Klubbar

På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna. Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. Jag beundrar initiativtagarna till SAK också av ett annat skäl än det rent idrottsliga. År 1905 var Sverige ett land under religiöst tvång. SAK-ungdomarna bröt mot detta. Det var bibeln, psalmboken och katekesen som härskade. Det fick exempelvis vår lands kanske främste nationalekonom erfara. Knut Wicksell (1851-1926) dömdes 1908 till fästning för att ha "lastat och gäckat Guds heliga ord". Sådant kan tyckas tillhöra det förgångna, men idag har naiva och aningslösa politiker stiftat lagar som gör att vi kan dömas...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Branko Mikek (1941-2014)

En av Narva BK:s främsta boxare genom tiderna - Branko Mikek - har gått ur tiden. Han var aktiv under 1960- och 1970-talen. Han "hoppade av", som termen löd, när han var här tillsammans med en jugoslavisk boxningstrupp. Han tävlade även för Visby AIK och Djurgårdens IF innan det blev blå-vitt. Mikek kunde hänga upp fem SM-guld på sin sköld. Därtill mellansvensk mästare. Det blev inga landskamper eftersom han under sin aktiva tid inte var svensk medborgare. Han hade en lång rad publikvänliga fighter under sin karriär, bl.a. mot Kalmar-Släggan Rosén och Enköpings-Tärnblom. Mot en stilboxare som Stig Waltersson hade han dock ingen chans. Det blev fem matcher dem emellan och samtliga plockades hem av Waltersson. Nu finns det all anledning att läsa mer om Branko Mikek och det gör ni lämpligast genom att beställa boken om Narva Boxningsklubb. Det var även tal om proffsövergång, men i det osäkra läge som rådde med svensk proffsboxning, så tjänade Mikek på att stanna kvar inom amatörleden. Partiell, men fyllig, matchlista här. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, Klubbar

Narvajubileum. Javisst, men när...

Enligt Narva BK:s egen historieskrivning grundades klubben den 29 januari 1930. Alla som läst min bok om Narvas historia vet att det inte finns något som styrker påståendet. Inget protokoll, inget dokument, inte minsta tidningsnotis. Det enda vi vet med säkerhet är att Svenska Boxningsförbundet godkände klubben, som då bar namnet Boxningsklubben Narva, den 18 september 1931. Första gången Narva nämns offentligt är en kallelse till träning den 15 september 1931. Kanske bildades klubben i januari 1930, men vad höll de då på med under ett år och nio månader? Det kan knappast ha varit boxning. Vid den här tiden brukade klubbarna regelmässigt skicka sina adepter till match efter blott ett par veckors träning. Redan hösten 1932 höll klubben på att avlida, men de redde ut krisen och fanns fram till 1951 när Narva dog efter ha fört en tynande tillvaro under många år. Pånyttfödelsen tilldrog sig i en förort 1956. Om detta och mycket, mycket annat kan ni läsa i Narva Boxningsklubb. Östermalm tur och retur. 283 sidor gedigen svensk boxningshistoria. Beställ boken via förlaget, i bokhandeln eller genom vilken näthandelssajt som helst. Om klubben nu fyller 85 år och vill fira tilldragelsen - vilket man naturligtvis måste göra - varför detta påvra program? Ett gäng juniorer kan väl inte sägas uppfylla kriteriet för en jubileumsgala. Svagt. Där borde varit ett gäng elitboxare från när och fjärran. Flydda är de dagar då Narva plockade SM-guld och utgjorde halva landslaget... Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Klubbar

KK All Round 80 år

Tidningen Lidköpingsnytt uppmärksammar hemmaklubben KK All Round som den 8 februari fyllde 80 år, men klubben kan söka sitt ursprung bakåt till 1928. Klubbens förste nationella stjärna var svenske mästaren och landslagsmannen Stig Johansson som som gjorde ringarna osäkra på 1950-talet. Stig hade några minnesvärda duster med Stig Sjölin och som marzipanrosen på tårtan ståtar Stig med en seger över Lennart Risberg. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

SM 2015 vs Södermästerskapet 1924

Den 8 maj börjar Svenska mästerskapet i boxning. Det är nummer 96 i ordningen för herrarna och 22 för damerna. Tävlingarna hölls i Tidaholm. Bara en sådan sak! Antalet anmälda ligger på sensationellt och katastrofalt låga nivåer. Deltagarlistorna omfattar innan invägningen 31 damer och 37 herrar. Många av dem rena noviser. Det är snudd på att medaljerna kan utdelas per post till vederbörande. Så slipper man så att säga besväret. Deltagarantalet är lika osynligt som SBF:s styrelse. Förbundets ledning måste vara den svagaste i mannaminne. Nåväl låt oss i stället förflyttas till den tid då boxningen verkligen betydde något. Det har funnits många olika typer av nationella mästerskap genom tiderna, men det här är en av mina favoriter. Antalet klubbar på Södermalm i Stockholm var så stort att "de mindre" kunde hålla ett eget mästerskap. Södermalm, eller Söder, är idag befolkat av en ytterst politiskt korrekt medelklass, som stressar sönder sig i sin iver att omfatta alla de rätta åsikterna inom politik, kultur, musik etc. Att inte tycka rätt innebär omedelbar exkommunicering i den hippa gemenskapen. Annat var det tidigare då Söder var Stockholms proletära hjärta och arbetarna odlade en helt annan och sundare kultur än dagens hipsters. Som en viktig komponent i arbetarkulturen ingick boxning. Den utövades och den följdes med stort intresse. Södermästerskapet utkämpades inför en till trängsel fylld Stora Teatern som låg på Götgatan. Deltagande klubbar var Boxningskamraterna, Criqui Club, Sportklubben Condor, Sportklubben Royal och Sportklubben Standard. Deltagarantalet var i paritet med anmälningarna till årets SM. V.g. notera detta!!! Artikeln från Dagens Nyheter noterar segrarna i det lyckade mästerskapet. Harry "Loppan" Jansson, Erik och Anders Mångelin, Isse Lewin vandrade vidare till svenska mästerskap och landskamper. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox, Klubbar, Turneringar

Hammarby vs Djurgården

Hammarby IF skall ha en eloge för att de försöker återupprätta det gamla fina konceptet med (klubb)galor. Galorna var boxningens ryggrad en gång i tiden, men de ersattes av diverse cuper och turneringar vilket har varit förödande ur publiksynpunkt. Man önskar dock att programinnehållet i årets "Rough House" (vilket namn) hade varit i paritet med klubbens intentioner. Hammarby och Djurgården har mötts en gång tidigare. Det var 1928 och kampen ingick i den s.k. sexklubbserien i Stockholm. Hammarby hade problem med att fylla ut sin åtta och höll på att uteslutas ur serien. Ett öde som drabbade Balder. Matchen slutade med seger för Tiergarten med 11-5 (5,5-2,5). Hur det gick i serien? Jo, Hammarby slutade sist med Djurgården före sig. Segrade gjorde BK Örnen med Boxningsklubben av 28 (BK 28) på silverplats och IF Linnéa på tredje. Hammarby hade en mycket bra period fram till säsongen 1930/31 då de försvann från scenen. I gänget ingick bl.a. bröderna Axel och Gunnar Berggren, Lars Mellström, "Baby" Mattson, Israel Gitliz och Harry Andersson. Hammarby låg sedan i malpåse fram till 1969, en lång törnrosadvala. Klubben återuppstod, dock inte på egen hand utan p.g.a. att de gamla fina klubbarna Sparta och Årsta beslöt lägga ner den självständiga verksamheten. De ansökte om inträde i Hammarby. Det blev snabbt en succé, men därefter har det varit svackor i verksamheten. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Klubbar, Turneringar

Insup...

... så mycket boxningshistoria du kan. Sommaren är en bra tid att förse sig med kunskap om det som en gång skett. Börja exempelvis med boken om Stig Waltersson. En fin och teknisk boxare med massor av meriter som hyllades under amatörtiden, men som fått sitt eftermäle solkat av promotorfirman Bertil Knutsson & Ingemar Johansson eftersom de inte ville ge Stig anständigt gage. "Han säljer inga biljetter", sa de och så ekade det också i pressen bland de journalister som satt i firmans ficka. BK&IJ brukade hellre billiga importer som definitivt inte sålde biljetter. Så logiken i affärsresonemanget var inte helt glasklar. Sedan kan det ju vara värt att veta hur det gick till då Stig spöande Bosse Högberg fem gånger av fem möjliga plus alla andra i den svenska eliten som sammanträffade med Stigs vänster. Fortsätt sedan med boken om Stockholmsklubben Narva. Det är inte bara en bok för inbitna Narvaiter. Tvärtom. En gång i tiden var Narva Sveriges främsta klubb så ni får en stor dos svensk boxningshistoria vid genomläsningen. Där passerar hela den svenska dåtida eliten i någon form under klubbgalor, mästerskap och turneringar. Sedan kan det kanske vara av intresse hur Narva hade det med nazismen en gång i tiden. Inte sant? Plus mycket, mycket mer. Stigs bok köper ni här och Narvahistorien här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Matcher, Klubbar, porträtt

Laterna magica: Den slokande tulpanen

Vi fortsätter serien med märkliga och festliga (nåja!) matchfoton. Nedanstående är fångat under Nybörjarnas 1963 i Eriksdalshallen. Den slokande tulpanen tillhör Narva BK och namnet är Jan Mårtensson. Hans baneman var Gunnar Eriksson från Hallstahammars SK. Bilden är lite symbolisk för nuvarande Narva. Klubben var Sveriges främsta i ett par omgångar. På 1930-talet med bröderna Ågren och under 1980-talet under Lennart Bernströms ledning med bl.a. Stefan Sjöstrand, Vesa Koskela och Håkan Sindemark. 1983 blev Narva t.o.m. bästa klubb efter Sovjetunionen i den finska GeeBeeturneringen. Idag är bedrifterna av mer blygsam art. Klubben skryter främst med sin motionsgympa för pensionärer. Så kan det gå även med de finaste av familjer... Hur det gick för Hallstahammar-Eriksson? Han försvann i påföljande omgång. Om Narvas tidigare bravader kan ni läsa här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Matcher, Foton, Klubbar

På julafton saluterar vi Stockholms Atletklubb

På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna. Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Det är saxat från min bok om Narvas historia. Vill ni läsa mer om hur det en...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Klubbar

Ryska smällare

Det passar väl på nyårsafton! Så det blir en favorit i repris men denna gång med illustration. År 1951 hade Svenska Boxningsförbundet fått ett erbjudande om en landskamp mot Sovjetunionen i Stockholm. SBF tackade nej. De visste att det skulle bli storstryk. Istället var det tre Stockholmsklubbar som grep tillfället – Djurgårdens IF, Stockholms AIF och Narva BK. Den sistnämnda klubben fanns mest på pappret och skulle insomna kort efter ”ryssboxningarna”. Innan Sovjetlaget kom till Stockholm hade de mjukat upp med en 16-0 viktoria mot finska eliten. Efter 2xStockholm blev det matcher i Göteborg, Jönköping och Sandviken. Även Malmö och Östersund var tänkta anhalter men försvann p.g.a. de geografiska avstånden. Intresset för matcherna var på topp och de var förstasidesnyheter i tidningarna. Det beräknas att nästan 20.000 åskådare såg de ryska fenomenen. De olika blå-gula kombinationerna hemförde totalt tre segrar och de kom via Stig Sjölin (Värnamo BK), Rolf Storm (BK Akilles) och Conny Blom (Landala AK). De var vid tidpunkten Sveriges populäraste boxare. Sjölin blev dessutom bortdömd i Jönköping. Storms insats var närmast heroisk. Några dagar innan hade han vunnit i första ronden i en landskamp mot Finland. Från Helsingfors åkte han utan sitt tandskydd så han fick möta sovjeten med oskyddade gaddar. Aj! Ingemar Johansson förlorade i Göteborg. Han hade varit på plats i Stockholm under de två matcherna och blivit blek om nosen. Han ville först inte ställa upp. Det han hade sett av slagmaskinen Algirdas Sjotsikas var tillräckligt. Efter långa övertalningar (och naturligtvis höjt matchhonorar) gick Ingemar med på match. Han klarade sig hyggligt. Januari hade inte varit någon bra månad för Ingemar. Först ingick han i en förstärkt Göteborgskombination som mötte ett lag från engelska armén. Han fick en poängseger där ”rekordvisslingar mottog domslutet”. Någon vecka senare fick han en ny domarseger, lika impopulär den,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Klubbar

Rörliga bilder från landskamp 1937

Erik Ågren, Oskar Ågren, Arne Andersson och Olle Tandberg. Vilket gäng! Här kan ni ta del av dem i en upptagning från landskampen mellan Danmark och Sverige. Den gick i Forum Köpenhamn den 12 februari 1937 och blev en dyster affär för de blå-gula. "Stor dansk Boksesejr" och förlust med 6-2. Endast Jerka Ågren och Olle Tandberg gjorde sin plikt. Det fanns sjutusen (ja, ni läste rätt - 7.000) på läktarna. Kavalkaden inleds med Jerka Ågren som knockar Urban Lundberg i andra. Sedan följer broder Oscar som inte rår på den danske stjärnan Gerhard Pedersen som bl.a. hade ett OS-brons på meritlistan. Pedersen kom senare att tävla för BK Kelly och BK 30 i Motala. Därpå kommer unika bilder på Arne Andersson som skulle möta ett tragiskt öde i de amerikanska proffsringarna. Han blev hårt exploaterad och avled under match 1941. Sist ut är en av Sveriges främsta amatörboxare genom tiderna - Olle Tandberg. Länk till landskampen och övriga deltagare här. Notera att halva landslaget kom från Narva BK. På den tiden en storklubb, nu är formatet som bekant blygsamt. För den som vill läsa om Narvas öden finns min bok om klubben Östermalm tur och retur. Den innehåller oerhört mycket svensk boxningshistoria. Känner ni till serieboxningarna på 1930-talet, att Narva försvann mot slutet av 1940-talet eller att juggen Branko Mikek var Narvas förste SM-guldmedaljör efter återuppståndelsen? //CF Tack till Carl Falkenberg som tipsade om länken till Dansk kulturarv.
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Matcher, Landskamper, Klubbar, Filmupptagningar, Nostalgi

257 startböcker...

Japp, ni läste rätt. Det var det antal startböcker som Djurgårdens IF överlämnade till mig igår f.v.b. till databasen. Det tackar jag innerligt för. Gamla anrika Tiergarten har på många olika sätt visat att de vårdar, värderar och är stolt över sin historia. Heder åt dem för detta. Det finns alldeles för många boxningsklubbar som saknar känsla för sitt ursprung och sin historia. Följ inte deras exempel, gör istället som Djurgårdens IF. Låt era boxares matcher dokumenteras här på RINGSIDE. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Klubbar, Turneringar

Ytterligare 130 startböcker till databasen

Denna afton kom böckerna från Stockholms AIF och det tackar jag hjärtligt för. AIF är en av våra äldsta fortfarande aktiva klubbar med ursprung i den arbetaridrottsrörelse som växte fram under 1920-talet. Så klubben har en lång historia att vårda och förvalta. Ett utmärkt sätt att låta sina boxare leva vidare är att placera dem i databasen på RINGSIDE. En av startböckerna innehöll Paolo Robertos matcher. Det brukar debatteras hur många amatörmatcher han egentligen gjorde. Svaret finns här på RINGSIDE. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Klubbar, Turneringar

Laterna Magica: Floyd hos Djurgården

Floyd Patterson var oerhört populär i Sverige. Han var världsmästare, på den tid då det bara fanns en dylik i varje viktklass, i två omgångar - 1956-1959 och 1960-1962. Första gången avsatt av Ingemar Johansson och andra av Charles "Sonny" Liston. År 1965 då fotot nedan är taget hade han siktet inställt på dåvarande mästaren Muhammad Ali. Som uppmjukning skulle det bli en kamp mot den enkle Texasbon Tod Herring på Johanneshov i Stockholm. En del av förberedelserna gick i Djurgårdens klassiska bankpalats på Pontonjärsgatan. Naturligtvis tilldrog sig detta stort intresse. På bilden återfinns åtskilligt med boxningshistoria. Där syns stående från vänster: En delvis skymd John Fuller (tidigare aktiv, här tränare), okänd, Bo Grebbert (svensk mästare och juniormästare), Jan Hjert, okänd, Floyd, Henry Lahtinen, Carl-Åke Palm (SM- och JSM-Silver), Göran Nord (Nybörjar- och JSM-Silver), Teofil Pollex (Polsk och 3x svensk mästare, senare professionell). Sittande från vänster: Tre stycken okända, Ove Ljungkvist (svensk mästare, junior- och SM-Silver), Bo Stockhaus, Hans Pincoffs (4x Svensk mästare, Nordiskt Guld och mycket mer). Om någon minns Floyds besök i Stockholm - kontakta mig. Stort tack Göran Nord för det fina fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Klubbar, Nostalgi

Tips: Boxning på museum

Det är inte ofta boxning presenteras i museimiljö, men gör ett besök i Köping och dess museum och ta del av den pugilistiska härligheten. Lördagen den 15 oktober 2016 klockan 13.00 öppnas utställningen om BK Köpings och dess föregångares historia. Den kallas Slagkraft - vänskap, matcher och minnen. Invigningstalaren blir den den tidigare boxaren i BK Köping Sune Hedenström. På Svt.se Västmanland återfinns ett reportage om utställningen och en inspelad intervju med Hedenström. BK Köping hade sin blomstringsperiod vid mitten av 1960-talet, då ett flertal landslagsmän och svenska mästare tävlade för klubben, bland dem Kjell Fredriksson, Hans Pincoffs, Teofil Pollex, Rolf Paulsson, Sören Eriksson, Janis Osis och Rolf Risberg. De var inga egna produkter utan lockades till klubben av olika skäl. Ni får fler namn om ni söker på BK Köping i sökfältet på denna sida. Ingen panik om ni inte hinner till invigningstalet. Utställningsperioden är generös, den är öppen t.o.m. 8 januari 2017. Därtill är det fri entré. Vi kanske träffas på Östra Långgatan 37 framöver...

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Filmupptagningar, Nostalgi, Kultur

Fint foto på Thörner

Efter sin karriär blev Thörner Åhsman en engagerad tränare för Hisingens BK i Göteborg. Drillen gick i källaren på Vårväderstorget och under honom kom det fram ett helt gäng talanger med namn som Tommy Snare, bröderna Pramås, Roland Ericsson, Steve Stömblad, Peter Nyman, Peter Hagby och Jack Johnsén. Thörner satte inte sitt namn under startboksansökan för vem som helst. Boxaren in spe fick först bevisa att han var vältränad och hade mod inför de uppgifter som väntade. Fotot nedan visar en engagerad Thörner som sekond för Jan Rosén. Stort tack till Jan för den inskickade bidraget som också bifogade följande kommentar: Han var en fantastisk tränare och ledare, och en människa med sunda grundläggande värderingar som skapade en atmosfär som fostrade oss alla i en god anda av kamratskap och respekt. Thörner hade alltid hade en historia att berätta, dom tog aldrig slut.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, porträtt, Foton

SBF:s rankingsystem eller bristen på dylikt...

Att upprätta en rankinglista över de främsta boxarna är en grannlaga uppgift. Den är en viktig konsumentupplysning för såväl aktiva som för ledare och tränare. Det behöver väl inte tilläggas att den/de som hanterar rankingen måste vara kompetent folk.

För att en ranking inte skall bli helt godtycklig krävs kriterier för densamma. Den måste baseras på kvalitén på motståndet och hur aktiv boxaren varit. För att ta ett övertydligt exempel. Ett OS-guld ger åtskilliga rankingpoäng, en direktfinal i någon lokal cup och liknade, ger få poäng. Inbördes möten måste väga tungt. Minns den förfärliga uttagningen av Agnes Alexiusson trots att hon förlorat fem gånger av fem möjliga mot sin främsta rival Ida Lundblad. Den boxare som inte tävlat på tre månader borde betraktas som inaktiv och därmed strykas ur rullorna.

Nu har SBF i all sin vishet tilldelat Jan ”Raggarn” Eliasson, Lider Máximo från TiFa BC i Tidaholm, detta uppdrag. Man undrar varför? SBF kan väl gå vidare och utse honom till kassör också?! Han har ju gett prov på åtskillig ekonomisk fingerfärdighet genom åren. Nåväl, låt oss betrakta hans decemberranking.

Herrar 52 kg: De två som rankas borde betraktas som inaktiva. Det är länge sedan någon av dem gick en match så klassen skulle ha strukits.

56 kg: En riktigt svag klass. De två första har långa förlustrader mot tämligen beskedligt motstånd. Sedan följer det verkliga haveriet. Ett riktigt lågvattenmärke. Tre stycken 0-matchare innehar platserna 3-4-5. En av dessa ”nollor” tillhör TiFa. Varför inte lägga in några diplomare också? De är med största säkerhet bättre än de tre som nu ockuperar platserna. En boxare som återfinns på plats tre kan anses mogen för tuffa internationella uppdrag. Trean i 64 tilldelas ju landslagsuppdrag. Den nu utpekade trean - vad skulle han göra på Ahmet Cömert cup?

60 kg: Där ser det lite...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, DDD, Så det kan bli

Julafton - Stockholms Atletklubb - Boxning

På julafton hyllar vi Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Det är saxat från min bok om Narvas historia. Vill...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Klubbar, Nostalgi

Inför SBF:s årsmöte

Svenska Boxningsförbundet är en organisation som befinner sig i upplösning. Alla gör som de vill och det är ett gäng informella ledare som egentligen styr bakåtsträvandet. Den som blir vald till ordförande på kommande årsmöte borde anmäla SBF till Kampsportdelegationen för en genomlysning av den egna organisationen. Ett slags boxningens motsvarighet till Lex Maria om ni så vill. Det förekommer nämligen så mycket skit inom svensk amatörboxning att man kan bli mörkrädd. Är det verkligen någon som tror att alla startböcker är korrekta? Är det verkligen någon som tror att alla matcher blir införda i startböckerna? Är det verkligen någon som tror att det finns läkare vid alla tävlingar? Är det verkligen någon som tror att alla boxare blir läkarundersökta? Är det verkligen någon som tror att samtliga domare som innehar bok har gått alla de kurser som krävs? Är det verkligen någon som tror att det inte förekommer fusk med statliga och kommunala bidrag i olika former? Är det verkligen någon om tror att alla ledare är ”rena”? Listan är deprimerande, men kan göras betydligt längre…

Ekonomin är i ruiner. Det är inte så konstigt. Sporten är liten och vilken sponsor vill satsa en spänn på en sport som är så nersolkad som boxningen? För de vanligaste företagen som brukar sponsra idrott är boxning intimt förknippad med kriminalitet och de har inte så fel. Vilken hedervärd medborgare vill synas i dylika sammanhang. Naturligtvis ingen. Därmed blir det också noll kronor i kassan. Den nye ordföranden måste ta krafttag för att skapa en bättre intern kultur. Ett första steg är att utfasa en mängd dåliga ledare och normsättare. Det finns för mycket inavel i organisationen som varit med alldeles för länge och som styr och ställer efter eget behag.

Ekonomin borde vara prio ett, men ingen av ordförandekandidaterna har presenterat...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Värdet av en fin klippbok...

Som boxningshistoriker blir man glad varje gång någon skickar in en anhörigs klippbok. Dessvärre brukar gamla foton och tidningsurklipp kastas. Oftast är det barnbarnen som är de stora syndarna. Boxarens barn behöll materialet i en kartong som med tiden hamnade på vinden för att sedan hamna i spotunnan då barnbarnen tog hand om kvarlåtenskapen. Vad farfar/morfar gjort en gång i tiden tycktes helt ointressant. På så sätt har den ena pusselbiten efter den andra försvunnit i kartläggningen av den svenska boxningshistorien.
Det värsta exemplet på förlorat material jag känner till avser vår första proffsboxare Hjalmar Olsson, som i USA fightades under namnet Jack Cambell på 1880-talet. Han tillhöre bare-knuckle eran vilken gör honom nära nog unik för svenskt vidkommande. När han återkom till Sverige på senhösten 1919 medförde han enligt Idrottsbladet en "tjock bok med urklipp om sina boxningsmatcher". Denna bok skulle inte enbart varit av intresse för svensk idrottshistoria, utan och för amerikanska boxningshistoriker. Vad hände med klippboken? Jo, Hjalmar avled som ensamstående ute i den östgötska skärgården. En avlägsen kvinnlig släkting tog hand om en del lösöre och däri ingick klippboken. Efter några år dristade hon sig att öppna den. Hon var dessvärre religiös och fann materialet stötande och osedligt. Där återfanns inte bara boxningsrelaterat material utan även foton på galanta damer. Så ut åkte hela härligheten...
Jag har försökt att rekonstruera han karriär i en liten skrift om hans liv. Den återfinns här.

Därför är det extra trevligt när någon verkligen har bevarat och vårdat sin fars material. Reinhold "Chico" Jonsson (1947-2017) hette en boxare som var aktiv under 1960-talet och en bit in på 1970-talet. Hans arbete medförde en nomadiserande tillvaro så han tillhörde ett flertal klubbar i olika väderstreck, som Halmstads AIS, BK Älgen (Östersund), BK Tälje (Södertälje) och Vänersborgs BK. Han blev...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher, porträtt, Foton, Nostalgi

Reinholds klippbok pånytt

Det uppstod olyckligtvis något slags länkfel till den fina klippboken över Reinhold Jonssons karriär. Se föregående artikel - "Värdet av en fin klippbok...". Där återfinns mycket fint boxningsmaterial, så ta del och njut via denna länk.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher, porträtt, Foton, Nostalgi

Ranking per 2017-11-06

Boxningsverige efterlyser en ranking över sina boxare. Detta är en uppgift för Svenska Boxningsförbundet att uppställa en sådan, men därifrån är det tyst i detta viktiga ärende. Därför har undertecknade åtagit sig att upprätta en sådan över förbundets aktiva boxare klass-för-klass.
En ranking är inte bara en slags kvalitétstämpel, den är också ett incitament för de aktiva att försöka hamna högre på stegen.

Villkoren som vi har satt upp är att de som rankas ska ha licens för säsongen 2017/2018.

De skall ha gått matcher under innevarande säsong, med start 1 juli 2017, men med visst beaktande av SM-resultaten.
Rankingen bygger på kända resultat.

Våra kriterier har varit följande.
* Klass på motståndet
* Inbördes möten
* Tävlingsflit

49 kg: Inga rankade

52 kg: 1. Mohammed Darvishi, Djurgårdens IF (J) 2. Simon O Gabrielsson, IF Linnéa (U) 3. Noah Nordby, Kalmar BK (U) 4. Fred Wibom, IF Linnéa (U) 5. Yodkwan Idh, Vaggeryds BK (U).

56 kg: 1. Sarwar Selar, IF Göteborg Team Box 2. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK (J) 3. Timor Hassani, Morgongåva BK (U) 4. Hussein Mohammadi, Morgongåva BK (J) 5. Hasrat Asatryan, Guldstadens BK (J).

60 kg: 1.Yosufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Paolo Magui, BK Ringen 4. Biniam Tesfagabr, Eskilstuna BK 5. Hampus Broman, BS Tor (U) 6. Neil Ibrahim, Upsala IF (J) 7. Mohammed El-Zein, GAK Enighet (U) 8. Seleban Hussein, Angered BC (J).

64 kg: 1. Yohannes Berhane, IF Linnéa 2. Emil Harrysson, BK Falken 3. Roberto Bengtsson, Vaggeryds BK (J) 4. Emil Stor, Hallstahammars KF 5. Rasmus Broman, BS Tor 6. Abdou Gherbi, Malmö BC 7. Johari Duishvili, Helge IF 8. Andreas Palm, IF Linnéa (J) 9. Hilal Saleh, Angered BC 10. Peter Ahlberg, Skoftebyns...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Ranking

Djurgårdens IF Boxning 100 år (eller lite till)...

Idag är dags att putsa lackskorna och damma av chapeau-claquen. Djurgårdens pugilistiska garde firar 100 år av verksamhet. Vilket är något vi alla kan imponeras av. Klubben hade dock farit i farten några år tidigare, men låt oss inte vara petiga en dag som denna. Två Stockholmsklubbar är Sveriges äldsta och fortfarande existerande. Den andra är ärkerivalen IF Linnéa. Deras derbyn tilldrog sig stort intresse och gav upphov till åtskillig trycksvärta. Djurgårdens IF är unikt på så sätt att de medverkade till bildande av Svenska Boxningsförbundet i två omgångar. De var med om det första kortlivade försöket 1913 och de bidrog till grundandet av SBF 1919. Redan 1920 på det första svenska mästerskapet hemförde klubben en guldmedalj och det skulle bli fler. Den senaste kom 2015. Om jag räknat rätt har det blivit sammanlagt 94 SM-guld för herrarna och 5 för damerna på seniornivå.
Nedan ett foto på klubben främsta boxare genom tiderna - Olle Tandberg. Här tillsammans med sin tränare Gurra Bergman. Olle får stå som som symbol för klubben (han var urdjurgårdare till börden) och som en länk mellan den äldre och nyare eran inom sporten.
Vi lyfter samfällt ett glas skumpa av märket Krug Grande Cuvéé och hurrar fyrstämmigt för jubilaren.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Julafton tillhör Stockholms Atletklubb

På julafton framför vi vår sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms Atletklubb är slutsåld,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Nostalgi

Ranking per 2017-12-31

Här kommer utlovad decemberranking.
Den baseras på kända resultat och den enskilde boxaren av värderats enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Den som inte tävlar under given period sjunker som en gråsten för att helt avföras om inaktiviteten håller i sig. En del på RINGSIDE har även efterfrågat en ranking för damerna. En sådan kommer efter Golden Girl. I dagens läge finns det för få aktiva och de matchar alltför sällan. Ettorna är inga problem att utse, men de övriga...

49:
1. Fred Wibom, IF Linnéa (u) 2. Arnas Gerikas, Morgongåva (u)

52:
1. Dino Martinovic, BK Tiger (u) 2. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 3. Simon O Gabrielsson, IF Linnéa (u) 4. Mahmoud Moussa, GAK Enighet (u) 5. Yodkwan Idh, Vaggeryds BK (u).

56:
1. Sarvar Selar, IF Göteborg Team Box 2. Shabir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 3. Muhammed Qahir Qasimi, Redbergslids BK 4. Mohamed Darvishi, Djurgårdens IF (j) 5. Artur Asatryan, Guldstadens BK 6. Daniyal Sayed, Malmö BK (u) 7. Muzamill Akbari, Vänersborgs BK (u) 8. Kevin Scott, Morgongåva BK (u) 9. Hussein Mohammadi, Morgongåva BK (j). 10. Mohammad Ali Yazdani, Karlskrona BK (u).

60:
1. Yousufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohamed Abdulrahim, Malmö BC 3. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 4. Hampus Broman, BS Tor 5. Paolo Magui, BK Ringen 6. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 7. Javed Yunose, Skoftebyns AIS (u) 8. Mohammed El-Zein, GAK Enighet (u) 9. Munir Afshar, Skene AK (j) 10. Seleban Hussein, Angered BC.

64:
1. Yohannes Berhane, IF Linnéa 2. Emil Harrysson, BK Falken 3. Billy Liljekvist, IF Göteborg Team Box (j) 4. Roberto Bengtsson, Vaggeryd BK (j) 5.Emil Stor Hallstahammar KF 6. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (u) 7. Rasmus Broman, BS Tor 8. Naseer Haidari, Hammarby IF 9. Abdou Gherbi,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Ranking

Ranking herrar - 2018-04-10

På fortsatt begäran ny herranking. Den baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De som blir lidande är de(ras) aktiva. Så skärpning på den punkten.

49 kg

1. Fred Wibom, IF Linnéa (j)

2. Arnas Gerikas, Morgongåva BK (u)

52 kg

1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u)

2. Dino Martinovic, BK Tiger (u)

3. Simon O Gabrielsson, IF Linnéa (j)

56 kg

1. Sarwar Selar, IF Göteborg Team Box

2. Shabir Hosseini, Djurgårdens IF (j)

3. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK

4. Mohammad Darvishi, Djurgårdens IF

5. Kevin Scott, Morgongåva BK (u)

6. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u)

7. Hasrat Asatryan, Guldstaden BK (j)

8. Daniyal Syed, KFUM Fight Zone (j)

9. Noah Nordby, Kalmar BK (u)

10. Lamin Bojang, IF Göteborg Team Box (u)

60 kg

1. Yousufi Hassan Ali, Hammarby IF

2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC

3. Biniam Tesfagabr, Eskilstuna BK

4. Nebil Ibrahim, Uppsala IF (j)

5. Hampus Broman, BS Tor (j)

6. Muzammil Akbari, Vänersborg BK (j)

7. Artur Asatryan, Guldstadens BK

8. Paolo Magui, BK Ringen

9. Javed Yunose, Skoftebyns AIS (u)

10. Syed Abdollah Hosseini, Umeå BK

64 kg

1. Yohannes Berhane, IF Linnéa

2. Emil Harrysson, BK Falken

3. Billy Liljekvist, IF Göteborg Team Box

4. Emil Stor, Hallstahammar KF

5. Roberto Bengtsson, Halmstad BS

6. Peter Ahlberg, Skoftebyn AIS (j)

7. Hilal Saleh, Redbergslids BK

69 kg

1. Adolpe...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking

SBF vinglar vidare...

Inom Svenska Boxningsförbundet är det rena svängdörren till ordförandestolen.
I år blev det ett nytt namn igen. Ett skifte var av nöden eftersom den avgående styrelsen torde ha varit den sämsta någonsin i SBF:s historia (och det säger inte lite). Förbundets medlemmar måste vara en suicidal skara. Under förra årsmötet hade de en möjlighet att välja en duglig kraft som kom utifrån, men vad gör delegaterna? Med öppna ögon utsåg de en totalt inkompetent figur och han har drivit förbundet som ett slags familjeföretag. Den ena utnämnigen efter den andra gick till sina vänner. Det kallas nepotism. Den värsta utnämningen av dem alla var posten som Generalsekreterare. Det är ett uppdrag som kräver stor skicklighet och finess inom många områden, och som på många sätt är viktigare än ordförandeposten. Något anställningsförfarande ansågs inte aktuellt. Utnämningen skedde likt en feodal förläning och gick till en komplett odugling från vänskapskretsen. SBF får skörda det man en gång sått...

Svensk boxning är illa ute. Kass ekonomi. Det är naturligtvis inget företag som vill bli förknippat med en solkig organisation som SBF. Få aktiva och vad värre är, avsaknad av såväl boxare som tränare som håller internationellt. Därtill ständiga interna bråk och strider där anmälningarna haglar åt alla håll. Och alldeles för många olämpliga personer har inflytande över verksamheten.

Svensk boxning är i behov av total helrenovering från topp till botten. Svensk boxning behöver nya friska krafter och de ska rekryteras externt från politik, finans, reklam, jurist- och annan näringsverksamhet. Personer som inte är uppfödda i ankdammen. Krafter som kan komma med kreativa lösningar. Begåvningar som kan tänka utanför boxen och som förmår produktutveckla verksamheten. Ett ledarskap som förmår att göra sporten rumsren igen.

Jag betvivlar är den nya styrelsen är vuxna uppgiften. Den nya styrelsen är visserligen bättre än...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, SBF

Malmö 1985

Idag stiger vi in i något som tillhör en svunnen epok, även om det inte är så länge sedan. Ett nordiskt träningsläger pågår i Malmö Boxningssällskaps lokal på Snapperupsvägen. Året skrivs till 1985. På fotot syns åtskilliga nationella mästare från Danmark, Finland och Sverige. Flera av dem sökte sig sedan ut på den knaggliga proffsvägen. Bland dem märks Niels H Madsen, Jukka Järvinen, Jan Nyholm och Larry Moritz. Bland övriga aktiva ser vi exempelvis Göran Månsson och Sandor Gaspar.

Fredrik Friberg skickade fotot som gör att vi inte glömmer gamla kämpar. //CF

PS En petitess, men den danska klubben som anges heter SIK Fight...

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Foton, Nostalgi

Svenska Floyd - BK Örnen - bröderna Andersson - röjdykning

Häromveckan visades komedin Svenska Floyd på TV1. Det är en hejdlös historia från 1961 som utspelas i boxningsmiljö och bygger på en pjäs med samma namn. Den svenska utmanaren Flosse, alias Svenska Floyd, står inför sin livs viktigaste match - den mot Jack ”Killer” Jonson. Flosse är träningsovillig och har mest tid och ögon för Lill-Babs, som redan då var en fullfjädrad artist. Till råga på allt smyger amerikanska gangsters runt träningscampen i Italien. De vill till varje pris förhindra matchen.
Huvudrollen innehas av den vid tiden oerhört populäre Carl-Gustaf Lindstedt. Killer Jonson spelas av en tungviktare från Örnen, Ulf Andersson. Ulf har faktiskt en dubbelroll i filmen. Han är också en av Flosses sparringar som blir rejält knockad och gör en elegant baklängesvolt över ringen och in i repen (se artikel nedan). Ulf var även stand in för Lindstedt i filmerna En nolla för mycket (1962) och Hemligheten (1990). Därtill var han stuntman till Lindstedt i Bo Widebergs Mannen på taket (1976) i den berömda scenen där han klättrade på utsidan av väggen före gripandet av gärningsmannen.
Ulf var inte vem om helst. Han kunde vid tidpunkten för inspelningen titulera sig dubbel svensk mästare, landslagsman, mellansvensk mästare, distriktsmästare, juniormästare och nybörjarmästare. Därtill var han känd som sparringpartner till Lennart Risberg och Lars-Olof Norling. Ulf skapade redan från början rubriker. Hans snabba knockouter under Nybörjarnas och senare juniormästerskapen gav eko i pressen. En blond reslig tungviktare var, och är, guld värd. Sin främste rival hade han i GAK Enighets Kjell Andersson. De möttes i ett antal publikvänliga fighter.
Ulf hade redan sett världen innan han hamnade i Örnens lokaler. Han hade bl.a. hunnit med att bli akterseglad i sydostasien. Ulf hade en yngre bror, Leif, som också slog igenom på Nybörjarnas (se artikel nedan). Det var en...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, porträtt, Foton

Saknar du dina matcher på RINGSIDE?

Det finns drygt 52 000 matcher införda på RINGSIDE. Det är naturligtvis inte tillräckligt för att spegla det som en gång varit, men databasen växer för varje dag. Hjälper ni till går det fortare.

Det händer ibland att aktiva eller f.d. aktiva hör av sig och är irriterade över att deras matchlistor inte är kompletta. Ingenting kan väl vara enklare att åtgärda. Till dig som är aktiv. Klaga inte på mig, rikta irritationen åt rätt håll. Vänd dig till din klubb och se till att den rapporterar dina matcher. Jag knappar in resultat när jag erhåller dem.

Sedan finns det en annan kategori som jämrar sig. De tillhör påfallande ofta gruppen misslyckade (f.d.) proffsboxare som känner sig kränkta över att det saknas matcher. Varför gnälla? Scanna av era startböcker och skicka innehållet till mig så noterar jag matcherna.

Jag påpekar ännu en gång. Jag följer inte enskilda boxare - jag registrerar galor/tävlingar/mästerskap. Jag sveper i tid och rum över den svenska boxningshistorien från dess begynnelse fram till idag, jag rör mig från söder till norr och från öster till väster.

Men. Och detta är ett viktigt undantag. När jag får en startbok i min hand eller en kopia på den så noterar jag per omgående vad som står i den. De som skickar in sin gamla startbok hamnar så att säga i en gräddfil. De som inte förser mig med material får vänta... och kanske vänta länge...

Tips - läs Förklaringar.

I övrigt stort innerligt tack till alla er, och ni är många, som bidrar med resultat, foton och information. Tillsammans skapar vi den svenska boxningshistorien.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Matcher

SAK äger julafton

Årets första ranking - 2019-04-10

På begäran. Var så goda. Årets första ranking.
Rankingen baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva. Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem. Tyvärr tävlas det för lite på seniornivån.

49/50: Ingen rankad

52/54: 1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u) 2. Gigi Zardiasbrills, Antares BK (u) 3. Leon Kalyun, Angered BC (u).

56/57: 1. Arsalan Dastparvar, Narva BK 2. Erduan Berisha, KFUM Linköping 3. Daniyal Syed, Redline (j) 4. Muzammil Akbari, IF Linnéa (j) 5. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u) 6. Noah Nordby, Kalmar BK (j) 7. Dino Martinovic, BK Tigern (j) 8. Clay Jayson (tidigare som Klas Jansson), KFUM Linköping 9. Hasrat Asatryan, Guldstadens BK 10. Abel Michael, Upsala IF (j).

60: 1. Yusufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Nebil Ibrahim, Upsala IF 4. Paolo Magui, BK Ringen. 5. Kevin Scott, Upsala IF (j) 6. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 7. Muhammed Ali Yousefi, BK Viljan 8. Manzoor Ashna, Gripen BK 9. Ali Qawir, Allstars TC 10. Schain Amoer, Kalmar BK.

64: 1. Emil Harrysson, BK Falken 2. Yohannes Berhane, BK Dalen 3. Hampus Broman BS Tor (j) 4. Roberto Bengtsson, Halmstads BS 5. Emil Stor, Hallstahammar KF 6. Milad Mazdak, TiFa BC 7. Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF (j) 8. Toni Nohra, Vänersborg BK 9. Andreas Palm, IF Linnéa 10. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (j).

69: 1. Billy Liljekvist, Bulldog TC 2. Adolphe Sylva, Halmstads BS 3. Adel Belalia, Djurgårdens IF 4. Yousef Adou, Redbergslids BK 5. Nassir Elvaz, Guldstadens BK (j) 6. Ferdous Sahar, Stockholms AIF 7. Mohammed Al-Maliki, KFUM Fight...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking

Eskilstuna BK - 100 år

Det är inte bara Svenska Boxningsförbundet som fyller 100 år. Det gör även Eskilstuna BK. Det är en anmärkningsvärd bedrift. Det finns bara tre ännu existerande klubbar som är äldre. EBK var samtida med numera bortglömda storheter som Stockholmsklubbarna Akademiska IF, BK Amatör och BK Pugilist, Gefle IF och BK Viking (Nynäshamn).
I Eskilstuna kunde man träna boxning redan i början av 1910-talet vilket är ganska anmärkningsvärt. Vid den tidpunkten fanns det egentligen bara organiserad utövning i Stockholm, men med periodvisa inslag av aktiviteter i Skåne, Göteborg och Dalarna. Det dröjde dock till den 5 maj 1919 innan Eskilstuna BK (EBK) bildades. Klubben hade redan från början en idog tävlingsverksamhet och EBK belönades direkt med ett guld på det första svenska mästerskapet 1920. Klubben bidrog med hela fem boxare av sammanlagt 56 på mästerskapet och Alvar Carlén knep SM-tecknet i weltervikt. Under 1930-talets början fick EBK en lokal konkurrent i form av BK Celtic.
På 1940-talet var Einar Sjöberg det stora namnet som decenniet därefter övertogs av hans son Eje Sjöberg. Från 1960-talet noteras pugs som schweizaren Heinz Stücki, de norskfödda bröderna Tor och Ernst Mathisen. De var uppe i SM-finalen i tungvikt 1966 och hade på bröders vis gjort upp innan vem som skulle vinna. Ej heller att förglömma Rolf Karlsson och den tyskfödde Gert Mielke från skarven 1960/70-talet. Därefter har det väl inte gnistrat på samma vis om EBK. Det har blivit några junior- och ungdomsmästare som bäst plus ett SM-silver för Pezhman Seifkhani år 2008.
Skriv in Eskilstuna BK i sökfönstret så får ni ta del av åtskilla EBK-are och deras prestationer i ringen genom åren.

Så vi lyfter på mössan och utbrister i ett kollektivt GRATTIS till klubben som går in i sitt andra sekel.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi

Boxarna satte Häljarp på kartan

Nedanstående är en artikel som tidigare varit införd i Folk och Bygd (Landskrona). Den är författad av boxningsentusiasten Bengt Nilsson som också ingår i tidskriftens redaktion. Intresset för boxning fick Bengt från tiden för Ingemar Johanssons första kamp om Europamästerskapet. Som hängiven läsare av Edwin Ahlqvists Rekord-Magasinet stimulerades intresset för boxningen. Jag tackar Bengt för den fina artikeln om hur det kunde gå till på lokal nivå. Vi behöver fler av denna typ av minnesanteckningar från den svenska boxningens historia. Texten återges här lätt redigerad.

---

PUTTA UT HAN!

Ropet, som överröstade stimmet i den fullpackade Eriksdalhallen i Stockholm, kom från Gert-Arne Hanssons ringhörna och den som skrek var sekonden Gunnar Nilsson. Året var 1963 och Gert-Arne hade blivit lottad mot mellanviktklassens favorit redan i första matchen i Svenska Nybörjarmästerskapet. Kämparna var inne i sista rondens minut och favoriten hade en betryggande ledning. För Häljarp AIS muskulöse smedlärling återstod nu endast möjligheten att knocka sin motståndare.
– Han hängde med ryggen mot repen totalt slutkörd. Problemet var att jag, som i min tur hängde på honom, var lika färdig och inte orkade lyfta händerna för att lyda Gunnars uppmaning. Det slutade med poängförlust, men jag måste ändå ha gått hårt åt min motståndare, för han bröt turneringen och visade sig inte mer i hallen. Gert-Arne var en av många Häljarpspågar som försökte sig på en boxningskarriär i sextiotalets början.

Inspirerade av Ingemar Johanssons framgångar träffades ett gäng grabbar midsommardagen 1962 på byns utedansbana för att träna boxning. Den och byns kiosk var belägen där vi idag återfinner Tallskolan. Det lilla sömniga samhället stod inför en enorm utbyggnad. Under decenniets tre första är byggdes 350 villor. Både tallskog och sparrisfält förvandlades i rask takt till villatomter.

Vid en träning kom Gunnar Nilsson i ett ärende till kiosken och fick se pågarna...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Klubbnålar, Nostalgi, Kultur

Klubbar man minns - men som inte finns (del I)

Dags att ta fram näsduken och torka nostalgitåren för hädangångna boxningsklubbar.

Atletklubben Atlas (Göteborg), Atletklubben Thor (Lund), Akademiska Boxningsklubben Academia (Stockholm), Bagarmossens SK, Björketorps Atletklubb, BK 1931 (Sikås), BK 1935 Wifstavarf, BK Celtic (Eskilstuna), BK Björnen (Helsingborg), BK Granit (Skillingaryd), BK Ingo (Skärblacka), BK Kalule (Göteborg), BK Kamraterna (Kalmar), BK Nordstjernan (Boden), BK Limo (Norrköping), BK Sparta (Stockholm), Boxningssällskapet Brio (Landskrona), Frölunda BK (Göteborg), General Motors Nordiska IF (Stockholm), Gällivare Sportklubb, Göteborgs BK, Haga Atletklubb (Göteborg).

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Klubbar man minns - men som inte finns (del III)

Björlanda BK (Göteborg), BK Höjden (Stockholm), BK Jaguaren (Göteborg), BK Killingen (Kil), BK Träffen (Tärnsjö), Finspångs AIK, IK Amatören (Halmstad), IK Sirius (Uppsala), IK Sparta (Malmö), Kvarnby IK (Malmö), Ockelbo IF, Pukebergs BK, SK Condor (Stockholm), Skuru IK (Nacka), Saltsjöbadens IF, Skövde AIK, Sundsvalls GIF, Uppsala Fighters BK, Vimmerby BK, Örnsköldsviks SK.

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Klubbar man minns - men som inte finns (del II)

BK Amatör (Stockholm), BK Amatör (Trelleborg), BK Stjärnan (Kinna), BK Vicenten (Avesta), Degerfors BK, Gefle IF (Gävle), Hallstahammars Sportklubb, Hofors AIF, IF SAAB (Trollhättan), IFK Bofors, IK Atle (Karlskrona), IK Balder (Stockholm), Kramfors IF, Kumla BK, Landala Atletklubb (Göteborg), Lindås BK, Lucksta IF, Nybro BK, Olskrokens Atletklubb (Göteborg).

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Klubbar man minns - men som inte finns (del IV)

Anderstorps BK, Bidalite BK (Torsås), BK Eken (Arlöv), BK Stjärnsmällen (Arvidsjaur), BK Viking (Nynäshamn), BK 72 (Göteborg), Bro IK, Dynamo Box (Kungsbacka), Enköpings Boxarklubb, Flottans IF (Karlskrona), Hedemora BK, Huskvarna Atlet- och Boxarklubb, IF SAAB (Linköping), IFK Lidingö, Orsa Allmänna Boxningsklubb, Solna BK, Stockholms Frigymnasters BK, Svaneholm-Viskafors IF, Södertälje Boxningssällskap, Trollhättans BK, Visby AIK.

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Med Örnar i Norrland

Låt oss glömma fiaskot i Dam-VM och i stället följa med BK Örnen till Norrland på turné.
Sommaren 1942 packade den legendariske Örnentränaren Gustaf Martinsson trunken och styrde resan mot Boden, Kiruna, Malmberget och Skellefteå. Det skulle bli en blandning av matcher och uppvisningar, samt spridandet av lite ljus och pugilistisk lärdom bland de norrländska klubbarna. Örntruppen bestod av de kända namnen Börje Wretman (svensk mästare och landslagsboxare), Gösta Pettersson (svensk mästare och landslagsboxare) och Börje Hansson (svensk mästare och landslagsboxare). De hade sällskap med de mindre kända Ragnar Frank och Rune Andersson. På turnén återfanns också Allan Hansson från Landala AK.

I Boden blev det pampigt så det förslog. I 19:s musikkår hälsade välkommen på bandyvallen. Militära hälsningar övrbringades innan slagväxlingarna kunde börja. Av de bättre boxarna fick endast Börje Hansson och Börje Wretman matcher. Däremot var hela truppen igång i Kiruna där motstånd kunde uppbringas. Idag kan man irriteras över alla ålders-och klassindelningar som omöjliggör matcher. Det var dock inte så mycket bättre förr. I Malmberget fick en ren nybörjare, 17 år ung, möta Gösta Pettersson som var nybakad svensk mästare och kom nästan dirkt från en B-landskamp mot Italien. I Skellefteå stod hemmaklubben SIF för det mesta av motståndet. Gott om publik på alla ställen. Stockholmare var något att begapa i landsorten.

Gustaf Martinsson var inte säskilt nöjd med vad han sett av norrlandsboxarna. De gick alldeles för mycket på knockout med sin slagsmålsstil. Hårda smällar i första hand och ingen tanke på gard. Några fann dock nåd för Örnledaren. Det var Svante Petrini (Malmbergets AIF), Åke Malmgren och Harald Bergqvist (BK Winter).

Nedan som tecknaren såg det:

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher

Klubbar man minns - men som inte finns (V)

Balderssons BK (Stockholm), BK Bore (Visby), BK Eken (Stockholm), BK Juno (Södertälje), BK Mars (Falun), Falkenbergs Boxningssällskap, Flottans IF (Stockholm), IFK Nyköping, Linköpings BK, Roslagsbjörnens BK (Norrtälje), Spånga BK, Strängnäs BK, Sunne BK, Söders BK (Kristianstad), Trollhättans Atletklubb, Västerviks BK, Åmåls Sportklubb, Östermalms IF (Stockholm), Östra Torns Boxningssällskap.

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Klubbar man minns - men som inte finns (VI)

BK Corbett (Borås), BK Drakon (Kalix), BK Elit (Göteborg), BK Höken (Järpen), BK Magneten (Fellingsbro), BK Oden (Östersund), BK Stenungssund, BK Vargen (Kävlinge), Halmstads Finska Förening, IF Göta (Karlstad), IK Dynamik (Visby), IK Scott (Hölleberget), Järla IF (Nacka), Lainio BK, Malmö Boxningssällskap, Mariestads AIF, Sölvesborgs BK, Verdandi (Norrköping), Åhus BK.

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Klubbar man minns - men som inte finns (del VII)

Kungliga Bodens Artilleriregementes IF, K. Bohusläns Regementes IF, K. Dalaregementets IF, Flygvapnets Centrala Skolors IF, K. Gotlands Artillerikårs IF, K. Göta Trängkårs IF, K. Hallands Regementes IF, Infanteriskjutskolans IF, K. Jämtlands Flyflottiljs IF, K. Jönköpings-Kalmars Regementes IF, K. Kalmar Flygflottiljs IF, K. Karlskrona Kustartilleriregementes IF, K. Krigsflygskolans IF, K. Luleå luftvärnskårs IF, K. Norrbottens Artillerikårs och K. Bodens Signalkårs IF, K. Norrlands Trängkårs IF, K. Skaraborgs Flygflottiljs IF, Signalregementets IF, K. Sundsvalls luftvärnskårs IF, K. Svea Artilleriregementes IF, K. Södermanlands flygflottiljs IF, K. Södermanlands Regementes IF, K. Skånska Flygflottiljens IF, K. Södra Skånska Infanteriregementets IF, K. Upplands Artilleriregementes IF, K. Vaxholms Kustartilleriregementes IF, K. Värmlands Regementes IF, K. Västerbottens Regementes IF, K. Västernorrlands Regementes IF, K. Västgöta Flygflottiljs IF, K. Wendes Artilleriregementes IF, K. Älvsborgs Regementes IF, K. Östgöta Flygflottiljs IF, K. Östgöta Luftvärnsregementes IF.

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Klubbar man minns - men som inte finns (VIII)

BK 1936 (Vaggeryd), BK Akilles (Norrköping), BK Blixten (Örnsköldsvik), BK Elegance (Varberg), BK Falken (Stockholm), BK Royal (Borås), Boxningssällskapet Brio (Landskrona), Eksjö BK, Forsbacka BK, Gårdstens BK (Göteborg), IF Argus (Huddinge), Hjälmedal BK, IK Spartacus (Stockholm), Laxå IF, Malmvägens BK (Stockholm), Norrköpings BK, Solhems Atletklubb (Bromsten), Söderhamns BK, Älmhults BK, Åhlen & Åkerlunds BK (Stockholm).

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

SBF ranking vs RINGSIDE ranking

I brist på officiell ranking under senare år har Roger Blomkvist och undertecknad tagit oss uppgiften att rangordna våra boxare. Detta som ett stöd för arrangörer, klubbar och inte minst för de aktiva. Det är betydelsefullt hur konkurrensen ser ut i de olika viktklasserna. Nu har SBF äntligen utkommit med en slags ranking. Dessvärre måste vi säga att den var tämligen torftig. Därför fortsätter vi med våra klasslistor.

De baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva.

Ställning per 2018-10-10. Varsågoda!

49: Ingen rankad

52: 1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u) 2. Fred Wibom, IF Linnéa (j) 3. Leon Kalyun, Angered BC (u).

56: 1. Arsalan Dastparvar, Narva BK 2. Muzammil Akbari, IF Linnéa (j) 3. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK 4. Shabbir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 5. Daniyal Syed, KFUM Fight Zone (j) 6. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 7. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u) 8. Hasrat Asatryan, Guldstadens BK (j) 9. Alan Zangana, Hammarby IF (u) 10. Liam Mooney, Hisingens BK (u).

60: 1. Yusufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Hampus Broman, BS Tor (j) 4. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 5. Kevin Scott, Morgongåva BK (u) 6. Manzoor Ashna, NBK/Akilles 7. Erduan Berisha, KFUM Linköping (j) 8. Hakim Hossim, hammarby IF (j).

64: 1. Emil Harrysson, BK Falken 2. Andreas Palm, IF Linnéa (j) 3. Yousef Adou, Redbergslids BK 4. Emil Stor, Hallstahammars KF 5. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (j) 6. Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF (j) 7. Hilal Saleh, Bulldog TC 8. Roberto Bengtsson, Halmstads BS 9. Haron Ahmadi, Skoftebyns AIS (u) 10. Erik Segerstedt, Luleå BK...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking

Ranking herrar efter SM 2018

Rankingen baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva. Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem.

Ställning per 2018-12-18. Varsågoda!

49: Ingen rankad

52: 1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u) 2. Gigi Zardiasbrills, Antares BK (u) 3. Leon Kalyun, Angered BC (u).

56: 1. Arsalan Dastparvar, Narva BK 2. Erduan Berisha, KFUM Linköping (j) 3. Muzammil Akbari, IF Linnéa (j) 4. Clay Jayson (tidigare känd som Klas Jansson), KFUM Linköping 5. Daniyal Syed, Redline (j) 6. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u) 7. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 8. Syed Abdollah Hosseini, Umeå BK 9. Shabbir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 10. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK

60: 1. Yusufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 4. Paolo Magui, BK Ringen. 5. Hampus Broman, BS Tor (j) 6. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 7. Kevin Scott, Upsala IF (u) 8. Ali Qawir, Allstars TC 9. Manzoor Ashna, NBK/Akilles 10. Schain Amoer, Kalmar BK

64: 1. Emil Harrysson, BK Falken 2. Yohannes Berhane, BK Dalen 3. Roberto Bengtsson, Halmstads BS 4. Emil Stor, Hallstahammars KF 5. Yousef Adou, Redbergslids BK 6. Milad Mazdak, TiFa BC 7. Toni Nohra, Vänersborg BK 8. Andreas Palm, IF Linnéa (j) 9. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (j) 10. Erik Segerstedt, Luleå BK Rapp.

69: 1. Billy Liljekvist, Bulldog TC 2. Adolphe Sylva, Halmstads BS 3. Anton Hellström, BK Falken 4. Ferdous Sahar, Stockhols AIF 5. Mohammed Al-Maliki, KFUM Fight Zone 6. Adel Belalia, Djurgårdens IF 7. Ali Amanullah...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking

SM 2019 och ny ranking

SM borde vara boxningsårets höjdpunkt. En kampfest fullt med deltagare från rikets alla hörn. Tyvärr blev det inte så. I flertalet klasser var det så illa att samtliga medverkande erhöll medalj, precis som i diplomboxningen. Därtill den sedvanliga dosen direktfinaler. Deltagarantalet på damsidan var en katastrof - 17 seniorer, 8 juniorer och 8 ungdomar. Där återfinns också svaret på varför Sverige tappat sin internationella position. För inte så länge sedan världsbäst... På herrsidan kämpade 48 seniorer (faktiskt en ökning sedan förra året), 26 juniorer och 30 ungdomar. Många av matcherna i Köping höll god nationell nivå, men de visade också klart och tydligt att ingen bland guldmedaljörerna är gångbara internationellt. Det klarast skinande hoppet just nu torde Alexander Fredriksson från Morgongåva BK vara. Han är blott ungdom så det är lång väg att vandra, mycket lång, men...
Även om det är ont om deltagare så borde förbundet avstyra att boxare gör debut under mästerskapen. Ett mästerskap är inget träningspass, det är ett tillfälle att visa upp sin skicklighet.

Aktuell säsongsranking. Rankingen baseras som vanligt på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Var så god!

49/50:
1) Melvin Zakholi, Örebro BK (u)
2) Otman Alkaisi, BK Köping (u)
3) Hafizullah Amiri, GAK Enighet (u)

52/54:
1) Ali Resai, Haninge BK
2) Ismal Aidan, BK Kelly
3) Leon Kalyun, Majornas BK (u)
4) Melvin Yenioglu, BK Rapid (u)
5) Omar Mujtabashams, Djurgårdens IF (j)
6) Samuel Veysi, Haninge BK (u)

56/57:
1) Arsalan Dastparvar, Narva BK
2) Erduan Berisha, KFUM Linköping
3) Muzamil Akbari, IF Linnéa (j)
4) Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u)
5) Kevin Bohm, Morgongåva BK (u)
6) Daniyal Syed, Redline (j)
7) Hafiz Merzai, Kristianstads BK
8) Alvin Warukaga, BK 30
9) Noah Nordby, Kalmar BK (j)
10) Alan Zangana, Hammarby IF (j)
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking

Stockholms Atletklubb och julafton

På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Klubbar man minns - men som inte finns (IX)

Atlet- och Boxningsklubben Balder (Berga), BK 1948 (Ljungby), BK Hansa (Visby), BK Höken (Järpen), BK Jabb (Uddevalla), BK Knock Out (Viskafors), BK Orion (Upplands Väsby), BK Swing (Oskarshamn), Bolinders IF Triangeln (Kalhäll), Fredrikshofs IF (Stockholm), Klippans BK, Långshyttans AIK, Notvikens BK, Sandareds BK, Skara Läroverks boxningssektion, Sköljemons IF (Matfors), Sportklubben Pugilist (Huvudsta), Strömsunds BK, Vålbergs BK, Västerås Sportklubb.

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Klubbar man minns - men som inte finns (del X)

Atletklubben 77 (Göteborg), BK Glänser (Falun), BK Trimner (Uddevalla), Grängesbergs BK, IFK Kalix, Karlsholms BK (Karlsholmsbruk), Korsträsk IK (Älvsbyn), Målilla BK, Vitangi Sportklubb, Ödeshögs Boxarklubb.

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Ny ranking...

Någon sådan blir det inte.
Det har nämligen tävlats alldeles för lite i år. Många av dem som tidigare rankats har inte gått en enda match.
Även herrboxningen tycks tyna bort. Alldeles oavsett så går det inte att idag konstruera en adekvat lista...
Bara så ni vet!

Roger Blomkvist/Christer Franzén

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking

Klubbmatchen

Någon som minns den?
Det är inte bara den gamla hederliga klubbgalan som försvunnit. Den uppskattade klubbmatchen försvann dessförinnan.
En gång i tiden kunde de flesta klubbar ställa upp med fullt manskap från flugvikt till tungvikt. Klubbmatcherna var oerhört populära varhelst de hölls och de antände ofta heta känslor bland publiken då två rivaler möttes. Den årliga kampen mellan Djurgården och Linnéa var en stor sak i Stockholm, men det behövde inte vara "storklubbar" i aktion för att intresset skulle vara omfattande. Marklunda BK vs Strömsborgs BK hade sin publik likaväl som Värnamo BK mot Kalmar BK eller BK Primo i kamp med danska IK Sport.

Nedan förstasidan från ett programblad.
Klubbmatchen mellan Landala Atletklubb från Göteborg och IF Linnéa från Storstan avhölls i Göteborg den 8 november 1940. Den slutade 4-4 med vinst för Linnéa genom seger i tungvikten. Göteborgarna tog hem de lättare klasserna och Stockholmarna den tyngre halvan.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher

Klubbar man minns - men som inte finns (del XI)

BK Theseus (Vetlanda), Heide IF, Iggesunds BK, Krokströmmens BK, Partille BK, Sunnerbo BK, Svegs Allmäna Boxningsklubb, Torestorps BK, Ånge BK, Älvsby BK...

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Tvärstopp i Polen

Häromdagen fann jag en notis i mitt arkiv som fångade mitt intresse. En trupp svenska boxare hade varit i Polen på turné under början av april 1951. Hur jag än letade i tidningarna så fanns det inte en rad om matcherna och dess utgång. Tidningarnas tystnad var ovanlig, därför att på 1950-talet hade journalisterna koll på svensk boxning.
Jag kontakde Janusz Majcher som driver en "systersida" till RINGSIDE - Amateur Boxing Results - den är strålande och rekommenderas varmt. Via Janusz bar det av till polska bibliotek och någon slags motsvarighet till vårt gamla kära Idrottsbladet.
Den svenska truppen var en blandning av elit och nybörjare. Där stommen utgjordes av de fina boxarna Ingemar Burjström (BK Örnen), Stig Pettersson (Värnamo BK), Olle Eek (Värnamo BK) Lennart Claesén (Värnamo BK), Åke Dahlberg (IF Linnéa), Folke Lilja (Upsala IF), Orvar Andersson (Lunds BS) och Thörner Åhsman (Landala AK).
Det måste ha kommit som en chock att i första kampen ställas mot fackföreningarnas lag, CRZZ, som i princip var lika med polska landslaget. Resultatet blev också 0-10. I den andra matchen var motståndet rimligare så det blev två vinster och en oavgjord. Totalt 2,5-7,5 i polsk favör. Dahlberg och Lilja gick segrande från ringen medan Åhsman dömdes oavgjort. Eek förlorade också sin andra match på delat domslut, så vi kan väl misstänka att åtminstone något var hemmadomslut som gick honom emot, liksom Åhsmans oavgjort.
Den tredje kampen gick mot Stal Poznan slutade med förlust på 2-8. Vinsterna hemfördes av Lennart Claesen och Thörner Åhsman. Stig Pettersson och Orwar Andersson såg 1-2-domslut gå dem emot. Åhsman blev allt bättre under resans gång. Han hade blivit knockad i den första matchen.
Resultat 5 april, 8 april och 10 april.

För Ingmar Burjström blev det en final på ett...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher, Foton, Nostalgi

Klubbar man minns - men som inte finns (del XII)

IFK Djursholm, Rimbo Boxarklubb, Strömsborgs BK, Ungdomens Arks BK, Uppsala Atletklubb, Vittangi AIF, Väja-Dynäs IK, Västra BK, Östertibble BK, Örby BK.

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Klubbar man minns - men som inte finns (del XIII)

BK Blixt (Ludvika), BK Dalen (Stockholm), Essinge AK, IFK Tumba, IK Boxning (Lund), KK All Round (Huskvarna), Ljungby ABK, Norrstrands IF, Slättens BK (Vara), Örgryte IS (Göteborg).

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Klubbar man minns - men som inte finns (del XIV)

BK Pantern (Kristianstad), BK Rapid (Stockholm), BK Ratko (Stockholm), BK Troija (Hammerdal), BK Vargen (Karlstad), BK Vargarna (Örnsköldsvik), Bredahls BK (Orresta), Hambo BK (Bohus), Härnösands AIF, Polisens IF (Stockholm).

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

24 december är Stockholms Atletklubbs dag

På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK).
Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.

Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien....
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

BK Boxningskamraterna

Internet är ett fantastiskt redskap och kontaktverktyg. Kort efter artikeln om Södermästerskapet fick jag ett mejl där avsändaren berättade att hans far hade tillhört Boxningsklubben Boxningskamraterna från dess början. Uppgifterna om klubben är ytterst få. Den bildades i maj 1922 och förekommer för första gången i SBF:s matrikel säsongen 1923/24. Ett par medlemmar deltog på JSM 1923 och 1924. Sedan blir det tyst om såväl klubb som boxare. Namnen dyker såvitt jag kan se inte upp i andra klubbar heller. Klubbytena för vissa år liknade rena folkvandringen. Namnet kunde antyda att klubben ingick i de strömningar som senare bildade AIF-rörelsen enligt sovjetisk förebild, men så tycks inte ha varit fallet. Andra småklubbar i Stockholmsområdet är tämligen väldokumenterade. Så Boxningskamraterna är ett stort mysterium. Den existerade uppenbarligen i maj 1927 - se fotot nedan. 1935 bildades en klubb i Kalmar med snarlikt namn Boxningsklubben Kamraterna. Statyetten nedan torde platsa under Boxning i konsten. Stort tack till Lars Jorhem för fotona.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Konst, Foton

Klubbar man minns - men som inte finns (del XIV).

Aktiv Ungdom (Svedala), Hälsing BK (Ljusdal), KFUM Brännkyrka, KFUM Sundbyberg, Krångede BK, Jokkmokks Boxningsförening, Risbäcks IF, Sandöbrons IF, Siljansringens BK, Virserums BK...

Fortsättning följer...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

På julafton hyllar vi Stockholms Atletklubb

På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK).

Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.

Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller.

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien....
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Äldsta aktiva boxningsklubben?

Det är faktiskt svårt att belägga vilken av boxningsklubbarna som är äldst i Sverige.
Det är inte helt enkelt att fästa en startpunkt för stockholmsklubbarna Djurgårdens IF (DIF) och IF Linnéa (IFL) eftersom boxningssektionerna är yngre än moderklubben.
DIF och IFL började med att idka träning och att arrangera boxningsgalor. Det var en blandning av uppvisningar, proffsgalor och blandgalor i en skön röra. Själva utövandet för klubbarna i fråga bestod av diverse träningstävlingar med klubbkamrater. År 1919 kan sägas vara startpunkten för den organiserade tävlingsverksamheten. Detta år deltog DIF och IFL:s kämpar i flera galor, men vem av dem som först äntrade ringen är osäkert.
Sedan skall man också ha i minnet att det hade tävlats i åtskilliga år innan den organiserade boxningen kom igång. Så varken DIF eller IFL var först historiskt sett. Den äran tillkommer Svea från Malmö år 1893.

Går det en rakt linje exempelvis från 1919 och fram till idag? DIF:s överlevnad hängde på en skör tråd vid några tillfällen, men så vitt jag vet klipptes den aldrig helt av. Skall man vara petig så var IFL utslaget under en kortare period i mitten på 1960-talet.

Eskilstuna BK (EBK) bildades 1919 och tillhör de främstas skara i åldersfrågan. Dock har det brustit något i kontinuiteten genom åren. EBK tillsammans med DIF och IFL deltog också på det första svenska mästerskapet. Hursomhelt är EBK:s prestation imponerande.
Hälsingborgs Boxningssällskap bildades också 1919 men försvann längs vägen via fusioner och blev slutligen Helsingborgs BK. De kan alltså inte räknas. Ej heller Hammarby IF. De var igång 1919 men tvärdog 1931 för att sedan återfödas via en rad fusioner på 1960-70-talet.

På 1920-talet exploderade boxningen i popularitet och det bildades klubbar i varenda ort. Tidiga klubbar från år 1920 var BK Örnen och Oskarshamns BK. De finns fortfarande även...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Kultur

"Nu skiter jag i det här"

I hembygdsskrifter och lokalhistoriska betraktelser kan man finna mycket som är märkligt och lustigt.
I Byarums Hembygdsförenings årsskrift från 2013 finns ett kort avsnitt om den småländska klubben BK 36 i Vaggeryd. På 1930-talet var det var populärt att namnge klubbarna efter årtalet då de grundades, som exempelvis BK 30 (Bollnäs), BK 31 (Sikås), BK 32 (Kalhäll). Dylikt skulle inte godkännas idag.

I Byarumsskriften presenteras några boxare från Vaggerydsklubben, bland dem Tore Steen. Under en match hade han golvat sin opponent inte mindre än nio gånger. Steen "såg på domaren för att se om inte matchen skulle brytas, men det verkade inte så". Tore gick fram till ringdomaren och sa "nu skiter jag i det här". Då bröts matchen...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi

En av de första boxningsklubbarna - Järla IF i Nacka

Järla IF (JIF) bildades den 10 juni 1914 och boxning ingick direkt på programmet tillsammans med fotboll. Det sätter klubben på samma nivå som IF Linnéa och Djurgårdens IF i klassen ännu existerande föreningar. De verkliga pionjärerna för svensk boxning återfanns bland de olika atletklubbarna i Stockholm.

Som tränare hade JIF inte vem som helst. Det var den regerande professionelle svenske mästaren i tungvikt Emil Kjellberg. Han bodde på Kungsholmen inne i Stockholm och tillhörde Kungholmens Atlet- och Boxarklubb. Hur Kjellberg sammanlänkades med ungdomarna i JIF är lite oklart, men Nacka var känt för sina boxningsaktiviteter. Inne i Stockholm var boxningen oftast ett förbjudet nöje. Till Nacka nådde inte lagens långa arm. Åtskilliga av svensk boxnings mest betydelsefulla bataljer avverkades i Sickla Folkpark.

Sickla var ett populärt utflyktsmål för Stockholms arbetarbefolkning. Det var då en naturskön idyll som användes för politiska möten, nykterhetsföredrag och boxning. Där talade Hinke Berggren, Zäta Höglund, Hjalmar Branting och andra av dåtidens politiska storheter.

Kjellberg hade börjat sin boxarbana under 1911. Han gjorde mig veterligen aldrig någon match i Sickla, men han torde varit där för ett stort antal sparringsessioner. Efter att ha förlorat sin tungviktstitel 1919 åkte han till det stora landet i väster. Karriären där blev ingen större framgång trots att han bytte namn till Harry Nelson. Han blev bara en i raden av misslyckade svenska proffs i USA.

Tillbaka till hans adepter i JIF. Direkt från start kom ett 20-tal ungdomar i träning, så underlaget gick inte att klaga på, men lokalfrågan blev ett olösligt problem och boxningen tynade bort. En utomhusgala hann klubben med innan stängningsdags. Klubbens bästa förmåga mötte en tysk boxare i en "internationell" utomhusgala 1915. Efter några år återkom boxningen till JIF och 1922 skickades tre svart-vita grabbar till junior-SM på Djurgårds-Cirkus. En av dem höll inte vikten, men återkom...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Proffsboxning

Julafton tillhör Stockholms atletklubb

På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK).

Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.

Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller.

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms Atletklubb är slutsåld, men jag bjuder...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Nils-Erik "Släggan" Rosén (1946-2016)

Ibland tar det lång tid för dåliga nyheter att färdas. I mitten av januari detta år avled den festlige Nils-Erik "Släggan" Rosén som tävlade för Kalmar BK. Trots en långtidssjukdom överlevde han sina 70 år med tre dagar. Släggan förgyllde de svenska ringarna under åren 1965-1975 och alla som sett honom i aktion minns honom. Det blev tre SM-guld 1972,1974 och 1975, 22 landskamper, ett juniorguld 1967, två juniorlandskamper, Nordiskt silver 1972 (på den tid då medaljen betydde något), sydsvensk mästare och Stor Grabb. Sammanlagt äntrade han ringen i 150 matcher. Den knappa förlusten i Nordiska kom mot finländaren Reima Virtanen som samma år erövrade ett OS-silver. Släggan hade god räckvidd, en fin vänster och god gardering. Trots smeknamnet var han ingen knock-outboxare utan vann sina matcher på smart defensivboxning. Efter den aktiva karriären gjorde Släggan stora insatser för Kalmar BK som tränare, matchmaker och bingolottoförsäljare. Ingen kunde passera honom utan att köpa en lott och det var för klubben nödvändiga pengar han drog in. Partiell matchlista här.

Jag har ett ett högst personligt minne av den unge Släggan. Som barn tillbringade jag så mycket tid jag bara kunde hos min mormor och morfar. Det var kul för det hände så mycket spännande hos dem. Sträckan till dem var en cykeltur dryga milen lång. På vägen dit måste jag passera ett skrotupplag. Där satt ibland Släggan på ett staket och injagade skräck i de ynglingar, och kanske även små damer, som passerade. Så det gällde att vara ytterst vaksam när man närmade sig skroten. Fyra års skillnad i den åldern, man hade inte en chans! Det hade varit lättare att möta Mike Tyson i vuxen ålder. Jag kommer alltid att minnas Släggan med värme. För er som vill veta mer om Släggan och Kalmar Boxningsklubb så har ni möjlighet här. //CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, SM, Dödsfall, Landskamper, NM

BK Herkules i Söderköping

Det kan inte vara så många som idag minns klubben. I alla fall för mig var den en ny bekantskap.
Från början en lös sammanslutning av boxningsintresserade ungdomar som för att finna stadga grundade BK Herkules. Det skedde formellt hösten 1944 och ringdebuten timade i Finspång 1944-10-15. En kvartett från Söderköping mötte där sina övermän.

I mars 1945 förvandlades klubben till en filial till BK Akilles (Norrköping). Det skedde på ett möte på Konsumrestaurangen med ett 25-tal närvarande. Norrköpings-Tidningar bevakade och rapporterade.

Är det någon som vet något mer om BK Herkules - kontakta mig.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Mystisk Linnéagala 1989

Den 9 oktober 1989 arrangerade IF Linnéa en jubileumsgala i Eriksdalshallen.
Antingen firade de föreningens födelse 1909 eller att det var första gången en linnéa gick i ringen år 1919. Kanske var det både ock...
Dragplåstret till evenemanget var George Scotts comeback efter ett mindre lyckat Europamästerskap. Vid tidpunkten var det mycket ståhej kring hans proffsplaner.
De flesta av gästerna kom från USA. Så långt så gott, men det är några av namnen som tävlade för Linnéa som förbryllar.

Vilka är de här?
Lawrence Howard. Det låter som en av jänkarna, men i IFL:s svart-gröna dress.
Alexander Okunjev. Ett tillfälligt rysslån?
Sacha Kiloskyl/alt Tshelicuskine. Dito?

Därtill deltog Juri Dementev från Puma IF och Iouri Tchernykh som tävlade för Norsborgs AIK. Så det låter mer som Sovjet vs USA än Sverige mot jänkarna. I reklamen utmålades evenemanget som en landskamp.

Finns det någon bland RINGSIDES många besökare som var på plats och kan lösa mysteriet?

Nedan tidningsrapporter från Dagens Nyheter.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher

BK Älgen 80 år

BK Älgen bjuder på jubileumstårta.
Mitt under brinnande krig, den 16 november 1943, samlades ett antal boxningsintresserade på ortens Godtemplarcafé för att starta en boxningsklubb. Namnet togs från Östersunds stadssymbol. Klubben blev snabbt ett nav för boxningen norrut. Därtill har åtskilliga norska boxare sin andra "hemmaring" i Östersund.

Som de flesta klubbar i boxningssverige har de varit trägna arbetare i vingården utan att skörda riktigt stora framgångar. Klubbens styrka har varit som arrangör av galor och lokala mästerskap. Nedan några av de mer kända namnen som tävlat i BK Älgens gröna dräkt.

Astor Andersson (SM-guld 1955), Berndt Norberg, Bertil Bredin, Billy Hagström, Bo Boman, Christer Ragnarsson, Curt Andersson (4 landskamper), Eisten Eriksson, Kenth Svedberg, Kjell Söder, Kodjo Akakpo (SM-guld 1990-1991-1992, 1 Landskamp, EM-deltagande), Lars Hugg, Lars-Göran Olovsson (1 landskamp), Olof Vinlöf, Ove Ihrén (JSM-guld 1954), Ove Olofsson, Reinhold Jonsson, Rolf Zell (2 landskamper), Stig Sandelius, Suphap Chataroopacheewin (2 landskamper), Sven Lind, Sven Lundstedt (3 landskamper), Tomas Strålin (1 landskamp), Tord Berglund, Tryggve Eriksson och Veit Burman.

BK Älgen is still going strong så vi ser fram mot nya jubileumstårtor. RINGSIDE gratulerar.

Östersund är ingen stor ort men har producerat ett antal klubbar över tid.
Någon som minns ABK Fight, BK Oden, BK Swing, BK Ängelen, Brunflo BK, IFK Östersund och Kungliga Jämtlands flygflottiljs IF.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar

Änglar, finns dom?

Jodå, enligt BK Ängelens sekreterare Michael Ragnarsson, lever den Östersundsbaserade klubben i bästa välmåga.
Det var lite besvärligt under och efter pandemin, men den är igång i bankpalatset på Rådhusgatan 31.
Bara så ni vet...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar

Kalmar Boxningsklubb 1929-2010

BK Swing 75 år

Klubbnål - F 12 IF

Jubileumsgala - 75 år

Klubbnål - Kalmar BK

På julafton hyllar vi SAK

Hatten av för Hammarby IF Boxning

Klubbnål - Eskilstuna BK

Klubbnål - Skene Atletklubb

Ny bok ute - Narva Boxningsklubb

Julafton firar vi med Stockholms Atletklubb

Branko Mikek (1941-2014)

Narvajubileum. Javisst, men när...

KK All Round 80 år

SM 2015 vs Södermästerskapet 1924

Hammarby vs Djurgården

Insup...

Laterna magica: Den slokande tulpanen

På julafton saluterar vi Stockholms Atletklubb

Ryska smällare

Rörliga bilder från landskamp 1937

257 startböcker...

Ytterligare 130 startböcker till databasen

Laterna Magica: Floyd hos Djurgården

Tips: Boxning på museum

Fint foto på Thörner

SBF:s rankingsystem eller bristen på dylikt...

Julafton - Stockholms Atletklubb - Boxning

Inför SBF:s årsmöte

Värdet av en fin klippbok...

Reinholds klippbok pånytt

Ranking per 2017-11-06

Djurgårdens IF Boxning 100 år (eller lite till)...

Julafton tillhör Stockholms Atletklubb

Ranking per 2017-12-31

Ranking herrar - 2018-04-10

SBF vinglar vidare...

Malmö 1985

Svenska Floyd - BK Örnen - bröderna Andersson - röjdykning

Saknar du dina matcher på RINGSIDE?

SAK äger julafton

Årets första ranking - 2019-04-10

Eskilstuna BK - 100 år

Boxarna satte Häljarp på kartan

Klubbar man minns - men som inte finns (del I)

Klubbar man minns - men som inte finns (del III)

Klubbar man minns - men som inte finns (del II)

Klubbar man minns - men som inte finns (del IV)

Med Örnar i Norrland

Klubbar man minns - men som inte finns (V)

Klubbar man minns - men som inte finns (VI)

Klubbar man minns - men som inte finns (del VII)

Klubbar man minns - men som inte finns (VIII)

SBF ranking vs RINGSIDE ranking

Ranking herrar efter SM 2018

SM 2019 och ny ranking

Stockholms Atletklubb och julafton

Klubbar man minns - men som inte finns (IX)

Klubbar man minns - men som inte finns (del X)

Ny ranking...

Klubbmatchen

Klubbar man minns - men som inte finns (del XI)

Tvärstopp i Polen

Klubbar man minns - men som inte finns (del XII)

Klubbar man minns - men som inte finns (del XIII)

Klubbar man minns - men som inte finns (del XIV)

24 december är Stockholms Atletklubbs dag

BK Boxningskamraterna

Klubbar man minns - men som inte finns (del XIV).

På julafton hyllar vi Stockholms Atletklubb

Äldsta aktiva boxningsklubben?

"Nu skiter jag i det här"

En av de första boxningsklubbarna - Järla IF i Nacka

Julafton tillhör Stockholms atletklubb

Nils-Erik "Släggan" Rosén (1946-2016)

BK Herkules i Söderköping

Mystisk Linnéagala 1989

BK Älgen 80 år

Änglar, finns dom?