Sverige vs England
Svenska landslaget lär ha boxats i Basingstoke häromdagen. Om detta tycks lokalbefolkningen ha varit lyckligt ovetande. Inte en rad vare sig före eller efter i lokalbladen. Det närmsta man kom uppgiftsmässigt var att ortens Rotaryklubb bjöd på internationella boxningar. Låt oss istället återvända till en tid då en landskamp inte passerade obemärkt. I kölvattnet efter Olympiaden 1948 möttes Sverige och England i två dueller. Den första av dem gick i Stockholm inför en fullsatt Eriksdalshall den 6 oktober. Det blev svensk seger med 5-3. Sammanlagt agerade hela sju stycken olympier i ringen, varav fyra blå-gula.
De svenska segrarna hemfördes av "Lappen" Burjström (BK Örnen) i flugvikt, fjädervikten tog "Benet" Ahlin (BK Akilles) i galans bästa match. Den var en "ypperlig uppvisning i hur boxning skall utövas när den är som bäst", enligt rapport i
Morgon-Tidningen. Sten Ahnelöv (Malmö BK) vann en ful och bökig match. Tore Karlsson (BK Akilles) malde i sin sedvanliga stil ner engelsmannen. Sture Olsson (IF Linnéa) hade fått en verklig slagskämpe emot sig i lätt tungvikt. Sture kontrade ut engelsmannen som varnades två gånger för att diskas i tredje.
Två av de tre förlusterna var rejäla. En matchotränad Tage Pagård (Alingsås BK) synade canvasen tre gånger och matchen bröts i tredje ronden. Den populäre friskusen Conny Blom (Landala AK) ledde på poäng då han blev praktknockad och fick transport till S:t Eriks sjukhus med kraftig hjärnskakning. Både Tage och Conny var märkliga uttagningar. Conny hade inte boxats sedan januari och Tage i februari. Det duger naturligtvis inte på internationell nivå. Tungviktaren Gunnar Nilsson (Redbergslids BK), nykorad OS-silvermedaljör, hade en jämn uppgörelse mot Jack Garder, men tappade i sista. Gardner skulle gå en hygglig prokarriär till mötes där han bl.a. besegrade Nisse Andersson. Matchresultaten från 1948 års nationsutbyten återfinns
här.
Fotot taget i matchen mellan Tage Pagård och Peter Morrison.
Innan slagväxlingarna presenterades den legendariske engelske mästerboxaren Henry Mullen. Han hade på sina drygt 400 matcher skördat två OS-guld, 1920 resp. 1924.
Returen gick månaden efter i Londons Empire Pool och förlorades med 3-5.
Christer Franzén