Info

Databasen RINGSIDE

Välkommen till den ultimata databasen för svensk amatörboxning - RINGSIDE. Ett svenskt BoxRec. Här finner du tusentals boxare och tiotusentals matchresultat. Kompletta svenskresultat från OS-VM-EM-NM och snart även samtliga matcher från SM. Därtill otaliga matcher från turneringar, lokala mästerskap och klubbgalor. Klicka på namn eller tävlingsform och du hamnar mitt i den svenska amatörboxningshistorien. Boxarna grupperas efter Förnamn Efternamn. Exempel Harry Persson, inte Persson, Harry. Det finns även en sökfunktion som tar dig dit du vill. Det är endast en bråkdel av boxarna som återfinns i alfabetsregistret. RINGSIDE uppdateras dagligen.
Läs mer →
Publicerat i: Info

Boxning i konsten - Lagerstedt

Kombinationen boxning och svensk konst är relativt sällsynt. Det brukar vara långt mellan gångerna då boxningen förevigas av någon konstnär. Här är dock ett vackert exempel från 1929. Georg Lagerstedt (1892-1982) var på sin tid en känd tecknare och illustratör vid sidan av måleriet. Han hade idrotten som motiv på åtskilliga av sin produktioner, men så vitt jag vet är det enda gången boxningen fångade hans öga. Motivet är hämtat från suckarnas gång under juniormästerskapen på Djurgårds-Cirkus i Stockholm.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

Boxning - en milstolpe i radiohistorien

Idag då nyheter förmedlas på nanosekunder kan det vara svårt att föreställa sig hur det var att leva utan vare sig radio eller TV. Bruket av radio kom sent. Tekniken fanns men det krävdes en boxningsmatch för att påskynda processen. Miljondollarmatchen i Jersey City mellan Jack Dempsey och fransmannen George Carpentier 1921 blev själva utlösaren. Innan VM-kampen fanns det bara en handfull glada radioamatörer och ett par experimentstationer för utsändning. Efter matchen förändrades mediabilden totalt. Boxningen skapade den första haussen i radions historia. Radiofebern ränsade butikshyllorna på kristaller och mottagare. Radions praktiska användning var född och nya radiostationer växte fram som svampar i Staterna. Även i Sverige bidrog boxningen till radions utveckling. Harry Perssons var nationens första stora idrottsidol. När han avverkat sina matcher på Djurgårds-Cirkus blev tidningar och nyhetsbyråer nerringda av intresserade som ville veta utgången. Så det var helt följdriktigt att det första idrottsreportaget i svensk radio gjordes från en av hans matcher. Den då han knockade Larry Gaines 1924. Radiotjänst bildades först påföljande år. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia

Sanna Neselius och vetenskapen

Så har boxningen ännu en gång blivit farligförklarad. Tala om att sparka in öppna dörrar. En forskargrupp inkluderande den tidigare boxaren Sanna Neselius (som då hette Rauta) har producerat en rapport vars fulla titel lyder ”CSF-Biomarkers in Olympic Boxing: Diagnosis and Effects of repetitive Head Trauma”. Vad som brister här liksom i de flesta liknade studier är det direkta sambandet mellan orsak, verkan och (långtida) effekter. Jag skall inte trötta med den medicinska jargongen, men enkelt uttryckt har forskargänget funnit vissa förändringar i hjärnvätskan som indikerar att nervceller kan ha skadats och att förändringarna fanns kvar längre än förväntat. Undersökningen baseras på 30 amatörboxare med minst 45 matcher. De har jämförts med 25 stycken icke boxande individer. Kön och tidperiod ej angivna. Vad säger studien egentligen? Vad innebär rönen i praktiken? Blir boxarna punch-drunk inom x antal år? Erhåller de alzheimers? Parkinsson? Blir de självmordsbenägna? Eller händer ingenting? Varför blir inte alla som tävlingsboxats permanent skadade? Studien lämnar oss i sticket. Varför? Jo, den är alldeles för klent underbyggd för att man skall kunna komma längre än det rent uppenbara – att slag mot huvudet kan medföra skada i någon form. Alla som på något sätt varit involverade i seriös forskning vet hur svårt det kan vara att belägga orsakssammanhang. Det som för lekmannen kan framstå som självklart behöver inte alltid vara det ur vetenskaplig synpunkt. För att man ska kunna säga någonting alls om skadliga effekter behövs det betydligt mer på fötter än vad Neselius & Co åstadkommit. En seriös studie måste vara longitudinell. Det innebär att man måste följa undersökningsgruppen över lång tid, i detta fall troligen 20-30 år. Först då kan man se om eventuella skador har medfört sociala och/eller medicinska problem för utövarna. Undersökningsgruppen (boxare) måste innehålla en så stor kohort (antal boxare) att den blir...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia

Sanna Neselius och vetenskapen del 2

Sanna Neselius har varit i farten tidigare. Minnesgoda läsare har påpekat att hon gick ut i pressen och förklarade Armand Krajnc för hjärnskadad. Detta var i december 2006. Armand skulle ha gjort comeback på den första proffsgalan efter proförbudets upphävande i januari påföljande år. Sanna frilansade. Hon gick ut offentligt med sitt påstående utan att ha tagit del av Armands journaler och utan att informera vare sig SBF:s styrelse, dess proffskommission eller medicinska kommitté. De fick ta del av hennes dom i efterhand via tidningarna. Sanna gillar uppenbarligen att hamna i rampljuset. Tilltaget med Armand ligger helt i linje med hennes senaste utspel där hon i princip förklarar samtliga som tävlingsboxats för hjärnskadade. Det är en grov förolämpning mot alla som varit aktiva inom sporten. Hon borde fundera över sin plats inom förbundet. Fortsättning lär följa... Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Scientia

Boxning i konsten 2 - Sven Lundqvist

Det här är en bronspjäs som borde placerats utanför Eriksdalshallen istället för en undanskymd plats i Gamla Stan Stockholm. Låt den bli ett (semester)mål. Det är den värd. Den rara skulpturen heter Tungviktare och kom på plats 1967. Den är förfärdigad av Sven Lundqvist (1918-2010). Han arbetade främst i kalksten. Konstverket finns i ett hörn av Gåstorget. Dit kommer man enklast via Stora Nygatan (norrut från tunnelbanan räknat) och vid Gåsgränd viker man av mot det lilla torget. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

AIBA ranking 1 maj 2012

Det finns de som när OS-drömmar i boxningssverige. AIBA:s senaste ranking kanske kan ge lite perspektiv på de villkor som råder. 52 kg: Salomo N'tuve är placerad på plats nr 45 64 kg: Anthony Yigit återfinns som nummer 33 Notera att ingen av dem har direktkvalificerat sig, utan klarat sig vidare till London via kufiska kvoteringssystem. Detsamma gäller eventuellt också för Anna Laurell. Hennes medverkan är i skrivande stund osäker och hon inväntar besked om ev. inkvotering. Hon intar enligt AIBA plats nr 22 i klassen 75 kg. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

En titan är död - Teofilo Stevenson (1952-2012)

En av världens bästa boxare genom tiderna, troligtvis den bäste pugilisten någonsin, avled måndagen den 11 juni. Teofilo Stevenson var en komplett boxare, dessutom vilket är viktigare, han ägde moral och hade integritet. Han förblev sitt älskade Kuba trogen trots att det viftades med miljondollarbuntar i Staterna. En match mot Mohammed Ali väntade och jag är helt säker på att Stevenson hade vunnit den kampen. Stevenson vägrade bli proffs av ideologiska skäl. Stevenson erövrade OS-Guld vi tre tillfällen - 1972, 1976 och 1980. Han hade naturligtvis vunnit även 1984, men då bojkottades OS i Los Angeles av östblocket, detta som en hämnd för den tidigare amerikanska Moskvabojkotten. Kalla kriget skördade offer på många sätt. Han blev därtill världsmästare 1974, 1978 och 1986. Vi tackar Stevenson för många oförglömliga ronder. Ta del av följande match där en perfekt höger förpassar amerikanen John Tate till full vila i första ronden. Matchen gick under OS i Montréal 1976. Den börjar tre minuter in i reportaget. Lyssna också till George Foremans superlativer efter matchen. Teofilo Stevenson är för alltid inskriven i boxningshistorien och det har varit ett privilegium att få ta del av hans karriär. Biografiska data här. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

"Lätt att hojta på ett förbud"

Ta del av ett läsvärt genmäle till Torbjörn Tännsjös tirader om boxning. Det är skrivet av Kent Hansson och publicerat i KvällsPosten.
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD

Innan de blev proffs...

Kompletta amatörresultat plus sammanfattande statistik föreligger nu för Ingemar Johansson (63-11), Harry Persson (10-1-0-1), Nils Ramm (59-9), Martin Tancred (2-1), Stig Waltersson (132-36) och Hugo Widlund [Johnny Widd] (14-9). Jag har även lagt till böcker som skrivits om boxaren i de fall dylika finns.
Läs mer →
Publicerat i: Info

OS London 2012 - deltagarförteckningen

På AIBA:s hemsida återfinns deltagarförteckningen klass-för-klass. 250 manliga pugs gör upp om 10 guldmedaljer och 36 kvinnor kämpar om 3 guld. Salomo Salum Sultani N'tuves klass (52 kg) innehåller 26 namn. Två fler konkurrerar i Anthony Yigits grupp (64 kg). Anna Rosalie Eleonora Laurells klass (75 kg)  består av 12 boxare. Motståndarnamnen in spe återfinns här. Det första slaget levereras den 28 juli och det sista 12 augusti.
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, Turneringar

AIBA - Ny ranking

AIBA har kungjort sin senaste ranking. Den dateras till 1 juli 2012. Två av våra OS-deltagare klättrar uppåt, varav en tar ett rejält kliv. Den tredje lyser med sin frånvaro på den lista som publicerats. Anna Laurell hamnar på sjunde plats. Hon tar därmed ett rejält kliv från sin föregående plats tjugutvå. Poängmässigt ligger hon dock långt från de främsta. Anthony Yigit lägger beslag på plats tjuguett mot tidigare tjuguåtta. Salomon N'tuve hamnar däremot utanför den Top 35-lista som AIBA sammanställt. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, AIBA

OS - Tvärnit

Det är en sak att ställas mot någon från Benin, Fidji eller Lesotho, men det är en helt annan uppgift att hantera då motståndaren kommer från någon av de stora boxningsnationerna. Sverige har klara minussiffror mot: Kuba 0-5 Italien 2-7 Argentina 1-5 Rumänien 1-4 Sovjetunionen/Ryssland 0-3 Störst plusstatistik återfinns mot Kanada 5-2 och Mexiko 3-1. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, OS, Turneringar

OS - om inte om varit...

... så hade Sverige fått ytterligare två bronsmedaljer. Fram t.o.m. OS 1948 utkämpade semifinalisterna matcher om bronset. Fr.o.m. Helsingfors 1952 avskaffades bronsmatchen eftersom alldeles för många semifinalister hade fått sådana skador (oftast cut) att de tvingades lämna walk over i matchen om tredje pris. Detta ansågs med rätta som föga sportsligt. Om regeln gällt redan från början så hade Oscar Andrén (Djurgårdens IF) 1924 och Stig Cederberg (BK Primo) 1936 också erhållit en bronspeng. Bägge förlorade sina matcher om tredje platsen då det begav sig. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, Turneringar

Kalkonvarning

Det går rykten att Bosse Högbergs liv skall gestaltas på film med Ola Rapace i huvudrollen. Redan här är det upplagt för ett gediget fiasko. Rapace, som inte ens kan spela snut i en banal Wallanderdeckare, hur ska han kunna leva upp till den dynamiske Högberg. Rapace är ungefär lika karismatisk som ett par långkalsonger. Underlaget? Har manusförfattren Peter Birro gjort egna undersökningar över Högbergs vidlyftiga leverne. Kommer vi att få veta något mer om de ljusskygga affärerna? Eller baseras manuset på Högbergs egna skrönor i boken Kontringen (1979). Journalisten som skrev boken svalde okritiskt allt vad Högberg sa, så Bosse måste ha haft en rolig stund varje gång de sågs. Bara för att ta ett exempel. Inte med ett ord nämner Högberg att han fick spö fem gånger av fem möjliga av Stig Waltersson. Det passar naturligtvis inte in i machomyten. Hur ska boxningsscenerna exekveras? Vilken plåga det måste bli att få se Rapace stolpa omkring som Högberg i ringen. Rapace vs Mazzinghi. WOW!!! Det måste bli värre än Carl-Gustav Lindstedts Svenske Floyd. Förhoppningsvis är allt bara ett simpelt PR-trick för att hålla grytan kokande för de inblandade. I nöjesindustrin är det lätt att bli bortglömd, så det gäller att till varje pris bli omtalad. Bosse Högberg, med alla sina fel och brister, förtjänar ett bättre eftermäle än att bli ihågkommen via en kalkonrulle. Det luktar Åsa-Nisse lång väg om projektet. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD

Det var bättre förr...

När jag myntade uttrycket ”proffsboxning light” inför återkomsten 2007 möttes jag genast av mothugg från de som administrerade hanteringen. Därifrån trumpetades det att den riktiga varan nu var återinförd i Sverige. Vad fick vi? Idag, fem år senare, sitter vi med facit i hand. Svensk proffsboxning är light i ordets enkla betydelse med sitt kufiska regelverk, tjocka handskar och korta matcher/rondantal. Och, naturligtvis, som en direkt följd av lightversionen, dessa i dubbel bemärkelse billiga östimporter. Säkra förlorare för en handfull euros. Bäste besökare! Återvänd istället till en epok då proffsboxning var proffsboxning och ingenting annat och amatörboxningen var något helt annat än det överbeskyddande armfäktande som numera etiketteras olympisk boxning. Läs om Stig Waltersson. Han var aktiv som amatör då det fanns stjärnor som Stig Sjölin och Lennart Risberg. Som proffs var han samtida med Bosse Högberg och Bosse Pettersson. Stig hade 5-0 på Högberg, 4-2 på Pettersson och plusstatistik mot alla andra i den svenska eliten. Behövs det sägas mer för att ni ska lockas av boken om Stigga eller Walter som han också kallades. Beställ via förlaget.
Läs mer →
Publicerat i: Info

AIBA World Ranking - 1 sept

Svensk boxning har inte mycket att komma med internationellt. Det är den dystra sanningen efter det att AIBA har publicerat sin nya rankinglista. För vårt vidkommande är det en beklämmande läsning. På herrsidan har vi en (1) aktiv förtecknad på tio viktklasser. På damsidan finns det fyra noterade. Det borde vara en tung läsning för de ansvariga inom SBF. Är det inte hög tid att göra något radikalt annorlunda? Exempelvis genom att utse en ny förbundstränare från Ryssland, Kuba, England eller varifrån-som-helst. Allt torde vara gångbart förutom den inavel som funnits de senaste decennierna. Det är naturligtvis inte lätt för AIBA att veta att Helena Falk och Anna Laurell har lagt av. Däremot borde de veta att Klara Svensson varit proffs ett par år. Sedan sätter jag ett frågetecken för om Love Holgersson och någon supertungviktare vid namn Sona Hakhverdyan fortfarande är aktiva. Män 64 kg: nr 25 Anthony Yigit (tidigare nr 21) Damer 51 kg: nr 16 Frida Stenholm (tidigare nr 16) 64 kg: nr 8 Patricia Berghult Svensson (tidigare nr 8) 69 kg: nr 9 Love Holgersson (tidigare nr 9) +81 kg: Sona Hakhverdyan (tidigare nr 12) //CF PS Sedan detta skrevs har Love gjort come-back vilket är glädjande.
Läs mer →
Publicerat i: Info

Norden utraderat

Studerar man AIBA:s senaste ranking för herrar så blir resultatet förfärande, ja rent av katastrofalt, för Danmarks-Finlands-Islands-Norges-Sveriges del. Sammanlagt är 365 boxare noterade fördelade på tio viktklasser. Där återfinns en (1) säger en nordbo. Det var länge sedan omvärlden drabbades av nordmännens raseri. Nu kommer man med vit flagg, fredsduvor och böjda ryggar. Den noterade är Anthony Yigit på plats 25 i 64 kg. Det finns ytterligare en svensk, men eftersom han valt att vandra vidare på den knaggliga proffsvägen så kan vi bortse från honom. Är det inte hög tid för en kriskommission? Ökenvandringen kan ju inte fortsätta. Eller kan den det? Inom SBF är de kanske nöjda med sakernas tillstånd... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Sören Berglund Djurgårdens IF ur tiden

En gentleman har lämnat ringen... Svensk boxning har lidit en stor förlust. Det finns få äkta människor inom boxningen. Nu har den skaran blivit mindre. Dessvärre. Nedanstående är hämtat från Djurgårdens IF Boxnings hemsida. SÖREN BERGLUND DÖD Djurgårdsboxningen och hela Djurgårdens IF har sorg. Föreningen har drabbats av en enorm förlust. På onsdagsmorgonen, den 19 september, avled DIF-boxningens ordförande Sören Berglund i sitt hem i Bromma. Han blev 58 år gammal. Sören Berglund kom till Djurgårdens boxning i slutet av 1970-talet, och han var ordförande, eldsjäl och en stark och profilerad ledargestalt inom föreningen i mer än 25 år. Sören ledde Djurgårdens boxning till mycket stora framgångar, bland annat titeln som bästa boxningsklubb i landet under sex av de senaste sju åren. När Sören Berglund kom till föreningen var DIF:s boxningsförening en klubb bland alla andra. Idag är DIF-boxningen landets starkaste och mest framgångsrika boxningsklubb. Utan Sörens förmåga att leda och organisera arbetet i styrelsen, med tävlingar och i den dagliga verksamheten, hade DIF-boxningen inte varit så stark som den är nu. Förutom det stora engagemanget för boxning så hade Sören ett stort intresse också för andra DIF-sporter. Han var oerhört kunnig, känd som en statistikbitare och ett resultatorakel som med stort engagemang följde framförallt Djurgårdens fotboll och ishockey. Men han kunde också dyka upp på andra sporter som innebandy och handboll. Sören var en riktig Djurgårdare, i det ordets rätta och bästa bemärkelse, och som sådan också till helt nyligen ordförande i Djurgårdens IF:s Alliansförening. Även i det uppdraget visade han ett riktigt Djurgårdshjärta och ledde arbetet i styrelsen med stor skicklighet. Djurgårdens IF sörjer en stor idrottsprofil och våra tankar går till hans fru Ritva och familjen. Copyright © DIF Boxning Se även Djurgårdsalliansens hemsida. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info

Skilda världar, men...

Den 22 september skulle Ingemar Johansson fyllt 80 år. Den 25 september fyller den tidigare svenske mästaren Tapio Airaksinen 70 år. Det var ljusår mellan deras karriärer, men ändå delade de något gemensamt. Det är inte alla förunnat att bli världsstjärnor, men på ett högre plan var de var beroende av varandra. De tillhörde boxningskollektivet och upplevde samma glädje vid seger och delade samma besvikelse vid nederlag. Boxningssporten behöver såväl vardagsarbetaren, som tävlar för att ha kul, till den som siktar mot berömmelse och odödlighet. Ingemar betydde naturligtvis mer än Tapio i ett historiskt perspektiv, men båda var lika betydelsefulla för sportens utveckling. I Dalarnas Tidning återfinns ett hemma-hos-reportage med Tapio Airaksinen i samband med han sjuttioårsdag. Han föddes i Finland och blev finsk juniormästare. Kom till BK Köping och blev mellansvensk mästare 1965 och svensk mästare 1966. Efter boxningen blev han en välkänd och aktad radioprofil i Dalarna. Se artikeln i tidningen. Jag kan inte undgå att tänka på Boxningsförbundets livmedicus Sanna Neselius som i en liten studie fastslog att boxning är farligt och att i princip alla boxare är hjärnskadade. Hon har naturligtvis aldrig pratat med Tapio eller någon annan oldtimer. Hon skulle naturligtvis bli förfärad över att få sina teser raserade. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, porträtt

Feminism på villovägar

Bettan Andersson, den f.d. ordföranden för Svenska Boxningsförbundet, har under årens lopp utvecklats till en politiskt korrekt megafon. Hennes arena är feminismen och som hårdför  förkämpe för den rätta saken ser hon manliga konspirationer överallt. Ofta utmanar hennes trosvisshet och enögdhet  rena löjet. Hon har varit på Bokmässan i Göteborg, roat sig, minglat och talat (givetvis) om den ojämlika idrotten. Halleluja. På Facebook skryter hon om ett av sina militanta och rättrådiga ingripanden under mässan. Hon attackerade fyra män som i en monter sålde idrottslitteratur som till nittio procent handlade om män. Ja, ni läste rätt (män och män till 90 %) och hennes upprördhet var bibliskt stor. Man tar sig för pannan. Får män inte sälja böcker? Är dylik hantering bara förbehållet kvinnor? Och har Bettan aldrig frågat sig varför idrottsböcker om kvinnor säljer uselt. De attraherar inte ens en kvinnlig läsekrets. Dessutom - hur många böcker om kvinnliga idrottare har Bettan själv författat. Såvitt jag vet ingen. Det är lätt att slunga stenar i glashus... Bettan tillhör den typ av sifferfeminister som anser att allting som inte är 50-50 (minst) i könshänseendet är ojämlikt och orättvist. Det skall vara 50-50 (minst) kvinnorepresentation i styrelser och utövande. Det skall vara 50-50 (minst) i resurstilldelning. Etc. Etc.Hon har aldrig förstått och kommer aldrig att förstå att exempelvis damfotbollen och damishockeyn lever vidare därför att herrsidan är relativt framgångsrik. Det är herrarna som drar in pengarna. Det gör inte damerna. Damidrotten skulle i de flesta fall dö om den vore självfinansierande. Så man tycker väl att en viss hovsamhet skulle vara påkallad när man ventilerar idrottens könsfrågor. Den feministiskt svart-vita framställningen har ingenting med verkligheten att göra. Därmed inte sagt att allt är frid och lycka inom den hycklande idrottsrörelsen. Under Bettans tid som ordförande kördes Svenska Boxningsförbundet i botten. Själva...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD

Proboxing light

Proffsboxningskommissionens ordförande, advokat Rosengren, har försökt övertyga förvaltningsrätten i Karlstad att en proffsmatch kan gå över 8x3 ronder. Detta inför en kamp i Linköping kommande november. Han fick naturligtvis nobben. Länsstyrelsen i Örebro, som är boxningens överförmyndare i Sverige (inkl. amatörboxningen), hade redan sagt nej. För den svenska proboxing lightversionen räcker det med tolv minuters utövande med tjocka putor. Det hela är tragikomiskt därför att... En gång i tiden, närmare bestämt 1978, när en ung Björn Rosengren valdes till SBF:s ordförande med röstsiffrorna 17-17 (!), uppsatte han tre mål för sin verksamhet. 1) Boxningens skulle in i TV-apparaterna 2) Huvudskydden skulle bort och 3) Proffsboxningen skulle återinföras. Inget av detta uppfylldes under Rosengrens tid som ordförande för SBF. Den proboxing light han nu administrerar är en pinsam variant av den riktiga varan, men de som hanterar verksamheten försöker ge sken av någonting helt annat. Man måste vara utrustad med mycken humor eller besitta en stor dos cynism för att bejaka det elände som kallas svensk proffsboxning. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffskommissionen, porträtt

TV-kommentatorer

Boxning och TV. Har ni tänkt på hur snacksaliga våra vanligaste boxningskommentatorer är? De pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar och pratar. Hela rutan fylls med ord. Orden väller fram som en lavaström med åtföljande vulkanaska och kväver allt som kommer i dess väg. Boxning är en mycket visuell utövning som lämpar sig oerhört bra i TV-mediet. Tittaren ser själv vad som händer. Han/hon behöver ingen hjälp med detta. Däremot är det inte säkert att betraktaren är så kunnig om sporten. Han/hon kan kanske behöva hjälp med de tekniska finesserna, eller kanske bristen på sådana, som presteras i ringen. Det finns en gammal fin pedagogisk regel som lyder: Underskatta aldrig mottagarens intelligens, men överskatta aldrig vederbörandes kunskapsnivå. Kommentatorn skall vara ett diskret stöd till åskådaren, han skall definitivt inte vara huvudpersonen. I stället för allt pladder räcker det med basal information om boxarna, deras meritlistor, tidigare (gemensamma) motståndare plus sparsamma kommentarer kring det som timar i ringen. Sedan är jag hjärtligt trött på att värdelösa boxares meritlistor mörkas. Om någon slagpåse, som är 3-24 och blivit knockad femton gånger, brukar det heta att han/hon är mycket rutinerad och har mött många meriterade boxare. Speciellt om vederbörande ska möta någon svensk. Säg istället som det är - att motståndaren är handplockad för att förlora. Sammanfattningsvis. Mindre ord och mer analys i fortsättningen. Tack. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Ungernboxningarna 1952 (3)

János Erdei, ett barnbarn, till den ungerske bantamviktsboxaren med samma namn som tävlade i Stockholm den 7 februari 1952, har kontaktat RINGSIDE med en serie information över den ungerska truppen. János Erdei flerfaldig ungersk mästare och bronsmedaljör på EM 1951 hedrades nyligen i sin hemstad Mako då ett idrottscentrum erhöll hans namn. När Janos d.ä. var i Stockholm passade han på att inhandla en gedigen svensk skinnrock som han var mäkta stolt över. Den är delvis förevigad på detta ateljéfoto. Jag tackar János Erdei för all fakta angående ungersk boxning. Det finns goda skäl att återkomma till ämnet. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info

Ungernboxningarna 1952 (2)

Programbladet från tävlingarna i Kungliga Hallen. Presentation av den ungerska truppen
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton

Örjan Segerberg

Ett fint bildspel på YouTube över Örjan Segerbergs karriär. Det är sammanställt av en "boxningspappa". Därtill är musiken som ledsagar bilderna av yppersta klass. Örjan var svensk mästare i flugvikt 1988. Klubbtillhörigheten var Råby BK och Stora Stöten i Falun. Innan han blev svensk mästare hann han med att bli ungdomsmästare 1984, Juniormästare 1986 och silvermedaljör på Stora SM 1987. Summa fyra landskamper och två gånger deltagare i Nordiska Mästerskapen. Ta del och njut.
Läs mer →
Publicerat i: Info, porträtt, YouTube

Börje Hansson (1923-2012)

BK Örnens Börje Hansson har nyligen avlidit. Han tillhörde aldrig den yppersta svenska eliten, även om han i Stockholmskretsar ägt ett mycket gott renommé. Han var i likhet med så många svenska boxare en god tekniker, men som inte riktigt räckte till i de stora sammanhangen. Börje och hans bror Rune väckte sensation som debuterande 14/15-åringar vid JSM 1938. De var anmälda i flugvikt, någon lättare klass fanns då inte, men vägde blott 40 kg. De hade alltså ett vikthandikapp på drygt 10 kg, vilket kunde slutat illa. Den legendariska Örnenledaren Martinsson agerade oansvarigt, minst sagt. Det visade sig att bröderna Hansson besatt en osedvanligt teknisk begåvning och de kunde dessutom gardera sig väl. Det första JSM-äventyret blev bara en match vardera. Bägge vann, men kritiken fick Martinsson att dra tillbaka ungdomarna. Ett klokt drag, men på kuppen blev Hanssonduon publikfavoriter och det pratades länge om knattarna i Storstan. Vid påföljande års JSM gick Börje till semifinal i flugvikt, där han tvingades ge upp p.g.a. trasig näve. Broder Rune gick till final där han förlorade mot Börjes "baneman", Gunnar Wahlsten från IFK Linköping. Det kunde alltså ha blivit en tvekamp mellan bröder om guld och ära 1939. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Nationskamp i Sala den 1 dec

Den 1 december 2012 är det Salapremiär för landskamp i boxning. Sverige möter Finland i Lärkans Sporthall och handpåläggningarna tar sin början kl. 18.00. Jag blev ombedd av SBF att författa en bakgrundtext angående tidigare pugilistiska aktiviteter i Sala. Idag finns det tyvärr ingen boxningsklubb på orten, men boxningen var igång för nästan 100 år sedan vilket är imponerande. Innehållet, plus foto på Leif Lindqvist, återfinns även på Sala Allehandas hemsida. Boxningen i Sala har gamla anor. IFK Sala hade boxningen på programmet redan 1919, dvs. samma år som Svenska Boxningsförbundet bildades. I början på 1920-talet kunde man dessutom ta del av proffsboxningar på Sala Teater. På amatörfronten inföll storhetstiden i och med bildandet av en boxningssektion inom IF Norden. Klubben fick snabbt ihop ett gäng matchdugliga kämpar och kunde arrangera sin första gala i februari 1944. Motståndet kom från BK Rapid (Västerås) och Upsala IF.  Initiativtagare till klubben var den duktige Uppsalaboxaren Conte Lindén. Han blev ett slags allt-i-allo i Norden – aktiv, instruktör och arrangör. Utrustningen köpte klubben av Norrtälje BK som tvingats lägga ner sin verksamhet p.g.a. lokal- och instruktörsbrist. Norden producerade raskt en rad nybörjar- och distriktsmästare. Klubbens första stjärna hette Stig Frisk. Han skulle senare lämna Sala för Kungliga Hufvudstaden och tävla för BK Örnen. År 1947 blev han svensk juniormästare i lätt tungvikt. På den tiden var det stort att vinna JSM och då var deltagarna så många att mästerskapet måste delas upp på två olika tävlingstillfällen. I SM-finalen 1951 mötte Frisk landslagets Rolf Storm från Norrköping. Publiken kom i extas över vad som hände i ringen och hejaropen ekade – ”Storma Frisk” och ”Friska Storm”. Frisk gjorde även en fin insats mot Ingemar Johansson i Värnamo, där Ingo fick jobba för poängsegern. Kampen gick för ovanligheten utomhus. Norden främste boxare, Leif Lindqvist,...
Läs mer →
Publicerat i: Info

Boxning i konsten 3 - GAN

Det här är troligen det finaste svenska konstverket vad avser boxning. Det är en kraftfull oljemålning av Gösta Adrian-Nilsson (1884-1965), mer känd under sin pseudonym GAN. Verkets titel är ”Knockout” och dateras till 1929. Det är länge sedan det visades offentligt eftersom den ingått i en privat kollektion. Nu kan tavlan skådas på Uppsala Auktionskammare. Där pågår en stor konstauktion och i denna ingår bl.a. ”Knockout”. Den fina målningen kan bli er, men då är det bäst att ni tar med hela veckopengen. GAN var inte främmande för att avbilda idrottsmotiv. Han var intresserad av att tolka rörelsen. Inspirerad av futurismen gjorde han flera arbeten som skildrade idrott i någon form kring tiden för första världskriget. Idag skulle verket vara omöjligt. En vit arisk boxare som praktknockat en svart man (förlåt, en pugilist av afrikanskt härstamning). De politiskt korrekta i vårt samhälle skulle omedelbart yla om rasism. Det skulle twittras och facebokas och det skulle stormas med jesuitisk iver på kultursidorna. Drevet skulle gå. Hade GAN levt i dag hade han lysts i bann och alla hans konstnärsbidrag hade omedelbart dragits in. Hans verk hade plockats ner från museiväggarna och GAN hade förklarats persona non grata. Att han var homosexuell hade inte hjälp honom i detta ärende. Överdriver jag? Nej, i dagens Sverige sitter yttrandefriheten trångt. Vi har nyligen genomlevt försök till censur av Tintin (för rasism naturligtvis) på Kulturhuset (sic!) i Stockholm och minns den stackars kvinnliga illustratör som råkade illa ut för en teckning över en liten svart sagoflicka. Exemplen kan mångfaldigas. Dagligen kan man läsa om någon som blivit kränkt (den senaste folksjukdomen) och anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen tycks ha blivit en omhuldad affärsidé i vissa kretsar. Det finns många, inte minst på landets tidningsredaktioner, som underblåser föreställningar om att Väst genomsyras av rasism. Men, låt oss inte...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

Stig Waltersson 75 år

Den 6 december fyller den flerfaldige svenske mästaren och tidigare proffsboxaren Stig Waltersson 75 år. Det firar vi med ett par utdrag från boken om hans liv. Stigs vänster blev f.ö. "Kultmärkt" i tidningen Nollelvas novemberutgåva. Det gjorde redaktionen rätt i. Varsågoda - från boken om Stig Waltersson. Det bästa sättet ni kan hylla honom på är att beställa den via förlaget Nomen. "SM-Guld SW-Bosse Högberg 3-0 När den 40:e omgången av svenska mästerskapen började i Eriksdalshallen saknades allt som påminde om något jubileum. Endast femtio deltagare vägde in, dock flest (8) i Stigs klass lätt mellanvikt. Han slapp värste konkurrenten Kalle Bergström eftersom denne fortsatt gick i weltervikt, medan Stig som hade svårt att hålla vikten tagit ett kliv uppåt där det största hotet kom från Bosse Högberg. Stig inledde segerraden mot Heinz Stücki som nu tävlade för Eskilstuna BK. Den bättre tekniken och större snabbheten avgjorde. Sak samma i matchen mot Djurgårdens Ingemar Johansson. I finalen tämjdes den vilt svingande Högberg. Visserligen var Stig nere i andra, men utmanövrerade Hisingeskräcken med teknik och kyla. Segertaktiken var enkel; att använda raka slag och inte lockas in i Bosses sluggerfest. Det var framförallt den raka högern som stoppade Högberg. Enligt Stockholms-Tidningen var Stigs SM-tecken ”synnerligen välförtjänt”. Det tyckte även sammanslutningen Stora Grabbar, som gav sitt hederspris för ”bästa boxning under SM” till Stig – en lampa. Han var absolut mest värd utmärkelsen förklarade Lennart Risberg. Stigs guld innebar också BK Akilles första mästerskapsseger på sju år och då var det fjäderviktaren Bertil ”Benet” Ahlin som stod högst på prispallen. Bästa SM-klubb blev Stockholms AIF. Mästerskapen fick extra uppmärksamhet i tidningarna eftersom Ingo var så ursinnig över att hans bror Rolf hade diskats i finalen att han gav ringdomaren en offentlig utskällning. (s.29) Firma Ingemar Johansson & Bertil Knutsson Skiftet...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info

JSM: En tynande tillvaro...

I skymundan, på en fritidsgård (!) i Göteborg, avverkades årets Juniormästerskap. På damsidan deltog tio (10) stycken fördelade på fyra viktklasser. Det blir snudd på medalj till samtliga. Herrarna inräknades till trettiofem (35) i sju viktklasser, så där fick också nästan alla en medalj. Eftersom det är juniorerna som ska ersätta dagens seniorer blir framtidsperspektiven dystra. En gång i tiden var JSM årets höjdpunkt och förbundets kassako. Det var oftast fler deltagare per enskilda viktklasser än årets sammanlagda antal boxare. Det var länge sedan svensk boxning tappade publiken. Nu står den snart utan sina utövare... Det ingår fler personer i SBF:s ledning och stab än antalet aktiva i årets damturnering. Något säger mig att krisinsikten är minimal hos de ansvariga. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Svensk vs berömdhet

Visste ni att svenska boxare har mött åtskilliga som sedan blivit berömdheter som proffs. Här följer några exempel i osorterad ordning. Försök para ihop dem med rätt blå-gul boxare innan ni söker på RINGSIDE. Vem/vilka var opponent(er) till Mike Tyson, Konstantin Tszju, Otto von Porat, Floyd Patterson, Mark Breland, Roy Jones, bröderna Klitjko, László Papp, Gunnar Bärlund, Carl Williams, Frank Tate, Sugar Ray Leonard, Felix Savon (som visserligen inte blev proffs, men som hade kaliber så det räckte och blev över). Hur många klarade ni? Använd funktionen "Sök" så får ni facit.
Läs mer →
Publicerat i: Info

Dagens Nyheter uppmärksammar Walterssonboken

Dagens Nyheter per den 19 december har en genomgång av årets idottsböcker (s.12 DN.Sport). På prominent plats uppmärksammas boken om Stig Waltersson. Det är sportchefen Göran Löwgren som anmäler boken och skriver bl.a. att det är "som att läsa sportsidorna när jag var ung". Vidare att Stig "växer fram som en symbol för de många bortglömda idrottare med sunda värderingar" som funnits. Detta i kontrast till exempelvis Bosse Högberg. Kul för Stig att uppmärksammas kort efter sin födelsedag och utomordentligt bra att boxningen uppmärksammas i media på ett positivt sätt. //CF PS. Såvitt jag kan se finns det ingen länk till artikeln i DN:s digitala utgåva. Det är alltså papperstidningen som gäller.
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info

24 december

På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK var ett slags organisatoiskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med "Stockholms bästa boxare" i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem till mamma. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna. Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under Juniormästerskapen 1930. Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Amiralen Malmö

KvällsPostens boxningsvän Kent Hansson ser med härlig nostalgi tillbaka på den tid då Amiralen i Malmö var södra Sveriges främsta boxningspalats. Otaliga stjärnor har äntrat ringen på Amiralen under årens lopp. Krönikan kan också få symbolisera alla de gamla fina lokala arenor där det var folkligt, festligt och fullsatt då det bjöds på boxning. Läs och njut. Amiralen slog upp portarna annandag jul 1939 och boxarna hittade snabbt dit. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Status 1 januari 2013

Välkomna till ett nytt gott boxningsår på RINGSIDE. I skrivande stund återfinns 3.641 boxare inlagda i systemet och 6.146 matcher förtecknade. Cirka tusen matcher läggs in per månad, så prognosen för 2013 pekar mot 20.000 matcher vid årets slut. RINGSIDE växer dagligen. Artiklarna kommer att öka under 2013 liksom arbetet med minibiografier för de enskilda boxarna. Tveka inte att ställa frågor. Ni kan också bidra med fotografier, kopior på startböcker, boxningsprogram etc. OS: Samtliga svenska matcher. Olympic Games – full results VM (World): 1974, 1978, 1982, 1986, 1989, 1991, 1993, 1995, 1997, 2005, 2009, 2011 VM (World Women): 2001, 2002, 2005, 2006, 2008, 2010, 2012 (Full results) EM (European): 1925-27-30-34-37-39-47-49-51-53-55-59-65-67-69-71-73-75-77-79-81-83-85-87-89-91-93-96-2008-10. EM (European Women): 2003, 2005, 2009, 2011. NM (Nordic): 1955-57-59-61-63-65-67-69-70-72-74-76-78-80-82-84-86-88. Landskamper (Duals): 1923 --- 1990 och 2012. Plus några påbörjade år under 2000-talet. SM (Swedish Nationals): Alla matcher från det första svenska mästerskapet 1920 och nästan komplett samling för 1936. Många av mästerskapen har fler matcher än finalerna noterade. Samtliga finaler 1921 -- 1996 och 2007--- 2012. SM (Swedish Nationals Women): 2007 --- 2012. Ni kan söka på datum, (för)namn, eller tävling när ni botaniserar på RINGSIDE.
Läs mer →
Publicerat i: Info

Herr-SM 1920-2012

Nu är också samtliga finaler från herrarnas seniormästerskap noterade. Den första turneringen avverkades i Stockholm på klassiska Djurgårds-Cirkus 1920. För en del årgångar finns fler matcher förtecknade än finalerna och mer kommer. Komplett match- och resultatlista föreligger från det första mästerskapet. Se under fliken Mästerskap/Landskamper för respektive år.
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Matcher, Turneringar

Leif Magnusson (1944-2013)

Som meddelats på Svenska Boxningsförbundets hemsida har den tidigare svenske mästaren och landslagsboxaren Leif "Mankan" Magnusson (Årsta BK och Hammarby IF) avlidit i en ålder av 68 år i sitt hem i Tyresö utanför Stockholm. Bland meriterna återfanns fyra SM-segrar och ett Nordiskt mästerskapsguld.. En del av hans matcher återfinns här. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

"Mankan" och Humanistiska Föreningen

Boxningshatarna hade varit på offensiven sedan början av 1950-talet. De hade tvingats till taktisk reträtt under Ingos storhetstid. Därefter återkom de med förnyad kraft. Det var främst religiösa folkpartister som stod på barrikaderna, men de saknade inte stöd inom andra partier. De ville ha förbud mot proffsboxningen och de önskade dra in det ekonomiska anslaget till amatörsidan. Den 7 februari 1967 kallade Humanistiska föreningen vid Stockholms Universitet till debatt om boxningens vara eller icke vara. I ena ringhörnan återfanns Idrottsbladets Torsten Tegnér, SBF:s ordförande Harry Holmberg och Bosse Högberg. De fullkomligt demolerade argumenten från andra sidans riksdagsmän Sten Sjöholm och Bertil Rubin. Speciellt Högberg var slagfärdig. En blivande partiordförande fanns i publiken. Han drog ner kvällens applådåska när han påpekade att det så förhatliga årliga anslaget till amatörboxningen endast uppgick till en riksdagsmans lön. Det var inget att bråka om. Talaren var en högeryngling vid namn Ulf Adelsson. Boxas kan man göra på de mest oväntade ställen och som prolog till debatten fick publiken i Kårhuset ta del av fyra matcher. Narvas Lennart Nyberg arbetade så att det räckte till samtliga domarröster mot Årstas meriterade Leif Magnusson. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info

Achton Mikkelsen (1933-2013)

Den danska tidningen Politiken meddelar att den tidigare danske mellanviktsmästaren Achton Mikkelsen har avlidit. Han var en pålitlig svenskdödare i landskamperna som utkämpades i skarven mellan 1950- och 60-talen. Sex gånger mötte han blå-gult och sex gånger vann han. Bland offren återfanns goda namn som Lars-Olof Norling (Stockholms AIF), Daniel Freiman (Upsala IF) och Bengt Hansson (BK Defence). Sammanlagt blev det 167 matcher för Achton, inklusive 21 vinster på 28 landskamper. Nordisk mästare 1959, silver gången efter. OS-deltagande i Rom 1960, där Sverige var utan representation. Minnesord från Politiken här. Achton Mikkelsen på RINGSIDE här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Flojd och Floyd

När Stig Sjölin äntrade ringen i Helsingfors den 1 augusti 1952 måste det ha känts lite extra märkligt. Han skulle möta en amerikansk stjärna i olympisk semifinal. Bara det var stort, men jänkaren bar samma namn som hans två år äldre broder, endast stavningen skiljde - Floyd (Patterson) respektive Flojd (Sjölin). Det var och är få svenskar som burit tilltalsnamnet Flojd, så sammanträffandet kan inte ha undgått att sysselsätta Stigs tankar. Jag har alltid undrat var föräldrarna hämtade inspirationen till det ovanliga namnet. Stig hade tre bröder och såvitt jag vet var Flojd den ende som inte boxades. Äldste brodern hette Åke. Han var en riktigt bra pugilist och deras karriärer sammanföll mot mitten av 1940-talet då Stig var i början på sin och Åke i slutet. Bl.a. hade de en gemensam motståndare i Kalmar BK:s hårdföre Henry Persson som bjöd dem på publikvänligt motstånd. Även Uno, den yngste medlemmen i brödrakvartetten Sjölin, var aktiv om än i mer blygsamma sammanhang. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, OS

Solarplexusslaget utrensat

Svenska Akademien utser inte bara årets Nobelpristagare i litteratur. Deras viktigaste uppgift är att vara någon slags språkpolis. Akademien utger en ordlista över svenska språket (SAOL). Den är ett rättesnöre för hur ord skall stavas och böjas. SAOL utkommer regelbundet och i den tillkommer nya ord och där rensas omoderna och obsoleta dylika bort. Nu är solarplexusslaget borttaget. Akademien fullföljer därmed bara vad svensk boxning redan gjort. Kroppslag ger inga poäng - alltså finns de inte inom den olympiska varianten av boxning. Det är ju numera endast raka tämligen långsamma och väl synliga petningar som renderar poäng i protokollen. Jag betvivlar dessutom om det finns någon tränare idag som kan lära ut det mest effektiva slaget av dem alla - en krok mot levern. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia

Ny rikstränare! Varför då?

Svenska Boxningsförbundet (SBF) har utsett en ny rikstränare. Varför då? Frågan är de facto berättigad. Varför behövs det en ny rikstränare? I synnerhet som denne hämtas från de egna leden. Behövs det mera inavel i förbundet? SBF dras med stora skulder. Hade det inte varit bättre att satsa de begränsade resurserna på ett effektivare kansli? Den nye GS är ju ingen större stjärna på himlavalvet. Istället för en rikstränare kunde man hyrt in högklassiga instruktörer utifrån, från boxningsvärldens  ledande nationer, några månader i stöten med syfte att drilla klubbtränarna i de senaste rönen på boxningsfronten. Det är impulser utifrån som svensk boxning behöver, inte erfarenheter från källaren i den stockholmska Vasastan. Utåt sett har det funnits en urvalsprocess kring anställningen, men det har endast varit ett spel för galleriet. Det har krattats åtskilligt i manegen för att den nu utsedde skulle få posten. Svensk boxning, på alla nivåer, behöver folk med pondus, ryggrad och integritet, inte dess motsats //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Anthony Yigit blir proffs

Som meddelats har Anthony Yigit skrivit proffskontrakt med tyska Sauerland Promotion. Därmed förlorar svensk boxning sin kanske hetaste medaljkandidat till OS i Rio 2016, vilket var precis det jag befarade då jag uppställde en balansräkning över de svenska boxarnas insatser efter Londonolympiaden. Den ende som fick godkänt var Yigit. Det är naturligtvis ett lika riktigt och som viktigt steg i utvecklingen för honom, men det är naturligtvis trist för den redan hårt prövade svenska amatörboxningen. Om man tar steget över till det hårda proffslägret så skall man liera sig med de främsta på marknaden. Annars finns det ingen framtid. Sauerland är kända för att ta hand om sina boxare, samtidigt som de är de oerhört hårda. Platsar man inte så finns det bara en väg - ut i kylan. Stall Sauerland innehåller därmed två blå-gula, förutom Yigit även Erik Skoglund. Den senare är den största svenska talang som äntrat proffsringen på åtskilliga decennier. Förhoppningsvis kan de två få intresset för boxning att öka så att det även spiller över på den svenska amatörboxningen. Yigits debut är planerad till den 13 april i danska Frederikshavn. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Stig Rånge (1924-2012)

Som meddelats på SBF:s hemsida har den internationellt kände domaren Stig Gösta Bernhard Rånge avlidit. Han blev 88 år. Det borde ha skrivits en bok om denne profil (i dubbel bemärkelse). Han hade sett det mesta och det var alltid lika kul att höra hans sonora stämma i luren, då han hade behov av att berätta någon skröna från boxningsvärlden. Som boxare var insatsen blygsam. Han gick några matcher för Narva i början av 1940-talet. Det var som domare han gjorde sin stora insats för svensk och internationell boxning. Ta del av Lars-Åke Norbergs (ordf. för IF Linnéa) minnesord över "Stickan". //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Damer förr och nu

Dagens (19 febr) utgåva av Sydsvenskan innehåller tre artiklar om generationsskiftet inom svensk damboxning. Anna Laurell  och Shipra Engelke m.fl. har lagt av och Klara Svensson blivit proffs. Detta avspeglas i "Tack för oss - vem tar över?". Klara berättar om den moraliska styrka hon upplevde att lagkamraterna gav henne då ringskräcken kröp allt närmre i "Skräcken gav henne morot". Shipra om den spruckna OS-drömmen och satsningen på en ny karriär som tränare i "Från SM-guld mot framtiden". //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, porträtt

Mattias minne

Den 21 december 1990 avled Mattias Ivarsson i samband med en trafikolycka. Därmed släcktes ett stort boxarlöfte. Han föddes 1970 så han var bara i början på sin karriär. 1987 blev det både SUM- och JSM-silver, 1988 var det dags för ett juniorguld som följdes av ett   svenskt seniormästerskap 1990. Däremellan blev det några juniorlandskamper. Klassen var fjädervikt. Till hans ära hålls sedan 1992 en turnering som bär han namn. Från början var det avsett att cupen skulle växla mellan Härnösand (orten för hans klubb Öbacka BK) och Timrå där han brukade träna. Det blev bara en gång i Härnösand de övriga har gått i Timrå, vilket den lokala klubben skall ha all heder av. Det borde vara fler klubbar i boxningssverige som hyllar sina avlidna boxare i form av tävlingar/turneringar. Varför döpa dylika till x-smällen, x-cup, Fight Night och dylikt, när de i stället kunde få namnet efter någon gammal fin lokal kämpe. //CF PS. Om det är någon som har ett bra foto på Mattias så hamnar det på hans matchlista här på RINGSIDE. Meddela mig via kontaktformuläret. 
Läs mer →
Publicerat i: Info

Biljett till OS Berlin 1936

Boxningsdelen av de Olympiska spelen gick i den imposanta Deutschlandhalle i Berlin mellan 10 och 15 augusti 1936. För första gången användes två ringar för att genomföra tävlingarna. En annan nyhet var att boxarna tvingades väga in inför varje match och inte enbart vid turneringens början. Sammanlagt kom 179 boxare till start, varav fyra svenskar. Segare i de olika klasserna blev: Flugvikt: Willy Kaiser, Tyskland Bantamvikt: Ulderico Sergo, Italien Fjädervikt: Oscar Casanova, Argentina Lättvikt: Imre Harangi, Ungern Weltervikt: Sten Suvio, Finland Mellanvikt: Jean Despeaux, Frankrike Lätt tungvikt: Roger Michelot, Frankrike Tungvikt: Herbert Runge, Tyskland Bästa nation blev Tyskland med 2 guld - 2 silver och 1 brons. För svenskt vidkommande blev det ett brons via Erik Ågren från Östermalmsklubben Narva. För samtliga svenskresultat se här. En blågul 17-åring yngling gjorde i Berlin sitt första stora internationella avtryck. Han hette Olof Peder Tandberg och tillhörde Djurgårdens IF. Biljetten gav inträde till första dagens tävlingar. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS

Proffslivet lockar...

Svensk amatörboxning åderlåts i allt stridare ström. De senare åren har ett dussintal lämnat amatörledet. Det är naturligtvis inte så märkligt eftersom SBF inte har något att erbjuda sina utövare. Den senaste i raden att skriva kontrakt är Sundsvalls BK:s lovande tungviktare Otto Wallin. Han ingår nu i Team Sauerland tillsammans med Erik Skoglund och Anthony Yigit. Anlitas man av Sauerland gäller det att bli lönsam annars blir det enkel biljett hem. Det har många i stallet fått erfara. Vägen till ära och berömmelse är lång och törnebeströdd. Inte ens den mycket lovande Skoglund är ordentligt testad än. Många av dem som går över kan vi beteckna som "hobbyproffs", de gör det som en kul grej. Det blir en skrytvariabel bland kompisar. Flertalet kommer dock aldrig att lyckas nå något som liknar framgång, allra minst pekuniärt. Såvida man inte betraktar det som en succé att snabbknocka några lik från öststaterna. Därstädes finns gått om handelsresande i förluster att vraka mellan. De flesta blå-gula proffs får betala eller ställa upp gratis för att få äntra ringen med bar överkropp. Saknar man sedan de rätta kontakterna (a-la Team Sauerland), ekonomiskt och politiskt, så består framtiden i att kuska runt på och leverera fyrarondare med långa intervall. En sådan samling sker på lördag i Kristianstad. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Nybörjarnas

Nybörjarmästerskapen som avgjordes under den gångna helgen i småländska Tranås har gamla anor. Den första tävlingen gick i mars 1935. Idén som SBF plockade upp emanerade ursprungligen från IF Linnéa och BK Örnen. Från början var det mera ett slags Stockholmsmästerskap än ett nationellt, men efterhand ökade omfattningen på turneringen. Kriterierna för deltagande har skiftat åtskilligt genom åren både vad avser erfarenhet och ålder. Det är inte alltid Nybörjarnas har levt upp till sitt namn... När man studerar resultat- och prislistorna genom åren så är det frapperande hur stor avtappningen har varit. Var tog alla talanger vägen? Varför slutade de? Vad gjorde klubbarna för att behålla sina utvecklingsbara boxare? SBF? //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM

Dum, dummare, dummast (3)

Ett hen har varit i farten igen. Han/hon/den/det har bevistat proffsboxningar i Kristianstad och förfasat sig över rondkvinnorna. Moralpanik har uppstått och krav riktats mot Riksidrottsförbundet (RF) och Svenska Boxningsförbundet (SBF) att de skall förbjuda dylikt snusk. Det hela påminner om de insändare som regelbundet dyker upp i tidningarna där någon stackare kräver stopp för erotik i betalkanalernas utbud. Är det någon som tvingar dem att titta?! Jag upphör aldrig att förvånas över hur många stollar det finns som frivilligt vill ha mer av förbud, censur och tvång. Allt som är obehagligt ska förbjudas när de trosvissa skriker på handling. MEN… Ju fler förbud som reglerar ett samhälle desto sämre är det. Rondflickornas vara eller icke vara är enbart en fråga för arrangörerna inte för moralpredikanterna inom eller utom RF. Jag hoppas att SBF:s styrelse har tillräckligt med civilkurage för att slänga ärendet i papperskorgen om det skulle hamna på deras bord. RF är fenomenala i sin egen gren - hyckleriet. Idrottsrörelsen är numera en miljardindustri och stora delar av den bör bättre sorteras in under underhållningsbranschen, men RF lunkar på som om det vore enbart knattefotboll de administrerar. Ta bara fallet med det ekonomiskt dopade hockeylaget Leksands IF. I vanliga fall är RF en storproducent av moralkakor, men i detta fall var det hörbart tyst inom RF och dess underavdelning Svenska Ishockeyförbundet. Om nu rondkvinnorna anses anstötliga var ska då gränsen dras? Och vem skall bestämma den gränsen. En politiker? Något tjänstehen inom RF? Något religiöst samfund? En imam? Då måste rimligen cheerleaders försvinna, likaså idrotter med tajt utstyrsel som brottning, tyngdlyftning och gymnastik. Vi får inte glömma friidrotten. De leder väl ligan över exponerade kroppar. Putande shorts och kameltår gör sig bra i TV. Det säljer. Simsporten tvingas kanske lösa problemet genom att anskaffa heltäckande muslimska badanordningar. De...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD

NM i backspegeln

Nordiska mästerskapet (NM) avverkades under helgen i Danmark. För ovanligheten var det en stor framgång för Norge. NM har anor från 1955 och även då stod danskarna för arrangörskapet. Från början var det enbart en seniortävling och under många år var det nationernas bästa boxare som deltog. En god insats på NM var ett slags betyg på att man höll som pugilist. Med åren blev det lite si-och-så med den saken. NM devalverades i betydelse och lades i malpåse efter 1992 års turnering. Totalt blev det tjugu mästerskap. NM återupptogs som en juniorturnering och år 2000 gjorde damerna sin entré. På spinnsidan blev Sverige direkt ledande nation. År 2009 pånyttföddes NM som tävling för herrar seniorer. Om vi enbart betraktar den ”klassiska” perioden så har Finland dominerat stort, följda av Danmark och Sverige. Norge har nästan alltid tvingats spela andra fiolen. Låt oss minnas svenska namn som Stig Sjölin, Lennart Risberg, Stig Waltersson, ”Plutten” Persson, ”Jätten” Lundby, Hasse Thomsén, Leo Vainonen, Christer Corpi, Roger Andersson, ”Lillen” Eklund och George Cramne (Scott). Liksom de fina finländarna Olle Mäki, Jorma Limmonen, Tarmo Uusivirta och Kalevi Marjamaa. Från Norge hade vi Bjarne Lingaas, Roy Askevold, Svein Erik Paulsen och Ole Klementsen. Ej heller att förglömma danskar som Ralf Jensen, Jörgen Hansen, Sören Söndergaard, Johnny Bredahl och Brian Nielsen. Huruvida någon av årets guldmedaljörer låter sig minnas om ett halvsekel är väl tveksamt. För svenska resultat genom tiderna se under Mästerskap/Landskamper/NM för respektiver år. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, NM

RINGSIDE ett år

Efter att ha testkörts under ett par månader publicerades den första artikeln på RINGSIDE den 3 april 2012. Under premiäråret har 8.464 matcher och 5.028 boxare förtecknats. Samtliga svenskmatcher från de stora mästerskapen – OS, VM, EM, NM – återfinns under respektive kategori. För landskamper och svenska mästerskapsfinaler återstår ännu några årtal att förteckna, men det mesta är redan inlagt. Ni besökare hittade snabbt till RINGSIDE och er hemvist avspeglar ett boxningssverige i miniatyr. Majoriteten kommer från de stora distrikten Stockholm, Skåne och Göteborg. Speciellt i Skåne tycks man värna om svensk boxningshistoria. Strömmen av besökare avtar ju längre norrut man kommer. Internationellt toppar de nordiska länderna, med Finland främst. Därefter följer Ungern, USA och Tyskland. Glädjande nog varar besöken ovanligt läge för att vara på webben där det mesta är sekundsnabbt. Jag var helt säker på att dokumentationen över de svenska boxarnas insatser skulle generera intresse, däremot hade jag inte förutsett att RINGSIDE även skulle fylla en social funktion. Det är åtskilliga som har hittat sin far, farfar/morfar, morbror/farbror, gamla arbets- och studiekamrater bland matchlistorna. På samma sätt har kontakten med tidigare aktiva varit oerhört trevlig. Jag tackar alla som hittills bidragit med material, foton och information av skilda slag. Även aktiva pugs börjar finna vägen till RINGSIDE. Där råder det ibland en viss frustration över att inte samtliga deras matcher har noterats. Till dem (och alla andra) säger jag – skicka in kompletta kopior på era startböcker så hamnar ni i en form av ”gräddfil”. Min princip är annars att fördela matcher och boxare så jämt det går över tid. Det finns uppenbarligen en hel del individer ute i bygderna som skryter om att de varit svenska mästare och tillika landslagsmän. Det har jag insett av en del frågor. Där har RINGSIDE en renhållande effekt. Jag tackar för...
Läs mer →
Publicerat i: Info

Gör som Johnny!

Läsarbrev angående boken om Stig Waltersson. Jag tackar och förmedlar det vidare till RINGSIDES besökare. "Jag har med intresse läst Din bok om Stig Waltersson. Han var en utomordentligt duktig amatörboxare helt i klass med sin namne, Stig Sjölin.  Det är en imponerande meritlista han kan visa upp mot oftast mycket kvalificerat motstånd. Boken innehåller också ett fint bildmaterial från karriären och hans privatliv. Där finns många fina matchbilder och fotot där han står med sin mor och systrar tycker jag är helt underbar.  Det är ofta mycket intressant att läsa om hur idrottsmän har levt sina liv före och efter en idrottskarriär. Det är synnerligen anmärkningsvärt hur SBF har kunnat missa att ranka Stig bland de 30 bästa amatörboxarna i Sverige. Som du framhåller är det också typiskt att Bosse Högberg ofta fick stora rubriker i pressen som en stor boxare, trots att han besegrades av Stig Waltersson fem gånger av fem möjliga. Men skötsamhet och ett socialt anpassat liv väcker ofta inget större intresse i massmedia. Jag hoppas Stig har ett lugnt och skönt liv på ålderns höst. Stig var född 1937 i december, jag själv året innan i samma månad.  Jag såg att han deltog på Svenska Juniormästerskapen några veckor efter vi boxat Skånska JM i dec -55. Troligen hade jag fått erbjudande om att starta i JSM det året, men jag jobbade på en mekanisk verkstad dagtid och gick på yrkesskola kvällstid, så boxträningen fick komma i andra hand. Min klubbkompis Bror Frodig, som förlora mot Valentin Johansson i semi i Skånska JM, åkte till JSM det året. Mina kompisar hade jag framförallt inom fotbollen och jag var ganska ensam att gilla boxning, så det var en annan orsak till att det blev en kort boxkarriär för min del. Annars föddes och växte jag upp vid...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info

Hamburger Girls Cup 2013

Den tyska turneringen Girls Cup avgjordes för femte gången. Matcherna utkämpades i Hamburg den 1-3 mars 2013. De svenska färgerna försvarades av en officiell trupp från SBF plus en sydsvensk kombination. En del av uppgörelserna finns förevigade i rörliga bilder. I blickfånget noterar vi Tanya Karlsson (Höllvikens BK), Norah Guzlander (Halmstads AIS), Ida Lundblad (TiFa BC), Caroline Laurell (Winning BC), Juliana Söderström (Botkyrka BK) och Helena Envall (IF Linnéa). Varsågoda... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, "live", Turneringar

Exit Kennedy Katende!?

En uppgiven och demoraliserad Kennedy Katende framträder idag i Sundvallstidningen Dagbladet. Han är skadad och dyster till sinnes. Boxningskarriären har gått i stå. Det blir inget SM. Katende kommer inte så mycket längre som amatör och han är naturligtvis inget proffsämne. Eftersom proffsboxning är betydligt mer affär än sport så måste man vara spektakulär för att lyckas. Det är få svenska proffsboxare som förstått den saken. Prio ett är att sälja biljetter. Saknas karisman och knockoutslaget är man körd redan innan start. Det är nog lyckligast för Kennedy Katende om han i framtiden ägnar sig åt sin affärsdröm. Svensk amatörboxning bör tacka honom för den tid som var och de tjänster som utförts. Ta del av intervjun här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Svart svenskdag

Den 29 april 1938 bjöds det på elitboxningar i Berlins Deutschlandhalle inför cirka 10 000 åskådare. De bästa amatörerna från tio europeiska nationer drabbade samman för att kvalificera sig till det Europalag som skulle möta USA i Chicago och Minneapolis. Det var den amerikanska tidningen Chicago Tribune som tagit initiativet till utbytet mellan Europa och USA. Första kampen gick redan 1931 då den gamla världen representerades av det franska landslaget. Chicagomatcherna gick alltid inför stor publik på stadens Stadium. Tre svenskar hade fått äran att nomineras till kvalmatcherna. Det var Kurt Kreüger (IF Linnéa), Olle Tandberg (Djurgårdens IF) och Erik Ågren (Narva BK). De två senare tippades allmänt bli uttagna till Europalaget. Den uttagningskommitté där bl.a. SBF-bossen Oskar Söderlund [Glokar Well] ingick behövde dock inte fundera länge över det blå-gula inslaget. Det blev platt fall och tomt intet. Erik Ågren praktknockades av Herbert Nürnberg. Tysken satte igång med en minuts bombardemang som medförde fyra räkningar och avslutade med en rungande vänstersving mot käken. Det tog flera minuter för Ågren att åter komma till sans och av matchen mindes han inget. Kurt Kreüger förlorade mot en polack efter att ha varit i golvet flera gånger. Olle Tandberg mötte för tredje gången tysken Herbert Runge. Han förlorade en jämn och bra match på delat domslut. Olle blev uttagen som reserv i Europalaget, men den platsen lockade inte. Han ville hellre hem och lira fotboll i Värtan. Hur slutade kampen mellan den gamla och nya världen? I Chicago förlorade Europa med 3-5. I Minneapolis gick det betydligt bättre. Segern uppgick till förkrossande 8-0, men motståndet var där betydligt beskedligare. /texten hämtad från mitt bokmanuskript med arbetsnamnet "De gyllene åren"/ Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher

Fredrikshavn

Visserligen bara proffsboxning, men... Tre svenskar på samma program utomlands. Bara det vore värt en mässa. Det är en sällsynthet som kräver en tillbakablick till 1920-talet, men det kan vi fördjupa oss i en annan gång. Här bara en kort kommentar över trions agerade den 13 april. Hur mycket jag än gillar Erik Skoglund så var hans insats denna afton en klar besvikelse. Visst, han vann, klart t.o.m., men det var trögt, fantasilöst, entaktat och stelt. Det såg definitivt inte bra ut för framtiden. Jag förstår varför stall Sauerland varit så överbeskyddande av Erik. Att vinna någon slags kufisk ungdomstitel är en sak, att vinna något mer prestigefyllt en annan. I lördags såg den vägen ut att bli lång. Oscar Ahlin är en kille som jag skarpt gillar, han sprider en positiv anda omkring sig som är nära nog unik inom boxningen. Oscar dunkade enkelt ut en norrman som såg ut som om den fyrkantiga ringen var en nyhet för honom. Oscar kan nå långt, men då måste han först inhandla den lilla detaljen som kallas gard. Utan en sådan kommer han inte långt. Det är en sak att knocka noviser, en helt annan att ställa upp mot någon som kan gamet. Anthony Yigit var för min del kvällens mest positiva behållning. Visserligen mötte han en slagpåse som var inkallad för att förlora, men det var sättet på vilket Yigit exekverade matchen som imponerade. Den upphaussade dammatchen bar nästan alla rekvisit för en fix. Den omsusade och rundlagda amerikanskan hade inga som helst andra intressen än att hämta gaget. Hon stolpade omkring i ringen som vore hon drogad. Det hela stank!!! Det var proffsboxning när den är som sämst. Avslutningsvis ett par ord om TV-kommentatorerna. Orden far som fåralortar ur deras munnar. Deras pladder stör upplevelsen. Varför tror Roger Pettersson...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher

En oldtimer minns...

Möt Stig Johansson från Lidköping och den lokala klubben KK All Round. Han blev juniormästare 1951 och svensk mästare 1955, därtill landslagsman. Stig är en av de få svenskar som besegrat Lennart Risberg. Det är alltid lika trevligt när slocknade stjärnor uppmärksammas i tidningarna. Här är Stig i en intervju för Lidköpingsnytt. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, porträtt

1954 Stig Sjölin vs László Papp

Den 3 december 1954 strömmade drygt 5.100 förväntansfulla åskådare till Mässhallen i Göteborg. Ungern som var Europas ledande boxningsnation med den fenomenale László Papp i spetsen stod för motståndet. Det var ingen officiell landskamp, men det var gott nog. I det svenska laget ingick namn som Roland Weissbrodt (som blev bortdömd), Stig Johansson (som vann) och Thörner Åhsman (som förlorade). Huvudnumret var naturligtvis Sjölin mot Papp. De hade tidigare mötts under EM 1949 i Oslo. Den gången protesterade publiken vilt mot den Pappska segern. Det behövde de inte göra denna gång. Papps viktoria var klar. Han ansåg att Sjölin gått tillbaka sedan förra mötet, medan Sjölin tyckte att Papp blivit bättre. Sjölin tvingades ställa upp med en ögonblessyr. Papp undvek att slå på det skadade ögat. Han menade att det hade varit osportsligt att vinna en match på det sättet. Andra tider andra ideal... Fjäderviktsmatchen tvingades utgå. Lennart Binnberg krockade mot ett träd (!) på väg till galan, så istället för ringbesök blev det sjukstugevisit. De ungerska tidningarna hade stor bevakning av Göteborgsduellen. Här följer smakprov på detta. Jag tackar János Erdei för det ungerska materialet. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton

Guldaspiranter

Inför Senior-SM i Karlstad 19-21 april. Här följer några länkar till läsvärda artiklar om några som bär gulddrömmar. Först i raden är mästerskapens ålderspresident Carl Jörneklint från Oskarshamns BK. Han har varit med sedan Hedenhös och jag håller tummarna för att han skall få kröna sin bana genom att få stå högst på prispallen. Norah Guzlander från Halmstads AIS vill visa att hon är bäst i riket. Så även BK 1925:s Malin Hermansson. Silver i fjol, ädlare valör i år? Johnny Iwersen BK Trim har planer för omstörtning i supertungvikten. Guldet hägrar även för IFK Linköpings Klas Jansson. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM

Usel SM-rapportering

Man kan inte precis påstå att SBF vårdar sin allt glesare publik. Vore det för mycket begärt om vi som inte är på plats i Karlstad också blev informerade. SM är nu inne på sin andra dag och det vi har fått till buds är gårdagens resultat på förbundets hemsida. Inget mer - förutom någon slags skryt av den nye rikstränaren att vi kan följa matcherna live. Det kan vi definitivt inte. Vad gör den som är pressansvaring? Talar vederbörande bara med lokaltidningarna? Varför finns det inte någon som har till uppgift att förmedla ett rond-för-rond referat av VARJE match. Direkt efter varje kamp skulle vi ha matchbilden klar för oss. Då kanske vi också skulle få svar på varför matcherna är så ojämna. Speciellt tydligt är det på damsidan. Är klasskillnaden så stor på elitnivå? Då har den nye rikstränaren mycket att jobba med. Även på herrsidan är differensen påtaglig. Endast några få matcher kan resultatmässigt betraktas som jämna.
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM

Boxning och kriminalitet

Nya Wermlands Tidningen har idag (22/4) en artikel om guldmedaljören i supertungvikt Modo Sallah. Den är betitlad "Direkt från fängelset till sjunde SM-guldet". Han har nyligen avtjänat straff för guldrån. Det är på sätt och vis hedervärt att Sallah står för det han gjort vilket brukar annars vara ovanligt. Det fanns dock inte mycket att dölja eftersom orsaken till hans frånvaro varit en s.k. officiell hemlighet. I artikeln kunde tillagts att han tidigare även varit dopingavstängd, detta i likhet med ytterligare en av årets guldmedaljörer på herrsidan. Boxning och brottslighet har dessvärre varit ständiga följeslagare genom åren. SBF har alltid mörkat eller försökt bortförklara saken när den kommer på tal. Detta trots allt fint prat om "värdegrunder"... Jag tror faktiskt att svenska boxare på elitnivå eller strax under har avtjänat hela straffskalan i Brottsbalken, möjligen är överlagt mord undantaget. I övrigt finns där folk som dömts för dråp, mordbrand, grovt och andra rån, grov och annan misshandel, torpedverksamhet, narkotikabrott, häleri, stölder och andra tillgreppsbrott, hallickverksamhet, rattfylla och hela skalan neråt. För kort tid sedan greps en tidigare svensk mästare, landslagsman och proffsboxare. Han kommer att få fri kost och logi på skattebetalarnas bekostnad under några år framöver. Han var stor entreprenör i narkotikabranschen. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

SM i glädje och ...

Efter SM följer som sig bör intervjuer. Här bjuds på en bukett artiklar från diverse lokalblad med medaljörer från årets Senior-SM. Varsågoda! Vi börjar dock med någon som inte fick vara med. Ingen vågade möta Sverigeettan Love Holgersson. Hon har dessutom en del intressant att säga om SBF. Guldet i 49 kg gick till IFK Linköpings Klas Jansson. Röst och rörliga bilder med Ida Lindblad från Tifa BC som stod högst på prispallen i 60 kg. BK Ringens Sander Lauritsen gjorde en lyckad comeback som höll hela vägen. My Holgersson BK Falken behövde inte förta sig för att hämta mästerskapstecknet. Albin Albinsson "överträffade sig själv" och var glad för sin bronspeng. Lite oklar klubbtillhörighet för Albin. I artikeln sägs Vänersborgs BK, i SM-rullorna noteras han för IK Ymer (Borås). Riktigt lika glad var inte Malin Hermansson från hemmaklubben BK 1925. Ansåg att hon vann. Däremot hade BK Trims Johnny Iwersen inga synpunkter på sin finalförlust i supertungvikt. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM

My Holgersson och kebaben

Snabbmat är inte bra för hälsan. Det har den mycket talangfulla My Holgersson fått erfara. En dålig kebab har givit henne men för livet, men samtidigt återförde den henne till boxningen. Det kan man kanske kalla dialektik i tillvaron. My hade en fin diplomkarriär innan hon lockades över till bollsparkeriet. Nu är hon åter i ringen och det skall vi vara tacksamma för. Tillsammans med sin syster Love är de Sveriges främsta hopp inför framtiden. Läs vidare i Arbetarbladet.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox

SBF hårdsatsar - en (1) till EM

Den nye rikstränaren har nominerat den trupp som skall försvara de blå-gula färgerna under EM för herrar. Mästerskapet avhålls i vitryska Minsk i början av juni. Deltagandet blir en (1) man stort! Det kan man kalla en satsning på framtiden. Så illa har det inte varit sedan 1977 då EM gick i östtyska Halle. Någon som minns DDR? Dåvarande SBF sa blankt nej till svenskt deltagande med hänvisning till de vanliga ursäkterna. Det var nästan lika dåligt i boxningssverige då som nu. Efter protester godtogs tungviktaren Thomas Blidh som svensk representant om hans klubb betalde resa och uppehälle. Känns det igen?! Han kom i väg, men tvingades tävla i klubbdräkt!!! Den svenskanknytning som fanns var en flagga fastsydd på byxorna. Epilogen blev lika dyster introt, Blidh åkte ut på direkten mot en bulgar. Den ende svenske pugilisten kommer att ledsagas av två (2) ledare, varav rikstränaren är den ene av dem. Naturligtvis... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM

Next stop Rio...

Malmöavisan Sydsvenskan är ofta på alerten när det gäller boxning. Så även denna gång. Tidningens reporter har besökt ett träningsläger för den talanggrupp som har siktet inställt på nästkommande OS. Djupt ner i Baltiska hallen svettas det för en eventuell resa till Rio de Janeiro 2016. Expressen/KvällsPosten fyller på. De informativa artiklarna kan ställas i kontrast till det ordflöde som kommer från SBF:s ordförande på förbundets hemsida. Därifrån serveras det inte så mycket perspektiv på tillvaron, däremot en massa namedropping. Och, naturligtvis, det sedvanliga kompisfotot. För den som ändå orkar - varsågod. Syftet med dessa ordförandekrönikor undgår mig. I talanggruppen ingår Agnes Alexiusson (Värnamo BK), Ida Lundblad (TiFa BC), Patricia Berghult (Höllvikens BK), Love Holgersson (BK Swing), Oliver Flodin (Vaggeryds BK), Nurbo Bozan (IFK Linköping), Clarence Goyeram (IF Göteborg Team Box), Loran Batti (Upsala IF) och Hampus Henriksson (IF Göteborg Team Box). //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Tore Magnussen, Norge (1938-2013)

Norges Bokseforbund meddelar: En av våre beste boksere gjennom tidene; Tore Magnussen (f. 1938) sovnet inn på søndag [i.e. 5 maj]. Han gikk 249 kamper som amatør med med 193 seire og 56 tap. Han ble norsk mester hvert år fra 1958 til 1965 og fikk kongepokaler i 1962 og -65. Nordisk mester ble han i 1965. Han var i de profesjonelle rekkene i perioden 1965 - 1972 med 29 kamper og 15 seire. Han tapte i EM-tittelkamp  mot Pedro Carrasco i 1969. Som amatör mötte han en hel del svenskar, bl.a. i form av två landskamper. En del av svenskmatcherna, men inte alla, återfinns här. Han led i många år av Alzheimers. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

SWE vs ENG i Vaggeryd

På SBF:s hemsida bjuds det som vanligt på mager kost kring aktuella ämnen. För  landskampen i Vaggeryd den 11 maj får man anlita andra källor. Som exempelvis nätavisan Värnamo.nu. Där finns flera artiklar och foton från nationsutbytet. Värnamo.nu sammanfattade som följer: "Summa summarum var det svårt att reda nu se hur svenskar och framför allt engelsmän ska kunna få fram slagkraftiga besättningar till nästa OS ur de landslagstrupper som vise upp sig i Vaggeryd – med ett och annat glädjande undantag". Sverige vann med 5-4 i en kamp där även en diplommatch (!) ingick. Resultat här. Det var den tredje dusten mot Albions söner och döttrar inom loppet av några månader. I det engelska laget bytte man raskt manskap från de två tidigare landskamperna i februari. Endast en av dem, Josh Kelly, erhöll förnyat förtroende. Då vinst, nu förlust mot Clarence Goyeram. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Landskamper

Vaggeryd från England betraktat

Den engelska synen på nationsutbytet i Vaggeryd. I rapporten poängteras att England vann fyra matcher; "England secured four wins to Sweden's five at a dual international in Vaggeryd on Saturday, with a mixed team of boxers including several making their international debuts". Team manager Martin Webb said: 'The majority of the England team were making international debuts in this dual match, and the experience gained will prove vital as they progress. This was also the first time an England team had performed under the new 10-point AIBA scoring system - with three judges in operation - which was useful for both the boxers and support staff.' Läs vidare här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Landskamper

Love invaderar England

Under den gångna helgen var BK Swings Love Holgersson i England. Där besegrade hon ABA-mästarinnan Stacey Copeland från Stockport. Stacey har en intressant bakgrund. Hon är dotter till Eddie Copeland, också han ABA mästare (1979). Eddie spåddes en lysande karriär som proffs och var på god väg fram till en elakartad ögonskada som satte punkt. Numera tränar han sin dotter. Det planeras en film om Eddie vilket framgår av denna information och detta klipp. En notis om Loves match mot Stacey återfinns i avisan från Dalarna.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox

10 000-klubben

Gott folk! Ytterligare ett stort steg har tagits. I skrivande stund återfinns 10 004 matcher i databasen. Där hittar ni också 5 712 pugs.
Läs mer →
Publicerat i: Info

Helgförströelser av skilda slag

I London (25 maj) möttes engelsmannen Carl Froch och dansken Mikkel Kessler i en bra match som avsåg IBF och WBA-titlarna. Det finns faktiskt en svenskanknytning till dem bägge. Under ungdoms- och junioråren gick Kessler fyra matcher mot två svenska pugs. Han gjorde hat-trick på Said El-Tahan från Lunds BS, med vinst på poäng, TKO respektive diskning! Kessler stoppade dessutom BK Kellys Danyel Güngör i första ronden. Den matchen ingick i Nordiska juniormästerskapen. Kessler är en av de bättre boxarna som kommit från Danmark, men tycks nu ha nått vägs ände. Carl Froch gav inte Roger Pettersson en chans i Copenhagen Cup år 2000.  På annat håll, Stockholm närmare bestämt, var den en kampsportare, som hamnade i klistret. Lyckligtvis var det ingen olympisk boxare denna gång. "Känd av polisen" som det brukar heta. Om detta finns det mycket på nätet - en sammanfattning här. Trist. Därför att det kastar skit även på de seriösa utövarna. Min lilla brottskatalog för ett tag sedan gav anklang. Hårresande historier angående olika boxares extraaktiviteter utanför ringarna kom mig tillhanda. Nu kan vi också lägga kategorin mord till "meriterna". Det rör visserligen inte om någon elitboxare. Han skulle väl närmast ingå i gruppen seniorer klass B. Men, ändå... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

EM-satsningen: 1 match lång

Det var inte helt oväntat. Den ende blågule deltagaren åkte ut redan i preliminäromgången. Det är en sak att vinna Angered Cup, en helt annan att äntra EM-ringen. Clarence Goyeram förlorade med samtliga domarröster mot tysken Artem Harutyunyan. Artem blev tysk mästare 2011 och han ingick i årets segrande lag i Bundesliga. Där besegrade han för drygt ett halvår sedan även Anthony Yigit. Är det någon som tror att det går bättre i höstens VM för Clarence och de (eventuellt) övriga? Resultatrapporteringen från EM i Minsk är bortom all kritik. Man kan jämföra den med informationen från ishockey-VM som avverkades för någon månad sedan. Där kunde man ta del av en minut-för-minut-rapportering för varje match. De lokala EM-arrangörerna i Vitryssland har en död hemsida och det europeiska förbundet tycker det är roligare med diverse foton på potentater. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM

EM-nostalgi

Clarence Goyeram är varken den förste eller siste boxaren i blå-gult som blivit rökt redan i inledningsomgången på Europamästerskapen. Det har närmast utvecklats till en tradition. Av någon anledning har alltför många underpresterat i EM-sammanhang. Låt oss dock inte försjunka i dysterhet över detta. Det finns också en annan sida av saken. Sverige har faktiskt erövrat ett gäng medaljer under de fyrtio turneringar som mästerskapen pågått sedan starten 1925 i Stockholm. Sammanlagt har det blivit 39 styck ädla genom åren. De har fördelats på 10 Guld, 10 Silver och 19 bronsbleckor. Då har jag inte räknat in det s.k. Krigs-EM 1942 i det ockuperade Polen. Det var en turnering som med rätta har annullerats i efterhand. Första guldet kom direkt. Det blev dessutom hela tre stycken i Stockholm 1925. Den senaste guldtrissan hängdes om halsen på Roberto Welin i Göteborg 1991. Nio av de tio silvermedaljerna kom mellan 1925 och 1955. Därefter rådde det silvertorka fram till 2008 då Salomo N´tuve lyckades i Liverpool. Tio av de nitton bronsen hämtades fram t.o.m 1953. Sedan dröjde det till 1979 innan Roger Andersson knep en dylik i Köln. Senaste gången det blev en tredjeplats var år 2000 då Andreas Gustafsson kunde bestiga pallen i Tammerfors. Främste guldplockare har varit Olle Tandberg (1937 och 1939), d:o silver Stig Sjölin (1949 och 1955). Totalt sett råder rena anemin under 2000-talet vad avser EM-medaljer. För specifika resultat - se under Mästerskap/Landskamper respektive år. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM

Minsk EM 2013 till handlingarna

Europamästerskapen är över för denna gång. De ädla medaljerna hamnade i Azerbajdzjan, Holland, Irland, Moldavien, Rumänien, Ryssland, Tyskland, Ukraina, Vitryssland och Wales. Om Holland, Irland och Moldavien kan, varför kan inte Sverige??? Resultat och information återfinns här. Informationshanteringen var bedrövlig i början av turneringen men tog sig efterhand.
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM

Klubbgalan

Sörjd! Saknad! Någon som minns dem? De gamla hederliga klubbgalorna? De som utgjorde svensk boxnings ryggrad och exekverades inför fulla hus i ortens Sporthall, Folkets Hus/Park, Godtemplarlokal eller liknande. Klubbarna hade alltid publikdragande namn på programmet, med en härlig blandning av allt från nybörjare till internationellt meriterad elit. Plus, naturligtvis. Den den lokale favoriten, han som kanske mera sällan kunde boxas, men som alltid bjöd på härlig underhållning. Han som ensam drog hela ståplatssektionen till arenan. Vill man se boxning idag, såvida det inte rör sig om landskamper och mästerskap, måste man dessvärre ta sig ner i någon sunkig källarlokal där ”publiken” består av ledare och funktionärer. Låt oss blicka bakåt. Här har vi exempel på en fin gala från den gamla goda tiden. Den utkämpades på Malmös boxningsarena Amiralen 1975 och innehöll den fina blandningen av landslagsmän, svenska och danska mästare eller blivande dylika, EM-folk och påfriskande nybörjare. I detta fall fina pugs som Arto Parri, Bo Persson, Paul Nyman, Ib Bötcher och Jens Schlütter/Schlyter. Notera även speakernamnet, Elvir Göransson. Känd domare och SBF:s ordförande 1977-78. Han efterträddes av, eller snarare kuppades bort, av falangen runt Björn Rosengren. Men det är en annan historia. Hjärtligt tack till en av dramits personae Carl Falkenberg som skickade program och information.  //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher

Skilda vägar

I det nyligen avslutande Europamästerskapet fick den mångfaldige holländske mästaren Peter Mullenberg äran att inta prispallens silverplats i klassen 81 kg. För drygt fem år sedan blev han finalbesegrad av Erik Skoglund. Det var i Danmark och Hilleröd Cup. Sedan blev det skilda vägar och världar. Erik valde den törnebeströdda professionella karriären och går inom kort sin sjuttonde kamp med bar överkropp. Om man får ge sig in på kontrafaktiska tankelekar så hade Erik varit en stark medaljkandidat i Minsk, eller hur? En presentation av Mullenberg, militär i det civila, återfinns här. När vi ändå är inne på ämnet The Swedish Connection, så hade guldmedaljören i 91 kg Aleksej Egorov från Ryssland inga problem med Uppsalas Demba Dumbaya. Mötet ägde rum under Ge-Be 2012 i Helsingfors. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Matcher

Frida och sexismen

Frida Wallberg som snart skall försvara sitt WBC-bälte har förorsakat lite massmedialt buller. Detta eftersom hon anser att det är sexistiskt att anlita rondflickor. I stället kräver hon manliga dylika. Det låter ju nobelt, ädelt, feministiskt och jämställt. Varför användandet av rondpojkar skulle vara mindre sexistiskt lämnas dock obesvarat. Frida trodde säkert att hon var militant i sin hållning, men någon borde talat om för henne att manliga skylthållare inte är något nytt. Det var nämligen så det började. Manliga figuranter har genom åren uppträtt i allt från smoking till boxningsutstyrsel. Frida själv är inte helt främmande för att exponera sig. Hennes officiella hemsida innehåller inte så mycket boxning, men desto mer foton på Frida där vi ska begapa hennes utseende. Hon använder inte linne när hon boxas utan kör med tvådelat. Är det någon som undrar varför. Betrakta också fotot som återfinns på BoxRec (bifogas nedan). Det är inte taget av någon paparazzi i ett obevakat ögonblick utan en form av officiell promotionbild. Notera den vulgära tatueringen som sträcker sig mot underlivet. Sexism, någon? Gör man en dylik tatuering och låter exponera sig och den så har man objektifierat sin person. I ordets alla betydelser. Att då snacka om sexism i förhållande till rondtjejer blir enbart bisarrt och en förolämpning mot de kvinnor som medverkar som sådana. Fridas definition av sexism är lite svår att följa. Men det viktigaste var kanske inte att tänka klart utan att göra reklam inför galan. Det är bara att hoppas att rondkillen (i singularis eller pluralis) får någon form av ersättning. Om inte, så blir det exploatering av arbetskraft. Pseudofrågor är intressanta som samhällsfenomen eftersom de säger en hel del om de som driver dem. Fotot från BoxRec.com  //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Dambox, Frida Wallberg

Fallet Frida II

Frida Wallberg lär bli en följetong. Det finns många underliga saker i samband hennes preparering inför VM-fighten som måste undersökas. Hon lär ha fått mycket påskrivet av tunga manliga sparringpartners. Där finns också märkliga uppgifter om flera kilos bantning innan kampen. Detta trots att hon var tämligen rund runt midjan under matchen. Det pratas om skadeproblem m.m. Kanske borde hon rentav fått startförbud. Den som önskar kan botanisera bland hennes egna uppgifter på Facebook, Instagram och Twitter. Det är en ganska beklämmande läsning. Hur ska svenska proffsboxningskommissionen bete sig här? De lever ju i symbios med arrangörerna. Ta bara det vedervärdiga exemplet med ringvraket Riddick Bowe. Han kontrakterades till en Karlstadgala för några år sedan. Arrangörerna, med Anders Holmberg i spetsen utlovade dessutom Evander Holyfield på samma tillställning. Prokommissionen gav alltså grönt ljus för den ringmärke Bowe att få match i en svensk ring. Björn Rosengren och Olof Johansson sade inte ett pip. De lade inte in sitt veto. Och hur skulle det gå till? De är ju bästa kompisar med Holmberg. En Holmberg som nu sitter i Svenska Boxningsförbundet styrelse. Det är inte bara i staten Danmark något är ruttet, för att göra en parafras på Shakespeare. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Proffskommissionen, Frida Wallberg

Europa versus USA 1940

Detta år återfanns tre svenskar i truppen. Det var KG Norén (Redbergslids BK), Olle Tandberg (Djurgårdens IF) och Erik Ågren (Narva BK) plus boxbasen Oscar Söderlund som reseledare. I Europalaget ingick också fyra deltagare från Italien och en från Ungern. Tyskland var den starka boxningsnationen, men de tyska boxarna var naturligtvis inte välkomna eftersom utbytet skedde under brinnande krig, även om USA vid tidpunkten inte var stridande part. Flygtransport var inte att tänka på så överresan till Staterna blev lång och besvärlig. Rom var en av stationerna på vägen och där var laget tingat för matcher, Erik och Olle vann, medan KG nådde oavgjort. USA-matcherna avverkades den 10 april i Chicago och den 17 april i Nashville. I Chicago representerades Team USA av de lokala Golden Glovesmästarna. I Nashville hämtades det amerikanska manskapet från segrarna av Southern Golden Gloves. Den första tävlingsomgången slutade 4-4. Ågren lyckades inte dyrka upp en expert på låsning. Förlorade gjorde även KG Norén om än mera tveksamt. Däremot hade Olle Tandberg inga problem i sin match. Drygt 22 000 fanns på läktarna i fläskpackarstaden. I Nashville triumferade Europa med hela 7-1. Enda förlusten kom då ungraren Lajos Szigeti tvingades lämna w.o. Tandberg slog knockout medan Ågren och Norén poängvann. En vit tungviktare med nyp var ett eftertraktat byte i USA och Tandberg fick anbud att stanna kvar i Staterna och gå över till proffsbanan. Han hade dock sedan ett par år tillbaka en tyst överenskommelse med Nalenpappan Topsy Lindblom som manager. Övergången skulle ske efter sommarolympiaden i Helsingfors 1940. Det var ett OS som inhiberades med anledning av kriget och därmed rök Sveriges säkraste guldmedalj. Inför avresan stående från vänster: Erik Ågren, KG Norén, Lajos Szigeti och Olle Tandberg. //CF Tack till János för det ungerska materialet. USA-kamperna fick stor uppmärksamhet i...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher

Ny proffskommission, tack!

I en tidigare krönika efterlyste jag att en oberoende kommission måste utses med syfte att undersöka omständigheterna i samband Frida Wallbergs otäcka knockout. Jag befarade nämligen att om Prokommissionen med herrar Rosengren och Johansson själva skulle stå för undersökningen så skulle det bli en vitmålande historia. Så blev det också. Prokommissionen har levererat en rapport som bara går ut på att skydda sig själva och som dessutom i de mest relevanta delarna är direkt lögnaktig. Se exempelvis avsnittet "Händelseförloppet efter matchen". Jag hoppas innerligt att Kampsportdelegationen slänger aktstycket i papperskorgen och startar en egen utredning. Det finns en mycket avslöjande intervju på kampsportsajten kimura.se. Det är en akutskötare som berättar om händelserna i ringen efter knocken. Det framkommer fullkomligt häpnadsväckande uppgifter om matchläkaren. Inte bara om hans närmast kriminella passivitet utan också att galan fick flyttas fram tidsmässigt därför att han låg hemma och sov när han borde varit på plats inför tävlingarna. Rapporten har f.ö. så många brister att den är en ren parodi. Rosengren som annars är en slipad herre, och van att formulera sig elliptiskt, måste ha haft panik. Prokommissionen har utvecklats till en stat i staten. Den har i praktiken endast bestått av herrar Björn Rosengren och Olof Johansson. De har nogsamt bevakat sina revir och inte släppt in någon för exempelvis för inskolning. De tillsattes under proförbudets tid då de endast behövde agera brevlåda. Det finns naturligtvis ingen i boxningssverige som vågat ifrågasätta dem eftersom ingen velat riskera att utsättas för den Rosengrenska tordönsvreden eller risken att hamna i den numera nedlagda skriften Boxning. Olof Johansson, eller Tjuren från Horred, som han gärna kallar sig, hade den otäcka vanan att ta heder och ära av folk i spalterna om någon misshagade honom. Minns att det var de här två herrarna som gav arrangörerna...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffskommissionen, Frida Wallberg

Panik i prokommissionen

Den 17 juni 2013 levererade Prokommisionen (PK) en tvärsäker rapport till Kampsportsdelegationen i Örebro. Rapportens enda syfte var att skönmåla de egna insatserna i samband med Frida Wallbergs VM-match. PK:s slutsats var att det inte fanns några problem vare sig före, under eller efter matchen. Jo, PK hittade faktiskt en syndabock. Det var "obehöriga", dvs publiken. De var upphov till sakernas tillstånd. Skrivelsen är ett amatörmässigt hopkok där egentligen allting av relevans saknas. Den är en parodi på hur en undersökning skall bedrivas. Vilka har PK pratat med? Vilka frågor ställde PK? Vilka svarade? Hur svarade de? Hur ingående har PK analyserat Fridas träningsupplägg? Dylika och liknande frågor skulle ha ingått i rapporten. Detta för att ge en klar bild över vad som hänt. Igår blåste PK till reträtt. Då meddelade plötsligt PK via Björn Rosengren att man skall utreda (?!) omständigheterna i samband med Fridas skada. Då undrar vän av ordning - vad i h-e gjorde PK i samband med första skrivelsen. På vilka grunder fabricerades den famösa rapporten per den 17 juni. Och hur många rapporter kommer det att bli? Det är hög tid att PK ställer sina platser till förfogande.Förtroendet är förbrukat. Det är också hög tid att låta en oberoende kommission ta över ärendet. Christer Franzén PS Samtidigt kan den oberoende kommission utreda varför PK ansåg ringvraket Riddick Bowe kurant för match i Karlstad för några år sedan.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, Proffskommissionen, Frida Wallberg

Hoppa över sommardeckaren

Berika dig istället med svensk boxningshistoria. Läs om den pugilist som hade fem (5) segrar och noll (0) förluster mot Bosse Högberg. Han var också 5-0 mot Branko Mikek, 4-0 mot Rolf Pettersson/Träff, 4-0 mot Ingemar Johansson, 3-0 mot Lars Risberg, 4-1 mot Torsten Sjödahl, 4-2 mot Bosse Pettersson plus en hel mängd X-0 mot diverse svenska mästare och landslagsmän. Sex SM-guld borde väcka nyfikenhet... Ta del av Stig Walterssons historia - kämpen från BK Akilles. Beställ direkt via förlaget Nomen eller för de av er som föredrar att använda Medmerakortet i Bokus. Mycket nöje med sommarläsningen.
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info

Frida Wallberg pånytt

Mystiken tätnar. Frida Wallberg har idag hållit presskonferens. Om vi lägger det emotionella åt sidan, d.v.s. det tragiska i hennes livsöde, så förblir mycket oklart i den här historien. Plötsligt är det en dansk skalle som är boven i dramat. Denna skallning skall ha utdelats i femte ronden. Varför passerade den obemärkt i ringhörnan? De borde ju sett effekterna av den? Frida vidhåller att hon var i yppersta form. Utan att behöva argumentera vidare i saken ber jag er besökare ta del av detta foto från ringside under den fatala matchen. Är det någon som fortfarande vill bejaka att Frida Wallberg var genomtränad inför uppgiften? Betrakta särskilt hennes midja och ben. Vad lyser med sin frånvaro?   Tack till CB för matchfotot. //CF PS. Hur kan en ringhörna uppträda så illa klädd i en VM-match - ful T-shirt plus jeans som exponerar ett par urtvättade kalsingar? Urrrk...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Proffskommissionen, Frida Wallberg

Junior-EM

Junior-EM pågår f.n. i Rotterdam. Säga vad man vill om europeiska boxningsförbundet, men resultatredovisning är definitivt inte deras starka sida. Rörigt, svåråtkomligt och sent är väl det mest adekvata uttrycken för hur saken hanteras. Det kan jämföras med det internationella ishockeyförbundets rapportering. Där kan man följa varje pågående match intill minsta icing. Jag förstår inte varför det skall vara så svårt för boxningssamhället att ge en match-för-match notering direkt efter avslut. Det var ju lika illa under SM i Karlstad. Nåväl här är en länk som visar att även Loran Batti (Upsala IF) är ute ur turneringen. En TKO-förlust mot en tjeck. Tidigare har även Sando Omerovic (BK Revansch) fått lämna mästerskapet. Hoppet återstår nu till Oliver Flodin (Vaggeryds BK) som vann i den inledande omgången. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM

Junior-EM forts...

Eftersom resultatet inte återfinns på Boxningsförbundets hemsida så meddelas gårdagens match här: Oliver Flodin förlorade i åttondelsfinalen på poäng mot kroaten Prtenjaca. Svenskt facit på Junior-EM blev därmed en seger på tre deltagare. Länk till Flodins klass återfinns här.
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Turneringar

Nurbo Bozan exit...

IFK Linköpings Nurbo Bozan tycker det är dags för en "time out", men hoppas ändå på Rio-OS 2016. Bakgrunden är den sedvanliga. Han tycker inte att SBF har satsat tillräckligt på honom. Det är "knappast lönsamt" att fortsätta hävdar han. Därmed har han naturligtvis utrangerat sig själv. Har man en gång släppt taget mentalt som boxare kommer man knappast tillbaka. Dessutom bär han på någon slags proffsdröm - som om det skulle vara mer ekonomiskt lukrativt för en svensk novis. Bozan vann SM-Guld 2011, erhöll en silverblecka 2012 och nådde semifinalen 2013. Det sluttar alltså utför... Artikel i lokalbladet Corren. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Exit Armine?

Den talangfulla Armine Sinabian, Stenhagens KK, har tappat lusten. En lång karriär med svenska och nordiska mästerskapsguld plus andra framgångar tycks ha nått vägs ände. Trots att hon var Sverigebäst så motarbetades hon av förbundsledningen. Orsakerna till detta var synnerligen grumliga. Hon tvingades exempelvis tävla i VM 2012 för Armenien. Jag kommer att sakna henne i ringen eftersom hon är en fin personlighet. Hoppas hon inte lämnar boxningen för gott. Armine har mycket kunskaper att överföra till en ny generations pugs. Artikel i UNT. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, porträtt

Boxning i konsten 4 - Arvid Fougstedt

RINGSIDES konstgalleri utökas med ytterligare ett verk. Det heter kort och gott Boxning och tillkom under 1920. Konstnären bakom verket hette Arvid Fougstedt (1888-1949) och var en period professor för Konsthögskolan i Stockholm. Hans motto var ett realistiskt måleri. Vad han fått inspiration till motivet är oklart. Kanske i Frankrike där han studerat, även om det framgår att den fantasifulla sparringsessionen utspelas i Kungliga Hufvudstaden. Epoken Harry Persson låg ännu i framtiden, men bokstaven P på den ene aktörens byxor kan kanske ha sin upprinnelse i den kortlivade men betydelsefulla klubben BK Pugilist från Norrmalm. Verket har bl.a. visats på olika konstutställningar där idrotten varit motiv. Christer Franzén  
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

Ingo i Washington 1951

Europalagets nästa anhalt i dubbelmötet mot USA var Washington, DC. Denna gång mötte man beskedligare motstånd än i Chicago. Opponenterna bestod av Washington Golden Gloves Champions och de besegrades med 5-3. Stig Sjölin gjorde en storstilad insats då han otippad besegrade Eldridge Thompson och för detta fick han fina lovord i den amerikanska pressen. Även den finska flugan Pentti Hämäläinen harangerades och ansågs vara världens bäste vid tidpunkten. Han skulle sedan vandra vidare till ett OS-guld i bantam 1952. En som inte fick något beröm var Ingemar Johansson. Han skulle toppa utbytet genom att möta den amerikanske tungviktsettan Norvel Lee. Så blev det inte. Ingemar anförde handskada. I USA hittade man inget fel på hans näve, hemma i Göteborg fann läkaren en stukning. I Staterna hade man m.a.o. andra kriterier för vad som ansågs stridsdugligt. Ingemars vägran att ställa upp ledde till en rad kontroverser med de europeiska ledarna som skulle kulminera vid OS 1952. Ingemar deltog inte under EM 1951, han eller snarare Boxningsförbundet hade förstått vinken från det europeiska förbundet. Ingemar var inte välkommen efter Washingtonincidenten. Ingemar och Norvel Lee möttes några månader senare i Göteborg. Där sattes ett svårslaget publikrekord för amatörboxning. Drygt 11.000 åskådare packades runt ringen i något som var en slags inofficiell landskamp mellan Sverige och USA. Ingemar blev i det närmaste utboxad av Lee, ändå erhöll han en domarröst. I Helsingfors-OS gick Lee ner till den lätta tungvikten och där plockade han hem en av jänkarnas fem guldmedaljer. I tungvikten ställdes Ingemar mot den väldige Edward Sanders med känt resultat. Sanders skulle gå ett dystert öde tillmötes. Han tillhör den kategori boxare som avlidit i ringen. I december 1954 knockades han brutalt och återfick aldrig medvetandet. Som proffs blev han 9 (6-2-1, 3 KO). Enligt anhöriga till Sanders som jag varit i kontakt...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, OS, Dödsfall

Lennart Risberg (1935-2013)

Idag, den 4 september 2013, avled en av Sverige färgstarkaste och populäraste fighters - Lennart Risberg - även kallad "Söders Dempsey". Som amatör tillhörde han söderklubben BK Örnen och han hade ett matchfacit på 83 matcher med 72 segrar, varav 59 i förtid, samt 11 förluster. Han blev svensk mästare 1956 och 1958. I landslagsdressen var han obesegrad med en svit på elva segrar. Tre av dem tillkom visserligen på walk over, men det var inte Lennarts fel, eftersom de nordiska bröderna i Finland och Danmark vägrade möta honom. År 1956 erövrade han också ett Nordiskt Guld. I likhet med så många andra boxare lyckades han aldrig i stora turneringar. Vid EM i Västberlin 1955 blev det en seger innan respass. Vid OS i Melbourne 1956 gjorde svensktruppen en dålig insats och Lennarts sköra ögonbryn innebar att det olympiska äventyret stannade vid en match. Lennart tillhörde den unika kategori boxare vars namn drog fulla hus. Han var ingen stilboxare, men hans fightertalanger uppskattades vida. Som proffsboxare rankas han av BoxRec som den sjätte bäste svensk genom tiderna kilo-för-kilo. I hans viktklass, lätt tungvikt, placeras han som nummer två efter Sveriges hårdaste proffsboxare genom tiderna John Andersson. Risbergs matchfacit som proffs blev 32 (25-3-4, 9 KO). Som bäst rankades han som nummer 10 i världen av The Ring. En av hans mest omtalade matcher har tidigare beskrivits här på RINGSIDE. Han mötte göteborgaren Thörner Åhsman i en synnerligen dramatisk och intensiv kamp i SM-finalen 1957. Lennart erövrade aldrig några proffstitlar, men mötte en hel del goda namn. Hans bästa proffsår var 1961 då han först besegrade klassboxaren Johnny Halafihi och därefter fick ett oavgjort mot världsstjärnan Wilfred "Willie" Pastrano som senare blev världsmästare och som lärde en ung Cassius Clay ett och annat av pugilistiska elementa. Hans sköra ögonbryn skulle...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Billig underhållning

Stall Sauerlands Frederikshavnsnövningar börjar alltmer lika någon slags freakshow. Hur kan exempelvis Cecilia Braekhus motståndare ges klartecken att gå en titelmatch? Matchen, eller vad man ska kalla den, avsåg inte bara ett utan tre (!) bälten. Det är helt sanslöst. Tjejen från Dominikanska Republiken hade inte besegrat någon av klass innan danskaftonen. Nio av hennes tidigare fjorton motståndare hade noll (0) segrar då de mötte henne. Här kan man tala om boxningspolitiskt båg. Sak samma med norskans förra motståndare. Den matchen bar alla rekvisit av en fix. Amerikanskan kom, gav upp och åkte skrattande hem med gaget. Tyvärr matchas också de svenska boxarna illa. Hur kan de lära sig något genom att möta lik efter lik från östeuropa. Otto Wallins opponent (?) hade inte sett ett gym på flera år. Det var bara en fråga om hur många minuter tjockisen skulle stå. Det blev inte många. Oscar Ahlins spinkinge slaktoffer, som mera såg ut som en lättviktare, var kemiskt fri från kurage. En skrämd harpalt som inte ens vågade slå tillbaka. Hur ska Oscar kunna utvecklas via matcher där han inte behöver bli svettig. Även för Anthony Yigit var det en enkel kväll. Ytterligare en av kvällens mismatcher. Det fanns flera. Men vitryssen försökte åtminstone. Han måste ha varit galans gladaste fyr eftersom han stod tiden ut. För Yigits del var det dock bra genomkörare att få gå sex ronder. Han boxades periodvis fint, men utan knockoutslag når han inga höjder. Vem har sagt att proffsboxning är sport? //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Idrottsbladet om Risberg

I samband med Lennart Risbergs frånfälle erhöll jag ett fint foto på honom från läsekretsen. Det är en kontemplativ Lennart. Kanske tänker han framåt på nästa match. Kanske går tankarna till hur det en gång började. Efter sitt JSM-Guld 1953, där han i finalen betvingat Redbergslids Rolf Johansson (Ingos bror), ägnade Idrottsbladet en del spaltutrymme åt Örnungen. Signaturen B-o skrev såväl insiktsfullt som framåtblickande om den unge juniormästaren. "Lennart Risberg. Ett sällsynt praktexemplar till fighter som i fjolårets JM begick sin debut och blev utslagen (poäng) i första matchen. sen dess har han inte behövt gå någon match (10) tiden ut. Högern är hemsk. Men hur länge håller han? Hur länge dröjer det innan han får smaka på sin egen beska medicin? Med tur kan han klara sig undan knock out nederlag, men med tur kan han i längden inte klara sig från boxningen utan men med den garderingsteknik han håller sig med. Det är att i betydlig förtid förstöra sig själv genom att ideligen låta den ena fullträffen efter den andra landa i ansiktet, endast för njutningen att sedan själv få ge dubbelt igen, och helst: slå ner motståndaren definitivt. Än så länge har han lyckats nära nog fantastiskt med detta, men, men, men. Ett sådant tungt löfte som Lennart Risberg har svensk boxning inte haft se´n Ingemar Johansson dök upp på JM för några år sedan. Risberg har ännu större förutsättningar, ty han kan som få dra fördel av närkamperna. Men för att komma till den absoluta toppen, och för att stanna där, fordras att han lär sig skydda sig själv med andra medel än de hittills  begagnade. Man kan ta för givet att han och hans tränare än mer går in för den detaljen i fortsättningen. Hans slagstyrka är det inget fel på. Och stryk tål han...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, JSM

Inflation av lovord på SWEBOX

SWEBOX är Svenska Boxningsförbundets hemsida. Där har det utvecklats en praxis att i alla lägen lovorda samtliga svenska insatser på bortaplan. De svenska boxarnas insatser har varit enastående alldeles oavsett om de dunkats ut i inledningsomgången eller gått vidare i de olika turneringarna. De hela blir löjligt. Vem försöker de lura? Vad ska de svenska ledarna ta till när någon verkligen ha gjort något bra!? Då finns det ju inga superlativer över. Det senaste exemplet i raden är Lasse Myrbergs rapport över Adam Chartois förlust i Ungdoms-VM. Han följer bara den senaste SBF-trenden - att skylla på domarna då de blå-gula förlorar. I fallet Chartoi var det ingen av domarna som darrade på manschetten vad gäller vinnaren. De voterade 30-27, 30-27, 29-28 till irländaren John Joyces fördel. Enligt dem var Chartoi inte i närheten av seger. Läs Myrbergs patetiska bortförklaring nedan. Han är något slags ungdomsansvarig inom SBF. Obs! Missförstå mig rätt. Jag menar inte att man öppet skall kritisera unga pugs, men att alltid skylla på omgivningen vid förlust är inte speciellt snällt mot utövaren det heller. Han/hon vet innerst inne hur det gått... "Adam visade ett  lejons fighterhjärta och fick in flest träffar trots tung artillerield från irländaren John Joyce. Joyce's träffar var färre men hade större "impact" som det står i den nya regelboken. Adam pressade irländaren bakåt halva andra och hela tredje ronden och kontrade dessutom smart och effektivt. Adam kunde absolut fått domslutet, men det blev 0-3.  Norska supportergänget, ryska och engelska boxare och tränare höll Adam som vinnare, en klen tröst, men det visar hur tät matchen var. Adam har gjort en helgjuten insats på detta UVM och kan dra stor lärdom av erfarenheten. /Lasse Myrberg" Konstigt att inte Myrbergs mormor också anfördes...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher

Klubbnål - BK Winter

En gång i tiden var det en ära att ha en nål på kavajslaget som visade politisk-, fackförenings- eller klubbtillhörighet. Idag är den mera sällsynt. Ofta var klubbnålarna vackra och välgjorda. Här är ett trevligt exempel. BK Winter från Kiruna där namnet verkligen avspeglas i motivet. BK Winter har rötter från mitten av 1930-talet och har i likhet med de flesta andra boxningsklubbar befunnit sig såväl i zenit som i nadir. Kända företrädare för klubben har varit SM-medaljörerna och landslagsmännen Sven Strålberg under 1950-talets senare hälft, Peter Johansson som tillhörde 1970-talets andra del och Joakim Johansson som var framgångsrik i början av 1980-talet. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbnålar

Per Malmsten (1971-2013)

Helsingborgs Dagblad har en fin minnesartikel över den nyligen bortgångne Per Malmsten. Han var inte bara en duktig boxare, han hade också talanger inom fotboll och simning. Ett juniorguld, några SM-semifinaler och en landskamp tillhörde höjdpunkterna för honom under boxningstiden. Läs här angående minnesstunden över Per. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

CCCP vs Blågult 32-3

1950-talet var rysskräckens årtionde. Mången god medborgare fruktade att ha ”Ivan” runt stugknuten en morgon. Nu behövde Stalin inte skicka några tanks, det räckte gott med en trupp pugilister. År 1951 hade Svenska Boxningsförbundet fått ett erbjudande om en landskamp mot Sovjetunionen i Stockholm. SBF tackade nej. De visste att det skulle bli storstryk. Istället var det tre Stockholmsklubbar som grep tillfället – Djurgårdens IF, Stockholms AIF och Narva BK. Den sistnämnda klubben fanns mest på pappret och skulle insomna kort efter ”ryssboxningarna”. Innan Sovjetlaget kom till Stockholm hade de mjukat upp med en 16-0 viktoria mot finska eliten. Efter 2xStockholm blev det matcher i Göteborg, Jönköping och Sandviken. Även Malmö och Östersund var tänkta anhalter men försvann p.g.a. de geografiska avstånden. Intresset för matcherna var på topp och de var förstasidesnyheter i tidningarna. Det beräknas att nästan 20.000 åskådare såg de ryska fenomenen. De olika blå-gula kombinationerna hemförde totalt tre segrar och de kom via Stig Sjölin (Värnamo BK), Rolf Storm (BK Akilles) och Conny Blom (Landala AK). De var vid tidpunkten Sveriges populäraste boxare. Sjölin blev dessutom bortdömd i Jönköping. Storms insats var närmast heroisk. Några dagar innan hade han vunnit i första ronden i en landskamp mot Finland. Från Helsingfors åkte han utan sitt tandskydd så han fick möta sovjeten med oskyddade gaddar. Aj! Ingemar Johansson förlorade i Göteborg. Han hade varit på plats i Stockholm under de två matcherna och blivit blek om nosen. Han ville först inte ställa upp. Det han hade sett av slagmaskinen Algirdas Sjotsikas var tillräckligt. Efter långa övertalningar (och naturligtvis höjt matchhonorar) gick Ingemar med på match. Han klarade sig hyggligt. Januari hade inte varit någon bra månad för Ingemar. Först ingick han i en förstärkt Göteborgskombination som mötte ett lag från engelska armén. Han fick en poängseger där ”rekordvisslingar mottog...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher

Guldkantad start...

... på boxningssäsongen. Idag lyfter vi på våra kepsar, homburgs eller andra typer av kapsyler inför Agnes Alexiusson (Värnamo BK) fina insats. Hon erövrade guldmedaljen vid Junior-VM i bulgariska Albena. Strongt! Intervju i Sveriges Radio. Låt os bara hoppas att hon orkar ända in i senioråldern. Tyvärr är avtappet stort. Det är många lovande juniorer som försvunnit på vägen... På hemmaplan gick Falken Cup. Artikel i Arbetarbladet om en förvånad My Holgersson som vann sin final. Kanske inte så märkligt ändå eftersom matchen gick på hemmaplan. Under reportaget om My finns en mycket intressant trailer som alla måste ta del av. Den handlar om Maria Lindbergs hårda öde. Ett proffs från Malmö i motvind. Norrköpings Tidningar rapporterar om lokala juniorer som redan lagt putorna på hyllan. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox

Allan Jeppsson (1923-2013)

Från Helsingborg meddelas att Allan Jeppsson avled bara några månader före sin 90-årsdag. Allan började boxas som fjortonåring och vandrade från flugvikt till lättvikt. Han beskrevs ofta i tidningarna som ett konditionsfenomen och yrväder som körde över sina motståndare. Han erövrade två SM-guld i fjädervikt (1945-1946), var flerfaldig skånsk- och sydsvensk mästare samt boxades i landslaget. Därtill blev det två SM-silver (1943 och 1948). Allan hade "oturen" att vara samtida med Kurt Kreüger, men besegrade denne i SM-finalen 1946 då Linnéan tvingades ge upp på grund av ögonskada i andra ronden. Allan tävlade först för Helsingborgsklubben BK Björnen och därefter för Hälsingborgs Boxningssällskap. Efter en seger i matchen Förbundet-Pressen beskrevs Allan Jeppsson som "den prydlige, blonde blixtsnabbe boxningsteknikern och balanskonstnären". Allan hade tre boxande bröder - Lennart, Yngve och Gunnar. Samtliga deltog på åtminstone en gala samtidigt. Stort tack till Björn Buhre som meddelade att Allan avlidit. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Rosengren tutar reträtt

Omedelbart efter Fridas match föreslog jag att en oberoende kommission snarast måste tillsättas för att klarlägga vad som hänt före, under och efter matchen. En sådan kunde lämpligtvis ha letts av Riksidrottsförbundet. Det fanns många frågor att finna svar på. Någon oberoende utredning blev det inte. Istället valde Svenska Boxningsförbundets Prokommission (PK), med Björn Rosengren i spetsen, polisens modell – att utreda sig själva. Resultatet av denna översyn mynnade ut i ett aktstycke som måste gå till historien. ”Ente en seffra rett” som Kålle skulle ha sagt, men skönmålningen trumpetades ut på diverse presskonferenser. Syftet med den vitmålande krian var enbart att snabbt befria PK från något som helst ansvar för det inträffade. Strategin slog fel. Rapporten utsattes för berättigad kritik inom och utom boxningssverige. Det var alldeles för många som kände till att det inte stod helt rätt till i Fridas läger och alldeles för många reste frågor kring läkarens totala brist på agerande efter matchen. Någonstans utefter vägen kände Rosengren att marken gungade så han satte igång att producera en ny rapport. Från att ha bedömts som problemfritt så fanns det plötsligt en hel del saker att gräva i. Rapport två närmar sig problematiken, men den gör det på ett sådant sätt att PK skall friskrivas från allt ansvar. Det bär för långt att peka på fortsatta oklarheter, men en punkt bör få fördjupad granskning och fortsatt diskussion. Läkaren roll. Dennes totala brist på handlingskraft när Frida rasar ihop är närmast kriminell. Han hävdar fortfarande att Frida var kontaktbar efter knocken. Vilket trams! Hon raglar till ringhörnan, får en fråga av Ludwigs, ”besvarar” den och detta tas som intäkt för att hon var helt OK. Därmed ansåg sig Ludwigs ha fullgjort sitt åtagande som matchläkare. Som läkare borde han veta att ett svar, oavsett vilket, kan vara en...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, Foton, VM, Proffskommissionen, YouTube, Frida Wallberg

Queens Cup 2013

Under helgen 11-13 oktober avgjordes damturneringen Queens Cup i tyska Stralsund. En gång i tiden tillhörde Stralsund med omnejd faktiskt Sverige. Nu kom en stor svensk trupp med betydligt fredligare avsikter. De som främst visade framfötterna var det unga gardet i form av Ida Lundblad (TiFa BC), Amelia Hall (Ljungby BK) och Stephanie Thour (BK Värend). För de svenska seniordamerna var det med ett lysande undantag mera magert. Det är faktiskt dylika turneringar man ska springa hem om man vill komma någon vart. Rutinerade damer som Frida Stenholm, Julia Söderström, Amie Ramstedt, Helena Envall, Linnea Strandell och Elin Rönnlund hamnade alla på skuggsidan. En fin comeback gjordes av Patricia Berghult (Höllvikens BK). Efter tre matcher var guldet hennes. Bra jobbat! Queens Cup har ett passande namn, även om min favorit i damsammanhang var den danska turneringen Venus Cup. Ett namn som hade varit fullständigt omöjligt i det politiskt korrekta Svea rike. Resultat söks under respektive namn och de låg som vanligt först ute här på RINGSIDE. Ytterligare några blå-gula deltog, Nicolina Jacobsson, Josefine Persson, Tanya Karlsson, Lina Skoghagen, Klara-Fina Holm Westerlund och My Holgersson. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox

Inför VM i boxning

Det sjuttonde världsmästerskapet i boxning står inför sitt avgörande. Denna gång utväxlas slagen i Almaty Kazakstan under 14-26 oktober. Ett världsmästerskap är stort inom alla idrotter men VM i boxning har aldrig varit en svensk paradgren. Sverige har deltagit på femton av de hittills avverkade sexton tävlingarna. Resultatet har blivit fyra blygsamma brons och vi ligger långt ner i maratontabellen på en modest fyrtioandra plats. Den stora giganten har varit Kuba som erövrat hela 116 medaljer, varav 65 guld. Lång därefter på andra plats ligger Ryssland, men om man slår samman det gamla Sovjetunionen/nya Ryssland/tidigare sovjetrepubliker vore de hack i häl med Kuba. Därefter kommer USA med 41 medaljer inklusive 16 guld. VM-titanen har varit den kubanske virtuosen Felix Savon som blev mästare hela sex gånger – 1986, 1989, 1991, 1993, 1995, 1997. Lägg därtill tre OS-guld och jag önskar det fanns en Savon i Sverige. De svenska insatserna ser ut som följer. Vi var faktiskt med från början. Det är få som överraskat, men desto fler som underpresterat. Låt oss därför bli överraskade denna gång… 1974 Havanna: Noll medaljer 1 deltagare (Ove Lundby). 1 (0-1) 1978 Belgrad: Noll medaljer 2 deltagare (Ove Lundby, Marino Radman). 2 (0-2) 1982 München: Ett brons 7 deltagare (Stefan Sjöstrand, Tauno Lothander, Shadrach Odhiambo - brons, Vesa Koskela, Christer Corpi, Roger Andersson, Anders Eklund). 10 (3-7). 1986 Reno: Ett brons 5 deltagare (Peter Jacobsson, Stefan Sjöstrand, Lars Myrberg, Lotfi Ayed - brons, Håkan Brock). 9 (4-5). 1989 Moskva: Noll medaljer 6 deltagare. (Peter Jacobsson, Markku Narkiniemi, Roberto Welin, Erik Bredler, John Pettersson, Hamayak Shabazian). 11 (5-6). 1991 Sydney: Noll medaljer 6 deltagare (Wasesa Sabuni, Mikael Nilsson, Roberto Welin, Sören Antman, John Pettersson, Mikael Lindblad). 8 (2-6). 1993 Tammerfors: Noll medaljer 7 deltagare (Vesa Kuosko, Peter Claesson, Roger Pettersson, Wael Haddad, Andreas Bredler, Leif Keiski,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, VM, Turneringar

Önskas: Svar med foto

Den 16 januari 1938 möttes Sverige och Tyskland i en landskamp. Matcherna gick i Alvikshallen Stockholm och de blå-gula fick ett litet tursamt oavgjort. Från detta nationsutbyte finns ett berömt fotografi. Den tyska truppen gör s.k. Hitlerhälsning under swastikafanan. Finns det någon som innehar detta foto eller någon som vet vad jag kan finna det. Jag behöver fotot till min kommande bok som torde lämna trycket i skiftet november/december. Med tack på förhand. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Landskamper

Dokumentären om Maria Lindberg

Jag hoppas ni såg dokumentären om Maria Lindberg. Det framgår tydligt att hon är hårt ansatt inte bara i ringen. Det fanns ett inslag som klibbade fast. Björn Rosengren, ordförande i Prokommissionen (PK), påstod helt frankt att svenska boxare måste ha svensk licens. Det var ett uttalande som måste kommit som en överraskning för de blå-gula pugs som tävlat med utländsk licens. Vad händer med dem? Kommer deras matcher/resultat att annulleras och deras namn raderas från rekordlistorna? Alldeles oavsett det berättigade i Marias avstängning eller ej, kan man inte helt befria sig från tanken att Maria har behandlats selektivt. Inför en progala i Karlstad 2007-09-15 godkände PK att Riddick Bowe skulle få deltaga. I USA ville ingen ha med honom att göra eftersom han var så hårt märkt av sin utövning. En gång var han en stor mästare men alltför många hårda duster hade krävt sin fysiska och mentala tribut. Ringvrak är ett passande epitet i sammanhanget. MEN, och detta är ett stor MEN, arrangörerna med Anders Holmberg i spetsen var och är kompisar med PK:s två huvudmedlemmar och därför gjordes ingen ordentlig genomlysning av de deltagande boxarna. Det var f.ö. till samma gala som arrangörerna utlovade Evander Holyfield. Kritiska röster höjdes mot importen av Bowe. Vad händer? Jo, PK genom sin megafon Olof Johansson, ni vet han som pikant nog brukar kalla sig ”Tjuren från Horred”, går offentligt ut i diverse media, far ut i kritik och glåpord, inte mot arrangörerna, utan mot dem som inte ville ha skadat gods som Bowe i svenska ringar. Johansson gick så långt att han t.o.m försvarade arrangörernas tilltag. Det är helt sanslöst att sådana människor fortfarande sitter i orubbat bo. Lyckligtvis stoppades Bowe, men det var inte PK:s förtjänst, utan tack vare opinionen i boxningskretsar och bland journalister. Riddick Bowe fick passera...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, Proffskommissionen

BK Swing 75 år

BK Swing från Smedjebacken bildades i september 1938. Den 75-åriga tillvaron uppmärksammas med en artikel i Dalarnas Tidning.  Det är mindre klubbar som Swing som bär upp boxningssverige då som nu. Grattis, säger vi, runt RINGSIDE. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

VM - Finis Suécia

Så kan VM i Almaty Kazakstan förpassas till den historiska avdelningen. Fyra deltagare gav två segrar. VM 2013 skiljer sig därmed inte från föregående års turneringar bortsett från den lilla detaljen att vinsterna blev färre. Det är 12 år sedan den senaste medaljen hängdes runt en blågul. Framför oss i maratonligan har vi ett gäng u-länder. Är det inte hög tid att  införskaffa någon högoktanig tränarkraft från öststaterna eller Kuba som kan drilla de aktiva och omprogrammera tränarkåren? Det är ju enkelt att följa var VM-medaljerna brukar hamna. Något måste väl guldnationerna göra som inte görs i Sverige?! //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, VM

Laterna Magica: OS 1984

En kraftfull Håkan Brock är på väg att besegra Alex Stewart som representerade Jamaica i Los Angeles. Brock erhöll samtliga domarröster. Han hade dessförinnan snabbknockat norrmannen Magne Havaa, men skulle möta sitt olympiska öde i form av italienaren Angelo Musone i kvartsfinalen. Stewart debuterade som proffs under 1989 och drog ut 24 motståndare på raken innan han ställdes mot Evander Holyfield. Det finns en gemensam motståndare till Brock och Stewart. En viss herre vid namn Michael Gerard Tyson! Brock och Tyson möttes i Tammerforsturneringens final 1984 som amatörer och Tyson erhöll en knapp poängseger - 3 x 59-59, 2 x 58-59. Som proffs blev Stewart knockad i första ronden av Tyson. Det var en Tyson som försökte puzzla ihop sin karriär efter det sensationella nederlaget mot James "Buster" Douglas i Tokyo 1990. Hjärtligt tack till Håkan Brock som skickade fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, OS, Foton

VM # 17: Aftermath

Aftermath var titeln på en av rockhistorien bästa LP-skivor. Albumet utkom 1966 och har ni inte tagit del av innehållet så är det hög tid nu. Någon slags Aftermath är det också i förhållande till det VM som avverkades i Kazakstan. Studerar man finalfacit så kryper en viss olustkänsla fram. Alldeles för många kazaker slutade som guldmedaljörer för att det skall kännas riktigt bra. Kanske var de bäst trots hemmaplan. Varde hur som helst med detta. VM uppvisade en förkrossande östdominans. Sju av tio guldmedaljer hamnat österut. Endast åtta av tjugu finalister kom utanför östeuropa. Så framtiden för varje ansvarskännande borde ligga i att studera hur boxningen bedrivs i öststaterna. Detta oavsett vilken tränarnivå man befinner sig på. Den förre förbundstränaren ansåg att ljuset kom från Kanada. Vad dagens sportchef hämtar sin inspiration vet jag inte, men han utlovar bättring till OS 2016. Har vi hört det förut?! Det blir bättre nästa gång... Vi ska inte skylla på de enskilda boxarna, de gör så gott de kan. Dock. Studerar man hur de svenska VM-deltagarnas motståndare lyckades under turneringen finns det väl all anledning till oro. Tysken Artem Harutyunyan eliminerade Clarence Goyeram i 1/32. Han besegrade därefter en fransman i 1/16 för att därefter punkteras av Everton Lopes från Brasilien i 1/8. Lopes tog sig sedan till semifinalen och en bronspeng. Hampus Henriksson tappade mot indiern Vijender Singh i 1/32. Vijender föll i sin tur mot den blivande silvermedaljören Jason Quigley från Irland i 1/16. Gabriel Richards vann sin första match (tack för det!) för att i 1/16 inte räcka till mot en algerier som försvann i nästa omgång mot en kuban som föll i kvarten. Muhammed Sallah vann sin inledningsmatch i 1/16 mot en skotte (tack för det!) för att därefter tömma nederlagskalken mot den kommande bronsmedaljören Roberto Cammarelle. Notera...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, VM, Turneringar, AIBA

Klubbnål - F 12 IF

En gång i tiden var boxning inom det militära stort. Det avhölls militära mästerskap som många gånger var av mycket hög kvalitet. Nästan varenda regemente hade en boxningssektion och det kunde snudd på vara repris på en SM-final då mästerskapen avgjordes. En av våra främsta proffsboxare genom tiderna, John Andersson, slog sin första vänster inom det militära. Den mest kända klubben torde vara Flottans IF från Karlskrona som hade en hel rad mycket goda pugs inom sina led. Såvitt jag vet återfinns det endast en klubb med militär anknytning kvar och det är I 19 IF i Boden. Så numera arrangeras inga militära mästerskap inom boxningen. Internationellt finns det ett europeiskt militärmästerskap. Här får F 12 IF symbolisera den militära boxning som en gång var. Klubbens korrekta namn var Kungliga Kalmar flygflottiljs regementes Idrottsförening. Ståtligt eller hur?! Klubbtröjan såg ut så här (personifierad av Lindåsboxaren Sigge Månsson): //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Klubbnålar, Klubbar

Humor a la SBF

Inom Svenska Boxningsförbundet (SBF) odlas en särskild sorts humor. Muhammed Sallah (Djurgårdens IF) har blivit utsedd till Månadens boxare. Motivering: "Efter sin starka insats (sic!) på VM i Almaty är Modo Sallah Månadens boxare i oktober". Vi vanliga dödliga måste leva på en annan planet än de ansvariga inom SBF. Muhammed Sallah vann över en enkel skotte för att därefter klart förlora i sin åttondelsfinal. Stark insats? Någon? Man kunde tro att han erövrat Guld. På dylika meriter blir man alltså Månades boxare i det pugilistiska Svedala. Oh, dear! Jag har ett förlag till ny devis för SBF. Den borde lyda "Via nederlag för framtida utmärkelser". PS. Ja, ja. Jag förstår. Förbundstränaren måste mörka sitt misslyckande och motivera sin existens. Det gick ju inte bra på EM och definitivt inte på VM. Men, på OS väntar Godot... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, VM

Laterna Magica: Destination Enighet

Ett foto från den tid då boxning var boxning, dvs innan det stora kuddkriget och poängpetandet bröt ut. Christer Ottosson och Peter Svensson preparerar sig för kommande uppgifter i början av 1970-talet. Platsen är GAK Enighets lokal i Malmö. Christer Ottosson var en av svensk boxnings stöttepelare på sin tid - Stor Grabb, JSM-guld, dubbel svensk mästare, 24 x landslagsman, EM-deltagare och mycket mera. Peter Svensson - ungdoms- och juniormästare i en karriär som borde blivit längre... Peter Svenssons matchlista här. Christer Ottossons (ej kompletta) matcher här. Tack till en annan Enighetare, Carl Falkenberg, för fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton

En skön Norgehistoria

Mera Christer Ottosson, GAK Enighet. Han mötte den duktige norrmannen och flerfaldige norske mästaren Björn Caspersen i en landskamp i maj 1970 som gick utomhus i Oslo. Matchen tillhör sådant som det berättas om i norska boxningskretsars gemyt då veteraner samlas. Caspersen hade sin egen festliga syn (!) på kampen. Tron Jensen skriver från Oslo och jag tackar honom för bidraget. -Jeg snakket mye med Bjørn Caspersen på 70-tallet. Han beundret Ottoson, men TKO- tapet i mai 1970 i Oslo mot Christer, var irriterende. Bjørn [som] er litt skeløgd fra naturens side og kamplederen tolket blikket hans feil etter en smell og stoppet matchen. Bjørn var klar til å fortsette...I dag er han rehabilitert etter en liten stroke for noen år siden. Pensjonert billakkerer. De två hade redan tidigare under 1970 mötts i Halmstad där Ottosson vann på poäng. Så här löd ett av de halländska lokalbladens version av den matchen: "En av kvällens absoluta toppmatcher där publiken var med på noterna. Två mycket bra boxare och norrmannen började bäst i första ronden men Ottosson kom på bettet i slutet av ronden. Andra en fin rond där norrmannen visade sin snabbhet men fick samtidigt ta emot en del stötar från skåningen. Tredje ronden blev hård där Ottosson till en börja med tycktes ta kommandot men blev samtidigt i slutskedet ganska så mör i knävecken. Ottosson fick samtliga domarröster men norrmannen hade säkert rott hem en eventuellt påföljande rond om det gällt - han hade Ottosson på gaffeln i slutminuten". //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher

World Series of Boxing

World Series of Boxing är en märklig hybrid uppfunnen av amatörförbundet AIBA. Det är en slags amatörboxningens proffsboxning med matcher över fem ronder. De ingående tävlar i lag, där deltagarna inte behöver komma från nationen i fråga. Därför boxades igår Modo Sallah för USA Knockouts. Han mötte Rostislav Archipenko från hemmalaget Ukraine Otamans. Modo vann med 2-1 Matchen gick i Kiev och ansågs som kvällens mest underhållande. Lagkampen vanns av östlaget med 4-1. Se rapport. Poängsiffrorna till Modos fördel var 2 x 49-46 samt 47-48. Archipenko är inte den skarpaste kniven i den ukrainska besticklådan. I WSB är han nu (1-5) och som bäst har det blivit en silverblecka på de nationella mästerskapen. Modo är inte den förste från Sverige som boxas i WSB. Tidigare har exempelvis Babacar Kamara (Djurgårdens IF) och Kennedy Katende (Sundsvalls BK) deltagit. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, WSB

Jubileumsgala - 75 år

BK Swing firade sin aktningsvärda existens med en internationell gala i helgen. Det var engelskt besök i Smedjebacken. Huvudmatchen gick mellan Love Holgersson som debuterade i hemmaringen och Josefin Kandrell från Malmö BC. Mycket folk och slantar över i kassaskrinet rapporterar Dalarnas Tidningar. En blänkare inför lördagsgalan i samma tidning här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Klubbar

Makaber humor...

Punchpralinen och rabulisten Börje Dorch brukade på sin tid kalla Svenska Boxningsförbundet för Svenska Begravningsförbundet. Epitet har nu fått sin egen alldeles påtagliga innebörd. Det stundar till junior-och ungdomsmästerskap. Kolla den stående killen till vänster och vad han gör PR för. Visserligen är det en merit att placera någon horisontalt i ringen, men att definitivt jorda vederbörande är väl att gå för långt... Eller... Men då finns Fonus... Reklam i boxningssammanhang kan också vara ofrivilligt mycket lustig. Min favorit härrör från en progala i Göteborg under 2007. Då boxades Åsa Sandell med "Bulltofta kött" i stora bokstäver tvärs över barmen. Avnjut denna rara sak?!
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, JSM

Tammerforsturneringen

Tammerforsturneringen såg sin första match under 1977 och utvecklades snabbt till en tuff turnering av hög internationell standard. Den blev såväl Europa- som Olympiskt kvalificeringsgrundande. Bland vinnarna märks storheter som Ulli Kaden, Francesco Damiani, Mike Tyson samt flera duktiga sovjetboxare. Bland blå-gult minns vi insatserna av Leo Vainonen, Roger Andersson, Lotfi Ayed, Lars Lundgren/Myrberg, George Cramne/Scott, Roger Pettersson och Kwamena Turkson. Numera är turneringen dessvärre en bedagad skönhet. Stjärnlystern är borta. I år deltar fyra blå-gula pugs och de inledde med två förluster under premiärpasset. Sammanlagt blev det en seger på fem matcher. 81 kg: Scott Forrest (Springhill ABC, SCO)-Albin Albinsson (IK Ymer) 3-0 +91 kg: Ruben Nazaryan (BC Dawsu Leuven, BEL)-Mustafa El-Molla (Höllvikens BK) 3-0 75 kg: Johan Carlsson (Hisingens BK)-Kaupo Arro (Karl Lemani Poksiklubi, EST) 3-0 52 kg: Dodji Ayigah (BIM Merksem, BEL)-Klas Jansson (IFK Linköping) 3-0 75 kg: Conrad Cummings (Holy Trinity ABC, IRL)-Johan Carlsson (Hisingens BK) KO 1 //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Turneringar

1944-12-08 Sverige vs Finland 6-2

Det andra världskriget pågick fortfarande så det var av lätt insedda skäl svårt att arrangera landskamper. Årets enda nationstävlan gick mot Finland och den svenska åttan hemförde en säker seger. Mycket folk på läktarna i Alvikshallen (3.500), naturligtvis, eftersom boxning vid tidpunkten fortfarande var en stor publiksport. Stor bevakning i tidningarna, naturligtvis, eftersom boxning var en sport med allmänintresse. Det var helsidor med referat, analyser och många foton i såväl morgon- som kvällspress. Bröderna Kreüger hyllades för sina insatser. Stig besegrade klart det finska esset Elis Ask (som senare skulle bli den förste finske Euopamästaren i professionell boxning). Kurt hade en enklare uppgift att lösa i form av den regerande finske mästaren Anttila. I det finska laget gavs bl.a. Yrjö Piitulainen goda vitsord. Kurre Kreüger och Yrjö skulle f.ö. mötas en vecka senare i ett Linnéaarrangemang till förmån för Frankrikes barn. Trots sex (6) kilos handicap vann Kurre även den matchen. Varje tidning med självaktning hade en stab duktiga tecknare och illustratörer som fångade olika evenemang med glimten i ögat. Så även Expressen vars ritstift tolkade händelserna i ringen på följande vis. Övriga svenska segrar hemfördes av Tage Persson (senare Pagård) Skövde AIK, Allan Ekwall BK Björnen, Kurt Stehlin Huvudsta BK och Nils Andersson IF Linnéa. Matcherna återfinns här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Landskamper

Gyllene Örnar

Hancock Box Cup arrangerades för 27:e gången i den lilla danska orten Skive på Midtjylland. Turneringen har ett stort internationellt inslag, inte mist av tyska boxare. BK Örnens starke man Vesa-Petri Eriksson rapporterar att två av klubbens duktiga kvinnor hemförde ett guld och ett silver respektive. Den tredje blev dessvärre utan match då det saknades motstånd. Örnens norska tillskott, Fam Elgan, vann sin final över en danska, medan Klara-Fina Holm Westerlund tappade sin final mot den rutinerade Marian Wahab. Lise Sandebjer fick mera passivt delta i händelserna. Resultat återfinns i respektive boxares matchlistor. Stort tack till Coach Petri för fotot. Maestro själv flankeras av Fam till vänster och Klara-Fina till höger. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Turneringar

Svenska Dagbladets bragdmedalj

Medaljen ges till "årets främsta svenska idrottsbragd" och den första delades ut 1925. Det är alltså ett pris med anor och det räknas som ett av de finare i sitt slag. Kanske det främsta. Dessvärre har det varit kalkonstämpel på åtskilliga av utnämningarna. Boxningen har varit synnerligen styvmoderligt behandlad. Vid åtminstone två tillfällen borde priset ha utdelats till en pugilist. Första gången var 1933 då John Andersson som förste svensk, mot alla odds, erövrade den professionella Europatiteln i lätt tungvikt. Utan uppbackning gav han sig in i lejonets kula i Bryssel och besegrade hemmasonen Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton tuffa ronder. Vem fick priset? Jo, en bandymålvakt efter en lagseger i SM-finalen det året. Det andra fallet är välkänt. Den skandalösa sidsteppningen av Ingemar Johansson 1959. Han blev Sveriges förste och troligtvis ende världsmästare i tungviktsboxning. Det var dessutom vid en tidpunkt då det bara fanns en världsmästare i varje viktklass och inte som nu ett dussintal, där den ena "titeln" är fjolligare än den andra. Vem fick priset? Jo, en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch mot England. Mitt förslag till årets utmärkelse är MMA-fightern Alexander Gustafsson. Han gjorde en heroisk insats i Toronto under september, där han mycket kontroversiellt poängförlorade i en titelmatch mot regerande mästaren Jon Jones. Hatten av för detta... Alexanders prestation är att likna vid förra årets värdiga medaljös - Lisa Nordén i triathlon. Hon kom tvåa i OS, men hennes insats bar, liksom Alexanders, alla rekvisit för en bragd. Dessutom i en tuff sport. Christer Franzén  
Läs mer →
Publicerat i: Info

2013-12-07 SWE-FIN 4-6

Direkt från Finland meddelas att det blev blå-gul förlust i landskampen mot Sisuns söner och döttrar. Totalt 4-6. Damkampen slutade oavgjord 2-2, medan herrarna, endast nådde 2-4. Herrkampen hade något av B/C-lag över sig. Matcherna gick i Somero. Resultat: 48 kg: Elin Rönnlund (Haninge BK)-Lotta Loikkanen 3-0 54: Helena Envall (IF Linnéa)-Marjut Lausti 2-1 57: Linnea Strandell (Djurgårdens IF)-Cecilia Nilsson 0-3 60: Sagal Adan (Angered BC)-Mira Potkonen 0-3 60: Salomo N´tuve (Angered BC)-Richard Needham 3-0 64: Ossman N´tuve (Angered BC)-Amin Nouri 0-3 69: Ashkan Ghahramani (IF Linnéa)-Mikael Sikstus 0-3 75: Amir Smesem (Hisingens BK)-Jare Jokinen 3-0 91: Marcus Alberts (Hammarby IF)-Samuli Kärkkäinen 1-2 91: Ahmed Smesem (Hisingens BK)-Tomi Honka 0-3 Notabelt: Domarna var ovanligt eniga för att vara en finnkamp. Årets landskamper återfinns här. Det blev tre möten mot England plus Finland. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Landskamper

Största möjliga tyssstnad...

Egentligen borde väl detta placeras i facket för avdelning glömska, men jag kan ändå inte avhålla mig för en kommentar. Under helgen som var avverkades svenska Ungdoms- och Juniormästerskapen i Tidaholm. Låter stort, men... På den kvinnliga sidan i Ungdomsmästerskapen deltog fem (5) stycken. Ja, ni läste rätt. Det var alltså snudd på mässfall. Fem stycken tjejer i två viktklasser (54 respektive 63) räckte till sammanlagt tre matcher - en semifinal och två finaler, varav en direktfinal. Det innebar att alla som deltog fick medalj. På juniornivån deltog dubbelt så många. Tio utövare på fyra viktklasser. De noterades för sammanlagt sex matcher, varav fyra var finaler. Det blir närmast parodiskt att kalla det för ett svenskt mästerskap. På herrsidan var det något bättre, men knappast bra, med 45 deltagare på SUM och 30 på JSM. På SUM och JSM borde det krylla av pigga proselyter. En gång i tiden kunde en enda viktklass innehålla det antal som presenterades i årets upplaga. Det är svårt att förstå hur dagens boxningsledare tänker. Svenska mästerskapet borde väl vara höjdpunkten under tävlingsåret. Det går inte att skylla på snöovädret. Vid anmälningstidens utgång den 29 november var det 7 anmälningar till Dam-SUM (5 deltog), 11 anmälda till Dam-JSM (10 deltog). På herrsidan var det 46 anmälda till SUM (45 deltog) och 36 till JSM (30 deltog). Hur man än vrider och vänder på sakfrågan, så kvarstår fakta. Det är förvånansvärt klent med intresse ute bland klubbarna för SUM och JSM. Det går faktiskt att göra en annan tolkning också. Den att klubbarna på detta sätt markerar sitt missnöje med sittande regim. Till minnet av fornstora dagar. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, JSM

Laterna Magica: Bo Pettersson

Ett fint foto där BP och Stig Waltersson är engagerade i en intensiv slagväxling. Bosse Pettersson hade en härlig vänsterkrok som förkortade många av hans matcher. Han började i Haga AK för att senare tävla för Redbergslid. Idag är han nästan bortglömd. BP gjorde ett femtiotal matcher i en amatörkarriär som toppades med ett svenskt mästerskap 1964 i lätt mellanvikt. Därtill blev det sex landskamper där enda förlusten kom mot det danska esset Tom Bogs. BP hade nog kunnat gå långt som proffs om han mer helhjärtat gått in för uppgiften. Som bäst rankades han som Europatrea. Dessvärre lockade andra aktiviteter mer än slitet i träningslokalen. Det var tal om ett proffsmöte mellan Bosse Högberg och BP, men något sådant blev det aldrig. Högberg brukade skryta med att han skulle knocka BP i första ronden. Han skulle också ta Waltersson på samma kväll även om den matchen kunde ta några ronder. Det var väl på Högbergs vis ett slags erkännande till Waltersson. Som alla vet vann Waltersson samtliga fem inbördes möten över Högberg under deras amatörtid. BP och Stig möttes sex gånger och där avgick Stig med segern i fyra av matcherna. BP fick sina vinster på hemmaplan och på delat domslut. Waltersson ansåg att BP var en betydligt bättre boxare än Högberg. BP slog hårdare, var mer oberäknelig och därmed svårare att möta än den entaktade Högberg. För den vetgirige finns biografin om Stig Waltersson. Den inbjuder till läsning om en period då boxningen var helt annorlunda än idag. I boken träffar du inte bara Bossarna Högberg och Pettersson utan också många andra av dåtidens stjärnor. Länk till förlaget. Länk till Bokus. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Foton

0 Herrar 1 Dam

På Boxningsförbundets hemsida odlas myten om oerhörda internationella framgångar. Man vill så gärna tro dem, men AIBA:s decemberranking är ett dystert korrektiv. På herrsidan rankas cirka 30 boxare i var och en av de tio viktklasserna. Inte en svensk så långt ögat når bland de drygt 300 pugsen. På damsidan återfinns som enda blå-gul Patricia Berghult (Höllvikens BK). Hon är placerad som nr 8 i 64 kg. Norden/Skandinavien är i princip utraderat från den internationella boxningstoppen. På rankingen platsar endast en norsk dam och en dansk herre och på blygsamma placeringar. Finland existerar överhuvudtaget inte i detta sammanhang. Av någon kufisk anledning återfinns Anna Laurell på 75-kg listan trots att hon inte gått en match sedan OS 2012. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, AIBA

Girls Only i Schweiz

En trio damer från Höllviken deltog på en internationell tvådagarsgala i Frenkendorf den 14-15 december. Det var Patricia Berghult, Tanya Karlsson och Jasmine Nilsson. På sammanlagt fem matcher blev det en oavgjord och fyra förluster. Största intresset knöts till kampen mellan Berghult, som rankas nr 8 av AIBA, och den flerfaldiga schweiziska mästarinnan Sandra Brügger. Att vara världsrankad hjälpte inte. Som framgår av referatet från matchen på SwissBoxing så tycks Berghult ha blivit rejält utboxad. Den härliga bilden nedan är från kampen som slutade med hemmaseger 3-0. Berghult gick ytterligare en match där hon nådde oavgjort! Tanya Karlsson hade två matcher med två delade domslut mot sig. Jasmine Nilsson tappade sin enda kamp också på delat. Reportage från Girls Only återfinns på SwissBox. Resultat: Tanya Karlsson-Andrea Bunge (Box Club Rheintal Au) 1-2 Tanya Karlsson-Nadia Barriga (Box Ring Basel) 1-2  Jasmine Nilsson-Anaïs Kistler (Club Lausannois de Boxe) 1-2  Patricia Berghult-Sandra Brügger (Box Ring Basel) 0-3  Patricia Berghult-Anaïs Kistler (Club Lausannois de Box) Draw Brügger satsar och Berghult ser konfunderad ut. Bilden från SwissBox. Stort tack till Christian Hofer (Präsident Nobleartboxing Frenkendorf) för resultat och information. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Matcher, Dambox, Foton, Turneringar

Klubbnål - Kalmar BK

Kalmar Boxningsklubb version ett bildades i början av 1929. Upphovet var en kringresande bedragare, och blivande fängelsekund, som önskade lite snabba cash i form av medlemsavgifter. Han genomskådades, men väckte ett intresse för boxning som ledde fram till bildandet av en klubb. Den dukade under p.g.a. det lokala förbud mot boxning som utfärdats i staden. De boxningsintresserade gav inte upp utan fortsatte som aktiva i olika smålandskonstellationer eller i den mer informella kalmarklubben Sandås BK. Dagens Kalmar Boxningsklubb har osäker tillkomst men tävlingsdebuten dateras till 5 februari 1933. Ett par år senare fick KBK konkurrens av Boxningsklubben Kamraterna. Rivaliteten utmynnade i en fusion 1936. Klubbmärket, som tillkom efter en tävling, får nog betraktas som en sammanjämkning av de två klubbarna. KBK uppträdde i helblått och Kamraterna i vinrött. Tävlingsdräkten blev även i fortsättningen helblå, men med ett klubbmärke i vinrött och guld. KBK hade fina framgångar under 1930-talet med guld på JSM och åtskilliga medaljer på Östsvenska mästerskapen. Omtalad är också den märkliga utgången i matchen (1949) mellan en ung Ingemar Johansson och klubbens egen polis Lars Meurling. En ny framgångsrik tid inföll mot mitten av 1950-talet och varade ett tjugutal år framåt, med ett tiotal SM-medaljer och åtskilliga landslagsuppdrag. Den stoltaste stunden inföll 1969 då KBK blev bästa klubb på stora SM. Profiler från denna tid var Olle Eek, Tyko Lönnqvist, Birger Persson och Nils-Erik Rosén. Den sistnämnde gemenligen kallad ”Släggan” är klubbens mest kände utövare med sina 3 SM-guld och 22 landskamper. På 2000-talet har det blivit några juniorfinaler som kulminerade i ett JSM-guld 2010. För den som vill veta mera finns klubbens historia i bokform. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Klubbnålar, Klubbar

På julafton hyllar vi SAK

På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna. Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Prokommissionen måste avgå

I samband med allt elände kring Frida Wallbergmatchen skrev jag att Prokommissionen borde ställa sina platser till förfogande. Så skedde icke. Istället för att rakryggat ta sitt ansvar så befriade PK sig själv på det sätt polisen brukar göra. Nämligen att utreda sin egen byk. Nu har PK en polisanmälan från Kampsportsdeligationen hängande över sig från ett tidigare fiasko. Som meddelats i flera tidningar har man misskött hanteringen av ytterligare en proffsmatch. PK kan alltså inte ens fullgöra de enkla uppgifter de tillsatts för att hantera. Polisanmälan är delikat eftersom proffsboxningen i Sverige befinner sig i en synnerligen prekär situation, vilket inte PK tycks ha insett. Så för allas bästa - avgå - låt nya friska krafter träda till. Kom ihåg att det var sittande PK med Björn Rosengren och Olof "Tjuren från Horred" Johansson som godkände importer av defekt gods som Riddick Bowe, Danny Williams plus diverse öststatslik. Det har gått bra att neka Maria Lindberg hennes licens, men att sköta sitt uppdrag...
"Länsstyrelsen i Örebro anmäler Svenska Boxningsförbundets Proffsboxningskommission för att man bröt mot reglerna när en proffsmatch arrangerades. Ärendet gäller en match i Linköping förra hösten. Länsstyrelsens Kampsportsdelegation hade givit tillstånd till en sexrondsmatch mellan Patrick Bogere och Bogdan Mitic. Men några dagar före matchen byttes Mitic ut mot en annan boxare, Laszlo Fazekas. Matchen mellan Bogere och Fazekas genomfördes utan att en ansökan lämnades in till Kampsportsdelegationen på länsstyrelsen i Örebro. Kampsportsdelegationen fick alltså ingen möjlighet att göra en säkerhetsbedömning av matchen. – Därför anmäler vi detta så åklagaren får bedöma hur man ska hantera ärendet vidare, säger länsstyrelsens handläggare Helena Schultz". En fin illustration till hur PK se på sig själva ger tecknaren Börje Dorch. Han träffar på kornet vad gäller det hen som brukar kalla sig för "Tjuren från Horred" som i...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Proffskommissionen, Frida Wallberg

Polacker i Hjo

polska boxningsförbundets hemsida kan man läsa om ett svensk-polskt utbyte i "staden Hjo". På SBF:s SWEBOX sover däremot tomten fridfullt. Alert polsk information ger oss bl.a. följande: Ida Lundblad (Tifa BC) besegrade polskan Aneta Rygielska med 2-1. Vid Junior-EM 2012 vann Aneta med 16-15. Vidare så förlorade Nicolina Jacobsson (Skoftebyns AIS) mot Milena Zglenicka med samtliga domarröster. Ytterligare ett par matcher fyllde ut tillställningen i Hjo. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox

Laterna Magica: Brock vs Johnsén

Vi börjar året med ett kraftfullt foto hämtat från den ena semifinalen i tungvikt under SM 1984. Håkan Brock, Malmö BS, landar en vass vänster på Hisingens Jack Johnsén. Brock vann matchen med 5-0, för att vandra vidare till finalseger, lagerkrans och ära med en 5-0 viktoria över Peter Nyman, också han Hisingens BK. Brocks prestation växer i dignitet då han genomförde SM-turneringen praktiskt taget enarmad. Högerhanden var illa åtgången. Det var ett härligt gäng som deltog i de två tyngsta klasserna: Håkan Brock, Peter Nyman, Jack Johnsén, Mats Andersson, Bengt Cederqvist och Conny Åkesson. De som inte vägde lika tungt gick inte av för hackor de heller: Christer Corpi, Lotfi Ayed, Håkan Sindemark, Stefan Sjöstrand m.fl. Ögat tåras vid minnet av fornstora dagar då entrébiljetten var värd varenda öre. Kompletta SM-resultat från 1984 här. Tack till Håkan Brock för illustrationen. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Matcher, Foton

Boxning i konsten 5 - Peter Linde

Skulptören Peter Linde (f. 1946) är medlem av Konstakademin. Hans förslag vann en tävling om ett minnesmonument över Ingemar Johansson. Statyn avtäcktes den 17 september 2011. Själv är jag ambivalent över resultatet. Det är utmärkt att Ingo förevigas, men det är uppenbart att konstnären har haft en alldeles för stor respekt för hyllningsföremålet. Det finns inget "eget" i verket. Betraktar man statyn ur "fel" vinkel så påminner Ingo mest om en atletisk kroppsbyggare. Kroppsproportionerna är närmast groteska. Betraktat ur en bättre vinkel (se foto nedan) så blir skulpturen en god exponent för den socialrealistiska andan. Konstnären har en stor produktion bakom sig, ofta med en egen stram harmonisk stil, som han övergett i förhållande till Ingoverket. Den som vill skåda ett riktigt magplask av skulptören skall bege sig till badholmen i Saltsjöbaden. Där finns en förfärligt anskrämlig byst föreställande Alice Babs. Hon hade varit värd något bättre... Varde hur som helst med de konstnärliga kvalitéerna på Ingo utanför Ullevi i Göteborg. Det är bra att boxningen får ett uttryck i det offentliga rummet. PS Fotot taget bara ett par timmar innan stormen Sven drabbade västkusten i början av december. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

World Series of Boxing

Gabriel Richards var den femte från Sverige att delta i AIBA:s hybrid mellan olympisk boxning och proffsboxning. Richards, som ingick i det argentinska laget Condors, mötte sin överman i form av den ungerske veteranen Imre Szello, som agerade för Dolce & Gabbana Italia Thunder. Enligt domarsiffrorna var Richards chanslös. Samtliga fem ronder gick till Szello - 50-43, 50-43, 50-42. Italienlaget vann därtill kampen med 4-1. Övriga som deltagit i WSB har varit Redouane Kaya, Kennedy Katende, Babacar Kamara och Modo Sallah. Reduane Kaya (Narva BK) tävlade under säsongen 2010/11 för Istanbulls (Turkiet). Matchfacit 1-1 plus en seger på w.o. Kennedy Katende (Sundsvalls BK) är veteranen på området. Tre säsonger med 12 matcher (7-5). Första säsongen, 2010/11, ingick han i USA Knockouts och de två nästkommande i Mexico Guerreros. Babacar Kamara (Djurgårdens IF) deltog för British Lionhearts under 2012/13 med mindre lyckad utgång. Fyra matcher och lika många förluster. Modo Sallah (Djurgårdens IF) har hittills en match som slutade med vinst för USA Knockouts under innevarande säsong. Imre Szello har en förlust och en vinst mot Katende i WSB. Han har tidigare även besegrat Babacar Kamara. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, WSB

Ännu ett blått öga för boxningen

Under helgen gick Sydsvenska mästerskapet i småländska Ljungby. Det var uppenbart en uppgift som var alldeles för stor för de glada amatörerna inom Ljungby Boxningsklubb. Avhoppen var många så i praktiken blev Sydsvenskan en affär för diplomboxare. I detta elände tillåter tävlingsledningen att den lovande junioren Amelia Hall (född -97) från hemmaklubben att gå upp mot senioren Pernilla Gustavsson (född -80) från Ronneby BT. Amelia blev praktknockad i första ronden och enligt uppgifter förd till sjukhus. Hur kan sådant hända? Obs! Ingen skugga ska falla över Ronneby-Pernilla, hon gjorde bara vad hon skulle, nämligen att gå ut i ringen för att besegra sin motståndare. MEN. MEN. MEN. Vad i h-e gjorde de ansvariga inom Ljungby BK som godkände denna match. Varje ansvarskännande boxningsledare hade sagt nej med ryggmärgen till en dylik uppgörelse. Men icke - den ytterst ansvarige för tävlingen tillika Amelias tränareLelle Ylies skyller på att han inte kände till reglerna. Att det var ett "missförstånd" att tillåta en senior möta en junior. Hur är man funtad då man överger sin egen adept på detta vis?! Jag hoppas innerligt att SBF har civilkurage att stänga av denne Ylies för all framtid. Han har inte inom boxningen att göra. En person som så cyniskt utnyttjar dem han har till uppgift att skydda är inte värd att få vara kvar inom sporten. Amelia med sina föräldrar bör nog också tänka två gånger innan man fortsätter... Bakgrund finner ni här och här. Christer Franzén  
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Matcher, DDD, Dambox

Mille Markovic (1961-2014)

Det blev ett stilenligt slut för den jugoslavienfödde Milentije "Mille" Markovic. Fyra kulor i skallen. Han var en ganska bra, men oskolad, pugilist innan den grova kriminaliteten och de upprepade besöken "hinter schwedischen Gardinen" tog överhanden. Hans leverne var väl till störst glädje för kvällspressen. Främsta meriter blev ett SM-Silver 1984 plus sju landskamper, men det är knappast som boxare han kommer att gå till eftervärlden. Tyvärr ingår han i den mycket stora församling av boxare som ägnat sig åt kriminalitet. Partiell matchlista här. Markovic försökte sig även på en proffskarriär, men den blev fiaskoartad - en seger på fyra matcher mot synnerligen beskedligt motstånd. //CF PS. När vi ändå är inne på det trista ämnet boxare och kriminalitet. Önskar ni en dyster läsning - kontakta Svea Hovrätt och beställ domen B 6557-13. Den går att beställa över nätet och det är gratis. Där återfinns den senaste eskapaden av en tidigare svensk mästare, landslagsman och proffsboxare. Personen ifråga är bördig från Eritrea.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Smisk i 1.Bundesliga

Åtskilliga svenskar har deltagit i det tyska seriesystemet Bundesliga. De två senaste rekryterna är Salomo N´tuve (Angered BC) och Clarence Goyeram (IF Göteborg Team Box - hjälp vilket klubbnamn! - vem kom på en slik språkligt otymplig pjäs??). Bägge sprang på den s.k. pumpen under lördagen. De båda ingick i Nordhäuser SV som mötte BC Straubing på bortaplan. Salomo gick 0-3 mot Edgar Walth som blev tysk mästare 2013. Clarence nådde 1-2 mot Eugen Dahinten. Denne Dahinten hade tidigare förlorat mot Anthony Yigit i Bundesliga säsong 2012. Idén med ett seriesystem för boxning är eftersträvansvärd. Det skulle skapa större intresse för sporten. Tyvärr har den aldrig med framgång praktiserats på riksnivå i Sverige. Under 1920- och 1930-talen fanns det fina serieboxningar lokalt i Stockholm och Göteborg. I Kungliga Hufvudstaden kämpades det t.o.m i en Division 2. På den tiden fanns det gott om klubbar och bra boxare så systemet borde ha kunnat etablerats på nationell basis. Tänk vilka fighter det kunde ha blivit mellan de bästa från klubbarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. För ett par år sedan gjordes ett försök som kallades BoxAllsvenskan, men eftersom den inte innehöll de bästa bland rikets pugs så var projektet dömt att haverera. Det går inte att matcha ett par juniorer och saluföra det som "Allsvenska". Tyvärr finns det alldeles för få boxare i Sverige för att hålla igång ett seriesystem, men idén är det definitivt inget fel på. Vi boxningsromantiker får fortsätta att drömma... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher

The Swedish Connection

Den 1 februari drabbar norskan Cecilia Braekhus (23-0) samman med fransyskan Myriam Lamare (22-3) i danska Frederikshavn. I potten ligger en mängd professionella bälten och det kan bli en underhållande fight. Det finns en svensk vinkling på deras respektive karriärer. Under sin amatörtid besegrade bägge ett gäng svenskor. Braekhus vann över såväl Klara Svensson (Höllvikens BK) som Anna Ingman (IFK Umeå). Svensson är nuvarande proffs, medan Ingman kan sätta f.d. dylik på visitkortet. Lamare har på pappret gjort en starkare insats än norskan. Hon har fem segrar av sex möjliga mot Frida Wallberg (Åtvidabergs BK) och därtill en landskampsviktoria över Erika Långström (IFK Umeå). Men, det var då... Braekhus svenskmöten här och Lamares här. Rörliga bilder från invägningen här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox

Blå-gult i WSB och Bundesliga

Modo Sallah (Djurgårdens IF) förbättrade sin statistik i World Series of Boxning till 2-0, men segern var knapp. Sallah som boxas för USA Knockouts mötte Leonardo Taborda från Argentina Condors. Samtliga poängdomare hade identisk bedömning - 48-47 som fördelades 10-9, 10-9, 10-9, 9-10, 9-10. Matchen gick i Argentina. Några yxkast från Mar del Plata kämpades det tyska Bundesliga. Salmo N´tuve fick ett oavgjort mot holländaren Enrico La Cruz och Clarence Goyeram besegrade Eugen Burhard. Salomo och Clarence tävlar för Nordhäuser SV som mötte Velberter BC på hemmaplan i Nordhausen. Klubbmatchen slutade med en 9-7 seger för Velberter VC. Burhard är en gammal bekanting. Han har förlorat mot såväl Redouane Kaya och Anthony Yigit. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, WSB

Federazione Pugilistica Italiana

Under krigsåret 1942 utkämpade Sverige fyra landskamper. Det var tur- och returmöte med Danmark och det var detsamma mot Italien. Den första Italienmatchen gick i Milano och slutade med blå-gul förlust 2,5-5,5 eller 5-11 som det skrevs kontinentalt. Den 11 december blev det en "fartfylld och färgstark boxningslandskamp i smockfulla (!) Alvikshallen".  Denna gång blev det åter förlust med samma siffror, men snälla hemmadomare snyggade till resultatet. Det allmänna omdömet var att endast Majornas Arvid Claesson hade gjort tillräckligt för seger. Claesson var dessutom debutant i landslaget. Landalas Allan Hansson fick ett oavgjort medan Örnens Börje Hansson förärades en tidig julklapp. Innan nationsutbytet tränade den italienska truppen på Weimarks institut. Det är därifrån den festliga bilden är hämtad. Italienarnas utstyrsel uttryckte tydligt vad de ansåg om klimatet i högan nord. Landskampsresultat här. Det är Poli och Paoletti som sparrar. Stort tack till Mats Claesson som låtit mig få låna Arvid Claessons imponerade klippbok och fotosamling. Det är därifrån fotot ovan är hämtat. Ett stort tack också till alla andra som skickar material och bilder till mig. Det kommer att publiceras efterhand. Så låt bidragen strömma till... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Foton, Landskamper

Jack Johnsén (1961-2014)

Som meddelats i tidningarna har tungviktaren Jack Johnsén avlidit. Han kan inte räknas till de större tungviktarna i vårt land. Matcherna var få, men hans insats räckte till ett SM-guld 1985, fem ordinarie landskamper och ett nationsuppdrag. SM-guldet erövrades under ett år då klassen var svag. Landskampsfacit blev 0-5. Han förlorade klart till inhemska konkurrenter som Roger Andersson och Håkan Brock. Hans goda rykte emanerade från ett par kämpainsatser i landskamper mot USA under 1983/84 där han gav jänkarna fullt upp. Johnsén tävlade för Göteborgsklubben Hisingens BK och debuten avverkades under 1982. Partiell matchlista här. Länk till Kungälvs-Posten här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Danskt gemyt vs svenskt (vadå)...

Det kom ett mejl till RINGSIDE från Skåne som jag gärna delar med mig. Det förmedlar stämningen kring en amatörgala i Köpenhamn och innehållet sätter saker och ting i perspektiv. Skillnaden mellan Danmark och Sverige kan inte ens mätas i ljusår. På kort tid har det arrangerats två turneringar i Sverige. Den första gick i uppländska Morgongåva med det vilseledande namnet Sweden Box Cup och därefter kom Malmö Box Open. Den förra är vad som återstår i form av rester från gamla fina KP-Cup (med föregångare) i Uppsala. Då var det en turnering med elitboxare, idag en affär på lågnivå. I Malmö deltog många från svensktoppen, men trots detta var även detta en angelägenhet för den närmsta kretsen. Ingen publik. Inget drag. Ingen festivitas. Men, hur skulle det kunna vara annorlunda? I Danmark bjöds publiken inte bara på boxning där fanns även galanta damer, flytande och fast godis i olika former plus annan underhållning. Ett danskt upplägg vore totalt otänkbart i detta land där exempelvis rondtjejer framkallar moralpanik, med skrik om diskriminering och kränkningar, bland de politiskt korrekta stormtrupperna. Skulle det därtill serveras dryckjom… Oh, dear… Hellre då noll åskådare och en stämning som får bårhuset att likna vid ett raveparty. I Malmö var det någonting som kallas för Malmö Boxing Center (!) som stod som arrangör. De orkade inte ens göra reklam för tävlingarna på sin hemsida (som definitivt lider av rigor mortis). Kan det bli mera sektlikt? Doom and Gloom, men låt oss istället ta del av aktiviteterna i Köpenhamn. Skilda världar, minst sagt. ”Här kommer en kort rapport från förra lördagens boxningar i Gladsaxe/Köpenhamn. Det var dansk/engelska boxningar med 12 matcher på programmet! Motståndet kom från London och Nottingham, i allt 6 klubbar. Alla matcherna gick tiden ut och höll hög klass! Teknisk driven boxning i högt...
Läs mer →
Publicerat i: Info

Knut Frick (1929-2014)

Lundaboxaren Knut Frick har avlidit. Som så många andra boxare uppnådde han en hög ålder. Han blev 84 år. Knut var en välkänd profil, speciellt i de sydsvenska ringarna. Han var landslagsman, sydsvensk mästare, tvåfaldig SM-silvermedaljör och svensk juniormästare. I SM-finalerna (1951 respektive 1953) förlorade han knappt mot de svårslagna Bertil "Benet" Ahlin (Djurgårdens IF) och Åke Wärnström (Katrineholms BK). 1940- och 1950-talen var ett slags svensk boxningsguldålder. Det vimlade av utmärkta pugs. Knut mötte flera av dåtidens publiknamn som exempelvis Lennart Binnberg, Olle Eek, Torsten Persson och Bert Uhre. Det hände alltid saker i ringen när Knut Frick var i ringen vilket uppskattades av publiken. Han tävlade först för Brottarklubben Dana från Lund som även hade boxning på programmet och senare för Lunds Boxningssällskap. Minneartikel i Sydsvenskan här. Partiell matchlista här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Status 1 mars - det växer...

I skrivande stund finns det 8.023 pugilister inlagda i databasen och de har utkämpat 16.205 matcher. På RINGSIDE återfinns sedan länge samtliga svenska resultat och matcher för OS-VM-EM-NM och landskamper. Vad gäller SM återfinns samtliga finaler 1920-2013. Därtill finns en komplett förteckning av samtliga SM-matcher för åren 1920, 1938, 1948-78, 1980-82, 1984-85, 1988, 1990-92, 1995-96, 1999-2013. Varsågoda – ta del och njut av svenskboxningshistoria i kondenserad form. Därtill finns det 184 artiklar och många unika foton att glädjas åt. Olika former av distriktsmästerskap eller ungdoms- och juniormästerskap förtecknas inte separat. De och alla andra pugs nås via sökfunktionen på deltagarnamn eller datum. Kompletta matchlistor finns för: Håkan Brock, Demba Dumbuya, Kjell Fredriksson, Ingemar Johansson, Johnny Larsson, Maria Lindberg, Harry Persson, Nils Ramm, Peter Svensson, Martin Tancred, Stig Waltersson, Hugo Widlund (Johnny Widd) plus en hel del som bara gjort någon enstaka match. I nuvarande läge följer arbetsgången olika tävlingar, inte enskilda boxare, det kommer senare. Men, det hindrar inte att ni som är/har varit aktiva kan skicka in era resultat och matchlistor.  Ett tack till alla som skickat foton, tidningsurklipp och annan information. Allt publiceras efterhand. I förhållande till det totala antalet så finns det en hög procent damboxare- och dammatcher här RINGSIDE. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info

Risberg-Sjölin-Wemhöner

För många boxningsentusiaster sitter proffsmatchen mellan Lennart Risberg och västtysken Dieter Wemhöner fastetsad i minnet. Den 5 november 1960 vann Risberg på knockout i nionde ronden över tysken i Kungliga Tennishallen Stockholm. Det var Wemhöners enda knockoutnederlag i en proffskarriär som omspann 43 matcher (36-4-3, 8 KO). Risberg och Wemhöner hade tidigare stått ansikte mot ansikte som amatörer. Det var i Landskrona den 16 mars 1956 och då förlorade Risberg på delat domslut. Wemhöner tillhörde Berlinklubben Tennis Borussia. Historiens trådar vävs samman och rubrikens svenskmöten fortsätter med Stig Sjölin. Sjölin och Wemhöner möttes vid tre tillfällen. Första gången var i EM-semifinalen 1953, som gick i Polen, där tysken drog det längsta strået med ett 2-1 under det att publiken knorrade. Samma resultat utdömdes i den svensk-tyska landskampen i januari 1955 och publiken i Stockholm blev än mer irriterad än den polska och missnöjet tog sig ett långvarigt och synnerligen hörbart uttryck. Den tredje gång parterna utbytte läder var i oktober samma år i Göteborg. Denna gång fick Sjölin samtliga i domarkollegiet med sig. Även Sjölin och Risberg har en gemensam historia. I september 1955 besegrade Sjölin Örnens största affischnamn på poäng. Matchen gick i Stockholm. Det fina fotot är från den svensk-tyska landskampen 1955. Partiell matchlista Risberg här. Partiell matchlista Sjölin här. Svensk matchlista Wemhöner här. Fotot visar Wemhöner och den elegante Sjölin i aktion i Stockholm 1955. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Matcher, Foton, Landskamper

Foto: Finalen i Mellansvenska 1972

Dagens bild är inskickad från Ungern. Det är tungviktaren Stefan Zsigmond som hälsar till sina gamla vänner i Sverige. Han var mer känd som István då han var Borlängeklubben BK Masens tungviktsankare i början på 1970-talet. Fotot är taget under finalen i Mellansvenska mästerskapet 1972. Turneringen gick i Uppsalas gamla fina Fyrishall. Istváns motståndare är Thomas Blidh, som senare skulle vandra vidare till SM-guld och landslagsuppdrag. Blidh är skrudad i IK Balders klassiska helgröna dräkt. Det var på den tiden då varje klubb satte en ära i att ha en egen klubbdräkt. Då fanns det heller ingen missprydande reklam som skämde tröjorna. Idag tävlar de flesta i lika gediget fula som disparata Adidasutstyrslar som mest verkar vara hopplockade på badstranden. Hur finalen i Mellansvenska slutade? Jo, István plockade hem titel och ära genom en poängseger över Balder-Blidh.   Partiell matchlista Blidh. Komplett matchlista Zsigmond. Stort tack till Stefan för bidraget och det kommer fler foton med honom efterhand. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Turneringar

Då och nu...

Det brukar sägas att en bild säger mer än tusen ord. Detsamma kan anföras för en enkel sammanställning. Nedan visar segrarna för de regionala mästerskap som avhölls 1948 (slumpmässigt valt). Notera att landsdelsmästerskap avhölls i Sydsverige, Västsverige, Östsverige, Mellansverige, Nedre Norrland och Övre Norrland. Det fanns alltså så mycket högklassiga boxare att ett kretsmästerskap hade status vid den här tiden. Stopp! säger nu vän av ordning. Vi har ju nu också mästerskap som Sydsvenskan och liknande. Jovisst, men de är till största delen junioraffärer, med ett oändligt antal direktfinaler och naturligtvis - noll publik. Så här så det alltså ut 1948. Det blir ett slags momentum för dagens ansvariga inom Boxsverige. Sydsverige: F: S.E. Dahlberg, Halmstads BS B: Torsten Persson, Halmstads BS Fj: Bernt "Mike" Johansson, Hälsingborgs BS L: Jan Pahmp, BK Björnen W: Arne Lindholm, Malmö BK M: Sten Ahnelöv, Malmö BK LT: Bror Andersson, Halmstads AIS T: Carl Nilsson, Svedala BS Västsverige: F: Tage Persson (senare Pagård), Alingsås BK B: Selfrid Andersson, BK Avance Fj: Hugo Adamsson, Uddevalla BK L: Olle Hägg, BK Trim W: Tore Berglund, BK Trim M: Stig Bengtsson, IF SAAB (Trollhättan) LT: Arne Lundbeck, Skövde AIK T: Bernt Westbom, Åmåls SK Östsverige:  F: Olle Eek, Värnamo BK B: Bertil "Benet" Ahlin, BK Akilles Fj: Lennart Claesén, Värnamo BK L: Karl Gunnar Boiardt, BK Akilles W: Lennart Levin, BK Akilles M: Stig Sjölin, Värnamo BK LT: Carl-Erik Cederkvist, BK Ringen T: Harry Svensson, Gislaveds BK Mellansverige: Läs mer →
Publicerat i: Info, Turneringar

Sju bröder på samma gala!!!

Det här är nästan för bra för att vara sant, men verkligheten brukar överträffa dikten. Den 9 mars 1958 bjöd den gamla fina Helsingborgsklubben BK Björnen till internationell gala. Tio västtyskar deltog varav sju (7) av dem var bröder och dessutom var deras far ledare för truppen. Brödraseptetten lystrade till efternamnet Johannpeter och tävlade för den anrika klubben Box Ring Hamm. En klubb som till skillnad från Björnen fortfarande är högst aktiv. Det finns också ett svårslaget (!?) svenskt rekord i barnalstring med riktning boxning. Bröderna Claesén från Värnamo BK gjorde ringarna osäkra under 1940-talet. Den 17 mars 1947 tävlade fem av dem samtidigt i Katrineholm och den sjätte var domare. I Helsingborg toppades programmet av Stockholms AIF:s Lars-Olof Norling som knockade en tysk som märkligt nog inte hette Johannpeter. I Katrineholm segrade Gunnar, Lennart, Ingemar och Herman, medan Yngve tappade en "jämn och hård match, där segern lika gärna kunnat gå till Y. Claesén". Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info

Roger, Jätten, Corpi, Bengan...

... och en viss Patrick Lumumba. Vilket gäng! Och på samma gala dessutom. Stockholmsklubbarna BK Örnen och IF Linnéa, två klubbar som inte alltid har älskat varandra, hade grävt ner stridsyxorna för en gemensam satsning. Svensk elit skulle möta ett gäng från Kenya. Dessutom lockade programmet med en landslagsuttagning. Handpåläggningarna timade i den klassiska Eriksdalshallen och i almanackan skrevs det den 13 oktober 1980. En av svensk boxnings mest lysande tungviktare, Roger Andersson från Linnéa, besegrade klart Mohamed Kent. Här föreligger en slags historisk ironi. Nästan på dagen två år innan skulle de två ha mötts i Kalmar. Kent gav återbud och i hans ställe kom ett relativt oprövat kort vid namn Anders "Lillen" Eklund från Gävle. Lillen hade inte en chans, men han tog den genom att sensationellt knocka Roger i tredje. Det blev Lillens katapult mot ära och berömmelse, även om vägen framåt skulle bli tämligen törnebeströdd. Hur hade den svenska tungviktshistorien sett ut om kenyanen och Roger hade mötts i Kalmar? Veteranen Ove "Jätten" Lundby, med massor av meriter, fick äntligen boxas med två hela nävar. Skadeproblem hade hopat sig i en karriär som nu gick mot slutet, men här erhöll han pris som kvällens bäste boxare. Han gav sin rutinerade kenyan en rejäl lektion. Christer Corpi var en ny stjärna på uppåtgående. Han hade redan ett SM-guld och fler skulle följa. Denna afton blev han dock bortdömd och publiken vädrade sitt missnöje då kenyanen tilldömdes segern på delat domslut. I kenyatruppen ingick också Patrick Lumumba. Han var den mest talangfulla boxare jag någonsin sett i aktion. Lumumba skulle förgylla de svenska ringarna under några år, men dessvärre blev smaken av pengar, destillater och andra frestelser alltför stor för en fattig och obildad ung man. Han blev en stor penningmagnet och det var många som ville ha...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton

Laterna Magica: Lennart Risberg i Borlänge

Efterfrågan på boxning från 1950- och 1960-talen är stor på RINGSIDE. Det är härligt att minnet av Risberg, Sjölin, Storm, Waltersson, Åhsman, "Plutten" Persson, Mikek, Bosse Pettersson, "Släggan" Rosén m.fl.  lever vidare. Dagens foto är hämtat från Folkets Park i Borlänge där BK Masens ungrare Marton Varro ser till att Lennart Risberg får en svettig sparring. Risberg skulle några dagar senare göra sitt livs match då han mötte ringeleganten Wilfred "Willie" Patrano i Stockholm den 6 augusti 1961. Matchen mot världsstjärnan dömdes oavgjord. Varro var juniormästare 1958 och erhöll ett SM-silver 1962. Däremellan knep han ett mellansvenskt mästerskap. På matchlistan återfinns namn som Bosse Högberg, Bosse Pettersson och Stig Waltersson. Den sistnämnde mötte Varro hela sex gånger med fem förluster i följd. Vinsten kom i första mötet dem emellan på ett tveksamt domslut. Matchen gick fredagen den 13 november 1959. Partiell matchlista Varro här. Stort tack till Stefan Zsigmond för fotot.  //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton

Torsten "Topsy" Lindblom (1925-2013)

Landskronaprofilen och boxaren Torsten "Topsy" Lindblom avled den 14 september 2013. Han var en drivande kraft inom boxningen i Landskrona och aktiv i Landskrona boxningsklubb på 1930-talet. Han gick i lättvikt. Torsten "Topsy" Lindblom engagerade sig särskilt för ungdomar inom boxningen och han fick Landskrona stads hedersmedalj 2004. Torsten "Topsy" Lindblom blev 88 år. Fick tips om en fin intervju med honom i Landskrona direkt.  Helsingborgs Dagblad hade en artikel om honom inför 81-årsdagen som också ger perspektiv på boxningen i Landskronaområdet. Några matcher har jag dessvärre ej dokumenterade för Topsy i skrivande stund, men de kommer då jag grävt mig ner till 1930-talet i resultathögen. Just nu är det decenniet senare som gäller... Håll ut... //CF PS. Jag tar gärna emot tips över gamla (fallna) kämpar. På RINGSIDE hedras alla som äntrat ringen, så man behöver inte varit svensk mästare sexton gånger i rad för att få "medverka".
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Gulddrömmar(e)...

Det stundar till årets Svenska mästerskap. Det avhålls i Göteborg under 11-13 april. Vald arena är Sjumilahallen. Det låter himlastormande, men deltagarantalet är normallågt. I skrivande stund finns det 49 anmälda herrar och 31 damer. Här följer ett axplock tidningsartiklar med anknytning till mästerskapet. Varsågoda! Clarence Goyeram siktar högt i Göteborgs-Posten. Norah Guzlander söker revansch via Lokaltidningen Halmstad. Den blivande brandsläckaren Lisa Lokkin tar en paus i stickandet under SM rapporterar P4 Värmlands Radio. Araik Ismail styr kosan till Bulgarien och Junior-VM och önskar medalj i Kristianstadsbladet. Till Bulgarien åker även  Vaggeryds Oliver Flodin i intervju P4 Jönköping. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, VM, Turneringar

Praliner!

I det informationsblad som spreds vid senaste sammankomsten för Punschpralinerna (den med Stig Waltersson) är min e-postadress felaktig. Den ska sluta på .com och ingenting annat. I övrigt var det rätt. Det går lika enkelt att använda kontaktformuläret på denna sida. För dem som efterfrågade boken om Stig Waltersson så finns länken till förlaget här. Boken går naturligtvis också att beställa i valfri bokhandel.
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info

SM 2014 + och -

Årets SM kan läggas till handlingarna. Matchresultaten finner ni här för herrarna och här för damerna. Visserligen är inte en datorskärm den bästa platsen för att bedöma mästerskapet, men jag vill ändå anföra några kommentarer till tävlingarna. Äntligen har det internationella förbundet stakat ut en kurs som pekar framåt för boxningen och äntligen har hjälmarna hamnat på historiens sophög (men varför bara för herrarna?). Boxningen börjar nu lika den kampsport den en gång var… Men det är en lång väg kvar att vandra och det kommer att ta tid innan de nya reglerna har satt sig. Behovet av omprogrammering av de aktiva, domare och tränare är påträngande stort. Bästa herrboxare: Utan tvekan de bägge ugandierna Ronald Serugo och Atanas Mugerwa. Vilket också är lite typiskt för herrboxningen. Bägge är skolade i en helt annan miljö än den svenska. Jag har ställt frågan förut, men den tål att upprepas. Vad gör de utomlands som inte görs i Sverige? Något måste det ju vara. Bästa dam: Lika tveklöst Patricia Berghult. Vilken underbar boxning hon levererade. Det var härligt att se hennes framfart. Uppehållet har uppenbarligen gjort henne gott. Man måste beundra Bashir Hassan. Han har varit igång sedan inlandsisen lämnade den högan Nord. Tog nu sitt tionde SM-titel. Han äger en tajming och avståndsbedömning som är nära nog unik inom svensk boxning. Jag tror dock att han kommer få problem med den nya typen av boxning som kräver mer av attack än kontring. Jag tycker synd om Modo Sallah. Han är så överlägsen att han kunde skicka in sin morsa istället. Det kan inte vara kul att få så lite motstånd. Tänk om det fanns en lika bra urnorrlänning uppifrån skogarna. Då kunde vi få ett nytt Lillen-Roger tryck i boxningssverige. Vilka matcher det skulle bli inför till trängsel fyllda...
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox

Junior-VM i backspegeln (herrar)

Så kan 2014 års Junior-VM för herrar läggas till handlingarna. Det gick något bättre denna gång än det brukar. Första gången ett Junior-VM arrangerades var år 1979 och platsen Yokohama i Japan. Det började bra med blå-gula ögon – med en matchvinst – därefter har det varit mer vatten än vin. En summering av 18 mästerskap ger 0 guld-0 silver-2 brons och ett matchfacit på 29 vinster och 47 förluster. Vid endast två tillfällen har den uttagna truppen genererat en positiv statistik – 2002 (7-4) och 2014 (3-2). Flertalet namn i förteckningen nedan vore glömda om det inte vore för RINGSIDE. Det tål att tänka på. RINGSIDE behövs för att hålla minnena vid liv. 1979 Yokohama, Japan. En deltagare. Vesa Koskela 2 matcher 1 seger. 1983 Santo Domingo, Dominikanska Republiken. En deltagare. Lars Lundgren (senare Myhrberg) 0-1. 1985 Bukarest, Rumänien. Fem deltagare. Stefan Nordin 0-1, Peter Jacobsson 0-1, Juha Honkala 0-1, Sören Antman 0-1, Cenneth Pettersson 0-1. 1987 Havanna, Kuba. En deltagare. Wael Haddad 0-1. 1989 Bayamon, Puerto Rico. En deltagare. Teddy Stenmark 0-1 (blev utslagen). 1990 Lima, Peru. Tre deltagare. Robert Nordman 0-1, Zoltan Zarossy 0-1, Johan Ågren 0-1. 1992 Montreal, Kanada. Två deltagare. Ronnie Nordman (1-1), Ismael Koné (1-1). 1994 Istanbul, Turkiet. Fem deltagare. Fardi Bessik (0-1), Mikael Yikealo (2-1), Harri Svarts (0-1), Kwamena Turkson (1-1), Attila Levin (0-1). 1996 Havanna, Kuba. Två deltagare. John Hessleryd (0-1), Nicklas Heleander (0-1). 1998 Buenos Aires, Argentina. Fyra deltagare. Patrick Bogere (1-1), Mohammed Al-Saed (0-1), Giovanni Alvarez (1-1), Andreas Gustafsson (0-1). Alvarez förlust i semifinalen. 2000 Budapest, Ungern. Fyra deltagare. Jaffer Sayed (0-1), Benjamin Kalinovic (2-1), Micha Tabagoua (0-1), Steven Musisi (2-1). 2002 Santiago de Cuba, Kuba. Fyra deltagare. Bashir Hassan (2-1), Erik Roth (2-1), Naim Terbunja (2-1), Modo Sallah (1-1). Terbunja förlust i semifinalen. 2004 Jeju, Sydkorea. Inget svensk deltagande....
Läs mer →
Publicerat i: Info, VM

Raimond Bengtsson

Det är mycket ovanligt att boxare ägnat sig åt litterär produktion. Det har kommit ut självbiografiska verk om exempelvis Harry Persson och Ingemar Johansson men de har varit spökskrivna. Så här till första maj kan det väl vara värt att ägna en tanke åt göteborgaren Raimond Bengtsson som var en välkänd politisk profil på västkusten. Murare, fackligt och politiskt aktiv. Starkt Moskvatrogen. Som boxare tävlade han för Redbergslids BK under 1940-talet. Hans bok om sin far som också var murare, "Algot - ett liv i Sverige (1891-)" som publicerades 1976, är mycket läsvärd. Däremot är "På väg mot det kommunistiska idealsamhället" (1981) en i bästa fall naiv betraktelse över det östtyska samhället. Raimond var faktiskt den som beviljades den sista stora intervjun med Albert Speer i augusti 1981. Speer, som var Hitlerregimens arkitekt och under en period rustningsminister, avled några veckor senare. På bilden nedan syns Raimond till vänster, KG Norén i mitten och Arvid Claesson till höger. Fotot är taget vid ett RBK-samkväm. Notera hur prydligt klädda pugilisterna var. Raimonds bokproduktion: ”Jag, en jobbare” (1971). ”- åt alla lycka bär?” (1972). ”Algot – ett liv 1891- ” (1976). "Arbetets söner" (1978). ”Brännpunkt Tyskland” (1979). ”På väg mot det kommunistiska samhället” (1981). ”Samtal med Albert Speer (1983)”. Samtliga går att köpa via nätet på Bokbörsen för en överkomlig penning. Partiell matchlista för Raimond här. Fotot från Arvid Claesson klippbok. Tack för det! Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Foton

Hatten av för Hammarby IF Boxning

Hammarby IF Boxning ska ha en stor eloge för sitt arrangemang den 2 maj betitlat Bajen Rough House. Förhoppningsvis var det ett första, men ack så viktigt, steg för att vinna publiken åter. Poängmaskinen förstörde boxningen och publiken röstade med fötterna. Det har varit en lång Golgatavandring för sporten. Från att ha varit en arenaidrott så hamnade boxningen i sunkiga källarlokaler. Avsaknaden av pengar och fixstjärnor har varit stor de senaste decennierna. Därför var det välkommet att Hammarby satsade stort genom ett program i Stockholms andra klassiska boxningsarena Eriksdalshallen. Den första var som bekant Djurgårds-Cirkus. Klubben tycks också ha belönats med en stor publikuppslutning. Nästa gång vågar vi kanske också hoppas på ett program i klass med ambitionerna. Vilken klubb tar över stafettpinnen för en ny gala i Eriksdalshallen? //CF PS. Klubben har dessutom förstått vikten av en informativ hemsida. Besök via länk här.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Efterlysning - ang Joe Sylvain mfl

Jag söker dig som igår (7 maj) lämnade spännande information över Joe Sylvain m.fl. Var snäll och förmedla din e-postadress och/eller ditt telefonnummer via "Kontakt". Jag vill gärna veta mer om det du skrev.
Läs mer →
Publicerat i: Info

Klubbnål - Eskilstuna BK

I Eskilstuna kunde man träna boxning redan i början av 1910-talet vilket är ganska anmärkningsvärt. Vid den tidpunkten fanns det egentligen bara organiserad utövning i Stockholm, men med periodvisa inslag av aktiviteter i Skåne, Göteborg och Dalarna. Det dröjde dock till den 5 maj 1919 innan Eskilstuna BK (EBK) bildades. Klubben hade redan från början en idog tävlingsverksamhet och EBK belönades direkt med ett guld på det första svenska mästerskapet 1920. Klubben bidrog med hela fem boxare av sammanlagt 56 på mästerskapet och Alvar Carlén knep SM-tecknet i weltervikt. På 1940-talet var Einar Sjöberg det stora namnet som decenniet därefter övertogs av hans son Eje Sjöberg. Från 1960-talet noteras pugs som schweizaren Heinz Stücki, de norskfödda bröderna Tor och Ernst Mathisen. De var uppe i SM-finalen i tungvikt 1966 och hade på bröders vis gjort upp innan vem som skulle vinna. Ej heller att förglömma Rolf Karlsson och den tyskfödde Gert Mielke från skarven 1960/70-talet. Därefter har det väl inte gnistrat på samma vis om EBK. Det har blivit några junior- och ungdomsmästare som bäst plus ett SM-silver för Pezhman Seifkhani år 2008.   //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbnålar, Klubbar

Farligt, farligare, farligast

Boxning och hjärnskador är på tapeten igen. Sanna Neselius, som av någon anledning är SBF:s eget medicinhen, har åter trätt in på scen. Denna gång med budskapet att hjärnskakningar har längre återverkningar än man tidigare trott. Naturligtvis skall alla slags trauma mot huvudet behandlas med största respekt, men det är något som skevar i alla dessa medicinska undersökningar. Tusentals studier har gjorts, men ingen av dem kan förklara det mest uppenbara - Varför blir inte alla som tävlingsboxats permanent skadade? Varför slutar inte alla som punch-drunks? Varför uppnår de flesta av dem hög ålder? Varför har så många haft framgångsrika yrkeskarriärer? På begäran publicerar jag åter den kritik jag riktade mot hennes studie i maj 2012 "Sanna Neselius och vetenskapen". Det duger inte med att komma dragandes med förändringar i ryggmärgsvätskan. Sakernas tillstånd är mer komplicerade än så. Och Sanna själv? Hon har ju inte bara utövat boxningen som amatör. Hon gick ju även några proffsmatcher... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Scientia

EM för damer 2014

Den nionde upplagan av damernas Europamästerskap står inför dörren. Denna gång går mästerskapet i Bukarest Rumänien med matchstart 31 maj. Årets trupp är sex kämpar stor vilken är någon slags normalvolym för det kvinnliga EM-deltagandet. Historiskt betraktat har svensk damboxning varit framgångsrik i dessa sammanhang. Det har blivit 4 guld, 7 silver och 6 brons vilket vida överträffar herrarnas insatser på området under senare decennier. Den bästa årgången var år 2009 och den sämsta år 2006. Det första mästerskapet gick i Frankrike 2001, men hade föregåtts av två testtävlingar - 1999 i Köping och 2000 i Frankrike. De svenska insatserna i statistisk form finner ni här. EM nr 1 (2001 Frankrike): 5 deltagare. Matchfacit 3-5. 1 silver - Anna Laurell (Lunds BS), 1 brons Camilla Karlsson (NBK/Akilles). EM nr 2 (2003 Ungern): 4 deltagare. Matchfacit 5-4. 1 silver - Katrin Enoksson (Redbergslids BK), 1 brons Anna Laurell (Lunds BS). EM nr 3 (2004 Italien): 7 deltagare. Matchfacit 6-6. 1 guld - Anna Laurell (Lunds BS), 1 silver Anna Ingman (IFK Umeå). EM nr 4 (2005 Norge): 6 deltagare. Matchfacit 3-5. 1 guld - Anna Laurell (Lunds BS), 1 brons Josefina Tengroth (NBK/Akilles). EM nr 5 (2006 Polen): 6 deltagare. Matchfacit 1-6. 1 brons - Jenny Hardingz (BK Fox). EM nr 6 (2007 Danmark): 7 deltagare. Matchfacit 9-6. 1 guld - Anna Laurell (IF Linnéa), 2 silver Shipra Engelke (Höllvikens BK) och Klara Svensson (Höllvikens BK). EM nr 7 (2009 Ukraina): 6 deltagare. Matchfacit 10-6. 1 guld Jenny Hardingz (IF Linnéa), 2 silver - Natalie Lungo (Angered BC) och Shipra Engelke (Höllvikens BK), 1 brons - Helena Falk (BK Örnen). EM nr 8 (2011 Nederländerna): 4 deltagare. Matchfacit 5-4. 1 brons - Helena Falk (BK Örnen). Armine Sinabian (Stenhagens KK) tävlade år 2011 för Armenien och erövrade en silvermedalj. SBF ansåg...
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Dambox

Norden utraderat

Europamästerskapen för damer har nyligen avslutat sin nionde upplaga. För första gången sedan start blev de nordiska länderna helt utan medaljer. Norden i detta fall utgörs av Danmark, Finland, Norge och Sverige. Damboxningen blev tidigt etablerad i de nordiska länderna vilket också gav ett försprång gentemot omvärlden. Nu har konkurrenterna inte bara kommit ifatt utan också dragit förbi. Det började kärva redan under EM 2011. Den totala nordiska medaljfördelningen sedan 2001 ser ut som följer: 2001: 1 guld - 1 silver - 4 brons 2003: 1 - 1 - 4 2004: 2 - 3 - 0 2005: 2 - 3 - 3 2006: 2 - 0 - 4 2007: 1 - 3 - 3 2009: 2 - 2 - 1 2011: 0 - 0 - 1 2014: 0 - 0 - 0 //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Dambox, Turneringar

Claesson vs Patterson

Fotot nedan tycks vara taget under finalen i västsvenska tungviktsmästerskapet. Skämt åsido, men här ses (nåja) i vit mundering Redbergslids/Majornas stolthet Arvid Claesson mot ingen mindre än Raymond Patterson. Raymond hamnade i skuggan av sin berömde bror Floyd Patterson. Floyd var oerhört populär i Sverige på sin tid och det var många som höll på honom inför den tredje och avslutande matchen mot Ingemar Johansson. Raymond var en duktig amatörboxare som inte nådde de stora höjderna som proffs. Under amatörtiden var han New York Daily News Golden Gloves Champion i tungvikt under 1961-1962. Under 1961 hann också med att bli Intercity Golden Gloves Champion. Den tidigare mästaren där var en viss Cassius Marcellus Clay. Raymond kom till Sverige, fann hustru och jobb, bl.a. på Arvids bensinstation. Raymond bor fortfarande i Göteborg. Som proffs hade han en matchlista på 42 (26-11-5, 12 KO), med ett  dussin av dusterna i svenska ringar. Debuten skedde 1963 i New York. Han drabbades av det svenska proffsförbudet och fick försöka i bl.a. England och Finland. Arvid Claessons partiella matchlista här. Hur det gick i "titelfajten"? Eftersom domarprotokollen är putz weg och åsyna vittnen divegerande i sakfrågan så överlåter vi resultatet till en kommande generations boxningshistoriska forskning. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, "live"

Mors lille Olle...

Mors, ja kanske en gång i tiden. Liten, inte så det störde. Den beskedliga uppsynen på mannen till höger på bilden nedan bedrar. Olle Tandberg kan utan överdrift utropas till Sveriges främste amatörboxare genom tiderna. Han hade varit vår säkraste guldmedalj i det Helsingfors-OS som inhiberades 1940 p.g.a. andra världskriget. Då pågick som bekant andra slagväxlingar. Fotot är taget strax innan han ska äntra ringen mot Södertäljes Robert Ståhl. Matchen gick i Göteborg och Mässhallen. Arrangör var Hisingens BK. Ståhl var ingen dålig tungviktare men han hade inte mycket att komma med mot Tandberg. Paret Tandberg, Olle och Anna, framlevde sina dagar i Nacka och vi var nästintill grannar. Två stenkast bort ungefär. Anna var en härlig dam som visste var skåpet skulle stå. Det var nog lyckosamt för den timide Olle att hon höll ordning på affärerna. Övriga matcher från galan den 27 september 1940 återfinns här. Det var ett gott program där tre Stockholmsklubbar förgyllde med sin närvaro. Publiken fick se namn som Ture Ågren, Rulle Mångelin, Harry Ljushammar, Nils Frisk och Allan Hansson. V.g. notera: en kul detalj som minner om flydda tider - Ståhls och Tandbergs ekipering. När det var matchdags klädde boxarna upp sig. Allt annat än kostym och slips var otänkbart. Utomhus var det hatt som gällde. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton

Gösta Bergelin (1924-2014)

Idag, den 14 juli 2014, gick den gamle fine flug- och bantamviktsboxaren Gösta "Bergis" Bergelin sin sista rond. Han avled stilla och värdigt i sin sommarstuga på Tjörn. Bergelin tillhörde Göteborgsklubben Landala AK. Han började träna 1940 och blev snabbt ett namn att räkna med på västkusten. Abonnerade på en plats i Göteborgs stadslag, distriktsmästare och två gånger SM-silvermedaljör (1948 respektive 1950). Han mötte sin samtids elit i form av namn som Tage Persson (senare Pagård), Stig Gustafsson, Stig Krüger, Yngve "Ynkan" Johansson, Roland Weissbrodt, Torsten Persson, Bertil Ahlin, Roy Swedberg med flera. Så idag höjer vi handsken i tribut till en av dem som var med då konkurrensen i svensk boxning var som störst. Bergelin uppmärksammades tidigt. Under juniormästerskapen 1942 mötte han Spartas Gösta Nordlund och enligt Idrottsbladet var det den "grannaste flugviktsmatchen i JM-boxningarnas historia". Partiell matchlista här. Stort tack till Leif och Thomas Bergelin för budet om "Bergis" frånfälle. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Brons på Ungdoms-OS i Peking

Det finns tävlingar för allt. Det pågår en Olympiad (!) för ungdomar i Peking under dagarna 16-28 augusti. Här råder en irriterande språklig förändring. Det som idag benämns ungdom är vad vi normalt har förknippat med juniorer. Varde hur som helst med detta. Svensk deltagare i boxning var Värnamos stolthet Agnes Alexiusson som lyckades med bedriften att (åter)kvala in till turneringen. Med sex deltagare i lättvikt lottades hon till semifinal. Där ställdes Agnes mot sin tidigare nemesis från  kvalet till OS, som gick i Bulgarien, amerikanskan Jajaira Gonzalez. Då blev det förlust med 0-2, vilket också blev resultatet i Peking. Nu väntar bronsmatch mot Turkiets Esra Yildiz. De har tidigare mötts med vinst för Agnes och även denna slutade med seger. Grattis! Officiell hemsida för Ungdoms-OS här. Domarsiffrorna var 2x39-37, 38-38 till amerikanskans fördel. Domarsiffrorna mot Yildez var 39-37, 40-36, 40-34. Jämför ettan och trean. De tycks inte ha sett samma match. Agnes matchlista så här långt. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS

Frank Sinatra i Stockholm 1964

Frank Sinatra är en av underhållningsbranschens stora ikoner. När han slog igenom som sångare på 1940-talet pekade hans musik och stil fram mot stjärnor som Elvis Presley och Mick Jagger. Sinatra medverkade också i en del minnesvärda filmer, bland dem Härifrån till evigheten (1953) och Mannen med den gyllene armen (1955). Hans kontakter med maffian gav upphov till digra dossierer hos FBI. Sinatra var en stor boxningsvän och sågs ofta på ringside till stora fighter. Som en slags boxningsexpert befann han sig i Sverige 1964. Han skulle bevaka VM-kvalet mellan Floyd Patterson och Eddie Machen på Råsunda. Över 30 000 på läktarna såg en överlägsen seger för Floyd efter tolv ronder. Det var kändistätt i publiken och t.o.m boxningsoraklet Nat Fleischer från The Ring hedrade med sin närvaro. Hur var det nu med Frankie Boy? Utdraget nedan kommer från boken om Stig Waltersson. Stig gjorde nämligen sin professionella debut denna afton. Gillar du avsnittet nedan så har du också behållning med boken i sin helhet. "Stigs proffsdebut skulle gå på hemmaplan, närmare bestämt i anslutning till den stora Norrköpingsmässan, men det visade sig inte ekonomiskt genomförbart. Promotorn skiftade plats till Solna Fotbollstadion och intåget som yrkesman skedde som förmatchboxare till den inofficiella VM-kvalmatchen mellan Floyd Patterson och Eddie Machen. Haussen kring den matchen var omfattande och det var mellan 30-35 000 på läktarna. Det hade varit kaos redan under invägningen. Intresset att se Floyd var så stort att flera hundra fick avvisas från hotell Ambassadeur med påföljande tumult utanför. Självaste boxningsoraklet Nat Fleischer, redaktören för den mest inflytelserika av alla boxningstidskrifter The Ring, ansåg att huvudmatchens dignitet krävde hans närvaro. På ringside var det fullt av dåtidens celebriteter, inte minst artister. Film- och teaterfolk har alltid varit en trogen boxningspublik världen över. Här kan man nog ana en själslig gemenskap...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info

Klubbnål - Skene Atletklubb

Skene AK (SAK) firar i år aktningsvärda 80 år och lördagen den 13 september stundar det till en enklare jubileumstävling. Ursprunget till klubben kan sökas i Skene BK (SBK) som härjade i ringarna vid mitten av 1920-talet. Klubben havererade då man skänkte bort klubbkassan till familjer som hade det ekonomiskt svårt under en lokal strejk. Solidariteten inom arbetarleden var stor på den tiden. När de pugilistiska aktiviteterna skulle återupptas fick man inte längre heta SBK och då skrevs firmabeteckningen till SAK istället. Klubben hade sin första egna tävling i februari 1935 vilket var ganska exakt ett år efter grundandet. Klubbens boxare blev snabbt kända i Västsverige. Exempelvis så blev SAK bästa klubb i västgöta-JM 1940. Elof Larsson var den första stjärnan. Han nådde semifinal på JSM 1937 och var finalist på Västsvenska mästerskapen 1939. Samma år nådde han finalen på Stora SM, men var tvungen att lämna walk over pga. skada. 1940-talet såg namn som Folke Andersson och Arne Sjöholm. På 1950-talet var SAK Västergötlands ledande boxningsklubb. Bröderna Henry och Max Scott, Wiswalds Folmanis är några att minnas från denna tid. Klubbens glansperiod inföll under 1960-talet. Det stora namnet var Bo Claesson, nybörjare- och juniormästare, svensk mästare i flugvikt 1969 och uttagen till 15 A-landskamper plus ett antal andra landslagsnomineringar. Därtill ett silver på Nordiska. För sina insatser förärades han svensk boxnings förnämsta utmärkelse – hederstiteln Stor Grabb. Bra var också hans bror Garry, som kan sätta landslagsboxare, junior- och SM-finalist på visitkortet. Därefter hamnade SAK på ett sluttande plan, men 1982 var man medarrangör till årets SM. Värdskapet delades mellan fyra orter i Västergötland. Förhoppningsvis kan den återuppväckta klubben ännu en gång sätta avtryck i resultatlistor och mästerskapssammanhang. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbnålar, Klubbar

Valfläsk, frasvåfflor och löftessoppa

Det är vad politiker bjuder oss på i varje valrörelse. Det gäller dock inte för Sveriges största folkrörelse – idrotten. Då bjuds det inte ens på vattvälling. Idrotten tycks inte existera för den politiska parnassen. Visste ni att det finns en idrottsminister? Hon är visserligen bara halv för hon ska delas med kulturen. Fru ministern hörs bara varje gång hon vill bojkotta något evenemang i forna Sovjetunionen. Rysshatet sitter djup inom högern oavsett om den är gammal eller ny. För mig framstår årets val som antingen pest eller kolera. En impotent Allians i ena ringhörnan och en lika kraftlös som kluven Opposition i den andra. Stackars Moder Svea… Men. Låt oss inte fördystras över detta utan istället ta en historisk titt på hur de olika partierna har ställt sig till boxningen genom åren. Det värsta boxningshatarpartiet av dem alla har varit Folkpartiet. Deras banerförare, som påfallande ofta har varit starkt religiösa, har alltid haft tillgång till riksdagstaburetter och tidningar, inte minst Dagens Nyheter. Den hätskaste boxningsmotståndaren hette Sten Sjöholm. Hans avsky mot sporten nådde patologiska höjder och han startade sitt korståg under 1949. Högern/Moderaterna har varit kluvna i frågan. Den personliga friheten har haft konkurrens med det moraliska samvetet. En av de värsta hetsarna mot boxning var en högerman vid namn David Ingvar. Tillsammans med Sjöholm var han den bidragande orsaken till att proffsboxningen förbjöds i Sverige 1969. Så länge Socialdemokratin var ett arbetarparti så stödde de sporten, men i takt med att medelklassen intog platserna i partiet blev det också boxningsfientligt. Paret Sjöholm/Ingvar hade krattat manegen, men det var Socialdemokratin som slog den sista spiken i den professionella kistan. Det var också Socialdemokratin som såg till att amatörboxningen blev satt under förmyndarskap 2006. Glöm inte det! Speciellt hetsande var Bosse Ringholm. Det var han som hade hand om frågan...
Läs mer →
Publicerat i: Info

The Dutch Connection

Rinze, min gamle vän från Arnhem i Nederländerna, meddelar att den fine boxaren från Utrecht, Josephus "Joop" Verbon har avlidit i en ålder av 72 år. Joop tillhörde den holländska eliten under 1960-talet och blev nationell mästare tre gånger, 1963-64-66. Han var uttagen till OS i Tokyo 1964, men av någon anledning blev det inget deltagande. Han besegrade vår svenske stilboxare Stig Waltersson i en landskamp i Göteborg 1963 på delat domslut. Verbon mindes matchen, "The Swede was a very good boxer, fine technique and tactics with a good long left /.../ Waltersson was a good sport, a gentleman also after the verdict". Joop gjorde en proffssatsning med början 1966 och han gick sin sista match 1975. De sista åren av sitt liv ägnade han åt vård av sin sjukliga hustru. Han beskrivs som en lågmäld och sympatisk person. Citatet kommer från boken om Stig Waltersson s. 51.

Fina minnesord av Rinze van der Meer:

"Joop came from a family of 15 children. There were 5 brothers who boxed.

His biggest inspiration was his older brother Theo. Theo Verbon died quite a few years ago, as a victim to cancer, but up untill the end, when he was already a very sick and weak man, he still visited an evening of amateur boxing. After school Joop worked as a maintainance mechanic, then he changed and worked for 40 years for a compagny laboratorium glaswork. Innitialy in the production and later as a salesman.

When his children (his oldest son Danny had died) all had left to live on their own, Joop had himself and his wife Carla (they met when he was 19 and she was 15) build a sommer holiday home in France on the coast of Bretagne.

No need to tell you that the children and...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

20 386 matcher - 9 475 boxare

Där har ni status så långt för databasen på RINGSIDE. På förekommen anledning, som det brukar heta. I detta skede följer jag inte enskilda boxare, det arbetet kommer senare. Det hindrar dock inte att många, även bland dagens aktiva, har kompletta eller nära nog kompletta matchlistor. F.n. försöker jag få med så många namn som möjligt från den svenska boxningshistorien. Men - den som scannar av sin startbok hamnar i "gräddfilen". Ett stort tack till alla er som tar kontakt, skickar material eller bidrar med information av olika slag. Gamla foton är uppskattade. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher

Vardag hos Redbergslids BK

Ett fint foto från läsekretsen. En nybakad ungdomsmästare 1981 i form av Lennart Hansson tillsammans med sin tränare Dennis Pettersson (till vänster). Dennis var såväl juniormästare som svensk mästare och landslagsman under sin aktiva tid. I mitten en välkänd figur.     Tack till Lennart som skickade fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton

Bror Andersson, John Nilsson, Göte Fridell

Ett härligt gäng! Skånepågen John Nilsson står inför sitt livs femte proffsmatch. Han ska möta holländaren Nico Diesen i Göteborg den 1 mars 1946. Diesen var inget märkvärdigt nummer, men han var betydligt mer rutinerad än John. Holländaren hade ett drygt trettiotal proffsmatcher bakom sig. John var en påfriskare av stora mått som dessvärre helst garderade sig med hakan. I Disenkampen var han till allas förvåning mer kall och beräknande än tidigare. Efter ett antal nedslagningar kom den holländska handduken fladdrande i tredje. Den nya insikten att man inte alltid behöver gå för fullt hade han att tacka sina utomordentliga sparringar för. Till vänster på fotot syns Bror Andersson Laholms BS. Han var en utmärkt pugilist som blev landslagsman, EM-deltagare, sydsvensk mästare och silvermedaljör på SM. Bror var uttagen till OS i London 1948, men en handskada satte stopp för det äventyret. Han tillhör den exklusiva skara som besegrat Ingemar Johansson Till höger står Göte Fridell från Landala AK i Göteborg. Också han en förträfflig boxare, landslagsman, EM-deltagare och svensk junior- och seniormästare. Den dynamiska duon körde hårt med sin principal och gav full valuta för matpengen. Vilket alltså skulle löna sig för John som också hade mött båda under amatörtiden. Som kuriosa kan nämnas att Bror var den förste Halmstadsbo som sågs i television. Den historiska händelsen dateras till 13 maj 1950. En klubbmatch mellan Redbergslid och Landala utsändes lokalt i TV. Bror förstärkte Landalalaget och han hade Ingemar Johansson i motsatta ringhörnan. John Nilsson, Den skånska slagbjörnen, var färgstark och populär, men han hälsa skulle påtalas och debatteras. Han matchades alldeles för hårt redan som amatör och han konsumerade ohälsosamt mycket stryk under sin korta karriär. Han tvingades sluta och livet därefter skulle bli törnebestrött. John har stått modell för Olle Länsbergs utmärkta roman Den hårda leken (1956)....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton

Walter Mohr (1942-2014)

En av våra främsta boxningstränare (någonsin) har gått bort. Om det funnits en professur inom boxning så hade Walter Mohr burit titeln med den äran. Han var född i Tyskland, kom till Sverige i mitten av 1960-talet, gick några matcher, men det var som tränare i Djurgården han blev framgångsrik. Walter var arkitekten bakom klubbens stora framgångar de senaste decennierna. Listan är lång på de boxare han lotsat fram. Janne Bengtsson har författat ett fint minnesord om Walter på DIF Boxnings hemsida. Jag hänvisar läsaren dit. Se även Svenska Boxningsförbundet sajt för ytterligare uppgifter om Walter. Christer Franzén  
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Walter Mohr i Stockholms stadslag

Kopian från en Umeåtidning är mindre god, men ändå kan vi skymta den glade yngling som snart skall försvara Ekens färger mot Norrländsk elit. Stockholmslaget använde sig av storstadens lyx och bekvämlighet. De lät sig flygas in till kampen via SAS/Linjeflyg. Walter är den blonde till höger (som nr fyra eller fem uppifrån beroende på hur man räknar). Stockholm hade vid ett tidigare möte demolerat vår norra utpost med 7-2. Denna gång blev det 4-4, men Walter gjorde sitt jobb. Han besegrade klart Norrlandsmästaren Åke Nyman från Hornskrokens IF i Boden. Handpåläggningarna skedde 1966-03-09 i Umeå Sporthall. Walter tävlade för BK Örnen. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Foton

Laterna Magica: Håkan, Stefan, Vesa

Dagens foto visar en strong trio. Den gemensamma nämnaren är Stockholmsklubben Narva BK och 1980-talet. Då var Narva en klubb att räkna med i de stora sammanhangen. Idag är den reducerad till ett slags gym i stil med Friskis&Svettis, där de mer stoltserar med sina många motionspass än sina pugilistiska aktiviteter. Inget fel i pensionärsgympa, men det är fjärran de dagar då Narva var ”bästa klubb efter Sovjetunionen” som under finska Gee-Beeturneringen 1983. Till vänster har vi Håkan Sindemark – SM-guld 1984-85, landslagsboxare, EM deltagare och Stor Grabb. I mitten Stefan Sjöstrand – SM-guld 1981-82-83-84, landslagsboxare, NM-EM-VM-OS deltagare och Stor Grabb. Till höger Vesa Koskela – SM-guld 1981-82, 84, landslagsboxare, Nordiskt guld 1984, EM-VM-OS deltagare och Stor Grabb. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton

Boxning i konsten 6 - Birger-Ericsson

Birger Birger-Ericsson (1904-1994) hette en självlärd konstnär från Nyköping. Hans öga fångade i princip allt och i hans produktion återfinns porträtt, landskap, stadsvyer, fantasifigurer, exotiska ting och en hel drös annat. Hans stil var ofta åt det naivistiska hållet. Tavlan nedan är i olja och heter Boxaren, men borde kanske rätteligen ha kallats Invägningen. Tyvärr är verket odaterat så vi vet inte om konstnären hade någon speciell pugilist i åtanke eller om målningen är ett resultat av konstnärlig inspiration. Det spelar nu inte så stor roll eftersom det uttrycksfulla motivet i olja står på egna ben. Såvitt jag förstår är det ett av Birger-Ericsons främsta alster. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

Dam VM i backspegeln

Sverige har deltagit på samtliga mästerskap. Den totala medaljskörden har varit: 3 Guld, 2 Silver och 6 Brons. Medaljer vid samtliga tillfällen utom ett (Turkiet 2002). Den senaste guldmedaljen emanerar från 2005 (Ryssland). För samtliga svenska resultat och deltagare se under Mästerskap/Landskamper för respektive år. 8. 2014 Jeju, Korea. 280 boxare från 67 nationer. Fyra svenska deltagare. Noll medaljer. Den sämsta daminsatsen i turneringens historia. 7. 2012 Qinhuangdao, Kina. 305 boxare från 70 nationer. Sex svenska deltagare. Ett brons. Brons: Anna Laurell (IF Linnéa). 6. 2010 Bridgetown, Barbados. 257 boxare från 66 nationer. Fyra svenska deltagare. Ett brons. Brons: Klara Svensson (Höllvikens BK). 5. 2008 Ningbo City, Kina. 237 boxare från 42 nationer. Sju svenska deltagare. Ett silver och två brons. Silver: Anna Laurell (IF Linnéa). Brons: Klara Svensson (Höllvikens BK) och Jenny Hardingz (IF Linnéa). 4. 2006 New Dehli, Indien. 180 boxare från 32 nationer. Tre svenska deltagare. Ett silver. Silver: Klara Svensson (Höllvikens BK). 3. 2005 Podolsk. Ryssland. 152 boxare från 28 nationer. Fem svenska deltagare. Ett guld. Guld: Anna Laurell (Lunds BS). 2. 2002 Antalya, Turkiet. 185 boxare från 35 nationer. Fyra svenska deltagare. Noll medaljer. 1. 2001 Scranton, USA. 125 boxare från 30 nationer. Fyra svenska deltagare. Två guld och två brons. Guld: Anna Laurell (Lunds BS) och Frida Wallberg (Åtvidabergs BK). Brons: Katrin Enoksson (Redbergslids BK) och Teuta Cuni (Winning BC). Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, VM, AIBA

Uppförsbacke så långt ögat kan nå...

Svensk boxning och internationella mästerskap är inte kompatibla. Framgångarna är lika svårfångade som Tantali frukter. Inom loppet av ett par månader har vi sett tre totala misslyckanden. Dock. Inom SBF har man i alla fall humor. När ledaren för svensktruppen kom hem med 0 vinster och 4 förluster från Ungdoms-EM så anförde han att "Svensk boxning står sig bra" internationellt. På Junior-VM noterades 0 segrar och 3 förluster. Står sig bra?! Det är ju ändå ungdomen och juniorerna som ska utgöra svensk boxnings framtid. Det nyss avslutade Dam-VM var heller ingen glädjespridare. Det gav 0 medaljer, 1 vunnen match och 4 förluster. Det nya boxstyret borde ha mycket att fundera på... Det är naturligtvis tränarsidan som är den  svagaste länken i den svenska boxningskedjan. Det material de har att arbeta med är ju inte sämre än killarna och tjejerna i övriga världen. Det är i kunskapsöverföringen det brister. Kunskap inom idrotten är en färskvara och alldeles för många hänger inte med i utvecklingen utan gör som man alltid har gjort. Det kan egentligen inte bli så mycket bättre eftersom diverse påbud om "värdegrunder" (den nya svenska religionen) anses viktigare än resultaten för SBF. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Dambox, VM, Turneringar

1950 en bra årgång

Det stundar till årets ungdoms- och juniormästerskap. När anmälningstiden passerat för juniordamerna hade summa tre (!) anmälningar influtit. Ytterligare ett par tillkom efter förlängt sista datum. Intresset är inte vad det en gång var. Fotot nedan är hämtat från en juniorlandskamp 1950 i Västerås. Notera publiken. Det är fullsatt i Idrottshallen. Och detta på ett juniorevenemang. På fotot är juniormästaren Lennart Ahlbin, från BK Örnen, på väg att köra över norrmannen Torbjörn Clausen. Det svenska laget besegrade det norska med 6-2 och i svenskgänget ingick förutom Ahlbin, Bert Uhre (BK Örnen), Harald Andersson (BK Rapid), Torsten Hallingström (Sundsvalls BK), Sune Wendel (Djurgårdens IF), Hans Snäll (BK Höjden), Roland Tärnblom (Enköpings BK) och Ingemar Johansson (Redbergslids BK). Förlorarhattarna fick påtagas av Wendel och Tärnblom. Nationskampen gick den 29 januari 1950. Stort tack till Gino Ahlbin för den insända fotot. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Landskamper

Kattguld

Svenska Dagbladet har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch. Det finns ett lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets innebörd en verklig bragd. När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John åkte ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933. Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988). Här kan också infogas att den tidigare redaktören för svenskans sportsektion Sune Sylvén var en av landets mest rabiata boxningshatare. Han ägnade åtskilliga spaltmeter till att utspy sitt hat mot boxningen. Han satt med i bragdjuryn i bortåt trettio år... Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli

På Tradera! Min bok RINGSIDE om...

... den svenska professionella boxningens historia är sedan länge utsåld. Den utkom dessvärre bara i en upplaga och är därmed en svårfunnen raritet på antikvariat. Nu har någon lagt ut ett signerat exemplar på auktionssajten Tradera för det facila utgångspriset 300 kr. RINGSIDE betingade mer då det begav sig. Passa på! Köp den och ni får bekanta er med många av svensk boxnings största profiler. 719 sidor fullspäckad med boxningsfakta. Lycka till i budgivningen. Adressen här. Titel: RINGSIDE. Den svenska professionella boxningens historia. Galor. Kommentarer. Resultat. Rekordlistor. Statistik. Stockholm 2004. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Matcher

Ny bok på väg

Till alla er som frågat. Nu är det dags. Äntligen. En ny bok är på väg mot utgivning. Provtrycket var OK och då går det fort till publicering. Det blir 283 täta sidor som behandlar fem decennier av spännande svensk boxningshistoria. Boken innehåller också 78 illustrationer av skilda slag. Mer info kommer inför premiärdagen. Så, gott folk, håll ut... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info

Luciadrabbning SWE-FIN 6-5

På Lucia timade det till landskamp mot Sisuns döttrar och söner i Botkyrkahallen. Där tändes sex svenska ljus och fem släcktes. Eftersom det inte finns någon resultatrapport på Boxningsförbundets hemsida så kommer den nedan. Tio av resultaten var väl högst väntade. Det enda som förvånar var ex-ugandiern Serugos förlust. 51 kg: Kristiina Kivistö, FIN  - Sara Svensson, SWE 2 - 1 54 kg: Marjut Lausti, FIN - Helena Envall, SWE 2 - 1 56 kg: Hikmat Azamov, SWE - Niazz Ahmadi, FIN 2 - 1 56 kg: Matti Koota, FIN - Ronald Serugo, SWE 2 - 1 60 kg: Bashir Hassan, SWE - Timo Liljeroos, FIN 3 - 0 60 kg: Ida Lundblad, SWE - Eerika Tarvainen, FIN 3 - 0 64 kg: Clarence Goyeram, SWE - Amin Nuri, FIN 3 - 0 64 kg: Elina Gustafsson, FIN - Anna Lindqvist, SWE 3 - 0 75 kg: Dmitro Tretjak, FIN - Rocco Wadell, SWE 3 - 0 81 kg: Hampus Henriksson, SWE - Jere Jokinen, FIN 3 - 0 91 kg: Gabriel Richards, SWE - Gennadi Mentsikäinen, FIN 2 - 0 Mer detaljerat om årets landskamper här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Landskamper

Ny bok ute - Narva Boxningsklubb

Numera lyser Narva BK nästan helt med sin frånvaro i de större sammanhangen, men så har det inte alltid varit. Det är inte så länge sedan Narva var bästa klubb efter Sovjetunionen i en GeeBee-turnering, eller då klubben utgjorde halva landslaget. Som vanligt när det gäller mina böcker innehåller de massvis med fakta från den svenska boxningshistorien. Så läsaren behöver knappast räkna sig till de blå-vitas skara för att avnjuta innehållet. Möt den legendariska brödratrion Ågren, Arne Andersson, Narva-Kalle Narvall, Bosse Larsson, KG Kronow, Yngve Spång, bröderna Ahlin, Branko Mikek, Thomas Blidh och massor med andra profiler som en gång härjade i ringarna. Boken är rikt illustrerad. Länk till förlaget Nomen. Från baksidestexten: "Kartläggningen av den svenska boxningshistorien går vidare. Den här gången är turen kommen till Stockholmsklubben Narva BK. Idag räknas Narva BK som en av de klassiska boxningsklubbarna, men Narva har i likhet med alla andra föreningar sett såväl ebb som flod. Här skildras klubbens fem första decennier, från de första ostadiga åren på 1930-talet, dess gyllene period, dess nedgång och fall samt dess återkomst i förorten under 1950-talet. Narva innehöll tidigt några av svensk boxnings största profiler som på olika sätt bidrog till den svenska amatörboxningens utveckling. Under perioden samlade klubbens boxare 65 nationella mästerskapstecken, OS- och EM-medaljer samt deltog i åtskilliga landskamper och internationella prestigeuppdrag." Boken kan dessutom beställas via alla bokhandlar. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Böcker, Info, Klubbar

Julafton firar vi med Stockholms Atletklubb

På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna. Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. Jag beundrar initiativtagarna till SAK också av ett annat skäl än det rent idrottsliga. År 1905 var Sverige ett land under religiöst tvång. SAK-ungdomarna bröt mot detta. Det var bibeln, psalmboken och katekesen som härskade. Det fick exempelvis vår lands kanske främste nationalekonom erfara. Knut Wicksell (1851-1926) dömdes 1908 till fästning för att ha "lastat och gäckat  Guds heliga ord". Sådant kan tyckas tillhöra det förgångna, men idag har naiva och aningslösa politiker stiftat lagar som gör att vi kan dömas...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Branko Mikek (1941-2014)

En av Narva BK:s främsta boxare genom tiderna - Branko Mikek - har gått ur tiden. Han var aktiv under 1960- och 1970-talen. Han "hoppade av", som termen löd, när han var här tillsammans med en jugoslavisk boxningstrupp. Han tävlade även för Visby AIK och Djurgårdens IF innan det blev blå-vitt. Mikek kunde hänga upp fem SM-guld på sin sköld. Därtill mellansvensk mästare. Det blev inga landskamper eftersom han under sin aktiva tid inte var svensk medborgare. Han hade en lång rad publikvänliga fighter under sin karriär, bl.a. mot Kalmar-Släggan Rosén och Enköpings-Tärnblom. Mot en stilboxare som Stig Waltersson hade han dock ingen chans. Det blev fem matcher dem emellan och samtliga plockades hem av Waltersson. Nu finns det all anledning att läsa mer om Branko Mikek och det gör ni lämpligast genom att beställa boken om Narva Boxningsklubb. Det var även tal om proffsövergång, men i det osäkra läge som rådde med svensk proffsboxning, så tjänade Mikek på att stanna kvar inom amatörleden. Partiell, men fyllig, matchlista här. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, Klubbar

23 026 matcher i databasen

Pugilisternas antal uppgår i skrivande stund till 10 509. Så ni har en hel del att roa er med. Besöksantalet till RINGSIDE når sedan i höstas nivåer som gör att diverse annonsörer önskar exponeras på sidan. Tack för all kontakt! Den är den bästa belöningen för knoget med sajten. Fortsätt skicka information och material. Med tiden hamnar det på RINGSIDE. Jag hade avsett börja det nya året med en liten krönika, men jag är fortfarande alltför bedrövad och förbannad över det muslimska terrordådet i Paris (och på alla andra håll). Paris var ju inte precis den första muslimska kärleksförklaringen till mänskligheten. Religion är människans värsta uppfinning. Näst malariamyggan har den tagit livet av flest människor i världshistorien. Vidrigt. Det talas mycket om värdegrunder inom idrottsrörelsen. Jag hoppas innerligt att boxningsledarna håller koll på sina pappenheimare ute i klubbarna. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Bruno Visintin (1932-2015)

Den 11 januari avled den italienske boxaren Bruno Visintin. Han var en utmärkt amatör med ett OS-Brons från Helsingfors 1952 som främsta merit. Samma år skrev han proffskontrakt och som proffs blev han både Italiensk- och Europamästare. I Sverige är han mest känd för sin förlustmatch mot Bosse Högberg den 1 januari 1966. Högberg vann och blev därmed ny Europamästare. Bosses titelinnehav blev blott 41 dagar, men det är en annan historia. I början av 1950-talet var Visintin här på ett par besök med italienska landslaget. Då vann han över svensk elit i form av Helge Lundin (BK Masen) och Berndt Palmqvist (Kumla BK). Tidigare hade han även besegrat den svenske stjärnan Bertil "Benet" Ahlin" (Djurgårdens IF). Visintins svenska opponenter visas här. Notera att Visintin var en av många boxare som uppnått hög ålder. Han var inne på sitt åttiotredje levnadsår. Detta trots 90 tuffa proffsmatcher och hundratals amatörduster. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, OS, Dödsfall, Landskamper

Hypen kring UFC-galan

Det är åtskilliga decennier sedan en kampsportgala fått sådant utrymme och och uppmärksamhet som UFC-galan i Stockholm den 24 januari. MMA har erhållit en attraktionskraft som boxningssidan inte ens kan drömma om. Fullt med folk, glamour, stämning, rondtjejer, förtäring och ett biljettpris som överträffar det mesta. Plus allt annat som hör till en lyckad afton. Så långt så gott. Men matcherna??? I de flesta fall oerhört trista. Den mesta av tiden går åt att kramas på golvet. Det är uppenbart att utövarna varken kan boxas eller brottas. En och annan besitter en effektiv sparkteknik. Mest liknar det ett gammeldags Delsbokurr utanför den lokala Folkparken. Alexander Gustafsson må vara en av Sveriges populäraste idrottsutövare (åtminstone t.o.m. igår), men slaget som fällde honom hade inte ens en diplomare gått in i. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

Narvajubileum. Javisst, men när...

Enligt Narva BK:s egen historieskrivning grundades klubben den 29 januari 1930. Alla som läst min bok om Narvas historia vet att det inte finns något som styrker påståendet. Inget protokoll, inget dokument, inte minsta tidningsnotis. Det enda vi vet med säkerhet är att Svenska Boxningsförbundet godkände klubben, som då bar namnet Boxningsklubben Narva, den 18 september 1931. Första gången Narva nämns offentligt är en kallelse till träning den 15 september 1931. Kanske bildades klubben i januari 1930, men vad höll de då på med under ett år och nio månader? Det kan knappast ha varit boxning. Vid den här tiden brukade klubbarna regelmässigt skicka sina adepter till match efter blott ett par veckors träning. Redan hösten 1932 höll klubben på att avlida, men de redde ut krisen och fanns fram till 1951 när Narva dog efter ha fört en tynande tillvaro under många år. Pånyttfödelsen tilldrog sig i en förort 1956. Om detta och mycket, mycket annat kan ni läsa i Narva Boxningsklubb. Östermalm tur och retur. 283 sidor gedigen svensk boxningshistoria. Beställ boken via förlaget, i bokhandeln eller genom vilken näthandelssajt som helst. Om klubben nu fyller 85 år och vill fira tilldragelsen - vilket man naturligtvis måste göra - varför detta påvra program? Ett gäng juniorer kan väl inte sägas uppfylla kriteriet för en jubileumsgala. Svagt. Där borde varit ett gäng elitboxare från när och fjärran. Flydda är de dagar då Narva plockade SM-guld och utgjorde halva landslaget... Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Klubbar

Versus Italien. Nu och då.

I småländska Jönköping avverkades den senaste landskapen. För motståndet stod Federazione Pugilistica Italiana, d.v.s. Italien, och det blev hemmaseger med 6-3. Konceptet med nationsutbyte på högsta nivå är utomordentligt gott. Dessvärre har hela idén förfuskats och värdet av landskamperna har genom åren devalverats. Detta av två skäl. Nationerna tar inte utbytet på allvar. De skickar aldrig sina bästa lag. Där brukar ingå två-tre bra pugs resten är någon slags utfyllnad. För mig innebär själva begreppet landskamp att det är de främsta A-seniorerna möts. På senare år har landskamperna inkluderat såväl ungdoms- som juniorboxare. Vid något tillfälle har t.o.m. diplomare ingått. Ungdomar och juniorer kan gärna ha egna utbyten, men de hör inte hemma i något som rubriceras landskamp. Första utbytet mot Italien skedde 1940 och då var det en helt annan kaliber på manskapet som äntrade ringen i den anrika tennisarenan Alvikshallen. Italien var då en toppnation inom boxningen. Den nationskampen slutade oavgjord 4-4, men med svensk vinst eftersom laget vann tungvikten. De blå-gula vinsterna hemfördes av Stig Cederberg (Eskilstuna BK), Erik Ågren (Narva BK), Karl Gustaf Norén (Redbergslids BK) och Olle Tandberg (Djurgårdens IF). Träslevarna tillföll Stig Kreüger (IF Linnéa), Rudolf Mångelin (Narva BK), Ove Andersson (Narva BK) och Per Eriksson (IF Linnéa). Notera att Narva BK som i år jubilerar lite i skymundan hade tre representanter i landslaget. Andra tider, andra förhållanden. Länk till Italienmatcherna 1940 här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Landskamper

KK All Round 80 år

Tidningen Lidköpingsnytt uppmärksammar hemmaklubben KK All Round som den 8 februari fyllde 80 år, men klubben kan söka sitt ursprung bakåt till 1928. Klubbens förste nationella stjärna var svenske mästaren och landslagsmannen Stig Johansson som som gjorde ringarna osäkra på 1950-talet. Stig hade några minnesvärda duster med Stig Sjölin och som marzipanrosen på tårtan ståtar Stig med en seger över Lennart Risberg. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Blå-gult i öst och väst

Tungviktaren Gabriel Richards Djurgårdens IF tävlar denna säsong för Puerto Rico Hurricanes i AIBA:s World Series of Boxning. På Alla Hjärtans dag mötte han den hjärtlöse Vassilij Levit från Astana Arlans. Kazaken gav ingen nåd. Djurgårdaren var helt chanslös och hela härligheten avblåstes i rond två. Hoppas Richards fick bra betalt för sin medverkan eftersom han inte var på samma nivå som sin motståndare i ringen. Det var ej heller så mycket storm kring gänget från Puerto Rico. De fick åka hem med en brakförlust på 0-5. Bättre gick det då för junioren Agnes Alexiusson från Värnamo BK. Hon är tillsammans med en svensktrupp bestående av ungdomar och juniorer på Irland för två matcher. Den första var en slags inofficiell landskamp och där plockade Agnes enkelt hem en 3-0 viktoria mot en för mig okänd irisk storhet. I övrigt blev det blandad konfekt. I den avslutande officiella nationskampen segrade Irland över det svenska laget med 8-7. Agnes vann även här. Resultat och information här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, WSB

Boxning i konsten 7 - GAN

Här har vi ännu ett verk av den utomordentligt skicklige konstnären GAN (Gösta Adrian-Nilsson). Den här gången har GAN varit på ett lekfullt humör så motivet återges i glad naivistisk anda. Vid första påseende kan det verka verklighetsfrämmande, men det har en poäng. Det avspeglar i viss mån hur pugilismen först kom till oss. Det var via variteér, cirkusföreställningar och marknadsgyckel som boxningen kunde begapas i konungariket Sverige. Ur detta utvecklades sporten till det som vi har idag. Ta också del av detta fina arbete av GAN som presenterades under Boxning i konsten 3. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

Strandjaturneringen årgång 66

Den nyligen avslutande bulgariska turneringen Strandja såg sin första match 1950. Den var uteslutande en inhemsk affär fram till medio 1960-talet och fortsatte att vara en östeuropeisk tillställning fram till mitten av 1970-talet. Den förste som bröt östdominansen var en kuban. Det svenska deltagandet och de svenska framgångarna har varit blygsamma. Som bäst har det blivit en finalplats på ett femtiotal matcher. Det var IF Linnéas Jenny Hardingz som hämtade en silverblecka 2011. I år skedde ett historiskt genombrott då den talangfulla Agnes Alexiussson från Värnamo BK gick hela vägen. Notabelt: Anna Laurell, IF Linnéa, förlorade för femte gången av lika många möjliga mot Nouchka Fontijn. Holländskan är en veritabel "svenskdödare". Se hennes svenskmatcher här. För övriga blå-gula gick det som det brukar i detta sammanhang. Någon enstaka match vanns... Laget bestod av, förutom ovan nämnda, Ida Lundblad (numera IF Göteborg Team Boxning), Hampus Henriksson (samma klubb) och Oliver Flodin (Vaggeryds BK). Information om turneringen får du här. Så här ser Agnes finalresultat ut på bulgariskt krylliskt vis: 64 кг: Анген Алексюсон (Шв) – Елена Вистропова (Азер) – 2:0 //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Matcher, Dambox, Turneringar

Younger than yesterday

Det är inte bara Narva BK som vurmar för den seniora boxningsträningen. Här är ett festligt TV-inslag från Danmark där ett gäng tidigare aktiva boxare från Thisted Atlet Club fortfarande håller igång. När ni har beundrat herrarna kan ni beställa boken om Narvas historia. Klubben är ungefär samtida som de medverkande i inslaget. För er som tror att man måste vara Narvait för att ha behållning av innehållet kan sägas att så är inte fallet. I boken passerar femtio år av svensk boxningshistoria och under åtskilliga av dessa så var svensk boxning som bäst. Så ta del av forna dater och njut. På köpet får ni också en dos socialhistoria. Länk till förlaget här. Tack till mr Falkenberg i sydstaterna som förmedlade programpunkten. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info

Roffa Storm, Nacka Skoglund, Lennart Ahlbin

Ett lika härligt som unikt foto från 1951. Platsen är Milano i Italien. Lennart "Nacka" Skoglund (1929-1975) var på besök för att morsa på de svenska EM-deltagarna och visa dem stan. Nacka är en av Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna. Vid tidpunkten var han proffs och hade värvats av Milanoklubben FC Internazionale. På hemmaplan hade det varit AIK och Hammarby IF som gällde. Här är han omgiven av två fina blå-gula pugilister. Till vänster Rolf Storm (BK Akilles) och till höger Lennart Ahlbin (BK Örnen).  Resultaten från EM 1951 här. Tack till Gino Ahlbin för fotot. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Foton

Alexis Vastine (1986-2015)

Den kända franska boxningsfamiljen Vastine har drabbats av två förfärliga slag på kort tid. Den 10 mars avled den tidigare OS-medaljören Alexis Vastine i en helikopterkrasch i samband med en TV-inspelning i Argentina. Kort dessförinnan hade den yngre systern Célie omkommit i en bilolycka. Alexis var flerfaldig fransk mästare och erövrade ett EM-Silver 2010. Célie var juniormästare 2009 och deras far Alain gick på 1980-talet några proffsmatcher. Det finns ytterligare en framgångsrik bror i familjen, Adriani. Mer information om Alexis på franska förbundets hemsida. Här följer de svenska opponenterna till tre av de fyra Vastinarna. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Laterna Magica: På väg till EM 1951

På fotot syns 4/5 av den svenska representationen vid EM i Milano 1951. Platsen är Bromma flyghamn och i bakgrunden väntar det plan från Scandinavian Airlines som ska forsla truppen till Italien. Från vänster Lennart Ahlbin (BK Örnen), Åke Wärnström (Katrineholms BK), Stig Sjölin (Värnamo BK), Rolf Storm (BK Akilles) och rikstränaren Sten Suvio. Gert Stråhle (Bjuvs BS) anslöt via Malmö. Gänget skulle återvända med ett guld via Stig Sjölin och ett brons genom Rolf Storm som blev gediget bortdömd i semin. Foto från Lennart Ahlbins samling. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Foton, Turneringar

Nordiska mästerskapet 60 år

Den första upplagan av Nordiska mästerskapet sjösattes i Köpenhamn under februari 1955. Tanken var god. De bästa i Norden skulle mötas i en turnering som skulle gå vartannat år med roterande värdskap. Mästerskapet höll under många år förvånansvärt god klass, även om engagemanget från de fyra nationerna varierade med tiden. Hela härligheten tog stopp efter tävlingarna 1992. Då ansågs NM ha spelat ut sin roll. Efter några års träda förvandlades NM till en damturnering. Kvinnorna gjorde entré 1996 i Köping. Mästerskapet blev en viktig utvecklare för damboxningen i Norden även om antalet direktfinaler har varit besvärande stort. Herrarnas återkomst dateras till 2009 och Danmark. De svenska insatserna genom åren finner ni här. Årets deltagarförteckning finns här. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, NM, Turneringar

Örebro-Jansson vs Djurgårds-Ramm

Snart är det dags att äntra ringen. Det är mycket som står på spel. Svenska mästerskapet i lätt tungvikt årgång 1927 skall avgöras. Det är Landsorten mot Stockholm i form av Einar Jansson, Örebro Atletklubb, versus Nils Ramm, Djurgårdens IF. En till trängsel fylld Djurgårds-Cirkus kommer att få höra Ramms seger utropad. Ramm var fjolårsmästare och stor förhandsfavorit. Matchen blev oväntat jämn och Djurgårdaren vann på sin slutforcering. Publiken ägde motsatt uppfattning och lät höra den. Ramm uttogs till sommarens EM där han kunde lägga en guldmedalj bredvid sin tidigare från 1925 erhållna silvertrissa. 1928 blev det också ett OS-Silver. Nils Arvid Ramm kan utan tvekan utses till en av Sveriges bästa amatörboxare. Som professionell saknade han den nödvändiga hårdheten. För Örebro-Jansson blev det som bäst två SM-silver. Komplett matchlista för Ramm här. Partiell d:o för Einar Jansson här. Notera den klassiska svarta Djurgårdsdressen på fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Foton

Långfredagsmys i Oskarshamn

Så sent som 1969 var långtråkighet och lidande påbjudet i svensk lag. Religiös galenskap höll sin vakande hand över de svenska medborgarna. Det är nästan glömt nu, men det finns all anledning till vaksamhet så att vi inte åter hamnar i samma samhälleliga återvändsgränd. Det fanns ett förbud för offentliga nöjesetablissemang att hålla öppet. På långfredagen var därför affärer, restauranger och danslokaler stängda. Naturligtvis var alla idrottsevenemang förbjuda. Dagen skulle präglas av stillhet. Allmän frid skulle råda och traditionen var att man skulle undvika onödiga aktiviteter. Radion levererade kristna sånger men inte profana. Lättare underhållning var det inte tal om. Nog om detta elände. På årets långfredag höll Oskarshamns BK i trådarna för en svensk-polsk gala. Det var en juniorbetonad tillställning toppad av två veteraner. Polska Kinga Siwa och Linnéas Anna Laurell (numera med tillägget Nash). De två tycks ha hängt med redan då Hedenhös var i farten. Anna mötte en junior och fick 2-1 med sig hem, Kinga besegrade Ida Lundblad. Bland segrarna återfanns Agnes Alexiusson och Oliver Flodin. Ett av lokalbladen skriver så här inför galan och ett annat så här efter densamma. Ta del och njut av något som hade varit förbjudet blott fyrtio år innan. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox

DN gillar Narvaboken

I Dagens Nyheter den 9 april 2015 kunde läsekretsen ta del av en berömmande recension av min "fullmatade" bok om Narva Boxningsklubb. Jag tackar-och-bockar inför lovorden och vill göra läsekretsen uppmärksam på att boken inte bara är en snäv klubbhistoria. Den speglar svensk boxning under femtio år - OS, EM, landskamper, svenska mästerskap, regionala dito, klubbgalor och mycket annat. Hela boxningssverige, som det då såg ut, passerar revy. Här återfinns den spännande historien om Stockholmsserien i boxning under 1930-talet. Visste du att Arne Andersson som mötte ringdöden borta i USA tillhörde Narva? Hur var det med Narva BK och nazismen innan kriget? Det var ytterst nära att Narva försvann ur historien i början på 1950-talet och ersatts av ett Hökarängens BK. Varför blev det inte så? Boxningen var under stark attack under efterkrigstiden. Läs om bakgrunden till denna moralpanik. Visste du att Bosse Högberg tränade hos Narva inför den fatala Mazzinghifighten? Kände du till att Narvas stjärna Branko Mikek hade fem raka förluster mot Stig Waltersson? På köpet erhåller den bildintresserade ett drygt 75-tal foton och illustrationer från klubbens historia. Bland dem en unik bild på Narvas berömda paviljong vid Svea Livgarde. Plus omfattande statistik och åtskilligt mer på 284 sidor. Gör dig själv en tjänst genom att beställa boken via förlaget eller låna den på ditt lokala bibliotek.   //CF
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Böcker, Info

Pyynikki, Montana, Schwerin, Belgrad

April är en månad som öppnar för några större tävlingar. I Tammerfors samlades boxarna till årgång 29 av Pyynikkiturneringen. Lise Sandebjer (BK Örnen) åkte ut på direkten. Linnea Molin (Örebro BK) förlorade i sin final på delat. Mia Bromander (BK Örnen) besegrade en ryska i förtid i en direktfinal. Montana Belts är en stor fransk turnering som i år lockade ett tjugotal nationer. Efter två vinster var Helena Envall (IF Linnéa) i final som gav henne en silverpeng. Silver blev det också till Anna Laurell (IF Linnéa). Efter en vinst över Timea Nagy från Ungern blev det återigen tvärstopp mot den utmärkta holländskan Nouchka Fontijn. Det var så vitt jag vet sjätte gången de möttes med lika många förluster för Anna. Det är lite av ett Stig Waltersson-Bosse Högberg syndrom emellan dem. Bosse ansågs oslagbar, ändå blev det fem raka förluster mot Stig. I Schwerin tävlade Ida Lundblad (IF Göteborg Team Box) i en Round Robinturnering för Tyskland 2. Övriga lag var Tyskland 1, Polen och Ryssland. Idas facit blev 1-1-1. Betraktar man domarinsatserna i två av hennes matcher blir man lite bekymrad. Hennes första match mot den ryska veteranen Daria Abramova dömdes för ovanlighetens skull oavgjord. Två av domarna hade 38-38, medan den kvinnliga polska poängsättaren hade 40-36 till ryskan! I tredje matchen mot tyskan Tasheena Bugar dömdes delat. Två tyska domare hade Bugar som segrare, medan den ryske poängsättaren ansåg att Ida vann samtliga ronder. Något är fel här. I skrivande stund pågår Belgrad Winner i Serbien. Leon Chartoi (Hammarby IF) är klar för final efter två vinster och där gick det hela vägen. Däremot blev det omedelbar sorti för Bashir Hassan (Djurgårdens IF), Laziz Sharifov (Haninge BK) och Oliver Flodin (Vaggeryds BK). Sammantaget kanske mer kaffeblask än skumpa... //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Turneringar

Träningsläger i Skåne 1962

Det är en illuster samling på fotot nedan. Det är taget från ett träningsläger i skånska Sjöbo, hemvist för värdklubben BK Viljan. Längst till vänster står Viljans starke man genom decennier, Arthur Olsson (1917-2001). Han gjorde några matcher i flugvikt för BK Amatör (Trelleborg). Han var även med att få igång BK Värend (Växjö) i mitten på 1940-talet. Längst till höger står slavdrivaren Kjell Andersson från Malmö och GAK Enighet. Som främsta merit hade han ett guld från Nordiska mästerskapen 1961, därtill ett par SM-silver, landslagsuppdrag och sydsvenska mästerskap. Bredvid honom återfinns BK Viljans mesta framgångsrike pugilist, Kjell Lindblad. SM-Guld och silver, landslagsuppdrag och sydsvenska mästerskap. Om någon känner igen sig på fotot - hör av dig och berätta hågkomster... Stort tack till Johnny Larsson som förmedlade fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton

SM 2015 vs Södermästerskapet 1924

Den 8 maj börjar Svenska mästerskapet i boxning. Det är nummer 96 i ordningen för herrarna och 22 för damerna. Tävlingarna hölls i Tidaholm. Bara en sådan sak! Antalet anmälda ligger på sensationellt och katastrofalt låga nivåer. Deltagarlistorna omfattar innan invägningen 31 damer och 37 herrar. Många av dem rena noviser. Det är snudd på att medaljerna kan utdelas per post till vederbörande. Så slipper man så att säga besväret. Deltagarantalet är lika osynligt som SBF:s styrelse. Förbundets ledning måste vara den svagaste i mannaminne. Nåväl låt oss i stället förflyttas till den tid då boxningen verkligen betydde något. Det har funnits många olika typer av nationella mästerskap genom tiderna, men det här är en av mina favoriter. Antalet klubbar på Södermalm i Stockholm var så stort att "de mindre" kunde hålla ett eget mästerskap. Södermalm, eller Söder, är idag befolkat av en ytterst politiskt korrekt medelklass, som stressar sönder sig i sin iver att omfatta alla de rätta åsikterna inom politik, kultur, musik etc. Att inte tycka rätt innebär omedelbar exkommunicering i den hippa gemenskapen. Annat var det tidigare då Söder var Stockholms proletära hjärta och arbetarna odlade en helt annan och sundare kultur än dagens hipsters. Som en viktig komponent i arbetarkulturen ingick boxning. Den utövades och den följdes med stort intresse. Södermästerskapet utkämpades inför en till trängsel fylld Stora Teatern som låg på Götgatan. Deltagande klubbar var Boxningskamraterna, Criqui Club, Sportklubben Condor, Sportklubben Royal och Sportklubben Standard. Deltagarantalet var i paritet med anmälningarna till årets SM. V.g. notera detta!!! Artikeln från Dagens Nyheter noterar segrarna i det lyckade mästerskapet. Harry "Loppan" Jansson, Erik och Anders Mångelin, Isse Lewin vandrade vidare till svenska mästerskap och landskamper. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox, Klubbar, Turneringar

SM 2015 nytt bottenrekord

Årets SM gick i Tidaholm. Ett nytt bottenrekord slogs. På herrarnas avdelning deltog endast 36 boxare fördelade på blott åtta viktklasser. Ja, ni läste rätt. Hela trettiosex slöt upp för att uppnå värdigheten svensk mästare. Bland dem återfanns en hel del som normalt sett inte borde ha haft någon plats på ett svenskt seniormästerskap. På Damsidan var det också dåligt med 29 deltagare vilket också sämre än på flera år, men inte lika illa som på herrsidan. Svensk boxning står sig stark som en ledare uttryckte det för ett tag sedan utan det minsta spår av minsta ironi. Herresultaten här och damditon här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Matcher, Dambox, Turneringar

Då och nu...

Min krönika om Södermästerskapet väckte åtskilliga boxningsentusiaster till liv. Det kom ovanligt många kommentarer angående dagens boxning. Det är uppenbart att det råder ett stort missnöje med hur sakernas tillstånd bedrivs i boxningssverige. Det framfördes massor med kritik, på allt från dagens ledning till självgoda tränare till ... nog sagt allt. Att satsa på ungdom och juniorer är aldrig fel, tvärtom, där ligger framtiden, men om det inte håller måste man våga ställa sig kritiska frågor. SBF skickade en stor herrtrupp till pågående Ungdoms-EM i Ukraina, men av sex stycken deltagare har endast en överlevt den inledande omgången. Samtidigt pågår junior-VM för damer på andra sidan klotet. Av tre deltagare överlevde blott en inledningen. Slutsatsen: Det är tufft där ute i den stora världen och det krävs helt andra träningsmetoder (och tränare) än vad som finns idag. Ryskspråkiga nationer har sedan decennier dominerat boxningen, men hur många tränare har behagat att lära sig ryska och/eller söka kontakt österut för att få nya och viktiga impulser?! Hur träning bedrivs är en färskvara som snabbt ruttnar. Det har varit gott om tid att få nya stimulanser. Namnen på de olika EM/VM-deltgarna här: Ungdoms-EM i Ukarina Felix Flodin (Vaggeryds BK), Samer Tabal (Hammarby IF), Sebastian Broman (BS Tor), Alexander Isaksson (BK Rapid), Amad Doski (Halmstads AIS) och William Gustafsson (BK Rapid). De inlagda resultaten från ungdomsboxarna är få eftersom jag är restriktiv ed att dokumentera dem. Genomströmningen är alldeles för stor. Ena dagen upphöjd ungdomsstjärna, nästa dag borta. Junior-VM i Taiwan (Taipei) Katrin Norén (IF Linnéa), Sofia Nilsson (ATF Gym IF), Stephanie Thour (BK Värend).   //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Matcher, Dambox, VM, Turneringar, AIBA

Hammarby vs Djurgården

Hammarby IF skall ha en eloge för att de försöker återupprätta det gamla fina konceptet med (klubb)galor. Galorna var boxningens ryggrad en gång i tiden, men de ersattes av diverse cuper och turneringar vilket har varit förödande ur publiksynpunkt. Man önskar dock att programinnehållet i årets "Rough House" (vilket namn) hade varit i paritet med klubbens intentioner. Hammarby och Djurgården har mötts en gång tidigare. Det var 1928 och kampen ingick i den s.k. sexklubbserien i Stockholm. Hammarby hade problem med att fylla ut sin åtta och höll på att uteslutas ur serien. Ett öde som drabbade Balder. Matchen slutade med seger för Tiergarten med 11-5 (5,5-2,5). Hur det gick i serien? Jo, Hammarby slutade sist med Djurgården före sig. Segrade gjorde BK Örnen med Boxningsklubben av 28 (BK 28) på silverplats och IF Linnéa på tredje. Hammarby hade en mycket bra period fram till säsongen 1930/31 då de försvann från scenen. I gänget ingick bl.a. bröderna Axel och Gunnar Berggren, Lars Mellström, "Baby" Mattson, Israel Gitliz och Harry Andersson. Hammarby låg sedan i malpåse fram till 1969, en lång törnrosadvala. Klubben återuppstod, dock inte på egen hand utan p.g.a. att de gamla fina klubbarna Sparta och Årsta beslöt lägga ner den självständiga verksamheten. De ansökte om inträde i Hammarby. Det blev snabbt en succé, men därefter har det varit svackor i verksamheten. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Klubbar, Turneringar

Midsommar med Harry Persson

Min avsikt var att lägga ut den här bilden på Harry Persson som Midsommarhälsning till er besökare, för något mera ursvenskt än Harry Persson finns väl knappast, men så blev det inte. Istället kommer den här... Harry Persson (1898-1979) var en av våra första sportidoler. Den fattige arbetargrabben från Stockholm blev HP med hela svenska folket och hans proffsmatcher följdes av hela nationen. Egentligen var hans psyke inte ämnat för boxning, han ville hellre spela fotboll, ändå blev han en av svensk boxnings största. HP hade en kort amatörkarriär, där han gjorde rent hus med den svenska tungviktseliten. Blev proffs på det märkligaste sätt eftersom amatörbestämmelserna var extremt stränga i dåtiden. Han fick några kronor för en uppvisning i Bro utanför Stockholm. Debuterade på riktigt 1923 och karriären gick spikrakt fram till en illa planerad USA resa under 1926. Så länge han höll sig till sin förste manager och promotor, Hjalmar Palmqvist (Hjalle Palton) gick det bra, men det fanns andra som lockades av HP:s berömmelse och stora gager. Fel folk fick honom, liksom senare Olle Tandberg, att ställa upp mot alldeles fel motståndare i USA. Därmed sumpades chansen till en VM-match. Ett par misslyckade comebacker följde och den sista matchen kom 1935. Han drabbades av ett hårt öde i form av sin fru. Han blev i praktiken sol-och-vårad. Frun stack med hela förmögenheten som var betydande. Det enda som återstod var en kostym och ett munspel.   //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt

Post Baku (1)

I de nyligen avslutade Europeiska Olympiska lekarna i Baku stod 15 guldmedaljer på spel inom boxningen. Endast fem nationer lyckades plocka hem en trissa av ädlaste valör och två av dem gjorde det betydligt bättre än övriga. Azerbajdzjan och Ryssland var totalt överlägsna med sammanlagt tio guld. Dem emellan blev ställningen sex guld-ett silver-fyra brons till den förra nationen och fyra guld-två silver-fyra brons till den senare. Det säger något om varifrån boxningens ljus kommer. Övriga medaljer portionerades ut till Irland (två-ett-ett) och Storbritannien (två-noll-tre), vilket måste betraktas som överraskande gott i den tuffa konkurrensen. Ett guld kneps av Nederländerna. Sveriges enda silverblecka gav en delad tiondeplats i nationstabellen tillsammans med Vitryssland. Totalt sett gick det ganska risigt för Sverige i dessa Eurospel. Sammanlagt blev det sju medaljer varav ett enda guld (dambrottning) som gav plats 29 i nationsrankingen. Vi hade bl.a. storheter som San Marino, Cypern, Makedonien och Kosovo bakom oss. //CF  
Läs mer →
Publicerat i: Info, Turneringar

Laterna Magica: Ingemar och Bert 1949

Glada miner i omklädningsrummet. Fotot visar Ingemar Johansson efter sin match nummer sexton ordningen. Innan han gick upp mot Bert Bergqvist från Nyköpings Boxningssällskap var han 12-3. Ingemar var på väg uppåt och Bert utgjorde inget större hinder på framgångssagan. Kampen avslutades i andra då domaren ingrep efter en högerpärla. Det skall dock framhållas att Bert inte var någon oäven boxare. Han hade varit med betydligt längre än Göteborgaren och bjöd regelmässigt på gott motstånd. Känd som slugger. Ingemars kompletta matchlista här och Berts partiella här. Fotot från Lennart Ahlbins album. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, porträtt

BK Boxningskamraterna

Internet är ett fantastiskt redskap och kontaktverktyg. Kort efter artikeln om Södermästerskapet fick jag ett mejl där avsändaren berättade att hans far hade tillhört Boxningsklubben Boxningskamraterna från dess början. Uppgifterna om klubben är ytterst få. Den bildades i maj 1922 och förekommer för första gången i SBF:s matrikel säsongen 1923/24. Ett par medlemmar deltog på JSM 1924. Sedan blir det tyst om såväl klubb som boxare. Namnen dyker såvitt jag kan se inte upp i andra klubbar heller. Klubbytena för vissa år liknade rena folkvandringen. Namnet kunde antyda att klubben ingick i de strömningar som senare bildade AIF-rörelsen enligt sovjetisk förebild, men så tycks inte ha varit fallet. Andra småklubbar i Stockholmsområdet är tämligen väldokumenterade. Så Boxningskamraterna är ett stort mysterium. Den existerade uppenbarligen i maj 1927 - se fotot nedan. 1935 bildades en klubb i Kalmar med snarlikt namn Boxningsklubben Kamraterna. Statyetten nedan torde platsa under Boxning i konsten. Stort tack till Lars Jorhem för fotona.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst, Foton, Klubbar

Boxare - islamsk terrorist

Det dröjde inte länge. Eftersom en stor del av den svenska boxningspopulationen är muslimsk så var det oundvikligt. En svensk medborgare, född i Bagdad Irak, är gripen för muslimska terrorbrott. Hans namn är Hassan Al-Mandlawi och han tävlade för Angered Boxing Club i Göteborg (inte heller det särskilt överraskande). Inom Svenska Boxningsförbundet, Riksidrottsförbundet och SISU (utbildningsenheten) pratas det mycket, oerhört mycket, om värdegrunder, ja det snackas mer om bögar/flator, integration, antidoping och liknade än det diskuteras idrott. Detta tycks dock ha hamnat på hälleberget för islamisterna och deras klubbledningar. På något märkligt sätt har muslimer hamnat i en gräddfil i det svenska samhället. Däri är journalister och politiker eniga. Muslimer har blivit okränkbara. Det de inte får på direkten hotar de sig till och än värre då styrkeförhållandena så tillåter. Minns alla våldsdåd - massmord, halshuggningar, våldtäkter begångna i islams och profetens namn. Trots detta har vi begåvats med islamitiska extremister i regering och riksdag. Hur lågt kan det svenska samhället sjunka?! Islam är själva antitesen med det som vi har i västerländska demokratier, inte minst i form av åsiktsfrihet och jämställdhet mellan könen. Det har tagit århundraden av kamp för att komma så här långt. Skall detta nu raseras av religiös fanatism. Jag hoppas att boxningsklubbarna runt om i Sverige tar sitt ansvar och vaccinerar sina medlemmar mot den muslimska galenskapen. Partiell matchlista för terrorist-Hassan här. Notera att han även fick tävla i landslaget. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Landskamper, Scientia, porträtt

Insup...

... så mycket boxningshistoria du kan. Sommaren är en bra tid att förse sig med kunskap om det som en gång skett. Börja exempelvis med boken om Stig Waltersson. En fin och teknisk boxare med massor av meriter som hyllades under amatörtiden, men som fått sitt eftermäle solkat av promotorfirman Bertil Knutsson & Ingemar Johansson eftersom de inte ville ge Stig anständigt gage. "Han säljer inga biljetter", sa de och så ekade det också i pressen bland de journalister som satt i firmans ficka. BK&IJ brukade hellre billiga importer som definitivt inte sålde biljetter. Så logiken i affärsresonemanget var inte helt glasklar. Sedan kan det ju vara värt att veta hur det gick till då Stig spöande Bosse Högberg fem gånger av fem möjliga plus alla andra i den svenska eliten som sammanträffade med Stigs vänster. Fortsätt sedan med boken om Stockholmsklubben Narva. Det är inte bara en bok för inbitna Narvaiter. Tvärtom. En gång i tiden var Narva Sveriges främsta klubb så ni får en stor dos svensk boxningshistoria vid genomläsningen. Där passerar hela den svenska dåtida eliten i någon form under klubbgalor, mästerskap och turneringar. Sedan kan det kanske vara av intresse hur Narva hade det med nazismen en gång i tiden. Inte sant? Plus mycket, mycket mer. Stigs bok köper ni här och Narvahistorien här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Matcher, Klubbar, porträtt

EM - 90 år

Eftersom jag varit på semester har jag inte kunnat följa det Europeiska mästerskap som timade i Bulgarien. Jag kan därför inte uttala mig över de blå-gulas insatser. Fyra deltagare skrapade ihop en bronsblecka och det får väl anses som bra under rådande omständigheter. Det var det första bronset sedan år 2008 då det också blev ett silver. Årets EM var tillika ett VM-kval vilket gjorde turneringen lite rumphuggen efter de redan kvalificerade inte deltog. Låt mig bjuda på lite EM-statistik. Mästerskapet fyllde 90 år och det har tävlats 41 gånger. Premiären gick i Stockholm 11-15 maj 1925. Starten blev minst sagt lyckosam för Sverige som blev bästa nation för första och enda gången. Även påföljande EM i Tyskland var en svensk framgång då Sverige blev andra nation efter värdlandet. Därefter kan man säga att storhetstiden var över. Visserligen erövrade Sverige medalj(er) i varje mästerskap t.o.m. 1955, men det var betydligt blygsammare än de två första turneringarna. Sedan följde en ökenvandring som varade ända till 1979/1981 då bronspallen bestegs. Därefter har det varit blandad kompott som det brukar heta. Den största lysraketen i det ganska kompakta dunklet var Roberto Welins guld i Göteborg 1991. Statistiskt ser det ut så här i form av guld-silver-brons. Sammanlagt har det blivit 10 guld - 10 silver - 21 brons. Så vill man vara likt jultomten så har det blivit en medalj per turnering!!! 1925 Stockholm 3-2-0 1927 Berlin 2-1-3 1930 Budapest 0-1-1 1934 Budapest 0-1-0 1937 Milano 1-0-1 1939 Dublin 1-1-1 1947 Dublin 1-1-0 1949 Oslo 0-1-0 1951 Milano 1-0-3 1953 Warszawa 0-0-1 1955 Västberlin 0-1-0 1957 Prag - inget svenskt deltagande 1959 Luzern 0-0-0 1961 Belgrad - inget svenskt deltagande 1963 Moskva - inget svenskt deltagande 1965 Östberlin 0-0-0 1967 Rom 0-0-0 1969 Bukarest 0-0-0 1971 Madrid 0-0-0 1973 Belgrad 0-0-0 1975 Katowice ...
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, Turneringar

Laterna Magica: Tungt i MSM 1972

Fotot nedan är från semifinalen i Mellansvenska mästerskapet som gick under februari 1972 i Uppsala. BK Masens István Zsigmond (i blå/vitt) placerade Stefan Thunberg (röd/gult) från BK Falken på canvasen och vandrade vidare till final. Där hämtade István ära och mästerskap genom att poängbesegra den inte helt obekante Thomas Blidh som då tävlade för den numera nedlagda Stockholmsklubben IK Balder. Foto från finalen kan beskådas här. Stort tack till István för fotot (som numera heter Stefan och har återvänt till Ungern). //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Turneringar

Stig Johansson (1932-2015)

Lidköpings och KK All Rounds boxningsstolthet, Stig Johansson, har gått ur tiden. För några år sedan intervjuades han i Lidköpingsnytt. Det uppmärksammades naturligtvis av RINGSIDE och den återgavs via länk under titeln "En oldtimer minns". Här kommer artikeln på nytt som en hyllning till Stig och med den den inledande ingressen från RINGSIDE. "Möt Stig Johansson från Lidköping och den lokala klubben KK All Round. Han blev juniormästare 1951 och svensk mästare 1955, därtill landslagsman. Stig är en av de få svenskar som besegrat Lennart Risberg. Det är alltid lika trevligt när slocknade stjärnor uppmärksammas i tidningarna". Här är Stig i en intervju för Lidköpingsnytt. Partiell matchlista här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Folkligt, festligt och fullsatt

Att läsa gamla tidningsreferat och artiklar är en trivsam sysselsättning därför att det ger ett bra perspektiv på dagens tillvaro oavsett om det gäller ekonomi, kultur, politik eller idrott. Ett exempel på det senare hämtas från Stockholms-Tidningen i november 1949. Det italienska landslaget var i Sverige på miniturné plus landskamp. Nationsutbytet slutade med ett 2-6 nederlag för de blå-gula. Ett par dagar efter landskampen mötte de helblå en svensk kombination. Vi saxar: "3.735 inom väggarna, flera hundra fick vända. En del gjorde det inte, utan slog sönder fönsterrutorna till toaletten och försökte komma in den vägen. En del gav sig upp på taket, varifrån radiopolisen plockade ned dem. Så nog fanns det intresse". Reportern gjorde också en intressant observation. "Vad äter vi svenskar? För litet grönsaker och för mycket kalkbildande mat som ger oss tunga benstommar. En näringsfysiolog skulle haft goda studieobjekt vid de svensk-italienska boxningarna i Eriksdalshallen på fredagen. I nästan varje viktklass såg italienaren atletisk ut mot sin svenska motståndare, ändå vägde de lika mycket". Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Landskamper

Kurt Thom (1926-2015)

Kurt Thom var en välsedd boxare som fr.a. härjade i de Sydsvenska ringarna i början av 1950-talet. Han föddes i den östra delen av det då delade Tyskland. Han började tävla för klubben BK Värend i Växjö för att sedan ingå i Kalmar Boxningsklubbs helblå gäng. Han mötte större delen av den dåvarande svenska eliten i mellanvikt och lätt tungvikt. Bland dem Stig Frisk som han slog ut ur landslaget (se artikeln nedan), Sten Ahnelöv, Sören Danielsson, Karl Preutz, Stig Sjölin samt Lennart Risberg. I matchen mot den senare var det för ovanlighetens skull inte Risbergs ögonbryn som sprack utan Thoms och han tvingades bryta. Thom hade också tre synnerligen hedervärda bataljer med den norska stjärnan, landslagsmannen och sedermera proffsboxaren Bjarne Lingaas. Hur Thom kom till Sverige är en lika festlig som ovanlig historia. Om detta kan ni läsa i boken om Kalmar BK. Partiell matchlista för Kurt Thom här. Artikeln från en ingress i lokalbladet Östra Småland. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Bas van Duivenbode (1940-2015)

Leden glesnar för de gamla 1950- och 1960-talsboxarna. Häromdagen avled den nederländske mellanviktaren Bastiaan Adrianus "Bas" van Duivenbode. Såvitt jag vet gjorde han bara en amatörkamp med svenskt motstånd. Det blev oavgjort i en landskamp i maj 1960 mot Djurgårdens Jarl Granberg. Samma år deltog Bas på OS i Rom med en vinst och en förlust i protokollet. För en svensk publik är han mest känd från den professionella tiden då han mötte Lars-Olof Norling och Lennart Risberg. Mot den förstnämnde blev det oavgjort i Eskilstuna sporthall 1962, mot senare slutade det med knockoutförlust 1963 i den göteborgska mässhallen. Som proffs var Bas van Duivenbode en typisk journeyman, som åkte om kring och fightades där han fick betalt, men till skillnad från de flesta av dagens gelikar, var han ingen given förlorare då han äntrade ringen. Länk till nationskampen versus Nederländerna 1960. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, OS, Dödsfall, Landskamper

Laterna Magica: Dubbel fullträff

Vi fortsätter miniserien med fotografiska fullträffar. Om det förra fotot lurade ögat så gäller det inte här. Flygturen som bjuds sker efter en perfekt höger. Händelsen dateras till de oerhört populära och alltid utsålda Nybörjarmästerskapen för Skåne. Det var en turnering i regi av den numera nedlagda tidningen Arbetet och GAK Enighet med anor från slutet av 1930-talet. Fotot är från 1954 och det var Leif Månsson som bjöd klubbkamraten Knut Wirén på luftfärd. Det krävs en viss fingertoppskänsla hos fotografen för att fånga dylikt. Det kan vara värt att citera Arbetet. " Femte Enighetssegern plockade Månsson genom att i första ronden knocka tappre Hans Lindgren, Landskrona. Månsson som i måndags slog en konkurrent halvvägs upp mot taket arbetade i går i andra dimensionen och skickade med sitt knockoutslag Lindgren tvärs genom hela ringen". Tidningskopian nedan är inte av bästa märke, men vad som utspelar sig torde ändå framgå. Tack till Johnny i Kristianstad som tipsade. //CF PS Det vimlade av knockoutkungar på tidigare juniortävlingar. Vart tog de vägen...
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info, Matcher, Foton, Turneringar

Muhamed "Modo" Sallah i repris

Jag tvekade inför att lägga ut den här texten därför att den blir så anti-boxning. MEN. Varför ska jag skydda dem som befinner sig på boxningens bakgård. I samband med att Sallah erövrade SM-guld 2013 spreds en rad tårdrypande intervjuer i tidningarna där han bedyrade att han lagt det kriminella livet bakom sig. Det var närmast något religiöst över det hela - han skulle hädanefter vandra den smala vägen och lämna sina gamla vänner bakom sig. Dock. Det dröjde inte länge. Han har nu åter fått ett fängelsestraff om 3,5 år efter att tillsammans med sex likasinnade, samtliga kriminellt belastade och med invandrarbakgrund, ha rånat en pantbank i Västerås i juni detta år. Här kan ni läsa stämningsansökan från Västmanlands tingsrätt. Sallah är precis ingen duvunge vad gäller att ta rättssystemets resurser i anspråk. 2011 var han med om att råna en guldbutik i en Stockholmsförort och han förekommer elva (!) gånger i belastningsregistret. Han har även varit dopingavstängd. En prydlig landslagsrepresentant, eller hur? Och mina vänner - det är Sallah och hans vänner som skall bygga det nya Sverige... Partiell matchlista här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, porträtt

Svenskar i Chicago

Matcherna mellan de amerikanska Golden Glovesmästarna och Europa var en stor händelse på sin tid. De gick aderton gånger under perioden 1931-1954 och med något undantag alltid i Chicago. Tidningsklippet från lokalbladet Tribune nedan kommer från en donation av Karl Gustaf Noréns dotter. De blå-gula hedrades med en bankett  på "the Swedish Club" och där ser vi dem uppsträckta och fina bland alla smokingar. Chicago var näst Stockholm den svensktätaste staden i världen så det var nästan som att boxas på hemmaplan. Året är 1940 och Europalaget var till 3/8 svenskt!!! Erik Ågren (Narva BK) i weltervikt, KG Norén (Redbergslids BK) i mellanvikt och Olle Tandberg (Djurgårdens IF) i tungvikt. De övriga kom från Italien och Ungern. Kampen mellan den gamla och nya världen slutade 4-4. Samtliga matcher gick tiden ut och bland svenskarna var det endast Tandberg som vann. Ågren hedrades med uppdraget att vara lagkapten för Europalaget. KG var en av Sveriges bästa boxare och tävlade för Redbergslids BK och Skövde AIK. Partiell matchlista här. Stort tack till Rigmor för samlingen klipp och foton. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Turneringar, porträtt

Boxning i konsten 8 - Negerboxaren

Ja, jag skriver neger och negerboxaren igen för att det ska bli extra tydligt. En nysvensk har bevistat Norrköpings museum. Där upptäckte han nedan återgiva staty av den fina skulptrisen Liss Eriksson (1919-2000). Verket är från 1949 och kallas Negerboxaren. Detta fick vår nysvensk att gå i taket och kalla in Norrköpingsbladet Corren för att sprida sina fobier. Han fann ordet neger kränkande. Som obildad hade han naturligtvis ingen aning om att ordet neger inte alls var kontroversiellt på 1940-talet. Det var däremot tilltalet "nigger", men statyn heter inte "Niggerboxaren". Vi har idag en armé av politiskt korrekta och lättkränkta censorer som vill förbjuda allt som luktar rasism i deras ögon. Pippi Långstrumps pappa är som bekant inte negerkung längre. Högre makter har ändrat genealogin. Det sedan urminnes tider populära bakverket Negerboll får numera inte heta så. Då anmäls bageriet till Diskrimineringsombudsmannen. Man undrar varför? Exemplen kan mångfaldigas. Snart kommer ett sanningsministerium att införas i Sverige där de politiskt korrekta kommer att censurera allt som anses obehagligt. Allt sådant i tidningar, böcker, konst, film etc. kommer att rensas ut för att tillfredsställa de stormtrupper som mera likar Mao Zedongs rödgardister, Stalins hejdukar, Nazitysklands stormtrupper och dagens muslimska imamer. Och allt kommer sker i Godhetens namn. Duktiga idioter finns det gott om som springer de ondas ärenden. Så en vädjan - även om detta inte är en politisk sida - se till att yttrandefriheten är den viktigaste friheten vi har. Försvara den till 100 %. I annat fall kommer även du att drabbas. Det visar historien klart och tydligt. Spåren förskräcker. Själv känner jag en utomordentligt stor oro inför den framtida utvecklingen i Sverige där rationella argument får ge vika för twittermobben. Heder åt konstchefen på Norrköpings museum som inte vek sig för den besökande stollen. Det är nog första gången...
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Konst

Laterna Magica: Kämpaglöd i Kalmar

Fotot nedan är från en gala i Kalmar 1962-10-21. Matchen gick i tungvikt och platsen var den klassiska arenan för boxning i Kalmar, Folkets Park. Det var en stämningshöjande lokal. Till vänster Villy Abrahamsson från Kalmar BK som parerar ett anfall från Peter Köster Redbergslids BK. Matchen vanns av göteborgaren men i tidningarna var man missnöjd med domslutet. Där ansågs det att Köster borde ha diskats. Han hade fått otaliga tillsägelser och två varningar under matchen för låga och orena slag. Köster fortsatte ett par år senare ut på den knaggliga proffsvägen. Dessvärre finns inga av kämparna kvar, Villy Abrahamsson (1939-1995) och Peter Köster (1942-2000), men de lever vidare här på RINGSIDE. Abrahamsson var en av många boxare som också var en utmärkt fotbollsspelare. Han var stabil sista utpost under många år i Lindsdals IF. Stort tack till Linnea Abrahamsson för fotot. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton

Sinan Samil Sam (1974-2015)

Den turkiske boxaren Sinan Samil Sam gick ur tiden den 30 oktober. Som så många andra pugilister före honom fick han betala priset för ett omfattande alkohol- och drogmissbruk. Som aktiv nådde han stora framgångar. Under amatörtiden var Sam såväl junior- som seniorvärldsmästare. Det förra 1992 och det senare 1999 i Houston. Däremellan pallplaceringar i EM och VM. Som proffs blev han 35 (31-4, 16 KO) och innehavare av Europatiteln och WBC-bältet. Flera av hans proffsmatcher kunde följas av en svensk publik i direktutsändning. Det finns en blågul koppling till Sam. Under VM 1995 i Berlin mötte han Rinkebys stjärna Kwamena Turkson i tungviktens inledningsomgång. Sam avtågade med ett synnerligen tveksamt 6-4, där Kwamena blev mystiskt varnad inte bara en utan två gånger och tappade därmed matchen. Sam vandrade vidare till ett brons. 1995 års blå-gula VM-insatser här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Kontakt sökes

Ett anrop från Danmark som jag gärna vidarebefordrar. Flemming i Odense är en stor samlare av boxningsprogram. Han vill gärna komma i kontakt med svenska samlare för köp och/eller byte av material. Meddela mig via Kontaktrutan så förmedlar jag ditt namn till honom.
Läs mer →
Publicerat i: Uncategorized, Info

Fulaste affischen?!

Boxningsreklam inför galor i affischform brukar vara anskrämliga (för att uttrycka det snällt). Det är oftast glada lokala amatörer som fixar något som ser ut att komma från förskolan. Ett av de främsta bidragen i genren är nedanstående affisch inför en gala i Eriksdalshallen. Stockholmsalliansen stod som arrangör och anlitade den inte helt obekante Börje Dorch för ändamålet. Resultatet, ja, döm själva. Den amerikanske ledaren fick en smärre skrattchock då hans boxare ansågs komma from Texas. Hur det var med galan? Jo, Stockholm mötte Team Golden Gloves den 29 september 1986. Jänkarna vann med 8-1. Den enda svenska segern hemfördes av Lars Myrberg som då hette Lundgren. Den amerikanska truppen innehöll en del namn som senare skulle bli proffs. Den mest kända av dem var Roy Jones Jr som proffsdebuterade 1989 och fortfarande håller på. Länk till matcherna här. Finns det något som överträffar eller är i paritet med det här alstret - skicka in det så publiceras det. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Så det kan bli

Boxning? Nej tack!

Svenska Dagbladets bragdguld gick som vanligt till annan utövning än boxning. Tidningen har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fri idrott, skidåkning och simning skall det vara. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det är nästintill ofattbart hur han kunde förbigås. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch! Det finns ett annat lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets innebörd en verklig bragd. När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John åkte ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933. Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988). Här kan också infogas att den tidigare redaktören för svenskans sportsektion Sune Sylvén var en av landets mest rabiata boxningshatare. Han ägnade åtskilliga spaltmeter till att utspy sitt hat mot boxningen. Han satt med i bragdjuryn i bortåt trettio år... Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli

JSM - då och nu

Ungdoms- och Juniormästerskapen (SUM och JSM) avgjordes under förra helgen i Köping. Ingen skugga må falla över deltagarna, men man blir betänksam när det gäller antalet. Det borde ha varit fler, många fler, eftersom det var svensk boxnings framtid som samlades för att göra upp om medaljerna. Deltagarantalet på SUM var 5 för tjejerna (i två viktklasser) och 40 för killarna. JSM lockade 7 damer (i tre viktklasser) och 24 herrar. Antalet medverkande talar för sig själv. Jag vill inte vara elak, men kan inte undgå att göra jämförelsen, eftersom jag f.n. ägnar mycken tid åt 1920-och 1930-talen, som underlag för en kommande bok. Perioden var svensk boxnings guldålder. På den tiden var JSM en mycket stor händelse. Fulla hus med biljetter som gick på svarta börsen samt omfattande bevakning i pressen. T.o.m. deltagarlistorna publicerades. Och med så många aktiva att mästerskapet delades upp på två avdelningar, i vad som brukade kallas den "lätta" (flug, fjäder, welter, lätt tungvikt) och "tunga" (bantam, lättvikt, mellanvikt, tungvikt). För att ge er lite perspektiv att grunna på; år 1929 innehöll den lätta avdelningen 108 pugs och den tunga 149, där enbart lättvikten bestod av fler boxare än den sammantagna summan på årets JSM. Vill ni veta namnet på 1929 års guldmedaljörer så återfinns de nedan. F: Arne "Lill-Loppan" Jansson, IF Linnéa B: Gösta Lindkvist, BK Örnen Fj: Harry Kreüger, BK 28 (Stockholm) L: Nils Karlsson, IK Balder (Stockholm) W: Harry Eklund, Borlänge SK M: Gerhard Karlsson, Djurgårdens IF Lt: Julius "Julle" Factor, IF Linnéa T: Erik Hellström, IF Linnéa Som synes en förkrossande Stockholmsdominans. Not: Ytterligare en från Kreügerklanen deltog. Det var Kurt som nådde semifinalen i flugvikt för de svartblå i Djurgårdens IF. Han skulle med tiden bli en av Sveriges främsta amatörboxare, men då hos rivalerna i Linnéa. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, JSM, Turneringar

30.005 matcher och 13.252 boxare

Grattis till dig som besöker RINGSIDE. Du har denna dag, då den årliga finnkampen avverkas och då Erik Skoglund ska upp i ringen för sin tjugofjärde proffsmatch, drygt 30.000 matcher att laborera med i databasen. Det tar en hygglig stund att plöja dem alla. Där finns alla viktigare resultat i form OS-VM-EM-NM-SM-turneringar, en uppsjö internationella cuper och därtill åtskilliga svenska regionala mästerskap. Och mer blir det... Ett stort tack till alla er som bidrar med foton, information, tidningsurklipp och liknande. Gör som senast Skoftebyns AIS - klubben bidrog med ett stort paket startböcker. Ett extra tack till Roger i Botkyrka som varit en utmärkt informationskälla på många sätt, inte minst över dem som bytt namn mitt i "karriären". Det gäller även Erik i Sundsvall som hjälpt mig identifiera tidiga Norrlandsboxare. Gemensamt sprider vi kunskap om den spännande svenska amatörboxningshistorien. Bilden nedan med två av våra mest folkkära boxare genom tiderna får symbolisera länken mellan då och nu. Det är Harry Persson och Olle Tandberg som inte sparar på krutet vid en uppvisning i Hagalund 1938 inför tusentalet åskådare.   Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, EM, SM, Matcher, OS, Landskamper, NM, JSM, VM, Turneringar, AIBA

På julafton saluterar vi Stockholms Atletklubb

På självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för Stockholms Atletklubb (SAK), även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna. Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som IF Linnéa, Djurgårdens IF och BK Pugilist. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Det är saxat från min bok om Narvas historia. Vill ni läsa mer om hur det en...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, Klubbar

Ryska smällare

Det passar väl på nyårsafton! Så det blir en favorit i repris men denna gång med illustration. År 1951 hade Svenska Boxningsförbundet fått ett erbjudande om en landskamp mot Sovjetunionen i Stockholm. SBF tackade nej. De visste att det skulle bli storstryk. Istället var det tre Stockholmsklubbar som grep tillfället – Djurgårdens IF, Stockholms AIF och Narva BK. Den sistnämnda klubben fanns mest på pappret och skulle insomna kort efter ”ryssboxningarna”. Innan Sovjetlaget kom till Stockholm hade de mjukat upp med en 16-0 viktoria mot finska eliten. Efter 2xStockholm blev det matcher i Göteborg, Jönköping och Sandviken. Även Malmö och Östersund var tänkta anhalter men försvann p.g.a. de geografiska avstånden. Intresset för matcherna var på topp och de var förstasidesnyheter i tidningarna. Det beräknas att nästan 20.000 åskådare såg de ryska fenomenen. De olika blå-gula kombinationerna hemförde totalt tre segrar och de kom via Stig Sjölin (Värnamo BK), Rolf Storm (BK Akilles) och Conny Blom (Landala AK). De var vid tidpunkten Sveriges populäraste boxare. Sjölin blev dessutom bortdömd i Jönköping. Storms insats var närmast heroisk. Några dagar innan hade han vunnit i första ronden i en landskamp mot Finland. Från Helsingfors åkte han utan sitt tandskydd så han fick möta sovjeten med oskyddade gaddar. Aj! Ingemar Johansson förlorade i Göteborg. Han hade varit på plats i Stockholm under de två matcherna och blivit blek om nosen. Han ville först inte ställa upp. Det han hade sett av slagmaskinen Algirdas Sjotsikas var tillräckligt. Efter långa övertalningar (och naturligtvis höjt matchhonorar) gick Ingemar med på match. Han klarade sig hyggligt. Januari hade inte varit någon bra månad för Ingemar. Först ingick han i en förstärkt Göteborgskombination som mötte ett lag från engelska armén. Han fick en poängseger där ”rekordvisslingar mottog domslutet”. Någon vecka senare fick han en ny domarseger, lika impopulär den,...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Klubbar

Ida Lundblad knockad av Boxningsförbundet

Intriger och vänskapskorruption är ingenting ovanligt när det gäller Svenska Boxningsförbundet. Nu är en osmaklig härva under uppsegling. Det finns två talangfulla tjejer i klassen 60 kg. Det är Ida Lundblad (IF Göteborg Team Box) och Agnes Alexiusson (Värnamo BK). Ida är den bättre boxaren och den överlägset mest merittyngda av de två. Detta faktum har varit ytterst besvärande för de damansvariga i förbundet. De (läs Santiago Nieva och Klas Sandberg) vill hellre föra Agnes till OS. Herrarna har tänkt till. Kan man inte besegra Ida i ringen så finns det sätt att göra det på utanför densamma. Det krävs stora ekonomiska insatser för att åka på träningsläger, turneringar och andra förberedelser. Det ekonomiska bidragen stryps för Ida, medan gracerna flödar över Agnes. Det senaste inslaget i denna osmakliga soppa är förbundets nya ranking vilken tas som intäkt för vilka som skall åka på OS-kval. Tidigare låg med rätta Ida som nummer ett. Hon är ju regerande svensk mästare bl.a. i kraft av en klar finalviktoria över Agnes. Ida är också till skillnad från Agnes rankad av AIBA. Trots detta glider plötsligt Agnes in på förstaplatsen. Och. Simsalabim anses hon vara OS-kandidat. Hela affären stinker och borde utredas av Riksidrottsförbundet och Olympiska kommittén. Jag har ett förslag som garanterar sportslig rättvisa. Låt dem möta varandra i serie om fem matcher förslagsvis i Göteborg, Värnamo, Stockholm, Malmö och Gävle. Givetvis med neutrala internationella domare. Matcherna kan dessutom generera medialt intresse. En slags motsvarighet till Anders Eklunds och Roger Anderssons berömda kvintett på sin tid. Den av Ida och Agnes som går segrande ur den serien kan utan krus betraktas som Sveriges bästa i klassen 60 kg. Nu har dessvärre ett korrupt byråkratiskt system utsett en favorit. Så skall det definitivt inte vara. Behandlingen av Ida påminner mycket om den mobbing som...
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, DDD, Dambox, Turneringar, AIBA

Ida vs Agnes rond 2

Läs den länkade artikeln till Västgötabladet. Artikeln exponerar en förfärande okunnighet hos Svenska boxningsförbundets ordförande Tommy Lindström. Han tycks inte ens ha hört talas om Ida Lundblad. Intervjun med herr Lindström visar tydligt att allt tal och fagra löften angående kval bara varit bluff. Tränarduon Santiago Nieva och Klas Sandberg har för länge sedan redan utsett Agnes Alexiusson som svensk OS-kandidat. Allt utåt har bara varit ett spel för galleriet, ett sätt att slå blå dunster i ögonen på Boxningssverige. Olympiska kommittén agerar naturligtvis inte på eget bevåg, de följer bara instruktionerna från de olika specialförbunden. Det stinker om SBF. Finns det inte några rakryggade människor i Boxningssverige längre, några som vågar ta tag i den här härvan? Nästa gång är det din boxare som offras - vad gör du då? Så mitt förslag kvarstår. Låt sportslig rättvisa skipas genom en serie uttagningsmatcher dem emellan. Det gäller f.ö. även paret Anna Laurell och Love Holgersson. Även där luktar uttagningen illa. Har det möjligen med det faktum att Annas make tillhör den inre tränarcirkeln? Idas egen beskrivning av härvan. Värdegrunder, någon? Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, DDD, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

Ida och Agnes rond 3

Vill ni höra på hejdlöst svammel då skall ni lyssna på "Förmiddag med P4 i Skaraborg". Radiostationen har ringt upp Svenska Boxningsförbundets ordförande Tommy Lindström. Han har inte en aning om vad han talar om. Han uppvisar en monumental okunnighet. Det är minst sagt dubbla budskap som skymtar i ordsvallet. Det är gallimatias på låg nivå, men han är van att tänja på gränserna i olika sammanhang. Om ämnet inte var så allvarligt så skulle man ha hjärtlöst roligt åt karl. Hur kunde han väljas till ordförande för SBF? Det är en gåta. Organisationen måste vara masochistisk. Kvinnan som intervjuar ställer bra och relevanta frågor - svaren är på kalkonnivå. Varsågoda - P4 Skaraborg här. Intervjun startar efter cirka 1 timma 43 min. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dambox, OS, AIBA

SBF proudly presents...

"Friska situationsbilder och kul replikskiften varvas med lustigheter av hög ålder och snack på tomgång". Så skaldades det i recensionerna av det hejdlösa pekoralet Svenska Floyd. Det var en pjäs från 1960 som blev film enligt modell Hollywood. Nåja, kanske ändå inte. Av någon alldeles outgrundlig anledning kom jag att tänka på den här skapelsen. Det har naturligtvis inte alls några likheter med de senaste sceniska konsterna från de vise männen i SBF. Eller hur? //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, DDD, Dambox, OS, Turneringar, AIBA, Så det kan bli

Santiago Nieva - hög tid att tacka för den tid som var

Det är uppenbart att Nieva sedan länge har gjort sitt val. Allt prat om uttagningskval mellan Agnes och Ida har bara varit bluff. Blå dunster. Gallimatias. Rappakalja. Han har ljugit boxningssverige rakt upp i ansiktet. Kriterierna som han hänvisar till har varit lika ombytliga som ett aprilväder. De förändras ständigt. Den senaste mångordiga versionen återfinns på förbundets hemsida. Notera särskilt att alla som haft fräckheten att kritisera Nievas tilltag förklaras som okunniga. Destilleras skitsnacket återstår inget annat än att herr Nieva bestämmer alldeles oavsett vem som är bäst. Det hade varit bättre om han rakryggat förklarat varför han föredar Agnes framför Ida. Punkt för punkt för punkt. Det måste nämligen finnas annat än rent sportsliga bevekelsegrunder i bagaget. Genom byråkratiska manövrar stöter Nieva bort en av de få talanger som finns inom svensk boxning. Istället borde han ha satsat på att utveckla dem båda till framtida stordåd. Ponera att Agnes slår sönder näven på träning. Vad händer då? Ida anses väl fortfarande vara någon slags reserv, men kanske har Nieva någon annan dold i bakfickan. Det finns här ytterligare en dimension att lyfta fram. Efter allt vad som hänt kan Nieva aldrig coacha Ida. Vilka råd ska han ge henne i ringhörnan? Han vill ju bli av med henne. Ej heller kan springpojkarna Sandberg eller Nash vara stand-in. De tillhör ju samma innegäng. Vad gäller den sistnämnde – hur har han hamnat där? Han är inte precis tyngd av meriter, men relationen till Anna Laurell ger kanske tillräckligt med plus, i en rörelse som präglas av nepotism. Så avgå Nieva! Genom ditt agerande har du splittrat rörelsen och jag har väldigt svårt att se dina gärningar stå i samklang med de värdegrunder som SBF så gärna hyllar i andra sammanhang. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS, Turneringar

Boxning i konsten 9 - Slas

Hög tid att gå på vernissage. Denna gång är det Stig Claesson (1928-2008), mer känd som Slas, som står för värdskapet. Han hade ofta boxning som motiv i sina verk. Nedanstående tillhör dock inte de främsta. Det är gjort med en teknik som leder tankarna till förskolan. Det finns ingenting originellt eller personligt i det hela. Stiliseringen blir yta på bekostnad av innehåll. Hans styrka låg i teckningarna. Där han odlade en egen sparsmakad stil, ofta med lyckad framgång. Slas, som han aldrig benämnde sig själv, är närmast kult i vissa kretsar som den verklige "Söderkisen". Där ingår han som en obligatorisk accessoar och social markör. För den breda publiken är han mest känd för sina böcker. Det blev sammanlagt ett åttiotal. Några filmades med framgång. Verket är i färgoffset och ingår i en auktion på Tradera. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst

Lennart Schön (1946-2016)

Det hör inte till vanligheterna att en professor uppmärksammas i aktiva boxningssammanhang. Nyligen avled Lennart Schön som var verksam vid Lunds universitet. Han var en gång en ytterst lovande boxare för BK Ringen i Jönköping. Den aktiva perioden inföll under 1960-talet. När han kom till Lund mot slutet av decenniet fick boxningskarriären ge vika för ett politiskt engagemang som senare övergavs för en lyckosam akademisk karriär inom ekonomisk-historia. Lennarts forskningsfält var spännande. De rörde främst olika aspekter på de långa vågorna i ekonomin. Våra vägar möttes vid några tillfällen. Jag såg honom boxas i en DM-final. Vi deltog i ett omfattande forskningsprojekt om svensk statsskuldspolitik i Riksgäldskontorets regi. Han var också opponent på min doktorsavhandling "Skuld och tanke" vid Stockholms universitet. Lennart var skärpt, kunnig och påläst, så det var ett rent nöje att diskutera och debattera med honom. Jag önskar att vi hade bedrivit forskning vid samma institution. Partiell matchlista återfinns här. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Barnvagn i ringen?!

I en boxningsring kan allting hända. Och det gör det. Den 9 november 1987 kunde en barnvagn beskådas i Eriksdalshallen. Det var klubbkamrater till Stefan Sjöstrand som på detta sätt önskade hylla honom. Sjöstrand hade bestämt sig. Matchen var hans sista. Efter 130 dylika var bensinen slut som han uttryckte det. Hädanefter skulle det bli studier på GIH och familj som gällde. Under en tioårsperiod samlade Sjöstrand på sig två juniorguld, fyra seniormästerskap, ett dussin landskamper, deltagande på NM, EM, VM och OS. Därtill Stor Grabb. Bland många motståndare kan nämnas den inte helt okände Roy Jones Jr, en legendar i sitt slag som fortfarande är aktiv. Det som var tänkt som Sjöstrands sista match gick i samband med "Bagarns minne" mot ett dåligt juniorlag från Bulgariens idrottshögskola för olympiska hopp. De blå-gula vann nio av de tio matcherna! Det blev bara en tillställning till åminnelse av Erik "Bagarn" Olsson, en fixare av stora mått i Stockholmsboxningen. För Sjöstrand skulle det bli ytterligare två matcher i en misslyckad comeback 1990. Låt os glömma detta och istället hylla Stefan Sjöstrand som den skicklige tekniker han en gång var. Partiell matchlista för Sjöstrand. Mera Stefan här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt

Pekka Kokkonen (1934-2016)

Dödsbud från Finland. Leden glesnar för de fina 1950-och 60-talsboxarna. Den finske lätte tungviktaren Pekka Kokkonen avled den 26 februari. Han var ett välkänt namn i de svenska proffsringarna under 1960-talet. Kokkonen var samtida med Lennart Risberg och han medverkade på åtskilliga av Edwin Ahlqvists galor. Kokkonen var också en betydelsefull sparringpartner till Ingemar Johansson. Som proffs mötte han många goda namn som exempelvis Harold Johnson, Eddie Cotton och Yvan Preberg. Sammanlagt blev det 57 proffsmatcher (37-16-4, 28 KO). Som amatör blev han finsk mästare 1954-1955 och 1957. Därtill en Nordisk silvermedalj 1955. Det blev också två landskamper mot Sverige. Han förlorade mot Hässleholms Karl Preutz, men besegrade Hudiksvalls Lars Hugg. Landskamperna här. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Hög tid att ge Santiago Nieva silkessnöret

Svenska Boxningsförbundet (läs Santiago Nieva) har inrättat en hedersbetygelse som kallas Månades Boxare. Idén är utmärkt, men den utnyttjas politiskt av honom. Det är bara hans egna handplockade favoriter som tilldelas utmärkelsen. Återigen har Anna Laurell och Oliver Flodin hedrats. Är det inte Anna och Oliver så är det Agnes Alexiusson! Anna upphöjs till skyarna för att hon för femtioelfte gången fått stryk av Nouchka Fontijn. Anna känner att hon är nära nu eftersom hon fick en domare med sig för en rond. Halleluja! Det har gått några år sedan första förlusten mot holländskan och nederlagen hopar sig a la Mount Everest. Men över till en mer allvarlig fråga. Hur många inom boxningssverige vet att Anna Laurell sedan flera år har fått specialträning - dvs privatträning - av herr Nieva? Hans snack om intern konkurrens har bara varit den svartaste av lögner. Han har specialdrillat Anna eftersom hon är hans stora hopp. Det är hon som ska ge honom äran av en OS-medalj. Han har som tidigare påpekats här på RINGSIDE för länge sedan redan uttagit Anna Laurell och Anna Alexiusson till OS-kandidater. Han har slagit blå dunster i hela boxningssverige och han har förnedrat Ida Lundblad och Love Holgersson å det grövsta. Han har nämligen påstått att alla tävlar på samma villkor. Det har Ida och Love aldrig fått chansen att göra. Hur länge kan boxningssverige tolerera Nieva? Hur länge ska SBF:s styrelse tolerera Nieva? Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Turneringar, AIBA

Laterna magica: Corpi och Lumumba

Dags att återanknyta till det fotografiska. Fotot är taget i småländska Älmhult den 11 mars 1981. Här gäller det en uppvisning mellan BK Örnens Christer Corpi och den då "nyanlände" Patrick Lumumba från Kenya. De möttes på riktigt vid fem tillfällen och Corpi var den förste svenske motståndare han mötte och dessutom en av de få som golvat honom. Lumumba är den mest talangfulla boxare jag skådat. Den som någon gång sett honom i aktion glömmer det aldrig. Man önskar dock att hans sociala kompetens hade varit lika stor som hans boxningskunnande. Så var definitivt inte fallet. Smaken för snabba pengar, alkohol och svenska damer tog udden ur den karriär som kunde gått hur långt som helst. Vistelsen i Sverige avslutades helt följdriktigt med en mångårig fängelsevistelse för mordbrand. Lumumba avled anonymt hemma i Kenya efter en misslyckad proffssatsning. Han blev aldrig svensk medborgare. Om det finns någon som har ett matchfoto på Lumumba så publicerar jag det här på RINGSIDE. Partiell matchlista Lumumba här. Jag tror att det bara saknas en match. En förlust mot finnen Veikkola. Någon som vet?. Partiell matchlista Corpi här. Tack till Carl Falkenberg för fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt

Nordiska 2016

Nordiska mästerskapen (NM) har under de senaste åren varit en tämligen avslagen och intresselös turnering. Årets NM fick lite sälta genom de politiska intrigspel som förbundstränaren iscensatt vad avser OS-uttagna damer. I 60 kg fanns det förutom förbundsfavoriten Agnes Alexiusson, de två stjärnorna Yvonne Baek Rasmussen (Danmark) och Mira Potkonen (Finland) plus en svensk nybörjare som inte kan boxas. Som utav en händelse så fick Agnes möta novisen i semifinalen. Därmed blev en medalj garanterad. Med sådan tur i lottningen (?) bör Agnes köpa ett gäng Trisslotter under veckan. Sedan blev det naturligtvis finalstryk av finskan. Det var den fjärde förlusten i rad mot Potkonen. Nederlaget kommer dock inte att ligga Agnes till last eftersom hon enligt förbundet har haft "en rykande bra säsong" (!?). Glömda och gömda är tydligen senare tids förlustmatcher mot Caroline Veyre (Kanada), Anja Stridsman (Australien), Estelle Mossely (Frankrike) och nu för fjärde gången Mira Potkonen (Finland). Vad har hon då i OS att göra? Den andra "politiska matchen" stod mellan Anna Laurell och Love Holgersson. Till förbundets stora lycka avtågade Anna med segern. Det var en ytterst jämn (och tyvärr tråkig match) med tveksam utgång. Rond 1 och 3 gick till Anna, rond 2 och 4 till Love. De tre första ronderna var jämna, den sista gick solklart till Love som därmed borde fått segern. Det var oklart in i det sista om Love kunde delta p.g.a. handskada, så förbundstränaren hade skickat ut ett bud till en B-boxare om ett gage av 3.000 kronor om hon ställde upp som ett påskoffer. Det skulle ju se alltför illa ut om Anna gick vidare till OS-kval utan en enda match. I övrigt innehöll NM inte mycket att hurra för. Det fanns alldeles för många nybörjare med. Ett mästerskap är ett mästerskap och för deltagande måste det krävas...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, NM, Turneringar

Nils-Erik "Släggan" Rosén (1946-2016)

Ibland tar det lång tid för dåliga nyheter att färdas. I mitten av januari detta år avled den festlige Nils-Erik "Släggan" Rosén som tävlade för Kalmar BK. Trots en långtidssjukdom överlevde han sina 70 år med tre dagar. Släggan förgyllde de svenska ringarna under åren 1965-1975 och alla som sett honom i aktion minns honom. Det blev tre SM-guld 1972,1974 och 1975, 22 landskamper, ett juniorguld 1967, två juniorlandskamper, Nordiskt silver 1972 (på den tid då medaljen betydde något), sydsvensk mästare och Stor Grabb. Sammanlagt äntrade han ringen i 150 matcher. Den knappa förlusten i Nordiska kom mot finländaren Reima Virtanen som samma år erövrade ett OS-silver. Släggan hade god räckvidd, en fin vänster och god gardering. Trots smeknamnet var han ingen knock-outboxare utan vann sina matcher på smart defensivboxning. Efter den aktiva karriären gjorde Släggan stora insatser för Kalmar BK som tränare, matchmaker och bingolottoförsäljare. Ingen kunde passera honom utan att köpa en lott och det var för klubben nödvändiga pengar han drog in. Partiell matchlista här. Jag har ett ett högst personligt minne av den unge Släggan. Som barn tillbringade jag så mycket tid jag bara kunde hos min mormor och morfar. Det var kul för det hände så mycket spännande hos dem. Sträckan till dem var en cykeltur dryga milen lång. På vägen dit måste jag passera ett skrotupplag. Där satt ibland Släggan på ett staket och injagade skräck i de ynglingar, och kanske även små damer, som passerade. Så det gällde att vara ytterst vaksam när man närmade sig skroten. Fyra års skillnad i den åldern, man hade inte en chans! Det hade varit lättare att möta Mike Tyson i vuxen ålder. Jag kommer alltid att minnas Släggan med värme. För er som vill veta mer om Släggan och Kalmar Boxningsklubb så har ni möjlighet...
Läs mer →
Publicerat i: Info, SM, Dödsfall, Landskamper, NM, Klubbar

Mer om Släggan

Efter mina minnesord om Släggan Rosén har det flutit in en mängd kommentarer om honom från boxningssverige. Det är många som minns honom med värme. Man skulle nästan kunna utnämna honom till folkkär. Släggan var en utmärkt boxare, jag önskar bara att han haft en ordentlig tränare som fått honom att blomma ut till fullo. Det hade han inte i Kalmar. Han hade alla förutsättningar att bli något riktigt stort och det hade väl inte skadat med lite mer självdisciplin. Han var en glad gamäng. Efter en hård kamp blev det gärna en glad kväll på stan med motståndaren. Två minnesbilder från besökare på RINGSIDE får komplettera bilden av honom. Magnus A skriver. "Jag kommer ihåg en enda match från galan: En viss Nils Erik Rosén stack ut; en alldeles märkvärdigt elegant boxare! Det fattade t o m jag som ej sett så mycket boxning. Rosén boxade fullständigt ut, kollrade bort, Sten Moritz, med undanglidningar, sidsteppning, kontrastötar och allt vad det heter i branschen. Ja, han visade upp en fullständig provkarta på boxarelegans". Carl F minns honom från åtskilliga galor och träningar. "Släggan jobbade som resemontör och han hälsade många gånger på hos oss på GAK Enighet. Han tränade också ofta på klubben. En trevlig kille, som inte backa för tuff sparring, även om han haft en lång och tuff arbetsdag". //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Biosugen?

Ta tillfället i akt. Bänka er för att ta del av en av de absolut bästa boxningsfilmer som gjorts. Fat City (Chansernas stad) från 1972 är så långt man kan komma från tramsiga alster som Rockyfilmerna. Fat City utspelas i Kalifornien och skildrar proffsboxningens division tre, där en föredetting drömmer om den sista stora chansen och en nykomling drömmer om en kommande karriär. Det är hårt, det är äkta, det är alldeles naket och osentimentalt skildrat. Därför så bra. Skådespelarprestationerna är suveräna med Stacey Keach (som föredettingen) och Jeff Bridges (som junioren på uppgång). De kompletteras av två kvinnliga bärande roller med den enastående Susan Tyrrell i spetsen (enbart hon är värd biljettpriset) och Candy Clark. Regissör var den legendariske John Houston känd från otaliga storfilmer. Fat City är som en perfekt krok mot levern. Du kommer att känna av filmen långt efter det att du har lämnat salongen. Filmtillfället gäller kanske främst alla dem som bor i Stockholmstrakten och enkelt kan ta sig till Filmhuset på Gärdet. Men filmen är värd en lång resa. Man behöver inte vara medlem i filmklubben för att lösa entré. Filmen visas torsdagen den 28 april kl. 18.00. När vi ändå är inne på ämnet boxningsfilmer kan det vara värt att nämna en svensk dylik som är bland det bästa i genren. Den hårda leken från 1956 är en brutal skildring av boxnings avigsidor. Den bygger på en roman av Olle Länsberg (läs den!) som har baserat historien på proffsboxaren John Nilssons tragiska öde. En karriär som bar uppåt, men som fick ett avslut som skadad marknadsboxare på Kiviks marknad och liknade ställen. Regi av Lars-Eric Kjellgren och med ett gäng skådespelare som kanske gör sina livs roller, Sven-Eric Gamble, Anne-Marie Gyllenspetz, Åke Grönberg och John Elfström. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Boxning på film, Kultur

Kunglig lekkamrat och vakt

Idag, på valborgsmässoafton, fyller Carl Gustaf Folke Hubertus 70 år. Det måste vara ett konstgjort liv att vara en kunglighet. I synnerhet hans barndom var hemsk i frånvaro av jämnåriga lekkamrater och manliga förebilder. Varje sommar var dock ett glädjeämne för den unge prinsen för då vistades den kungliga familjen på Solliden utanför Borgholm på Öland. Redan då ansågs det viktigt att ge honom ett slags personligt skydd. Mannen ifråga som blev en ljuspunkt i prinsens liv var en polisman från Kalmar. Namnet var Lars Meurling och han var en känd tyngdlyftare och boxare. Meurling blev en slags ställföreträdande pappa som lärde Carl Gustaf att fiska, bygga hyddor, leka indianer och annat som hör barndomen till. Inför kungens 50-årsdag var Meurling en av dem som i TV berättade om äventyren på Öland. När vi är inne på Meurling så tål historien om hans match mot Ingemar Johansson att återberättas. Den 12 december 1949 gick en match i Kalmar som blivit omskriven på många sätt. De flesta felaktiga. Se exempelvis Ingos egen Sekonderna lämnar ringen (spökskriven av journalisten Åke Hall). En ung Ingemar Johansson vann på poäng efter två ronder över Kalmar BK:s Lars Meurling. Utgången av matchen var lika egendomlig som händelserna i övrigt. Ett våldsamt oväder drog fram över Öland och Kalmarbygden med vindstyrkor uppåt 30 sekundmeter. Ljuset i hallen slocknade i samband att Meurling gick ner för räkning samtidigt som gonggongen gick för att markera andra rondens slut. Efter 20 minuter återkom ljuset, men då hade boxarna stått och blivit kalla. Både Lasse och Ingemar väntade på att få fortsätta, men domaren John Karlsson gjorde det enda riktiga. Han gick till poängprotokollen. Därav det säregna resultatet – poäng efter två ronder. Drygt trettio år senare erinrar sig Meurling i lokalbladet Östra Småland. Jag visste ingenting om Ingemar den...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Info, porträtt

257 startböcker...

Japp, ni läste rätt. Det var det antal startböcker som Djurgårdens IF överlämnade till mig igår f.v.b. till databasen. Det tackar jag innerligt för. Gamla anrika Tiergarten har på många olika sätt visat att de vårdar, värderar och är stolt över sin historia. Heder åt dem för detta. Det finns alldeles för många boxningsklubbar som saknar känsla för sitt ursprung och sin historia. Följ inte deras exempel, gör istället som Djurgårdens IF. Låt era boxares matcher dokumenteras här på RINGSIDE. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Klubbar, Turneringar

Laterna Magica: 1987 juniorkamp mot Suomi

Ett par härliga foton från den 18 januari 1987. Det stundade till juniorlandskamp mot Finland i Stockholm. Den gick i Djurgårdens lokal. Resultatet blev dystert. Smisk med 3-8. Det svenska laget tvingades lämna hela tre walk over. Björn Vasén (Redbergslids BK) blev handskadad, Peter Jaako (Majornas BK) kunde inte hålla vikten och Göran Månsson (Malmö BK) fick inte ställa upp p.g.a. förkylning. De tre som gjorde vad konungariket förväntade av sina söner var Wael Haddad (Järfälla BC), Peter Benander (Majornas BK) och Sandor Gaspar (Malmö BK). På lagbilden nedan ser ni även lagledare Walter Mohr längst till vänster och bredvid honom en av sekonderna Kjell Fredriksson. Den andre var Thor Lagerström här dold bland massorna. Foto nr två visar två tredjedelar av den blågula vinnartrion - Sandor Gaspar (t.v) och Peter Benander (t.h.). Övriga var: Mathias Galfvensjö (Guldstadens BK), Örjan Segerberg (Råby BK), Joakim Wigerbäck (Guldstadens BK), Niklas Lindgren (Djurgårdens IF), Per Mörk (Majornas BK). Njut av nostalgin. Om någon av aktörerna har några minnen från nationsutbytet - hör av er! Stor tack till Fredrik Friberg i Malmö för foton. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Landskamper, Nostalgi

AIBA - rumsrent?

Ta del av innehållet i nedanstående länk. Det internationella boxningsförbundet AIBA har en ganska mörk historia. Den är full med korruption och nepotism. Här kommer en artikel som belyser situationen inom dagens AIBA. Stämmer det som framkommer i artikeln så är amatörboxningsvärlden illa ute. Det är inga vackra saker precis. Med reservation för att det är en skandalblaska som är i farten, men om bara en bråkdel av det som sägs, så... Artikeln här.
Läs mer →
Publicerat i: Info, AIBA

Boxning i konsten - 11

Dags för lite kultur igen. Denna gång kommer bidraget från en av RINGSIDES många norska besökare. Egentligen är Boxning i konsten avsett för svenska verk och dito konstnärer, men eftersom Norge en gång var i union med Sverige så tänjer vi lite på gränserna. Vi tronar så att säga på daterna från fornstora dar. Dessutom får ni en norsk språklektion på köpet. Var så goda mitt herrskap. Bidraget avser Norges äldsta boxare Stein Davidsen, som han brukar kallas, känd illustratör och grafisk formgivare. "Stein Davidsen (f. 1931) er godt kjent i Norge som mangeårig kampleder og dommer. Noen kamper ble det også i de tyngre divisjonene tidlig på 50-tallet. Han er et kjent ansikt ennå i dag i sin klubb IF Ørnulf i Oslo, 85 år gammel. Alltid lyttende til dem som kommer opp i problemer, utrolig flink til å gripe inn når noen glemmer guarden... Mindre kjent er hans mange bokomslag fra 1960-tallet da han også var grafisk lærer på Kunsthøyskolen i Oslo. Illustrasjoner til alle typer publikasjoner er det også blitt mange av med årene. Stein er også heraldiker og har laget en rekke kommunevåpen. Jeg håper du kan bruke noe av dette under boksing og kunst. Kommunevåpenet er fra Gol Kommune". Bokomslaget nedan på Joseph Conrads Lord Jim är en bra bok. Läs den! Hjärtligt tack till Tron för bidraget. Kommunvapnet - stilrent och snyggt. //CF      
Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst, porträtt, Kultur

Mohammad Ali (1942-2016) - ett minne från Nybro

År 1965 var Ali på uppvisningsturné i Sverige. Han hade nyligen besegrat Sonny Liston för andra gången. Det blev besök på tio orter med start i Stockholm (Gröna Lund) den 6 augusti. Med sig som sparringpartners hade han Jimmy Ellis, som senare skulle bli världsmästare, och Cody Jones. De behandlades mycket varsamt. Programmet var över på 50 minuter och då inräknat rephoppning, gymnastik, en intervju med festföremålet och några framförda schlagers av Per Grundén. Ali verkade tämligen ointresserad för uppgiften. Det glimtade till något då någon i publiken ropade "Heja Floyd" eller kallade honom för Cassius Clay. Åskådarna slöt upp men de var mindre i antal än förväntat under turnén. I Nybro uppnåddes en av de högre åskådarsiffrorna då 2.500 hugade kom till Victoriahallen, men den blev inte fylld till arrangörernas besvikelse. Ali var vid tillfället inte lika beundrad i Sverige som Floyd Patterson eller ens Sonny Liston. Det hände sig så att Floyd Patterson var inne på sin tredje uppvisnings- och PR-runda i Sverige ungefär samtidigt som Ali. Populariteten var fortsatt stor för Floyd även om den var i dalande. Han var onödigt brutal mot sina sparringar vilket gjorde hans program mer fartfyllt och spektakulärt än Alis. I Kalmar slog han knock på den 115 kg tunge Richard van Norden. Om Floyds och Alis vägar inte korsades under Sverigeturnén så möttes de med besked i november samma år i Las Vegas. I Alis ögon var Floyd en "white-house-nigger", själv ingick han i den förvirrade och rasistiska sammanslutningen Nations of Islam. Han hade visserligen aldrig läst Koranen, men de gav honom en identitet och lade händerna på hans pengar. Det tragiska är att bägge blev skadade av utövningen. Båda fick konsumera ofantligt med stryk under sina karriärer och det satte naturligtvis sina avtryck på hjärnan - dementia pugilistica. Floyd försvann...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Ytterligare 130 startböcker till databasen

Denna afton kom böckerna från Stockholms AIF och det tackar jag hjärtligt för. AIF är en av våra äldsta fortfarande aktiva klubbar med ursprung i den arbetaridrottsrörelse som växte fram under 1920-talet. Så klubben har en lång historia att vårda och förvalta. Ett utmärkt sätt att låta sina boxare leva vidare är att placera dem i databasen på RINGSIDE. En av startböckerna innehöll Paolo Robertos matcher. Det brukar debatteras hur många amatörmatcher han egentligen gjorde. Svaret finns här på RINGSIDE. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Klubbar, Turneringar

Laterna Magica: Landslaget modell 1931

Ljuvlig nostalgi. Svenska landslaget från den tid då boxning var boxning och ingenting annat och konkurrensen stenhård i varje viktklass. Vilket härligt gäng! De står i begrepp att möta Norge den 25 januari 1931 på Djurgårds-Cirkus i Stockholm. Fullsatt lokal, naturligtvis. Det blev rena massakern, samtliga blågula segrade, men en blev bortdömd. Ringdomaren var dansk. Det var nionde gången som nationerna möttes. Landskampsutbytet med Norge startade 1923 och resultaten var i svensk favör 5-3, 2-6, 4-4, 3-5, 5-3, 7-1, 5-3 och 4-4. Det svenska laget bestod av från vänster i bild: Tungvikt Erik "Vagnis" Eriksson (IF Linnéa) trefaldig svensk mästare. Lätt tungvikt John Andersson (Djurgårdens IF) tvåfaldig svensk mästare, EM-Brons, en av de bästa proffsboxarna genom tiderna. Mellanvikt Olof Östling (IF Linnéa) tvåfaldig svensk mästare. Veteran. Var med redan under 1920-talets första år. Weltervikt Robert Westblom (Sandvikens AIK). Debutant och lite oskrivet kort med ett SM-silver som bäst. En förtida död ändade hans lovande karriär. Lättvikt Per Edlund (Härnösands BK) tvåfaldig svensk mästare. Fjädervikt Arne "Lill-Loppan" Jansson (IF Linnéa) svensk mästare. Bantamvikt Lennart "Skeppsmäklaren" Bohman (Örnsköldsviks SK). En av våra bättre boxare, men lyckades aldrig bli svensk mästare, Europamästare. Flugvikt Karl Adelsson (Redbergslids BK) SM-silver som bäst. Övriga landskamper under 1931 här. Det blev förlust mot Finland och oavgjort mot Danmark. Uppställning inför Norgematchen. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Foton, Landskamper

Laterna Magica: Dansk genom repen

Fotot nedan visar en effektfull knockout. Dramat utspelades i Halmstad den 6 januari 1967 och aktörerna var Martin Pedersen (Halmstads AIS) och dansken Anton Nielsen (Bispebjerg BK). Den som bjuds på en flygtur är dansken. Texten till bilden lyder som följer. "Dansk genom repen. Martin Pedersen gjorde comeback i hemmarinken (sic!) så det blixtrade om det och svarade för galans fetaste smällar. Han hade inte någon respekt för sin danske landslagsmotståndare utan jagade denne runt i ringen, bultade ner honom i andra, sänkte honom på nytt i tredje rondens inledning för att strax senare avsluta med att slå honom halvvägs genom repen. Dansken var helt färdig och Bror Andersson hade bara att bryta matchen". Martin hade redan på Nybörjarnas 1961 utmärkt sig för att slå hårt. Dagens Nyheter noterade att i "Martin Pedersen har Uppsala en friskus i lätt mellanvikt. Två knockar i rad har han presterat och behandlade nu Skurus Lars Nyberg mycket omilt i finalen. Domaren kunde börja räkna i andra ronden". Martin Pedersen var en god boxare som tävlade för Upsala IF och Halmstads AIS och som kunde fästa en hel del utmärkelser och titlar på sin vapensköld; Nybörjarmästare, Juniormästare, Mellansvensk mästare, Sydsvensk mästare, SM-silver och därtill landslagsman. Partiell matchlista här. Stort tack till Mårten Pedersen för foton. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, porträtt

Deltagarlista OS 2016

Det stundar inom kort till olympiska avgöranden i ringen. Sanningens ögonblick väntar i Rio för följande deltagare. Studerar man innehållet en smula så är det enkelt att konstatera att europeiska boxare är diskriminerade eftersom den europeiska kvoten är så lågt satt. Konkurrensen i Europa är mycket tuffare än på andra håll i världen. Det säger väl allt att en sådan som Kennedy Katende, hemmahörande i Sundsvall, har tagit sig till Rio via Uganda. Han har dubbelt medborgarskap. I Europapoolen är han en negligerbar kvantitet. Det avslöjar en del om standarden på afrikansk boxning. För Uganda deltar även Roland Serugo. Han är inte svensk medborgare, men tävlar till vardags för IF Göteborg Team Box. Bägge har gästspelat på tidigare OS och försvunnit per omgående. På afrikanska kvoter har tidigare även Badou Jack (2008) och Sam Rukundo (2004) medverkat, med samma snabba sorti för den förstnämnde som tävlade för Gambia. Vårt enda blågula hopp är som bekant Anna Laurell Nash. Damklasserna innehåller bara 12 deltagare, så har man tur i lottningen är man redan i kvartsfinal. Det var där det tog stopp för Anna i London 2012. Tidigare svenska OS-resultat under Mästerskap/Landskamper. Länk till tidigare artiklar på RINGSIDE om OS - historia, statistik, deltagare och kommentarer. Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox, OS, Turneringar, AIBA

Ulf Andersson (1938-2016)

Ulf Andersson var en bra boxare som tävlade för BK Örnen i Stockholm. Han slog igenom med dunder och brak på Nybörjarnas 1956 där han erövrade mästartiteln. Det skulle följas med ett Junior-Guld samma år. Ulf blev sedan svensk mästare 1958 och 1960, sex gånger uttagen till svenska landslaget, ett Nordiskt silver 1957 och därtill distrikts- och mellansvensk mästare. Han var även en värdefull sparringpartner till Lennart Risberg. Det är alltid av intresse att ta del av vad tidningarna skrev i början av boxarnas karriärer. Så här lät det i Dagens Nyheter efter Nybörjarnas. "Ulf Andersson är en blond viking med svällande muskler, en härlig typ som rest jorden runt, men nu praktiserar på ett varv i Stockholm. Han tränar ofta utom på torsdagarna då han tar pianolektioner. Sparrar ibland med Risberg. Två matcher har han gjort hittills, den ena ko i andra ronden, den andra k.o. i första. Ett nytt stjärnämne?". Frågan kunde med råge besvaras jakande. Sammanlagt blev det ett 80-tal matcher. Partiell matchlista här. Ett varmt tack till Ulfs syster Gun som meddelade dödsbudet. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall, porträtt

Laterna Magica: Floyd hos Djurgården

Floyd Patterson var oerhört populär i Sverige. Han var världsmästare, på den tid då det bara fanns en dylik i varje viktklass, i två omgångar - 1956-1959 och 1960-1962. Första gången avsatt av Ingemar Johansson och andra av Charles "Sonny" Liston. År 1965 då fotot nedan är taget hade han siktet inställt på dåvarande mästaren Muhammad Ali. Som uppmjukning skulle det bli en kamp mot den enkle Texasbon Tod Herring på Johanneshov i Stockholm. En del av förberedelserna gick i Djurgårdens klassiska bankpalats på Pontonjärsgatan. Naturligtvis tilldrog sig detta stort intresse. På bilden återfinns åtskilligt med boxningshistoria. Där syns stående från vänster: En delvis skymd John Fuller (tidigare aktiv, här tränare), okänd, Bo Grebbert (svensk mästare och juniormästare), Jan Hjert, okänd, Floyd, Henry Lahtinen, Carl-Åke Palm (SM- och JSM-Silver), Göran Nord (Nybörjar- och JSM-Silver), Teofil Pollex (Polsk och 3x svensk mästare, senare professionell). Sittande från vänster: Tre stycken okända, Ove Ljungkvist (svensk mästare, junior- och SM-Silver), Bo Stockhaus, Hans Pincoffs (4x Svensk mästare, Nordiskt Guld och mycket mer). Om någon minns Floyds besök i Stockholm - kontakta mig. Stort tack Göran Nord för det fina fotot. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Klubbar, Nostalgi

Bortom OS

Svenska boxare håller inte på internationell nivå. Det är den bistra sanningen. Herrarna försvann från scenen för många år sedan. Damerna hängde sig kvar länge. Sverige var en gång pionjärer på damsidan och skördade stora framgångar. Nu har konkurrenterna inte bara hunnit i kapp, de har dragit ifrån. När boxningsförbundet dessutom anställde en förbundstränare som bara skapade elände kring sig har situationen snabbt förvärrats. Han tycks dock vara på väg bort. Förhoppningsvis blir det en utländsk kraft framöver. Svensk boxning behöver inte fler klubbtränare som upphöjs till nationell nivå, vi behöver inte more of the same. Vi behöver nya radikala tongångar. Tyvärr lär förbundets usla ekonomi sätta stopp för nya djärva mål. Det finns inga sponsorer som idag vill satsa på en liten och i mångas ögon en icke helt rumsren sport. Det måste till en en radikal förändring som genomsyrar hela organisationen. Men. Är det någon som tror att en genomgripande förändring kommer att ske? //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info

En seger för boxningen

Jag kommenterar sällan proffsboxning eftersom det inte är någon sport. Det är bara affär. Men. När Klara Svenssons arm höjdes på Johanneshov den 10 september så var det ändå en slags seger för boxningen. Klass, stil och elegans mötte och annihilerade en slagskämpe från gatan. Klara kan boxas, det kan inte Mikaela Laurén. Klara har lärt sig från grunden, det har inte Mikaela. Hon kan bara slåss och hon har länge levt på sin fysik. Det har varit oerhört tröttsamt att lyssna på alla hennes tirader, löjliga utfall och personangrepp. Jag beundrar Klaras stoiska lugn inför allt pajaseri och skitsnack. Mikaelas beteende för osökt tankarna till white thrash. Nu erhöll hon en rejäl boxningslektion och jag hoppas hon lämnar boxningen för gott. Vi behöver inte några vattenkastare... Den som vill kan jämföra deras amatörkarriärer: Klara Svensson Mikaela Lauren Not. Matchlistorna är ej helt kompletta. En gång i tiden var proffskommissionen väldig tveksam till att bevilja licens till Mikaela. Hon hade ju inga amatörmeriter att visa upp. //CF PS. Inte en enda av alla dem jag pratat med i boxningssverige önskade se Mikaela som vinnare. Hennes fans fanns på annat håll.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Dambox

Malmö 1985

Idag stiger vi in i något som tillhör en svunnen epok, även om det inte är så länge sedan. Ett nordiskt träningsläger pågår i Malmö Boxningssällskaps lokal på Snapperupsvägen. Året skrivs till 1985. På fotot syns åtskilliga nationella mästare från Danmark, Finland och Sverige. Flera av dem sökte sig sedan ut på den knaggliga proffsvägen. Bland dem märks Niels H Madsen, Jukka Järvinen, Jan Nyholm och Larry Moritz. Bland övriga aktiva ser vi exempelvis Göran Månsson och Sandor Gaspar. Fredrik Friberg skickade fotot som gör att vi inte glömmer gamla kämpar. //CF PS En petitess, men den danska klubben som anges heter SIK Fight...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Foton, Klubbar, Nostalgi

Dokumentären om Frida Wallberg

Alla som såg dokumentären om Frida Wallberg blev illa berörda. Först och främst naturligtvis p.g.a. hennes hemska öde, att i så unga år bli hjärnskadad.  Men också för den vrede man känner inför det följe som hade hand om henne. Hon lät sig ledas till slaktbänken av personer som hade noll kunskap om boxning. De var inte ens ett gäng glada amatörer, de var en samling destruktiva stollar. Filmen avslöjade mycket men inte allt av det som pågick i Fridas läger inför den fatala VM-matchen. Om Frida misshandlades å det grövsta innan matchen så blev efterspelet inte bättre. Proffskommissionen, med herrar Björn Rosengren och Olof "Tjuren från Horred" Johansson i spetsen, svek henne på alla punkter. Deras agerande gick bara ut på att skydda sig själva. På begäran har jag därför samlat länkarna till de tidigare artiklarna om fallet Frida. Hanteringen av Frida skall inte falla i glömska. Artiklarna är i den kronologiska ordning som de publicerades på RINGSIDE. Frida och sexismen Fallet Frida Fallet Frida II Ny proffskommission, tack! Panik i prokommissionen Frida Wallberg pånytt Rosengren tutar reträtt Prokommissionen måste avgå Dokumentären kan ses på SVT Play fram till den 18 oktober 2016. //CF    
Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Foton, Proffskommissionen, Frida Wallberg

Rankinglista 1966

I dammet från de djupa arkiven finner man godbitar. Här är Svenska Boxningsförbundets rankinglista för tävlingsåret 1966. Ta fram näsduken. Torka tåren. Njut. Ni minns väl namnen på de kämpar som sattes främst... Flugvikt: 1) Ulf Danielsson, BK Ringen 2) Carl Axel Palm, Årsta BK 3) Kenneth Pettersson, Högsbo BK. Bantamvikt: 1) Leif Magnusson, Årsta BK 2) Kjell Fredriksson, Hornskrokens IF 3) Hans Pincoffs, BK Köping. Fjädervikt: Tommy Johansson, BK Örnen 2) Dusan Kamenko, BK Köping 3) Håkan Danielsson, BK Ringen. Lättvikt: 1) Stig Andersson, Landskrona BK 2) Kenneth Israelsson, IFK Umeå 3) Lasse Koivussari, Enköpings BK. Lätt weltervikt: Rune Johansson, Värnamo BK 2) Jovan Dzakula, BK Primo 3) Christer Ottosson, GAK Enighet. Weltervikt: 1) Nils Arne Johansson, Oxelösunds BK 2) Håkan Thureby, IFK Linköping 3) Bo Fogelberg, BK Viljan. Lätt mellanvikt: Branko Mikek, Narva BK 2) Christer Cornbäck, Redbergslids BK 3) Börje Lund, Enköpings BK. Mellanvikt: 1) Lars Risberg, BK Örnen 2) Willy Holmberg, BK Akilles 3) Ulf Magnusson, Uddevalla BK. Lätt tungvikt: 1) Ernst Mathisen, Eskilstuna BK 2) Sten Moritz, GAK Enighet 3) Bo Lundberg, Piteå IF. Tungvikt: Kennerth Wiberg, Redbergslids BK 2) Leif Hansson, Hälsingborgs BK 3) Thor Mathisen, Eskilstuna BK. Några har lämnat ringen för gott. Så har även ett par klubbar. Någon enstaka är fortfarande aktiv inom rörelsen. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi

Floyd, Herring och Lennart Risberg

Här kommer ett fint läsarbrev från Hans Wadelius med anledning av den tidigare artikeln om Floyd hos Tiergarten. Angående matchen Floyd mot Tod Herring så såg jag den matchen. Om jag kommer ihåg rätt bodde Floyd på ett hotell på Östermalm, förmodligen Park Hotell. Där han hade träning och sparring i en större lokal i hotellets nedre källarplan. Tod Herring tränade i Balders träningslokal vid St. Eriksplan. Han sparrade mot Lars-Olov Norling och Lennart Risberg. En sak som jag kommer ihåg var att tränaren till Tod var imponerad av Lennart Risberg och sa något om att en sådan talang skulle man fått haft hand om ifrån början av hans boxnings era. Det är härliga boxnings minnen, När det gäller matchen var det en enkel sak för Floyd. Tod var en storväxt boxare och slog hårt som Ingemar Johansson, men det räckte inte till, det måste vara boxningstalang med också. Matchbiljetten har jag kvar som ett minne. Not. Hämtat citatet nedan är hämtat från min bok RINGSIDE till den svenska professionella boxningens historia (Stockholm 2004). s. 335.

1965-05-14 Stockholm (Johanneshov) Arr: Edwin Ahlqvist Publik: ”10 911”/”10 500” Stig Waltersson-Leif Schmücker, DEN TKO 4 (6x3) D: Stig Rånge Bo Pettersson-Elio Niero, ITA KO 2 (6x3) D: Bertil Knutsson Piero del Papa, ITA-Pekka Kokkonen, FIN w 8 D: Stig Rånge Jan ”Plutten” Persson-Kjeld Larsen, DEN KO 1 (6x3) D: Bertil Knutsson Lennart Risberg-José Manzur, ARG D 8 D: Bertil Knutsson Floyd Patterson, USA-Tod Herring, USA TKO 3 (10x3) D: Ted Waltham Floyd Patterson var fortfarande populär i Sverige. I USA saknade han marknadsvärde efter sina förluster mot Liston. Ahlqvist hade idéer att matcha honom mot såväl Clay (Ali) som Liston på Ullevi. Herring betraktades allmänt som ett svagt kort. Matchen sågs främst som ett genrep inför Liston. Waltersson (67,4) visade fortsatt snygg boxning och...
Läs mer →
Publicerat i: Info

Nytt-nytt-nytt

Efter 35.823 matcher - 15.755 boxare och 340 st artiklar kändes det dags för lite förnyelse av RINGSIDE. Stora förbättringar bakom kulisserna och en hel del som jag hoppas att ni skall finna behag i.

Förbättrad läsbarhet i matchlistorna. De har blivit tydligare. Matchordningen sådan att senaste matchen ligger överst. 

En räknare har lagts till i matchlistorna. På så sätt får ni genast en överblick över hur många matcher som är inlagda för respektive boxare. 

Utökad sökfunktion. Nu kan ni även söka på klubbar. Använd bara huvudordet som Djurgården, Hisingen, Enighet, Sundsvall etc. Ännu är inte samtliga 15.000 pugs indexerade men det kommer efter hand. Utländska boxare söks efter respektive land. Ni kan som tidigare söka på datum och namn. När det gäller namn så behöver ni inte känna till hela namnet, men ni måste stava rätt. Är ni exempelvis osäkra på hur Roger Blomkvists efternamn stavas så räcker det med att skriva "Roger Blom" så finner ni honom och eventuellt andra med liknade namn. Det går även bra att söka på förnamn, men då bör det vara ett mera ovanligt dylikt. 

Snabbheten har också förbättras. Uppgraderingen innehåller också en förbättrad mobilversion. 

Med detta önskar jag besökarna stort nöje i framtiden. 

Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Info

Thörner Åhsman (1931-2016)

Thörner Åhsman var en utmärkt tungviktare som hade sin huvudsakliga karriär förlagd till 1950-talet. Han började i den på sin tid fina göteborgsklubben Haga Atletklubb för att fortsätta i Landala Atletklubb. Med tiden blev Thörner tre gånger svensk mästare - 1954-1955 och 1957. Han hade ett strålande landskampsfacit med 13 vinster på 15 matcher. Sammanlagt blev det 88 amatörkamper med 17 nederlag. Inget dåligt facit. Blev Stor Grabb nr 61 i ordningen. Hans mest spektakulära vinst var när kan knockade Lennart Risberg i första ronden under SM 1957 i Stockholm. Thörner ingick i den svenska OS-truppen 1956 i Melbourne tillsammans med Stig Sjölin och Lennart Risberg. Förväntningarna var mycket höga på trion, men det blev som det brukar när blå-gula kämpar tävlar på internationell toppnivå. Som proffs var Thörner inte lika framgångsrik. Han hamnade i skuggan av Ingemar Johansson och Lennart Risberg. Dessutom matchades han mycket märkligt av Edwin Ahlqvist. Som bäst rankades Thörner som nummer fem i Europa. När jag författade min bok om den professionella boxningens historia i Sverige hade jag en hel del kontakt med honom. Som orsak till sina ibland mindre goda proffsinsatser angav Thörner att när det gällde spände han sig på ett oförklarligt sätt. På träning och sparring satt högern perfekt, men under matcherna ville den inte lossna. Som amatör hade han haft en hög procent avslut på knock-out. BoxRec rankar honom som den femte bäste svenske professionelle tungviktaren genom tiderna efter Ingemar Johansson, Olle Tandberg, Harry Persson och Anders Eklund. 

Partiell amatörlista här

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Giovanni Alvarez (1980-2016)

Som meddelats via olika media har Giovanni Alvarez avlidit i Italien. Han blev blott 36 år gammal. Giovanni visade redan från början en kraftfull boxning och han betraktades också som en större talang än sin äldre bror Fredrik. Under amatörtiden var Giovanni trefaldig svensk mästare, 1997, 1999 och 2000. Han boxades fem gånger i landslaget med fyra vinster och en förlust. Under sin korta amatörkarriär tävlade han för ett flertal klubbar. Svenska boxare kan vara överlägsna på hemmaplan, men de räcker inte riktigt till internationellt. Det gäller även för Giovanni. Han deltog på såväl junior-VM som senior-VM utan att nå långt. Tappade ett OS-kval år 2000. Blev proffs för Mogens Palle i Danmark samma år. Som bäst innehade han under ett par månader 2004 EBU-EU (European Union)-bältet i lätt tungvikt. Obs! Ej att förväxla med den riktiga Europatiteln. Den egentliga karriären var över efter en knockoutförlust 2004, men han avslutade med en misslyckad comeback i Göteborg år 2007. //CF

PS Teddy Stenmark påpekar att Giovanni knep bronset under J-VM 1998 och det var ingen dålig prestation. Det är bara att hålla med.


Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Svenskans syn på bragder

Så var det dags igen för utmärkelsen årets idrottsbragd. Svenska Dagbladet har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Huruvida den i år premierade golfinsatsen var tillräcklig undgår min bedömning. Boxning har inte mycket att komma med i bragdsammanhang numera. OS blev ett fiasko och vad Badou Jack gör borta i USA är bara något för de mest hängivna entusiasterna. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch. Det finns ett lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets reella innebörd en verklig bragd. När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John tvingades åka ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933. Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988). 
Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli

38.373 matcher - 16.936 boxare

Välkommen till ett nytt boxår på RINGSIDE. Först ett stort tack till alla er som bidragit med uppgifter, foton, korrigeringar, resultat och övrigt material som hjälper till att hålla den svenska amtörboxningshistorien levande. Här är lite statistik som visar att RINGSIDE når långt, mycket långt. När år 2016 lades till handlingarna fanns det i databasen 38.373 matcher och 16.936 boxare. Därtill 354 artiklar som på olika sätt speglar vad som en gång timat. Under året kom besökarna från 137 nationer fördelade på 1.984 orter/städer. De bidrog tillsammans till 366.972 sidvisningar
Nationernas topp tio var Sverige, Finland, Norge, Danmark, USA, United Kingdom, Tyskland, Polen, Frankrike och Nederländerna. Orternas topp tio var Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingfors, Lund, Helsingborg, Örebro, Uppsala, Karlstad och Sundsvall. 
De mest populära perioderna för besökarna har varit 1920-talet, 1950-talet och 1970-talet. 
Med tanke på den katastrofala ranking som presenterades av SBF så vore det klokt om ni ute i klubbarna skickade en kopia på resultatrapporterna till mig. På så vis behöver det inte bli någon diskussion om vem som är bäst. Det är bara att jämföra matchlistorna för respektive boxare.
Ute bland klubbarna finns också mängder av gamla startböcker. Sänd dem till mig så noteras de i databasen. Varje gång klubbnamnet syns så är det god PR er.
Så fortsätt bidra med material. Tillsammans gör vi RINGSIDE.
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info

Ranking 1975

Förra gången RINGSIDE presenterade en historisk rankinglista var för året 1966. Nu återvänder vi till säsongen 1974/1975. Den sammanställdes av den tidigare rikstränaren Sten Berglund. Det var betydligt lättare att ranka boxarna då än var det är idag, därför att det tävlades så mycket flitigare förr. Idag råder närmast likstelhet eftersom de flesta tränare bara är ute efter säkra segrar till sina adepter. På dylikt lär man sig inget. Nåväl, låt oss minnas gamla, och i en del fall, fallna kämpar. 

Flugvikt: 1) Bernt Olsson, BK Falken 2) Terry Laitala, GAK Enighet 3) Lennart Karlsson, IFK Linköping 4) Bo Nilsson, Majornas BK Bantam: 1) Christer Carlsson, Haninge BK 2) Per Gunnarsson, Värnamo BK 3) Jouni Anttonen, BK Fighter 4) Lars Gustavsson, Narva BK Fjäder: 1) Kire Stojanovski, Halmstads AIS 2) Håkan Danielsson, Redbergslids BK 3) Tommy Johansson, BK Örnen 4) Peter Weise, BK Falken Lättvikt: 1) Ove Lundby, BK Örnen 2) Ulf Carlsson, Katrineholms BK 3) Kole Talevski, Redbergslids BK 4) Carl Falkenberg, GAK Enighet Lätt welter: 1) Christer Karlsson, Katrineholms BK 2) Tauno Lothander, BK Örnen 3) Jan Öjerskog, BK Fighter  4) Karl Otto Ottosson, Eksjö ABK Welter: 1) Lars Larsson, Huddinge BK 2) Thomas Åkerman, GAK Enighet 3) Hans Bång, BK Örnen 4) Jens Schlütter, Malmö BK Lätt mellen: 1) Leo Vainonen, BK Falken 2) Bo Ljung, Kristianstads BK 3) Lars Ottosson, Eksjö ABK 4) Lars Andersson, Enköpings BK Mellan: 1) Branko Mikek, Narva BK 2) Kevin Cadwallander, Stockholms AIF 3) Claes Olsson, Säffle BK 4) Åke Eriksson, BK Masen Lätt tungvikt: Nils-Erik Rosén, Kalmar BK 2) Bengt Wiklund, BK Masen 3) Åke Johansson, BK Falken 4) Håkan Bergman, Sundsvalls BK Tungvikt: 1) Kennerth Wiberg, Eksjö ABK 2) Dennis Pettersson, Redbergslids BK 3) Lars Axelsson, BK Akilles 4) Torsten Falk, BK Kelly. 

Not: I en del fall har Berglund dubblerat boxarna i olika vikter. De har här "gallrats". 


Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi

Proffsboxning stinker

En gång i tiden var EBU (det europeiska proffsförbundet) att betrakta som en tämligen hedervärd organisation. EBU skiljde sig från de genomkorrupta WBC, WBA, IBF, WBO och de andra i bokstavssoppan. Dessa är inget annat än affärsdrivande företag i det produktsegment som kallas boxning. Igår (11 febr 2017) hade EBU sanktionerat en kamp om den vakanta europatiteln i "super-lightweight". Anthony Yigit var ena parten, inget ont om honom, han ska ta alla chanser han får. MEN, och detta är ett stort och korrupt aber. Den andre utmanaren till titeln var en engelsman vid namn Lenny Daws. Han gick sin senaste match den 5 december 2015 och då förlorade han. För att hitta en vinst för honom måste vi gå ända tillbaka till 25 juli 2015. Det är alltså 581 dagar sedan hans arm höjdes i luften. En värdig EM-kandidat? Någon? Hur i h-e resonerar man inom EBU. Det är välkänt att titelmatcher kan köpas. De olika alfabetsorganisationerna ställer sig gärna till förfogande. De har många kommissionärer att göda. Men är det lika illa ställt med EBU? Det krävdes uppenbarligen inga meriter för att få kämpa om europatiteln. 

När vi ändå är inne på ämnet. På senare tid har vi också sett en trend att alltfler svenska amatörer "går över" som det brukar heta. Det tycks vara så att ju sämre amatör, desto hetare vilja att bli proffs. Att vara professionell brukar innebära att utövarna får betalt. Så inte inom boxning. Endast några få av våra proffs får någon ersättning alls och när så sker är den påfallande blygsam. De övriga måste betala allt själva, "all-inclusive" som det brukar heta i turistbroschyrerna, ofta även för motståndet, som i sig är billigt i alla bemärkelser. Lik från Baltikum går för en ringa penning på marknaden. 
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli

Karl Preutz (1932-2017)

Karl Preutz avled den 23 februari 2017. Han var en mycket bra boxare som var aktiv under svensk boxnings gyllene period på 1950-talet. Han började träna boxning som tolvåring och sin första match vid nyss fyllda femton. Preutz tävlade för Hässleholms BK och han var samtida med storheter som Ingemar Johansson, Lennart Risberg, Thörner Åhsman, Rolf Storm, Stig Johansson och Stig Sjölin. Preutz adelsmärke var kraft och hårdhet. Han blev aldrig svensk mästare, men var SM-tvåa vid tre tillfällen 1952-1953 respektive 1955. Till meriterna hör fem landslagsuppdrag, Nybörjarmästare, Juniormästare och Sydsvensk mästare. Därtill ett Nordiskt brons på den tid man gick en match om bronsmedaljen. Han är den ende som besegrat både Lennart Risberg och Thörner Åhsman. I en av sina landskamper vann han över den sedermera kände finske proffsboxaren Pekka Kokkonen. 

Låt oss lyssna till den tidningsröst från december 1954 som refererade matchen mellan Preutz och Risberg.  "Kvällens skarpaste match gick mellan Lennart Risberg, Stockholm och Karl Preutz, Skåne. Risberg gick på knock från första början men Preutz kontrade suveränt med vänstern. I andra ronden hade Risberg Preutz mot repen för en serie slag men kunde inte fullfölja för knockout. Istället kom Preutz igen och krutet i vänstern hårdnade så att Risbergs vänstra ögonbryn gick upp. Samlade poäng i ladorna med den raka vänstern och fina undanglidningar. Klar och bejublad poängseger för hässleholmaren". En rubrik från Sydsvenska Dagbladet löd: "Kalle Preutz boxade ut knockout-mannen". Kampen ingick i en stadskamp mellan Skåne och Stockholm som slutade oavgjord 5-5. Det var de två tunga herrarna Preutz och Kjell Andersson från Enighet som räddade oavgjort för Skåne. 

Christer Franzén

Partiell matchlista här


Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Boxning i konsten - 12

En av de flitigare besökarna på RINGSIDE skickade en festlig länk som förtjänar större publik. Det är ett fotoreportage över olika boxare som har hedrats med att stå staty. En ära som oftast tilldelats kungligheter och politiker. I kavalkaden hittar du allehanda kända pugilister från boxningens tidiga period över till gårdagens mest kända utövare. Här återfinns namn som John L Sullivan, Jack Dempsey, Max Schmeling, Rocky Marciano, Robero Duran, Felix Trinidad, Roberto Duran och åtskilliga fler. Även allas vår Ingo ingår i samlingen. Somliga verk är utmärkta, andra förfärliga, några kitch. Tvenne skulpturer sticker ut. De är excellenta. Det är hyllningen till den amerikanska boxningstrupp som förolyckades i Polen 1980. Fjorton boxare, åtta ledare och 65 andra passagerare miste sina liv i en flygkrasch och det är ett riktigt rörande monument. Bäst av dem alla är en imposant tvåtusenårig pjäs. Den visar en gammal antik mästare i all sin kraftfullhet. Man känner riktigt hur de tunga precisa slagen kommer farande genom historien. 
Mycket nöje till paraden
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Konst, porträtt, Kultur

Inför SBF:s årsmöte

Svenska Boxningsförbundet är en organisation som befinner sig i upplösning. Alla gör som de vill och det är ett gäng informella ledare som egentligen styr bakåtsträvandet. Den som blir vald till ordförande på kommande årsmöte borde anmäla SBF till Kampsportdelegationen för en genomlysning av den egna organisationen. Ett slags boxningens motsvarighet till Lex Maria om ni så vill. Det förekommer nämligen så mycket skit inom svensk amatörboxning att man kan bli mörkrädd. Är det verkligen någon som tror att alla startböcker är korrekta? Är det verkligen någon som tror att alla matcher blir införda i startböckerna? Är det verkligen någon som tror att det finns läkare vid alla tävlingar? Är det verkligen någon som tror att alla boxare blir läkarundersökta? Är det verkligen någon som tror att samtliga domare som innehar bok har gått alla de kurser som krävs? Är det verkligen någon som tror att det inte förekommer fusk med statliga och kommunala bidrag i olika former? Är det verkligen någon om tror att alla ledare är ”rena”? Listan är deprimerande, men kan göras betydligt längre…

Ekonomin är i ruiner. Det är inte så konstigt. Sporten är liten och vilken sponsor vill satsa en spänn på en sport som är så nersolkad som boxningen? För de vanligaste företagen som brukar sponsra idrott är boxning intimt förknippad med kriminalitet och de har inte så fel. Vilken hedervärd medborgare vill synas i dylika sammanhang. Naturligtvis ingen. Därmed blir det också noll kronor i kassan. Den nye ordföranden måste ta krafttag för att skapa en bättre intern kultur. Ett första steg är att utfasa en mängd dåliga ledare och normsättare. Det finns för mycket inavel i organisationen som varit med alldeles för länge och som styr och ställer efter eget behag.

Ekonomin borde vara prio ett, men ingen av ordförandekandidaterna har presenterat...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar

Boxare svårt knivskuren

Den 22 april 2017 vann irländaren Caomihin Hynes den fina turneringen Montana Belt i Frankrike. I finalen besegrade han IF Linnéas Mariusz Gnas. Veckan senare blev Hynes svårt knivskuren i ett överfall i Belfast. Vi lever helt uppenbarligen i en sinnesjuk värld där alla hämningar och spärrar har släppt. Artikel över dådet här
För svenskt vidkommande gick det förutom Gnas finalplats inget vidare. Helena Envall, Amanda Lundström och Katrin Norén åkte ut på direkten. Yohannes Berhane vann en match innan det blev respass. Denis Kauffer likaså. Samtliga från IF Linnéa. Varför var bara Linneor på plats? Heder åt dem, men det borde väl varit åtskilligt fler klubbar som deltog i denna turnering!? 
Hoppas att någon från Linnéa läser detta och skickar en välgångshälsning till Hynes och framför sitt deltagande till hans klubb. 
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Turneringar