RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv (2017) har fått beröm vilket jag har svårt att förstå. För mig är det en riktig kalkon. Den saknar precis allt det som gör en film bra. Bra manus, bra skådespelare, bra dramaturgi, bra regi och bra klippning. Vi får följa Olli Mäki under en period inför hans match om världsmästerskapet mot amerikanen Davey Moore 1962. Olli är dock mer intresserad av sin nyfunna kärlek och irrar omkring i Finland sökades efter damen i fråga. Som kärlekspar är de rena parodin. Det slår inte precis gnistor omkring dem. De är mera som bror och syster. Genomgående i filmen är att skådisarna vandrar omkring som ett gäng zombies. Någon regissör fanns uppenbarligen inte närvarande. Brrr...
Det kan kanske vara intressant att veta att Mäkis motståndare i titelfajten, Davey Moore, avled i ringen cirka ett halvår efter kampen i Helsingfors. Han mötte Sugar Ramos och matchen stoppades i tionde ronden. Moore talde med pressen i omklädningsrummet innan han kollapsade och avled några dagar senare. Året skrevs till 1963. Moore hade faktiskt varit i Finland tidigare. Då som deltagare på OS i Helsingfors 1952, där kan kom till kvartsfinal.
Det finns många sevärda boxningsfilmer. The Set-Up (1949) film-noir av bästa märke med Robert Ryan, Gentleman Jim (1942) med Errol Flynn, om världsmästaren J.J. Corbett, Fat City (1972) med Stacey Keach, socialrealism från boxningen bakgård, Raging Bull (1980) med Robert de Niro som Jake La Motta. Sedan får vi inte glömma den underskattade svenska filmen Den hårda leken (1956) om exploateringen av boxaren Conny. Roman och film bygger på malmöboxaren John Nilssons uppgång och fall.
//CF
I Biloxi, Mississippi, mötte en nordisk kombination ett lag från USA. Matcerna gick den 1980-04-05. Resultatet blev ett nedslående 1-8, även om alla utom två poängdomare var överens att Anders "Lillen" Eklund blev bortdömd i den avslutande tungvikten. Det som visas här är att Vesa Koskela tilldöms segern på cut över den senare världsberömde Donald Curry. Som proffs var han WBA-WBC-IBF-mästare.
Svenskmatcherna gav följande resultat: Weltervikt Vesa Koskela (Olofströms BC) vs Donald Curry TKO 1. Lätt mellanvikt: Donald Bowersvs vs Leo Vainonen (BK Falken) 2-1. Bowers skulle gå ett tragiskt öde tillmötes. Han blev mördad. Mellanvikt: Pancheo Carter vs Tapio Partanen (Stockholms AIF) TKO 1. Tungvikt: Jimmy Clark-Anders Eklund (BK Falken) 2-1.
"Lillen" Eklund tog amerikanarna med storm. Floyd Patterson med sin tidigare manager Cus d'Amato bjöd per omgående in svensken till några veckors träning i d'Amatos camp i Catskill utanför New York. Det var OS-förberedelser som hetta duga.
Av de övriga boxarna kom två från Finland och tre från Danmark.
//CF
När vi ändå är inne på boxning och kriminalitet så kan vi fortsätta längs den breda vägen.
Överallt där det finns stora pengar i omlopp smyger sig kriminaliteten in. Det spelar ingen roll om det avser affärer eller sport. Speciellt proffsboxningen har från början varit länkad till diverse skumraskfigurer. Fixade fighter har följt boxningen från dag ett. Mängder av kända boxare har lagt sig enligt överenskommelse eller under påtryckning. Det fanns oftast pengar att hämta även för den mutbare.
Under 1950-talet gick det så långt att maffian styrde proffsboxningen i USA. Frankie Carbo och Blinky Palermo kontrollerade hela näringskedjan via International Boxing Club (IBC) - boxare, tränare, promotorer, domare och journalister. IBC hade exempelvis full kontroll över vilka som fick boxas i Madison Square Garden. Det krävdes en åklagare med civilkurage för att bryta maffians makt över boxningen, men korruptionen lever vidare. Ingen ska inbilla sig något annat…
IBC var ett visst orosmoment i samband med förhandlingarna om VM-kampen mellan Floyd Patterson och Ingemar Johansson 1959.
Att äga en boxare är oftast bara besvär. Vadhållning är mycket bättre. Det finns stora pengar att hämta genom att garanterat veta i vilken rond matchen ska ta slut.
Alla som läst min bok, Yrkesboxaren John Andersson, vet att han boxades under revolverhot inför en match. Lägga sig eller bli blyförgiftad? John valde modigt att ignorera hotet. Starkt gjort av honom eftersom det sällan var fråga om tomma hot.
Ett fall blev till världslitteratur och film. Den 13 mars 1926 mördades proffsboxaren Andre Anderson [Frederik Boeseneilers] i Chicago. Han hade tröttnat på sina fixade matcher, så nästa gång han beordrades att lägga sig, knockade han sin motståndare. Det stod honom mycket dyrt eftersom han fick betala med sitt liv.
Händelsen inspirerade Ernest Hemingway till en enastående effektiv berättelse i det mindre formatet. Den...
Läs mer →
Publicerat i: Boxning på film, Kriminalitet
Fredagen den 8 april kl. 18.00 bör alla ta sig till Filmhuset ute vid Gärdet i Stockholm. Då visas Alfred Hitchcoks Cirkusboxaren eller som den hette i original The Ring. Det är en stumfilm som inspelades 1927. I huvudrollen återfinns dansken Carl Pedersen, mer känd under sitt artistnamn Carl Brisson.
Brisson var en oerhört populär film- och scenartist på sin tid. Han fyllde exempelvis Mosebacke etablissemang åtskilliga gånger. Därtill var han en känd proffsboxre där han började sin karriär i Tyskland 1911. Hans match mot den svenske kraftatleten Calle Sven tillhör svensk proffsboxnings mest legendariska. De möttes på Råsunda under augusti 1914 i en hård historia där bägge var nere för räkning. Kampen var avsedd att gå över tjugo ronder, men slutade efter sex då Calle Sven blev diskad för lågt slag. Matchen fortsatte på svenskens begäran fram till dess att den stoppades av polismän som stormade ringen. Den som vill veta mer om Pedersen/Brissons matcher i Sverge hänvisas till min bok RINGSIDE om den svenska professionella boxningens historia (2004).
Filmen Cirkusboxaren är nästan självbiografisk eftersom Brisson hade börjat sin karriär på samma sätt som hans roll i filmen. "One-Round" Jack Sander jobbar på en cirkus och utlovar pengar till den som står mer än en rond mot honom. En kväll möter han sin överman och filmen handlar sedan hur de på var sitt håll kämpar sig fram mot en titelmatch. Naturligtvis möts de två i Albert Hall om mästarvärdigheten. Inbakad är en kärlekshistoria där Brissons dam väljer den andre, för att slutligen bittert ångra sig och återvänder till "One-Rond" Jack. Innehållet påminner delvis om John Anderssons filmdebut i Battling-Geo från 1934 med Georges Carpentier i huvudrollen.
Hitchcock lyckades med att få filmen att verka modern och spännande. Även om det gått nästan hundra år efter premiären så kan vi...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Nostalgi, Boxning på film
Ett härligt foto från finalen i lätt tungvikt 1944. Matchen gick mellan Kurt Stehlin (Huvudsta BK) till vänster och John "Den skånske slagbjörnen" Nilsson (Malmö BK) till höger. På fotot syns något av en sällsynthet - ett rakt slag av John Nilsson.
Malmöboxaren var en utpräglad slugger som tog emot mer än han gav. Det drog folk till galorna, men mot tekniker av Stehlins kaliber kom han till korta.
Hans hälsa debatterades i pressen redan som amatör. Han matchades alldeles för snabbt och hårt. Han tvingades sluta av medicinska skäl. John var en glad gamäng även då hans karriär hade nått vägs slut och trots att livet inte alltid visade sin vackraste sida. Två proffsmatcher sticker ut. Han blev praktknockad av världstjärnan Freddie Mills i första ronden. Det var en match som aldrig borde kommit till stånd.
Samma år, 1946, höll John på att ställa till en storsensation. I Göteborg gick John mot den drygt sju kilo tyngre och åtskilligt längre Olle Tandberg. I tredje ronden satt nationalidolen Olle på golvet, inte bara en utan två gånger. Publiken var helt vild och ropen skallade Jonne, Jonne, Jonne. Olle var illa ute, men John blev för ivrig och slog bort sin chans. Därefter tog Olles tyngd, rutin och metodiska boxning över. Då slutet kom i nionde var John totalt försvarslös och domaren tvingades stoppa den ensidiga kampen.
Olle Länsbergs roman Den hårda leken från 1956 om boxaren Conny Persson är till stora delar baserad på John Nilssons öde. Romanen är bra - läs den! Ta också del av den filmade versionen, med samma titel. Den kan mäta sig med vilken som helst av de bästa boxningsfilmer som gjorts, exempelvis Gentleman-Jim (1942), The Set-Up (1949), Fat City (1972), Raging Bull (1980). Alltså inget Ramboskit. Den hårda leken finns på DVD, senast utgiven i...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Foton, Nostalgi, Boxning på film, Proffsboxning