EM-nostalgi

Clarence Goyeram är varken den förste eller siste boxaren i blå-gult som blivit rökt redan i inledningsomgången på Europamästerskapen. Det har närmast utvecklats till en tradition. Av någon anledning har alltför många underpresterat i EM-sammanhang. Låt oss dock inte försjunka i dysterhet över detta. Det finns också en annan sida av saken. Sverige har faktiskt erövrat ett gäng medaljer under de fyrtio turneringar som mästerskapen pågått sedan starten 1925 i Stockholm. Sammanlagt har det blivit 39 styck ädla genom åren.

De har fördelats på 10 Guld, 10 Silver och 19 bronsbleckor. Då har jag inte räknat in det s.k. Krigs-EM 1942 i det ockuperade Polen. Det var en turnering som med rätta har annullerats i efterhand.

Första guldet kom direkt. Det blev dessutom hela tre stycken i Stockholm 1925. Den senaste guldtrissan hängdes om halsen på Roberto Welin i Göteborg 1991. Nio av de tio silvermedaljerna kom mellan 1925 och 1955. Därefter rådde det silvertorka fram till 2008 då Salomo N´tuve lyckades i Liverpool. Tio av de nitton bronsen hämtades fram t.o.m 1953. Sedan dröjde det till 1979 innan Roger Andersson knep en dylik i Köln. Senaste gången det blev en tredjeplats var år 2000 då Andreas Gustafsson kunde bestiga pallen i Tammerfors.

Främste guldplockare har varit Olle Tandberg (1937 och 1939), d:o silver Stig Sjölin (1949 och 1955).

Totalt sett råder rena anemin under 2000-talet vad avser EM-medaljer.

För specifika resultat - se under Mästerskap/Landskamper respektive år.

//CF