RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Välkommen till den ultimata databasen för svensk amatörboxning – RINGSIDE. Ett svenskt BoxRec. Här finner du tusentals boxare och tiotusentals matchresultat. Kompletta svenskresultat från OS-VM-EM-NM och snart även samtliga matcher från SM. Därtill otaliga matcher från turneringar, lokala mästerskap och klubbgalor.
Klicka på namn eller tävlingsform och du hamnar mitt i den svenska amatörboxningshistorien. Boxarna grupperas efter Förnamn Efternamn. Exempel Harry Persson, inte Persson, Harry. Det finns även en sökfunktion som tar dig dit du vill. Det är endast en bråkdel av boxarna som återfinns i alfabetsregistret. RINGSIDE uppdateras dagligen.
För tio år sedan, den 25-26 augusti 2007 var det dubbelt firande i Valdemarsviks kommun. Första dagen ägnades åt ett ångbåtsjubileum (100 år) och dag två till att hylla bygdens kanske mest berömda person – Sveriges förste proffsboxare - Hjalmar Olsson/Jack Campbell. På initiativ av undertecknad beslöt Svenska Boxningsförbundet att uppmärksamma Hjalmar. Det var då 80 år sedan han avled. Kontakt togs med kommunen och Gryts hembygdsförening för ett gemensamt arrangemang. Minneshögtiden ägde rum i Gryt inte långt ifrån Hjalmars hem. Jag höll ett tal om hans spännande liv, min biografi om Hjalmar spreds och jag överlämnade som representant för SBF en minnesplatta till hembygdsförenings ordförande. Därtill visades information och fotografier omspännande Hjalmars liv och karriär på stora utställningsskärmar. Mycket folk och det var festligt så det förslog när Waxholm III anlände till Gryts brygga.
Texten på minnestavlan som var i skinande guld löd:
Hjalmar Olsson/Jack Campbell (1864-1927)
Sveriges förste proffsboxare
Debut 1882 i USA
Född och jordfäst i Gryt
Svenska Boxningsförbundet
Några foton från evenemanget nedan
Foto: G.Schött
//CF
I år är det nittio år sedan Sveriges förste proffsboxare avled. Han hette August Hjalmar Olsson och föddes i Gryt i den östgötska skärgården den 9 november 1864. Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet. Amerikanska boxningshistoriker har förväxlat honom med att vara en av många irländare som boxades i USA. Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO efter 65 ronder. Sextiofem ronder. Hur många idag orkar sparra över den distansen? Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi
Världmästerskapen avslutades igår i Hamburg. Det var den nittonde upplagan av mästerskapen som arrangerades. 243 boxare från 75 nationer deltog. Sverige var endast synligt i sin frånvaro. Kuba tycks vara tillbaka på scenen igen. Med fem guld och två silver blev de överlägset bästa nation. Ett guld vardera gick till Kazakstan, Frankrike, Uzbekistan, Ukraina och Azerbajdzjan.
För blå-gults vidkommande har det blivit några få bronsplaketter genom åren. 1982 Shadrach Odhiambo (Redbergslids BK), 1986 Lotfi Ayed (IF Linnéa), 1997 Tonton Semakala (Tensta BK), 2001 Majid Jelili (Tensta BK). Som synes är det länge sedan svensk boxning kunde hävda sig i den internationella konkurrensen.
//CF
Det har numera gått inflation i mästerskap när det avser boxning. För beslutsfattarna var det inte tillräckligt med det klassiska Europamästerskapet, de kände sig manade att även instifta en minivariant av detsamma, ett EU-mästerskap, för att ge extra status till en normal internationell turnering. De svenska framgångarna har varit i dalande på dessa tävlingar. Svensk damboxnig var tidigt ute och det gav en komparativ fördel. När sedan andra nationer började satsa på damboxning så halkade Sverige efter. Det första EU-mästerskapet avverkades i Italien 2006. Det började med ett guld och ett brons för svenskt vidkommande. Under 2006 i Frankrike blev det två guld och ett brons. 2008 i England såg ett svensk silver och ett brons. 2009 i Bulgarien blev medaljfritt, 2010 i Ungern och 2011 i Polen var riktiga lågvattenmärken. Det fanns inget blågult deltagande överhuvudtaget. 2013 i Ungern gav ett brons.
I årets upplaga av EU-mästerskapet som går i Italien återfinns fem blågula i ringen. Det är Lise Sandebjer (BK Örnen) i 51 kg, Helena Envall (IF Linnéa) i 54 kg, Sophia Smith (Skene AK) i 57 kg, Agnes Alexiusson (Värnamo BK) i 60 kg och Stephanie Thour (BK Värend i 64 kg). Först ut blev Stephanie Thour som i kvartsfinalen den 5 augusti förlorade mot den danska veteranen Yvonne Baek Rasmussen. Thour började bra, men blev smart inlurad i danskans stil och tappade därmed matchen. Thour har dock kvalitéer som förhoppningsvis kommer att blomma ut inom ett par år. Domarsiffrorna blev 1x 30-27, 3x 29-28, 1x 28-29 i danskans favör.
Under dag två noterades en seger och en förlust. Helena Envall hade inga större besvär med danskan Bettina Dahl (som nu också heter Konya). Det blev ett enhälligt domslut. Envall är överlägset bäst på distans, men varför går hon då in och bökar. Där vinner hon inga...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, Turneringar
Jag har behandlat den korrupta AIBA-ledningen i tidigare krönikor. Minns alla "fixade" matcher vid de stora turneringarna och mästerskapen. AIBA leds av diktatorn Wu Ching-kuo. Han styr organisationen med järnhand. De som opponerar blir på olika sätt bestraffade. Nu senast är det skumma ekonomiska transaktioner som blottläggs. Läs artikel i engelska Guardian.
De gamla kämparna lämnar oss. Nu senast var det den fine göteborgsboxaren Karl Bengt Hansson. Han var aktiv i tre anrika boxningsklubbar - Landala Atletklubb, BK Defence och Redbergslids BK. Det trista dödsbudet nådde mig via "boxningsprästen" Ingo Söderlund. Det var en information jag tackar för. Bingas avled på Annedals ålderdomsdhem i juni. Han var en utmärkt pugilist men föll offer, som så många idrottsmän både före och efter honom, för den falske vännen alkohol. Han blev avstängd av Boxningsförbundet för sitt missbruk, men Söderlund kunde berätta att han under den senare delen av sitt liv funnit ro. Vilket känns bra att höra. Det är pugilisten vi vill minnas, inget annat.
Bingas besegrade mången god opponent. Bland offren noteras Hasse Thomsen, Willy Holmberg, dansken Achton Mikkelsen och norrmannen Hans Gulbrandsen. När den pugilistiska insatsen summeras står det följande på Bingas CV: Nordisk mästare, Svensk mästare, Landslagsman, Sydsvensk mästare, Svensk juniormästare och Distriktsmästare för juniorer. Han fick mycket goda vitsord i tidningarna för sina mästerskap. Därtill var han en bra sparring för diverse västkustproffs, bland dem en viss Ingemar Johansson.
Jag har ett personligt minne av vad som troligen var Bingas sista match. I Kalmar i januari 1966 mötte han hemmaklubbens Sven-Ivar Andersson i en ovanligt snabb och intensiv tungviktskamp. Bingas åkte hem till Götet med en 2-1 viktoria.
Partiell matchlista här.
//CF
Idag den 1 juli startar den 98:e upplagan av det svenska herrmästerskapet. Herrarnas deltagarantal närmar sig med stormsteg damernas. Hela 29 (!) stycken har ansett sig redo att kämpa om medaljer och ära. 29 deltagare är en alla tiders bottennotering och den inkluderar ändå folk som närmast hör hemma i ett Nybörjarmästerskap. Svensk boxning tynar sakteliga bort, ändå kan man på förbundets hemsida läsa att den står sig stark internationellt.
För damerna är deltagarantalet hela 25 vilket faktiskt är en förbättring jämfört med föregående år. Även på damsidan innehåller fältet sådana som hör hemma på Nybörjarmästerskapet. Till skillnad från herrarna finns det dock en dam som håller måttet internationellt. Det är Lise Sandebjer från BK Örnen.
Nästa steg i SM-verksamheten vore väl att rationalisera bort det. Medaljerna kan skickas per post. På senaste juniormästerskapen erhöll en av de fåtaliga tjejerna en guldtrissa utan att ha gått en enda match. Nya tider, nya seder...
//CF
När jag letade efter en uppgift i mitt arkiv fastnade min blick på en rubrik i Idrottsbladet från den 28 november 1934. Rubriken och artikeln avser öppningskvällen för den lätta avdelningen på årets Juniormästarskap. Läs den gärna flera gånger och tanken svindlar, eller hur!?
1000 personer fingo vända om på Djurgårdsslätten igår!
Och fortsätter; "Juniorboxningarnas popularitet är numera grundligt inarbetad. Trots ovanligt tam reklam var varenda biljett slutsåld långt före 8-slaget och över 1000 personer fingo vända om på Djurgårdsslätten utan möjlighet att komma innanför portarna".
Fullt hus och tusentalet utanför som ville komma in. På juniorboxningar!!! Japp, tiderna förändras...
När vi ändå har hamnat på RINGSIDE till 1934 års juniormästerskap kan vi hylla segrarna. Då var det inte tal om några direktfinaler. Medaljörerna hade fått kämpa upp till sex matcher.
Flugvikt: Folke Pettersson, IF Linnéa. Bantamvikt: Kurt Persson, Solna BK. Fjädervikt: John Alm, Sandvikens AIK. Lättvikt: Alvar Andersson, Lucksta IF. Weltervikt Olge Johnsson, Malmbergets AIF. Mellanvikt: John Johansson, Huvudsta IS. Lätt tungvikt: Arne Svedman, IF Linnéa. Tungvikt: Harry Johansson, Säffle BK.
//CF
Not: På grund av det stora deltagarantalet tvingades SBF dela upp JSM på två omgångar. Den lätta avdelningen (flug-, fjäder-, welter- och lätt tungvikt) gick under november och den tunga (bantam-, lätt-, mellan-, tungvikt) i mellandagarna med finaler på det nya året. Denna ordning varade ända till mitten på 1960-talet då mästerskapet kunde avverkas samtidigt för alla viktklasser.
Den fyrtioandra årgången av Europamästerskapet har startat. Det avgörs denna gång i Charkiv i Ukraina. Tävlingarna pågår perioden 16-24 juni 2017. Sverige bidrar med fyra av de totalt 234 deltagarna. De tävlande kommer från 39 nationer.
Först ut var Yohannes Berhane, IF Linnéa. Han mötte en för mig okänd Moldav i 64 kg. Domarna hade enhälligt Dimitri Galagot som segrare (3x 29-28, 2x 30-27).
Dag två medförde en vinst. Halmstad BS Adolphe Sylva besegrade Marko Zeljko från Kroatien med 4-1 (4x 29-28, 1x 28-29).
Dag tre medförde ännu en förlust, men den var inte mycket att diskutera. Mariusz Gnas, IF Linnéa, mötte den mycket meriterade Oleksandr Khyzhniak från Ukraina och hade inte en teoretisk möjlighet att rubba ukrainaren. Killen är dessutom född i Poltava!!! Domarsiffrorna blev (1x 30-25, 2x 30-26, 2x 30-27). Jag försöker transkibera de krylliska namnen till svenska, men här var det svårt. Kanske kan någon bistå mig. I avsaknad av den ryska stavningen får hans namn till Chjzjnjak.
Dag tre slutade på bästa sätt. Denis Kauffer, IF Linnéa, plockade hem en säker seger över Paulius Zujevas från Litauen. Kvintetten domare voterade samtliga 30-27. Kanske, kanske, kanske har vi i Linnéan en tung framtidsman... Därmed var sextondelarna avverkade.
Dag fyra innebar respass för Halmstads BS Adolphe Sylva. Engelsmannen Pat Mc Cormack var klart bättre i allt vilket också samtliga domare konstaterade. Det blev (1x 30-25, 2x 30-26, 2x 30-27).
Under dag fem blev det tack-och-bock-och-hej för svensktruppen. Denis Kauffer mäktade inte med kroaten Damir Plantic. 0-5. Domarna voterade (2x 30-27, 3x 29-28). Jag överskattade uppenbarligen Linnéans förmåga, men ändå känns han som något för framtiden. Hoppas att jag inte har fel där. Svensk boxning behöver en tung boxare som håller på högsta internationella nivå.
Årets EM blev sämre än det föregående då det helt överraskande blev en bronsblecka,...
Läs mer →
Publicerat i: EM, Matcher, Turneringar
Det uppstod olyckligtvis något slags länkfel till den fina klippboken över Reinhold Jonssons karriär. Se föregående artikel - "Värdet av en fin klippbok...". Där återfinns mycket fint boxningsmaterial, så ta del och njut via denna länk.
//CF