RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Välkommen till den ultimata databasen för svensk amatörboxning – RINGSIDE. Ett svenskt BoxRec. Här finner du tusentals boxare och tiotusentals matchresultat. Kompletta svenskresultat från OS-VM-EM-NM och snart även samtliga matcher från SM. Därtill otaliga matcher från turneringar, lokala mästerskap och klubbgalor.
Klicka på namn eller tävlingsform och du hamnar mitt i den svenska amatörboxningshistorien. Boxarna grupperas efter Förnamn Efternamn. Exempel Harry Persson, inte Persson, Harry. Det finns även en sökfunktion som tar dig dit du vill. Det är endast en bråkdel av boxarna som återfinns i alfabetsregistret. RINGSIDE uppdateras dagligen.
Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv (2017) har fått beröm vilket jag har svårt att förstå. För mig är det en riktig kalkon. Den saknar precis allt det som gör en film bra. Bra manus, bra skådespelare, bra dramaturgi, bra regi och bra klippning. Vi får följa Olli Mäki under en period inför hans match om världsmästerskapet mot amerikanen Davey Moore 1962. Olli är dock mer intresserad av sin nyfunna kärlek och irrar omkring i Finland sökades efter damen i fråga. Som kärlekspar är de rena parodin. Det slår inte precis gnistor omkring dem. De är mera som bror och syster. Genomgående i filmen är att skådisarna vandrar omkring som ett gäng zombies. Någon regissör fanns uppenbarligen inte närvarande. Brrr...
Det kan kanske vara intressant att veta att Mäkis motståndare i titelfajten, Davey Moore, avled i ringen cirka ett halvår efter kampen i Helsingfors. Han mötte Sugar Ramos och matchen stoppades i tionde ronden. Moore talde med pressen i omklädningsrummet innan han kollapsade och avled några dagar senare. Året skrevs till 1963. Moore hade faktiskt varit i Finland tidigare. Då som deltagare på OS i Helsingfors 1952, där kan kom till kvartsfinal.
Det finns många sevärda boxningsfilmer. The Set-Up (1949) film-noir av bästa märke med Robert Ryan, Gentleman Jim (1942) med Errol Flynn, om världsmästaren J.J. Corbett, Fat City (1972) med Stacey Keach, socialrealism från boxningen bakgård, Raging Bull (1980) med Robert de Niro som Jake La Motta. Sedan får vi inte glömma den underskattade svenska filmen Den hårda leken (1956) om exploateringen av boxaren Conny. Roman och film bygger på malmöboxaren John Nilssons uppgång och fall.
//CF
Den fine tyske boxaren Markus Beyer avled den 3 december efter kort tids sjukdom. Han blev bara 47 år. Beyer var född på den östra sidan i det då delade Tyskland.
Bland meriterna; trefaldig nationell mästare som amatör, OS-deltagande 1992 och EM-silver 1996.
Så vitt jag vet mötte han bara en svensk under amatörtiden. Det var PeterJacobsson (Oskarshamns BK) i den finska Gee-Beeturneringen 1989.
För en skandinavisk publik är han kanske känd för sin knockoutseger över Leif Keiski år 2000 i en kamp om WBC-titeln. Han förlorade WBC-kronan mot dansken Mikkel Kessler år 2006 i en match som i praktiken var hans avsked från ringen.
Länk till Bild-Zeitung här. Berliner-Zeitung här.
Matchlista Sverige här.
//CF
AIBA är under fortsatt press från den internationella olympiska rörelsen. AIBA har inte levererat tillräckliga svar angående bl.a. korruption (ekonomisk som sportslig), ekonomi, doping och dess ledare Rachimov. Olympiska kommitten undersöker nu möjligheten att arrangera boxningar under nästkommande OS, men utan AIBA:s medverkan och kontroll. Utövarna ska inte bli lidande på grund av en korrupt ledning.
Det hade varit intressant att få ta del av Svenska Boxningsförbundets syn på AIBA:s ledning. De har haft god tid på sig. Röstade SBF:s representant för den sittande presidenten? Det påminner i så fall om vår feministiska (ha-ha) socialdemokratiska regering som röstade in Saudiarabien i FN:s kvinnokommission vilket är fullkomligt bizzart. Och politisk galenskap!
Dansk artikel här.
Det finns ett litet fel i slutet av artikeln ang OS i Stockholm 1912. Boxningen fanns inte med på programmet, men det berodde inte på att boxningen var förbjuden i Sverige. Orsaken låg hos det fina folk som styrde och ställde inom idrotten i dåtidens Sverige. De ville inte ha med boxarna att göra.
Från Boxing Scene här.
Det professionella boxningsförbundet WBA vill ta över den olympiska boxningen. Dess avsikter här.
Se även tidigare artiklar på RINGSIDE under kategorin AIBA.
Fortsättning följer...
//CF
Dam-VM är över. Inte själva turneringen men för svenskt vidkommande. Det gick faktiskt något bättre än det brukar göra eftersom tre av de fyra svenska deltagarna vann mer än en match. En gick dessutom till kvartsfinal.
Lise Sandebjer (BK Örnen) i 51 kg vann mot ett blåbär, men var chanslös mot en välskolad polska. Lise är alldeles för entaktad och lätt att avläsa. Helena Envall (IF Linnéa) i 57 kg blev enligt min mening bortdömd mot en ryska i inledningsomgången. Den indiske poängdomaren hade 29-28 till Helena och så såg det också ut framför datorn. Love Holgersson i 75 kg har varit med länge och kan mycket boxning, men hon saknar gard, förlitar sig på sitt fotarbete, men kan inte blockera de enklaste slag. I första matchen fick hon möta den sämsta utövare jag någonsin sett på mästerskapsnivå. En tjej från Kongo, som av någon outgrundlig anledning var nationell mästare. Hur såg då de andra kongolesiskorna ut? Det var riktigt pinsamt och plågsamt att se matchen. Det borde finnas någon slags kvalgräns till ett världsmästerskap. Varenda diplomboxare kan mer än damen från det inre av Afrika. Sedan blev det tvärnit för Love mot en kinesiska, apråpå den där lilla detaljen med garden. Till sist den som gjorde det bäst. Agnes Alexiusson (Värnamo BK) kom till kvartsfinal i 60 kg. Visserligen gynnades hon av tur i lottningen, men det måste man ha i en turnering som denna. Agnes är bra och tekniskt skolad, men hon saknar det nödvändiga djävlar anamma som behövs på internationell nivå. Nu blir det hela tiden more of the same. Ingenting oförutsägbart händer. Förhoppningsvis kan någon jobba med den mentala biten, då kan hon gå långt. Med en dos fighting spirit hade hon varit i semifinal.
Jag vet att svenska boxningsförbundet har det knackigt ekonomiskt, men...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Dambox, VM, AIBA, Turneringar
Den 30 mars 1952 var det landskampshumör i Kungliga Hallen. Frankrike stod som motståndare och det var en viktig kamp för båda nationerna. OS i Helsingfors stod inför dörren och lagen testade sina kandidater. Det som från början hade varit en uppgörelse i god anda slutade i kaos. Frankrike var bättre och de ledde inför tungviktsmatchen med 7-2. Endast Roland Johansson (Halmstads BS) i flugvikt och Stig Sjölin (Värnamo BK) i mellanvikt hade lyckats besegra sina motståndare. Inför Ingemar Johanssons match var stämningen hög. Han hade fjorton dagar innan praktknockat dansken Karl Frank i första ronden under en landskamp i Stockholm.
Den franske tungviktsmotståndaren Lucien Touzard var illa axelskadad när han äntrade ringen. Skadan hade tillfogats kort innan i en landskamp mot Danmark. Han ville egentligen inte boxas. Den svenske läkaren fann inget fel på honom. Massören Gustaf Martinsson, BK Örnens starke man, hade tagit hand om divere blessyrer på fransmännen när de kom till Stockholm och han förklarade Touzard som stridoduglig. Martinsson menade att den franska lagledningen skulle förbjudit sin man att tävla. De svenska ledarna var informerade om Touzards tillstånd, men hemlighöll det för press och inte minst publik. Den franska ledningen försökte få förbundet att tala fakta för åskådarna. De ville t.o.m. utannonsera matchen som uppvisning. När den väl blev av så avbröts den efter ett tiotal sekunder då den franske ringdomaren såg att Ingemar gick för fullt. Det blev naturligtvis våldsamma publikprotester. De hade betalt dyra pengar för att få se Ingemar boxas. I tumultet som uppstod uppfattade många att den franske ringdomaren hade givit sin man segern. I denna stund rusade ett gäng mot ringen för en egen typ av landskamp mot ringdomaren. Den franska lagledningen skulle rapportera händelserna till sitt idrottsministerium. De svenska ledarna skyllde på fransmännen.
Det fanns ytterligare en oklarhet i landskampen....
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, Landskamper, SBF
Fullt hus och utsålt. Dessvärre inte i Sverige. Det är mycket länge sedan den olympiska boxningen hade den dragningskraften. I Danmark lyckas man. I den lilla orten Svendborg på Fyn arrangerade den lokala klubben BK Rollo en gala med tretton matcher på programmet. Det är bara att gratulera klubben till ett överskott på bortåt 50 000 klingande danska mynt. Tvenne svenska damer bidrog till matchlistan och festen. Marianne Ahlborg (Vänersborgs BK) åkte hem med en 4-1 seger, medan Michaela Lindfors (Viktorija BK) gick 0-5 mot sin danska.
Dansk läsövning här i reportaget från tillställningen och vi tackar allas vår Flemming från Odense för länken.
//CF
Det finns drygt 52 000 matcher införda på RINGSIDE. Det är naturligtvis inte tillräckligt för att spegla det som en gång varit, men databasen växer för varje dag. Hjälper ni till går det fortare.
Det händer ibland att aktiva eller f.d. aktiva hör av sig och är irriterade över att deras matchlistor inte är kompletta. Ingenting kan väl vara enklare att åtgärda. Till dig som är aktiv. Klaga inte på mig, rikta irritationen åt rätt håll. Vänd dig till din klubb och se till att den rapporterar dina matcher. Jag knappar in resultat när jag erhåller dem.
Sedan finns det en annan kategori som jämrar sig. De tillhör påfallande ofta gruppen misslyckade (f.d.) proffsboxare som känner sig kränkta över att det saknas matcher. Varför gnälla? Scanna av era startböcker och skicka innehållet till mig så noterar jag matcherna.
Jag påpekar ännu en gång. Jag följer inte enskilda boxare - jag registrerar galor/tävlingar/mästerskap. Jag sveper i tid och rum över den svenska boxningshistorien från dess begynnelse fram till idag, jag rör mig från söder till norr och från öster till väster.
Men. Och detta är ett viktigt undantag. När jag får en startbok i min hand eller en kopia på den så noterar jag per omgående vad som står i den. De som skickar in sin gamla startbok hamnar så att säga i en gräddfil. De som inte förser mig med material får vänta... och kanske vänta länge...
Tips - läs Förklaringar.
I övrigt stort innerligt tack till alla er, och ni är många, som bidrar med resultat, foton och information. Tillsammans skapar vi den svenska boxningshistorien.
//CF
I brist på officiell ranking under senare år har Roger Blomkvist och undertecknad tagit oss uppgiften att rangordna våra boxare. Detta som ett stöd för arrangörer, klubbar och inte minst för de aktiva. Det är betydelsefullt hur konkurrensen ser ut i de olika viktklasserna. Nu har SBF äntligen utkommit med en slags ranking. Dessvärre måste vi säga att den var tämligen torftig. Därför fortsätter vi med våra klasslistor.
De baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva.
Ställning per 2018-10-10. Varsågoda!
49: Ingen rankad
52: 1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u) 2. Fred Wibom, IF Linnéa (j) 3. Leon Kalyun, Angered BC (u).
56: 1. Arsalan Dastparvar, Narva BK 2. Muzammil Akbari, IF Linnéa (j) 3. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK 4. Shabbir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 5. Daniyal Syed, KFUM Fight Zone (j) 6. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 7. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u) 8. Hasrat Asatryan, Guldstadens BK (j) 9. Alan Zangana, Hammarby IF (u) 10. Liam Mooney, Hisingens BK (u).
60: 1. Yusufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Hampus Broman, BS Tor (j) 4. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 5. Kevin Scott, Morgongåva BK (u) 6. Manzoor Ashna, NBK/Akilles 7. Erduan Berisha, KFUM Linköping (j) 8. Hakim Hossim, hammarby IF (j).
64: 1. Emil Harrysson, BK Falken 2. Andreas Palm, IF Linnéa (j) 3. Yousef Adou, Redbergslids BK 4. Emil Stor, Hallstahammars KF 5. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (j) 6. Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF (j) 7. Hilal Saleh, Bulldog TC 8. Roberto Bengtsson, Halmstads BS 9. Haron Ahmadi, Skoftebyns AIS (u) 10. Erik Segerstedt, Luleå BK...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking
Alnö, Nordmaling, Korsträsk, Jokkmokk, Harsprånget, Älvsbyn, Ånge, Degerfors, Hofors, Fritsla, Mariestad, Svedala, Bjuv, Perstorp, Borgholm, Torsås, Lindås, Lidingö, Huvudsta...
Där bjöds det på boxning förr i världen. Hur lång blir längtan och väntan till nästa gång?
//CF
Flemming i Odense är en stor samlare av boxningsprogram. Han vill gärna komma i kontakt med svenska samlare för köp och/eller byte av material. Meddela mig via Kontaktrutan så förmedlar jag ditt namn till honom.
//CF