Största möjliga tyssstnad...

Egentligen borde väl detta placeras i facket för avdelning glömska, men jag kan ändå inte avhålla mig för en kommentar. Under helgen som var avverkades svenska Ungdoms- och Juniormästerskapen i Tidaholm. Låter stort, men... På den kvinnliga sidan i Ungdomsmästerskapen deltog fem (5) stycken. Ja, ni läste rätt. Det var alltså snudd på mässfall. Fem stycken tjejer i två viktklasser (54 respektive 63) räckte till sammanlagt tre matcher - en semifinal och två finaler, varav en direktfinal. Det innebar att alla som deltog fick medalj. På juniornivån deltog dubbelt så många. Tio utövare på fyra viktklasser. De noterades för sammanlagt sex matcher, varav fyra var finaler. Det blir närmast parodiskt att kalla det för ett svenskt mästerskap.

På herrsidan var det något bättre, men knappast bra, med 45 deltagare på SUM och 30 på JSM. På SUM och JSM borde det krylla av pigga proselyter. En gång i tiden kunde en enda viktklass innehålla det antal som presenterades i årets upplaga. Det är svårt att förstå hur dagens boxningsledare tänker. Svenska mästerskapet borde väl vara höjdpunkten under tävlingsåret.

Det går inte att skylla på snöovädret. Vid anmälningstidens utgång den 29 november var det 7 anmälningar till Dam-SUM (5 deltog), 11 anmälda till Dam-JSM (10 deltog). På herrsidan var det 46 anmälda till SUM (45 deltog) och 36 till JSM (30 deltog). Hur man än vrider och vänder på sakfrågan, så kvarstår fakta. Det är förvånansvärt klent med intresse ute bland klubbarna för SUM och JSM. Det går faktiskt att göra en annan tolkning också. Den att klubbarna på detta sätt markerar sitt missnöje med sittande regim.

Till minnet av fornstora dagar.



//CF