Roger, Jätten, Corpi, Bengan...

... och en viss Patrick Lumumba. Vilket gäng! Och på samma gala dessutom. Stockholmsklubbarna BK Örnen och IF Linnéa, två klubbar som inte alltid har älskat varandra, hade grävt ner stridsyxorna för en gemensam satsning. Svensk elit skulle möta ett gäng från Kenya. Dessutom lockade programmet med en landslagsuttagning. Handpåläggningarna timade i den klassiska Eriksdalshallen och i almanackan skrevs det den 13 oktober 1980. En av svensk boxnings mest lysande tungviktare, Roger Andersson från Linnéa, besegrade klart Mohamed Kent. Här föreligger en slags historisk ironi. Nästan på dagen två år innan skulle de två ha mötts i Kalmar. Kent gav återbud och i hans ställe kom ett relativt oprövat kort vid namn Anders "Lillen" Eklund från Gävle. Lillen hade inte en chans, men han tog den genom att sensationellt knocka Roger i tredje. Det blev Lillens katapult mot ära och berömmelse, även om vägen framåt skulle bli tämligen törnebeströdd. Hur hade den svenska tungviktshistorien sett ut om kenyanen och Roger hade mötts i Kalmar?

Veteranen Ove "Jätten" Lundby, med massor av meriter, fick äntligen boxas med två hela nävar. Skadeproblem hade hopat sig i en karriär som nu gick mot slutet, men här erhöll han pris som kvällens bäste boxare. Han gav sin rutinerade kenyan en rejäl lektion. Christer Corpi var en ny stjärna på uppåtgående. Han hade redan ett SM-guld och fler skulle följa. Denna afton blev han dock bortdömd och publiken vädrade sitt missnöje då kenyanen tilldömdes segern på delat domslut. I kenyatruppen ingick också Patrick Lumumba. Han var den mest talangfulla boxare jag någonsin sett i aktion. Lumumba skulle förgylla de svenska ringarna under några år, men dessvärre blev smaken av pengar, destillater och andra frestelser alltför stor för en fattig och obildad ung man. Han blev en stor penningmagnet och det var många som ville ha del av kakan. Denna afton lattjade han bort sin motståndare som kom från Majorna i Göteborg. På matchlistan stod också en uttagning inför landskamp mot Danmark. Bengt "Bengan" Cederqvist, Majornas BK, hade inga problem med sin rival i supertungvikt, Conny Åkesson från BK Killingen.

Någon Lasse Friman syntes inte till trots texten på affischen. Ej heller fanns brottaren Frank Andersson på plats, men det var vi enbart tacksamma för. Han skulle ha deltagit i något slags uppvisningsgeschäft med BK Falkens utmärkte Leo Vainonen. Varför tror arrangörer att dylika jippon drar?



//CF