. Det hade varit kattens lek med råttan i fjorton ronder. Året skrevs till 1908. Han fick nu hela det vita samhället emot sig. Olika vita hopp sattes upp mot honom. Den mest kände var den tidigare mästaren Jim Jeffries. När det inte lyckades att besegra Johnson i ringen, så fick man ta till rättsliga medel. Johnson var en glad gamäng som omgav sig med ett hov av kvinnor, företrädesvis vita. Där såg de goda människorna sin chans. Det var olagligt för en svart man att transportera en vit kvinna över delstatsgränserna. Så det var lätt att plocka in Johnson och döma honom till fängelse. 
Under många år har politiker, historiker och boxningssamhället försökt att få Johnson postumt benådad. Men tidigare presidenter som Bush och Obama vägrade befatta sig med frågan. Den 24 maj löste det sig. Efter ett telefonsamtal från skådespelaren Sylvester Stallone beslöt nuvarande presidenten Trump att skriva under benådningsdokumentet. 
Två läsvärda artiklar i ärendet som ger bakgrunden NYP 1 och NYP 2.
För dem som är intresserad rekommenderas boken Papa Jack av Randy Roberts (1983). Det finns även en självbiografi av Jack Johnson översatt till svenska....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning

Chock! Fler svenska proffs än amatörer

Chock i boxningsvärlden för att använda en av kvällsblaskornas populäraste klyschor. Det är faktiskt så att svensk boxning börjar närma sig en nivå då proffsboxarna är fler än amatörerna på A-nivå. Kanske har den gränsen redan passerats. Det är ännu lite svårt att utläsa eftersom säsongens alla licenser ännu inte är uttagna.

Enligt tillgänglig statistik från BoxRec så noteras där 37 manliga proffs och 7 kvinnliga. Till de manliga tillkommer ytterligare en under hösten. De flesta av våra proffs har väldigt mediokra amatörmeriter. Majoriteten kommer aldrig tjäna en spänn. Tvärtom, så måste de bekosta allt själva. De som får betalt kan bokstavligen räknas på ena handens fingrar. Varför går de över? Amatörboxningen har egentligen ingenting att erbjuda idag. Det finns inte längre någon status i att vara svensk mästare eller landslagsboxare. Förbundets kassa är tom och de få slantar SBF kan uppbåda måste satsas på några få och inte på bredden. Därtill kommer naturligtvis en psykologisk aspekt. Det inger respekt i kvarteret att titulera sig proffsboxare. Proffsboxning har en speciell nimbus omkring sig. Tankarna leder osökt till de största i branschen och miljondollarrullning.

Vill man rangordna dagens svenska proffs, efter fotbolls/hockeymodell, ser det ut som följer; Div 1 - två, Div 2 - två, Div 3 - tre, Div 4 till Div 7/8 - resterande 30-tal. Det finns faktiskt en som är en handelsresande i förluster vilket är lite ovanligt för svensk proffsboxning - en vinst, femton förluster och en oavgjord. Paradoxalt är det troligtvis han som tjänar mest pengar på sin utövning, bortsett från de två tre i toppen. 

Som amatör förväntas du möta de bästa i din viktklass. Inom proffsboxningen går det till så att man beställer givna förlorare till sin galor och boxare. Det hämtas ett lik från något gym i öst som blir väldigt förvånad...
Läs mer →
Publicerat i: Så det kan bli, Proffsboxning

Steffen Tangstad - ett hårt öde

Steffen Tangstad, flerfaldig norsk amatörmästare och Europamästare som proffs, har drabbats av ett hårt öde. Han lider av en nervsjukdom och har tvingats att amputera ena benet vid knät. Se artikel i norska Verdens Gang

Tangstad är väl i Sverige mest känd för Europatitelmatchen mot Anders "Lillen" Eklund den 9 mars 1985 i Köpenhamn. Det var en mycket omskriven kamp med mycket känslor inblandade. Bl.a. ansåg Ingemar Johansson att norrmannen enkelt skulle besegra Eklund. Så blev det inte. EM-kronan blev blå-gul under en kort period. Det var Anders "Lillen" Eklunds finaste stund och hans främsta bidrag till den svenka boxningshistorien. 

Tangstad sågs inför EM-matchen som favorit. Han var obesegrad och han hade gått ett tjugotal matcher i Chicago och gått oavgjort mot James "Buster" Douglas. Samme Douglas som några år senare knockade Mike Tyson. I sin sista proffmatch förlorade norrmannen mot Michael Spinks i en VM-titelmatch under 1986. 

Som amatör representerade han IF Tönsberg-Kameratene och hans matchlista uppges till 70 (61-9). Såvitt jag vet gick han fem amatörmatcher mot svenska motståndare. Två matcher med två förluster mot Anders Eklund. En vinst mot Conny Åkesson (BK 1925), en vinst över Åke Johansson (BK Falken) och en förlust mot Roger Andersson (IF Linnéa). 

Vi får alla hoppas att Tangstad kan bibehålla en livskvalité trots amputationen. 

//CF

PS. Länken till VG ang Tangstad kom till mig från flera håll, Sverige, Danmark, Norge och Spanien. Det är jag tacksam för. Det visar hur långt RINGSIDE når och hur viktig besökarna anser den vara. 


Läs mer →
Publicerat i: Info, porträtt, Proffsboxning

Boxningsekonomi - miljoner i rullning...då

Idag svämmar det fullkomligt över av folk som lämnar den olympiska boxningen för den professionella varianten. Endast någon enstaka gör, eller kommer att göra, några pengar att tala om. Övriga kan jämföra sig med hur det var för närmare sextio år sedan. Låt oss därför kasta ett öga i backspegeln. Vi återvänder till 1962 som i sig inte var något exceptionellt bra år ur svensk synpunkt bortsett från Ingemar Johanssons comeback och Bosse Högbergs debut. 
Det fanns två promotors vid tidpunkten, Edwin Ahlqvist och Per-Olof Ahl. Den senare mer känd som Kapp-Ahl efter sin klädkedja. De omsatte 3.350.000 kr vilket motsvarar cirka 36.531.000 kr i dagens penningvärde. Det var alltså ganska vacka slantar som var i rörelse. Åskådarantalet låg på 93.500 fördelat på tio galor. 
Det fanns bara tre boxare som kunde betraktas som proffs på riktigt: Ingemar Johansson, Lennart Risberg och John Henry. De övriga hade vanliga arbeten vid sidan av: Lasse Norling (byggnadsarbetare), Bosse Högberg (truckförare), Werner Vasén (varvsarbetare) och Thörner Åhsman (studerande). 
Granskar man vad de plockade hem på boxningen under året ser det ut som följer: Ingemar Johansson - 3 matcher - 850.000 kr [idag 9.268.864], Lennart Risberg - 5 matcher - 100.000 kr [1.090.455], Lasse Norling - 9 matcher - 40.000 kr [436.182], John Henry - 7 matcher - 40.000 kr [436.182], Bosse Högberg - 5 matcher - 20.000 kr [218.091], Werner Vasén - 6 matcher - 12.000 kr [130.855] och Thörner Åhsman - 1 match - 5.000 kr [54.523]. 
Det kunde dock vara tufft att vara promotor. Kapp-Ahl gick cirka 50.000 kr back på sitt försök i boxningsbranschen. Det motsvarar bortåt 5,5 miljoner idag. Han tog det dock ganska lätt. Betraktade det som en god PR-investering för sin klädfirma. Ahlqvist gjorde heller inga pengar på Ingemars matcher mot Bygraves respektive Snoek, men dessto större...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Proffsboxning

John Andersson (1909–1979) Biografi om honom under hösten

Idag minns vi John Andersson. Den 24 maj är det nämligen exakt fyrtio år sedan han avled. John är en av de främsta svenska boxarna genom tiderna. Han ingår dessutom i den exklusiva skara utövare som kan kallas ohälsosamt hårda och fräna. Dit hör också vår förste proffsboxare Hjalmar Olsson/Jack Campbell som var aktiv under bare-knuckleeran, Bosse Högberg och kanske också Paolo Roberto.

Johns liv liknar en grekisk tragedi. Från enkel arbetarbakgrund steg han mot höjderna som svensk mästare, landslagsman, Europamästare som professionell, för att därefter försvinna in i glömskan.

Som amatör tävlade John för Flottan, IK Balder och Djurgårdens IF. Det finns ingen svensk proffsboxare som mött så många toppnamn som JA. Han stack lite oväntat till Frankrike och där blev den blonde stockholmaren snabbt en stor publikfavorit. Därefter följde en mindre lyckosam sejour i USA för att till sist avslutas i Tyskland. Det var fr.a. matcherna mot hungriga unga tyskar som märkte honom för livet.

Jag har följt John från vaggan till graven via åtskilliga timmars grävande i arkiv och bibliotek. Jag har systematiskt plöjt dags- och idrottspress, inte minst amerikanska, franska, spanska och tyska publikationer för att få en så helgjuten bild av honom som möjligt. Dessa efterforskningar kommer att resultera i en biografi över hans liv.

Boken innehåller mycket spännande saker. Skolgång, skeppsgosseår, kompletta matchreferat från sammanlagt cirka 200 matcher och uppvisningar, rättegångsbeskrivningar, åren som krigsseglare, giftermål, dödsorsak, ekonomi och mycket mer. Jo, ryktet stämmer. Han blev skinnad ända in i det sista.

Boken kommer att innehålla hundratals foton och illustrationer.

Mer information om biografin kommer naturligtvis här på RINGSIDE.

Christer Franzén

Matchlista som amatör här.

Nedan affisch från match som inte blev av. Motståndaren blev utbytt.


Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Scientia, porträtt, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning

Vem besegrade Bosse Högberg fem gånger av fem möjliga?

Vet du inte svaret på den frågan bör du köpa boken om Stig Waltersson. 

Idag kan vem som helst bli proffs. Det krävs inga kvalifikationer. Annat var det tidigare.
Stig Waltersson är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna.
Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet. Boken kan beställas i bokhandeln eller exempelvis via Bokus

Boken innehåller förutom berättelsen om Stigs liv, kompletta matchlistor, matchreferat, statistik samt ett 35-tal foton.
Trivsam sommarläsning garanteras. 
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning

Dokumentären om Frida Wallberg

Alla som såg dokumentären om Frida Wallberg blev illa berörda. Först och främst naturligtvis p.g.a. hennes hemska öde, att i så unga år bli hjärnskadad.  Men också för den vrede man känner inför det följe som hade hand om henne. Hon lät sig ledas till slaktbänken av personer som hade noll kunskap om boxning. De var inte ens ett gäng glada amatörer, de var en samling destruktiva stollar. Filmen avslöjade mycket men inte allt av det som pågick i Fridas läger inför den fatala VM-matchen. Om Frida misshandlades å det grövsta innan matchen så blev efterspelet inte bättre. Proffskommissionen, med herrar Björn Rosengren och Olof "Tjuren från Horred" Johansson i spetsen, svek henne på alla punkter. Deras agerande gick bara ut på att skydda sig själva. På begäran har jag därför samlat länkarna till de tidigare artiklarna om fallet Frida. Hanteringen av Frida skall inte falla i glömska. Artiklarna är i den kronologiska ordning som de publicerades på RINGSIDE. Frida och sexismen. Fallet Frida. Fallet Frida II. Ny proffskommission, tack! Panik i prokommissionen. Frida Wallberg pånytt. Rosengren tutar reträtt. Prokommissionen måste avgå. Dokumentären kan ses på SVT Play fram till den 18 oktober 2016. //CF    


Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Foton, Proffskommissionen, Frida Wallberg, Proffsboxning

Hur har man det däruppe i tänken hos AIBA? Eller har man något där alls?

För några år sedan under en tidigare korrupt ledare, bland många korrupta ledare inom AIBA, beslöt organisationen att även proffsboxare skulle få medverka vid OS och andra "amatör"-turneringar. Syftet med åtgärden var att AIBA på sikt skulle få kontroll över all boxning i världen. En naiv men oerhört lockande ekonomisk tankefigur. 

Effekten av proffsbeslutet råkade Agnes Alexiusson ut för under årets Europamästerskap för damer. I kvartsfinalen ställdes hon mot fransyskan Maïva Hamadouche. Det är länge sedan hon var amatör. Den 7 december 2013 begick hon sin professionella debut. Hon har därefter haft en fin karriär. Hon är regerande världsmästare för IBF med en matchlista på 21 vinster, en förlust och 17 knockoutsegrar. 

Den olympiska boxningen är illa ute på många sätt. Beslutet att låta proffs få deltaga på samma mästerskap som amatörer är bara en nagel bland många i kistan...

Resultat EM 2019 här.

//CF


Läs mer →
Publicerat i: EM, Matcher, Dambox, AIBA, Turneringar, Proffsboxning

Hatten av för Otto Wallin

Otto Wallin har genomgått en märklig metamorfos. Från en skäligen enkel amatör till utmanare på toppnivå inom proffsboxningen. Han gick in i titelmatchen mot Tyson Fury som tänkt slaktoffer, oddset var tydligen 1-25, men gjorde en briljant insats utifrån sina förutsättningar. Han kontrollerade första halvan av matchen, men orkade inte hela distansen. Så länge han gick på kroppen var han i överläge. Dessvärre erhöll han fel råd av ringhörnan - att börja slå mot huvudet. I och för sig förståligt, med tanke på Furys cut, men inte desto mindre fel. Kroppslagen tog på en till synes inte helt topptrimmad Fury. Wallins sista rond var förnämlig. Han kom starkt tillbaka efter att ha fått mycket påskrivet under de närmast föregående omgångarna.

Det tycks som om poängdomarna inom proffsboxningen är lika dåliga som sina kamrater inom amatörleden. En av dem hade 118-110 till Fury. Vilken match såg han?

Tyvärr lider Wallin av den vanliga svenska boxningssjukan - avsaknaden av ett knockoutslag. Den bristen delar han med många goda ämnen från den svenska boxningshistorien. Tänk om John Andersson och Olle Tandberg haft klipp i nävarna. Då hade den internationella boxningshistorien fått skrivas om. 

Det är alltid trevligt att bli positivt överraskad och för den surprisen stod Otto Wallin. Tack för det. 

Wallins amatörmatcher här.

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Proffsboxning

Apropos Fornling. Proffsboxning - bara affär...

Jag har sagt det förut och jag kommer dessvärre att komma att säga det igen. Proffsboxning är inte sport, bara affär. Det blev extra tydligt igår i den forna östtyska staden Halle an der Saale. Där utkämpades en kamp i lätt tungvikt som avsåg titlar från World Boxing Association (WBA) och International Boxing Organization (IBO). Det låter ståtligt, eller hur? Det fanns bara en hake. Ingen av de två huvudpersonerna hade några meriter att uppvisa. Den ena parten, Sven Fornling, kunde redovisa vinster över "storheter" som Naim Terbunja och Jeppe Morell. Den andre aktören i skådespelet, Dominic Bösel, hade mött något bättre motståndare än svensken, men inte så mycket så det störde. 

Det blev en dålig match, där den entaktade Fornling inte fann något medel mot den hyggligt välgarderade tysken. Fornling sprang rakt in i de enklaste smällar och såg ut därefter. Avslutet blev logiskt med en svensk som rasade ihop i ringhörnan. Han var helt borta och tvingades till sjukhusvård. Fornling visade mer militans vid invägningen där han bar sig illa åt genom att fysiskt ge sig på tysken. Det är lätt att vara kaxig då det är ofarligt. Dominic Bösel kan nu titulera sig regerande WBA & IBO-mästare. Han anses då mogen för exempelvis den bäste i klassen mexikanen Saul Alvarez. Jag hoppas innerligt att den matchen inte kommer till stånd. Det vore nämligen rena avrättningen...

Det går inte att låta bli en jämförelse mellan Fornling och Otto Wallin. Oavsett vilket mått man använder utfaller det till Walins fördel. 

Jag såg matchen via tysk TV. Den ligger kvar här till beskådan. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Proffsboxning

1 april

Den första april är en minnesdag för svensk boxning.
Den 1 april 1933 var det första gången som som en svensk boxare blev Europamästare i proffsboxning. För bedriften svarade John Andersson (1909-1979). Han erövrade titeln på bortaplan i Bryssel. Motståndare var flamländaren Jack Etienne som var en synnerligen rutinerad herre. Han hade bortåt 120 fler matcher i bagaget än John Andersson. Titeln i lätt tungvikt hade förklarats vakant sedan den tidigare innehavaren, tysken Adolf Heuser, åkt till USA för att pröva lyckan. 

Matchen fördes i högt tempo och den blev hård och blodig. När de tre poängdomarna sagt sitt efter 15 utkämpade ronder utropades John enhälligt som segrare. Det var årets idrottsbedrift och värd Svenska Dagbladets bragdmedalj, men någon sådan utmärkelse blev det inte. Några månader senare försvarade John sin titel. Denna gång i Wien. Därefter blev han ett offer för boxningspolitik och fråntagen sin titel. Men det är en helt annan historia...

Idag minns vi John Andersson för hans (då) unika prestation. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Foton, Nostalgi, Proffsboxning

Frank Sinatra i Stockholm 1964

Frank Sinatra är en av underhållningsbranschens stora ikoner. När han slog igenom som sångare på 1940-talet pekade hans musik och stil fram mot stjärnor som Elvis Presley och Mick Jagger. Sinatra medverkade också i en del minnesvärda filmer, bland dem Härifrån till evigheten (1953) och Mannen med den gyllene armen (1955). Hans kontakter med maffian gav upphov till digra dossierer hos FBI.
Sinatra var en stor boxningsvän och sågs ofta på ringside till stora fighter. Som en slags boxningsexpert befann han sig i Sverige 1964. Han skulle bevaka VM-kvalet mellan Floyd Patterson och Eddie Machen på Råsunda. Över 30 000 på läktarna såg en överlägsen seger för Floyd efter tolv ronder. Det var kändistätt i publiken och t.o.m boxningsoraklet Nat Fleischer från The Ring hedrade med sin närvaro. Hur var det nu med Frankie Boy?
Utdraget nedan kommer från boken om Stig Waltersson. Stig gjorde nämligen sin professionella debut denna afton. Gillar du avsnittet nedan så har du också behållning med boken i sin helhet. "Stigs proffsdebut skulle gå på hemmaplan, närmare bestämt i anslutning till den stora Norrköpingsmässan, men det visade sig inte ekonomiskt genomförbart. Promotorn skiftade plats till Solna Fotbollstadion och intåget som yrkesman skedde som förmatchboxare till den inofficiella VM-kvalmatchen mellan Floyd Patterson och Eddie Machen. Haussen kring den matchen var omfattande och det var mellan 30-35 000 på läktarna. Det hade varit kaos redan under invägningen. Intresset att se Floyd var så stort att flera hundra fick avvisas från hotell Ambassadeur med påföljande tumult utanför. Självaste boxningsoraklet Nat Fleischer, redaktören för den mest inflytelserika av alla boxningstidskrifter The Ring, ansåg att huvudmatchens dignitet krävde hans närvaro. På ringside var det fullt av dåtidens celebriteter, inte minst artister. Film- och teaterfolk har alltid varit en trogen boxningspublik världen över. Här kan man nog ana en själslig gemenskap mellan...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Proffsboxning

Boken RINGSIDE om den svenska proffsboxningens historia

Den såldes snabbt slut på sin tid. Publicerades 2004. Jag har under åren fått många förfrågningar om jag har haft något exemplar kvar till försäljning. 
Nu finns den ute på sajten TRADERA där ni kan buda på boken. 

Boken innehåller bl.a. referat från samtliga proffsmatcher i Sverige från 1800-talets slut till sista galan innan förbudet 1970. Innehållet är unikt eftersom ingen tidigare har forskat på området. Jag kunde påvisa att boxning och proffsboxning startade mycket tidigare i Sverige än vad som tidigare var känt. Den blev också utsedd till årets idrottsbok. 

Mycket nöje med läsningen...
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Proffsboxning

RINGSIDE uppmärksammades i Japan

Inom kort kommer min biografi om John Andersson att publiceras. Han var en av Sveriges främsta boxare.
Boken följer honom bokstavligen från vaggan till graven. Ett rikt men tragiskt liv. 
I väntan på den framställningen bjuder jag på en japansk läseövning. Den avser mitt verk om den professionella boxningen i Sverige som gavs ut 2004. Den fann faktiskt läsare i samtliga världsdelar. 
I Japan gavs RINGSIDE uppmärksamhet på en dryg helsida i deras motsvarighet till The Ring Magazine (maj 2005). Artikeln påbörjades på föregående sida i tidskriften. Ni får avnjuta den illustrerade sidan...

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Nostalgi, Proffsboxning

Besök vår förste proffsboxares barndomshem!

Gör en utflykt till Gryts skärgård och känn historiens vingslag...
Det vinterfagra fotot nedan visar torpet Nyhägn på Lilla Getterö (Valdemarsvik) där Hjalmar Olsson/Jack Campbell föddes. 
Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet.  Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO då motståndaren gav upp efter 65 ronder. Sextiofem ronder! Hur många idag orkar sparra över den distansen? Eller bara skuggboxas.
Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på otaliga turnéer, bl.a. med den kände Young Mitchell [John L...
Läs mer →
Publicerat i: Foton, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning

Sveriges Radio P4 - Floyd - Ali

P4 Sveriges Radio ringde. De planerar att göra ett nostalgiskt inslag om Floyd Patterson och Muhammad Ali.
Varför? Jo, bägge var i Sverige på uppvisningsturné under 1965. För Floyd var det den tredje och sista svenska turnén, för Ali den första och enda. Floyd visade upp sin färdigheter 1960, 1964 och 1965. Sammanlagt gästade han bortåt femtio orter. Floyd blev oerhört populär i Sverige. Detta trots, eller kanske därför, att han knockat Ingo. Han drog exempelvis 40 000 åskådare till Gröna Lund i Stockholm jämfört Alis 10 000. 

P4 koncentrerar sig på två av evenemangen. De som avverkades i Kalmar (Floyd) och Nybro (Ali). Det passar bra eftersom jag bevistade bägge. Först ut var Floyd i Kalmar sporthall där cirka 1 300 slöt upp, därefter Ali i Viktoriahallen där bortåt 2 500 bänkade sig, vilket var en av de bättre publiksiffrorna för honom. 

Bägge körde rephoppning, gymnastik och skuggboxning plus den efterlängade sparringen. Vid jämförelse så var Floyds program betydligt bättre än Alis. Floyds sparring var så matchlik den kunde bli. Han körde hårt och t.o.m. golvade en av sina sparringpartners. Ali tycktes inte ta det hela på allvar. Han lattjade mest och programmet var kort. Det fylldes ut med jippon och schlagersång. Ali stördes av ropen "Heja Floyd". 

En titelmatch mellan Floyd och Ali väntade i kulisserna så det var kallt krig emellan dem. Ali kallade Floyd för kanin, whitehouse nigger och liknade. Floyd kontrade med det dräpande; "Clay har öknamn på alla, men det värsta tycker jag han har givit sig själv, nämligen Muhammad Ali". Den ökända och rasistiska muslimska organisationen Nation of Islam hade slagit klorna i honom och skulle fortsatt exploatera honom. Länk till min tidigare artikel om Ali i Nybro här.

Det skall bli spännade att höra minnesprogrammet om vad som en gång var....
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Proffsboxning

Boken om John Andersson. Visste du att...

... John Andersson var den förste svensk som boxades om en VM-titel? 

Om inte.

Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, VM, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning

Boken om John Andersson. Visste du att...

... John Andersson 1941 anklagades för att vara verställande direktör i Stockholms värsta tjuvliga. 

Om inte.

Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, VM, porträtt, Foton, Landskamper, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning

Boken om John Andersson. Visste du att...

... John Andersson (mästare) och Olle Tandberg (utmanare) hade undertecknat kontrakt angående en kamp om den svenska SM-titeln? Matchen avsåg att utkämpas i Göteborg den 7 november 1941 i regi av Edwin Ahlqvist. 

Om inte.

Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, EM, SM, Matcher, VM, porträtt, Landskamper, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning

Var Olle Tandberg verkligen europamästare som proffs?

Rubriken kan synas märklig eftersom "alla vet" att Tandberg besegrade Karel Sys på Råsunda i Solna i en kamp gällande EM-titeln 1943. 
Frågan kom upp under en trevlig pratstund med en synnerligen boxningsintresserad oldtimer. Vi samtalade mycket om gamla goda tider för svensk boxning, tider då Sverige betydde något som boxningsnation. 

Sakfrågan om Olle kompliceras på grund av huvudorganisationen bakom evenemanget.
IBU (International Boxing Union) var den organisation som sanktionerade titelmatcher i Europa. Dess ursprung gick tillbaka till 1911 och sätet låg i Paris. Under kriget, 1942, omvandlades IBU till APPE (Associazione Pugilitica Professionista Europea). Det var en organisation som helt var i händerna på axelmakterna, läs Tyskland och Italien. Endast ett fåtal länder av betydelse var anslutna till förbundet. Dess förste ordförande var diktatorn Benito Mussolinis äldste son. 

Kriget begränsade av naturliga skäl matchtillfällena. När Olle Tandberg äntrade ringen inför sin första EM kamp var hans matchlista förfärlig. Förluster på de två senaste matcherna och därtill en oavgjord - sammanlagt fem segrar på åtta matcher. Då som nu gick det att köpa titelmatcher. Titeln var vakant eftersom Max Schmeling tackat för sig. 

När Olle utropades som segrare efter femton ronder var det alltså i egenskap av APPE-mästare. Av tradition räknas även deras europamästare som rättmätiga, men om man är formell så var en APPE-mästare inte en Europamästare. Vilket dock inte förminskar bedriften i Olles segermatch.

Några månader senare föll Olle på poäng mot samme Sys i Bryssel i en match som naturligtvis också sanktionerades av APPE. 

//CF

Foto nedan...

 


Läs mer →
Publicerat i: EM, Proffsboxning

En av de första boxningsklubbarna - Järla IF i Nacka

Järla IF (JIF) bildades den 10 juni 1914 och boxning ingick direkt på programmet tillsammans med fotboll. Det sätter klubben på samma nivå som IF Linnéa och Djurgårdens IF i klassen ännu existerande föreningar. De verkliga pionjärerna för svensk boxning återfanns bland de olika atletklubbarna i Stockholm. 

Som tränare hade JIF inte vem som helst. Det var den regerande professionelle svenske mästaren i tungvikt Emil Kjellberg. Han bodde på Kungsholmen inne i Stockholm och tillhörde Kungholmens Atlet- och Boxarklubb. Hur Kjellberg sammanlänkades med ungdomarna i JIF är lite oklart, men Nacka var känt för sina boxningsaktiviteter. Inne i Stockholm var boxningen oftast ett förbjudet nöje. Till Nacka nådde inte lagens långa arm. Åtskilliga av svensk boxnings mest betydelsefulla bataljer avverkades i Sickla Folkpark. 

Sickla var ett populärt utflyktsmål för Stockholms arbetarbefolkning. Det var då en naturskön idyll som användes för politiska möten, nykterhetsföredrag och boxning. Där talade Hinke Berggren, Zäta Höglund, Hjalmar Branting och andra av dåtidens politiska storheter. 

Kjellberg hade börjat sin boxarbana under 1911. Han gjorde mig veterligen aldrig någon match i Sickla, men han torde varit där för ett stort antal sparringsessioner. Efter att ha förlorat sin tungviktstitel 1919 åkte han till det stora landet i väster. Karriären där blev ingen större framgång trots att han bytte namn till Harry Nelson. Han blev bara en i raden av misslyckade svenska proffs i USA. 

Tillbaka till hans adepter i JIF. Direkt från start kom ett 20-tal ungdomar i träning, så underlaget gick inte att klaga på, men lokalfrågan blev ett olösligt problem och boxningen tynade bort. En utomhusgala hann klubben med innan stängningsdags. Klubbens bästa förmåga mötte en tysk boxare i en "internationell" utomhusgala 1915. Efter några år återkom boxningen till JIF och 1922 skickades tre svart-vita grabbar till junior-SM på Djurgårds-Cirkus. En av dem höll inte vikten, men återkom...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Proffsboxning

I väntan på SM - Läs boken om John Andersson

John Andersson vår hårdaste fighter någonsin. Ta del av hans liv. 

Möt mannen som förorsakade TV-chock
Möt mannen som räddade en kamrat i skeppsgossekåren från drunkningsdöden
Möt mannen som blev torpederad två gånger under kriget
Möt mannen som blev fransk hederslegionär
Möt mannen som blev svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör som amatör
Möt mannen som blev Sveriges förste Europamästare i professionell boxning
Möt mannen som var den förste svensk som kämpade om en VM-titel
Möt mannen som boxades under revolverhot
Möt John Andersson - Yrkesboxaren

Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4

Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson

Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande. 

Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Foton, Proffsboxning

Passa på - boken RINGSIDE finns på Tradera

Min bok RINGSIDE. Den svenska professionella boxningens historia. Galor. Kommentarer. Resultat. Rekordlistor. Statistik, utkom 2004 och var produkten (719 sidor) av mångårigt grundforskningsarbete i olika arkiv. Varenda proffsgala (plus ytterligare några) redovisas fram till förbudet mot proffsboxning 1970. Varje match är försedd med ett referat där sådant funnits. Matcher, vikter, domare, åskadarantal, gager etc. har noteras. Därtill en mängd statistiska uppgifter som mest/minst publik, flest förluster, flest oavgjorda, flest KO-vinster i första ronden, längst karriär, längsta matchen etc. 
Verket är unikt och kort sagt en veritabel guldgruva för den proffsboxningsintresserade. Och de var många.
RINGSIDE sålde snabbt slut. Den utsågs även till årets idrottsbok. 

Länk till Tradera och budgivningen. 

Här följer ett provsmak. Det avser den gala där Ingemar Johansson gjorde sin debut som proffsboxare.
Var så goda. 

1952-12-05 Göteborg (Mässhallen)
Arr: Edwin Ahlqvist
Publik: ”5 760”/”fullsatt”

Martin Hansen, DEN-Constant Alcantara, SENEGAL D 6
D: Åke Jacobsson
Olle ”Skoftebyn” Bengtsson-Georges Royer, FRA KO 3 (8x3)
D: Carl Olsson
Leif Wadling-Fernand Guillo, FRA w 6
D: Åke Jacobsson
Ingemar Johansson (debut)-Robert Masson, FRA TKO 4 (6x3)
D: Carl Olsson
Elis Ask, FIN-Camara Morlay, BRITISH GUYANA D 8
D: Åke Jacobsson

Det var första galan på tretton månader och det var en viktig gala. Den avsåg inget mindre än den svenska proffsboxningens existens. Intresset var stort för den tjuguårige Jens Ingemar Johansson sdebut. Det beräknas att ett drygt tusental fick vända åter då biljetterna var slut. Hansen (71) och Alcantara (71,6) inledde med en oskön match med mycket sluggning. Domarna dömde 1-1-1, men dansken låg närmast segern genom sin forcering. Senegalesen fick sitt namn återgivet i minst tre varianter i de svenska tidningarna. Skoftebyn (72,7) utnyttjade sin räckvidd ypperligt, kontraslog fint med sin vänster och följde upp med högern. Royer (73) fick snabbt ena ögonbrynet uppslaget och var nere till åtta i första ronden. I tredje träffade svensken med en distinkt vänsterkrok. Royer kom visserligen upp, men var försvarslös när han på...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Nostalgi, Proffsboxning

Sjöholm då - Sjöholm idag

Över namnet Sjöholm tycks det vila en förbannelse. 

Under 1960- och 70-talet härjade en riksdagsman från Skåne som värst mot boxningen. Han hette Sten Sjöholm (1917-2002) och kallades för "Boxningssportens fiende nummer ett". Han lyckades få riksdagen av förbjuda proffsboxningen i Sverige. Förbudet trädde i kraft 1970 och varade ända till år 2007. Det var ingen dålig bedrift av Sjöholm, men han hade mäktiga vänner inom dagspress, läkarkår och politik. 
Han önskade också förbjuda amatörboxningen och införande av statliga bordeller, men där misslyckades han. 

Idag har vi en annan Sjöholm som verkar för en i sporten negativ riktning. Det är den tidigare ordföranden för SBF, nuvarande vice ordföranden, som idkar fulspel på den internationella arenan. Vilket naturligtvis inte gagnar svensk boxning. Det borde alla inse. 

//CF

PS. Dagens Sjöhom blev bortröstad som ordförande på senaste årsmötet. Ändå klamrar han sig fast som vice ordförande i styrelsen. Han borde förstått vinken och avgått... Patetiskt, är väl rätta ordet. 

PPS. Stort tack till CR, en trogen besökare på RINGSIDE, som tipsade om namnlikheten. 


Läs mer →
Publicerat i: Proffsboxning, SBF, IBA

Boxning eller slakt?

I efterdyningarna av matchen mellan Otto Wallin och Anthony Joshua har självutnämnda svenska experter tagit till orda.
De menar på fullt allvar att det var fel av Wallins ringhörna att stoppa matchen. 
Bland dem TV-kommentatorn Paul Nilssen (en gång aktiv inom Stockholms AIF) som anser att det var förhastat av ringhörnan att ge upp. 
Han vill dessutom att Wallin ska bryta med Joey Gamache som var den ansvarige för att matchen stoppades. Varför?
Det finns bara två personer i ringen som kan skydda en underlägsen motståndare och det är ringdomaren och det är den ansvarige i ringhörnan.

Vad menar Nilssen&Co? Skulle Wallin ha hårdknockats? Skulle Wallin ha blivit skadad för livet för att tillfredsställa fansens blodtörst?
Länk här till Wallins konterfej

Det var en mismatch från början till slut. Wallin hade inte skuggan av en chans. Betedde sig som en nybörjare. 
Han levererade inte ett slag. Efter kampen såg Wallin ut som om han blivit överkörd av tåget. På Joshua fanns inte en skråma, inte ens en lätt svullnad. Det senare indikerar att Wallin är en pudervippa. 

Det finns en bra bok som jag rekommenderar å det varmaste till det svenska boxningssamhället - författad av en person som kan boxning - Damage. The untold story of brain trauma in boxing av Tris Dixon (2021). Alla som är aktiva inom boxning bör läsa den. 

Efter läsning så borde alla förstå att en match bör brytas i tid, inte därefter. 

Jag hoppas herr Nilssen har refererat sin sista match och att media har lyssnat på honom för sista gången. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: DDD, Proffsboxning

SM-final 1944 och vad som därefter skedde...

Ett härligt foto från finalen i lätt tungvikt 1944. Matchen gick mellan Kurt Stehlin (Huvudsta BK) till vänster och John "Den skånske slagbjörnen" Nilsson (Malmö BK) till höger. På fotot syns något av en sällsynthet - ett rakt slag av John Nilsson. 
Malmöboxaren var en utpräglad slugger som tog emot mer än han gav. Det drog folk till galorna, men mot tekniker av Stehlins kaliber kom han till korta. 

Hans hälsa debatterades i pressen redan som amatör. Han matchades alldeles för snabbt och hårt. Han tvingades sluta av medicinska skäl. John var en glad gamäng även då hans karriär hade nått vägs slut och trots att livet inte alltid visade sin vackraste sida. Två proffsmatcher sticker ut. Han blev praktknockad av världstjärnan Freddie Mills i första ronden. Det var en match som aldrig borde kommit till stånd. 
Samma år, 1946, höll John på att ställa till en storsensation. I Göteborg gick John mot den drygt sju kilo tyngre och åtskilligt längre Olle Tandberg. I tredje ronden satt nationalidolen Olle på golvet, inte bara en utan två gånger. Publiken var helt vild och ropen skallade Jonne, Jonne, Jonne. Olle var illa ute, men John blev för ivrig och slog bort sin chans. Därefter tog Olles tyngd, rutin och metodiska boxning över. Då slutet kom i nionde var John totalt försvarslös och domaren tvingades stoppa den ensidiga kampen. 

Olle Länsbergs roman Den hårda leken från 1956 om boxaren Conny Persson är till stora delar baserad på John Nilssons öde. Romanen är bra - läs den! Ta också del av den filmade versionen, med samma titel. Den kan mäta sig med vilken som helst av de bästa boxningsfilmer som gjorts, exempelvis Gentleman-Jim (1942), The Set-Up (1949), Fat City (1972), Raging Bull (1980). Alltså inget Ramboskit.  Den hårda leken finns på DVD, senast utgiven i...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Foton, Nostalgi, Boxning på film, Proffsboxning

Proffsboxning stinker! Fallet Mikaela Lauren.

Säga vad man vill om Mikaela Lauren men hon har en kollosal förmåga att manipulera media på sina egna villkor. Det ena rosenskimrande reportaget efter det andra har hyllat henne som vore hon en världsmästare. Kritiklösa "journalister" har svalt henne med hull och år.

Men comebacken mot en helt värdelös nybörjare avslöjade hur usel Lauren är. Trots den upptrissade stämningen och stora ord innan matchen uppvisade hon dålig balans, usel tajming, snubbel kring sin egna ben och allmänt förvirrat uppträde i ringen. Oh dear, vilken diplomare som helst besitter bättre teknik än den som en ringrostig Lauren gav prov på.  

Motstånadaren, om man nu kan kalla henne så, var en stackars förskrämd tjej från Georgien, som traskat omkring i ringen fem gånger tidigare som proffs. Fyra gånger har det blivit förlust. Hon har tidigare blivit knockad i Alingsås. Den senaste matchen kom i juli 2023. Hon importerades till Danmark som en säker förlorare, så Lauren behövde inte vara orolig. 

Det var rent äckligt att höra Lauren beklaga sig över det usla motståndet efter matchen. Hon visste på förhand vad som väntade. 

Det är så det går till i proringarna. Det är inte sport, det är bara business.
Kanske ser någon en affärsmöjlighet här...

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Proffsboxning