Proffsboxning

Hjalmar Olsson hyllad i Gryt

För tio år sedan, den 25-26 augusti 2007 var det dubbelt firande i Valdemarsviks kommun. Första dagen ägnades åt ett ångbåtsjubileum (100 år) och dag två till att hylla bygdens kanske mest berömda person – Sveriges förste proffsboxare - Hjalmar Olsson/Jack Campbell. På initiativ av undertecknad beslöt Svenska Boxningsförbundet att uppmärksamma Hjalmar. Det var då 80 år sedan han avled. Kontakt togs med kommunen och Gryts hembygdsförening för ett gemensamt arrangemang. Minneshögtiden ägde rum i Gryt inte långt ifrån Hjalmars hem. Jag höll ett tal om hans spännande liv, min biografi om Hjalmar spreds och jag överlämnade som representant för SBF en minnesplatta till hembygdsförenings ordförande. Därtill visades information och fotografier omspännande Hjalmars liv och karriär på stora utställningsskärmar. Mycket folk och det var festligt så det förslog när Waxholm III anlände till Gryts brygga.

Texten på minnestavlan som var i skinande guld löd:


Hjalmar Olsson/Jack Campbell (1864-1927)
Sveriges förste proffsboxare
Debut 1882 i USA
Född och jordfäst i Gryt 
Svenska Boxningsförbundet 

Några foton från evenemanget nedan

 Foto: G.Schött
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi, Proffsboxning

Hjalmar Olsson/Jack Campbell (1864-1927)

I år är det nittio år sedan Sveriges förste proffsboxare avled. Han hette August Hjalmar Olsson och föddes i Gryt i den östgötska skärgården den 9 november 1864. Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet. Amerikanska boxningshistoriker har förväxlat honom med att vara en av många irländare som boxades i USA. Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO efter 65 ronder. Sextiofem ronder. Hur många idag orkar sparra över den distansen? Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi, Proffsboxning

Proffsboxning stinker

En gång i tiden var EBU (det europeiska proffsförbundet) att betrakta som en tämligen hedervärd organisation. EBU skiljde sig från de genomkorrupta WBC, WBA, IBF, WBO och de andra i bokstavssoppan. Dessa är inget annat än affärsdrivande företag i det produktsegment som kallas boxning. Igår (11 febr 2017) hade EBU sanktionerat en kamp om den vakanta europatiteln i "super-lightweight". Anthony Yigit var ena parten, inget ont om honom, han ska ta alla chanser han får. MEN, och detta är ett stort och korrupt aber. Den andre utmanaren till titeln var en engelsman vid namn Lenny Daws. Han gick sin senaste match den 5 december 2015 och då förlorade han. För att hitta en vinst för honom måste vi gå ända tillbaka till 25 juli 2015. Det är alltså 581 dagar sedan hans arm höjdes i luften. En värdig EM-kandidat? Någon? Hur i h-e resonerar man inom EBU. Det är välkänt att titelmatcher kan köpas. De olika alfabetsorganisationerna ställer sig gärna till förfogande. De har många kommissionärer att göda. Men är det lika illa ställt med EBU? Det krävdes uppenbarligen inga meriter för att få kämpa om europatiteln. 

När vi ändå är inne på ämnet. På senare tid har vi också sett en trend att alltfler svenska amatörer "går över" som det brukar heta. Det tycks vara så att ju sämre amatör, desto hetare vilja att bli proffs. Att vara professionell brukar innebära att utövarna får betalt. Så inte inom boxning. Endast några få av våra proffs får någon ersättning alls och när så sker är den påfallande blygsam. De övriga måste betala allt själva, "all-inclusive" som det brukar heta i turistbroschyrerna, ofta även för motståndet, som i sig är billigt i alla bemärkelser. Lik från Baltikum går för en ringa penning på marknaden. 
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli, Proffsboxning

Dokumentären om Frida Wallberg

Alla som såg dokumentären om Frida Wallberg blev illa berörda. Först och främst naturligtvis p.g.a. hennes hemska öde, att i så unga år bli hjärnskadad.  Men också för den vrede man känner inför det följe som hade hand om henne. Hon lät sig ledas till slaktbänken av personer som hade noll kunskap om boxning. De var inte ens ett gäng glada amatörer, de var en samling destruktiva stollar. Filmen avslöjade mycket men inte allt av det som pågick i Fridas läger inför den fatala VM-matchen. Om Frida misshandlades å det grövsta innan matchen så blev efterspelet inte bättre. Proffskommissionen, med herrar Björn Rosengren och Olof "Tjuren från Horred" Johansson i spetsen, svek henne på alla punkter. Deras agerande gick bara ut på att skydda sig själva. På begäran har jag därför samlat länkarna till de tidigare artiklarna om fallet Frida. Hanteringen av Frida skall inte falla i glömska. Artiklarna är i den kronologiska ordning som de publicerades på RINGSIDE. Frida och sexismen Fallet Frida Fallet Frida II Ny proffskommission, tack! Panik i prokommissionen Frida Wallberg pånytt Rosengren tutar reträtt Prokommissionen måste avgå Dokumentären kan ses på SVT Play fram till den 18 oktober 2016. //CF    


Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Foton, Proffskommissionen, Frida Wallberg, Proffsboxning

Floyd, Herring och Lennart Risberg

Här kommer ett fint läsarbrev från Hans Wadelius med anledning av den tidigare artikeln om Floyd hos Tiergarten. Angående matchen Floyd mot Tod Herring så såg jag den matchen. Om jag kommer ihåg rätt bodde Floyd på ett hotell på Östermalm, förmodligen Park Hotell. Där han hade träning och sparring i en större lokal i hotellets nedre källarplan. Tod Herring tränade i Balders träningslokal vid St. Eriksplan. Han sparrade mot Lars-Olov Norling och Lennart Risberg. En sak som jag kommer ihåg var att tränaren till Tod var imponerad av Lennart Risberg och sa något om att en sådan talang skulle man fått haft hand om ifrån början av hans boxnings era. Det är härliga boxnings minnen, När det gäller matchen var det en enkel sak för Floyd. Tod var en storväxt boxare och slog hårt som Ingemar Johansson, men det räckte inte till, det måste vara boxningstalang med också. Matchbiljetten har jag kvar som ett minne. Not. Hämtat citatet nedan är hämtat från min bok RINGSIDE till den svenska professionella boxningens historia (Stockholm 2004). s. 335.

1965-05-14 Stockholm (Johanneshov) Arr: Edwin Ahlqvist Publik: ”10 911”/”10 500” Stig Waltersson-Leif Schmücker, DEN TKO 4 (6x3) D: Stig Rånge Bo Pettersson-Elio Niero, ITA KO 2 (6x3) D: Bertil Knutsson Piero del Papa, ITA-Pekka Kokkonen, FIN w 8 D: Stig Rånge Jan ”Plutten” Persson-Kjeld Larsen, DEN KO 1 (6x3) D: Bertil Knutsson Lennart Risberg-José Manzur, ARG D 8 D: Bertil Knutsson Floyd Patterson, USA-Tod Herring, USA TKO 3 (10x3) D: Ted Waltham Floyd Patterson var fortfarande populär i Sverige. I USA saknade han marknadsvärde efter sina förluster mot Liston. Ahlqvist hade idéer att matcha honom mot såväl Clay (Ali) som Liston på Ullevi. Herring betraktades allmänt som ett svagt kort. Matchen sågs främst som ett genrep inför Liston. Waltersson (67,4) visade fortsatt snygg boxning och...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning

Frank Sinatra i Stockholm 1964

Frank Sinatra är en av underhållningsbranschens stora ikoner. När han slog igenom som sångare på 1940-talet pekade hans musik och stil fram mot stjärnor som Elvis Presley och Mick Jagger. Sinatra medverkade också i en del minnesvärda filmer, bland dem Härifrån till evigheten (1953) och Mannen med den gyllene armen (1955). Hans kontakter med maffian gav upphov till digra dossierer hos FBI. Sinatra var en stor boxningsvän och sågs ofta på ringside till stora fighter. Som en slags boxningsexpert befann han sig i Sverige 1964. Han skulle bevaka VM-kvalet mellan Floyd Patterson och Eddie Machen på Råsunda. Över 30 000 på läktarna såg en överlägsen seger för Floyd efter tolv ronder. Det var kändistätt i publiken och t.o.m boxningsoraklet Nat Fleischer från The Ring hedrade med sin närvaro. Hur var det nu med Frankie Boy? Utdraget nedan kommer från boken om Stig Waltersson. Stig gjorde nämligen sin professionella debut denna afton. Gillar du avsnittet nedan så har du också behållning med boken i sin helhet. "Stigs proffsdebut skulle gå på hemmaplan, närmare bestämt i anslutning till den stora Norrköpingsmässan, men det visade sig inte ekonomiskt genomförbart. Promotorn skiftade plats till Solna Fotbollstadion och intåget som yrkesman skedde som förmatchboxare till den inofficiella VM-kvalmatchen mellan Floyd Patterson och Eddie Machen. Haussen kring den matchen var omfattande och det var mellan 30-35 000 på läktarna. Det hade varit kaos redan under invägningen. Intresset att se Floyd var så stort att flera hundra fick avvisas från hotell Ambassadeur med påföljande tumult utanför. Självaste boxningsoraklet Nat Fleischer, redaktören för den mest inflytelserika av alla boxningstidskrifter The Ring, ansåg att huvudmatchens dignitet krävde hans närvaro. På ringside var det fullt av dåtidens celebriteter, inte minst artister. Film- och teaterfolk har alltid varit en trogen boxningspublik världen över. Här kan man nog ana en själslig gemenskap mellan aktören och...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Proffsboxning

Dokumentären om Maria Lindberg

Jag hoppas ni såg dokumentären om Maria Lindberg. Det framgår tydligt att hon är hårt ansatt inte bara i ringen. Det fanns ett inslag som klibbade fast. Björn Rosengren, ordförande i Prokommissionen (PK), påstod helt frankt att svenska boxare måste ha svensk licens. Det var ett uttalande som måste kommit som en överraskning för de blå-gula pugs som tävlat med utländsk licens. Vad händer med dem? Kommer deras matcher/resultat att annulleras och deras namn raderas från rekordlistorna? Alldeles oavsett det berättigade i Marias avstängning eller ej, kan man inte helt befria sig från tanken att Maria har behandlats selektivt. Inför en progala i Karlstad 2007-09-15 godkände PK att Riddick Bowe skulle få deltaga. I USA ville ingen ha med honom att göra eftersom han var så hårt märkt av sin utövning. En gång var han en stor mästare men alltför många hårda duster hade krävt sin fysiska och mentala tribut. Ringvrak är ett passande epitet i sammanhanget. MEN, och detta är ett stor MEN, arrangörerna med Anders Holmberg i spetsen var och är kompisar med PK:s två huvudmedlemmar och därför gjordes ingen ordentlig genomlysning av de deltagande boxarna. Det var f.ö. till samma gala som arrangörerna utlovade Evander Holyfield. Kritiska röster höjdes mot importen av Bowe. Vad händer? Jo, PK genom sin megafon Olof Johansson, ni vet han som pikant nog brukar kalla sig ”Tjuren från Horred”, går offentligt ut i diverse media, far ut i kritik och glåpord, inte mot arrangörerna, utan mot dem som inte ville ha skadat gods som Bowe i svenska ringar. Johansson gick så långt att han t.o.m försvarade arrangörernas tilltag. Det är helt sanslöst att sådana människor fortfarande sitter i orubbat bo. Lyckligtvis stoppades Bowe, men det var inte PK:s förtjänst, utan tack vare opinionen i boxningskretsar och bland journalister. Riddick Bowe fick passera...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, Proffskommissionen, Proffsboxning

Det var bättre förr...

När jag myntade uttrycket ”proffsboxning light” inför återkomsten 2007 möttes jag genast av mothugg från de som administrerade hanteringen. Därifrån trumpetades det att den riktiga varan nu var återinförd i Sverige. Vad fick vi? Idag, fem år senare, sitter vi med facit i hand. Svensk proffsboxning är light i ordets enkla betydelse med sitt kufiska regelverk, tjocka handskar och korta matcher/rondantal. Och, naturligtvis, som en direkt följd av lightversionen, dessa i dubbel bemärkelse billiga östimporter. Säkra förlorare för en handfull euros. Bäste besökare! Återvänd istället till en epok då proffsboxning var proffsboxning och ingenting annat och amatörboxningen var något helt annat än det överbeskyddande armfäktande som numera etiketteras olympisk boxning. Läs om Stig Waltersson. Han var aktiv som amatör då det fanns stjärnor som Stig Sjölin och Lennart Risberg. Som proffs var han samtida med Bosse Högberg och Bosse Pettersson. Stig hade 5-0 på Högberg, 4-2 på Pettersson och plusstatistik mot alla andra i den svenska eliten. Behövs det sägas mer för att ni ska lockas av boken om Stigga eller Walter som han också kallades. Beställ via förlaget.


Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning

Råsunda 1946 - Nisse, Olle, John, Yrjö och HP

Inför rörliga bilder från den svenska boxningshistorien kapitulerar även RINGSIDE för proffsboxning. Sveriges kanske skickligaste promotor Hjalmar Palmqvist, gemenligen kallad Hjalle Palton, satsade på en stor utomhusgala i Solna där regntunga skyar hotade tillställningen. Avnjut de tidigare amatörstjärnorna Nisse Andersson, Olle Tandberg, John Nilsson och finske Yrjö Piitulainen som yrkesmän. På köpet några sekunder från en uppvisning med Harry Persson. Upptagning från begivenheterna den 2 juni 1946. SvT Play inviterar er till... Nils Andersson-Alf Brown, GB KO 3 Olle Tandberg-Jack London, GB w 10 John Nilsson-Dorus van Elten, NED TKO 7 Gwyn Williams, WALES-Yrjö Piitulainen, FIN w 8 Harry Persson-Carl "Slaktarn" Nielsen, DEN EXH 5 Utanför filmupptagningen gjorde den tidigare Örnungen Guerrino Donatello debut och förlorade på poäng mot dansken Helge Rasmussen efter fyra ronder. För dem som har tillgång till min bok RINGSIDE (2004) så återfinns ett utförligt referat från galan på s. 252. //CF


Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Proffsboxning

Anthony Yigit blir proffs

Som meddelats har Anthony Yigit skrivit proffskontrakt med tyska Sauerland Promotion. Därmed förlorar svensk boxning sin kanske hetaste medaljkandidat till OS i Rio 2016, vilket var precis det jag befarade då jag uppställde en balansräkning över de svenska boxarnas insatser efter Londonolympiaden. Den ende som fick godkänt var Yigit. Det är naturligtvis ett lika riktigt och som viktigt steg i utvecklingen för honom, men det är naturligtvis trist för den redan hårt prövade svenska amatörboxningen. Om man tar steget över till det hårda proffslägret så skall man liera sig med de främsta på marknaden. Annars finns det ingen framtid. Sauerland är kända för att ta hand om sina boxare, samtidigt som de är de oerhört hårda. Platsar man inte så finns det bara en väg - ut i kylan. Stall Sauerland innehåller därmed två blå-gula, förutom Yigit även Erik Skoglund. Den senare är den största svenska talang som äntrat proffsringen på åtskilliga decennier. Förhoppningsvis kan de två få intresset för boxning att öka så att det även spiller över på den svenska amatörboxningen. Yigits debut är planerad till den 13 april i danska Frederikshavn. //CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning

Proffslivet lockar...

Svensk amatörboxning åderlåts i allt stridare ström. De senare åren har ett dussintal lämnat amatörledet. Det är naturligtvis inte så märkligt eftersom SBF inte har något att erbjuda sina utövare. Den senaste i raden att skriva kontrakt är Sundsvalls BK:s lovande tungviktare Otto Wallin. Han ingår nu i Team Sauerland tillsammans med Erik Skoglund och Anthony Yigit. Anlitas man av Sauerland gäller det att bli lönsam annars blir det enkel biljett hem. Det har många i stallet fått erfara. Vägen till ära och berömmelse är lång och törnebeströdd. Inte ens den mycket lovande Skoglund är ordentligt testad än. Många av dem som går över kan vi beteckna som "hobbyproffs", de gör det som en kul grej. Det blir en skrytvariabel bland kompisar. Flertalet kommer dock aldrig att lyckas nå något som liknar framgång, allra minst pekuniärt. Såvida man inte betraktar det som en succé att snabbknocka några lik från öststaterna. Därstädes finns gått om handelsresande i förluster att vraka mellan. De flesta blå-gula proffs får betala eller ställa upp gratis för att få äntra ringen med bar överkropp. Saknar man sedan de rätta kontakterna (a-la Team Sauerland), ekonomiskt och politiskt, så består framtiden i att kuska runt på och leverera fyrarondare med långa intervall. En sådan samling sker på lördag i Kristianstad. //CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning

Den svenska professionella tungviktstiteln

Det stundar till sällsynt tungviktsmöte på proffssidan i Sundsvall. Det är hemmasonen Otto Wallin som skall upp mot skåningen Adrian Granath. Kampen gäller något som kallas för EBU European Union Heavyweight title. OBS! Den skall inte förväxlas med den riktiga Europatiteln. I potten lär också ligga den svenska tungviktstiteln för proffs. Om detta har jag fått några frågor. Det är en tämligen okänd materia att plöja igenom och det ligger redan felaktiga uppgifter ute på nätet. Det har inte funnits så många svenska tungviktare igång samtidigt, så det har av naturliga skäl inte arrangerats så många titelmatcher.
Så vi tar det från början och återvänder till den svenska boxningens underbara ungdom. En spännade epok. 
Den första gången något utannonserats som SM-kamp var då kraftatleten Calle Sven mötte Frasse Wallin i Sundbyberg. Året är osäkert, det var troligen 1909, men kan även ha varit året före. 1914 likaledes i Sundbyberg så besegarde Calle Sven antingen Ernst Ahlstrand eller Porter-Ville Jäderström. De två möttes i en kvalificeringsmatch med okänd utgång.
Sedan kompliceras bilden av att det samtidigt hölls matcher om Stockholmsmästerskapet, som naturligtvis också kan betraktas som ett slags svenskt mästerskap. Det var i Storstan pugilisterna fanns. 
1919 kom det som brukar räknas som den första riktiga SM-kampen. Den stod mellan Ragnar Holmberg och Emil Kjellberg. Det var en hel del heta känslor kring den matchen eftersom den hade lite av "klasskamp" över sig. Ni som minns dusterna mellan Anders Eklund och Roger Andersson förstår vad jag menar. Holmberg tillhörde kretsen kring Atletklubbarna och Kjellberg de lite finare boxningsinstituten. Holmberg vann på knock i fjärde. De hade tidigare mött varandra bl.a. om Stockholmstiteln. Både Kjellberg och Holmberg drog vidare till USA för misslyckade karriärer. 1920 möttes Wilhelm Lindbom och Anton Löfqvist om den vakanta SM-titeln på Fjäderholmarna i Stockholms inlopp....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi, Proffsboxning

Jack Johnson benådad

Det här är så stort att det även passar på RINGSIDE. Jack Johnson (1878-1946) var en av de främsta boxarna någonsin, kanske den bäste av dem alla. Boxningsoraklet Nat Fleischer, The Ring Magazines grundare, hade sett alla de stora i aktion, inklusive Joe Louis och Muhammad Ali, och hävdade med emfas att Jack Johnson var nummer ett. Johnson var den första svarta världsmästaren i tungvikt och han hade en av de längsta ringkarriärerna. Han var aktiv från 1897 t.o.m. 1931. Han fick bokstavligen jaga sin första riktiga titelmatch. Borta i Australien kunde den regerande mästaren Tommy Burns inte längre undvika ett möte. Johnson var så överlägsen att polisen bröt matchen. Det hade varit kattens lek med råttan i fjorton ronder. Året skrevs till 1908. Han fick nu hela det vita samhället emot sig. Olika vita hopp sattes upp mot honom. Den mest kände var den tidigare mästaren Jim Jeffries. När det inte lyckades att besegra Johnson i ringen, så fick man ta till rättsliga medel. Johnson var en glad gamäng som omgav sig med ett hov av kvinnor, företrädesvis vita. Där såg de goda människorna sin chans. Det var olagligt för en svart man att transportera en vit kvinna över delstatsgränserna. Så det var lätt att plocka in Johnson och döma honom till fängelse. 
Under många år har politiker, historiker och boxningssamhället försökt att få Johnson postumt benådad. Men tidigare presidenter som Bush och Obama vägrade befatta sig med frågan. Den 24 maj löste det sig. Efter ett telefonsamtal från skådespelaren Sylvester Stallone beslöt nuvarande presidenten Trump att skriva under benådningsdokumentet. 
Två läsvärda artiklar i ärendet som ger bakgrunden NYP 1 och NYP 2.
För dem som är intresserad rekommenderas boken Papa Jack av Randy Roberts (1983). Det finns även en självbiografi av Jack Johnson översatt till svenska....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning