Svart svenskdag

Den 29 april 1938 bjöds det på elitboxningar i Berlins Deutschlandhalle inför cirka 10 000 åskådare. De bästa amatörerna från tio europeiska nationer drabbade samman för att kvalificera sig till det Europalag som skulle möta USA i Chicago och Minneapolis. Det var den amerikanska tidningen Chicago Tribune som tagit initiativet till utbytet mellan Europa och USA. Första kampen gick redan 1931 då den gamla världen representerades av det franska landslaget. Chicagomatcherna gick alltid inför stor publik på stadens Stadium. Tre svenskar hade fått äran att nomineras till kvalmatcherna. Det var Kurt Kreüger (IF Linnéa), Olle Tandberg (Djurgårdens IF) och Erik Ågren (Narva BK).

De två senare tippades allmänt bli uttagna till Europalaget. Den uttagningskommitté där bl.a. SBF-bossen Oskar Söderlund [Glokar Well] ingick behövde dock inte fundera länge över det blå-gula inslaget. Det blev platt fall och tomt intet. Erik Ågren praktknockades av Herbert Nürnberg. Tysken satte igång med en minuts bombardemang som medförde fyra räkningar och avslutade med en rungande vänstersving mot käken. Det tog flera minuter för Ågren att åter komma till sans och av matchen mindes han inget. Kurt Kreüger förlorade mot en polack efter att ha varit i golvet flera gånger. Olle Tandberg mötte för tredje gången tysken Herbert Runge. Han förlorade en jämn och bra match på delat domslut. Olle blev uttagen som reserv i Europalaget, men den platsen lockade inte. Han ville hellre hem och lira fotboll i Värtan. Hur slutade kampen mellan den gamla och nya världen? I Chicago förlorade Europa med 3-5. I Minneapolis gick det betydligt bättre. Segern uppgick till förkrossande 8-0, men motståndet var där betydligt beskedligare.

/texten hämtad från mitt bokmanuskript med arbetsnamnet "De gyllene åren"/

Christer Franzén