Stora Grabbar

Stora Grabbar / Stora Tjejer (del I)

Utmärkelsen Stora Grabbar och Stora Tjejer tillkom 1928 för att hedra de idrottsutövar som representerat Sverige vid olika internationella tävlingar. I utmärkelsen inräknas också placeringar på svenska mästerskap. Hederstecknet erhålls efter ett visst antal uppkomna poäng som viktas efter dignitet, där ett Olympiskt guld väger allra tyngst. Systemet har ändrats genom åren så att det blivit allt lättare att uppnå tillräcklig antal poäng. Ett gult kort bifogas utmärkelsen vilket innebär att innehavaren har fri entré till samtliga evenemang i sin sport. 

En av RINGSIDES flitigare besökare, Joakim Liske, föreslog att den svenska boxningens Stora Grabbar och Stora Tjejer borde ha plats på RINGSIDE och det har han alldeles rätt i. Summa 137 herrar och åtta damer har uppnåt stipulerade antal poäng. För att det inte bara skall bli en svåröverskådlig lista delar jag upp namnen i kluster om tio. Läs och njut. 

1) Den förste inom boxningen som blev Stor Grabb var Allan Carlsson från Örebro. Olika klubbar men tillhörde BK Kelly då han blev SG. Allan tillhör kategorin Sveriges bästa boxare genom tiderna med ett OS-brons som främsta merit. Utmärkt landslagsfacit. 
2) Stig Cederberg från Stockholm. Olika klubbar men BK Primo (Stockholm) som SG. Främsta meriter OS-Brons och EM-silver. Stig tillhör gruppen underskattade boxare. Utmärkt landslagsfacit. 
3) Gunnar Berggren från Stockholm. Var trogen Hammarby IF under sin framgångsrika karriär. OS-Brons och EM-Brons som främsta meriter. Gunnar är verkligen underskattad som amatörboxare. Utmärkt landslagsfacit. Han nämns sällan eller aldrig bland de stora. Avslutade med en tämligen usel proffkarriär. 
4) Nils Ramm från Stockholm. Djurgårdens IF under sin aktiva tid. OS-Silver, EM-Silver och EM-Brons gör Nisse till en av Sverige mest medaljhängda boxare. Som så många avslutade han med en tämligen misslyckad proffskarriär. 
5) Lars Söderberg från Örebro. BK Kelly som SG. Trefaldig svensk mästare med...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del II)

11) Utmärkelse nr. 11 tillföll Thure Ahlqvist från IK Ymer i Borås. Svensk mästare och landlagsman med ett OS-Silver från 1932 där han besegrade den favorittippade amerikanen Nathan Bor. Jänkaren hade bara fem förluster totalt under sin amatörkarriär. En proffsmatch, men den var som oplanerad ersättare i en Göteborgsgala. 
12) John Andersson, olika klubbar, men Djurgårdens IF som SG. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör 1930. En av Sveriges absolut främsta proffsboxare genom tiderna. 
13) Oscar Andrén. Djurgårdens IF. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsman och Europamästare 1925. Utmärkt amatör, men inte lika framstående som professionell. 
14) Per Edlund. Olika klubbar men Härnösands BK som SG. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsboxare och EM-deltagare. 
15) Harry Eklund. Borlänge SK och BK Masen, men det senare som SG. Tvåfaldig svensk mästare och landslagsman. 
16) Kurt Liljedahl. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tvåfaldig svensk mästare och landslagsman. I landslagsmundering hade han ett utmärkt matchfacit (5-0). 
17) Gustaf Magnusson. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Trefaldig svensk mästare och landslagsman. Ingick i den svenska boxaråttan vid den första landskampen år 1923. Tillhör gruppen numera glömda boxare. Tvingades till karriärstopp efter en fyrverkeriolycka. 
18) Bertil Nilsson. Sundsvalls BK. Trefaldig svensk mästare, landslagsman och EM-deltagare. 
19) Harry Wolff. Djurgårdens IF. Tvåfaldig svensk mästare, obesegrad landslagsman (2-0) och EM-silver 1927. 
20) Erik Eriksson. Olika stockholmsklubbar, men IF Linnéa som SG. Mer känd som "Vagnis" bland publik och journalister. Trefaldig svensk mästare och landslagman. 

Fortsättning följer.

Not: Matchlistorna är i varierande grad kompletta. Röd markering innebär att samtliga matcher är bokförda.

 

Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del III)

21) Selfrid Johansson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Europamästare, OS-deltagare och landslagsboxare, men inte svensk mästare trots fyra SM-finaler. Tillhör gruppen idag bortglömda bra boxare. 
22) Bror Persson. Örebro Atletklubb som SG. Europamästare, landslagsman och svensk mästare. Även Bror tillhör gruppen idag bortglömda. 
23 John Pihl. Trogen sitt Djurgårdens IF. Svensk mästare och landslagsman, men inga internationella meriter. Tillhör inte de främsta bland SG. 
24) Percy Almström. Flera olika Stockholmsklubbar, osäkert vilken som SG. Trefaldig svensk mästare och landslagsman. 
25) Erik Ågren. Tillhörde Narva BK under hela karriären. En av Sveriges främsta amatörboxare. OS-Brons, EM-Silver, utmärkt landskampsfacit (14-1), fem gånger svensk mästare. 
26) Olle Tandberg. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tillsammans med Stig Sjölin det främsta som funnits inom svensk amatörboxning. OS-deltagare, tvåfaldig Europamästare, femfaldig svensk mästare, oöverträffat matchfacit som landslagsboxare (17-0). Haltande proffskarriär. 
27) Kurt Kreüger. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Europamästare, 33 x landslagsman, femfaldig svensk mästare. Ingen seriös proffsatsning. 
28) Oskar Ågren. Broder till Erik och tillhörde Narva BK under sin aktiva tid. Två gånger EM-brons, landslagsman och tvåfaldig svensk mästare. 
29) Harry Ljushammar. Olika klubbar, troligen Landala AK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. En bra boxare som är mer känd för sitt kriminella liv än sin boxning. 
30) Per Andersson. I boxningskretsar och tidningar känd som "Svarte-Per". Olika klubbar, troligen Narva BK som SG. En bra boxare som hade oturen att vara samtida med Olle Tandberg. Europadeltagare, landslagsman och två gånger svensk mästare. 

Fortsättning följer...

Not: Matchlistorna är i varierande grad kompletta. Röd markering innebär att samtliga matcher är bokförda.

Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del IV)

31. Per Eriksson var trogen sitt Linnéa under karriären. Två gånger svensk mästare, landslagsboxare och EM-deltagare. Yngre broder till "Vagnis" Eriksson i samma klubb. Per tillhör idag de glömdas skara. 
32. Stig Kreüger. Också knuten till IF Linnéa under sin aktiva tid. Sexfaldig svensk mästare och 23 gånger i landslaget. Brons i det annullerade Europamästerskapet (Krigs-EM) 1942 i tysk/polska Breslau. Ett mästerskap i princip bara för axelmakterna plus Sverige. Mästerskapet borde aldrig ha arrangerats, men tillkom på svenskt initiativ. Stig har litet orättvist hamnat i skuggan av sin berömde bror Kurt. 
33. Karl Gustaf Norén var den förste Göteborgaren som blev SG. Olika klubbar men tävlade för Redbergslids BK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. Guld i det s.k. Krigs-EM  i tysk/polska Breslau. 
34. Börje Wretman. BK Örnen som aktiv. Två gånger svensk mästare och landslagsman. Brons i Krigs-EM. 
35. Allan Hansson. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Svensk mästare och landslagsman. Tillhör inte de främsta bland de bästa.
36. Nils Andersson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Tre gånger svensk mästare. Obesegrad som landslagsman. Respektabel amatörkarriär. Slog tungt och hade en hög KO-procent. Bättre som amatör än proffs. Mest känd som sparringpartner till Olle Tandberg. 
37. Einar Hammar. Olika klubbar, men Djurgårdens IF som SG. Fyra gånger svensk mästare och landlagsman utan seger. Som så många svenska boxare, bra på hemmaplan men hade det besvärligt mot internationellt motstånd. 
38. Tage Persson (Pagård). Olika klubbar men Skövde AIK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. God nationell klass, men...
39. Kurt Stehlin. Huvudsta BK under karriären. Två gånger svensk mästare och landslagsman. Var aktiv då konkurrensen var utomordentligt hård i tungviktsklasserna. 
40. Tore Håkansson. Olika klubbar, IFK Linköping som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman....
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar