Stora Grabbar

Stora Grabbar / Stora Tjejer (del I)

Utmärkelsen Stora Grabbar och Stora Tjejer tillkom 1928 för att hedra de idrottsutövar som representerat Sverige vid olika internationella tävlingar. I utmärkelsen inräknas också placeringar på svenska mästerskap. Hederstecknet erhålls efter ett visst antal uppkomna poäng som viktas efter dignitet, där ett Olympiskt guld väger allra tyngst. Systemet har ändrats genom åren så att det blivit allt lättare att uppnå tillräcklig antal poäng. Ett gult kort bifogas utmärkelsen vilket innebär att innehavaren har fri entré till samtliga evenemang i sin sport. 

En av RINGSIDES flitigare besökare, Joakim Liske, föreslog att den svenska boxningens Stora Grabbar och Stora Tjejer borde ha plats på RINGSIDE och det har han alldeles rätt i. Summa 137 herrar och åtta damer har uppnåt stipulerade antal poäng. För att det inte bara skall bli en svåröverskådlig lista delar jag upp namnen i kluster om tio. Läs och njut. 

1) Den förste inom boxningen som blev Stor Grabb var Allan Carlsson från Örebro. Olika klubbar men tillhörde BK Kelly då han blev SG. Allan tillhör kategorin Sveriges bästa boxare genom tiderna med ett OS-brons som främsta merit. Utmärkt landslagsfacit. 
2) Stig Cederberg från Stockholm. Olika klubbar men BK Primo (Stockholm) som SG. Främsta meriter OS-Brons och EM-silver. Stig tillhör gruppen underskattade boxare. Utmärkt landslagsfacit. 
3) Gunnar Berggren från Stockholm. Var trogen Hammarby IF under sin framgångsrika karriär. OS-Brons och EM-Brons som främsta meriter. Gunnar är verkligen underskattad som amatörboxare. Utmärkt landslagsfacit. Han nämns sällan eller aldrig bland de stora. Avslutade med en tämligen usel proffkarriär. 
4) Nils Ramm från Stockholm. Djurgårdens IF under sin aktiva tid. OS-Silver, EM-Silver och EM-Brons gör Nisse till en av Sverige mest medaljhängda boxare. Som så många avslutade han med en tämligen misslyckad proffskarriär. 
5) Lars Söderberg från Örebro. BK Kelly som SG. Trefaldig svensk mästare med...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del II)

11) Utmärkelse nr. 11 tillföll Thure Ahlqvist från IK Ymer i Borås. Svensk mästare och landlagsman med ett OS-Silver från 1932 där han besegrade den favorittippade amerikanen Nathan Bor. Jänkaren hade bara fem förluster totalt under sin amatörkarriär. En proffsmatch, men den var som oplanerad ersättare i en Göteborgsgala. 
12) John Andersson, olika klubbar, men Djurgårdens IF som SG. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör 1930. En av Sveriges absolut främsta proffsboxare genom tiderna. 
13) Oscar Andrén. Djurgårdens IF. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsman och Europamästare 1925. Utmärkt amatör, men inte lika framstående som professionell. 
14) Per Edlund. Olika klubbar men Härnösands BK som SG. Tvåfaldig svensk mästare, landslagsboxare och EM-deltagare. 
15) Harry Eklund. Borlänge SK och BK Masen, men det senare som SG. Tvåfaldig svensk mästare och landslagsman. 
16) Kurt Liljedahl. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tvåfaldig svensk mästare och landslagsman. I landslagsmundering hade han ett utmärkt matchfacit (5-0). 
17) Gustaf Magnusson. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Trefaldig svensk mästare och landslagsman. Ingick i den svenska boxaråttan vid den första landskampen år 1923. Tillhör gruppen numera glömda boxare. Tvingades till karriärstopp efter en fyrverkeriolycka. 
18) Bertil Nilsson. Sundsvalls BK. Trefaldig svensk mästare, landslagsman och EM-deltagare. 
19) Harry Wolff. Djurgårdens IF. Tvåfaldig svensk mästare, obesegrad landslagsman (2-0) och EM-silver 1927. 
20) Erik Eriksson. Olika stockholmsklubbar, men IF Linnéa som SG. Mer känd som "Vagnis" bland publik och journalister. Trefaldig svensk mästare och landslagman. 

Fortsättning följer.

Not: Matchlistorna är i varierande grad kompletta. Röd markering innebär att samtliga matcher är bokförda.

 

Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del III)

21) Selfrid Johansson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Europamästare, OS-deltagare och landslagsboxare, men inte svensk mästare trots fyra SM-finaler. Tillhör gruppen idag bortglömda bra boxare. 
22) Bror Persson. Örebro Atletklubb som SG. Europamästare, landslagsman och svensk mästare. Även Bror tillhör gruppen idag bortglömda. 
23 John Pihl. Trogen sitt Djurgårdens IF. Svensk mästare och landslagsman, men inga internationella meriter. Tillhör inte de främsta bland SG. 
24) Percy Almström. Flera olika Stockholmsklubbar, osäkert vilken som SG. Trefaldig svensk mästare och landslagsman. 
25) Erik Ågren. Tillhörde Narva BK under hela karriären. En av Sveriges främsta amatörboxare. OS-Brons, EM-Silver, utmärkt landskampsfacit (14-1), fem gånger svensk mästare. 
26) Olle Tandberg. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tillsammans med Stig Sjölin det främsta som funnits inom svensk amatörboxning. OS-deltagare, tvåfaldig Europamästare, femfaldig svensk mästare, oöverträffat matchfacit som landslagsboxare (17-0). Haltande proffskarriär. 
27) Kurt Kreüger. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Europamästare, 33 x landslagsman, femfaldig svensk mästare. Ingen seriös proffsatsning. 
28) Oskar Ågren. Broder till Erik och tillhörde Narva BK under sin aktiva tid. Två gånger EM-brons, landslagsman och tvåfaldig svensk mästare. 
29) Harry Ljushammar. Olika klubbar, troligen Landala AK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. En bra boxare som är mer känd för sitt kriminella liv än sin boxning. 
30) Per Andersson. I boxningskretsar och tidningar känd som "Svarte-Per". Olika klubbar, troligen Narva BK som SG. En bra boxare som hade oturen att vara samtida med Olle Tandberg. Europadeltagare, landslagsman och två gånger svensk mästare. 

Fortsättning följer...

Not: Matchlistorna är i varierande grad kompletta. Röd markering innebär att samtliga matcher är bokförda.

Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del IV)

31. Per Eriksson var trogen sitt Linnéa under karriären. Två gånger svensk mästare, landslagsboxare och EM-deltagare. Yngre broder till "Vagnis" Eriksson i samma klubb. Per tillhör idag de glömdas skara. 
32. Stig Kreüger. Också knuten till IF Linnéa under sin aktiva tid. Sexfaldig svensk mästare och 23 gånger i landslaget. Brons i det annullerade Europamästerskapet (Krigs-EM) 1942 i tysk/polska Breslau. Ett mästerskap i princip bara för axelmakterna plus Sverige. Mästerskapet borde aldrig ha arrangerats, men tillkom på svenskt initiativ. Stig har litet orättvist hamnat i skuggan av sin berömde bror Kurt. 
33. Karl Gustaf Norén var den förste Göteborgaren som blev SG. Olika klubbar men tävlade för Redbergslids BK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. Guld i det s.k. Krigs-EM  i tysk/polska Breslau. 
34. Börje Wretman. BK Örnen som aktiv. Två gånger svensk mästare och landslagsman. Brons i Krigs-EM. 
35. Allan Hansson. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Svensk mästare och landslagsman. Tillhör inte de främsta bland de bästa.
36. Nils Andersson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Tre gånger svensk mästare. Obesegrad som landslagsman. Respektabel amatörkarriär. Slog tungt och hade en hög KO-procent. Bättre som amatör än proffs. Mest känd som sparringpartner till Olle Tandberg. 
37. Einar Hammar. Olika klubbar, men Djurgårdens IF som SG. Fyra gånger svensk mästare och landlagsman utan seger. Som så många svenska boxare, bra på hemmaplan men hade det besvärligt mot internationellt motstånd. 
38. Tage Persson (Pagård). Olika klubbar men Skövde AIK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. God nationell klass, men...
39. Kurt Stehlin. Huvudsta BK under karriären. Två gånger svensk mästare och landslagsman. Var aktiv då konkurrensen var utomordentligt hård i tungviktsklasserna. 
40. Tore Håkansson. Olika klubbar, IFK Linköping som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman....
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del V)

NB! Någon gång kring mitten av den här perioden sänktes kraven för antalet poäng för att erhålla utmärkelsen. Efter nr 44 räckte det med 10 poäng. 

41. Bertil Ahlin. Flera klubbar men BK Akilles som Stor Grabb. OS deltagare. EM-silver. Sju gånger svensk mästare. Utmärkt landslagsfacit 32 (27-4-1). Tillhör gruppen att ha gjort flest matcher under karriären. En av svensk boxnings lysande stjärnor utan att riktigt lyckas internationellt. 
42. Tore Karlsson. Flera klubbar men BK Akilles som Stor Grabb. Fem gånger svensk mästare, landslagsman och OS-deltagare. Utmärkt tekniker som även han hade det svårt internationellt. Idag kanske mest känd som Stig Walterssons tränare. 
43. Jan Pamp. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. Flera klubbar men BK Björnen som Stor Grabb. En av många goda boxare under en epok där konkurrensen var hård på hemmaplan. Hade det problematiskt på internationell nivå.  
44. Sten Ahnelöv. Flera klubbar men Malmö BK som Stor Grabb. Fyra gånge svensk mästare och EM-deltagare. Plusstatistik på landslagsnivå. 
45. Olle Bengtsson. Skoftebyns AIS. Känd som "Skoftebyn" efter sin klubb i Trollhättan. Ett SM-guld. Landslagsman. Inga större amatörmeriter. Blev proffsboxare utan att riktigt lyckas. 
46. Gunnar Nilsson. Redbergslids BK. Ett SM-Guld. Landslagsboxare. Har nått sin berömmelse genom att sensationellt erövra ett OS-silver 1948. Han fick därefter heta "Silver-Gunnar". Inget större nummer vare sig som amatör eller proffs.
47. Bengt Modigh. Flera klubbar men Djurgårdens IF som Stor Grabb. Ett SM-guld. Landslagsman. Ingen av svensk boxnings större aktörer. 
48. Ingmar Burjström. Flera klubbar men BK Örnen som Stor Grabb. Två gånger svensk mästare. Landslagsman med plusstatistik och OS-deltagare. Troligen vår främste flugviktare genom tiderna. Burjström hade mycket ogjort i ringen då han avled i kvicksilverförgiftning sommaren 1951. 
49. Börje Hansson. BK Örnen. Han blev aldrig svensk mästare. Landslagsman. Deltog på...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del VI)

51. Sture Olsson. IF Linnéa. SM-silver som bäst, men flitig deltagare i landskamper. Beskrevs som en träningsovillig talang. 
52. Roy Swedberg. Flera olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tre gånger svensk mästare och sexton gånger i landslagsdress. Bra boxare som var dövstum vilket förhöjer prestationen. 
53. Rolf Storm. BK Akilles. Tre gånger svensk mästare, tolv landslagsuppdrag, EM- och OS deltagare. En talangfull boxare som tyvärr stoppades pga. ögonskada. Han hade mycket ogjort i ringen. På förberedelserna inför OS 1952 behandlade han Ingemar Johansson som en vante under sparringarna. Storm hade passat som proffs. 
54. Conny Blom. Flera klubbar men Landala AK som SG. Ett SM-Guld och tio landskamper. En mycket populär boxare på sin tid som numera dessvärre är bortglömd. 
55. Ingemar Johansson. Redbergslids BK. Tre SM-Guld, tio landskamper varav nio segrar, OS-Silver. Sveriges främsta proffsboxare genom tiderna, men inte som amatör. 
56. Berndt "Mike" Johansson. Flera klubbar men IF Linnéa som SG. Två SM-Guld, tio landskamper, Nordiskt silver. En av många bra boxare som idag är glömda. 
57. Åke Wärnström. Katrineholms BK. Tre SM-Guld, femton landskamper, OS-deltagare, EM-Brons, Nordiskt Silver. En underskattad pugilist. 
58. Roland Johansson. Halmstads BS. Fyra SM-Guld, fjorton landskamper, OS-deltagande. En av Sveriges främsta genom tiderna i den lätta klassen. 
59. Harry Gunnarsson. Flera klubbar men BK 1925 (Karlstad) som SG. Ett SM, nio landskamper med sju segrar, OS-deltagare, Nordiskt Brons. Numera bortglömd men var på sin tid ett pålitligt namn i landslaget. 
60. Bertil Larsson. Flera klubbar, men Nacka BK som SG. Två SM-Guld, elva landskamper med sju segrar, NM-deltagare. En bra men idag bortglömd boxare. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del VII)

Den här avdelningen rymmer några av Sverige populäraste och bästa boxare genom tiderna. De som sålde biljetter på sitt namn. 

61. Thörner Åhsman. Olika klubbar men Landala AK som stor grabb. OS- och EM-deltagare. Tre gånger svensk mästare. Utmärkt lanslagsfacit med tretton vinster på femton matcher. En av våra bättre tungviktare genom tiderna. Aktiv under en period då konkurrensen var stor, berömd är hans knock på Lennart Risberg, men hade oturen att vara samtida med Ingemar Johansson. 
62. Märket uppges som försvunnet. 
63. Lennart Risberg. BK Örnen som SG. OS- och EM-deltagare. Två gånger svensk mästare, Nordiskt guld. Obesegrad i landslagssammanhang. Elva vinster på lika många matcher. Hade problem med sina sköra ögonbryn. En av Sveriges absolut populäraste boxare. Det berättas fortfarande mer om Risbergs proffsmatcher än om Ingemar Johanssons. 
64. Werner Vasén. Hisingens BK som SG. EM-deltagare. Tre gånger svensk mästare. Tio landskamper. En av de bättre i de lättaste klasserna. Den ständige förmatchboxaren på Edwin Ahlqvists proffsgalor. 
65. Kurt Johansson. Olika klubbar men Värnamo BK som SG. Två SM-guld, fjorton landskamper, deltagre på Nordiska. En underskattad boxare som senare blev framgångsrik tränare i Danmark. 
66. Sören Danielsson. IK Balder som SG. Tre SM-Guld. Nordiskt guld. Åtta landskamper med plusfacit. OS-deltagare. En bra boxare som hamnade i skuggan av Stig Sjölin. 
67. Karl Bergström. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Tre SM-guld. Sjutton landskamper med tio segrar. OS- och NM-deltagande. Även här en bra boxare men som råkade vara samtida med Bosse Högberg och Stig Waltersson. 
68. Daniel Freiman. Upsala IF som SG. Tre SM-Guld. Fint landslagsfacit med tretton segrar på sjutton landskamper. Nordiskt deltagande. En av många fina utövare som fallit ur det kollektiva minnet. 
69. Lars-Olof Norling. Olika klubbar men Stockholms AIF som SG. Tre SM-guld. Utmärkt...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del VIII)

71. Jan Persson. BK Sparta. Mer känd som "Plutten-Persson" än något annat. Utmärkt amatör. Fyra svenska mästerskapsguld. Endast fyra förluster på 14 landskamper. Två gånger nordisk mästare. Blev proffs 1964, men borde gått över tidigare. Han hade förutsättningarna. 
72. Bo Högberg. Olika klubbar men Hisingens BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Sju gånger i landslaget. Hade en stil som passade bättre i proffsringarna. En av Sveriges mest omskrivna boxare och då inte enbart för sina insatser i ringen. 
73. Märket uppges som försvunnet.
74. Rolf Risberg. Olika klubbar men BK Sparta som SG. Fyra gånger svensk mästare. Elva landskamper. En habil boxare som led av den så vanliga svenska sjukan - att ha svårt mot utländskt motstånd. 
75. Kenneth Israelsson. Olika klubbar men IFK Umeå som SG. Fem SM-Guld. Nordisk mästare. 18 landskamper och EM-deltagande. Norrlandsboxare är sällsynta gäster i Stora Grabbars klubb. En av de bättre pugsen i de lättare klasserna.
76. Leif Magnusson. Olika klubbar men Årsta BK som SG. Fyra gånger svensk mästare. Ett Nordiskt guld. 15 landskamper. EM-deltagande. Bra boxare som hade problem så fort en utländsk motståndare äntrade ringen. 
77. Rolf Paulsson. Olika klubbar men BK Köping som SG. Tre gånger svensk mästare. Åtta landskamper. En idag lite orättvist bortglömd tungviktare. 
78. Kennerth Wiberg. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Fyra SM-Guld. Nordisk mästare. Sex landskamper. EM-deltagare. Betraktades som en ny Ingemar Johansson efter en serie snabba knockoutvinter i början av karriären. Den bördan blev kanske för stor...
79. Lars Risberg. BK Örnen. Två svenska mästerskap. Elva landskamper med klar minusstistik. Inget av de större namnen bland SG. Storebror lystrade till namnet Lennart. 
80. Kjell Fredriksson. Olika klubbar men BK Köping som SG. Tre svenska mästerskap. Nordisk mästare. Endast tre förluster på 14...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del IX)

Nästa tiogrupp var ett härligt gäng som drog publik på egen hand.

81. Carl Axel "Putte" Palm. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Fem gånger svensk mästare, 24 landskamper med klar plusstatistik, Nordisk mästare och Nordiskt silver, EM- och OS-deltagare. Insatser som gav höga poäng i Stora Grabbars liga. 
82. Christer Ottosson. GAK Enighet (Malmö). Dubbel svensk mästare. 24 landskamper med klar plusstatistik. NM-och EM-deltagande. 
83. Bo Claesson. Skene AK. Svensk mästare. 15 landskamper, Nordiskt silver. 
84. Tor Mathisen. Eskilstuna BK. Blev SG utan att vara svensk mästare, ständig tvåa med fyra SM-silver. 18 landskamper, Nordiskt guld, EM-deltagande. 
85. Jan-Olof Öster. BK Akilles. Blev ej svensk mästare, men tre andraplatser. 20 landskamper med klar minusstatistik, Nordiskt- och EM-deltagande. 
86. Rolf Karlsson. Eskilstuna BK. Ett SM-Guld, 16 landskamper  med klar minusstatistik, Nordiskt deltagande. En av våra mer matchflitiga utövare. 
87. Claes-Göran Svensson. Malmö BK. Trefaldig svensk mästare. Elva landskamper, Nordiskt-Guld och EM-deltagare. 
88. Ove Lundby. BK Örnen (Stockholm). Åtta gånger svensk mästare, 39 landskamper med endast sju förluster, tre gånger Nordiskt guld, EM-VM- och OS-deltagare. Flest poäng bland Stora Grabbar efter Stig Sjölin. Kort sagt en av Sveriges främsta pugilister genom tiderna.
89. Nils-Erik Rosén. Kalmar BK. Mer känd som "Släggan". Trefaldig svensk mästare, 22 landskamper, Nordiskt deltagande. 
90. Hans Thomsén. Olika klubbar men Hisingens BK (Göteborg) som SG. Fyra SM-Guld, tio landskamper, Nordiskt Guld och Olympiskt brons. Hans OS-medalj betydde oerhört mycket för svensk boxning. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del X)

91. Märket har förkommit
92. Lars Larsson. Olika klubbar men BK Örnen som SG. Trefaldig svensk mästare. Sjutton landskamper. Nordiskt deltagande. 
93. Per Gunnarsson. Värnamo BK. En av de bättre i de lättare viktklasserna. Två gånger svensk mästare. Nordisk mästare. Tolv landskamper. 
94. Ulf Carlsson. Olika klubbar men Katrineholms BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Nitton landskamper med klar plusstatistik. NM- och EM-deltagande. Ulf fick närmast hjältestatus efter sin utmärkta insats under OS 1976 där han gick jämnt mot superstjärnan Ray Leonard. 
95. Bo Ljung. Kristianstads BK. Två gånger svensk mästare. Pålitlig som landslagsman med sex segrar på åtta uppdrag. NM- och EM-deltagande. 
96. Leo Vainonen. BK Falken. Sex gånger svensk mästare. Två gånger Nordisk mästare. Utmärkt landkampsfacit med aderton segrar av tjugo möjliga. Två gånger EM- respektive OS-deltagare. En underskattad boxare i det svenska pugilistiska galleriet. 
97. Terry Laitala. Olika klubbar men Kristianstads BK som SG. Erhöll sin första skolning i Finland. Därefter tre gånger svensk mästare. Nio gånger i landslaget med klar minusstatistik. Nordiskt deltagande. 
98. Anders Eklund. BK Falken. Ett SM-guld. Sju segrar av åtta möjliga i landslagsdress. Två gånger nordisk mästare. EM-, VM- och OS-deltagande. Stora förhoppningar knöts till honom, men i likhet med många andra lovande svenska boxare höll han inte internationellt. 
99. Christer Corpi. Olika klubbar men BK Örnen som SG. Fem gånger svensk mästare. Tio segrar på tretton landslagsuppgifter. Två gånger Nordisk mästare. EM-, VM- och OS-deltagare. I likhet med Lennart Risberg var han stor publikfavorit i Eriksdalshallen. Besegrade bl.a. Ray Mercer, men led av den sedvanliga svenska internationella sjukan. 
100. Här föreligger en besynnerlighet. Det står Bertil Larsson, BK Akilles (Norrköping) i förteckningen, men det är alldeles fel. Han var en 1950-talsboxare och någon namne föreligger ej. Kanske kan RINGSIDES kunniga läsekrets lösa...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del XII)

111. Odd Bengtsson. Olika klubbar men Narva BK (Stockholm) som SG. Fem gånger svensk mästare. Fyra gånger i landslaget med tre vinster. NM-, EM- och OS deltagare. 
112. Håkan Brock. Olika klubbar men GAK Enighet (Malmö) som SG. Två gånger svensk mästare. Utmärkt landskampsfacit med elva vunna av tolv möten. Nordiskt guld. EM-, VM- och OS deltagare. Tillhör den minoritet som har plusstatistik på OS. Brock har en alldeles speciell nisch i svensk boxningshistoria genom sin jämna kamp mot Mike Tyson i Tammerforsturneringen 1984. 
113. Lotfi Ayed. Olika klubbar men Redbergslids BK (Göteborg) som SG. Fyra gånger SM-guld. Utmärkt landskampsfacit med elva vunna på tolv matcher. Två gånger Nordisk mästare. En av få som erövrat VM-brons. EM- och VM-deltagande. Borde blivit proffs då han var som bäst. 
114. Mikael Ungesson. Majornas BK (Göteborg). En gång svensk mästare. Nio vinster på fjorton matcher i landslagsdress. 
115. Lars Myhrberg (Lundgren). Olika klubbar men Djurgårdens IF (Stockholm) som SG. Fem gånger svensk mästare. Sex landskamper. Nordiskt silver. EM- och VM-deltagande. Tillhör den lilla fina skaran av OS-medaljörer genom ett brons i Seoul. 
116. Jimmy Mayanja. Olika klubbar men Agnered BC (Göteborg). Åtta SM-guld. Nio segrar på tolv landskamper. Nordiskt guld. EM brons. OS-deltagande. 
117. George Cramne (Scott). Olika klubbar men IF Linnéa (Stockholm) som SG. Fem SM-guld. Elva landskamper med tio vinster. Två gånger Nordisk mästare. EM-deltagare. Ingår i den förnäma kvintett som slgit sig fram till ett OS-silver. George tillhör kategorin Sveriges bästa boxare genom tiderna. 
118. Martin Kitel. Olika klubbar men Narva BK (Stockholm) som SG. Tre SM-guld. fyra landskamper med tre vinster. NM- och OS-deltagande. 
119. Sören Antman. BK Falken (Gävle). Tre SM-Guld. Fem vinster på sex landskamper. Nordiskt Guld. EM. och VM-deltagande. Två gånger OS-deltagande. 
120. John Pettersson. BK...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del XI)

101. Shadrach Odhiambo. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Fyra gånger svensk mästare. Nordisk mästare. VM-brons. Utmärkt landskampsfacit med fjorton segrar på sexton uppdrag. EM- och OS-deltagare. Kom från Uganda, men blev närmast folkkär och drog folk till galorna på egen hand. Led dock av den "svenska sjukan" att misslyckas på stora mästerskap. Ingick i den framgångsrika skaran av 1970- och 1980-talsboxare. 
102. Bo Persson. Malmö BK. Tre gånger svensk mästare. Sex segrar av tio möjliga i landslagsdressen. Nordiskt- och EM-deltagande. 
103. Tauno Lothander. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Svensk mästare. Nordisk mästare. Sjutton landskamper med klar minusstatistik. VM-deltagare. Det finns en seglivad myt att han skulle ha gått drygt 400 matcher. Det gjorde han inte. 
104. Roger Andersson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Sexfaldig svensk mästare. Nordisk mästare. EM-brons. Sex landskamper. VM-deltagande. Roger var en fin representant för sporten. Vore alla som han hade det inte varit några problem att finna penningstarka sponsorer. Hans fem matcher mot Anders Eklund tillhör den svenska boxningshistoriens klassiker. 
105. Stefan Sjöstrand. Olika klubbar men Narva BK som SG. Fyra svenska mästerskap. Tolv landskamper. NM-, EM-, VM-, OS-deltagare. En av många bra boxare som inte höll internationellt. 
106. Vesa Koskela. Olika klubbar men Narva BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Nordisk mästare. Sju landskamper. EM-brons, VM-, OS-deltagare. Som så många bra på hemmaplan, men överraskade med brons på EM 1981.
107. Märket har förkommit. 
108. Märket har förkommit. 
109. Bengt Cederqvist. Majornas BK. Två gånger svensk mästare. Nordiskt guld. Tio landskamper. 
110. Håkan Sindemark. Olika klubbar men Narva BK som SG. Två gånger svensk mästare. Nio landskamper. EM-deltagare. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del XIII)

121. Roger Pettersson. Många olika klubbar men Narva BK som SG. Tio SM-guld. Sexton landskamper med minusfacit. EM-, VM- och OS-deltagande. Om någon personifierar svensk oförmåga att lyckas internationellt så är det Roger. 
122. Tonton Semakala. Olika klubbar men Tensta BK som SG. Tre SM-guld. Utmärkt landslagsagerande med sex vinster på lika många uttagningar. EM-deltagande. Tillhör den exklusiva grupp som hemfört en VM-medalj via ett Brons. 
123. Kwamena Turkson. Olika klubbar men Rinkeby International som SG. Fyra SM-guld. Nio landskamper med åtta vinster varav rekordmånga på walk over. Inte bara ett utan två EM-Brons, VM- och OS deltagande. 
124. Ismael Koné. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Tre SM-guld. Tre landskamper. EM, VM- och OS-deltagande. 
125. John H Larbi. Angereds BK. Sex SM-guld. Gott landslagsfacit med fem vinster av sex möjliga. EM- och OS-deltagande. 
126. Mikael Yikealo. Olika klubbar men Narva BK som SG. Fyra SM-guld. Fint landslagsnetto fem vinster av fem möjliga. VM-deltagande. 
127. Santiago Nieva. Olika klubbar men Narva BK som SG. Två SM-guld. Vinster i samtliga fyra landskamper. EM- och VM-deltagande. 
128. Tobias Asklöf. Åtvidabergs BK som SG. Två SM-guld. Utmärkta sju vinster på nio landskamper. EM-deltagare. 
129. Majid Jelili. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Fem SM-guld. Utmärkta tretton vinster på sexton landslagsförsök. EM-deltagande. Tillhör de få som erövrat en VM-medalj via ett Brons. 
130. Andreas Gustafsson. Olika klubbar men NBK/Akilles (Norrköping) som SG. Fem SM-guld. EM-Brons. VM-deltagande. 

Fortsättning följer...
CF


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar

Stora Grabbar (del XIV)

Så är vi framme vid de sista tio som erhöll utmärkelsen. 

131. Tomas Jansson. BK Falken (Gävle). Två SM-Guld. Två landskamper. EM- och VM-deltagande. 
132. Rikard Lundby. Olika klubbar men Haninge BK som SG. Två SM-Guld. Sexton landskamper med klar minuskvot. 
133. Issam Karzoumi. Olika klubbar men Angered BC (Göteborg) som SG. Två SM-Guld. Tio landskamper med plusstatistik. 
134. Benjamin Kalinovic. BK Rapid (Västerås). Två SM-Guld. Tio landskamper med plusstatistik. EM- och VM-deltagande. 
135. Patrick Bogere. Olika klubbar men Redbergslids BK (Göteborg) som SG. Fyra SM-Guld. Tio landskamper varav hälften förluster. EM- och OS-deltagande. 
136. Bashir Hassan. Olika klubbar men Malmö BK som SG. Elva SM-Guld. 2 x Nordisk mästare. EM-Brons. 
137. Modo Sallah. Olika klubbar men BK Dalen (Stockholm) som SG. Sju SM-Guld. Åtta landskamper med sju segrar. EM- och VM-deltagande. 
138. Naim Terbunja. Olika klubbar men IFK Linköping som SG. Åtta SM-Guld. Tretton landskamper med pluskvot. EM-, VM- och OS-deltagande. 
139. Babacar Kamara. Olika klubbar men Stockholms AIF som SG. Utmärkt landskampsfacit med nio vinster på tio matcher. EM- och VM-deltagande. 
140. Badou Jack [Johannes Gabriel Badou Nyberg]. Olika klubbar men Djurgårdens IF (Stockholm) som SG. Fem SM-Guld. Tre landskamper med lika många segrar. EM-och VM-deltagande. 

Bland de 140 återfinnes en del namn som man inte direkt sammanknippar med utmärkelsen. Ett namn som verkligen saknas är Roberto Welin. Hans Europaguld 1991 borde givit åtskilliga poäng. Därtill 2 x SM-Guld, fyra landskamper och VM-deltagande. 

Näst på tur är Stora Tjejer. De är åtta till antalet.
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar