Stora Grabbar (del V)

NB! Någon gång kring mitten av den här perioden sänktes kraven för antalet poäng för att erhålla utmärkelsen. Efter nr 44 räckte det med 10 poäng. 

41. Bertil Ahlin. Flera klubbar men BK Akilles som Stor Grabb. OS deltagare. EM-silver. Sju gånger svensk mästare. Utmärkt landslagsfacit 32 (27-4-1). Tillhör gruppen att ha gjort flest matcher under karriären. En av svensk boxnings lysande stjärnor utan att riktigt lyckas internationellt. 
42. Tore Karlsson. Flera klubbar men BK Akilles som Stor Grabb. Fem gånger svensk mästare, landslagsman och OS-deltagare. Utmärkt tekniker som även han hade det svårt internationellt. Idag kanske mest känd som Stig Walterssons tränare. 
43. Jan Pamp. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. Flera klubbar men BK Björnen som Stor Grabb. En av många goda boxare under en epok där konkurrensen var hård på hemmaplan. Hade det problematiskt på internationell nivå.  
44. Sten Ahnelöv. Flera klubbar men Malmö BK som Stor Grabb. Fyra gånge svensk mästare och EM-deltagare. Plusstatistik på landslagsnivå. 
45. Olle Bengtsson. Skoftebyns AIS. Känd som "Skoftebyn" efter sin klubb i Trollhättan. Ett SM-guld. Landslagsman. Inga större amatörmeriter. Blev proffsboxare utan att riktigt lyckas. 
46. Gunnar Nilsson. Redbergslids BK. Ett SM-Guld. Landslagsboxare. Har nått sin berömmelse genom att sensationellt erövra ett OS-silver 1948. Han fick därefter heta "Silver-Gunnar". Inget större nummer vare sig som amatör eller proffs.
47. Bengt Modigh. Flera klubbar men Djurgårdens IF som Stor Grabb. Ett SM-guld. Landslagsman. Ingen av svensk boxnings större aktörer. 
48. Ingmar Burjström. Flera klubbar men BK Örnen som Stor Grabb. Två gånger svensk mästare. Landslagsman med plusstatistik och OS-deltagare. Troligen vår främste flugviktare genom tiderna. Burjström hade mycket ogjort i ringen då han avled i kvicksilverförgiftning sommaren 1951. 
49. Börje Hansson. BK Örnen. Han blev aldrig svensk mästare. Landslagsman. Deltog på det annullerade s.k. Krigs-EM i Breslau 1942. Ingen av våra bättre boxare i kategorin SG. Kanske mest känd för att han debuterade på SM som 15-åring. 
50. Stig Sjölin. Flera klubbar men Värnamo BK som Stor Grabb. Troligtvis Sverige främste amatörboxare genom tiderna. En ringens elegant och prydnad för sporten. Sju gånger svensk mästare. Landslagsboxare med det lysande facit 34-4. Olympiskt brons (förlust mot Floyd Patterson). Europamästare, plus ett Europa-silver och ett Europa-brons. Två gånger Nordisk mästare. Gjorde två mycket jämna matcher mot det ungerska fenomenet Lázsló Papp. Sjölin är överlägset bäst vad gäller antalet erövrade poäng för stilmärket. Han tillhör också den lilla skara som tjänade stora pengar som amatör. 

//CF