Boxning på film

Biosugen?

Ta tillfället i akt. Bänka er för att ta del av en av de absolut bästa boxningsfilmer som gjorts. Fat City (Chansernas stad) från 1972 är så långt man kan komma från tramsiga alster som Rockyfilmerna. Fat City utspelas i Kalifornien och skildrar proffsboxningens division tre, där en föredetting drömmer om den sista stora chansen och en nykomling drömmer om en kommande karriär. Det är hårt, det är äkta, det är alldeles naket och osentimentalt skildrat. Därför så bra. Skådespelarprestationerna är suveräna med Stacey Keach (som föredettingen) och Jeff Bridges (som junioren på uppgång). De kompletteras av två kvinnliga bärande roller med den enastående Susan Tyrrell i spetsen (enbart hon är värd biljettpriset) och Candy Clark. Regissör var den legendariske John Houston känd från otaliga storfilmer. Fat City är som en perfekt krok mot levern. Du kommer att känna av filmen långt efter det att du har lämnat salongen. Filmtillfället gäller kanske främst alla dem som bor i Stockholmstrakten och enkelt kan ta sig till Filmhuset på Gärdet. Men filmen är värd en lång resa. Man behöver inte vara medlem i filmklubben för att lösa entré. Filmen visas torsdagen den 28 april kl. 18.00. När vi ändå är inne på ämnet boxningsfilmer kan det vara värt att nämna en svensk dylik som är bland det bästa i genren. Den hårda leken från 1956 är en brutal skildring av boxnings avigsidor. Den bygger på en roman av Olle Länsberg (läs den!) som har baserat historien på proffsboxaren John Nilssons tragiska öde. En karriär som bar uppåt, men som fick ett avslut som skadad marknadsboxare på Kiviks marknad och liknade ställen. Regi av Lars-Eric Kjellgren och med ett gäng skådespelare som kanske gör sina livs roller, Sven-Eric Gamble, Anne-Marie Gyllenspetz, Åke Grönberg och John Elfström. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Boxning på film, Kultur

Filmen om Olli Mäki

Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv (2017) har fått beröm vilket jag har svårt att förstå. För mig är det en riktig kalkon. Den saknar precis allt det som gör en film bra. Bra manus, bra skådespelare, bra dramaturgi, bra regi och bra klippning. Vi får följa Olli Mäki under en period inför hans match om världsmästerskapet mot amerikanen Davey Moore 1962. Olli är dock mer intresserad av sin nyfunna kärlek och irrar omkring i Finland sökades efter damen i fråga. Som kärlekspar är de rena parodin. Det slår inte precis gnistor omkring dem. De är mera som bror och syster. Genomgående i filmen är att skådisarna vandrar omkring som ett gäng zombies. Någon regissör fanns uppenbarligen inte närvarande. Brrr...

Det kan kanske vara intressant att veta att Mäkis motståndare i titelfajten, Davey Moore, avled i ringen cirka ett halvår efter kampen i Helsingfors. Han mötte Sugar Ramos och matchen stoppades i tionde ronden. Moore talde med pressen i omklädningsrummet innan han kollapsade och avled några dagar senare. Året skrevs till 1963. Moore hade faktiskt varit i Finland tidigare. Då som deltagare på OS i Helsingfors 1952, där kan kom till kvartsfinal. 

Det finns många sevärda boxningsfilmer. The Set-Up (1949) film-noir av bästa märke med Robert Ryan, Gentleman Jim (1942) med Errol Flynn, om världsmästaren J.J. Corbett, Fat City (1972) med Stacey Keach, socialrealism från boxningen bakgård, Raging Bull (1980) med Robert de Niro som Jake La Motta. Sedan får vi inte glömma den underskattade svenska filmen Den hårda leken (1956) om exploateringen av boxaren Conny. Roman och film bygger på malmöboxaren John Nilssons uppgång och fall. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Konst, Boxning på film, Kultur