Nils-Erik "Släggan" Rosén (1946-2016)

Ibland tar det lång tid för dåliga nyheter att färdas. I mitten av januari detta år avled den festlige Nils-Erik "Släggan" Rosén som tävlade för Kalmar BK. Trots en långtidssjukdom överlevde han sina 70 år med tre dagar. Släggan förgyllde de svenska ringarna under åren 1965-1975 och alla som sett honom i aktion minns honom. Det blev tre SM-guld 1972,1974 och 1975, 22 landskamper, ett juniorguld 1967, två juniorlandskamper, Nordiskt silver 1972 (på den tid då medaljen betydde något), sydsvensk mästare och Stor Grabb. Sammanlagt äntrade han ringen i 150 matcher. Den knappa förlusten i Nordiska kom mot finländaren Reima Virtanen som samma år erövrade ett OS-silver. Släggan hade god räckvidd, en fin vänster och god gardering. Trots smeknamnet var han ingen knock-outboxare utan vann sina matcher på smart defensivboxning. Efter den aktiva karriären gjorde Släggan stora insatser för Kalmar BK som tränare, matchmaker och bingolottoförsäljare. Ingen kunde passera honom utan att köpa en lott och det var för klubben nödvändiga pengar han drog in. Partiell matchlista här.

Jag har ett ett högst personligt minne av den unge Släggan. Som barn tillbringade jag så mycket tid jag bara kunde hos min mormor och morfar. Det var kul för det hände så mycket spännande hos dem. Sträckan till dem var en cykeltur dryga milen lång. På vägen dit måste jag passera ett skrotupplag. Där satt ibland Släggan på ett staket och injagade skräck i de ynglingar, och kanske även små damer, som passerade. Så det gällde att vara ytterst vaksam när man närmade sig skroten. Fyra års skillnad i den åldern, man hade inte en chans! Det hade varit lättare att möta Mike Tyson i vuxen ålder. Jag kommer alltid att minnas Släggan med värme. För er som vill veta mer om Släggan och Kalmar Boxningsklubb så har ni möjlighet här. //CF