Info

På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna. Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. Jag beundrar initiativtagarna till SAK också av ett annat skäl än det rent idrottsliga. År 1905 var Sverige ett land under religiöst tvång. SAK-ungdomarna bröt mot detta. Det var bibeln, psalmboken och katekesen som härskade. Det fick exempelvis vår lands kanske främste nationalekonom erfara. Knut Wicksell (1851-1926) dömdes 1908 till fästning för att ha "lastat och gäckat Guds heliga ord". Sådant kan tyckas tillhöra det förgångna, men idag har naiva och aningslösa politiker stiftat lagar som gör att vi kan dömas...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Branko Mikek (1941-2014)

En av Narva BK:s främsta boxare genom tiderna - Branko Mikek - har gått ur tiden. Han var aktiv under 1960- och 1970-talen. Han "hoppade av", som termen löd, när han var här tillsammans med en jugoslavisk boxningstrupp. Han tävlade även för Visby AIK och Djurgårdens IF innan det blev blå-vitt. Mikek kunde hänga upp fem SM-guld på sin sköld. Därtill mellansvensk mästare. Det blev inga landskamper eftersom han under sin aktiva tid inte var svensk medborgare. Han hade en lång rad publikvänliga fighter under sin karriär, bl.a. mot Kalmar-Släggan Rosén och Enköpings-Tärnblom. Mot en stilboxare som Stig Waltersson hade han dock ingen chans. Det blev fem matcher dem emellan och samtliga plockades hem av Waltersson. Nu finns det all anledning att läsa mer om Branko Mikek och det gör ni lämpligast genom att beställa boken om Narva Boxningsklubb. Det var även tal om proffsövergång, men i det osäkra läge som rådde med svensk proffsboxning, så tjänade Mikek på att stanna kvar inom amatörleden. Partiell, men fyllig, matchlista här. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, Klubbar

23 026 matcher i databasen

Pugilisternas antal uppgår i skrivande stund till 10 509. Så ni har en hel del att roa er med. Besöksantalet till RINGSIDE når sedan i höstas nivåer som gör att diverse annonsörer önskar exponeras på sidan. Tack för all kontakt! Den är den bästa belöningen för knoget med sajten. Fortsätt skicka information och material. Med tiden hamnar det på RINGSIDE. Jag hade avsett börja det nya året med en liten krönika, men jag är fortfarande alltför bedrövad och förbannad över det muslimska terrordådet i Paris (och på alla andra håll). Paris var ju inte precis den första muslimska kärleksförklaringen till mänskligheten. Religion är människans värsta uppfinning. Näst malariamyggan har den tagit livet av flest människor i världshistorien. Vidrigt. Det talas mycket om värdegrunder inom idrottsrörelsen. Jag hoppas innerligt att boxningsledarna håller koll på sina pappenheimare ute i klubbarna. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Bruno Visintin (1932-2015)

Den 11 januari avled den italienske boxaren Bruno Visintin. Han var en utmärkt amatör med ett OS-Brons från Helsingfors 1952 som främsta merit. Samma år skrev han proffskontrakt och som proffs blev han både Italiensk- och Europamästare. I Sverige är han mest känd för sin förlustmatch mot Bosse Högberg den 1 januari 1966. Högberg vann och blev därmed ny Europamästare. Bosses titelinnehav blev blott 41 dagar, men det är en annan historia. I början av 1950-talet var Visintin här på ett par besök med italienska landslaget. Då vann han över svensk elit i form av Helge Lundin (BK Masen) och Berndt Palmqvist (Kumla BK). Tidigare hade han även besegrat den svenske stjärnan Bertil "Benet" Ahlin" (Djurgårdens IF). Visintins svenska opponenter visas här. Notera att Visintin var en av många boxare som uppnått hög ålder. Han var inne på sitt åttiotredje levnadsår. Detta trots 90 tuffa proffsmatcher och hundratals amatörduster. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, OS, Dödsfall, Landskamper

Hypen kring UFC-galan

Det är åtskilliga decennier sedan en kampsportgala fått sådant utrymme och och uppmärksamhet som UFC-galan i Stockholm den 24 januari. MMA har erhållit en attraktionskraft som boxningssidan inte ens kan drömma om. Fullt med folk, glamour, stämning, rondtjejer, förtäring och ett biljettpris som överträffar det mesta. Plus allt annat som hör till en lyckad afton. Så långt så gott. Men matcherna??? I de flesta fall oerhört trista. Den mesta av tiden går åt att kramas på golvet. Det är uppenbart att utövarna varken kan boxas eller brottas. En och annan besitter en effektiv sparkteknik. Mest liknar det ett gammeldags Delsbokurr utanför den lokala Folkparken. Alexander Gustafsson må vara en av Sveriges populäraste idrottsutövare (åtminstone t.o.m. igår), men slaget som fällde honom hade inte ens en diplomare gått in i. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Narvajubileum. Javisst, men när...

Enligt Narva BK:s egen historieskrivning grundades klubben den 29 januari 1930. Alla som läst min bok om Narvas historia vet att det inte finns något som styrker påståendet. Inget protokoll, inget dokument, inte minsta tidningsnotis. Det enda vi vet med säkerhet är att Svenska Boxningsförbundet godkände klubben, som då bar namnet Boxningsklubben Narva, den 18 september 1931. Första gången Narva nämns offentligt är en kallelse till träning den 15 september 1931. Kanske bildades klubben i januari 1930, men vad höll de då på med under ett år och nio månader? Det kan knappast ha varit boxning. Vid den här tiden brukade klubbarna regelmässigt skicka sina adepter till match efter blott ett par veckors träning. Redan hösten 1932 höll klubben på att avlida, men de redde ut krisen och fanns fram till 1951 när Narva dog efter ha fört en tynande tillvaro under många år. Pånyttfödelsen tilldrog sig i en förort 1956. Om detta och mycket, mycket annat kan ni läsa i Narva Boxningsklubb. Östermalm tur och retur. 283 sidor gedigen svensk boxningshistoria. Beställ boken via förlaget, i bokhandeln eller genom vilken näthandelssajt som helst. Om klubben nu fyller 85 år och vill fira tilldragelsen - vilket man naturligtvis måste göra - varför detta påvra program? Ett gäng juniorer kan väl inte sägas uppfylla kriteriet för en jubileumsgala. Svagt. Där borde varit ett gäng elitboxare från när och fjärran. Flydda är de dagar då Narva plockade SM-guld och utgjorde halva landslaget... Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Klubbar

Versus Italien. Nu och då.

I småländska Jönköping avverkades den senaste landskapen. För motståndet stod Federazione Pugilistica Italiana, d.v.s. Italien, och det blev hemmaseger med 6-3. Konceptet med nationsutbyte på högsta nivå är utomordentligt gott. Dessvärre har hela idén förfuskats och värdet av landskamperna har genom åren devalverats. Detta av två skäl. Nationerna tar inte utbytet på allvar. De skickar aldrig sina bästa lag. Där brukar ingå två-tre bra pugs resten är någon slags utfyllnad. För mig innebär själva begreppet landskamp att det är de främsta A-seniorerna möts. På senare år har landskamperna inkluderat såväl ungdoms- som juniorboxare. Vid något tillfälle har t.o.m. diplomare ingått. Ungdomar och juniorer kan gärna ha egna utbyten, men de hör inte hemma i något som rubriceras landskamp. Första utbytet mot Italien skedde 1940 och då var det en helt annan kaliber på manskapet som äntrade ringen i den anrika tennisarenan Alvikshallen. Italien var då en toppnation inom boxningen. Den nationskampen slutade oavgjord 4-4, men med svensk vinst eftersom laget vann tungvikten. De blå-gula vinsterna hemfördes av Stig Cederberg (Eskilstuna BK), Erik Ågren (Narva BK), Karl Gustaf Norén (Redbergslids BK) och Olle Tandberg (Djurgårdens IF). Träslevarna tillföll Stig Kreüger (IF Linnéa), Rudolf Mångelin (Narva BK), Ove Andersson (Narva BK) och Per Eriksson (IF Linnéa). Notera att Narva BK som i år jubilerar lite i skymundan hade tre representanter i landslaget. Andra tider, andra förhållanden. Länk till Italienmatcherna 1940 här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Landskamper

KK All Round 80 år

Tidningen Lidköpingsnytt uppmärksammar hemmaklubben KK All Round som den 8 februari fyllde 80 år, men klubben kan söka sitt ursprung bakåt till 1928. Klubbens förste nationella stjärna var svenske mästaren och landslagsmannen Stig Johansson som som gjorde ringarna osäkra på 1950-talet. Stig hade några minnesvärda duster med Stig Sjölin och som marzipanrosen på tårtan ståtar Stig med en seger över Lennart Risberg. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Blå-gult i öst och väst

Tungviktaren Gabriel Richards Djurgårdens IF tävlar denna säsong för Puerto Rico Hurricanes i AIBA:s World Series of Boxning. På Alla Hjärtans dag mötte han den hjärtlöse Vassilij Levit från Astana Arlans. Kazaken gav ingen nåd. Djurgårdaren var helt chanslös och hela härligheten avblåstes i rond två. Hoppas Richards fick bra betalt för sin medverkan eftersom han inte var på samma nivå som sin motståndare i ringen. Det var ej heller så mycket storm kring gänget från Puerto Rico. De fick åka hem med en brakförlust på 0-5. Bättre gick det då för junioren Agnes Alexiusson från Värnamo BK. Hon är tillsammans med en svensktrupp bestående av ungdomar och juniorer på Irland för två matcher. Den första var en slags inofficiell landskamp och där plockade Agnes enkelt hem en 3-0 viktoria mot en för mig okänd irisk storhet. I övrigt blev det blandad konfekt. I den avslutande officiella nationskampen segrade Irland över det svenska laget med 8-7. Agnes vann även här. Resultat och information här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, WSB

Boxning i konsten 7 - GAN

Här har vi ännu ett verk av den utomordentligt skicklige konstnären GAN (Gösta Adrian-Nilsson). Den här gången har GAN varit på ett lekfullt humör så motivet återges i glad naivistisk anda. Vid första påseende kan det verka verklighetsfrämmande, men det har en poäng. Det avspeglar i viss mån hur pugilismen först kom till oss. Det var via variteér, cirkusföreställningar och marknadsgyckel som boxningen kunde begapas i konungariket Sverige. Ur detta utvecklades sporten till det som vi har idag. Ta också del av detta fina arbete av GAN som presenterades under Boxning i konsten 3. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

Strandjaturneringen årgång 66

Den nyligen avslutande bulgariska turneringen Strandja såg sin första match 1950. Den var uteslutande en inhemsk affär fram till medio 1960-talet och fortsatte att vara en östeuropeisk tillställning fram till mitten av 1970-talet. Den förste som bröt östdominansen var en kuban. Det svenska deltagandet och de svenska framgångarna har varit blygsamma. Som bäst har det blivit en finalplats på ett femtiotal matcher. Det var IF Linnéas Jenny Hardingz som hämtade en silverblecka 2011. I år skedde ett historiskt genombrott då den talangfulla Agnes Alexiussson från Värnamo BK gick hela vägen. Notabelt: Anna Laurell, IF Linnéa, förlorade för femte gången av lika många möjliga mot Nouchka Fontijn. Holländskan är en veritabel "svenskdödare". Se hennes svenskmatcher här. För övriga blå-gula gick det som det brukar i detta sammanhang. Någon enstaka match vanns... Laget bestod av, förutom ovan nämnda, Ida Lundblad (numera IF Göteborg Team Boxning), Hampus Henriksson (samma klubb) och Oliver Flodin (Vaggeryds BK). Information om turneringen får du här. Så här ser Agnes finalresultat ut på bulgariskt krylliskt vis: 64 кг: Анген Алексюсон (Шв) – Елена Вистропова (Азер) – 2:0 //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Matcher, Dambox, Turneringar

Younger than yesterday

Det är inte bara Narva BK som vurmar för den seniora boxningsträningen. Här är ett festligt TV-inslag från Danmark där ett gäng tidigare aktiva boxare från Thisted Atlet Club fortfarande håller igång. När ni har beundrat herrarna kan ni beställa boken om Narvas historia. Klubben är ungefär samtida som de medverkande i inslaget. För er som tror att man måste vara Narvait för att ha behållning av innehållet kan sägas att så är inte fallet. I boken passerar femtio år av svensk boxningshistoria och under åtskilliga av dessa så var svensk boxning som bäst. Så ta del av forna dater och njut. På köpet får ni också en dos socialhistoria. Länk till förlaget här. Tack till mr Falkenberg i sydstaterna som förmedlade programpunkten. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info

Roffa Storm, Nacka Skoglund, Lennart Ahlbin

Ett lika härligt som unikt foto från 1951. Platsen är Milano i Italien. Lennart "Nacka" Skoglund (1929-1975) var på besök för att morsa på de svenska EM-deltagarna och visa dem stan. Nacka är en av Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna. Vid tidpunkten var han proffs och hade värvats av Milanoklubben FC Internazionale. På hemmaplan hade det varit AIK och Hammarby IF som gällde. Här är han omgiven av två fina blå-gula pugilister. Till vänster Rolf Storm (BK Akilles) och till höger Lennart Ahlbin (BK Örnen). Resultaten från EM 1951 här. Tack till Gino Ahlbin för fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Foton

Alexis Vastine (1986-2015)

Den kända franska boxningsfamiljen Vastine har drabbats av två förfärliga slag på kort tid. Den 10 mars avled den tidigare OS-medaljören Alexis Vastine i en helikopterkrasch i samband med en TV-inspelning i Argentina. Kort dessförinnan hade den yngre systern Célie omkommit i en bilolycka. Alexis var flerfaldig fransk mästare och erövrade ett EM-Silver 2010. Célie var juniormästare 2009 och deras far Alain gick på 1980-talet några proffsmatcher. Det finns ytterligare en framgångsrik bror i familjen, Adriani. Mer information om Alexis på franska förbundets hemsida. Här följer de svenska opponenterna till tre av de fyra Vastinarna. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Laterna Magica: På väg till EM 1951

På fotot syns 4/5 av den svenska representationen vid EM i Milano 1951. Platsen är Bromma flyghamn och i bakgrunden väntar det plan från Scandinavian Airlines som ska forsla truppen till Italien. Från vänster Lennart Ahlbin (BK Örnen), Åke Wärnström (Katrineholms BK), Stig Sjölin (Värnamo BK), Rolf Storm (BK Akilles) och rikstränaren Sten Suvio. Gert Stråhle (Bjuvs BS) anslöt via Malmö. Gänget skulle återvända med ett guld via Stig Sjölin och ett brons genom Rolf Storm som blev gediget bortdömd i semin. Foto från Lennart Ahlbins samling. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Foton, Turneringar

Nordiska mästerskapet 60 år

Den första upplagan av Nordiska mästerskapet sjösattes i Köpenhamn under februari 1955. Tanken var god. De bästa i Norden skulle mötas i en turnering som skulle gå vartannat år med roterande värdskap. Mästerskapet höll under många år förvånansvärt god klass, även om engagemanget från de fyra nationerna varierade med tiden. Hela härligheten tog stopp efter tävlingarna 1992. Då ansågs NM ha spelat ut sin roll. Efter några års träda förvandlades NM till en damturnering. Kvinnorna gjorde entré 1996 i Köping. Mästerskapet blev en viktig utvecklare för damboxningen i Norden även om antalet direktfinaler har varit besvärande stort. Herrarnas återkomst dateras till 2009 och Danmark. De svenska insatserna genom åren finner ni här. Årets deltagarförteckning finns här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, NM, Turneringar

Örebro-Jansson vs Djurgårds-Ramm

Snart är det dags att äntra ringen. Det är mycket som står på spel. Svenska mästerskapet i lätt tungvikt årgång 1927 skall avgöras. Det är Landsorten mot Stockholm i form av Einar Jansson, Örebro Atletklubb, versus Nils Ramm, Djurgårdens IF. En till trängsel fylld Djurgårds-Cirkus kommer att få höra Ramms seger utropad. Ramm var fjolårsmästare och stor förhandsfavorit. Matchen blev oväntat jämn och Djurgårdaren vann på sin slutforcering. Publiken ägde motsatt uppfattning och lät höra den. Ramm uttogs till sommarens EM där han kunde lägga en guldmedalj bredvid sin tidigare från 1925 erhållna silvertrissa. 1928 blev det också ett OS-Silver. Nils Arvid Ramm kan utan tvekan utses till en av Sveriges bästa amatörboxare. Som professionell saknade han den nödvändiga hårdheten. För Örebro-Jansson blev det som bäst två SM-silver. Komplett matchlista för Ramm här. Partiell d:o för Einar Jansson här. Notera den klassiska svarta Djurgårdsdressen på fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Foton

Långfredagsmys i Oskarshamn

Så sent som 1969 var långtråkighet och lidande påbjudet i svensk lag. Religiös galenskap höll sin vakande hand över de svenska medborgarna. Det är nästan glömt nu, men det finns all anledning till vaksamhet så att vi inte åter hamnar i samma samhälleliga återvändsgränd. Det fanns ett förbud för offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet. På långfredagen var därför affärer, restauranger och danslokaler stängda. Naturligtvis var alla idrottsevenemang förbjuda. Dagen skulle präglas av stillhet. Allmän frid skulle råda och traditionen var att man skulle undvika onödiga aktiviteter. Radion levererade kristna sånger men inte profana. Lättare underhållning var det inte tal om. Nog om detta elände. På årets långfredag höll Oskarshamns BK i trådarna för en svensk-polsk gala. Det var en juniorbetonad tillställning toppad av två veteraner. Polska Kinga Siwa och Linnéas Anna Laurell (numera med tillägget Nash). De två tycks ha hängt med redan då Hedenhös var i farten. Anna mötte en junior och fick 2-1 med sig hem, Kinga besegrade Ida Lundblad. Bland segrarna återfanns Agnes Alexiusson och Oliver Flodin. Ett av lokalbladen skriver så här inför galan och ett annat så här efter densamma. Ta del och njut av något som hade varit förbjudet blott fyrtio år innan. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox

DN gillar Narvaboken

I Dagens Nyheter den 9 april 2015 kunde läsekretsen ta del av en berömmande recension av min "fullmatade" bok om Narva Boxningsklubb. Jag tackar-och-bockar inför lovorden och vill göra läsekretsen uppmärksam på att boken inte bara är en snäv klubbhistoria. Den speglar svensk boxning under femtio år - OS, EM, landskamper, svenska mästerskap, regionala dito, klubbgalor och mycket annat. Hela boxningssverige, som det då såg ut, passerar revy. Här återfinns den spännande historien om Stockholmsserien i boxning under 1930-talet. Visste du att Arne Andersson som mötte ringdöden borta i USA tillhörde Narva? Hur var det med Narva BK och nazismen innan kriget? Det var ytterst nära att Narva försvann ur historien i början på 1950-talet och ersatts av ett Hökarängens BK. Varför blev det inte så? Boxningen var under stark attack under efterkrigstiden. Läs om bakgrunden till denna moralpanik. Visste du att Bosse Högberg tränade hos Narva inför den fatala Mazzinghifighten? Kände du till att Narvas stjärna Branko Mikek hade fem raka förluster mot Stig Waltersson? På köpet erhåller den bildintresserade ett drygt 75-tal foton och illustrationer från klubbens historia. Bland dem en unik bild på Narvas berömda paviljong vid Svea Livgarde. Plus omfattande statistik och åtskilligt mer på 284 sidor. Gör dig själv en tjänst genom att beställa boken via förlaget eller låna den på ditt lokala bibliotek. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Böcker, Info

Pyynikki, Montana, Schwerin, Belgrad

April är en månad som öppnar för några större tävlingar. I Tammerfors samlades boxarna till årgång 29 av Pyynikkiturneringen. Lise Sandebjer (BK Örnen) åkte ut på direkten. Linnea Molin (Örebro BK) förlorade i sin final på delat. Mia Bromander (BK Örnen) besegrade en ryska i förtid i en direktfinal. Montana Belts är en stor fransk turnering som i år lockade ett tjugotal nationer. Efter två vinster var Helena Envall (IF Linnéa) i final som gav henne en silverpeng. Silver blev det också till Anna Laurell (IF Linnéa). Efter en vinst över Timea Nagy från Ungern blev det återigen tvärstopp mot den utmärkta holländskan Nouchka Fontijn. Det var så vitt jag vet sjätte gången de möttes med lika många förluster för Anna. Det är lite av ett Stig Waltersson-Bosse Högberg syndrom emellan dem. Bosse ansågs oslagbar, ändå blev det fem raka förluster mot Stig. I Schwerin tävlade Ida Lundblad (IF Göteborg Team Box) i en Round Robinturnering för Tyskland 2. Övriga lag var Tyskland 1, Polen och Ryssland. Idas facit blev 1-1-1. Betraktar man domarinsatserna i två av hennes matcher blir man lite bekymrad. Hennes första match mot den ryska veteranen Daria Abramova dömdes för ovanlighetens skull oavgjord. Två av domarna hade 38-38, medan den kvinnliga polska poängsättaren hade 40-36 till ryskan! I tredje matchen mot tyskan Tasheena Bugar dömdes delat. Två tyska domare hade Bugar som segrare, medan den ryske poängsättaren ansåg att Ida vann samtliga ronder. Något är fel här. I skrivande stund pågår Belgrad Winner i Serbien. Leon Chartoi (Hammarby IF) är klar för final efter två vinster och där gick det hela vägen. Däremot blev det omedelbar sorti för Bashir Hassan (Djurgårdens IF), Laziz Sharifov (Haninge BK) och Oliver Flodin (Vaggeryds BK). Sammantaget kanske mer kaffeblask än skumpa... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Turneringar

Träningsläger i Skåne 1962

Det är en illuster samling på fotot nedan. Det är taget från ett träningsläger i skånska Sjöbo, hemvist för värdklubben BK Viljan. Längst till vänster står Viljans starke man genom decennier, Arthur Olsson (1917-2001). Han gjorde några matcher i flugvikt för BK Amatör (Trelleborg). Han var även med att få igång BK Värend (Växjö) i mitten på 1940-talet. Längst till höger står slavdrivaren Kjell Andersson från Malmö och GAK Enighet. Som främsta merit hade han ett guld från Nordiska mästerskapen 1961, därtill ett par SM-silver, landslagsuppdrag och sydsvenska mästerskap. Bredvid honom återfinns BK Viljans mesta framgångsrike pugilist, Kjell Lindblad. SM-Guld och silver, landslagsuppdrag och sydsvenska mästerskap. Om någon känner igen sig på fotot - hör av dig och berätta hågkomster... Stort tack till Johnny Larsson som förmedlade fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton

SM 2015 vs Södermästerskapet 1924

Den 8 maj börjar Svenska mästerskapet i boxning. Det är nummer 96 i ordningen för herrarna och 22 för damerna. Tävlingarna hölls i Tidaholm. Bara en sådan sak! Antalet anmälda ligger på sensationellt och katastrofalt låga nivåer. Deltagarlistorna omfattar innan invägningen 31 damer och 37 herrar. Många av dem rena noviser. Det är snudd på att medaljerna kan utdelas per post till vederbörande. Så slipper man så att säga besväret. Deltagarantalet är lika osynligt som SBF:s styrelse. Förbundets ledning måste vara den svagaste i mannaminne. Nåväl låt oss i stället förflyttas till den tid då boxningen verkligen betydde något. Det har funnits många olika typer av nationella mästerskap genom tiderna, men det här är en av mina favoriter. Antalet klubbar på Södermalm i Stockholm var så stort att "de mindre" kunde hålla ett eget mästerskap. Södermalm, eller Söder, är idag befolkat av en ytterst politiskt korrekt medelklass, som stressar sönder sig i sin iver att omfatta alla de rätta åsikterna inom politik, kultur, musik etc. Att inte tycka rätt innebär omedelbar exkommunicering i den hippa gemenskapen. Annat var det tidigare då Söder var Stockholms proletära hjärta och arbetarna odlade en helt annan och sundare kultur än dagens hipsters. Som en viktig komponent i arbetarkulturen ingick boxning. Den utövades och den följdes med stort intresse. Södermästerskapet utkämpades inför en till trängsel fylld Stora Teatern som låg på Götgatan. Deltagande klubbar var Boxningskamraterna, Criqui Club, Sportklubben Condor, Sportklubben Royal och Sportklubben Standard. Deltagarantalet var i paritet med anmälningarna till årets SM. V.g. notera detta!!! Artikeln från Dagens Nyheter noterar segrarna i det lyckade mästerskapet. Harry "Loppan" Jansson, Erik och Anders Mångelin, Isse Lewin vandrade vidare till svenska mästerskap och landskamper. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox, Klubbar, Turneringar

SM 2015 nytt bottenrekord

Årets SM gick i Tidaholm. Ett nytt bottenrekord slogs. På herrarnas avdelning deltog endast 36 boxare fördelade på blott åtta viktklasser. Ja, ni läste rätt. Hela trettiosex slöt upp för att uppnå värdigheten svensk mästare. Bland dem återfanns en hel del som normalt sett inte borde ha haft någon plats på ett svenskt seniormästerskap. På Damsidan var det också dåligt med 29 deltagare vilket också sämre än på flera år, men inte lika illa som på herrsidan. Svensk boxning står sig stark som en ledare uttryckte det för ett tag sedan utan det minsta spår av minsta ironi. Herresultaten här och damditon här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Matcher, Dambox, Turneringar

Då och nu...

Min krönika om Södermästerskapet väckte åtskilliga boxningsentusiaster till liv. Det kom ovanligt många kommentarer angående dagens boxning. Det är uppenbart att det råder ett stort missnöje med hur sakernas tillstånd bedrivs i boxningssverige. Det framfördes massor med kritik, på allt från dagens ledning till självgoda tränare till ... nog sagt allt. Att satsa på ungdom och juniorer är aldrig fel, tvärtom, där ligger framtiden, men om det inte håller måste man våga ställa sig kritiska frågor. SBF skickade en stor herrtrupp till pågående Ungdoms-EM i Ukraina, men av sex stycken deltagare har endast en överlevt den inledande omgången. Samtidigt pågår junior-VM för damer på andra sidan klotet. Av tre deltagare överlevde blott en inledningen. Slutsatsen: Det är tufft där ute i den stora världen och det krävs helt andra träningsmetoder (och tränare) än vad som finns idag. Ryskspråkiga nationer har sedan decennier dominerat boxningen, men hur många tränare har behagat att lära sig ryska och/eller söka kontakt österut för att få nya och viktiga impulser?! Hur träning bedrivs är en färskvara som snabbt ruttnar. Det har varit gott om tid att få nya stimulanser. Namnen på de olika EM/VM-deltgarna här: Ungdoms-EM i Ukarina Felix Flodin (Vaggeryds BK), Samer Tabal (Hammarby IF), Sebastian Broman (BS Tor), Alexander Isaksson (BK Rapid), Amad Doski (Halmstads AIS) och William Gustafsson (BK Rapid). De inlagda resultaten från ungdomsboxarna är få eftersom jag är restriktiv ed att dokumentera dem. Genomströmningen är alldeles för stor. Ena dagen upphöjd ungdomsstjärna, nästa dag borta. Junior-VM i Taiwan (Taipei) Katrin Norén (IF Linnéa), Sofia Nilsson (ATF Gym IF), Stephanie Thour (BK Värend). //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Matcher, Dambox, VM, Turneringar, AIBA

Hammarby vs Djurgården

Hammarby IF skall ha en eloge för att de försöker återupprätta det gamla fina konceptet med (klubb)galor. Galorna var boxningens ryggrad en gång i tiden, men de ersattes av diverse cuper och turneringar vilket har varit förödande ur publiksynpunkt. Man önskar dock att programinnehållet i årets "Rough House" (vilket namn) hade varit i paritet med klubbens intentioner. Hammarby och Djurgården har mötts en gång tidigare. Det var 1928 och kampen ingick i den s.k. sexklubbserien i Stockholm. Hammarby hade problem med att fylla ut sin åtta och höll på att uteslutas ur serien. Ett öde som drabbade Balder. Matchen slutade med seger för Tiergarten med 11-5 (5,5-2,5). Hur det gick i serien? Jo, Hammarby slutade sist med Djurgården före sig. Segrade gjorde BK Örnen med Boxningsklubben av 28 (BK 28) på silverplats och IF Linnéa på tredje. Hammarby hade en mycket bra period fram till säsongen 1930/31 då de försvann från scenen. I gänget ingick bl.a. bröderna Axel och Gunnar Berggren, Lars Mellström, "Baby" Mattson, Israel Gitliz och Harry Andersson. Hammarby låg sedan i malpåse fram till 1969, en lång törnrosadvala. Klubben återuppstod, dock inte på egen hand utan p.g.a. att de gamla fina klubbarna Sparta och Årsta beslöt lägga ner den självständiga verksamheten. De ansökte om inträde i Hammarby. Det blev snabbt en succé, men därefter har det varit svackor i verksamheten. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Klubbar, Turneringar

Midsommar med Harry Persson

Min avsikt var att lägga ut den här bilden på Harry Persson som Midsommarhälsning till er besökare, för något mera ursvenskt än Harry Persson finns väl knappast, men så blev det inte. Istället kommer den här... Harry Persson (1898-1979) var en av våra första sportidoler. Den fattige arbetargrabben från Stockholm blev HP med hela svenska folket och hans proffsmatcher följdes av hela nationen. Egentligen var hans psyke inte ämnat för boxning, han ville hellre spela fotboll, ändå blev han en av svensk boxnings största. HP hade en kort amatörkarriär, där han gjorde rent hus med den svenska tungviktseliten. Blev proffs på det märkligaste sätt eftersom amatörbestämmelserna var extremt stränga i dåtiden. Han fick några kronor för en uppvisning i Bro utanför Stockholm. Debuterade på riktigt 1923 och karriären gick spikrakt fram till en illa planerad USA resa under 1926. Så länge han höll sig till sin förste manager och promotor, Hjalmar Palmqvist (Hjalle Palton) gick det bra, men det fanns andra som lockades av HP:s berömmelse och stora gager. Fel folk fick honom, liksom senare Olle Tandberg, att ställa upp mot alldeles fel motståndare i USA. Därmed sumpades chansen till en VM-match. Ett par misslyckade comebacker följde och den sista matchen kom 1935. Han drabbades av ett hårt öde i form av sin fru. Han blev i praktiken sol-och-vårad. Frun stack med hela förmögenheten som var betydande. Det enda som återstod var en kostym och ett munspel. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt

Post Baku (1)

I de nyligen avslutade Europeiska Olympiska lekarna i Baku stod 15 guldmedaljer på spel inom boxningen. Endast fem nationer lyckades plocka hem en trissa av ädlaste valör och två av dem gjorde det betydligt bättre än övriga. Azerbajdzjan och Ryssland var totalt överlägsna med sammanlagt tio guld. Dem emellan blev ställningen sex guld-ett silver-fyra brons till den förra nationen och fyra guld-två silver-fyra brons till den senare. Det säger något om varifrån boxningens ljus kommer. Övriga medaljer portionerades ut till Irland (två-ett-ett) och Storbritannien (två-noll-tre), vilket måste betraktas som överraskande gott i den tuffa konkurrensen. Ett guld kneps av Nederländerna. Sveriges enda silverblecka gav en delad tiondeplats i nationstabellen tillsammans med Vitryssland. Totalt sett gick det ganska risigt för Sverige i dessa Eurospel. Sammanlagt blev det sju medaljer varav ett enda guld (dambrottning) som gav plats 29 i nationsrankingen. Vi hade bl.a. storheter som San Marino, Cypern, Makedonien och Kosovo bakom oss. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Turneringar

Laterna Magica: Ingemar och Bert 1949

Glada miner i omklädningsrummet. Fotot visar Ingemar Johansson efter sin match nummer sexton ordningen. Innan han gick upp mot Bert Bergqvist från Nyköpings Boxningssällskap var han 12-3. Ingemar var på väg uppåt och Bert utgjorde inget större hinder på framgångssagan. Kampen avslutades i andra då domaren ingrep efter en högerpärla. Det skall dock framhållas att Bert inte var någon oäven boxare. Han hade varit med betydligt längre än Göteborgaren och bjöd regelmässigt på gott motstånd. Känd som slugger. Ingemars kompletta matchlista här och Berts partiella här. Fotot från Lennart Ahlbins album. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, porträtt

Insup...

... så mycket boxningshistoria du kan. Sommaren är en bra tid att förse sig med kunskap om det som en gång skett. Börja exempelvis med boken om Stig Waltersson. En fin och teknisk boxare med massor av meriter som hyllades under amatörtiden, men som fått sitt eftermäle solkat av promotorfirman Bertil Knutsson & Ingemar Johansson eftersom de inte ville ge Stig anständigt gage. "Han säljer inga biljetter", sa de och så ekade det också i pressen bland de journalister som satt i firmans ficka. BK&IJ brukade hellre billiga importer som definitivt inte sålde biljetter. Så logiken i affärsresonemanget var inte helt glasklar. Sedan kan det ju vara värt att veta hur det gick till då Stig spöande Bosse Högberg fem gånger av fem möjliga plus alla andra i den svenska eliten som sammanträffade med Stigs vänster. Fortsätt sedan med boken om Stockholmsklubben Narva. Det är inte bara en bok för inbitna Narvaiter. Tvärtom. En gång i tiden var Narva Sveriges främsta klubb så ni får en stor dos svensk boxningshistoria vid genomläsningen. Där passerar hela den svenska dåtida eliten i någon form under klubbgalor, mästerskap och turneringar. Sedan kan det kanske vara av intresse hur Narva hade det med nazismen en gång i tiden. Inte sant? Plus mycket, mycket mer. Stigs bok köper ni här och Narvahistorien här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Matcher, Klubbar, porträtt

EM - 90 år

Eftersom jag varit på semester har jag inte kunnat följa det Europeiska mästerskap som timade i Bulgarien. Jag kan därför inte uttala mig över de blå-gulas insatser. Fyra deltagare skrapade ihop en bronsblecka och det får väl anses som bra under rådande omständigheter. Det var det första bronset sedan år 2008 då det också blev ett silver. Årets EM var tillika ett VM-kval vilket gjorde turneringen lite rumphuggen efter de redan kvalificerade inte deltog. Låt mig bjuda på lite EM-statistik. Mästerskapet fyllde 90 år och det har tävlats 41 gånger. Premiären gick i Stockholm 11-15 maj 1925. Starten blev minst sagt lyckosam för Sverige som blev bästa nation för första och enda gången. Även påföljande EM i Tyskland var en svensk framgång då Sverige blev andra nation efter värdlandet. Därefter kan man säga att storhetstiden var över. Visserligen erövrade Sverige medalj(er) i varje mästerskap t.o.m. 1955, men det var betydligt blygsammare än de två första turneringarna. Sedan följde en ökenvandring som varade ända till 1979/1981 då bronspallen bestegs. Därefter har det varit blandad kompott som det brukar heta. Den största lysraketen i det ganska kompakta dunklet var Roberto Welins guld i Göteborg 1991. Statistiskt ser det ut så här i form av guld-silver-brons. Sammanlagt har det blivit 10 guld - 10 silver - 21 brons. Så vill man vara likt jultomten så har det blivit en medalj per turnering!!! 1925 Stockholm 3-2-0 1927 Berlin 2-1-3 1930 Budapest 0-1-1 1934 Budapest 0-1-0 1937 Milano 1-0-1 1939 Dublin 1-1-1 1947 Dublin 1-1-0 1949 Oslo 0-1-0 1951 Milano 1-0-3 1953 Warszawa 0-0-1 1955 Västberlin 0-1-0 1957 Prag - inget svenskt deltagande 1959 Luzern 0-0-0 1961 Belgrad - inget svenskt deltagande 1963 Moskva - inget svenskt deltagande 1965 Östberlin 0-0-0 1967 Rom 0-0-0 1969 Bukarest 0-0-0 1971 Madrid 0-0-0 1973 Belgrad 0-0-0 1975 Katowice ...
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Turneringar

Laterna Magica: Tungt i MSM 1972

Fotot nedan är från semifinalen i Mellansvenska mästerskapet som gick under februari 1972 i Uppsala. BK Masens István Zsigmond (i blå/vitt) placerade Stefan Thunberg (röd/gult) från BK Falken på canvasen och vandrade vidare till final. Där hämtade István ära och mästerskap genom att poängbesegra den inte helt obekante Thomas Blidh som då tävlade för den numera nedlagda Stockholmsklubben IK Balder. Foto från finalen kan beskådas här. Stort tack till István för fotot (som numera heter Stefan och har återvänt till Ungern). //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Turneringar

Stig Johansson (1932-2015)

Lidköpings och KK All Rounds boxningsstolthet, Stig Johansson, har gått ur tiden. För några år sedan intervjuades han i Lidköpingsnytt. Det uppmärksammades naturligtvis av RINGSIDE och den återgavs via länk under titeln "En oldtimer minns". Här kommer artikeln på nytt som en hyllning till Stig och med den den inledande ingressen från RINGSIDE. "Möt Stig Johansson från Lidköping och den lokala klubben KK All Round. Han blev juniormästare 1951 och svensk mästare 1955, därtill landslagsman. Stig är en av de få svenskar som besegrat Lennart Risberg. Det är alltid lika trevligt när slocknade stjärnor uppmärksammas i tidningarna". Här är Stig i en intervju för Lidköpingsnytt. Partiell matchlista här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Folkligt, festligt och fullsatt

Att läsa gamla tidningsreferat och artiklar är en trivsam sysselsättning därför att det ger ett bra perspektiv på dagens tillvaro oavsett om det gäller ekonomi, kultur, politik eller idrott. Ett exempel på det senare hämtas från Stockholms-Tidningen i november 1949. Det italienska landslaget var i Sverige på miniturné plus landskamp. Nationsutbytet slutade med ett 2-6 nederlag för de blå-gula. Ett par dagar efter landskampen mötte de helblå en svensk kombination. Vi saxar: "3.735 inom väggarna, flera hundra fick vända. En del gjorde det inte, utan slog sönder fönsterrutorna till toaletten och försökte komma in den vägen. En del gav sig upp på taket, varifrån radiopolisen plockade ned dem. Så nog fanns det intresse". Reportern gjorde också en intressant observation. "Vad äter vi svenskar? För litet grönsaker och för mycket kalkbildande mat som ger oss tunga benstommar. En näringsfysiolog skulle haft goda studieobjekt vid de svensk-italienska boxningarna i Eriksdalshallen på fredagen. I nästan varje viktklass såg italienaren atletisk ut mot sin svenska motståndare, ändå vägde de lika mycket". Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Landskamper

Kurt Thom (1926-2015)

Kurt Thom var en välsedd boxare som fr.a. härjade i de Sydsvenska ringarna i början av 1950-talet. Han föddes i den östra delen av det då delade Tyskland. Han började tävla för klubben BK Värend i Växjö för att sedan ingå i Kalmar Boxningsklubbs helblå gäng. Han mötte större delen av den dåvarande svenska eliten i mellanvikt och lätt tungvikt. Bland dem Stig Frisk som han slog ut ur landslaget (se artikeln nedan), Sten Ahnelöv, Sören Danielsson, Karl Preutz, Stig Sjölin samt Lennart Risberg. I matchen mot den senare var det för ovanlighetens skull inte Risbergs ögonbryn som sprack utan Thoms och han tvingades bryta. Thom hade också tre synnerligen hedervärda bataljer med den norska stjärnan, landslagsmannen och sedermera proffsboxaren Bjarne Lingaas. Hur Thom kom till Sverige är en lika festlig som ovanlig historia. Om detta kan ni läsa i boken om Kalmar BK. Partiell matchlista för Kurt Thom här. Artikeln från en ingress i lokalbladet Östra Småland. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Bas van Duivenbode (1940-2015)

Leden glesnar för de gamla 1950- och 1960-talsboxarna. Häromdagen avled den nederländske mellanviktaren Bastiaan Adrianus "Bas" van Duivenbode. Såvitt jag vet gjorde han bara en amatörkamp med svenskt motstånd. Det blev oavgjort i en landskamp i maj 1960 mot Djurgårdens Jarl Granberg. Samma år deltog Bas på OS i Rom med en vinst och en förlust i protokollet. För en svensk publik är han mest känd från den professionella tiden då han mötte Lars-Olof Norling och Lennart Risberg. Mot den förstnämnde blev det oavgjort i Eskilstuna sporthall 1962, mot senare slutade det med knockoutförlust 1963 i den göteborgska mässhallen. Som proffs var Bas van Duivenbode en typisk journeyman, som åkte om kring och fightades där han fick betalt, men till skillnad från de flesta av dagens gelikar, var han ingen given förlorare då han äntrade ringen. Länk till nationskampen versus Nederländerna 1960. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, Dödsfall, Landskamper

Laterna Magica: Dubbel fullträff

Vi fortsätter miniserien med fotografiska fullträffar. Om det förra fotot lurade ögat så gäller det inte här. Flygturen som bjuds sker efter en perfekt höger. Händelsen dateras till de oerhört populära och alltid utsålda Nybörjarmästerskapen för Skåne. Det var en turnering i regi av den numera nedlagda tidningen Arbetet och GAK Enighet med anor från slutet av 1930-talet. Fotot är från 1954 och det var Leif Månsson som bjöd klubbkamraten Knut Wirén på luftfärd. Det krävs en viss fingertoppskänsla hos fotografen för att fånga dylikt. Det kan vara värt att citera Arbetet. " Femte Enighetssegern plockade Månsson genom att i första ronden knocka tappre Hans Lindgren, Landskrona. Månsson som i måndags slog en konkurrent halvvägs upp mot taket arbetade i går i andra dimensionen och skickade med sitt knockoutslag Lindgren tvärs genom hela ringen". Tidningskopian nedan är inte av bästa märke, men vad som utspelar sig torde ändå framgå. Tack till Johnny i Kristianstad som tipsade. //CF PS Det vimlade av knockoutkungar på tidigare juniortävlingar. Vart tog de vägen...
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Matcher, Foton, Turneringar

Muhamed "Modo" Sallah i repris

Jag tvekade inför att lägga ut den här texten därför att den blir så anti-boxning. MEN. Varför ska jag skydda dem som befinner sig på boxningens bakgård. I samband med att Sallah erövrade SM-guld 2013 spreds en rad tårdrypande intervjuer i tidningarna där han bedyrade att han lagt det kriminella livet bakom sig. Det var närmast något religiöst över det hela - han skulle hädanefter vandra den smala vägen och lämna sina gamla vänner bakom sig. Dock. Det dröjde inte länge. Han har nu åter fått ett fängelsestraff om 3,5 år efter att tillsammans med sex likasinnade, samtliga kriminellt belastade och med invandrarbakgrund, ha rånat en pantbank i Västerås i juni detta år. Här kan ni läsa stämningsansökan från Västmanlands tingsrätt. Sallah är precis ingen duvunge vad gäller att ta rättssystemets resurser i anspråk. 2011 var han med om att råna en guldbutik i en Stockholmsförort och han förekommer elva (!) gånger i belastningsregistret. Han har även varit dopingavstängd. En prydlig landslagsrepresentant, eller hur? Och mina vänner - det är Sallah och hans vänner som skall bygga det nya Sverige... Partiell matchlista här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, porträtt

Svenskar i Chicago

Matcherna mellan de amerikanska Golden Glovesmästarna och Europa var en stor händelse på sin tid. De gick aderton gånger under perioden 1931-1954 och med något undantag alltid i Chicago. Tidningsklippet från lokalbladet Tribune nedan kommer från en donation av Karl Gustaf Noréns dotter. De blå-gula hedrades med en bankett på "the Swedish Club" och där ser vi dem uppsträckta och fina bland alla smokingar. Chicago var näst Stockholm den svensktätaste staden i världen så det var nästan som att boxas på hemmaplan. Året är 1940 och Europalaget var till 3/8 svenskt!!! Erik Ågren (Narva BK) i weltervikt, KG Norén (Redbergslids BK) i mellanvikt och Olle Tandberg (Djurgårdens IF) i tungvikt. De övriga kom från Italien och Ungern. Kampen mellan den gamla och nya världen slutade 4-4. Samtliga matcher gick tiden ut och bland svenskarna var det endast Tandberg som vann. Ågren hedrades med uppdraget att vara lagkapten för Europalaget. KG var en av Sveriges bästa boxare och tävlade för Redbergslids BK och Skövde AIK. Partiell matchlista här. Stort tack till Rigmor för samlingen klipp och foton. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Turneringar, porträtt

Boxning i konsten 8 - Negerboxaren

Ja, jag skriver neger och negerboxaren igen för att det ska bli extra tydligt. En nysvensk har bevistat Norrköpings museum. Där upptäckte han nedan återgiva staty av den fina skulptrisen Liss Eriksson (1919-2000). Verket är från 1949 och kallas Negerboxaren. Detta fick vår nysvensk att gå i taket och kalla in Norrköpingsbladet Corren för att sprida sina fobier. Han fann ordet neger kränkande. Som obildad hade han naturligtvis ingen aning om att ordet neger inte alls var kontroversiellt på 1940-talet. Det var däremot tilltalet "nigger", men statyn heter inte "Niggerboxaren". Vi har idag en armé av politiskt korrekta och lättkränkta censorer som vill förbjuda allt som luktar rasism i deras ögon. Pippi Långstrumps pappa är som bekant inte negerkung längre. Högre makter har ändrat genealogin. Det sedan urminnes tider populära bakverket Negerboll får numera inte heta så. Då anmäls bageriet till Diskrimineringsombudsmannen. Man undrar varför? Exemplen kan mångfaldigas. Snart kommer ett sanningsministerium att införas i Sverige där de politiskt korrekta kommer att censurera allt som anses obehagligt. Allt sådant i tidningar, böcker, konst, film etc. kommer att rensas ut för att tillfredsställa de stormtrupper som mera likar Mao Zedongs rödgardister, Stalins hejdukar, Nazitysklands stormtrupper och dagens muslimska imamer. Och allt kommer sker i Godhetens namn. Duktiga idioter finns det gott om som springer de ondas ärenden. Så en vädjan - även om detta inte är en politisk sida - se till att yttrandefriheten är den viktigaste friheten vi har. Försvara den till 100 %. I annat fall kommer även du att drabbas. Det visar historien klart och tydligt. Spåren förskräcker. Själv känner jag en utomordentligt stor oro inför den framtida utvecklingen i Sverige där rationella argument får ge vika för twittermobben. Heder åt konstchefen på Norrköpings museum som inte vek sig för den besökande stollen. Det är nog första gången...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Konst

Laterna Magica: Kämpaglöd i Kalmar

Fotot nedan är från en gala i Kalmar 1962-10-21. Matchen gick i tungvikt och platsen var den klassiska arenan för boxning i Kalmar, Folkets Park. Det var en stämningshöjande lokal. Till vänster Villy Abrahamsson från Kalmar BK som parerar ett anfall från Peter Köster Redbergslids BK. Matchen vanns av göteborgaren men i tidningarna var man missnöjd med domslutet. Där ansågs det att Köster borde ha diskats. Han hade fått otaliga tillsägelser och två varningar under matchen för låga och orena slag. Köster fortsatte ett par år senare ut på den knaggliga proffsvägen. Dessvärre finns inga av kämparna kvar, Villy Abrahamsson (1939-1995) och Peter Köster (1942-2000), men de lever vidare här på RINGSIDE. Abrahamsson var en av många boxare som också var en utmärkt fotbollsspelare. Han var stabil sista utpost under många år i Lindsdals IF. Stort tack till Linnea Abrahamsson för fotot. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton

Sinan Samil Sam (1974-2015)

Den turkiske boxaren Sinan Samil Sam gick ur tiden den 30 oktober. Som så många andra pugilister före honom fick han betala priset för ett omfattande alkohol- och drogmissbruk. Som aktiv nådde han stora framgångar. Under amatörtiden var Sam såväl junior- som seniorvärldsmästare. Det förra 1992 och det senare 1999 i Houston. Däremellan pallplaceringar i EM och VM. Som proffs blev han 35 (31-4, 16 KO) och innehavare av Europatiteln och WBC-bältet. Flera av hans proffsmatcher kunde följas av en svensk publik i direktutsändning. Det finns en blågul koppling till Sam. Under VM 1995 i Berlin mötte han Rinkebys stjärna Kwamena Turkson i tungviktens inledningsomgång. Sam avtågade med ett synnerligen tveksamt 6-4, där Kwamena blev mystiskt varnad inte bara en utan två gånger och tappade därmed matchen. Sam vandrade vidare till ett brons. 1995 års blå-gula VM-insatser här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Kontakt sökes

Ett anrop från Danmark som jag gärna vidarebefordrar. Flemming i Odense är en stor samlare av boxningsprogram. Han vill gärna komma i kontakt med svenska samlare för köp och/eller byte av material. Meddela mig via Kontaktrutan så förmedlar jag ditt namn till honom.
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info

Fulaste affischen?!

Boxningsreklam inför galor i affischform brukar vara anskrämliga (för att uttrycka det snällt). Det är oftast glada lokala amatörer som fixar något som ser ut att komma från förskolan. Ett av de främsta bidragen i genren är nedanstående affisch inför en gala i Eriksdalshallen. Stockholmsalliansen stod som arrangör och anlitade den inte helt obekante Börje Dorch för ändamålet. Resultatet, ja, döm själva. Den amerikanske ledaren fick en smärre skrattchock då hans boxare ansågs komma from Texas. Hur det var med galan? Jo, Stockholm mötte Team Golden Gloves den 29 september 1986. Jänkarna vann med 8-1. Den enda svenska segern hemfördes av Lars Myrberg som då hette Lundgren. Den amerikanska truppen innehöll en del namn som senare skulle bli proffs. Den mest kända av dem var Roy Jones Jr som proffsdebuterade 1989 och fortfarande håller på. Länk till matcherna här. Finns det något som överträffar eller är i paritet med det här alstret - skicka in det så publiceras det. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Så det kan bli

Boxning? Nej tack!

Svenska Dagbladets bragdguld gick som vanligt till annan utövning än boxning. Tidningen har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fri idrott, skidåkning och simning skall det vara. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det är nästintill ofattbart hur han kunde förbigås. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch! Det finns ett annat lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets innebörd en verklig bragd. När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John åkte ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933. Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988). Här kan också infogas att den tidigare redaktören för svenskans sportsektion Sune Sylvén var en av landets mest rabiata boxningshatare. Han ägnade åtskilliga spaltmeter till att utspy sitt hat mot boxningen. Han satt med i bragdjuryn i bortåt trettio år... Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli

JSM - då och nu

Ungdoms- och Juniormästerskapen (SUM och JSM) avgjordes under förra helgen i Köping. Ingen skugga må falla över deltagarna, men man blir betänksam när det gäller antalet. Det borde ha varit fler, många fler, eftersom det var svensk boxnings framtid som samlades för att göra upp om medaljerna. Deltagarantalet på SUM var 5 för tjejerna (i två viktklasser) och 40 för killarna. JSM lockade 7 damer (i tre viktklasser) och 24 herrar. Antalet medverkande talar för sig själv. Jag vill inte vara elak, men kan inte undgå att göra jämförelsen, eftersom jag f.n. ägnar mycken tid åt 1920-och 1930-talen, som underlag för en kommande bok. Perioden var svensk boxnings guldålder. På den tiden var JSM en mycket stor händelse. Fulla hus med biljetter som gick på svarta börsen samt omfattande bevakning i pressen. T.o.m. deltagarlistorna publicerades. Och med så många aktiva att mästerskapet delades upp på två avdelningar, i vad som brukade kallas den "lätta" (flug, fjäder, welter, lätt tungvikt) och "tunga" (bantam, lättvikt, mellanvikt, tungvikt). För att ge er lite perspektiv att grunna på; år 1929 innehöll den lätta avdelningen 108 pugs och den tunga 149, där enbart lättvikten bestod av fler boxare än den sammantagna summan på årets JSM. Vill ni veta namnet på 1929 års guldmedaljörer så återfinns de nedan. F: Arne "Lill-Loppan" Jansson, IF Linnéa B: Gösta Lindkvist, BK Örnen Fj: Harry Kreüger, BK 28 (Stockholm) L: Nils Karlsson, IK Balder (Stockholm) W: Harry Eklund, Borlänge SK M: Gerhard Karlsson, Djurgårdens IF Lt: Julius "Julle" Factor, IF Linnéa T: Erik Hellström, IF Linnéa Som synes en förkrossande Stockholmsdominans. Not: Ytterligare en från Kreügerklanen deltog. Det var Kurt som nådde semifinalen i flugvikt för de svartblå i Djurgårdens IF. Han skulle med tiden bli en av Sveriges främsta amatörboxare, men då hos rivalerna i Linnéa. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, JSM, Turneringar

30.005 matcher och 13.252 boxare

Grattis till dig som besöker RINGSIDE. Du har denna dag, då den årliga finnkampen avverkas och då Erik Skoglund ska upp i ringen för sin tjugofjärde proffsmatch, drygt 30.000 matcher att laborera med i databasen. Det tar en hygglig stund att plöja dem alla. Där finns alla viktigare resultat i form OS-VM-EM-NM-SM-turneringar, en uppsjö internationella cuper och därtill åtskilliga svenska regionala mästerskap. Och mer blir det... Ett stort tack till alla er som bidrar med foton, information, tidningsurklipp och liknande. Gör som senast Skoftebyns AIS - klubben bidrog med ett stort paket startböcker. Ett extra tack till Roger i Botkyrka som varit en utmärkt informationskälla på många sätt, inte minst över dem som bytt namn mitt i "karriären". Det gäller även Erik i Sundsvall som hjälpt mig identifiera tidiga Norrlandsboxare. Gemensamt sprider vi kunskap om den spännande svenska amatörboxningshistorien. Bilden nedan med två av våra mest folkkära boxare genom tiderna får symbolisera länken mellan då och nu. Det är Harry Persson och Olle Tandberg som inte sparar på krutet vid en uppvisning i Hagalund 1938 inför tusentalet åskådare. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, SM, Matcher, OS, Landskamper, NM, JSM, VM, Turneringar, AIBA

På julafton saluterar vi Stockholms Atletklubb

På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna. Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Det är saxat från min bok om Narvas historia. Vill ni läsa mer om hur det en...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Klubbar

Ryska smällare

Det passar väl på nyårsafton! Så det blir en favorit i repris men denna gång med illustration. År 1951 hade Svenska Boxningsförbundet fått ett erbjudande om en landskamp mot Sovjetunionen i Stockholm. SBF tackade nej. De visste att det skulle bli storstryk. Istället var det tre Stockholmsklubbar som grep tillfället – Djurgårdens IF, Stockholms AIF och Narva BK. Den sistnämnda klubben fanns mest på pappret och skulle insomna kort efter ”ryssboxningarna”. Innan Sovjetlaget kom till Stockholm hade de mjukat upp med en 16-0 viktoria mot finska eliten. Efter 2xStockholm blev det matcher i Göteborg, Jönköping och Sandviken. Även Malmö och Östersund var tänkta anhalter men försvann p.g.a. de geografiska avstånden. Intresset för matcherna var på topp och de var förstasidesnyheter i tidningarna. Det beräknas att nästan 20.000 åskådare såg de ryska fenomenen. De olika blå-gula kombinationerna hemförde totalt tre segrar och de kom via Stig Sjölin (Värnamo BK), Rolf Storm (BK Akilles) och Conny Blom (Landala AK). De var vid tidpunkten Sveriges populäraste boxare. Sjölin blev dessutom bortdömd i Jönköping. Storms insats var närmast heroisk. Några dagar innan hade han vunnit i första ronden i en landskamp mot Finland. Från Helsingfors åkte han utan sitt tandskydd så han fick möta sovjeten med oskyddade gaddar. Aj! Ingemar Johansson förlorade i Göteborg. Han hade varit på plats i Stockholm under de två matcherna och blivit blek om nosen. Han ville först inte ställa upp. Det han hade sett av slagmaskinen Algirdas Sjotsikas var tillräckligt. Efter långa övertalningar (och naturligtvis höjt matchhonorar) gick Ingemar med på match. Han klarade sig hyggligt. Januari hade inte varit någon bra månad för Ingemar. Först ingick han i en förstärkt Göteborgskombination som mötte ett lag från engelska armén. Han fick en poängseger där ”rekordvisslingar mottog domslutet”. Någon vecka senare fick han en ny domarseger, lika impopulär den,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Klubbar

Ida Lundblad knockad av Boxningsförbundet

Intriger och vänskapskorruption är ingenting ovanligt när det gäller Svenska Boxningsförbundet. Nu är en osmaklig härva under uppsegling. Det finns två talangfulla tjejer i klassen 60 kg. Det är Ida Lundblad (IF Göteborg Team Box) och Agnes Alexiusson (Värnamo BK). Ida är den bättre boxaren och den överlägset mest merittyngda av de två. Detta faktum har varit ytterst besvärande för de damansvariga i förbundet. De (läs Santiago Nieva och Klas Sandberg) vill hellre föra Agnes till OS. Herrarna har tänkt till. Kan man inte besegra Ida i ringen så finns det sätt att göra det på utanför densamma. Det krävs stora ekonomiska insatser för att åka på träningsläger, turneringar och andra förberedelser. Det ekonomiska bidragen stryps för Ida, medan gracerna flödar över Agnes. Det senaste inslaget i denna osmakliga soppa är förbundets nya ranking vilken tas som intäkt för vilka som skall åka på OS-kval. Tidigare låg med rätta Ida som nummer ett. Hon är ju regerande svensk mästare bl.a. i kraft av en klar finalviktoria över Agnes. Ida är också till skillnad från Agnes rankad av AIBA. Trots detta glider plötsligt Agnes in på förstaplatsen. Och. Simsalabim anses hon vara OS-kandidat. Hela affären stinker och borde utredas av Riksidrottsförbundet och Olympiska kommittén. Jag har ett förslag som garanterar sportslig rättvisa. Låt dem möta varandra i serie om fem matcher förslagsvis i Göteborg, Värnamo, Stockholm, Malmö och Gävle. Givetvis med neutrala internationella domare. Matcherna kan dessutom generera medialt intresse. En slags motsvarighet till Anders Eklunds och Roger Anderssons berömda kvintett på sin tid. Den av Ida och Agnes som går segrande ur den serien kan utan krus betraktas som Sveriges bästa i klassen 60 kg. Nu har dessvärre ett korrupt byråkratiskt system utsett en favorit. Så skall det definitivt inte vara. Behandlingen av Ida påminner mycket om den mobbing som...
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, DDD, Dambox, Turneringar, AIBA

Ida vs Agnes rond 2

Läs den länkade artikeln till Västgötabladet. Artikeln exponerar en förfärande okunnighet hos Svenska boxningsförbundets ordförande Tommy Lindström. Han tycks inte ens ha hört talas om Ida Lundblad. Intervjun med herr Lindström visar tydligt att allt tal och fagra löften angående kval bara varit bluff. Tränarduon Santiago Nieva och Klas Sandberg har för länge sedan redan utsett Agnes Alexiusson som svensk OS-kandidat. Allt utåt har bara varit ett spel för galleriet, ett sätt att slå blå dunster i ögonen på Boxningssverige. Olympiska kommittén agerar naturligtvis inte på eget bevåg, de följer bara instruktionerna från de olika specialförbunden. Det stinker om SBF. Finns det inte några rakryggade människor i Boxningssverige längre, några som vågar ta tag i den här härvan? Nästa gång är det din boxare som offras - vad gör du då? Så mitt förslag kvarstår. Låt sportslig rättvisa skipas genom en serie uttagningsmatcher dem emellan. Det gäller f.ö. även paret Anna Laurell och Love Holgersson. Även där luktar uttagningen illa. Har det möjligen med det faktum att Annas make tillhör den inre tränarcirkeln? Idas egen beskrivning av härvan. Värdegrunder, någon? Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, DDD, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

Ida och Agnes rond 3

Vill ni höra på hejdlöst svammel då skall ni lyssna på "Förmiddag med P4 i Skaraborg". Radiostationen har ringt upp Svenska Boxningsförbundets ordförande Tommy Lindström. Han har inte en aning om vad han talar om. Han uppvisar en monumental okunnighet. Det är minst sagt dubbla budskap som skymtar i ordsvallet. Det är gallimatias på låg nivå, men han är van att tänja på gränserna i olika sammanhang. Om ämnet inte var så allvarligt så skulle man ha hjärtlöst roligt åt karl. Hur kunde han väljas till ordförande för SBF? Det är en gåta. Organisationen måste vara masochistisk. Kvinnan som intervjuar ställer bra och relevanta frågor - svaren är på kalkonnivå. Varsågoda - P4 Skaraborg här. Intervjun startar efter cirka 1 timma 43 min. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox, OS, AIBA

SBF proudly presents...

"Friska situationsbilder och kul replikskiften varvas med lustigheter av hög ålder och snack på tomgång". Så skaldades det i recensionerna av det hejdlösa pekoralet Svenska Floyd. Det var en pjäs från 1960 som blev film enligt modell Hollywood. Nåja, kanske ändå inte. Av någon alldeles outgrundlig anledning kom jag att tänka på den här skapelsen. Det har naturligtvis inte alls några likheter med de senaste sceniska konsterna från de vise männen i SBF. Eller hur? //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Dambox, OS, Turneringar, AIBA, Så det kan bli

Santiago Nieva - hög tid att tacka för den tid som var

Det är uppenbart att Nieva sedan länge har gjort sitt val. Allt prat om uttagningskval mellan Agnes och Ida har bara varit bluff. Blå dunster. Gallimatias. Rappakalja. Han har ljugit boxningssverige rakt upp i ansiktet. Kriterierna som han hänvisar till har varit lika ombytliga som ett aprilväder. De förändras ständigt. Den senaste mångordiga versionen återfinns på förbundets hemsida. Notera särskilt att alla som haft fräckheten att kritisera Nievas tilltag förklaras som okunniga. Destilleras skitsnacket återstår inget annat än att herr Nieva bestämmer alldeles oavsett vem som är bäst. Det hade varit bättre om han rakryggat förklarat varför han föredar Agnes framför Ida. Punkt för punkt för punkt. Det måste nämligen finnas annat än rent sportsliga bevekelsegrunder i bagaget. Genom byråkratiska manövrar stöter Nieva bort en av de få talanger som finns inom svensk boxning. Istället borde han ha satsat på att utveckla dem båda till framtida stordåd. Ponera att Agnes slår sönder näven på träning. Vad händer då? Ida anses väl fortfarande vara någon slags reserv, men kanske har Nieva någon annan dold i bakfickan. Det finns här ytterligare en dimension att lyfta fram. Efter allt vad som hänt kan Nieva aldrig coacha Ida. Vilka råd ska han ge henne i ringhörnan? Han vill ju bli av med henne. Ej heller kan springpojkarna Sandberg eller Nash vara stand-in. De tillhör ju samma innegäng. Vad gäller den sistnämnde – hur har han hamnat där? Han är inte precis tyngd av meriter, men relationen till Anna Laurell ger kanske tillräckligt med plus, i en rörelse som präglas av nepotism. Så avgå Nieva! Genom ditt agerande har du splittrat rörelsen och jag har väldigt svårt att se dina gärningar stå i samklang med de värdegrunder som SBF så gärna hyllar i andra sammanhang. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS, Turneringar

Boxning i konsten 9 - Slas

Hög tid att gå på vernissage. Denna gång är det Stig Claesson (1928-2008), mer känd som Slas, som står för värdskapet. Han hade ofta boxning som motiv i sina verk. Nedanstående tillhör dock inte de främsta. Det är gjort med en teknik som leder tankarna till förskolan. Det finns ingenting originellt eller personligt i det hela. Stiliseringen blir yta på bekostnad av innehåll. Hans styrka låg i teckningarna. Där han odlade en egen sparsmakad stil, ofta med lyckad framgång. Slas, som han aldrig benämnde sig själv, är närmast kult i vissa kretsar som den verklige "Söderkisen". Där ingår han som en obligatorisk accessoar och social markör. För den breda publiken är han mest känd för sina böcker. Det blev sammanlagt ett åttiotal. Några filmades med framgång. Verket är i färgoffset och ingår i en auktion på Tradera. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

Lennart Schön (1946-2016)

Det hör inte till vanligheterna att en professor uppmärksammas i aktiva boxningssammanhang. Nyligen avled Lennart Schön som var verksam vid Lunds universitet. Han var en gång en ytterst lovande boxare för BK Ringen i Jönköping. Den aktiva perioden inföll under 1960-talet. När han kom till Lund mot slutet av decenniet fick boxningskarriären ge vika för ett politiskt engagemang som senare övergavs för en lyckosam akademisk karriär inom ekonomisk-historia. Lennarts forskningsfält var spännande. De rörde främst olika aspekter på de långa vågorna i ekonomin. Våra vägar möttes vid några tillfällen. Jag såg honom boxas i en DM-final. Vi deltog i ett omfattande forskningsprojekt om svensk statsskuldspolitik i Riksgäldskontorets regi. Han var också opponent på min doktorsavhandling "Skuld och tanke" vid Stockholms universitet. Lennart var skärpt, kunnig och påläst, så det var ett rent nöje att diskutera och debattera med honom. Jag önskar att vi hade bedrivit forskning vid samma institution. Partiell matchlista återfinns här. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Barnvagn i ringen?!

I en boxningsring kan allting hända. Och det gör det. Den 9 november 1987 kunde en barnvagn beskådas i Eriksdalshallen. Det var klubbkamrater till Stefan Sjöstrand som på detta sätt önskade hylla honom. Sjöstrand hade bestämt sig. Matchen var hans sista. Efter 130 dylika var bensinen slut som han uttryckte det. Hädanefter skulle det bli studier på GIH och familj som gällde. Under en tioårsperiod samlade Sjöstrand på sig två juniorguld, fyra seniormästerskap, ett dussin landskamper, deltagande på NM, EM, VM och OS. Därtill Stor Grabb. Bland många motståndare kan nämnas den inte helt okände Roy Jones Jr, en legendar i sitt slag som fortfarande är aktiv. Det som var tänkt som Sjöstrands sista match gick i samband med "Bagarns minne" mot ett dåligt juniorlag från Bulgariens idrottshögskola för olympiska hopp. De blå-gula vann nio av de tio matcherna! Det blev bara en tillställning till åminnelse av Erik "Bagarn" Olsson, en fixare av stora mått i Stockholmsboxningen. För Sjöstrand skulle det bli ytterligare två matcher i en misslyckad comeback 1990. Låt os glömma detta och istället hylla Stefan Sjöstrand som den skicklige tekniker han en gång var. Partiell matchlista för Sjöstrand. Mera Stefan här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt

Pekka Kokkonen (1934-2016)

Dödsbud från Finland. Leden glesnar för de fina 1950-och 60-talsboxarna. Den finske lätte tungviktaren Pekka Kokkonen avled den 26 februari. Han var ett välkänt namn i de svenska proffsringarna under 1960-talet. Kokkonen var samtida med Lennart Risberg och han medverkade på åtskilliga av Edwin Ahlqvists galor. Kokkonen var också en betydelsefull sparringpartner till Ingemar Johansson. Som proffs mötte han många goda namn som exempelvis Harold Johnson, Eddie Cotton och Yvan Preberg. Sammanlagt blev det 57 proffsmatcher (37-16-4, 28 KO). Som amatör blev han finsk mästare 1954-1955 och 1957. Därtill en Nordisk silvermedalj 1955. Det blev också två landskamper mot Sverige. Han förlorade mot Hässleholms Karl Preutz, men besegrade Hudiksvalls Lars Hugg. Landskamperna här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Hög tid att ge Santiago Nieva silkessnöret

Svenska Boxningsförbundet (läs Santiago Nieva) har inrättat en hedersbetygelse som kallas Månades Boxare. Idén är utmärkt, men den utnyttjas politiskt av honom. Det är bara hans egna handplockade favoriter som tilldelas utmärkelsen. Återigen har Anna Laurell och Oliver Flodin hedrats. Är det inte Anna och Oliver så är det Agnes Alexiusson! Anna upphöjs till skyarna för att hon för femtioelfte gången fått stryk av Nouchka Fontijn. Anna känner att hon är nära nu eftersom hon fick en domare med sig för en rond. Halleluja! Det har gått några år sedan första förlusten mot holländskan och nederlagen hopar sig a la Mount Everest. Men över till en mer allvarlig fråga. Hur många inom boxningssverige vet att Anna Laurell sedan flera år har fått specialträning - dvs privatträning - av herr Nieva? Hans snack om intern konkurrens har bara varit den svartaste av lögner. Han har specialdrillat Anna eftersom hon är hans stora hopp. Det är hon som ska ge honom äran av en OS-medalj. Han har som tidigare påpekats här på RINGSIDE för länge sedan redan uttagit Anna Laurell och Anna Alexiusson till OS-kandidater. Han har slagit blå dunster i hela boxningssverige och han har förnedrat Ida Lundblad och Love Holgersson å det grövsta. Han har nämligen påstått att alla tävlar på samma villkor. Det har Ida och Love aldrig fått chansen att göra. Hur länge kan boxningssverige tolerera Nieva? Hur länge ska SBF:s styrelse tolerera Nieva? Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Turneringar, AIBA

Laterna magica: Corpi och Lumumba

Dags att återanknyta till det fotografiska. Fotot är taget i småländska Älmhult den 11 mars 1981. Här gäller det en uppvisning mellan BK Örnens Christer Corpi och den då "nyanlände" Patrick Lumumba från Kenya. De möttes på riktigt vid fem tillfällen och Corpi var den förste svenske motståndare han mötte och dessutom en av de få som golvat honom. Lumumba är den mest talangfulla boxare jag skådat. Den som någon gång sett honom i aktion glömmer det aldrig. Man önskar dock att hans sociala kompetens hade varit lika stor som hans boxningskunnande. Så var definitivt inte fallet. Smaken för snabba pengar, alkohol och svenska damer tog udden ur den karriär som kunde gått hur långt som helst. Vistelsen i Sverige avslutades helt följdriktigt med en mångårig fängelsevistelse för mordbrand. Lumumba avled anonymt hemma i Kenya efter en misslyckad proffssatsning. Han blev aldrig svensk medborgare. Om det finns någon som har ett matchfoto på Lumumba så publicerar jag det här på RINGSIDE. Partiell matchlista Lumumba här. Jag tror att det bara saknas en match. En förlust mot finnen Veikkola. Någon som vet?. Partiell matchlista Corpi här. Tack till Carl Falkenberg för fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt

Nordiska 2016

Nordiska mästerskapen (NM) har under de senaste åren varit en tämligen avslagen och intresselös turnering. Årets NM fick lite sälta genom de politiska intrigspel som förbundstränaren iscensatt vad avser OS-uttagna damer. I 60 kg fanns det förutom förbundsfavoriten Agnes Alexiusson, de två stjärnorna Yvonne Baek Rasmussen (Danmark) och Mira Potkonen (Finland) plus en svensk nybörjare som inte kan boxas. Som utav en händelse så fick Agnes möta novisen i semifinalen. Därmed blev en medalj garanterad. Med sådan tur i lottningen (?) bör Agnes köpa ett gäng Trisslotter under veckan. Sedan blev det naturligtvis finalstryk av finskan. Det var den fjärde förlusten i rad mot Potkonen. Nederlaget kommer dock inte att ligga Agnes till last eftersom hon enligt förbundet har haft "en rykande bra säsong" (!?). Glömda och gömda är tydligen senare tids förlustmatcher mot Caroline Veyre (Kanada), Anja Stridsman (Australien), Estelle Mossely (Frankrike) och nu för fjärde gången Mira Potkonen (Finland). Vad har hon då i OS att göra? Den andra "politiska matchen" stod mellan Anna Laurell och Love Holgersson. Till förbundets stora lycka avtågade Anna med segern. Det var en ytterst jämn (och tyvärr tråkig match) med tveksam utgång. Rond 1 och 3 gick till Anna, rond 2 och 4 till Love. De tre första ronderna var jämna, den sista gick solklart till Love som därmed borde fått segern. Det var oklart in i det sista om Love kunde delta p.g.a. handskada, så förbundstränaren hade skickat ut ett bud till en B-boxare om ett gage av 3.000 kronor om hon ställde upp som ett påskoffer. Det skulle ju se alltför illa ut om Anna gick vidare till OS-kval utan en enda match. I övrigt innehöll NM inte mycket att hurra för. Det fanns alldeles för många nybörjare med. Ett mästerskap är ett mästerskap och för deltagande måste det krävas...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, NM, Turneringar

Mer om Släggan

Efter mina minnesord om Släggan Rosén har det flutit in en mängd kommentarer om honom från boxningssverige. Det är många som minns honom med värme. Man skulle nästan kunna utnämna honom till folkkär. Släggan var en utmärkt boxare, jag önskar bara att han haft en ordentlig tränare som fått honom att blomma ut till fullo. Det hade han inte i Kalmar. Han hade alla förutsättningar att bli något riktigt stort och det hade väl inte skadat med lite mer självdisciplin. Han var en glad gamäng. Efter en hård kamp blev det gärna en glad kväll på stan med motståndaren. Två minnesbilder från besökare på RINGSIDE får komplettera bilden av honom. Magnus A skriver. "Jag kommer ihåg en enda match från galan: En viss Nils Erik Rosén stack ut; en alldeles märkvärdigt elegant boxare! Det fattade t o m jag som ej sett så mycket boxning. Rosén boxade fullständigt ut, kollrade bort, Sten Moritz, med undanglidningar, sidsteppning, kontrastötar och allt vad det heter i branschen. Ja, han visade upp en fullständig provkarta på boxarelegans". Carl F minns honom från åtskilliga galor och träningar. "Släggan jobbade som resemontör och han hälsade många gånger på hos oss på GAK Enighet. Han tränade också ofta på klubben. En trevlig kille, som inte backa för tuff sparring, även om han haft en lång och tuff arbetsdag". //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Biosugen?

Ta tillfället i akt. Bänka er för att ta del av en av de absolut bästa boxningsfilmer som gjorts. Fat City (Chansernas stad) från 1972 är så långt man kan komma från tramsiga alster som Rockyfilmerna. Fat City utspelas i Kalifornien och skildrar proffsboxningens division tre, där en föredetting drömmer om den sista stora chansen och en nykomling drömmer om en kommande karriär. Det är hårt, det är äkta, det är alldeles naket och osentimentalt skildrat. Därför så bra. Skådespelarprestationerna är suveräna med Stacey Keach (som föredettingen) och Jeff Bridges (som junioren på uppgång). De kompletteras av två kvinnliga bärande roller med den enastående Susan Tyrrell i spetsen (enbart hon är värd biljettpriset) och Candy Clark. Regissör var den legendariske John Houston känd från otaliga storfilmer. Fat City är som en perfekt krok mot levern. Du kommer att känna av filmen långt efter det att du har lämnat salongen. Filmtillfället gäller kanske främst alla dem som bor i Stockholmstrakten och enkelt kan ta sig till Filmhuset på Gärdet. Men filmen är värd en lång resa. Man behöver inte vara medlem i filmklubben för att lösa entré. Filmen visas torsdagen den 28 april kl. 18.00. När vi ändå är inne på ämnet boxningsfilmer kan det vara värt att nämna en svensk dylik som är bland det bästa i genren. Den hårda leken från 1956 är en brutal skildring av boxnings avigsidor. Den bygger på en roman av Olle Länsberg (läs den!) som har baserat historien på proffsboxaren John Nilssons tragiska öde. En karriär som bar uppåt, men som fick ett avslut som skadad marknadsboxare på Kiviks marknad och liknade ställen. Regi av Lars-Eric Kjellgren och med ett gäng skådespelare som kanske gör sina livs roller, Sven-Eric Gamble, Anne-Marie Gyllenspetz, Åke Grönberg och John Elfström. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Boxning på film, Kultur

Kunglig lekkamrat och vakt

Idag, på valborgsmässoafton, fyller Carl Gustaf Folke Hubertus 70 år. Det måste vara ett konstgjort liv att vara en kunglighet. I synnerhet hans barndom var hemsk i frånvaro av jämnåriga lekkamrater och manliga förebilder. Varje sommar var dock ett glädjeämne för den unge prinsen för då vistades den kungliga familjen på Solliden utanför Borgholm på Öland. Redan då ansågs det viktigt att ge honom ett slags personligt skydd. Mannen ifråga som blev en ljuspunkt i prinsens liv var en polisman från Kalmar. Namnet var Lars Meurling och han var en känd tyngdlyftare och boxare. Meurling blev en slags ställföreträdande pappa som lärde Carl Gustaf att fiska, bygga hyddor, leka indianer och annat som hör barndomen till. Inför kungens 50-årsdag var Meurling en av dem som i TV berättade om äventyren på Öland. När vi är inne på Meurling så tål historien om hans match mot Ingemar Johansson att återberättas. Den 12 december 1949 gick en match i Kalmar som blivit omskriven på många sätt. De flesta felaktiga. Se exempelvis Ingos egen Sekonderna lämnar ringen (spökskriven av journalisten Åke Hall). En ung Ingemar Johansson vann på poäng efter två ronder över Kalmar BK:s Lars Meurling. Utgången av matchen var lika egendomlig som händelserna i övrigt. Ett våldsamt oväder drog fram över Öland och Kalmarbygden med vindstyrkor uppåt 30 sekundmeter. Ljuset i hallen slocknade i samband att Meurling gick ner för räkning samtidigt som gonggongen gick för att markera andra rondens slut. Efter 20 minuter återkom ljuset, men då hade boxarna stått och blivit kalla. Både Lasse och Ingemar väntade på att få fortsätta, men domaren John Karlsson gjorde det enda riktiga. Han gick till poängprotokollen. Därav det säregna resultatet – poäng efter två ronder. Drygt trettio år senare erinrar sig Meurling i lokalbladet Östra Småland. Jag visste ingenting om Ingemar den...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, porträtt

257 startböcker...

Japp, ni läste rätt. Det var det antal startböcker som Djurgårdens IF överlämnade till mig igår f.v.b. till databasen. Det tackar jag innerligt för. Gamla anrika Tiergarten har på många olika sätt visat att de vårdar, värderar och är stolt över sin historia. Heder åt dem för detta. Det finns alldeles för många boxningsklubbar som saknar känsla för sitt ursprung och sin historia. Följ inte deras exempel, gör istället som Djurgårdens IF. Låt era boxares matcher dokumenteras här på RINGSIDE. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Klubbar, Turneringar

Laterna Magica: 1987 juniorkamp mot Suomi

Ett par härliga foton från den 18 januari 1987. Det stundade till juniorlandskamp mot Finland i Stockholm. Den gick i Djurgårdens lokal. Resultatet blev dystert. Smisk med 3-8. Det svenska laget tvingades lämna hela tre walk over. Björn Vasén (Redbergslids BK) blev handskadad, Peter Jaako (Majornas BK) kunde inte hålla vikten och Göran Månsson (Malmö BK) fick inte ställa upp p.g.a. förkylning. De tre som gjorde vad konungariket förväntade av sina söner var Wael Haddad (Järfälla BC), Peter Benander (Majornas BK) och Sandor Gaspar (Malmö BK). På lagbilden nedan ser ni även lagledare Walter Mohr längst till vänster och bredvid honom en av sekonderna Kjell Fredriksson. Den andre var Thor Lagerström här dold bland massorna. Foto nr två visar två tredjedelar av den blågula vinnartrion - Sandor Gaspar (t.v) och Peter Benander (t.h.). Övriga var: Mathias Galfvensjö (Guldstadens BK), Örjan Segerberg (Råby BK), Joakim Wigerbäck (Guldstadens BK), Niklas Lindgren (Djurgårdens IF), Per Mörk (Majornas BK). Njut av nostalgin. Om någon av aktörerna har några minnen från nationsutbytet - hör av er! Stor tack till Fredrik Friberg i Malmö för foton. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Landskamper, Nostalgi

AIBA - rumsrent?

Ta del av innehållet i nedanstående länk. Det internationella boxningsförbundet AIBA har en ganska mörk historia. Den är full med korruption och nepotism. Här kommer en artikel som belyser situationen inom dagens AIBA. Stämmer det som framkommer i artikeln så är amatörboxningsvärlden illa ute. Det är inga vackra saker precis. Med reservation för att det är en skandalblaska som är i farten, men om bara en bråkdel av det som sägs, så... Artikeln här.
Läs mer →
Publicerat i: Info, AIBA

Boxning i konsten - 11

Dags för lite kultur igen. Denna gång kommer bidraget från en av RINGSIDES många norska besökare. Egentligen är Boxning i konsten avsett för svenska verk och dito konstnärer, men eftersom Norge en gång var i union med Sverige så tänjer vi lite på gränserna. Vi tronar så att säga på daterna från fornstora dar. Dessutom får ni en norsk språklektion på köpet. Var så goda mitt herrskap. Bidraget avser Norges äldsta boxare Stein Davidsen, som han brukar kallas, känd illustratör och grafisk formgivare. "Stein Davidsen (f. 1931) er godt kjent i Norge som mangeårig kampleder og dommer. Noen kamper ble det også i de tyngre divisjonene tidlig på 50-tallet. Han er et kjent ansikt ennå i dag i sin klubb IF Ørnulf i Oslo, 85 år gammel. Alltid lyttende til dem som kommer opp i problemer, utrolig flink til å gripe inn når noen glemmer guarden... Mindre kjent er hans mange bokomslag fra 1960-tallet da han også var grafisk lærer på Kunsthøyskolen i Oslo. Illustrasjoner til alle typer publikasjoner er det også blitt mange av med årene. Stein er også heraldiker og har laget en rekke kommunevåpen. Jeg håper du kan bruke noe av dette under boksing og kunst. Kommunevåpenet er fra Gol Kommune". Bokomslaget nedan på Joseph Conrads Lord Jim är en bra bok. Läs den! Hjärtligt tack till Tron för bidraget. Kommunvapnet - stilrent och snyggt. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst, porträtt, Kultur

Mohammad Ali (1942-2016) - ett minne från Nybro

År 1965 var Ali på uppvisningsturné i Sverige. Han hade nyligen besegrat Sonny Liston för andra gången. Det blev besök på tio orter med start i Stockholm (Gröna Lund) den 6 augusti. Med sig som sparringpartners hade han Jimmy Ellis, som senare skulle bli världsmästare, och Cody Jones. De behandlades mycket varsamt. Programmet var över på 50 minuter och då inräknat rephoppning, gymnastik, en intervju med festföremålet och några framförda schlagers av Per Grundén. Ali verkade tämligen ointresserad för uppgiften. Det glimtade till något då någon i publiken ropade "Heja Floyd" eller kallade honom för Cassius Clay. Åskådarna slöt upp men de var mindre i antal än förväntat under turnén. I Nybro uppnåddes en av de högre åskådarsiffrorna då 2.500 hugade kom till Victoriahallen, men den blev inte fylld till arrangörernas besvikelse. Ali var vid tillfället inte lika beundrad i Sverige som Floyd Patterson eller ens Sonny Liston. Det hände sig så att Floyd Patterson var inne på sin tredje uppvisnings- och PR-runda i Sverige ungefär samtidigt som Ali. Populariteten var fortsatt stor för Floyd även om den var i dalande. Han var onödigt brutal mot sina sparringar vilket gjorde hans program mer fartfyllt och spektakulärt än Alis. I Kalmar slog han knock på den 115 kg tunge Richard van Norden. Om Floyds och Alis vägar inte korsades under Sverigeturnén så möttes de med besked i november samma år i Las Vegas. I Alis ögon var Floyd en "white-house-nigger", själv ingick han i den förvirrade och rasistiska sammanslutningen Nations of Islam. Han hade visserligen aldrig läst Koranen, men de gav honom en identitet och lade händerna på hans pengar. Det tragiska är att bägge blev skadade av utövningen. Båda fick konsumera ofantligt med stryk under sina karriärer och det satte naturligtvis sina avtryck på hjärnan - dementia pugilistica. Floyd försvann...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Ytterligare 130 startböcker till databasen

Denna afton kom böckerna från Stockholms AIF och det tackar jag hjärtligt för. AIF är en av våra äldsta fortfarande aktiva klubbar med ursprung i den arbetaridrottsrörelse som växte fram under 1920-talet. Så klubben har en lång historia att vårda och förvalta. Ett utmärkt sätt att låta sina boxare leva vidare är att placera dem i databasen på RINGSIDE. En av startböckerna innehöll Paolo Robertos matcher. Det brukar debatteras hur många amatörmatcher han egentligen gjorde. Svaret finns här på RINGSIDE. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Klubbar, Turneringar

Laterna Magica: Landslaget modell 1931

Ljuvlig nostalgi. Svenska landslaget från den tid då boxning var boxning och ingenting annat och konkurrensen stenhård i varje viktklass. Vilket härligt gäng! De står i begrepp att möta Norge den 25 januari 1931 på Djurgårds-Cirkus i Stockholm. Fullsatt lokal, naturligtvis. Det blev rena massakern, samtliga blågula segrade, men en blev bortdömd. Ringdomaren var dansk. Det var nionde gången som nationerna möttes. Landskampsutbytet med Norge startade 1923 och resultaten var i svensk favör 5-3, 2-6, 4-4, 3-5, 5-3, 7-1, 5-3 och 4-4. Det svenska laget bestod av från vänster i bild: Tungvikt Erik "Vagnis" Eriksson (IF Linnéa) trefaldig svensk mästare. Lätt tungvikt John Andersson (Djurgårdens IF) tvåfaldig svensk mästare, EM-Brons, en av de bästa proffsboxarna genom tiderna. Mellanvikt Olof Östling (IF Linnéa) tvåfaldig svensk mästare. Veteran. Var med redan under 1920-talets första år. Weltervikt Robert Westblom (Sandvikens AIK). Debutant och lite oskrivet kort med ett SM-silver som bäst. En förtida död ändade hans lovande karriär. Lättvikt Per Edlund (Härnösands BK) tvåfaldig svensk mästare. Fjädervikt Arne "Lill-Loppan" Jansson (IF Linnéa) svensk mästare. Bantamvikt Lennart "Skeppsmäklaren" Bohman (Örnsköldsviks SK). En av våra bättre boxare, men lyckades aldrig bli svensk mästare, Europamästare. Flugvikt Karl Adelsson (Redbergslids BK) SM-silver som bäst. Övriga landskamper under 1931 här. Det blev förlust mot Finland och oavgjort mot Danmark. Uppställning inför Norgematchen. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Landskamper

Laterna Magica: Dansk genom repen

Fotot nedan visar en effektfull knockout. Dramat utspelades i Halmstad den 6 januari 1967 och aktörerna var Martin Pedersen (Halmstads AIS) och dansken Anton Nielsen (Bispebjerg BK). Den som bjuds på en flygtur är dansken. Texten till bilden lyder som följer. "Dansk genom repen. Martin Pedersen gjorde comeback i hemmarinken (sic!) så det blixtrade om det och svarade för galans fetaste smällar. Han hade inte någon respekt för sin danske landslagsmotståndare utan jagade denne runt i ringen, bultade ner honom i andra, sänkte honom på nytt i tredje rondens inledning för att strax senare avsluta med att slå honom halvvägs genom repen. Dansken var helt färdig och Bror Andersson hade bara att bryta matchen". Martin hade redan på Nybörjarnas 1961 utmärkt sig för att slå hårt. Dagens Nyheter noterade att i "Martin Pedersen har Uppsala en friskus i lätt mellanvikt. Två knockar i rad har han presterat och behandlade nu Skurus Lars Nyberg mycket omilt i finalen. Domaren kunde börja räkna i andra ronden". Martin Pedersen var en god boxare som tävlade för Upsala IF och Halmstads AIS och som kunde fästa en hel del utmärkelser och titlar på sin vapensköld; Nybörjarmästare, Juniormästare, Mellansvensk mästare, Sydsvensk mästare, SM-silver och därtill landslagsman. Partiell matchlista här. Stort tack till Mårten Pedersen för foton. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt

Deltagarlista OS 2016

Det stundar inom kort till olympiska avgöranden i ringen. Sanningens ögonblick väntar i Rio för följande deltagare. Studerar man innehållet en smula så är det enkelt att konstatera att europeiska boxare är diskriminerade eftersom den europeiska kvoten är så lågt satt. Konkurrensen i Europa är mycket tuffare än på andra håll i världen. Det säger väl allt att en sådan som Kennedy Katende, hemmahörande i Sundsvall, har tagit sig till Rio via Uganda. Han har dubbelt medborgarskap. I Europapoolen är han en negligerbar kvantitet. Det avslöjar en del om standarden på afrikansk boxning. För Uganda deltar även Roland Serugo. Han är inte svensk medborgare, men tävlar till vardags för IF Göteborg Team Box. Bägge har gästspelat på tidigare OS och försvunnit per omgående. På afrikanska kvoter har tidigare även Badou Jack (2008) och Sam Rukundo (2004) medverkat, med samma snabba sorti för den förstnämnde som tävlade för Gambia. Vårt enda blågula hopp är som bekant Anna Laurell Nash. Damklasserna innehåller bara 12 deltagare, så har man tur i lottningen är man redan i kvartsfinal. Det var där det tog stopp för Anna i London 2012. Tidigare svenska OS-resultat under Mästerskap/Landskamper. Länk till tidigare artiklar på RINGSIDE om OS - historia, statistik, deltagare och kommentarer. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

Ulf Andersson (1938-2016)

Ulf Andersson var en bra boxare som tävlade för BK Örnen i Stockholm. Han slog igenom med dunder och brak på Nybörjarnas 1956 där han erövrade mästartiteln. Det skulle följas med ett Junior-Guld samma år. Ulf blev sedan svensk mästare 1958 och 1960, sex gånger uttagen till svenska landslaget, ett Nordiskt silver 1957 och därtill distrikts- och mellansvensk mästare. Han var även en värdefull sparringpartner till Lennart Risberg. Det är alltid av intresse att ta del av vad tidningarna skrev i början av boxarnas karriärer. Så här lät det i Dagens Nyheter efter Nybörjarnas. "Ulf Andersson är en blond viking med svällande muskler, en härlig typ som rest jorden runt, men nu praktiserar på ett varv i Stockholm. Han tränar ofta utom på torsdagarna då han tar pianolektioner. Sparrar ibland med Risberg. Två matcher har han gjort hittills, den ena ko i andra ronden, den andra k.o. i första. Ett nytt stjärnämne?". Frågan kunde med råge besvaras jakande. Sammanlagt blev det ett 80-tal matcher. Partiell matchlista här. Ett varmt tack till Ulfs syster Gun som meddelade dödsbudet. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Laterna Magica: Floyd hos Djurgården

Floyd Patterson var oerhört populär i Sverige. Han var världsmästare, på den tid då det bara fanns en dylik i varje viktklass, i två omgångar - 1956-1959 och 1960-1962. Första gången avsatt av Ingemar Johansson och andra av Charles "Sonny" Liston. År 1965 då fotot nedan är taget hade han siktet inställt på dåvarande mästaren Muhammad Ali. Som uppmjukning skulle det bli en kamp mot den enkle Texasbon Tod Herring på Johanneshov i Stockholm. En del av förberedelserna gick i Djurgårdens klassiska bankpalats på Pontonjärsgatan. Naturligtvis tilldrog sig detta stort intresse. På bilden återfinns åtskilligt med boxningshistoria. Där syns stående från vänster: En delvis skymd John Fuller (tidigare aktiv, här tränare), okänd, Bo Grebbert (svensk mästare och juniormästare), Jan Hjert, okänd, Floyd, Henry Lahtinen, Carl-Åke Palm (SM- och JSM-Silver), Göran Nord (Nybörjar- och JSM-Silver), Teofil Pollex (Polsk och 3x svensk mästare, senare professionell). Sittande från vänster: Tre stycken okända, Ove Ljungkvist (svensk mästare, junior- och SM-Silver), Bo Stockhaus, Hans Pincoffs (4x Svensk mästare, Nordiskt Guld och mycket mer). Om någon minns Floyds besök i Stockholm - kontakta mig. Stort tack Göran Nord för det fina fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Klubbar, Nostalgi

Bortom OS

Svenska boxare håller inte på internationell nivå. Det är den bistra sanningen. Herrarna försvann från scenen för många år sedan. Damerna hängde sig kvar länge. Sverige var en gång pionjärer på damsidan och skördade stora framgångar. Nu har konkurrenterna inte bara hunnit i kapp, de har dragit ifrån. När boxningsförbundet dessutom anställde en förbundstränare som bara skapade elände kring sig har situationen snabbt förvärrats. Han tycks dock vara på väg bort. Förhoppningsvis blir det en utländsk kraft framöver. Svensk boxning behöver inte fler klubbtränare som upphöjs till nationell nivå, vi behöver inte more of the same. Vi behöver nya radikala tongångar. Tyvärr lär förbundets usla ekonomi sätta stopp för nya djärva mål. Det finns inga sponsorer som idag vill satsa på en liten och i mångas ögon en icke helt rumsren sport. Det måste till en en radikal förändring som genomsyrar hela organisationen. Men. Är det någon som tror att en genomgripande förändring kommer att ske? //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

En seger för boxningen

Jag kommenterar sällan proffsboxning eftersom det inte är någon sport. Det är bara affär. Men. När Klara Svenssons arm höjdes på Johanneshov den 10 september så var det ändå en slags seger för boxningen. Klass, stil och elegans mötte och annihilerade en slagskämpe från gatan. Klara kan boxas, det kan inte Mikaela Laurén. Klara har lärt sig från grunden, det har inte Mikaela. Hon kan bara slåss och hon har länge levt på sin fysik. Det har varit oerhört tröttsamt att lyssna på alla hennes tirader, löjliga utfall och personangrepp. Jag beundrar Klaras stoiska lugn inför allt pajaseri och skitsnack. Mikaelas beteende för osökt tankarna till white thrash. Nu erhöll hon en rejäl boxningslektion och jag hoppas hon lämnar boxningen för gott. Vi behöver inte några vattenkastare... Den som vill kan jämföra deras amatörkarriärer: Klara Svensson Mikaela Lauren Not. Matchlistorna är ej helt kompletta. En gång i tiden var proffskommissionen väldig tveksam till att bevilja licens till Mikaela. Hon hade ju inga amatörmeriter att visa upp. //CF PS. Inte en enda av alla dem jag pratat med i boxningssverige önskade se Mikaela som vinnare. Hennes fans fanns på annat håll.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox

Rankinglista 1966

I dammet från de djupa arkiven finner man godbitar. Här är Svenska Boxningsförbundets rankinglista för tävlingsåret 1966. Ta fram näsduken. Torka tåren. Njut. Ni minns väl namnen på de kämpar som sattes främst... Flugvikt: 1) Ulf Danielsson, BK Ringen 2) Carl Axel Palm, Årsta BK 3) Kenneth Pettersson, Högsbo BK. Bantamvikt: 1) Leif Magnusson, Årsta BK 2) Kjell Fredriksson, Hornskrokens IF 3) Hans Pincoffs, BK Köping. Fjädervikt: Tommy Johansson, BK Örnen 2) Dusan Kamenko, BK Köping 3) Håkan Danielsson, BK Ringen. Lättvikt: 1) Stig Andersson, Landskrona BK 2) Kenneth Israelsson, IFK Umeå 3) Lasse Koivussari, Enköpings BK. Lätt weltervikt: Rune Johansson, Värnamo BK 2) Jovan Dzakula, BK Primo 3) Christer Ottosson, GAK Enighet. Weltervikt: 1) Nils Arne Johansson, Oxelösunds BK 2) Håkan Thureby, IFK Linköping 3) Bo Fogelberg, BK Viljan. Lätt mellanvikt: Branko Mikek, Narva BK 2) Christer Cornbäck, Redbergslids BK 3) Börje Lund, Enköpings BK. Mellanvikt: 1) Lars Risberg, BK Örnen 2) Willy Holmberg, BK Akilles 3) Ulf Magnusson, Uddevalla BK. Lätt tungvikt: 1) Ernst Mathisen, Eskilstuna BK 2) Sten Moritz, GAK Enighet 3) Bo Lundberg, Piteå IF. Tungvikt: Kennerth Wiberg, Redbergslids BK 2) Leif Hansson, Hälsingborgs BK 3) Thor Mathisen, Eskilstuna BK. Några har lämnat ringen för gott. Så har även ett par klubbar. Någon enstaka är fortfarande aktiv inom rörelsen. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi

Nytt-nytt-nytt

Efter 35.823 matcher - 15.755 boxare och 340 st artiklar kändes det dags för lite förnyelse av RINGSIDE. Stora förbättringar bakom kulisserna och en hel del som jag hoppas att ni skall finna behag i.

Förbättrad läsbarhet i matchlistorna. De har blivit tydligare. Matchordningen sådan att senaste matchen ligger överst.

En räknare har lagts till i matchlistorna. På så sätt får ni genast en överblick över hur många matcher som är inlagda för respektive boxare.

Utökad sökfunktion. Nu kan ni även söka på klubbar. Använd bara huvudordet som Djurgården, Hisingen, Enighet, Sundsvall etc. Ännu är inte samtliga 15.000 pugs indexerade men det kommer efter hand. Utländska boxare söks efter respektive land. Ni kan som tidigare söka på datum och namn. När det gäller namn så behöver ni inte känna till hela namnet, men ni måste stava rätt. Är ni exempelvis osäkra på hur Roger Blomkvists efternamn stavas så räcker det med att skriva "Roger Blom" så finner ni honom och eventuellt andra med liknade namn. Det går även bra att söka på förnamn, men då bör det vara ett mera ovanligt dylikt.

Snabbheten har också förbättras. Uppgraderingen innehåller också en förbättrad mobilversion.

Med detta önskar jag besökarna stort nöje i framtiden.

Christer Franzén

Läs mer →
Publicerat i: Info

Thörner Åhsman (1931-2016)

Thörner Åhsman var en utmärkt tungviktare som hade sin huvudsakliga karriär förlagd till 1950-talet. Han började i den på sin tid fina göteborgsklubben Haga Atletklubb för att fortsätta i Landala Atletklubb. Med tiden blev Thörner tre gånger svensk mästare - 1954-1955 och 1957. Han hade ett strålande landskampsfacit med 13 vinster på 15 matcher. Sammanlagt blev det 88 amatörkamper med 17 nederlag. Inget dåligt facit. Blev Stor Grabb nr 61 i ordningen. Hans mest spektakulära vinst var när kan knockade Lennart Risberg i första ronden under SM 1957 i Stockholm. Thörner ingick i den svenska OS-truppen 1956 i Melbourne tillsammans med Stig Sjölin och Lennart Risberg. Förväntningarna var mycket höga på trion, men det blev som det brukar när blå-gula kämpar tävlar på internationell toppnivå. Som proffs var Thörner inte lika framgångsrik. Han hamnade i skuggan av Ingemar Johansson och Lennart Risberg. Dessutom matchades han mycket märkligt av Edwin Ahlqvist. Som bäst rankades Thörner som nummer fem i Europa. När jag författade min bok om den professionella boxningens historia i Sverige hade jag en hel del kontakt med honom. Som orsak till sina ibland mindre goda proffsinsatser angav Thörner att när det gällde spände han sig på ett oförklarligt sätt. På träning och sparring satt högern perfekt, men under matcherna ville den inte lossna. Som amatör hade han haft en hög procent avslut på knock-out. BoxRec rankar honom som den femte bäste svenske professionelle tungviktaren genom tiderna efter Ingemar Johansson, Olle Tandberg, Harry Persson och Anders Eklund.

Partiell amatörlista här.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Giovanni Alvarez (1980-2016)

Som meddelats via olika media har Giovanni Alvarez avlidit i Italien. Han blev blott 36 år gammal. Giovanni visade redan från början en kraftfull boxning och han betraktades också som en större talang än sin äldre bror Fredrik. Under amatörtiden var Giovanni trefaldig svensk mästare, 1997, 1999 och 2000. Han boxades fem gånger i landslaget med fyra vinster och en förlust. Under sin korta amatörkarriär tävlade han för ett flertal klubbar. Svenska boxare kan vara överlägsna på hemmaplan, men de räcker inte riktigt till internationellt. Det gäller även för Giovanni. Han deltog på såväl junior-VM som senior-VM utan att nå långt. Tappade ett OS-kval år 2000. Blev proffs för Mogens Palle i Danmark samma år. Som bäst innehade han under ett par månader 2004 EBU-EU (European Union)-bältet i lätt tungvikt. Obs! Ej att förväxla med den riktiga Europatiteln. Den egentliga karriären var över efter en knockoutförlust 2004, men han avslutade med en misslyckad comeback i Göteborg år 2007. //CF

PS Teddy Stenmark påpekar att Giovanni knep bronset under J-VM 1998 och det var ingen dålig prestation. Det är bara att hålla med.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Svenskans syn på bragder

Så var det dags igen för utmärkelsen årets idrottsbragd. Svenska Dagbladet har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Huruvida den i år premierade golfinsatsen var tillräcklig undgår min bedömning. Boxning har inte mycket att komma med i bragdsammanhang numera. OS blev ett fiasko och vad Badou Jack gör borta i USA är bara något för de mest hängivna entusiasterna. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch. Det finns ett lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets reella innebörd en verklig bragd. När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John tvingades åka ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933. Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988).
Christer Franzén

Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli

38.373 matcher - 16.936 boxare

Välkommen till ett nytt boxår på RINGSIDE. Först ett stort tack till alla er som bidragit med uppgifter, foton, korrigeringar, resultat och övrigt material som hjälper till att hålla den svenska amtörboxningshistorien levande. Här är lite statistik som visar att RINGSIDE når långt, mycket långt. När år 2016 lades till handlingarna fanns det i databasen 38.373 matcher och 16.936 boxare. Därtill 354 artiklar som på olika sätt speglar vad som en gång timat. Under året kom besökarna från 137 nationer fördelade på 1.984 orter/städer. De bidrog tillsammans till 366.972 sidvisningar.
Nationernas topp tio var Sverige, Finland, Norge, Danmark, USA, United Kingdom, Tyskland, Polen, Frankrike och Nederländerna. Orternas topp tio var Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingfors, Lund, Helsingborg, Örebro, Uppsala, Karlstad och Sundsvall.
De mest populära perioderna för besökarna har varit 1920-talet, 1950-talet och 1970-talet.
Med tanke på den katastrofala ranking som presenterades av SBF så vore det klokt om ni ute i klubbarna skickade en kopia på resultatrapporterna till mig. På så vis behöver det inte bli någon diskussion om vem som är bäst. Det är bara att jämföra matchlistorna för respektive boxare.
Ute bland klubbarna finns också mängder av gamla startböcker. Sänd dem till mig så noteras de i databasen. Varje gång klubbnamnet syns så är det god PR er.
Så fortsätt bidra med material. Tillsammans gör vi RINGSIDE.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

Ranking 1975

Förra gången RINGSIDE presenterade en historisk rankinglista var för året 1966. Nu återvänder vi till säsongen 1974/1975. Den sammanställdes av den tidigare rikstränaren Sten Berglund. Det var betydligt lättare att ranka boxarna då än var det är idag, därför att det tävlades så mycket flitigare förr. Idag råder närmast likstelhet eftersom de flesta tränare bara är ute efter säkra segrar till sina adepter. På dylikt lär man sig inget. Nåväl, låt oss minnas gamla, och i en del fall, fallna kämpar.

Flugvikt: 1) Bernt Olsson, BK Falken 2) Terry Laitala, GAK Enighet 3) Lennart Karlsson, IFK Linköping 4) Bo Nilsson, Majornas BK Bantam: 1) Christer Carlsson, Haninge BK 2) Per Gunnarsson, Värnamo BK 3) Jouni Anttonen, BK Fighter 4) Lars Gustavsson, Narva BK Fjäder: 1) Kire Stojanovski, Halmstads AIS 2) Håkan Danielsson, Redbergslids BK 3) Tommy Johansson, BK Örnen 4) Peter Weise, BK Falken Lättvikt: 1) Ove Lundby, BK Örnen 2) Ulf Carlsson, Katrineholms BK 3) Kole Talevski, Redbergslids BK 4) Carl Falkenberg, GAK Enighet Lätt welter: 1) Christer Karlsson, Katrineholms BK 2) Tauno Lothander, BK Örnen 3) Jan Öjerskog, BK Fighter 4) Karl Otto Ottosson, Eksjö ABK Welter: 1) Lars Larsson, Huddinge BK 2) Thomas Åkerman, GAK Enighet 3) Hans Bång, BK Örnen 4) Jens Schlütter, Malmö BK Lätt mellen: 1) Leo Vainonen, BK Falken 2) Bo Ljung, Kristianstads BK 3) Lars Ottosson, Eksjö ABK 4) Lars Andersson, Enköpings BK Mellan: 1) Branko Mikek, Narva BK 2) Kevin Cadwallander, Stockholms AIF 3) Claes Olsson, Säffle BK 4) Åke Eriksson, BK Masen Lätt tungvikt: Nils-Erik Rosén, Kalmar BK 2) Bengt Wiklund, BK Masen 3) Åke Johansson, BK Falken 4) Håkan Bergman, Sundsvalls BK Tungvikt: 1) Kennerth Wiberg, Eksjö ABK 2) Dennis Pettersson, Redbergslids BK 3) Lars Axelsson, BK Akilles 4) Torsten Falk, BK Kelly.

Not: I en del fall har Berglund dubblerat boxarna i olika vikter. De har här "gallrats".

Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi

Karl Preutz (1932-2017)

Karl Preutz avled den 23 februari 2017. Han var en mycket bra boxare som var aktiv under svensk boxnings gyllene period på 1950-talet. Han började träna boxning som tolvåring och sin första match vid nyss fyllda femton. Preutz tävlade för Hässleholms BK och han var samtida med storheter som Ingemar Johansson, Lennart Risberg, Thörner Åhsman, Rolf Storm, Stig Johansson och Stig Sjölin. Preutz adelsmärke var kraft och hårdhet. Han blev aldrig svensk mästare, men var SM-tvåa vid tre tillfällen 1952-1953 respektive 1955. Till meriterna hör fem landslagsuppdrag, Nybörjarmästare, Juniormästare och Sydsvensk mästare. Därtill ett Nordiskt brons på den tid man gick en match om bronsmedaljen. Han är den ende som besegrat både Lennart Risberg och Thörner Åhsman. I en av sina landskamper vann han över den sedermera kände finske proffsboxaren Pekka Kokkonen.

Låt oss lyssna till den tidningsröst från december 1954 som refererade matchen mellan Preutz och Risberg. "Kvällens skarpaste match gick mellan Lennart Risberg, Stockholm och Karl Preutz, Skåne. Risberg gick på knock från första början men Preutz kontrade suveränt med vänstern. I andra ronden hade Risberg Preutz mot repen för en serie slag men kunde inte fullfölja för knockout. Istället kom Preutz igen och krutet i vänstern hårdnade så att Risbergs vänstra ögonbryn gick upp. Samlade poäng i ladorna med den raka vänstern och fina undanglidningar. Klar och bejublad poängseger för hässleholmaren". En rubrik från Sydsvenska Dagbladet löd: "Kalle Preutz boxade ut knockout-mannen". Kampen ingick i en stadskamp mellan Skåne och Stockholm som slutade oavgjord 5-5. Det var de två tunga herrarna Preutz och Kjell Andersson från Enighet som räddade oavgjort för Skåne.

Christer Franzén

Partiell matchlista här.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Boxning i konsten - 12

En av de flitigare besökarna på RINGSIDE skickade en festlig länk som förtjänar större publik. Det är ett fotoreportage över olika boxare som har hedrats med att stå staty. En ära som oftast tilldelats kungligheter och politiker. I kavalkaden hittar du allehanda kända pugilister från boxningens tidiga period över till gårdagens mest kända utövare. Här återfinns namn som John L Sullivan, Jack Dempsey, Max Schmeling, Rocky Marciano, Robero Duran, Felix Trinidad, Roberto Duran och åtskilliga fler. Även allas vår Ingo ingår i samlingen. Somliga verk är utmärkta, andra förfärliga, några kitch. Tvenne skulpturer sticker ut. De är excellenta. Det är hyllningen till den amerikanska boxningstrupp som förolyckades i Polen 1980. Fjorton boxare, åtta ledare och 65 andra passagerare miste sina liv i en flygkrasch och det är ett riktigt rörande monument. Bäst av dem alla är en imposant tvåtusenårig pjäs. Den visar en gammal antik mästare i all sin kraftfullhet. Man känner riktigt hur de tunga precisa slagen kommer farande genom historien.
Mycket nöje till paraden.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst, porträtt, Kultur

Inför SBF:s årsmöte

Svenska Boxningsförbundet är en organisation som befinner sig i upplösning. Alla gör som de vill och det är ett gäng informella ledare som egentligen styr bakåtsträvandet. Den som blir vald till ordförande på kommande årsmöte borde anmäla SBF till Kampsportdelegationen för en genomlysning av den egna organisationen. Ett slags boxningens motsvarighet till Lex Maria om ni så vill. Det förekommer nämligen så mycket skit inom svensk amatörboxning att man kan bli mörkrädd. Är det verkligen någon som tror att alla startböcker är korrekta? Är det verkligen någon som tror att alla matcher blir införda i startböckerna? Är det verkligen någon som tror att det finns läkare vid alla tävlingar? Är det verkligen någon som tror att alla boxare blir läkarundersökta? Är det verkligen någon som tror att samtliga domare som innehar bok har gått alla de kurser som krävs? Är det verkligen någon som tror att det inte förekommer fusk med statliga och kommunala bidrag i olika former? Är det verkligen någon om tror att alla ledare är ”rena”? Listan är deprimerande, men kan göras betydligt längre…

Ekonomin är i ruiner. Det är inte så konstigt. Sporten är liten och vilken sponsor vill satsa en spänn på en sport som är så nersolkad som boxningen? För de vanligaste företagen som brukar sponsra idrott är boxning intimt förknippad med kriminalitet och de har inte så fel. Vilken hedervärd medborgare vill synas i dylika sammanhang. Naturligtvis ingen. Därmed blir det också noll kronor i kassan. Den nye ordföranden måste ta krafttag för att skapa en bättre intern kultur. Ett första steg är att utfasa en mängd dåliga ledare och normsättare. Det finns för mycket inavel i organisationen som varit med alldeles för länge och som styr och ställer efter eget behag.

Ekonomin borde vara prio ett, men ingen av ordförandekandidaterna har presenterat...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Inflation av lovord på SWEBOX

SWEBOX är Svenska Boxningsförbundets hemsida. Där har det utvecklats en praxis att i alla lägen lovorda samtliga svenska insatser på bortaplan. De svenska boxarnas insatser har varit enastående alldeles oavsett om de dunkats ut i inledningsomgången eller gått vidare i de olika turneringarna. Det hela blir löjligt. Vem försöker de lura? Vad ska de svenska ledarna ta till när någon verkligen ha gjort något bra!? Då finns det ju inga superlativer över. Det senaste exemplet i raden är Lasse Myrbergs rapport över Adam Chartois förlust i Ungdoms-VM. Han följer bara den senaste SBF-trenden - att skylla på domarna då de blå-gula förlorar. I fallet Chartoi var det ingen av domarna som darrade på manschetten vad gäller vinnaren. De voterade 30-27, 30-27, 29-28 till irländaren John Joyces fördel. Enligt dem var Chartoi inte i närheten av seger. Läs Myrbergs patetiska bortförklaring nedan. Han är något slags ungdomsansvarig inom SBF. Obs! Missförstå mig rätt. Jag menar inte att man öppet skall kritisera unga pugs, men att alltid skylla på omgivningen vid förlust är inte speciellt snällt mot utövaren det heller. Han/hon vet innerst inne hur det gått... "Adam visade ett lejons fighterhjärta och fick in flest träffar trots tung artillerield från irländaren John Joyce. Joyce's träffar var färre men hade större "impact" som det står i den nya regelboken. Adam pressade irländaren bakåt halva andra och hela tredje ronden och kontrade dessutom smart och effektivt. Adam kunde absolut fått domslutet, men det blev 0-3. Norska supportergänget, ryska och engelska boxare och tränare höll Adam som vinnare, en klen tröst, men det visar hur tät matchen var. Adam har gjort en helgjuten insats på detta UVM och kan dra stor lärdom av erfarenheten. /Lasse Myrberg"
Konstigt att inte Myrbergs mormor också anfördes som...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher

Bengt "Bingas" Hansson (1938-2017)

De gamla kämparna lämnar oss. Nu senast var det den fine göteborgsboxaren Karl Bengt Hansson. Han var aktiv i tre anrika boxningsklubbar - Landala Atletklubb, BK Defence och Redbergslids BK. Det trista dödsbudet nådde mig via "boxningsprästen" Ingo Söderlund. Det var en information jag tackar för. Bingas avled på Annedals ålderdomsdhem i juni. Han var en utmärkt pugilist men föll offer, som så många idrottsmän både före och efter honom, för den falske vännen alkohol. Han blev avstängd av Boxningsförbundet för sitt missbruk, men Söderlund kunde berätta att han under den senare delen av sitt liv funnit ro. Vilket känns bra att höra. Det är pugilisten vi vill minnas, inget annat.
Bingas besegrade mången god opponent. Bland offren noteras Hasse Thomsen, Willy Holmberg, dansken Achton Mikkelsen och norrmannen Hans Gulbrandsen. När den pugilistiska insatsen summeras står det följande på Bingas CV: Nordisk mästare, Svensk mästare, Landslagsman, Sydsvensk mästare, Svensk juniormästare och Distriktsmästare för juniorer. Han fick mycket goda vitsord i tidningarna för sina mästerskap. Därtill var han en bra sparring för diverse västkustproffs, bland dem en viss Ingemar Johansson.
Jag har ett personligt minne av vad som troligen var Bingas sista match. I Kalmar i januari 1966 mötte han hemmaklubbens Sven-Ivar Andersson i en ovanligt snabb och intensiv tungviktskamp. Bingas åkte hem till Götet med en 2-1 viktoria.
Partiell matchlista här.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

RINGSIDE når långt, mycket långt

Inför höstsäsongen kan det vara tid för lite statistik. Noteringarna gäller per 23 september 2017.
Fram till detta datum har det varit nästan en och en halv miljon sidvisningar, eller 1.455.988 för att vara exakt. Besökarna kommer från 167 nationer där samliga världsdelar är representerade. I toppen för de tio främsta, förutom Sverige, återfinns Finland, Norge, Danmark, USA, Tyskland, Storbritannien, Polen, Frankrike, Ungern och Spanien. Sedan följer en lång rad länder ner till en enda besökare från Timor-Leste (Östtimor i vardagligt tal i östra asien).
Vad gäller Sverige så kommer besökarna från 370 orter där Storstockholmsområdet dominerar. Därefter följer Göteborg, Malmö, Lund, Örebro, Helsingborg, Uppsala, Sundsvall, Karlstad och Västerås. Så har det varit från start och det är inte så förvånande med tanke på hur boxningsverige fr.a. har sett ut. Längst ner kommer Vansbro som gör en Östtimor.
Antal registrerade boxare: 19.433 st. Antal matcher: 43.848 st. Utöver detta finns det 377 artiklar om stort och smått från den svenska boxningshistorien. Läs dem!
Söktips.
Ni behöver inte känna till hela namnet på boxarna. Det räcker med Johans - om ni är osäkra på om Johansson innehåller ett eller två ss. Eller Blom, om ni tvekar inför k eller q i Blomkvist/Blomqvist. Är förnamnet ovanligt så brukar det räcka med det för att hamna rätt. Ni måste dock stava korrekt till det ni söker. Det går nu att söka på klubbnamn även om samtliga ännu inte är indexerade. Även här räcker det med del av namn, ex.vis AIF. Ni behöver inte känna till exakt datum. Det räcker med 1978-10- för att finna alla matcher under oktober detta år. Det räcker faktiskt med 1978-, men då blir det åtskilliga träffar. Nationer söker ni efter nationsbeteckningen på svenska. Stava dock rätt i synnerhet för de fd sovjetiska republikerna eller försök med del av nationsnamnet,...
Läs mer →
Publicerat i: Info

Proffsboxare tävlar för Hammarby IF

I förteckningen över godkända licenser för säsongen 2017/18 återfinns en Vladeimer Terashvili född 1984. Hans licens (nr 19491) är beviljad av SBF per den 19 september 2017. Hans vikt anges till 69 kg. Han noteras också som nollboxare, dvs. en nybörjare utan matcher.

Denne Terasvihli har dock varit i ringen tidigare. Han kommer från Gori i Georgien och blev år 2009 svensk mästare under namnet Vame Kartveli. Sedan har han använt flera alias, så han är något svårfångad, men det är inte ovanligt med många identiteter bland dem som kommer hit. Den 20 juni s.å. blev han proffs och gick tio matcher. Samtliga matcher utom en gick i de forna össtaterna. Som proffs gick han under namnet Vladimer Terashvili (född 1984-09-04).

Han skall nu delta på en gala arrangerad av Hammarby IF Boxning mot en finländsk motståndare i något som kallas Bajen Rough House den 13 oktober. Relevanta länkar: från BoxRec, från Ringside, från Hammarby IF.

Hur gick det till när SBF beviljade licens för någon som boxats som professionell och hur kan han passera med nollmatcher?
Jag har kontaktat förbundet, den licensansvarige Åke Johansson och Hammarby IF Boxning i ärendet utan att få några svar.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli

Ranking per 2017-11-06

Boxningsverige efterlyser en ranking över sina boxare. Detta är en uppgift för Svenska Boxningsförbundet att uppställa en sådan, men därifrån är det tyst i detta viktiga ärende. Därför har undertecknade åtagit sig att upprätta en sådan över förbundets aktiva boxare klass-för-klass.
En ranking är inte bara en slags kvalitétstämpel, den är också ett incitament för de aktiva att försöka hamna högre på stegen.

Villkoren som vi har satt upp är att de som rankas ska ha licens för säsongen 2017/2018.

De skall ha gått matcher under innevarande säsong, med start 1 juli 2017, men med visst beaktande av SM-resultaten.
Rankingen bygger på kända resultat.

Våra kriterier har varit följande.
* Klass på motståndet
* Inbördes möten
* Tävlingsflit

49 kg: Inga rankade

52 kg: 1. Mohammed Darvishi, Djurgårdens IF (J) 2. Simon O Gabrielsson, IF Linnéa (U) 3. Noah Nordby, Kalmar BK (U) 4. Fred Wibom, IF Linnéa (U) 5. Yodkwan Idh, Vaggeryds BK (U).

56 kg: 1. Sarwar Selar, IF Göteborg Team Box 2. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK (J) 3. Timor Hassani, Morgongåva BK (U) 4. Hussein Mohammadi, Morgongåva BK (J) 5. Hasrat Asatryan, Guldstadens BK (J).

60 kg: 1.Yosufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Paolo Magui, BK Ringen 4. Biniam Tesfagabr, Eskilstuna BK 5. Hampus Broman, BS Tor (U) 6. Neil Ibrahim, Upsala IF (J) 7. Mohammed El-Zein, GAK Enighet (U) 8. Seleban Hussein, Angered BC (J).

64 kg: 1. Yohannes Berhane, IF Linnéa 2. Emil Harrysson, BK Falken 3. Roberto Bengtsson, Vaggeryds BK (J) 4. Emil Stor, Hallstahammars KF 5. Rasmus Broman, BS Tor 6. Abdou Gherbi, Malmö BC 7. Johari Duishvili, Helge IF 8. Andreas Palm, IF Linnéa (J) 9. Hilal Saleh, Angered BC 10. Peter Ahlberg, Skoftebyns...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Ranking

Olle Haglund (1925-2017)

Hans Olof Edvin Haglund gick ur tiden under fredagen. Som så många boxare uppnådde han en mycket hög ålder vilket är något att fundera över för boxningens belackare. Olle tävlade för Djurgårdens IF under 1940-talet och han hade klipp i nävarna. Till skillnad från idag var det en period då konkurrensen var granithård inom boxningen. På den tiden var det inte tal om några direktfinaler på mästerskapen. Olle var en välkänd pugilist inom Stockholmsboxningen och han fick också representera stadslaget i en kamp mot Prag under 1947. Samma år uttogs han även till Sverige B-lag i en match mot Danmark på bortaplan. Se fotot nedan. I det svenska laget ingick kommande storheter som Ingemar Burjström, Gösta Bergelin, Stig Sjölin, Jan Pahmp, Sven Karlsson, Olle "Skoftebyn" Bengtsson, Bengt Modigh. Namnen ger en fingervisning på klassen för dåtidens boxning och boxare.

Jag kan inte avhålla mig från följande festliga passus från Idrottsbladet och juniormästerskapen 1944 angående Olle. "Begeistringen hos publiken utlöste det förbittrade krigandet mellan Djurgårdens mellanviktare Olle Haglund och Linköpings south paw Arne Samuelsson. Här gavs och togs hårda smällar. Linköpings specialkaramell var en knallhård vänsterkrok mot kroppen. Haglund fick i 3:e två varningar av Jerka Ågren för öppen handske. Strax efteråt slog djurgårdaren ner motståndaren för räkning till 9, men denne hade så stort försprång att han vann rättvist". Partiell matchlista för Olle här.

Stort tack till Jonas Nilsson som förmedlade budet om sin morbrors bortgång.

Fotot nedan visar 3/5 av den svenska truppen i Odense inför kampen mot Danmark. Notera all snö...i Danmark!!!

Från vänster Nils Andersson (ej deltagare), Olle Haglund (Djurgården), Olle "Skoftebyn" Bengtsson (Skoftebyns AIS) och Bengt Modig (Djurgården). En kvartett prydliga herrar. Sådana finns inte längre i boxningssammanhang.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, Foton

Stig Waltersson 80 år

Den 6 december fyller Stig Waltersson 80 år. Han är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna och tävlade som amatör för Norrköpingsklubben BK Akilles. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna och som nummer ett bland de svenska welterviktarna. Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet.
Det bör noteras att han mötte Bosse Högberg fem gånger. Stig vann samtliga matcher! Enligt Stig var Bosse enkel och förutsägbar att möta. Han var också 5-0 mot Branko Mikek, 4-0 mot Rolf Pettersson/Träff, 4-0 mot Ingemar Johansson, 3-0 mot Lars Risberg, 4-1 mot Torsten Sjödahl, 4-2 mot Bosse Pettersson plus en hel mängd X-0 mot diverse svenska mästare och landslagsmän. Det väger tungt, mycket tungt.
Det bästa sättet att hylla Stig är att beställa boken om hans liv. Beställ via förlaget Nomen.
Matchlista här.
Stig hälsar till alla sina vänner via RINGSIDE.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker

Djurgårdens IF Boxning 100 år (eller lite till)...

Idag är dags att putsa lackskorna och damma av chapeau-claquen. Djurgårdens pugilistiska garde firar 100 år av verksamhet. Vilket är något vi alla kan imponeras av. Klubben hade dock farit i farten några år tidigare, men låt oss inte vara petiga en dag som denna. Två Stockholmsklubbar är Sveriges äldsta och fortfarande existerande. Den andra är ärkerivalen IF Linnéa. Deras derbyn tilldrog sig stort intresse och gav upphov till åtskillig trycksvärta. Djurgårdens IF är unikt på så sätt att de medverkade till bildande av Svenska Boxningsförbundet i två omgångar. De var med om det första kortlivade försöket 1913 och de bidrog till grundandet av SBF 1919. Redan 1920 på det första svenska mästerskapet hemförde klubben en guldmedalj och det skulle bli fler. Den senaste kom 2015. Om jag räknat rätt har det blivit sammanlagt 94 SM-guld för herrarna och 5 för damerna på seniornivå.
Nedan ett foto på klubben främsta boxare genom tiderna - Olle Tandberg. Här tillsammans med sin tränare Gurra Bergman. Olle får stå som som symbol för klubben (han var urdjurgårdare till börden) och som en länk mellan den äldre och nyare eran inom sporten.
Vi lyfter samfällt ett glas skumpa av märket Krug Grande Cuvéé och hurrar fyrstämmigt för jubilaren.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Julafton tillhör Stockholms Atletklubb

På julafton framför vi vår sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms Atletklubb är slutsåld,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Nostalgi

Ranking per 2017-12-31

Här kommer utlovad decemberranking.
Den baseras på kända resultat och den enskilde boxaren av värderats enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Den som inte tävlar under given period sjunker som en gråsten för att helt avföras om inaktiviteten håller i sig. En del på RINGSIDE har även efterfrågat en ranking för damerna. En sådan kommer efter Golden Girl. I dagens läge finns det för få aktiva och de matchar alltför sällan. Ettorna är inga problem att utse, men de övriga...

49:
1. Fred Wibom, IF Linnéa (u) 2. Arnas Gerikas, Morgongåva (u)

52:
1. Dino Martinovic, BK Tiger (u) 2. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 3. Simon O Gabrielsson, IF Linnéa (u) 4. Mahmoud Moussa, GAK Enighet (u) 5. Yodkwan Idh, Vaggeryds BK (u).

56:
1. Sarvar Selar, IF Göteborg Team Box 2. Shabir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 3. Muhammed Qahir Qasimi, Redbergslids BK 4. Mohamed Darvishi, Djurgårdens IF (j) 5. Artur Asatryan, Guldstadens BK 6. Daniyal Sayed, Malmö BK (u) 7. Muzamill Akbari, Vänersborgs BK (u) 8. Kevin Scott, Morgongåva BK (u) 9. Hussein Mohammadi, Morgongåva BK (j). 10. Mohammad Ali Yazdani, Karlskrona BK (u).

60:
1. Yousufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohamed Abdulrahim, Malmö BC 3. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 4. Hampus Broman, BS Tor 5. Paolo Magui, BK Ringen 6. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 7. Javed Yunose, Skoftebyns AIS (u) 8. Mohammed El-Zein, GAK Enighet (u) 9. Munir Afshar, Skene AK (j) 10. Seleban Hussein, Angered BC.

64:
1. Yohannes Berhane, IF Linnéa 2. Emil Harrysson, BK Falken 3. Billy Liljekvist, IF Göteborg Team Box (j) 4. Roberto Bengtsson, Vaggeryd BK (j) 5.Emil Stor Hallstahammar KF 6. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (u) 7. Rasmus Broman, BS Tor 8. Naseer Haidari, Hammarby IF 9. Abdou Gherbi,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Ranking

Boxare svårt knivskuren

Den 22 april 2017 vann irländaren Caomihin Hynes den fina turneringen Montana Belt i Frankrike. I finalen besegrade han IF Linnéas Mariusz Gnas. Veckan senare blev Hynes svårt knivskuren i ett överfall i Belfast. Vi lever helt uppenbarligen i en sinnesjuk värld där alla hämningar och spärrar har släppt. Artikel över dådet här.
För svenskt vidkommande gick det förutom Gnas finalplats inget vidare. Helena Envall, Amanda Lundström och Katrin Norén åkte ut på direkten. Yohannes Berhane vann en match innan det blev respass. Denis Kauffer likaså. Samtliga från IF Linnéa. Varför var bara Linneor på plats? Heder åt dem, men det borde väl varit åtskilligt fler klubbar som deltog i denna turnering!?
Hoppas att någon från Linnéa läser detta och skickar en välgångshälsning till Hynes och framför sitt deltagande till hans klubb.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Turneringar, Kriminalitet

Boxare - islamsk terrorist

Det dröjde inte länge. Eftersom en stor del av den svenska boxningspopulationen är muslimsk så var det oundvikligt. En svensk medborgare, född i Bagdad Irak, är gripen för muslimska terrorbrott. Hans namn är Hassan Al-Mandlawi och han tävlade för Angered Boxing Club i Göteborg (inte heller det särskilt överraskande). Inom Svenska Boxningsförbundet, Riksidrottsförbundet och SISU (utbildningsenheten) pratas det mycket, oerhört mycket, om värdegrunder, ja det snackas mer om bögar/flator, integration, antidoping och liknade än det diskuteras idrott. Detta tycks dock ha hamnat på hälleberget för islamisterna och deras klubbledningar. På något märkligt sätt har muslimer hamnat i en gräddfil i det svenska samhället. Däri är journalister och politiker eniga. Muslimer har blivit okränkbara. Det de inte får på direkten hotar de sig till och än värre då styrkeförhållandena så tillåter. Minns alla våldsdåd - massmord, halshuggningar, våldtäkter begångna i islams och profetens namn. Trots detta har vi begåvats med islamitiska extremister i regering och riksdag. Hur lågt kan det svenska samhället sjunka?! Islam är själva antitesen med det som vi har i västerländska demokratier, inte minst i form av åsiktsfrihet och jämställdhet mellan könen. Det har tagit århundraden av kamp för att komma så här långt. Skall detta nu raseras av religiös fanatism. Jag hoppas att boxningsklubbarna runt om i Sverige tar sitt ansvar och vaccinerar sina medlemmar mot den muslimska galenskapen. Partiell matchlista för terrorist-Hassan här. Notera att han även fick tävla i landslaget. //CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, porträtt, Landskamper, Kriminalitet

Boxning och kriminalitet

Nya Wermlands Tidningen har idag (22/4) en artikel om guldmedaljören i supertungvikt Modo Sallah. Den är betitlad "Direkt från fängelset till sjunde SM-guldet". Han har nyligen avtjänat straff för guldrån. Det är på sätt och vis hedervärt att Sallah står för det han gjort vilket brukar annars vara ovanligt. Det fanns dock inte mycket att dölja eftersom orsaken till hans frånvaro varit en s.k. officiell hemlighet. I artikeln kunde tillagts att han tidigare även varit dopingavstängd, detta i likhet med ytterligare en av årets guldmedaljörer på herrsidan. Boxning och brottslighet har dessvärre varit ständiga följeslagare genom åren. SBF har alltid mörkat eller försökt bortförklara saken när den kommer på tal. Detta trots allt fint prat om "värdegrunder"... Jag tror faktiskt att svenska boxare på elitnivå eller strax under har avtjänat hela straffskalan i Brottsbalken, möjligen är överlagt mord undantaget. I övrigt finns där folk som dömts för dråp, mordbrand, grovt och andra rån, grov och annan misshandel, torpedverksamhet, narkotikabrott, häleri, stölder och andra tillgreppsbrott, hallickverksamhet, rattfylla och hela skalan neråt. För kort tid sedan greps en tidigare svensk mästare, landslagsman och proffsboxare. Han kommer att få fri kost och logi på skattebetalarnas bekostnad under några år framöver. Han var stor entreprenör i narkotikabranschen. //CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Kriminalitet

Jörgen Hansen och Kurt Johansson

Jörgen Hansens död blev en stor nyhet i Danmark. Här har vi ett underbart foto på Hansen och hans tränare Kurt Johansson. Det tycks se bekymmersamt ut i den danska ringhörnan vid tillfället. Det avlöpte dock väl. Hansen mötte tysken Peter Scheibner i en match mellan Aalborgs stadslag och en Nordtysk kombination. Hansen vann med 3-0 och Aalborg med hela 9-1. Kampen utspelades i Aalborghallen inför 2.500 åskådare 1968-12-08.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dödsfall

Jörgen "Gamle" Hansen (1943-2018)

En kämpe i ordets rätta mening har fallit. Den danske boxningslegenden Jörgen Hansen gick ur tiden torsdag kväll (15 mars). Han blev 74 år. Hansen hade en lång amatörkarriär bakom sig. Han debuterade under 1961 och deltog bl.a. på OS 1968 i Mexico. Han mötte åtskilliga svenska boxare och besegrade dem alla. Många av de minnevärda bataljerna utkämpade han i Aalborgs stadslags tröja. Som amatör tillhörde Hansen Frederiksbjerg Athlet Klub (Aarhus) och Lindholm Bokseklub (Aalborg). Han blev fyra gånger dansk mästare och en gång nordisk mästare. Den svenske tränaren Kurt Johansson betydde mycket för Hansens utveckling. Debuterade som professionell under 1969 och gjorde totalt 92 matcher, vilket är danskt rekord. Som proffs var han europamästare i omgångar. Gjorde ett misslyckat försök att erövra WBC-titeln 1973. Gamle Hansen fick betala ett högt pris för sin utövning. I början av 2000-talet erhöll han diagnosen dementia pugilistica, dvs Alzheimers. Den som vill veta mer om Hansen och hans liv rekommenderas biografin Gamle Hansen av Birgitte Lorentzen (2012).
Jörgen Hansens "svenskmatcher" här. Se även Hansens egna ord om tränaren Kurt Johansson här.
//CF

PS. Vad avser danskt rekord i antal matcher borde det tillagts att Hansens 92 kamper avsåg modern tid. En sådan som exempelvis Dick Nelson (Richard Christensen) gick bortåt 200 matcher under 1900-talets två första decennier. Dick Nelson var en populär gäst i Sverige och gjorde ett flertal matcher här.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

1950 en bra årgång

Det stundar till årets ungdoms- och juniormästerskap. När anmälningstiden passerat för juniordamerna hade summa tre (!) anmälningar influtit. Ytterligare ett par tillkom efter förlängt sista datum. Intresset är inte vad det en gång var. Fotot nedan är hämtat från en juniorlandskamp 1950 i Västerås. Notera publiken. Det är fullsatt i Idrottshallen. Och detta på ett juniorevenemang. På fotot är juniormästaren Lennart Ahlbin, från BK Örnen, på väg att köra över norrmannen Torbjörn Clausen. Det svenska laget besegrade det norska med 6-2 och i svenskgänget ingick förutom Ahlbin, Bert Uhre (BK Örnen), Harald Andersson (BK Rapid), Torsten Hallingström (Sundsvalls BK), Sune Wendel (Djurgårdens IF), Hans Snäll (BK Höjden), Roland Tärnblom (Enköpings BK) och Ingemar Johansson (Redbergslids BK). Förlorarhattarna fick påtagas av Wendel och Tärnblom. Nationskampen gick den 29 januari 1950. Stort tack till Gino Ahlbin för den insända fotot. Christer Franzén.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Landskamper

Hjalmar Olsson hyllad i Gryt

För tio år sedan, den 25-26 augusti 2007 var det dubbelt firande i Valdemarsviks kommun. Första dagen ägnades åt ett ångbåtsjubileum (100 år) och dag två till att hylla bygdens kanske mest berömda person – Sveriges förste proffsboxare - Hjalmar Olsson/Jack Campbell. På initiativ av undertecknad beslöt Svenska Boxningsförbundet att uppmärksamma Hjalmar. Det var då 80 år sedan han avled. Kontakt togs med kommunen och Gryts hembygdsförening för ett gemensamt arrangemang. Minneshögtiden ägde rum i Gryt inte långt ifrån Hjalmars hem. Jag höll ett tal om hans spännande liv, min biografi om Hjalmar spreds och jag överlämnade som representant för SBF en minnesplatta till hembygdsförenings ordförande. Därtill visades information och fotografier omspännande Hjalmars liv och karriär på stora utställningsskärmar. Mycket folk och det var festligt så det förslog när Waxholm III anlände till Gryts brygga.

Texten på minnestavlan som var i skinande guld löd:

Hjalmar Olsson/Jack Campbell (1864-1927)
Sveriges förste proffsboxare
Debut 1882 i USA
Född och jordfäst i Gryt
Svenska Boxningsförbundet

Några foton från evenemanget nedan

Foto: G.Schött
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi, Proffsboxning

Proffsboxning stinker

En gång i tiden var EBU (det europeiska proffsförbundet) att betrakta som en tämligen hedervärd organisation. EBU skiljde sig från de genomkorrupta WBC, WBA, IBF, WBO och de andra i bokstavssoppan. Dessa är inget annat än affärsdrivande företag i det produktsegment som kallas boxning. Igår (11 febr 2017) hade EBU sanktionerat en kamp om den vakanta europatiteln i "super-lightweight". Anthony Yigit var ena parten, inget ont om honom, han ska ta alla chanser han får. MEN, och detta är ett stort och korrupt aber. Den andre utmanaren till titeln var en engelsman vid namn Lenny Daws. Han gick sin senaste match den 5 december 2015 och då förlorade han. För att hitta en vinst för honom måste vi gå ända tillbaka till 25 juli 2015. Det är alltså 581 dagar sedan hans arm höjdes i luften. En värdig EM-kandidat? Någon? Hur i h-e resonerar man inom EBU. Det är välkänt att titelmatcher kan köpas. De olika alfabetsorganisationerna ställer sig gärna till förfogande. De har många kommissionärer att göda. Men är det lika illa ställt med EBU? Det krävdes uppenbarligen inga meriter för att få kämpa om europatiteln.

När vi ändå är inne på ämnet. På senare tid har vi också sett en trend att alltfler svenska amatörer "går över" som det brukar heta. Det tycks vara så att ju sämre amatör, desto hetare vilja att bli proffs. Att vara professionell brukar innebära att utövarna får betalt. Så inte inom boxning. Endast några få av våra proffs får någon ersättning alls och när så sker är den påfallande blygsam. De övriga måste betala allt själva, "all-inclusive" som det brukar heta i turistbroschyrerna, ofta även för motståndet, som i sig är billigt i alla bemärkelser. Lik från Baltikum går för en ringa penning på marknaden.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli, Proffsboxning

Floyd, Herring och Lennart Risberg

Här kommer ett fint läsarbrev från Hans Wadelius med anledning av den tidigare artikeln om Floyd hos Tiergarten. Angående matchen Floyd mot Tod Herring så såg jag den matchen. Om jag kommer ihåg rätt bodde Floyd på ett hotell på Östermalm, förmodligen Park Hotell. Där han hade träning och sparring i en större lokal i hotellets nedre källarplan. Tod Herring tränade i Balders träningslokal vid St. Eriksplan. Han sparrade mot Lars-Olov Norling och Lennart Risberg. En sak som jag kommer ihåg var att tränaren till Tod var imponerad av Lennart Risberg och sa något om att en sådan talang skulle man fått haft hand om ifrån början av hans boxnings era. Det är härliga boxnings minnen, När det gäller matchen var det en enkel sak för Floyd. Tod var en storväxt boxare och slog hårt som Ingemar Johansson, men det räckte inte till, det måste vara boxningstalang med också. Matchbiljetten har jag kvar som ett minne. Not. Hämtat citatet nedan är hämtat från min bok RINGSIDE till den svenska professionella boxningens historia (Stockholm 2004). s. 335.

1965-05-14 Stockholm (Johanneshov) Arr: Edwin Ahlqvist Publik: ”10 911”/”10 500” Stig Waltersson-Leif Schmücker, DEN TKO 4 (6x3) D: Stig Rånge Bo Pettersson-Elio Niero, ITA KO 2 (6x3) D: Bertil Knutsson Piero del Papa, ITA-Pekka Kokkonen, FIN w 8 D: Stig Rånge Jan ”Plutten” Persson-Kjeld Larsen, DEN KO 1 (6x3) D: Bertil Knutsson Lennart Risberg-José Manzur, ARG D 8 D: Bertil Knutsson Floyd Patterson, USA-Tod Herring, USA TKO 3 (10x3) D: Ted Waltham Floyd Patterson var fortfarande populär i Sverige. I USA saknade han marknadsvärde efter sina förluster mot Liston. Ahlqvist hade idéer att matcha honom mot såväl Clay (Ali) som Liston på Ullevi. Herring betraktades allmänt som ett svagt kort. Matchen sågs främst som ett genrep inför Liston. Waltersson (67,4) visade fortsatt snygg boxning och...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning

Dokumentären om Maria Lindberg

Jag hoppas ni såg dokumentären om Maria Lindberg. Det framgår tydligt att hon är hårt ansatt inte bara i ringen. Det fanns ett inslag som klibbade fast. Björn Rosengren, ordförande i Prokommissionen (PK), påstod helt frankt att svenska boxare måste ha svensk licens. Det var ett uttalande som måste kommit som en överraskning för de blå-gula pugs som tävlat med utländsk licens. Vad händer med dem? Kommer deras matcher/resultat att annulleras och deras namn raderas från rekordlistorna? Alldeles oavsett det berättigade i Marias avstängning eller ej, kan man inte helt befria sig från tanken att Maria har behandlats selektivt. Inför en progala i Karlstad 2007-09-15 godkände PK att Riddick Bowe skulle få deltaga. I USA ville ingen ha med honom att göra eftersom han var så hårt märkt av sin utövning. En gång var han en stor mästare men alltför många hårda duster hade krävt sin fysiska och mentala tribut. Ringvrak är ett passande epitet i sammanhanget. MEN, och detta är ett stor MEN, arrangörerna med Anders Holmberg i spetsen var och är kompisar med PK:s två huvudmedlemmar och därför gjordes ingen ordentlig genomlysning av de deltagande boxarna. Det var f.ö. till samma gala som arrangörerna utlovade Evander Holyfield. Kritiska röster höjdes mot importen av Bowe. Vad händer? Jo, PK genom sin megafon Olof Johansson, ni vet han som pikant nog brukar kalla sig ”Tjuren från Horred”, går offentligt ut i diverse media, far ut i kritik och glåpord, inte mot arrangörerna, utan mot dem som inte ville ha skadat gods som Bowe i svenska ringar. Johansson gick så långt att han t.o.m försvarade arrangörernas tilltag. Det är helt sanslöst att sådana människor fortfarande sitter i orubbat bo. Lyckligtvis stoppades Bowe, men det var inte PK:s förtjänst, utan tack vare opinionen i boxningskretsar och bland journalister. Riddick Bowe fick passera...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, Proffskommissionen, Proffsboxning

Det var bättre förr...

När jag myntade uttrycket ”proffsboxning light” inför återkomsten 2007 möttes jag genast av mothugg från de som administrerade hanteringen. Därifrån trumpetades det att den riktiga varan nu var återinförd i Sverige. Vad fick vi? Idag, fem år senare, sitter vi med facit i hand. Svensk proffsboxning är light i ordets enkla betydelse med sitt kufiska regelverk, tjocka handskar och korta matcher/rondantal. Och, naturligtvis, som en direkt följd av lightversionen, dessa i dubbel bemärkelse billiga östimporter. Säkra förlorare för en handfull euros. Bäste besökare! Återvänd istället till en epok då proffsboxning var proffsboxning och ingenting annat och amatörboxningen var något helt annat än det överbeskyddande armfäktande som numera etiketteras olympisk boxning. Läs om Stig Waltersson. Han var aktiv som amatör då det fanns stjärnor som Stig Sjölin och Lennart Risberg. Som proffs var han samtida med Bosse Högberg och Bosse Pettersson. Stig hade 5-0 på Högberg, 4-2 på Pettersson och plusstatistik mot alla andra i den svenska eliten. Behövs det sägas mer för att ni ska lockas av boken om Stigga eller Walter som han också kallades. Beställ via förlaget.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning

Anthony Yigit blir proffs

Som meddelats har Anthony Yigit skrivit proffskontrakt med tyska Sauerland Promotion. Därmed förlorar svensk boxning sin kanske hetaste medaljkandidat till OS i Rio 2016, vilket var precis det jag befarade då jag uppställde en balansräkning över de svenska boxarnas insatser efter Londonolympiaden. Den ende som fick godkänt var Yigit. Det är naturligtvis ett lika riktigt och som viktigt steg i utvecklingen för honom, men det är naturligtvis trist för den redan hårt prövade svenska amatörboxningen. Om man tar steget över till det hårda proffslägret så skall man liera sig med de främsta på marknaden. Annars finns det ingen framtid. Sauerland är kända för att ta hand om sina boxare, samtidigt som de är de oerhört hårda. Platsar man inte så finns det bara en väg - ut i kylan. Stall Sauerland innehåller därmed två blå-gula, förutom Yigit även Erik Skoglund. Den senare är den största svenska talang som äntrat proffsringen på åtskilliga decennier. Förhoppningsvis kan de två få intresset för boxning att öka så att det även spiller över på den svenska amatörboxningen. Yigits debut är planerad till den 13 april i danska Frederikshavn. //CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning

Proffslivet lockar...

Svensk amatörboxning åderlåts i allt stridare ström. De senare åren har ett dussintal lämnat amatörledet. Det är naturligtvis inte så märkligt eftersom SBF inte har något att erbjuda sina utövare. Den senaste i raden att skriva kontrakt är Sundsvalls BK:s lovande tungviktare Otto Wallin. Han ingår nu i Team Sauerland tillsammans med Erik Skoglund och Anthony Yigit. Anlitas man av Sauerland gäller det att bli lönsam annars blir det enkel biljett hem. Det har många i stallet fått erfara. Vägen till ära och berömmelse är lång och törnebeströdd. Inte ens den mycket lovande Skoglund är ordentligt testad än. Många av dem som går över kan vi beteckna som "hobbyproffs", de gör det som en kul grej. Det blir en skrytvariabel bland kompisar. Flertalet kommer dock aldrig att lyckas nå något som liknar framgång, allra minst pekuniärt. Såvida man inte betraktar det som en succé att snabbknocka några lik från öststaterna. Därstädes finns gått om handelsresande i förluster att vraka mellan. De flesta blå-gula proffs får betala eller ställa upp gratis för att få äntra ringen med bar överkropp. Saknar man sedan de rätta kontakterna (a-la Team Sauerland), ekonomiskt och politiskt, så består framtiden i att kuska runt på och leverera fyrarondare med långa intervall. En sådan samling sker på lördag i Kristianstad. //CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffsboxning

Den svenska professionella tungviktstiteln

Det stundar till sällsynt tungviktsmöte på proffssidan i Sundsvall. Det är hemmasonen Otto Wallin som skall upp mot skåningen Adrian Granath. Kampen gäller något som kallas för EBU European Union Heavyweight title. OBS! Den skall inte förväxlas med den riktiga Europatiteln. I potten lär också ligga den svenska tungviktstiteln för proffs. Om detta har jag fått några frågor. Det är en tämligen okänd materia att plöja igenom och det ligger redan felaktiga uppgifter ute på nätet. Det har inte funnits så många svenska tungviktare igång samtidigt, så det har av naturliga skäl inte arrangerats så många titelmatcher.
Så vi tar det från början och återvänder till den svenska boxningens underbara ungdom. En spännade epok.
Den första gången något utannonserats som SM-kamp var då kraftatleten Calle Sven mötte Frasse Wallin i Sundbyberg. Året är osäkert, det var troligen 1909, men kan även ha varit året före. 1914 likaledes i Sundbyberg så besegarde Calle Sven antingen Ernst Ahlstrand eller Porter-Ville Jäderström. De två möttes i en kvalificeringsmatch med okänd utgång.
Sedan kompliceras bilden av att det samtidigt hölls matcher om Stockholmsmästerskapet, som naturligtvis också kan betraktas som ett slags svenskt mästerskap. Det var i Storstan pugilisterna fanns.
1919 kom det som brukar räknas som den första riktiga SM-kampen. Den stod mellan Ragnar Holmberg och Emil Kjellberg. Det var en hel del heta känslor kring den matchen eftersom den hade lite av "klasskamp" över sig. Ni som minns dusterna mellan Anders Eklund och Roger Andersson förstår vad jag menar. Holmberg tillhörde kretsen kring Atletklubbarna och Kjellberg de lite finare boxningsinstituten. Holmberg vann på knock i fjärde. De hade tidigare mött varandra bl.a. om Stockholmstiteln. Både Kjellberg och Holmberg drog vidare till USA för misslyckade karriärer. 1920 möttes Wilhelm Lindbom och Anton Löfqvist om den vakanta SM-titeln på Fjäderholmarna i Stockholms inlopp....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi, Proffsboxning

1.724.071 sidvisningar

RINGSIDE är en eftersökt plats när det gäller boxning. Från start har det varit drygt en miljonsjuhundratusen sidvisningar. Där återfinns också i skrivande stund 21.572 boxare, 48.987 matcher och 403 artiklar. När jag började mitt projekt hade jag 50.000 matcher som mål. Nu är jag snart där, men det behövs säkerligen lika många till för att ge en rättvis bild av amatörhistorien. Alla viktigare tävlingar är redan inlagda, men det återstår en hel del att göra regionalt och lokalt.
De femton mest populära namnen hos besökarna har varit (i storleksordning): Håkan Brock, Patrik Lumumba, Christer Corpi, Lennart Risberg, Ingemar Johansson, Lotfi Ayed, Bosse Högberg, Stig Waltersson, Stig Sjölin, Bashir Hassan, Bo Pettersson, Lars-Olof Norling, Bengt Cederqvist, Thörner Åhsman och Henrik Danes.
Dagens aktiva hamnar långt ner på listan. De två främsta per kön är Denis Kauffer och Agnes Alexiusson.
Besökarnas topp-tio är: Sverige, Finland, Norge, Danmark, USA, Storbritannien, Tyskland, Spanien, Frankrike och Nederländerna.
På hemmafronten är det Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund, Huddinge, Helsingborg, Uppsala, Örebro, Sundsvall och Västerås.

Söktips:
Ni behöver inte känna till hela namnet på boxarna. Det räcker med Johans - om ni är osäkra på om Johansson innehåller ett eller två ss. Eller Blom, om ni tvekar inför k eller q i Blomkvist/Blomqvist. Är förnamnet ovanligt så brukar det räcka med det för att hamna rätt. Ni måste dock stava korrekt till det ni söker. Det går nu att söka på klubbnamn även om samtliga ännu inte är indexerade. Även här räcker det med del av namn, ex.vis AIF. Ni behöver inte känna till exakt datum. Det räcker med 1978-10- för att finna alla matcher under oktober detta år. Det räcker faktiskt med 1978-, men då blir det åtskilliga träffar. Nationer söker ni efter nationsbeteckningen på svenska. Stava dock rätt i synnerhet för de fd sovjetiska republikerna...
Läs mer →
Publicerat i: Info

SBF vinglar vidare...

Inom Svenska Boxningsförbundet är det rena svängdörren till ordförandestolen.
I år blev det ett nytt namn igen. Ett skifte var av nöden eftersom den avgående styrelsen torde ha varit den sämsta någonsin i SBF:s historia (och det säger inte lite). Förbundets medlemmar måste vara en suicidal skara. Under förra årsmötet hade de en möjlighet att välja en duglig kraft som kom utifrån, men vad gör delegaterna? Med öppna ögon utsåg de en totalt inkompetent figur och han har drivit förbundet som ett slags familjeföretag. Den ena utnämnigen efter den andra gick till sina vänner. Det kallas nepotism. Den värsta utnämningen av dem alla var posten som Generalsekreterare. Det är ett uppdrag som kräver stor skicklighet och finess inom många områden, och som på många sätt är viktigare än ordförandeposten. Något anställningsförfarande ansågs inte aktuellt. Utnämningen skedde likt en feodal förläning och gick till en komplett odugling från vänskapskretsen. SBF får skörda det man en gång sått...

Svensk boxning är illa ute. Kass ekonomi. Det är naturligtvis inget företag som vill bli förknippat med en solkig organisation som SBF. Få aktiva och vad värre är, avsaknad av såväl boxare som tränare som håller internationellt. Därtill ständiga interna bråk och strider där anmälningarna haglar åt alla håll. Och alldeles för många olämpliga personer har inflytande över verksamheten.

Svensk boxning är i behov av total helrenovering från topp till botten. Svensk boxning behöver nya friska krafter och de ska rekryteras externt från politik, finans, reklam, jurist- och annan näringsverksamhet. Personer som inte är uppfödda i ankdammen. Krafter som kan komma med kreativa lösningar. Begåvningar som kan tänka utanför boxen och som förmår produktutveckla verksamheten. Ett ledarskap som förmår att göra sporten rumsren igen.

Jag betvivlar är den nya styrelsen är vuxna uppgiften. Den nya styrelsen är visserligen bättre än...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, SBF

Karl Bergström (1937-2018)

En av svensk boxnings stora har lämnat oss. Karl Bergström var trefaldig svensk mästare, medverkade sjutton gånger i svenska landslaget och deltog på OS i Rom 1960. Han erhöll naturligtvis hedersbetygelsen Stor Grabb. Därtill var han Mellansvensk mästare och distriktsmästare för Stockholm. Legendariska är hans matcher mot de inhemska elitboxarna Stig Waltersson (BK Akilles) och Bosse Högberg (Hisingens BK/BK Defence). Han besegrade dem bägge och han hade plusstatistik på Högberg. Bosse slog han t.o.m. knock-out. På 1960-talet var konkurrensen granithård inom de olika viktklasserna.
Bergström sysslade från början med fotboll, fri idrott, skidlöpning och brottning. Började med boxning inom Sundsvalls BK, men slog igenom som boxare då han kom till Stockholm och Restaurangskolan. Första framgångarna kom i Nacka BK:s dress, därefter bar det av till IF Linnéa och Djurgårdens IF. Senare tränare för några Stockholmsklubbar.
Matchlista här.

Fotot nedan. En kraftfull höger som känns i en finnkamp.
Tack till Cecilia Karpnäs för fotot.

Christer Franzén

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Dödsskjutningen i Nacka

Egentligen vill jag inte skriva om det här eftersom det är så anti-boxning, men det är så många som hört av sig och frågat. Det stämmer att den döde Bilal Hammoud en gång i tiden gjorde några juniormatcher för Upsala IF. Kanske gick det snett redan då, det vet jag inte, men med tiden blev hans belastnings-CV omfattande. Sina femton minuter av berömmelse kom väl via det fiaskoartade postterminalrånet i Göteborg 2008. Se artikel från Aftonbladet då domarna föll. Googla gärna namnen på de övriga kumpanerna, speciellt efternamnen och ni finner mycket från det undre skymningslandet...
Bilals matchlista så långt jag funnit.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Dödsfall, Så det kan bli, Kriminalitet

Djurgårdens IF Boxning har valt en ny ordförande

Han heter Paul Akofely och kommer från Kongo. Han härstammar från en kriminell familj och han har ett belastningsregister som är lika långt som det svåra året. Goggla på hans namn eller besök sajten Lexbase för att hämta alla domar. Han anses alltså som en värdig frontman för den anrika klubben Djurgården. Hur det är kompatibelt med de värdegrunder som predikas av politiker och pumpas ut av idrottsledare på alla nivåer övergår mitt förstånd.
Svensk boxning sjunker allt djupare...
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Så det kan bli, Kriminalitet

Jack Johnson benådad

Det här är så stort att det även passar på RINGSIDE. Jack Johnson (1878-1946) var en av de främsta boxarna någonsin, kanske den bäste av dem alla. Boxningsoraklet Nat Fleischer, The Ring Magazines grundare, hade sett alla de stora i aktion, inklusive Joe Louis och Muhammad Ali, och hävdade med emfas att Jack Johnson var nummer ett. Johnson var den första svarta världsmästaren i tungvikt och han hade en av de längsta ringkarriärerna. Han var aktiv från 1897 t.o.m. 1931. Han fick bokstavligen jaga sin första riktiga titelmatch. Borta i Australien kunde den regerande mästaren Tommy Burns inte längre undvika ett möte. Johnson var så överlägsen att polisen bröt matchen. Det hade varit kattens lek med råttan i fjorton ronder. Året skrevs till 1908. Han fick nu hela det vita samhället emot sig. Olika vita hopp sattes upp mot honom. Den mest kände var den tidigare mästaren Jim Jeffries. När det inte lyckades att besegra Johnson i ringen, så fick man ta till rättsliga medel. Johnson var en glad gamäng som omgav sig med ett hov av kvinnor, företrädesvis vita. Där såg de goda människorna sin chans. Det var olagligt för en svart man att transportera en vit kvinna över delstatsgränserna. Så det var lätt att plocka in Johnson och döma honom till fängelse.
Under många år har politiker, historiker och boxningssamhället försökt att få Johnson postumt benådad. Men tidigare presidenter som Bush och Obama vägrade befatta sig med frågan. Den 24 maj löste det sig. Efter ett telefonsamtal från skådespelaren Sylvester Stallone beslöt nuvarande presidenten Trump att skriva under benådningsdokumentet.
Två läsvärda artiklar i ärendet som ger bakgrunden NYP 1 och NYP 2.
För dem som är intresserad rekommenderas boken Papa Jack av Randy Roberts (1983). Det finns även en självbiografi av Jack Johnson översatt till svenska....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning

Malmö 1985

Idag stiger vi in i något som tillhör en svunnen epok, även om det inte är så länge sedan. Ett nordiskt träningsläger pågår i Malmö Boxningssällskaps lokal på Snapperupsvägen. Året skrivs till 1985. På fotot syns åtskilliga nationella mästare från Danmark, Finland och Sverige. Flera av dem sökte sig sedan ut på den knaggliga proffsvägen. Bland dem märks Niels H Madsen, Jukka Järvinen, Jan Nyholm och Larry Moritz. Bland övriga aktiva ser vi exempelvis Göran Månsson och Sandor Gaspar.

Fredrik Friberg skickade fotot som gör att vi inte glömmer gamla kämpar. //CF

PS En petitess, men den danska klubben som anges heter SIK Fight...

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Foton, Nostalgi

50 326 matcher...

... återfinns nu på RINGSIDE. Matcherna är fördelade på 22 100 pugs. Bara så ni vet. Er sommar är räddad. Det lär ta en god stund för er att ta en tur genom den svenska boxningshistorien. Låt inte resultat och foton ligga i byrålådan. Skicka dem till mig.
Femtiotusen matcher var min drömgäns då jag startade projektet med RINGSIDE. Nu satsar jag på nästa gräns 75 000.
Glöm inte att det går att söka på klubbar och att det oftast räcker med delar av namn och datum.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Kultur

Floyd Patterson i Norrland

Floyd Patterson var och är fortfarande mycket populär i Sverige. Det ges det många bevis på. Hans ödmjuka sätt gick hem i stugorna. Här kommer två foton från Kiruna 1965. Floyd var ute på sin tredje och som det skulle visa sig sista Sverigeturné. Nu var han inte längre världsmästare. Turnérutten denna gång såg ut som följer. På några av orterna förgylldes tillställningen av amatörmatcher.

1965-05-16 Gävle (Furuvik) – ”1 500”/”drygt 1 000 personer”
1965-05-17 Sundsvall (Sporthallen) – ”2 000”
1965-05-19 Luleå (Läroverkets aula) – ”600”
1965-05-20 Boden (Hildursborg) – ” 993”
1965-05-21 Kalix (Sporthallen) – ”793”
1965-05-22 Malmberget (Sporthallen) – ”977”
1965-05-22 Kiruna (Malmia) – ”drygt 700”
1965-05-29 Eskilstuna (Sporthallen) – ”1 500”
1965-05-30 Vänersborg (Dalaborgsparken) – ”drygt 1 000”
1965-06-02 Halmstad (Sporthallen)” – ”996”
1965-06-04 Malmö (Folkets Park) – ”2 000”
1965-06-06 Kalmar (Sporthallen) – ”1 300”

Floyd Patterson visade delar av sitt träningsprogram
Floyd Patterson, USA-Richard van Norden, USA EXH (2)(1)x3
Floyd Patterson, USA-Raymond Patterson, USA EXH 2x3
Floyd Patterson, USA-Joe Shelton, USA EXH (2)(1)x3

Shelton var skadad under större delen av turnén och ersattes av broder Ray. Floyd var fortsatt brutal mot sina sparringar. Norden golvades flera gånger och i Luleå fick han en tand utslagen. Även broder Raymond var i golvet under turnén. Floyd var omtyckt, men attraktionskraften var på upphällningen. Det var sämre publiksiffror än väntat på de flera platser. Som vanligt var det också en del välgörenhet och jippon utefter vägen. I Kiruna erhöll han en lappmösa som gåva. Den vågade han prova först i omklädningsrummet. Floyd hade kontrakt på 60 % på bruttot. Han avlönade sju personer så det blev inte många kronor över. På en del orter föregicks uppvisningarna av amatörmatcher. Mellan uppvisningarna i Kiruna...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Nostalgi

Comeback av Lennart Bernström!?

Det ryktas i gångarna att den tidigare förbundkaptenen/sportchefen Lennart Bernström är på väg tillbaka till Förbundet. Det kan kanske tyckas som lite märkligt att någon som lämnade positionen för drygt ett decennium sedan gör comeback. Svensk boxning är illa ute med få aktiva och frånvaro av framgångar. Förbundet behöver konsolidera de få krafter som finns kvar genom att ta ett steg tillbaka för att kunna ta två, tre framåt. Jag tror att Bernström är rätt person att leda och utveckla dagens verksamhet. Vi har sett alldeles för många halv- och kvartsfigurer passera under de senare åren och resultaten har blivit därefter. Bernström har erfarenheter och meriter så att det räcker till och bli över. Dessutom sätter han liksom undertecknad den ryska stilen främst. Hoppas han kan drilla och förkovra inte bara de aktiva utan även tränarna. Det är nämligen på tränarfronten det brister som mest. Alldeles för många klubbtränare sitter fast i det förgångna, så här har Bernström en hel del att jobba med. Många klubbar tycks dessutom ha givit upp och ägnar sig mer åt friskis-och-svettis-verksamhet än boxning.
Kort om Bernströms meriter. Började i IF Linnéa för att fortsätta i Narva BK där han drog fram namn som Stefan Sjöstrand, Håkan Sindemark. Vesa Koskela och Martin Kitel. Exempelvis så blev Narva bästa klubb efter Sovjetunionen på Gee-Bee 1983. Därefter blev det lite exotiskt, förbundskapten i Norge (!) under 1985-1988. Axlade sedan posten som förbundskapten efter Leffe Carlsson 1992 och hade många framgångsrika år med boxare som Majid Jelili, Andreas Gustafsson, John Larbi och Kwamena Turkson. OS-kvalet i Vejle 1996 får inte glömmas och med sex deltagare i Atlanta.
Förhoppningsvis kan Bernström fortsätta att odla kontakter österut, han var framgångsrik på det tidigare. Så jag ser fram emot den dag då landslaget kan dra en rak vänster...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, SBF

World University Championship

Den åttonde upplagan av de akademiska världsmästerskapen pågår f.n. i ryska staden Elista i Kalmuckien. Tävlingen avverkas under perioden 1-6 september. Svenska boxare lyser med sin frånvaro under dessa tävlingar. Och inte nog med det. Några svenska boxare har överhuvud aldrig deltagit i dessa mästerskap.
Bara så ni vet...
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Turneringar, Så det kan bli

Favorit i repris - Valfläsk, frasvåfflor och löftessoppa

Nedanståendetext skrevs ursprungligen inför förra valet. Det kan lätt redigerad återanvändas. Rent allmänt kan tillföras att nivån på dagens politiker och politiska debatt är obehagligt bedrövlig och destruktiv. De undviker konsekvent att diskutera de samhällsproblem som de själva varit med om att skapa.

Valfläsk, frasvåfflor och löftessoppa. Det är vad politiker bjuder oss på i varje valrörelse. Det gäller dock inte för Sveriges största folkrörelse – idrotten. Då bjuds det inte ens på vattvälling. Idrotten tycks inte existera för den politiska parnassen. Visste ni att det finns en idrottsminister? Hon är visserligen bara halv för hon ska delas med det sociala. Fru ministern hörs bara varje gång hon vill bojkotta något evenemang i forna Sovjetunionen. Rysshatet sitter djupt bland politiker. För mig framstår årets val som antingen pest eller kolera. En helt impotent Allians (ha-ha) i ena ringhörnan och en totalkatastrof till regering i den andra. Stackars Moder Svea…
Men. Låt oss inte fördystras över detta utan istället ta en historisk titt på hur de olika partierna har ställt sig till boxningen genom åren. Det värsta boxningshatarpartiet av dem alla har varit Folkpartiet. Deras banerförare, som påfallande ofta har varit starkt religiösa, har alltid haft tillgång till riksdagstaburetter och tidningar, inte minst Dagens Nyheter.

Den hätskaste boxningsmotståndaren hette Sten Sjöholm. Hans avsky mot sporten nådde patologiska höjder och han startade sitt korståg under 1949. Högern/Moderaterna har varit kluvna i frågan. Den personliga friheten har haft konkurrens med det moraliska samvetet. En av de värsta hetsarna mot boxning var en högerman vid namn David Ingvar. Tillsammans med Sjöholm var han den bidragande orsaken till att proffsboxningen förbjöds i Sverige 1969. Så länge Socialdemokratin var ett arbetarparti så stödde de sporten, men i takt med att medelklassen intog platserna i partiet blev det också boxningsfientligt. Paret Sjöholm/Ingvar hade krattat manegen,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Så det kan bli

Valfläsk, frasvåfflor och löftessoppa

Det är vad politiker bjuder oss på i varje valrörelse. Det gäller dock inte för Sveriges största folkrörelse – idrotten. Då bjuds det inte ens på vattvälling. Idrotten tycks inte existera för den politiska parnassen. Visste ni att det finns en idrottsminister? Hon är visserligen bara halv för hon ska delas med kulturen. Fru ministern hörs bara varje gång hon vill bojkotta något evenemang i forna Sovjetunionen. Rysshatet sitter djup inom högern oavsett om den är gammal eller ny. För mig framstår årets val som antingen pest eller kolera. En impotent Allians i ena ringhörnan och en lika kraftlös som kluven Opposition i den andra. Stackars Moder Svea… Men. Låt oss inte fördystras över detta utan istället ta en historisk titt på hur de olika partierna har ställt sig till boxningen genom åren. Det värsta boxningshatarpartiet av dem alla har varit Folkpartiet. Deras banerförare, som påfallande ofta har varit starkt religiösa, har alltid haft tillgång till riksdagstaburetter och tidningar, inte minst Dagens Nyheter. Den hätskaste boxningsmotståndaren hette Sten Sjöholm. Hans avsky mot sporten nådde patologiska höjder och han startade sitt korståg under 1949. Högern/Moderaterna har varit kluvna i frågan. Den personliga friheten har haft konkurrens med det moraliska samvetet. En av de värsta hetsarna mot boxning var en högerman vid namn David Ingvar. Tillsammans med Sjöholm var han den bidragande orsaken till att proffsboxningen förbjöds i Sverige 1969. Så länge Socialdemokratin var ett arbetarparti så stödde de sporten, men i takt med att medelklassen intog platserna i partiet blev det också boxningsfientligt. Paret Sjöholm/Ingvar hade krattat manegen, men det var Socialdemokratin som slog den sista spiken i den professionella kistan. Det var också Socialdemokratin som såg till att amatörboxningen blev satt under förmyndarskap 2006. Glöm inte det! Speciellt hetsande var Bosse Ringholm. Det var han som hade hand om frågan...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Så det kan bli

Sälja boxningsprogram?

Flemming i Odense är en stor samlare av boxningsprogram. Han vill gärna komma i kontakt med svenska samlare för köp och/eller byte av material. Meddela mig via Kontaktrutan så förmedlar jag ditt namn till honom.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Kultur

Saknar du dina matcher på RINGSIDE?

Det finns drygt 52 000 matcher införda på RINGSIDE. Det är naturligtvis inte tillräckligt för att spegla det som en gång varit, men databasen växer för varje dag. Hjälper ni till går det fortare.

Det händer ibland att aktiva eller f.d. aktiva hör av sig och är irriterade över att deras matchlistor inte är kompletta. Ingenting kan väl vara enklare att åtgärda. Till dig som är aktiv. Klaga inte på mig, rikta irritationen åt rätt håll. Vänd dig till din klubb och se till att den rapporterar dina matcher. Jag knappar in resultat när jag erhåller dem.

Sedan finns det en annan kategori som jämrar sig. De tillhör påfallande ofta gruppen misslyckade (f.d.) proffsboxare som känner sig kränkta över att det saknas matcher. Varför gnälla? Scanna av era startböcker och skicka innehållet till mig så noterar jag matcherna.

Jag påpekar ännu en gång. Jag följer inte enskilda boxare - jag registrerar galor/tävlingar/mästerskap. Jag sveper i tid och rum över den svenska boxningshistorien från dess begynnelse fram till idag, jag rör mig från söder till norr och från öster till väster.

Men. Och detta är ett viktigt undantag. När jag får en startbok i min hand eller en kopia på den så noterar jag per omgående vad som står i den. De som skickar in sin gamla startbok hamnar så att säga i en gräddfil. De som inte förser mig med material får vänta... och kanske vänta länge...

Tips - läs Förklaringar.

I övrigt stort innerligt tack till alla er, och ni är många, som bidrar med resultat, foton och information. Tillsammans skapar vi den svenska boxningshistorien.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Matcher

Markus Beyer (1971-2018)

Den fine tyske boxaren Markus Beyer avled den 3 december efter kort tids sjukdom. Han blev bara 47 år. Beyer var född på den östra sidan i det då delade Tyskland.
Bland meriterna; trefaldig nationell mästare som amatör, OS-deltagande 1992 och EM-silver 1996.
Så vitt jag vet mötte han bara en svensk under amatörtiden. Det var PeterJacobsson (Oskarshamns BK) i den finska Gee-Beeturneringen 1989.

För en skandinavisk publik är han kanske känd för sin knockoutseger över Leif Keiski år 2000 i en kamp om WBC-titeln. Han förlorade WBC-kronan mot dansken Mikkel Kessler år 2006 i en match som i praktiken var hans avsked från ringen.

Länk till Bild-Zeitung här. Berliner-Zeitung här.
Matchlista Sverige här.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Problem via Kontakt

Till alla er som försökt nå mig via "Kontakt" på RINGSIDE.
Någonstans kring den 10 december hände något som gjorde att jag inte fick era meddelanden. Den allsmäktige Google hittade på något oönskat.
Så var inte onda på mig. Kontakta mig igen. Buggen är fixad och kommunikationskanalen återupprättad.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

1954 Stig Sjölin vs László Papp

Den 3 december 1954 strömmade drygt 5.100 förväntansfulla åskådare till Mässhallen i Göteborg. Ungern som var Europas ledande boxningsnation med den fenomenale László Papp i spetsen stod för motståndet. Det var ingen officiell landskamp, men det var gott nog. I det svenska laget ingick namn som Roland Weissbrodt (som blev bortdömd), Stig Johansson (som vann) och Thörner Åhsman (som förlorade). Huvudnumret var naturligtvis Sjölin mot Papp. De hade tidigare mötts under EM 1949 i Oslo. Den gången protesterade publiken vilt mot den Pappska segern. Det behövde de inte göra denna gång. Papps viktoria var klar. Han ansåg att Sjölin gått tillbaka sedan förra mötet, medan Sjölin tyckte att Papp blivit bättre. Sjölin tvingades ställa upp med en ögonblessyr. Papp undvek att slå på det skadade ögat. Han menade att det hade varit osportsligt att vinna en match på det sättet. Andra tider andra ideal... Fjäderviktsmatchen tvingades utgå. Lennart Binnberg krockade mot ett träd (!) på väg till galan, så istället för ringbesök blev det sjukstugevisit. De ungerska tidningarna hade stor bevakning av Göteborgsduellen. Här följer smakprov på detta.

Jag tackar János Erdei för det ungerska materialet.
Christer Franzén

Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton

Drygt 2 miljoner sidvisningar på RINGSIDE

Japp. RINGSIDE når ut och når långt. Sammanlagt har det varit tvåmiljonerfyrtiotvåtusenåttahundrasextionio (2 042 869) sidvisningar sedan start. Ja, egentligen är de fler eftersom det statistiska underlaget började beräknas några månader efter premiären för RINGSIDE.
Det finns per 31 december 2018 23 741 boxare inlagda i systemet och de har deltagit i 54 161 matcher. Varsågoda!

Tack för alla bidrag. Låt dem fortsatt strömma in.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Nostalgi

Steffen Tangstad - ett hårt öde

Steffen Tangstad, flerfaldig norsk amatörmästare och Europamästare som proffs, har drabbats av ett hårt öde. Han lider av en nervsjukdom och har tvingats att amputera ena benet vid knät. Se artikel i norska Verdens Gang.

Tangstad är väl i Sverige mest känd för Europatitelmatchen mot Anders "Lillen" Eklund den 9 mars 1985 i Köpenhamn. Det var en mycket omskriven kamp med mycket känslor inblandade. Bl.a. ansåg Ingemar Johansson att norrmannen enkelt skulle besegra Eklund. Så blev det inte. EM-kronan blev blå-gul under en kort period. Det var Anders "Lillen" Eklunds finaste stund och hans främsta bidrag till den svenka boxningshistorien.

Tangstad sågs inför EM-matchen som favorit. Han var obesegrad och han hade gått ett tjugotal matcher i Chicago och gått oavgjort mot James "Buster" Douglas. Samme Douglas som några år senare knockade Mike Tyson. I sin sista proffmatch förlorade norrmannen mot Michael Spinks i en VM-titelmatch under 1986.

Som amatör representerade han IF Tönsberg-Kameratene och hans matchlista uppges till 70 (61-9). Såvitt jag vet gick han fem amatörmatcher mot svenska motståndare. Två matcher med två förluster mot Anders Eklund. En vinst mot Conny Åkesson (BK 1925), en vinst över Åke Johansson (BK Falken) och en förlust mot Roger Andersson (IF Linnéa).

Vi får alla hoppas att Tangstad kan bibehålla en livskvalité trots amputationen.

//CF

PS. Länken till VG ang Tangstad kom till mig från flera håll, Sverige, Danmark, Norge och Spanien. Det är jag tacksam för. Det visar hur långt RINGSIDE når och hur viktig besökarna anser den vara.

Läs mer →
Publicerat i: Info, porträtt, Proffsboxning

Olli Mäki (1936-2019)

En av Finlands främsta boxare genom tiderna har avlidit. Olli Johan Oskari Mäki föddes i Kokkola (Karleby) den 22 december 1936 och avled den 6 april 2019 i sviterna av långvarig Alzheimers. Han hade en lång amatörkarriär bakom sig innan han tog steget in i den professionella världen.

Mäki var trefaldig finsk amatörmästare åren 1955, 1957-1958. Därtill Nordisk mästare 1957 och Europamästare 1959. Där fanns också ett EM-silver från 1957 på meritlistan. Enligt uppgift blev det 320 matcher som amatör med endast tretton förluster. Såvitt jag vet var Mäki obesegrad i sina möten mot svenskar. Svenskmatcherna finner ni här.

Då Mäki inte blev uttagen till OS 1960 i Rom "gick han över" som det brukar heta. Debut samma år. Redan i sin elfte match fick Mäki en kamp om VM-titeln i fjädervikt. Det var alldeles för tidigt. Han hade inte en chans mot den regerande mästaren Davey Moore, men det var naturligtvis en stor idrottshändelse i hemlandet. Sammanlagt blev det 50 matcher (28-14-8, 5 KO) och matchlistan innehåller många goda europeiska namn. Som proffs blev Mäki Europamästare 1962, försvarade titeln för att senare förlora densamma. Fyra av proffsmatcherna gick i Sverige. Sista kampen utspelades 1973 på Mallorca, men i praktiken hade karriären upphört 1969. Efter den aktiva tiden väntade tränare- och manageruppgifter.

År 2016 gjordes det en film om Mäkis förberedelser inför matchen mot Davey Moore. På svenska har den titeln Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv.

Nedan Olli Mäki som Europamästare

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Klubbnål - BK 1928

Hög tid att återknyta till tråden Klubbnålar.
Det är många besökare på RINGSIDE som önskar att jag skall sammanställa en förteckning över de boxningsklubbar som finns och fr.a. har funnits i Sverige. Jag har lekt med tanken, men det är ett enormt stort projekt att identifiera alla klubbar som existerat. Det rör sig troligen om 1200-1300 sedan tidernas begynnelse. Att bara ställa upp en förteckning av namn vore tämligen meningslöst. Det krävs mer information än så. Däri ligger det arbetssamma. Det krävs födelse- och dödsår och detta är inte det lättaste att att få information om. Boxningsklubbarna brukar dö sotdöden och har varit inaktiva länge innan det stora insomnadet. Hur skall man datera exempelvis Djurgårdens IF och IF Linnéa? Klubbarna är betydligt äldre än sin boxning. Är det klubbens startår som gäller eller då den dyker upp i pugilistiska sammanhang. Det är heller inte så lätt alla gånger att hitta rätt ort till föreningarna. Det finns ett klubbnamn i resultatlistorna men varifrån kom den? Skall klubbar som aldrig haft några boxare, men varit medlemmar i SBF, noteras?

Jag skall fundera på saken, uppslaget är gott, och visst vore det en god boxningshistorisk gärning att kunna presentera samtliga klubbar som härjat i ringen.

Låt oss presentera en kortlivad klubb som hade stora framgångar på sin tid. Boxningsklubben av 1928 var en utbrytning ur Djurgårdens IF. Det rådde missnöje med moderklubben på alla plan. Den legendariske tränaren Konte Johnsson öppnade eget och klubben blev snabbt framgångsrik. BK 28, som den kalldes i vardagslag, bildades i januari 1928. Redan sommaren 1930 brakade nyetableringen samman. Tycket av dålig ekonomi och dyra lokaler blev dödsstöten. De hade haft träningslokaler på St Eriksplan och Rörstrandsgatan i Stockholm (ungefär där dagens Djurgården huserar). Medlemmarna försvann i huvudsak till IF Linnéa även om en del gick tillbaka till...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbnålar

Festivitas - SBF 100 år

SBF version ett bildades på Rosenbad år 1913 och SBF 2.0 grundades på restaurang Riche 1919. Anrika Nalen var därför ett utmärkt val av lokal för SBF:s 100-årsjubileum. Boxningshistorien sitter så att säga i väggarna. Självaste Harry Persson saluterade gästerna i entrén liksom ett par representanter från förbundet. Det var en trevlig introduktion till galaaftonen.

Förbundets styrelse skall ha en stor eloge för att de önskade göra jubileet minnesvärt i form av förtäring, underhållning och tävlingar. Där fanns mycket god vilja och det låg en stor arbetsinsats bakom kvällens förnöjelser. Det tackar vi för.

Naturligtvis måste det utdelas hedersbetygelser. Dylika hör till, men de är alltid knepiga. Vem får komma in i värmen och vilka hamnar i frysboxen? Det blir lite väl mycket kamratklubben-för-inbördes-beundran över det hela. Samtliga namn var väl inte helt självklara, men låt oss vara generösa under en sådan här bemärkelsedag.

Kanske kunde förbundet en afton som denna ha bjussat på lite bättre tävlingar. Varför inte något europeiskt toppnamn som huvudnummer? Merparten av de svenska pugilisterna presterade under par, men det gör ingenting eftersom de ändå erhåller beröm på förbundets hemsida. Förbundstränarens ord tycks ha fallit på hälleberget. Ett namn bör dock framhållas – Alexander Bwambale. Han plockade snyggt isär den på Irland mycket hyllade ryske importen Afanasev.

Det enda som riktig störde och skavde var Riksidrottsförbundets usla hyllning, eller vad man skall kalla det. Den var en riktig förolämpning. Talet var illa förberett och illa utfört – så behandlar man inte en hundraåring.

Nu väntar nästa minnesfest…

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, SBF

Kuba på gång igen

Jag erhöll en länk från RINGSIDES alerta läsekrets.
Den kubanska boxningen har haft det lite bekymmersamt under 2000-talet. Problem med ekonomi och generationsväxling har tvingat bort kubanerna från främsta ledet. Saknaden av giganter som exempelvis Teófilo Stevenson och Félix Sávon har varit stor. Kanske står Kuba nu inför en ny storhetstid. Landet dominerade de panamerikanska spelen som avgjordes i april. Länk till artikeln som även ger en smula kubansk boxningshistoria. Bara en kommentar. Författaren till densamma anger de aktiva svenska boxarnas antal till 850. Det är naturligtvis fanatisfullt önsketänkade. Siffran baserar sig på antalet uttagna licenser, vilket är något helt annat än aktiva boxare. Många av de licensierade gör överhuvtaget ingen match, andra går blott någon enstaka. Det finns bara omkring hundra som kan anses som verkligt aktiva. Dessvärre!

Tack till Mats C för tipset.

Mer kubansk boxning. Det pågår av allt att döma en fin fotoutställning i tyska Ulm. Katharina Alt har varit på Kuba och dokumenterat boxning i en serie bilder i vad hon kallar "Boxing Cuba". Några av fotografierna visas i denna länk. Det framgår tydligt hur påvert det är på Kuba p.g.a. det amerikanska embargot mot landet.
Tack till allas vår boxningsskribent på nätet PÅP.

Alt är en begåvad fotograf och här är fortsättningen om kubansk boxning på hennes hemsida. Den innehåller också annat av intresse. Köp hennes bok Boxing Cuba. From backyards to World Championship. Bild nedan.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Konst

John Andersson (1909–1979) Biografi om honom under hösten

Idag minns vi John Andersson. Den 24 maj är det nämligen exakt fyrtio år sedan han avled. John är en av de främsta svenska boxarna genom tiderna. Han ingår dessutom i den exklusiva skara utövare som kan kallas ohälsosamt hårda och fräna. Dit hör också vår förste proffsboxare Hjalmar Olsson/Jack Campbell som var aktiv under bare-knuckleeran, Bosse Högberg och kanske också Paolo Roberto.

Johns liv liknar en grekisk tragedi. Från enkel arbetarbakgrund steg han mot höjderna som svensk mästare, landslagsman, Europamästare som professionell, för att därefter försvinna in i glömskan.

Som amatör tävlade John för Flottan, IK Balder och Djurgårdens IF. Det finns ingen svensk proffsboxare som mött så många toppnamn som JA. Han stack lite oväntat till Frankrike och där blev den blonde stockholmaren snabbt en stor publikfavorit. Därefter följde en mindre lyckosam sejour i USA för att till sist avslutas i Tyskland. Det var fr.a. matcherna mot hungriga unga tyskar som märkte honom för livet.

Jag har följt John från vaggan till graven via åtskilliga timmars grävande i arkiv och bibliotek. Jag har systematiskt plöjt dags- och idrottspress, inte minst amerikanska, franska, spanska och tyska publikationer för att få en så helgjuten bild av honom som möjligt. Dessa efterforskningar kommer att resultera i en biografi över hans liv.

Boken innehåller mycket spännande saker. Skolgång, skeppsgosseår, kompletta matchreferat från sammanlagt cirka 200 matcher och uppvisningar, rättegångsbeskrivningar, åren som krigsseglare, giftermål, dödsorsak, ekonomi och mycket mer. Jo, ryktet stämmer. Han blev skinnad ända in i det sista.

Boken kommer att innehålla hundratals foton och illustrationer.

Mer information om biografin kommer naturligtvis här på RINGSIDE.

Christer Franzén

Matchlista som amatör här.

Nedan affisch från match som inte blev av. Motståndaren blev utbytt.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Scientia, porträtt, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning

Boxarna satte Häljarp på kartan

Nedanstående är en artikel som tidigare varit införd i Folk och Bygd (Landskrona). Den är författad av boxningsentusiasten Bengt Nilsson som också ingår i tidskriftens redaktion. Intresset för boxning fick Bengt från tiden för Ingemar Johanssons första kamp om Europamästerskapet. Som hängiven läsare av Edwin Ahlqvists Rekord-Magasinet stimulerades intresset för boxningen. Jag tackar Bengt för den fina artikeln om hur det kunde gå till på lokal nivå. Vi behöver fler av denna typ av minnesanteckningar från den svenska boxningens historia. Texten återges här lätt redigerad.

---

PUTTA UT HAN!

Ropet, som överröstade stimmet i den fullpackade Eriksdalhallen i Stockholm, kom från Gert-Arne Hanssons ringhörna och den som skrek var sekonden Gunnar Nilsson. Året var 1963 och Gert-Arne hade blivit lottad mot mellanviktklassens favorit redan i första matchen i Svenska Nybörjarmästerskapet. Kämparna var inne i sista rondens minut och favoriten hade en betryggande ledning. För Häljarp AIS muskulöse smedlärling återstod nu endast möjligheten att knocka sin motståndare.
– Han hängde med ryggen mot repen totalt slutkörd. Problemet var att jag, som i min tur hängde på honom, var lika färdig och inte orkade lyfta händerna för att lyda Gunnars uppmaning. Det slutade med poängförlust, men jag måste ändå ha gått hårt åt min motståndare, för han bröt turneringen och visade sig inte mer i hallen. Gert-Arne var en av många Häljarpspågar som försökte sig på en boxningskarriär i sextiotalets början.

Inspirerade av Ingemar Johanssons framgångar träffades ett gäng grabbar midsommardagen 1962 på byns utedansbana för att träna boxning. Den och byns kiosk var belägen där vi idag återfinner Tallskolan. Det lilla sömniga samhället stod inför en enorm utbyggnad. Under decenniets tre första är byggdes 350 villor. Både tallskog och sparrisfält förvandlades i rask takt till villatomter.

Vid en träning kom Gunnar Nilsson i ett ärende till kiosken och fick se pågarna...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Klubbnålar, Nostalgi, Kultur

Vem besegrade Bosse Högberg fem gånger av fem möjliga?

Vet du inte svaret på den frågan bör du köpa boken om Stig Waltersson.

Idag kan vem som helst bli proffs. Det krävs inga kvalifikationer. Annat var det tidigare.
Stig Waltersson är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna.
Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet. Boken kan beställas i bokhandeln eller exempelvis via Bokus.

Boken innehåller förutom berättelsen om Stigs liv, kompletta matchlistor, matchreferat, statistik samt ett 35-tal foton.
Trivsam sommarläsning garanteras.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning

Dokumentären om Frida Wallberg

Alla som såg dokumentären om Frida Wallberg blev illa berörda. Först och främst naturligtvis p.g.a. hennes hemska öde, att i så unga år bli hjärnskadad. Men också för den vrede man känner inför det följe som hade hand om henne. Hon lät sig ledas till slaktbänken av personer som hade noll kunskap om boxning. De var inte ens ett gäng glada amatörer, de var en samling destruktiva stollar. Filmen avslöjade mycket men inte allt av det som pågick i Fridas läger inför den fatala VM-matchen. Om Frida misshandlades å det grövsta innan matchen så blev efterspelet inte bättre. Proffskommissionen, med herrar Björn Rosengren och Olof "Tjuren från Horred" Johansson i spetsen, svek henne på alla punkter. Deras agerande gick bara ut på att skydda sig själva. På begäran har jag därför samlat länkarna till de tidigare artiklarna om fallet Frida. Hanteringen av Frida skall inte falla i glömska. Artiklarna är i den kronologiska ordning som de publicerades på RINGSIDE. Frida och sexismen. Fallet Frida. Fallet Frida II. Ny proffskommission, tack! Panik i prokommissionen. Frida Wallberg pånytt. Rosengren tutar reträtt. Prokommissionen måste avgå. Dokumentären kan ses på SVT Play fram till den 18 oktober 2016. //CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Foton, Proffskommissionen, Frida Wallberg, Proffsboxning

Prokommissionen måste avgå

I samband med allt elände kring Frida Wallbergmatchen skrev jag att Prokommissionen borde ställa sina platser till förfogande. Så skedde icke. Istället för att rakryggat ta sitt ansvar så befriade PK sig själv på det sätt polisen brukar göra. Nämligen att utreda sin egen byk. Nu har PK en polisanmälan från Kampsportsdeligationen hängande över sig från ett tidigare fiasko. Som meddelats i flera tidningar har man misskött hanteringen av ytterligare en proffsmatch. PK kan alltså inte ens fullgöra de enkla uppgifter de tillsatts för att hantera. Polisanmälan är delikat eftersom proffsboxningen i Sverige befinner sig i en synnerligen prekär situation, vilket inte PK tycks ha insett. Så för allas bästa - avgå - låt nya friska krafter träda till. Kom ihåg att det var sittande PK med Björn Rosengren och Olof "Tjuren från Horred" Johansson som godkände importer av defekt gods som Riddick Bowe, Danny Williams plus diverse öststatslik. Det har gått bra att neka Maria Lindberg hennes licens, men att sköta sitt uppdrag...

"Länsstyrelsen i Örebro anmäler Svenska Boxningsförbundets Proffsboxningskommission för att man bröt mot reglerna när en proffsmatch arrangerades. Ärendet gäller en match i Linköping förra hösten. Länsstyrelsens Kampsportsdelegation hade givit tillstånd till en sexrondsmatch mellan Patrick Bogere och Bogdan Mitic. Men några dagar före matchen byttes Mitic ut mot en annan boxare, Laszlo Fazekas. Matchen mellan Bogere och Fazekas genomfördes utan att en ansökan lämnades in till Kampsportsdelegationen på länsstyrelsen i Örebro. Kampsportsdelegationen fick alltså ingen möjlighet att göra en säkerhetsbedömning av matchen. – Därför anmäler vi detta så åklagaren får bedöma hur man ska hantera ärendet vidare, säger länsstyrelsens handläggare Helena Schultz".

En fin illustration till hur PK ser på sig själva ger tecknaren Börje Dorch. Han träffar på kornet vad gäller det hen som brukar kalla sig för "Tjuren från Horred" som i praktiken är PK:s numero uno....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffskommissionen, Frida Wallberg

Tom Jensen (1947-2019)

Danske boxaren Tom Jensen har gått ur tiden. Han blev 71 år.
Han hade två landskampssegrar mot Sverige med vinster över Lars Risberg (BK Örnen) 1966 och Kjell Sandström (Piteå IF) 1967. Därtill besegrade han Göran Andersson (BK 1925) i en B-nationskamp 1966. Samtliga i förtid. Minns ni den tiden då Sverige kunde ställa upp med ett A- och ett B-lag i landslagssammanhang? Idag får man ta ungdomar och juniorer till hjälp för att skrapa ihop ett "landslag".
Toms svenskmatcher här.

Jag lämnar över till Paul Gaardbo från DABU gamle drenge och hans minnesord över Tom Jensen.
"Tom var som amatør i Lindholm Bokseklub både jysk-, dansk og nordisk mester i mellemvægt i 1967.
Han blev professionel i september 1967, hvor han opnåede 53 kampe med en rekordliste på 43-8-2.
Tom fik aldrig en titelkampe, men boksede flere gode modstandere, som han også vandt over.
Han besejrede således den tidligere Europamester Lother Stengel, Tyskland, på TKO i 2. omgang. Det var samme Stengel som Tom Bogs besejrede og vandt Europamesterskabet i letsværvægt.
Desuden mødte han stærke navne som Fabio Bettini, Pascal di Benedetto, Johnny Frankham, Harald Skog, Les McAteer og Bunny Sterling.
Tak for underholdningen og venskabet.
Hvil i fred".

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Trevligt att boxning kan förekomma i ett positivt sammanhang

Årets kampanj för att uppmärksamma prostacancern - mustaschkampen - har fyra kvinnliga boxare som förgrundsfigurer. Kampanjen vill sprida kunskap om cancerformen samt samla in pengar till vidare förskning. Den har sin parallell i kampen mot bröstcancer. Stöd bägge!

De fyra pugilistiska damer som kan ses i annonser på nätet, i tidningar och i Stockholms tunnelbana är: Anna Laurell, Agnes Alexiusson, Love Holgersson och Mikaela Laurén.

För den som vill läsa vidare går det bra via denna länk.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

Patrick Bogere dömd för kvinnomisshandel och mer därtill

Den 5 mars 2018 avkunnades en dom i Göteborgs tingsrätt. Målet rörde en avskyvärd kvinnomisshandel och gärningsmannen var Patrick Ssali Bogere (född 1981). Han hade upprepade gånger slagit en kvinna i ansiktet samt vid upprepade tillfällen tagit strypgrepp på henne, bitit henne i kinden samt dragit henne i håret. För detta fick han tre månaders fängelse plus skadeståndsersättning till kvinnan. Billigt kan man tycka då Bogere inte är någon förstagångskriminell. Han har ett digert belastningsregister. Han förekommer åtta gånger tidigare och det är inte första gången han får skaka galler.

Plock från ”karriären”.
April 2005 hot mot tjänsteman och fylleri. När polisen tog honom för fylla så skrek Bogere att han hade kontakter inom Original Gangster, Bandidos och Tigrarna och att de kunde lägga bomber under polisens bilar.
Våren 2006 olovligt förfogande och stöld. Han hade stulit mobiltelefoner från folk på krogen.
I september 2006 dömdes han till fängelse i tre år och åtta månader för stöld, försök till grovt rån, olovligt förfogande, hot mot tjänsteman och olovlig körning. Fem rånare trängde in i en villa. Där tryckte de bland annat in en laddad pistol mot tinningen på pappan i familjen.
Juni 2010 blev det bara skyddstillsyn och 80 timmars samhällstjänst för misshandel, rattfylleri och tre fall av olovlig körning. Han har aldrig haft körkort.
Januari 2015 narkotikabrott, innehav och bruk av kokain gav dagsböter.
September 2017 olovlig körning och grovt rattfylleri. Fängelse en månad.

Bogere tillhör den ömkliga typ som aldrig står för det han gjort. Naturligtvis är han alltid oskyldig och skyller på andra. Speciellt lustigt är det att läsa narkotikadomen. Han hade kokain i fickan och han hade kokain i blodet, men hävdade att han blivit ”förgiftad” av någon okänd person. Under de år Bogere varit kriminell har han varit...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Kriminalitet

Sören Berglund Djurgårdens IF ur tiden

En gentleman har lämnat ringen... Svensk boxning har lidit en stor förlust. Det finns få äkta människor inom boxningen. Nu har den skaran blivit mindre. Dessvärre. Nedanstående är hämtat från Djurgårdens IF Boxnings hemsida. SÖREN BERGLUND DÖD Djurgårdsboxningen och hela Djurgårdens IF har sorg. Föreningen har drabbats av en enorm förlust. På onsdagsmorgonen, den 19 september, avled DIF-boxningens ordförande Sören Berglund i sitt hem i Bromma. Han blev 58 år gammal. Sören Berglund kom till Djurgårdens boxning i slutet av 1970-talet, och han var ordförande, eldsjäl och en stark och profilerad ledargestalt inom föreningen i mer än 25 år. Sören ledde Djurgårdens boxning till mycket stora framgångar, bland annat titeln som bästa boxningsklubb i landet under sex av de senaste sju åren. När Sören Berglund kom till föreningen var DIF:s boxningsförening en klubb bland alla andra. Idag är DIF-boxningen landets starkaste och mest framgångsrika boxningsklubb. Utan Sörens förmåga att leda och organisera arbetet i styrelsen, med tävlingar och i den dagliga verksamheten, hade DIF-boxningen inte varit så stark som den är nu. Förutom det stora engagemanget för boxning så hade Sören ett stort intresse också för andra DIF-sporter. Han var oerhört kunnig, känd som en statistikbitare och ett resultatorakel som med stort engagemang följde framförallt Djurgårdens fotboll och ishockey. Men han kunde också dyka upp på andra sporter som innebandy och handboll. Sören var en riktig Djurgårdare, i det ordets rätta och bästa bemärkelse, och som sådan också till helt nyligen ordförande i Djurgårdens IF:s Alliansförening. Även i det uppdraget visade han ett riktigt Djurgårdshjärta och ledde arbetet i styrelsen med stor skicklighet. Djurgårdens IF sörjer en stor idrottsprofil och våra tankar går till hans fru Ritva och familjen. Copyright © DIF Boxning Se även Djurgårdsalliansens hemsida. Christer Franzén

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Mattias minne

Den 21 december 1990 avled Mattias Ivarsson i samband med en trafikolycka. Därmed släcktes ett stort boxarlöfte. Han föddes 1970 så han var bara i början på sin karriär. 1987 blev det både SUM- och JSM-silver, 1988 var det dags för ett juniorguld som följdes av ett svenskt seniormästerskap 1990. Däremellan blev det några juniorlandskamper. Klassen var fjädervikt. Till hans ära hålls sedan 1992 en turnering som bär han namn. Från början var det avsett att cupen skulle växla mellan Härnösand (orten för hans klubb Öbacka BK) och Timrå där han brukade träna. Det blev bara en gång i Härnösand de övriga har gått i Timrå, vilket den lokala klubben skall ha all heder av. Det borde vara fler klubbar i boxningssverige som hyllar sina avlidna boxare i form av tävlingar/turneringar. Varför döpa dylika till x-smällen, x-cup, Fight Night och dylikt, när de i stället kunde få namnet efter någon gammal fin lokal kämpe.

//CF

PS. Om det är någon som har ett bra foto på Mattias så hamnar det på hans matchlista här på RINGSIDE. Meddela mig via kontaktformuläret. Matchlista här.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Stockholms Atletklubb och julafton

På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

2,5 miljoner sidvisningar på RINGSIDE

Som alla besökare vet så når RINGSIDE långt. Mycket långt.
Besökarna har per 31 december 2019 varit inne på 2.495.855 sidvisningar.
De har då kunnat ta del av 26.255 boxare som gått 60.499 matcher.
Besökarna kom från 179 nationer fördelade på 5.240 orter runt hela världen.

Nationernas tio-i-topp är: Sverige, Finland, Norge, Danmark, United Kingdom, Tyskland, Frankrike, USA, Spanien, Nederländerna.
Orternas tio-i-topp: Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingfors, Uppsala, Helsingborg, Lund, Huddinge, Örebro, Västerås.

Boxarnas topplista bekräftar bilden av RINGSIDE som ett historiskt verktyg för besökarna. Dagens boxare intresserar betydligt mindre än de gamla kämparna, så de hamnar långt ner i statistiken. Främste manliga aktive återfinns på plats 100 i form av Billy Liljeqvist. Första aktiva dam dyker upp som nummer 282 och det är Agnes Alexiusson.

Besökarnas favoriter är med några undantag inte precis de utövare man förväntar sig. Eller vad sägs om följande?
Einar Westberg, Håkan Brock, Bertil Nilsson, Alvar Andersson, Karl Lundbom, Thure Westerberg, Patrick Lumumba, Christer Corpi, Lennart Risberg, Ingemar Johansson.

Högt upp på listan kommer också våra vanligaste gangsters inom boxningen. De intresserar många, men inte främst pga sina meriter i ringen.

//CF

PS. Låt bidragen (foton, resultat, information) strömma in...

... och fortsatt nöje med era besök på RINGSIDE.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Nostalgi

Ola Pettersson senare Ola Magnell (1946-2020)

Ola Magnell är ur tiden. Han var välkänd som artist och låtskrivare. Däremot var Ola betydligt mindre känd för sina pugilistika bedrifter. Började i unga dar träna boxning hos Kalmar BK och gick ett par matcher för klubben. Betraktades som ett löfte men lade sin talang i annan korg.
Lokaltidningen Barometern uppmärksammade honom vid ett besök under ett träningspass. Rapportören med signaturen Sten-Pelle var nöjd med den underhållning han sett. "Den mest lovande boxaren är 14-årige Ola Pettersson som tränar för tredje säsongen nu. Han får inte matcha förrän han fyllt 16, vilket säkert är tur för motståndarna. Så kraftigt byggda och samtidigt snabba 14-åringar är sällsynta".
Citatet hämtat från boken Kalmar Boxningsklubb 1929-2010. Matchlista här.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Laterna Magica. Uppladdning inför Tyskland 1938

Så här kan man roa sig inför en landskamp mot Europas bästa landslag - Tyskland. Matchen gick i Stockholm 16 januari 1938 och slutade oavgjord 4-4, men eftersom Sverige tog tungvikten räknades det som svensk seger. På den tiden var de blå-gula ett respekterat landslag.
På fotot plumsar tre ystra yngligar omkring i snön. Kanske bidrog vinterlekarna till viktorian.
Politiskt var det vid tidpunkten mycket spänt i Europa. En storskalig kamp som skulle utkämpas på helt andra arenor stod inför dörren.
I det svenska laget ingick:
Flugvikt Allan Hansson (Redbergslids BK) som vann. Bantamvikt Percy Almström (Huvudsta BK) som förlorade. Fjädervikt Kurt Krüger (IF Linnéa) vinst. Lättvikt Erik Ågren (Narva BK) vinst. Weltervikt Oscar Ågren (Narva BK) förlust. Mellanvikt Gösta Borg (Mölndals BK) förlust. Lätt tungvikt "Svarte-Per" Andersson (IF Linnéa) förlust. Tungvikt Olle Tandberg (Djurgårdens IF) vinst.
I det rutinerade tyska laget ingick bl.a guldmedaljören från OS 1936 Herbert Runge, de olympiska silvermedaljörerna Erich Campe och Richard Vogt. Stämningen var hög bland de 3 600 personer som bänkat sig i Alvikshallen. Några av domsluten kom att diskuteras och Tyskland låg närmare 5-3 än Sverige, men oavgjort betraktades i pressen som en framgång.
Resultaten återfinns här.

//CF

Stort tack till Bengt Dahlquist för det fina fotot.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Landskamper

1 april

Den första april är en minnesdag för svensk boxning.
Den 1 april 1933 var det första gången som som en svensk boxare blev Europamästare i proffsboxning. För bedriften svarade John Andersson (1909-1979). Han erövrade titeln på bortaplan i Bryssel. Motståndare var flamländaren Jack Etienne som var en synnerligen rutinerad herre. Han hade bortåt 120 fler matcher i bagaget än John Andersson. Titeln i lätt tungvikt hade förklarats vakant sedan den tidigare innehavaren, tysken Adolf Heuser, åkt till USA för att pröva lyckan.

Matchen fördes i högt tempo och den blev hård och blodig. När de tre poängdomarna sagt sitt efter 15 utkämpade ronder utropades John enhälligt som segrare. Det var årets idrottsbedrift och värd Svenska Dagbladets bragdmedalj, men någon sådan utmärkelse blev det inte. Några månader senare försvarade John sin titel. Denna gång i Wien. Därefter blev han ett offer för boxningspolitik och fråntagen sin titel. Men det är en helt annan historia...

Idag minns vi John Andersson för hans (då) unika prestation.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Foton, Nostalgi, Proffsboxning

Frank Sinatra i Stockholm 1964

Frank Sinatra är en av underhållningsbranschens stora ikoner. När han slog igenom som sångare på 1940-talet pekade hans musik och stil fram mot stjärnor som Elvis Presley och Mick Jagger. Sinatra medverkade också i en del minnesvärda filmer, bland dem Härifrån till evigheten (1953) och Mannen med den gyllene armen (1955). Hans kontakter med maffian gav upphov till digra dossierer hos FBI.
Sinatra var en stor boxningsvän och sågs ofta på ringside till stora fighter. Som en slags boxningsexpert befann han sig i Sverige 1964. Han skulle bevaka VM-kvalet mellan Floyd Patterson och Eddie Machen på Råsunda. Över 30 000 på läktarna såg en överlägsen seger för Floyd efter tolv ronder. Det var kändistätt i publiken och t.o.m boxningsoraklet Nat Fleischer från The Ring hedrade med sin närvaro. Hur var det nu med Frankie Boy?
Utdraget nedan kommer från boken om Stig Waltersson. Stig gjorde nämligen sin professionella debut denna afton. Gillar du avsnittet nedan så har du också behållning med boken i sin helhet. "Stigs proffsdebut skulle gå på hemmaplan, närmare bestämt i anslutning till den stora Norrköpingsmässan, men det visade sig inte ekonomiskt genomförbart. Promotorn skiftade plats till Solna Fotbollstadion och intåget som yrkesman skedde som förmatchboxare till den inofficiella VM-kvalmatchen mellan Floyd Patterson och Eddie Machen. Haussen kring den matchen var omfattande och det var mellan 30-35 000 på läktarna. Det hade varit kaos redan under invägningen. Intresset att se Floyd var så stort att flera hundra fick avvisas från hotell Ambassadeur med påföljande tumult utanför. Självaste boxningsoraklet Nat Fleischer, redaktören för den mest inflytelserika av alla boxningstidskrifter The Ring, ansåg att huvudmatchens dignitet krävde hans närvaro. På ringside var det fullt av dåtidens celebriteter, inte minst artister. Film- och teaterfolk har alltid varit en trogen boxningspublik världen över. Här kan man nog ana en själslig gemenskap mellan...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Proffsboxning

65 000 matcher på RINGSIDE

Klang och jubel och salut. Idag passerade RINGSIDE sextiofemtusen matcher.
Närmare bestämt så har ni 65 005 matcher att botanisera i. Matcherna fördelas på 27 977 boxare.
Var så goda!

Gränsen passerades under en gala arrangerad av Visby AIK under december 1961. Det verkar ha varit en trivsam liten föreställnig av den typ som nu blott är ett avlägset minne inom svensk boxning. Bland namnen på Visby-tillställningen återfanns hemmasönerna Björn Jacobsson och Holger Daun, Djurgårdaren Hans Pincoffs och hans besegrare Olle Blomqvist från AIF. Därutöver aktörer från Narva, Sparta och Örnen. Ej heller att förglömma den kommande rikstränaren Sten Berglund som tävlade för Djurgården.

Ni vet väl att ni kan söka på datum, namn eller klubb. Ni behöver inte känna till den exakta dagen. Det räcker med år (om ni vill leta länge) eller år plus månad (om ni vill leta lite mindre). Namnet behöver inte vara fullständigt. Sök på del av det. Tänk på att även vanliga namn kan ha alternativa stavningar - ett s istället för två, f istället för v, q alternativt k eller qu.

Lycka till

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Nostalgi

Serverbyte för RINGSIDE

Det blev till slut nödvändigt med ett serverbyte. Innehållet på RINGSIDE var alltför stort och besökarna allt för många för att den tidigare servern skulle orka med. Den nya skall enligt uppgift klara av 10 000 besökare samtidigt, så den skall förhoppningsvis räcka till...

Dock, vid serverbyte brukar en del illustrationer/foton "försvinna", likaså brukar det uppstå några brutna länkar. Meddela mig om du upptäcker något dylikt fallisemang.

Fortsatt varmt välkomna till en ny säsong med RINGSIDE.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

Anita Lindblom (1937-2020)

Anita Lindbloms namn är för evigt sammanlänkat med Bosse Högbergs. Deras stormiga förhållande var löpsedelsgodis för kvälls- och veckotidningspress under 1960-talet. Att placera henne i skuggan av Bosse gör henne väldigt orätt. Hon var en mycket begåvad artist, en lysande entertainer och en av de få underhållare som ägde présence på scen. Anita vann en "uttagning av flicka till revy" på Folkan i Stockholm i mitten på 1950-talet. Resten är som det heter historia. Revyprimadonna, sångerska och även aktris.
Efter de turbulenta åren med Bosse slocknade stjärnan allt mer. Hennes liv kantades av fler trassliga kärlesaffärer, skatteskulder, domstolbråk, konkurs, usla rådgivare och noll koll på ekonomin, häktning i sin frånvaro och exil i Paris. För att sluta som rätthaverist i en konflikt med en flyttfirma. En tvist som gjorde henne utblottad.
Det går inte att skriva om historien, men jag kan inte låta bli att fundera över vad som kunde ha hänt med Anita och hennes karriär om hon inte sprungit i famnen på herr Högberg...
Länk till hennes artisteri här.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

Inga kubaner om göteborgarna får välja...

Den 17 april 1977 slog Göteborgsklubben BK 72, med Benny Ljungberg i ledningen, på stort. De inbjöd till boxningsfest med en tio man stark kubansk trupp med världsstjärnor som Angel Herrera och Sixto Soria i spetsen. Dessvärre lyste publiken med sin frånvaro så galan blev en riktig ekonomisk smäll för arrangörerna. Kanske var det biljettpriserna, 20-75 kronor, som avskräckte göteborgarna att ta sig till Scandinavium. Det fanns nog också en annan orsak till den klena publikuppslutningen. De var alldeles för svagt svenskt motstånd i ringen. Jouni Anttonen (BK Fighter), Zvonko Petrovic (BK 72), Arto Parri (GAK Enighet) och Marino Radman (Redbergslids BK) var inga namn att springa benen av sig för att skåda och övriga sju matcher fylldes ut av danskar och tyskar. Det blir en omöjlig ekvation.

Det intressanta med galan är inte vad som utspelades i ringen utan de bevarade räkenskaperna. De visar ersättningarna för resor och traktamente i svenska kronor till de medverkande.

Kuba: 50 000
Tyskland (Hannover): 14 068
Danmark: 3 550
Parri plus sekond: 1 100
Anttonen plus sekond: 600
Radman plus sekond: 750
Petrovic: 500
Stig Rånge (domare): 300
Åtta domare (Stockholm och Göteborg): 789
Tidtagare (Göteborg): 50
Läkare (Göteborg): 250
Övriga funktionärer: 5 000

Summa: 76 957 (bortåt 350 000 idag)

Två dagar senare var den kubanska truppen i Borås. Svenskmatcherna i Göteborg respektive Borås.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi

RINGSIDE - drygt tre miljoner sidvisningar

Nytt år med RINGSIDE och jag tackar er för alla besök.

I systemet finns 29,727 boxare. De har utkämpat 69,329 matcher. Det finns också 525 artiklar om olika aspekter på boxning.

RINGSIDE har belönats med 3,041,865 sidvisningar sedan start. Ja, ni läste rätt - drygt tre miljoner.
Besökarna stannar länge - i genomsnitt 5 min och 4 sekunder - vilket är mycket lång tid på nätet.

Besökarna kom från alla kontinenter och fördelade sig på 179 länder. Enda vita området är mellersta Afrika.

Topp tio nationer är: Sverige-Finland-Norge-Danmark-USA-United Kingdom-Tyskland-Frankrike-Spanien-Nederländerna.

Forsätt skicka bidrag med resultat, foton, tidingsurklipp. Som ni ser når era bidrag långt, mycket långt.

Christer Franzén

Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia

Sjuttiotusenelva matcher på RINGSIDE

Det finns i skrivande stund 70.011 matcher införda på RINGSIDE.
De fördelar sig på 30.005 boxare.
För den som vill berika sig i den svenska boxningshistorien finns dessutom 527 artiklar.

Ni kan söka på klubb, namn, datum eller delar av klubb, namn och datum. Men stava rätt. Det finns många olika varianter på namn.

Bara så ni vet och tack för alla besök.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Kultur

Gör som Mr D - läs boken om John Andersson

Det är inte bara boxningsvänner eller idrotts- och kulturhistoriskt intresserade som gillar boken om John Andersson.
Det festliga fotot nedan visar på en ny kategori av läsare.

Amanda Schött Franzén fångade den vetgirige.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Foton, Kultur

BK Boxningskamraterna

Internet är ett fantastiskt redskap och kontaktverktyg. Kort efter artikeln om Södermästerskapet fick jag ett mejl där avsändaren berättade att hans far hade tillhört Boxningsklubben Boxningskamraterna från dess början. Uppgifterna om klubben är ytterst få. Den bildades i maj 1922 och förekommer för första gången i SBF:s matrikel säsongen 1923/24. Ett par medlemmar deltog på JSM 1923 och 1924. Sedan blir det tyst om såväl klubb som boxare. Namnen dyker såvitt jag kan se inte upp i andra klubbar heller. Klubbytena för vissa år liknade rena folkvandringen. Namnet kunde antyda att klubben ingick i de strömningar som senare bildade AIF-rörelsen enligt sovjetisk förebild, men så tycks inte ha varit fallet. Andra småklubbar i Stockholmsområdet är tämligen väldokumenterade. Så Boxningskamraterna är ett stort mysterium. Den existerade uppenbarligen i maj 1927 - se fotot nedan. 1935 bildades en klubb i Kalmar med snarlikt namn Boxningsklubben Kamraterna. Statyetten nedan torde platsa under Boxning i konsten. Stort tack till Lars Jorhem för fotona.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Konst, Foton

Boxare och rugby

I boken om John Andersson omnämns att hans svåger, den på sin tid så kände boxaren Emil "Mille" Johansson (Vallsäter), var med och bildade den första svenska rugbyklubben i Sverige som en sektion av IK Balder. Året var 1931 och de höll till på Östermalms IP i Stockholm.

Den alltid lika alerte Carl F i Malmö uppmärksammade mig på att Jan Evander som boxades för Malmö BK var landslagsman i rugby och tävlade för Malmö Rugbyklubb.
Det fick mig att gräva vidare och jag fann att ett par Enköpingsboxare som tillhörde elitnivån inom rugby. Börje Lund blev svensk mästare för Enköpings Rugbyklubb och Jörgen Tärnblom som var svensk mästare och landslagsman för samma klubb. Enköpings RK dominerade svensk rugby under 1970- och 1980-talen. Här kan kanske också tillföras att Roland Tärnblom var flerfaldig svensk mästare i dragkamp för lag.

Rugby är en gammal fin sport med anor från 1800-talet och den var med på det olympiska programmet 1900, 1908, 1920 och 1924. Senast det begav sig vann USA, så de kan fortfarande titulera sig Olympiska mästare.

Hör av er om ni känner till någon mer boxare som varit aktiv rugbyspelare. Förhoppningsvis kan listan förlängas.
Fortsättning 1-2-3-4: Det kom raskt in nya namn på boxande rugbyspelare eller rugbyspelande boxare om man så vill. Bengt N som spelade för RC Falken i Landskrona minns att tungviktaren Ronny Jönsson (Hälsingborgs BK) tävlade för samma klubb. En annan tungviktare, Christer Graff (IF Linnéa och Flottans IF) var aktiv i en av Karlskronaklubbarna. Rolf Svensson (BK Björnen i Helsingborg) tillhörde Malmö RC. Sedan kom två namn som nog bara idkade boxning som träning. Det var Conny Dorsch (Djurgårdens IF) och Älvsjö AIK i rugby. Stellan Bülow (BK Örnen) i Attila Rugby Gäng. Vi för inte glömma allas vår Olle...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi, Kultur

Boxning i konsten - 13

Det var länge sedan vi var på vernissage. Pugilister tillhör inte de vanligaste av motiv för konstnärerna. Här har vi dock ett försök i genren som ni dessutom kan bli ägare av. Det är en olja på pannå om ni deltar i budgivningen. Ni måster dock vara på alerten innan den 22 maj. Länk här.
Det är ett verk av Malmökonstnären Gunnar Jonn (1904-1963). Han hette egentligen John Gunnar Andersson är väl mest känd i Skåne där debuterade mot slutet av 1920-talet. Jonns verk kan beskådas i exempelvis Malmö ABF-hus och Trelleborgs hamnkontor.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

Vad gör ni på onsdagarna?

RINGSIDE har ända sedan sin premiär haft en högt och jämt flöde av besökare. Det tackar jag er för. Det är uppenbart att det finns ett stort behov av att minnas de gamla kämparna.
När det gäller det dagliga flödet av besökare så är det nästan identiskt, men det finns en liten men distinkt skillnad mellan de olika veckodagarna.
I topp liggar söndagar och torsdagar. Däremot tycks det vara något trögare på onsdagar. Därav frågan i rubriken.

I övrigt kan meddelas att ni har 72,360 matcher att laborera med. De omspänner 30,867 boxare. Därtill har ni 551 artiklar att förnöja er med.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

Boxare får park uppkallad efter sig i Kalmar

Utomlands är det inte ovanligt att boxare har fått ge namn till gator och torg. Den som läst min bok om John Andersson vet att ett par av hans proffsmotståndare har blivit "odödliga" via sina gator i Spanien och Tyskland.
John Andersson plus ytterligare några av våra främsta pugilister borde vara värd denna typ av uppmärksamhet.

Dessvärre är det inte i egenskap av boxare som Ola Pettersson (senare Magnell) fått låna namnet till en nyanlagd lekpark i Kalmar. Platsen ligger bakom Polishuset. Ola Magnell erhåller naturligtvis äran för sina musikaliska bedrifer. Boxningskarriären blev dessvärre koncis. Hur som helst skänker namngivningen lite solsken även över svensk boxning.

Länk till tidigare artikel om honom här på RINGSIDE.
Kalmar-Posten har varit på plats på bygget...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

Kände du till att...

... de militära mästerskapen nyligen avslutades i Moskva. Det var VM nr 58 i ordningen. Deltagarantalet imponerar - 231 boxande militärer varav 45 kvinnor kämpade om medaljerna. De kom från 36 nationer. Naturligtvis återfanns ingen från Sverige i Moskva, ej heller någon från övriga nordiska länder.

Bästa nation blev inte oväntat Ryssland, med Kazakstan, Uzbekistan och Brasilien närmast efter sig. Tjugo nationer erövrade en medalj.

Det avhölls tidigare militära mästerskap i Sverige, men de upphörde under 1940-talet. Mängder av regementen hade egna boxningsklubbar.

Idag är det mycket lite av karolineranda över den svenska krigsmakten. Den har blivit en slags scoutrörelse, där det är en fördel. kanske rentav ett krav, att du tillhör HBTQ-folket för att nå framgång. Detta apropos den dubiösa annonskampanj som krigsmakten drog igång inför prideveckan. På fotot nedan mobiliserar svensk trupp under annan fana än den svenska.
Vi närmar oss med stormsteg minoriteternas diktatur...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

RINGSIDE erbjuder

Varsågod!
Du har nu 75 100 matcher att botanisera i. Eller om du föredrar det utskrivet - sjuttiofemtusenetthundra matcher.

Du har också 31 932 pugilister att tillgå eller utryckt som trettioentusenniohundratrettiotvå stycken.

Mycket nöje och tack för att du besöker RINGSIDE.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

Laterna Magica: Brock vs Johnsén

Vi börjar året med ett kraftfullt foto hämtat från den ena semifinalen i tungvikt under SM 1984. Håkan Brock, Malmö BS, landar en vass vänster på Hisingens Jack Johnsén. Brock vann matchen med 5-0, för att vandra vidare till finalseger, lagerkrans och ära med en 5-0 viktoria över Peter Nyman, också han Hisingens BK. Brocks prestation växer i dignitet då han genomförde SM-turneringen praktiskt taget enarmad. Högerhanden var illa åtgången. Det var ett härligt gäng som deltog i de två tyngsta klasserna: Håkan Brock, Peter Nyman, Jack Johnsén, Mats Andersson, Bengt Cederqvist och Conny Åkesson. De som inte vägde lika tungt gick inte av för hackor de heller: Christer Corpi, Lotfi Ayed, Håkan Sindemark, Stefan Sjöstrand m.fl. Ögat tåras vid minnet av fornstora dagar då entrébiljetten var värd varenda öre. Kompletta SM-resultat från 1984 här.

Tack till Håkan Brock för illustrationen. //CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Matcher, Foton

Tack för alla besök på RINGSIDE och för alla bidrag

I februari 2022 fyller RINGSIDE tio år och den har etablerat sig som en internationell institution.
Besökarna kommer från hela världen - eller vad sägs om 177 nationer fördelade på 5.346 orter runt hela världen.
Det är väl egentligen bara SBF:s ledning med närstående som inte vill erkänna RINGSIDE.

Besökarna har per 31 december 2021 varit inne på 3.566.002 sidvisningar (dvs. drygt tre och en halv miljon).
De är i snitt inne fem minuter och 16 sekunder per gång, vilket anses som mycket lång tid på nätet.
De har då kunnat ta del av 32.556 boxare som gått 76.484 matcher.

Den geografiska fördelningen har i det närmaste varit konstant genom åren.
Nationernas tio-i-topp är: Sverige, Finland, Norge, Danmark, United Kingdom, Tyskland, Frankrike, USA, Spanien, Nederländerna.
Orternas tio-i-topp: Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingfors, Uppsala, Lund, Helsingborg, Huddinge, Örebro, Solna.

Boxarnas topplista bekräftar bilden av RINGSIDE som ett historiskt verktyg för besökarna.
Dagens boxare intresserar betydligt mindre än de gamla kämparna, så de hamnar en bit ner i statistiken.
Främste manliga aktive återfinns på plats 168 i form av Liridon Nuha.
Första aktiva dam dyker upp som nummer 197 och det är Agnes Alexiusson.

Besökarnas favoriter är med några undantag inte precis de utövare man förväntar sig. Eller vad sägs om följande?
Einar Westberg, Håkan Brock, Bertil Nilsson, Harry Rydell, Roger Pettersson, Alvar Andersson, Thure Westerberg, Patrick Lumumba, Christer Corpi, Ingemar Johansson, Lennart Risberg, Bengt Cederqvist.

Högt upp på listan kommer dessvärre också våra vanligaste kriminella inom boxningen.
De intresserar många, men inte främst pga sina meriter i ringen.

Christer Franzén

PS. Låt bidragen (foton, resultat, information) strömma in...

... och fortsatt nöje med era besök på RINGSIDE.

Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Nostalgi

Boxare deltog i gruppvåldtäkt

Den 17 april 2018 fastslog Halmstads tingsrätt att Roberto Bengtsson och den ryskfödde Vladislav Karchahin var skyldiga till grov våldtäkt och de dömdes till två års fängelse. P.g.a. sin ungdom erhöll de dessvärre inte maximalt straff. Den som önskar kan rekvirera domen från Halmstad tingsrätt. Målnumret är B 221-18. En varning utfärdas eftersom våldtäkten var vidrig. Hovrätten skärpte straffet till två år och sex månader.

Hur agerar SBF:s ledning? De har haft kännedom om brottet från dag ett.
Jo, de stoppar huvudet i sanden. De går t.o.m. så långt att de raderar ett inlägg om våldtäkten på förbundets Facebooksida. Hur överensstämmer det med den transparens som ordförande Pax Sjöholm säger sig ivra för? Vad är förbundets värdegrundsarbete värt då de blundar inför verkligheten och markeringar uteblir?

Tvärsemot alla moraliska normer och etiska regler beviljar de glatt ny licens till Roberto. I oktober 2020 får han t.o.m. vara med på SM. Tävlade då för Malmö BC. Det ryktas att han numera även skall vara landslagsaktuell.

Budskapet från SBF:s styrelse blir glasklart:

Till de manliga boxarna – inom SBF accepteras våldtäkt. Det blir inga sanktioner från styrelsens sida.
Till kvinnorna i förbundet – ni måste förstå att SBF välkomnar våldtäktsmän i sina led.
Till diplom- och andra föräldrar – vi inom SBF har inget emot att det finns våldtäktsmän i våra klubbar och träningslokaler.
Till sponsorerna – SBF tycker att det är helt OK med våldtäktsmän.

Vad säger RF- och SOK om det här? Vad säger sportjournalisterna?

Vissa brott kan man aldrig sona trots avtjänat straff. En kvinnoförnedrande våldtäkt går aldrig att förlåta eller ursäkta.
Det var inte frågan om lite snatteri i den lokala ICA-butiken i Robertos fall.

Christer Franzén

Läs mer →
Publicerat i: Info, Kriminalitet

Den våldtäktsdömde Roberto Bengtsson får fortsätta att tävla

Svensk boxning är bisarr. Alla vet att Roberto Bengtsson är en våldtäktsman ändå tillåts han tävla vidare.

I lördags var det någon slags distriktsskamp mellan Småland/Halland och Västergötland.
Vem återfanns i S/H om inte den dömde Roberto. På den egna klubbens hemsida hyllas han eftersom han "gjorde en stor match". Inom kort skall han, enligt klubben, dessutom deltaga i Göteborg mot "svensk topp".

Det fanns mycket funktionärer på plats i Jönsköping (pun intended!). Där måste också ha funnits en supervisor. Men samtliga hade en gummisnodd i ryggen. Ingen vågade ifrågasätta Robertos medverkan.

Enligt Robertos klubb, Sidestep BC i Halmstad, så arbetar de "för mångfald, olika åldrar, etik och moral". Varför denna värdegrund inte kopplas till våldtäkt är obegripligt.

Inte blev det bättre när en av ledarna hörde av sig. Det var inte lätt att förstå vad han menade, men det gick ut på vilken fin och trevlig kille Roberto är. Har ledningen frågat den våldtagna tjejen?

Det är hög tid att SBF börjar markera mot sina fingeravtryck. De har släppt igenom alldeles för mycket skit genom åren.

//CF

PS Snart har vi en yrkeskriminell tidigare svensk mästare, landslagsman och proffsboxare utsläppt. Han kommer raskt att ingå i en Göteborgsklubb med allas goda minne. Brrr...

Läs mer →
Publicerat i: Info, Kriminalitet

Tidigare boxare åtalad för mord i Borås

Det här börjar likna kriminaljournalen.
Ytterligare ett namn att lägga till i svensk boxnings svarta bok.
Ronny Hälgh som var aktiv inom IK Ymer i Borås på 1960-talet har häktats för mord.
Enligt polisrapport: "Mord den 4 februari 2020 på Bergakungsgatan 12 i Borås (5000-K132476-22)".
Ronny är nu 75 år och långt ifrån sin aktiva tid, men han är bara en i raden som blivit ett fingeravtryck efter Brottsbalken.
Det skulle enkelt gå att skriva en bok om alla som vandrat den riktigt breda vägen. Kanske en best-seller...
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Kriminalitet

Raimond Bengtsson

Det är mycket ovanligt att boxare ägnat sig åt litterär produktion. Det har kommit ut självbiografiska verk om exempelvis Harry Persson och Ingemar Johansson men de har varit spökskrivna. Så här till första maj kan det väl vara värt att ägna en tanke åt göteborgaren Raimond Bengtsson som var en välkänd politisk profil på västkusten. Murare, fackligt och politiskt aktiv. Starkt Moskvatrogen. Som boxare tävlade han för Redbergslids BK under 1940-talet. Hans bok om sin far som också var murare, "Algot - ett liv i Sverige (1891-)" som publicerades 1976, är mycket läsvärd. Däremot är "På väg mot det kommunistiska idealsamhället" (1981) en i bästa fall naiv betraktelse över det östtyska samhället. Raimond var faktiskt den som beviljades den sista stora intervjun med Albert Speer i augusti 1981. Speer, som var Hitlerregimens arkitekt och under en period rustningsminister, avled några veckor senare.
Raimonds bokproduktion: ”Jag, en jobbare” (1971). ”- åt alla lycka bär?” (1972). ”Algot – ett liv 1891- ” (1976). "Arbetets söner" (1978). ”Brännpunkt Tyskland” (1979). ”På väg mot det kommunistiska samhället” (1981). ”Samtal med Albert Speer (1983)”. Samtliga går att köpa via nätet på Bokbörsen för en överkomlig penning. Partiell matchlista för Raimond här.
På bilden nedan syns Raimond till vänster, KG Norén i mitten och Arvid Claesson till höger. Fotot nedan är taget vid ett RBK-samkväm. Notera hur prydligt klädda pugilisterna var. Fotot från Arvid Claesson klippbok. Tack för det!

Christer Franzén

Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Foton

Låt resultaten flöda in...

Gör som allas vår Roger B - bidra med matcher till RINGSIDE.
Han har skickat in bortåt 350 matcher där Norge är den gemensamma nämnaren.
Norska orter som Oslo, Trondheim, Bodö. Norska klubbarrangörer som B-30, Ulf-an, Oslo BK.
De svenska pugsen hämtades från Göteborg i söder till Haparanda i norr, bland dem Majorna, Säffle, Älgen, Killingen, BK Avance och Sundsvall.

Det finns plats för fler - så gräv djupt hemma i byrålådorna eller i klubblokalen.
//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Turneringar

RINGSIDE mot nya höjder

Idag passerades en ny nivå...

Det finns nu 80.046 matcher på RINGSIDE.

Där finns också 34.138 boxare noterade.

Plus 624 artiklar om svensk boxning.

Var så goda!

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Scientia, Nostalgi, Kultur

Valet 2022 - en uppvisning i förnedring

Politikerna föraktar folket, i synnerhet Socialdemokratin med sina stödkumpaner.
Årets val tycks gå ut på att skrika nazist, fascist och rasist så många gånger och så högt som möjligt.
Det är förnedrande att höra.

På område efter område halkar Sverige efter och gör detta p.g.a. politiska beslut från regeringen och det går fort utför.
Energipolitiken. Invandringen. Finanspolitiken. Laglösheten. Våldet. Skolan. Sjukvården. Polisen. Socialdemokratin (inklusive deras stödtrupper) lever i en värld för sig. Det är obegripligt att någon, förutom invandrarna, kan sympatisera med sossarna. Det är mycket länge sedan de var ett arbetarparti. Nu är de en nyliberal samling som riktar sig till en välmående medelklass och invandrarna mutar de med bidrag.
I invandrarområden har sossarna upptill 60% av rösterna. De säger väl allt...
... men borde stämma till eftertanke hos övriga medborgare.

Arma moder Svea! Hur kunde det bli så här?

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

Martin Kitel er ansatt som Sportssjef i NBF

Martin Kitel har utsetts till sportchef inom norsk boxning. Han är ett välkänt namn för dem som följt svensk boxning under de senaste decennierna.
Kitel var tre gånger svensk mästare och landslgsboxare. Han lyckades därtill att komma till kvartsfinal i de Olympiska lekar som hölls i Korea 1988. Han är m.a.o. en av få svenska boxare som har plusstatistik på OS.
Kitel började sin bana i Häljarps AIS för att fortsätta i Narva BK (Stockholm).

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

Stockholms Boxningsförbund est. 1939

Det stundar snart till svenska mästerskap för damer och herrar i olika åldrar.
Det är ett SM som denna gång innehåller en del spännande klasser och det kan bli riktigt sevärt. Det är en sak att de svenska boxarna inte håller internationellt, men en helt annan då det kommer till nationell konkurrens. Där lär det bli hårt.
Som så många gånger tidigare är det Stockholmsdistriktet som håller i trådarna.

Stockholms Boxningsförbund bildades relativt sent. Den 11 september 1939 hölls det konstituerande mötet.
I storstan fanns det elva klubbar: IK Balder, Djurgårdens IF, Huvudsta BK, IF Linnéa, Narva BK, Solna BK, BK Sparta, Stockholms AIF, Stockholms-Flottan, BK Tigern och BK Örnen. Åtta av dem var närvarande. Oklart vilka.

En händelse som nästan ser ut som en tanke var att boxningens högborg under decennier, Eriksdalshallen, invigdes den 11 oktober 1939.

Stockholmsförbundet hade haft två tidigare föregångare, men de riktade sig främst till de mindre klubbarna. Det var Boxningsunionen och Södra Boxningsunionen bägge skapelser från mitten av 1920-talet. De större klubbarna samverkade och motverkade varandra i en skön blandning, men de genomförde gemensamma galor, klubbmatcher, seriesystem och distriktsmästerskap.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info

Passa på - boken RINGSIDE finns på Tradera

Min bok RINGSIDE. Den svenska professionella boxningens historia. Galor. Kommentarer. Resultat. Rekordlistor. Statistik, utkom 2004 och var produkten (719 sidor) av mångårigt grundforskningsarbete i olika arkiv. Varenda proffsgala (plus ytterligare några) redovisas fram till förbudet mot proffsboxning 1970. Varje match är försedd med ett referat där sådant funnits. Matcher, vikter, domare, åskadarantal, gager etc. har noteras. Därtill en mängd statistiska uppgifter som mest/minst publik, flest förluster, flest oavgjorda, flest KO-vinster i första ronden, längst karriär, längsta matchen etc.
Verket är unikt och kort sagt en veritabel guldgruva för den proffsboxningsintresserade. Och de var många.
RINGSIDE sålde snabbt slut. Den utsågs även till årets idrottsbok.

Länk till Tradera och budgivningen.

Här följer ett provsmak. Det avser den gala där Ingemar Johansson gjorde sin debut som proffsboxare.
Var så goda.

1952-12-05 Göteborg (Mässhallen)
Arr: Edwin Ahlqvist
Publik: ”5 760”/”fullsatt”

Martin Hansen, DEN-Constant Alcantara, SENEGAL D 6
D: Åke Jacobsson
Olle ”Skoftebyn” Bengtsson-Georges Royer, FRA KO 3 (8x3)
D: Carl Olsson
Leif Wadling-Fernand Guillo, FRA w 6
D: Åke Jacobsson
Ingemar Johansson (debut)-Robert Masson, FRA TKO 4 (6x3)
D: Carl Olsson
Elis Ask, FIN-Camara Morlay, BRITISH GUYANA D 8
D: Åke Jacobsson

Det var första galan på tretton månader och det var en viktig gala. Den avsåg inget mindre än den svenska proffsboxningens existens. Intresset var stort för den tjuguårige Jens Ingemar Johansson sdebut. Det beräknas att ett drygt tusental fick vända åter då biljetterna var slut. Hansen (71) och Alcantara (71,6) inledde med en oskön match med mycket sluggning. Domarna dömde 1-1-1, men dansken låg närmast segern genom sin forcering. Senegalesen fick sitt namn återgivet i minst tre varianter i de svenska tidningarna. Skoftebyn (72,7) utnyttjade sin räckvidd ypperligt, kontraslog fint med sin vänster och följde upp med högern. Royer (73) fick snabbt ena ögonbrynet uppslaget och var nere till åtta i första ronden. I tredje träffade svensken med en distinkt vänsterkrok. Royer kom visserligen upp, men var försvarslös när han på...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, Nostalgi, Proffsboxning

Nils-Erik "Släggan" Rosén (1946-2016)

Ibland tar det lång tid för dåliga nyheter att färdas. I mitten av januari detta år avled den festlige Nils-Erik "Släggan" Rosén som tävlade för Kalmar BK. Trots en långtidssjukdom överlevde han sina 70 år med tre dagar. Släggan förgyllde de svenska ringarna under åren 1965-1975 och alla som sett honom i aktion minns honom. Det blev tre SM-guld 1972,1974 och 1975, 22 landskamper, ett juniorguld 1967, två juniorlandskamper, Nordiskt silver 1972 (på den tid då medaljen betydde något), sydsvensk mästare och Stor Grabb. Sammanlagt äntrade han ringen i 150 matcher. Den knappa förlusten i Nordiska kom mot finländaren Reima Virtanen som samma år erövrade ett OS-silver. Släggan hade god räckvidd, en fin vänster och god gardering. Trots smeknamnet var han ingen knock-outboxare utan vann sina matcher på smart defensivboxning. Efter den aktiva karriären gjorde Släggan stora insatser för Kalmar BK som tränare, matchmaker och bingolottoförsäljare. Ingen kunde passera honom utan att köpa en lott och det var för klubben nödvändiga pengar han drog in. Partiell matchlista här.

Jag har ett ett högst personligt minne av den unge Släggan. Som barn tillbringade jag så mycket tid jag bara kunde hos min mormor och morfar. Det var kul för det hände så mycket spännande hos dem. Sträckan till dem var en cykeltur dryga milen lång. På vägen dit måste jag passera ett skrotupplag. Där satt ibland Släggan på ett staket och injagade skräck i de ynglingar, och kanske även små damer, som passerade. Så det gällde att vara ytterst vaksam när man närmade sig skroten. Fyra års skillnad i den åldern, man hade inte en chans! Det hade varit lättare att möta Mike Tyson i vuxen ålder. Jag kommer alltid att minnas Släggan med värme. För er som vill veta mer om Släggan och Kalmar Boxningsklubb så har ni möjlighet här. //CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, SM, Dödsfall, Landskamper, NM

BK Herkules i Söderköping

Det kan inte vara så många som idag minns klubben. I alla fall för mig var den en ny bekantskap.
Från början en lös sammanslutning av boxningsintresserade ungdomar som för att finna stadga grundade BK Herkules. Det skedde formellt hösten 1944 och ringdebuten timade i Finspång 1944-10-15. En kvartett från Söderköping mötte där sina övermän.

I mars 1945 förvandlades klubben till en filial till BK Akilles (Norrköping). Det skedde på ett möte på Konsumrestaurangen med ett 25-tal närvarande. Norrköpings-Tidningar bevakade och rapporterade.

Är det någon som vet något mer om BK Herkules - kontakta mig.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Påskgodis till alla...

Nu kan ni fröjda er åt 86,072 matcher och 36,160 boxare på RINGSIDE.

Ni läste rätt: Åttiosextusensjuttiotvå matcher och trettiosextusenetthundrasextio boxare.

Du har också tillgång till 669 artiklar/nyheter om stort och smått från den svenska boxninghistorien.

Var så goda...

Läs mer →
Publicerat i: Info

Uppmuntrande ord från en amerikansk boxningshistoriker

Thank you Christer!

I knew that you would have the information, as you are one of the best historians in the World and if anyone would have the information it would be you. If you would like I will send you the entire list of exhibitions I come up with for your records (or since it is only exhibitions it may not interest you).

All the best,

Bob

Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia, Kultur

Apropos den tidigare artikeln om "Krigsseglare"

Det har blivit något irreparabelt fel med länken i artikeln.
Klicka istället på rubriken så kan ni ta del av det långa citatet från boken Yrkesboxaren John Andersson.

Mycket nöje...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Kultur

Killar - passa på att byta kön...

... så får ni deltaga i damklasserna.
Då kanske ni enklare kan vinna ett mästerskap eller två.

Det som pågår i Sverige är verkligen dumskallarnas sammansvärjning.
Kön är en biologisk företeelse som utmejslats under evolutionens gång.

Men för dagens galna politiker sitter könet i huvudet. Så sjukt.
Okunskapen är monumental.

Vår stackars statsminister talar mest om sin egen dröm. Han vill inte vara det hen han är.
Lever i ett vitt "äktenskap" med en religiöst störd svartrock.
Trivs bäst i hbtq-sammanhang.

Kompenserar sina tillkortakommanden med krigshets. Det låter som om stollen VILL ha krig.

Varje samhälle får de politiker det förtjänar.
Det är synd om människorna.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD

Databasen RINGSIDE

Boxning i konsten - Lagerstedt

Boxning - en milstolpe i radiohistorien

Sanna Neselius och vetenskapen

Sanna Neselius och vetenskapen del 2

Boxning i konsten 2 - Sven Lundqvist

AIBA ranking 1 maj 2012

En titan är död - Teofilo Stevenson (1952-2012)

"Lätt att hojta på ett förbud"

Innan de blev proffs...

OS London 2012 - deltagarförteckningen

AIBA - Ny ranking

OS - Tvärnit

OS - om inte om varit...

Kalkonvarning

AIBA World Ranking - 1 sept

Norden utraderat

Skilda världar, men...

Feminism på villovägar

Proboxing light

TV-kommentatorer

Ungernboxningarna 1952 (3)

Ungernboxningarna 1952 (2)

Örjan Segerberg

Börje Hansson (1923-2012)

Nationskamp i Sala den 1 dec

Boxning i konsten 3 - GAN

Stig Waltersson 75 år

JSM: En tynande tillvaro...

Svensk vs berömdhet

Dagens Nyheter uppmärksammar Walterssonboken

24 december

Amiralen Malmö

Status 1 januari 2013

Herr-SM 1920-2012

Leif Magnusson (1944-2013)

"Mankan" och Humanistiska Föreningen

Achton Mikkelsen (1933-2013)

Flojd och Floyd

Solarplexusslaget utrensat

Ny rikstränare! Varför då?

Stig Rånge (1924-2012)

Damer förr och nu

Biljett till OS Berlin 1936

Nybörjarnas

Dum, dummare, dummast (3)

NM i backspegeln

RINGSIDE ett år

Gör som Johnny!

Hamburger Girls Cup 2013

Exit Kennedy Katende!?

Svart svenskdag

Fredrikshavn

En oldtimer minns...

Guldaspiranter

Usel SM-rapportering

SM i glädje och ...

My Holgersson och kebaben

SBF hårdsatsar - en (1) till EM

Next stop Rio...

Tore Magnussen, Norge (1938-2013)

SWE vs ENG i Vaggeryd

Vaggeryd från England betraktat

Love invaderar England

10 000-klubben

Helgförströelser av skilda slag

EM-satsningen: 1 match lång

EM-nostalgi

Minsk EM 2013 till handlingarna

Klubbgalan

Skilda vägar

Frida och sexismen

Fallet Frida II

Europa versus USA 1940

Ny proffskommission, tack!

Panik i prokommissionen

Hoppa över sommardeckaren

Frida Wallberg pånytt

Junior-EM