RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Välkommen till den ultimata databasen för svensk amatörboxning – RINGSIDE. Ett svenskt BoxRec. Här finner du tusentals boxare och tiotusentals matchresultat. Kompletta svenskresultat från OS-VM-EM-NM och snart även samtliga matcher från SM. Därtill otaliga matcher från turneringar, lokala mästerskap och klubbgalor.
Klicka på namn eller tävlingsform och du hamnar mitt i den svenska amatörboxningshistorien. Boxarna grupperas efter Förnamn Efternamn. Exempel Harry Persson, inte Persson, Harry. Det finns även en sökfunktion som tar dig dit du vill. Det är endast en bråkdel av boxarna som återfinns i alfabetsregistret. RINGSIDE uppdateras dagligen.
I Biloxi, Mississippi, mötte en nordisk kombination ett lag från USA. Matcerna gick den 1980-04-05. Resultatet blev ett nedslående 1-8, även om alla utom två poängdomare var överens att Anders "Lillen" Eklund blev bortdömd i den avslutande tungvikten. Det som visas här är att Vesa Koskela tilldöms segern på cut över den senare världsberömde Donald Curry. Som proffs var han WBA-WBC-IBF-mästare.
Svenskmatcherna gav följande resultat: Weltervikt Vesa Koskela (Olofströms BC) vs Donald Curry TKO 1. Lätt mellanvikt: Donald Bowersvs vs Leo Vainonen (BK Falken) 2-1. Bowers skulle gå ett tragiskt öde tillmötes. Han blev mördad. Mellanvikt: Pancheo Carter vs Tapio Partanen (Stockholms AIF) TKO 1. Tungvikt: Jimmy Clark-Anders Eklund (BK Falken) 2-1.
"Lillen" Eklund tog amerikanarna med storm. Floyd Patterson med sin tidigare manager Cus d'Amato bjöd per omgående in svensken till några veckors träning i d'Amatos camp i Catskill utanför New York. Det var OS-förberedelser som hetta duga.
Av de övriga boxarna kom två från Finland och tre från Danmark.
//CF
Strax innan jul kontaktades jag av Marie-Louise Berntsson från Teckningsmuseet. Hon bad om hjälp att identifiera åtskilliga boxare som framställts av konstnären Georg Lagerstedt (1892-1982). Museet förbereder en utställning om honom. Lagerstedt var en mångsidig herre vid sidan av sedvanligt måleri i akvarell och olja var han en utmärkt tecknare och illustratör. Han skapade också frimärksmotiv och bidrog med sina verk i dagspressen. Lagerstedt var mycket idrottsintresserad vilket avspeglar sig i val av motiv. Framförallt var det rörelsen som fångade hans uppmärksamhet.
De boxningsmotiv som återfinns i museets samlingar kommer främst från 1930-talet. Lagerstedt satt med sin bläckpenna på ringside vid allt från juniormästerskap till landskamper. Snabbheten med pennan fixerade rörelsen. Nedan följer två fina exempel på hans stil. Det första är från 1932 och matchen mellan Allan Carlsson och dansken Aage Petersen i en landskamp från 1932. Det andra är mötet mellan Henry Tiller och Gösta Sandberg från en landskamp 1937.
Genom tillmötesgående från konstnärens barnbarn har jag fått tillstånd att publicera teckningar och skisser från samlingarna i Laholm. Det tackar jag innerligt för. Det är en förnämlig kollektion att ösa ur. Jag håller på att lägga in verken, men redan nu kan ni ta del av olika versioner av Lagerstedts unika förmåga. På plats, ni hittar via sökfunktionen, finns namn som Harry Eklund, Bertil Ljung, Sven Persson, Tex Edner, "Turken" Westerberg, Sven Lindström, Sven Nyström och John Friberg. Norska pugs som Erling Nilsen, Karl Dehn, Olav Lund och Ingvald Olsen. Plus de polska Stanislaw Pilat, Henryk Chmielewski, Feliks Stamm, Jozef Garncarek och tyskar som Kolhaus och Badstübner. Därtill många fler om ni rullar runt bland 1930-tals aktiva.
Mer information om utställnigen kommer på RINGSIDE inför vernissagen.
Bilderna beskurna p.g.a. filstorlek.
Christer Franzén
Japp. RINGSIDE når ut och når långt. Sammanlagt har det varit tvåmiljonerfyrtiotvåtusenåttahundrasextionio (2 042 869) sidvisningar sedan start. Ja, egentligen är de fler eftersom det statistiska underlaget började beräknas några månader efter premiären för RINGSIDE.
Det finns per 31 december 2018 23 741 boxare inlagda i systemet och de har deltagit i 54 161 matcher. Varsågoda!
Tack för alla bidrag. Låt dem fortsatt strömma in.
//CF
Till alla er som försökt nå mig via "Kontakt" på RINGSIDE.
Någonstans kring den 10 december hände något som gjorde att jag inte fick era meddelanden. Den allsmäktige Google hittade på något oönskat.
Så var inte onda på mig. Kontakta mig igen. Buggen är fixad och kommunikationskanalen återupprättad.
//CF
På julafton framför vi vår sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.
Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.
Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Boken om Stockholms Atletklubb är slutsåld,...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi
Rankingen baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva. Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem.
Ställning per 2018-12-18. Varsågoda!
49: Ingen rankad
52: 1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u) 2. Gigi Zardiasbrills, Antares BK (u) 3. Leon Kalyun, Angered BC (u).
56: 1. Arsalan Dastparvar, Narva BK 2. Erduan Berisha, KFUM Linköping (j) 3. Muzammil Akbari, IF Linnéa (j) 4. Clay Jayson (tidigare känd som Klas Jansson), KFUM Linköping 5. Daniyal Syed, Redline (j) 6. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u) 7. Noah Nordby, Kalmar BK (u) 8. Syed Abdollah Hosseini, Umeå BK 9. Shabbir Hosseini, Djurgårdens IF (j) 10. Muhammad Qahir Qasimi, Redbergslids BK
60: 1. Yusufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 4. Paolo Magui, BK Ringen. 5. Hampus Broman, BS Tor (j) 6. Nebil Ibrahim, Upsala IF (j) 7. Kevin Scott, Upsala IF (u) 8. Ali Qawir, Allstars TC 9. Manzoor Ashna, NBK/Akilles 10. Schain Amoer, Kalmar BK
64: 1. Emil Harrysson, BK Falken 2. Yohannes Berhane, BK Dalen 3. Roberto Bengtsson, Halmstads BS 4. Emil Stor, Hallstahammars KF 5. Yousef Adou, Redbergslids BK 6. Milad Mazdak, TiFa BC 7. Toni Nohra, Vänersborg BK 8. Andreas Palm, IF Linnéa (j) 9. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (j) 10. Erik Segerstedt, Luleå BK Rapp.
69: 1. Billy Liljekvist, Bulldog TC 2. Adolphe Sylva, Halmstads BS 3. Anton Hellström, BK Falken 4. Ferdous Sahar, Stockhols AIF 5. Mohammed Al-Maliki, KFUM Fight Zone 6. Adel Belalia, Djurgårdens IF 7. Ali Amanullah...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking
På svenska boxningsförbundets hemsida kommer ni säkerligen att få läsa om vilket utmärkt SM det var. Så var det dessvärre inte. Det fanns få saker att att finna glädje över. Den boxning som presterades liknade ofta mer slagsmål än boxning. Det tycks som om utövarna är besatta av att vara så mycket macho som möljligt. Dessutom verkar de bara kunna slå ett slag i taget. Vänster eller höger och så omfamning av motståndaren. Monotont så det förslår. Förgäves letade man efter den raka vänstern, boxningsintelligensen, taktiken, rörelseschemat!
Några nya hopp i seniorklasserna presenterades inte. Förutom möjligen en tidigare Thaiboxningsmästare. Det syntes att han var skolad på ett helt annat sätt än våra "vanliga" utövare. Jag hoppas att Constantino Nanga från Hammarby IF helhjärtat satsar på boxningen framöver. Då kan han gå långt. Välkommen åter kan man säga till Babacar Kamara, Djurgårdens IF. Det fanns ringrost att borsta bort, men det var härligt att se vad rutin och erfarenhet betyder. Här bjöds det inte på några slagsmålstendenser, utan boxning.
På ungdoms/juniorsidan var det väl bara två som stack ut. Kevin Scott från Uppsala IF kan bli hur bra som helst. Hos tjejerna lyste Thelma Segerfeldt-Eskilsson från BK Viljan starkast. Dessvärre var deltagarantalet på kvinnosidan katastrofalt. Totalt 4 juniorer och 6 ungdomar - det är skamligt.
Det fanns ett gäng rejäla plumpar under mästerskapet. Jag har inte räknat dem, men det rådde inflation i delade domslut. En match oavsett hur jämn den är skall alltid sluta enhälligt. Det är inte fotboll där 3-2 är jämnare än 5-0. Här har domarbasen mycket att jobba med. Några av deltagarna visade ytterst dåligt humör som förlorare utan att detta påpekades av funktionärerna. Det fanns ju t.o.m. en AIBA supervisor på plats. Hon tycks helt ha missat sin uppgift. Under semifinalerna kom en walk over....
Läs mer →
Publicerat i: SM, Matcher, Turneringar, SM 2018
Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv (2017) har fått beröm vilket jag har svårt att förstå. För mig är det en riktig kalkon. Den saknar precis allt det som gör en film bra. Bra manus, bra skådespelare, bra dramaturgi, bra regi och bra klippning. Vi får följa Olli Mäki under en period inför hans match om världsmästerskapet mot amerikanen Davey Moore 1962. Olli är dock mer intresserad av sin nyfunna kärlek och irrar omkring i Finland sökades efter damen i fråga. Som kärlekspar är de rena parodin. Det slår inte precis gnistor omkring dem. De är mera som bror och syster. Genomgående i filmen är att skådisarna vandrar omkring som ett gäng zombies. Någon regissör fanns uppenbarligen inte närvarande. Brrr...
Det kan kanske vara intressant att veta att Mäkis motståndare i titelfajten, Davey Moore, avled i ringen cirka ett halvår efter kampen i Helsingfors. Han mötte Sugar Ramos och matchen stoppades i tionde ronden. Moore talde med pressen i omklädningsrummet innan han kollapsade och avled några dagar senare. Året skrevs till 1963. Moore hade faktiskt varit i Finland tidigare. Då som deltagare på OS i Helsingfors 1952, där kan kom till kvartsfinal.
Det finns många sevärda boxningsfilmer. The Set-Up (1949) film-noir av bästa märke med Robert Ryan, Gentleman Jim (1942) med Errol Flynn, om världsmästaren J.J. Corbett, Fat City (1972) med Stacey Keach, socialrealism från boxningen bakgård, Raging Bull (1980) med Robert de Niro som Jake La Motta. Sedan får vi inte glömma den underskattade svenska filmen Den hårda leken (1956) om exploateringen av boxaren Conny. Roman och film bygger på malmöboxaren John Nilssons uppgång och fall.
//CF
Den fine tyske boxaren Markus Beyer avled den 3 december efter kort tids sjukdom. Han blev bara 47 år. Beyer var född på den östra sidan i det då delade Tyskland.
Bland meriterna; trefaldig nationell mästare som amatör, OS-deltagande 1992 och EM-silver 1996.
Så vitt jag vet mötte han bara en svensk under amatörtiden. Det var PeterJacobsson (Oskarshamns BK) i den finska Gee-Beeturneringen 1989.
För en skandinavisk publik är han kanske känd för sin knockoutseger över Leif Keiski år 2000 i en kamp om WBC-titeln. Han förlorade WBC-kronan mot dansken Mikkel Kessler år 2006 i en match som i praktiken var hans avsked från ringen.
Länk till Bild-Zeitung här. Berliner-Zeitung här.
Matchlista Sverige här.
//CF
AIBA är under fortsatt press från den internationella olympiska rörelsen. AIBA har inte levererat tillräckliga svar angående bl.a. korruption (ekonomisk som sportslig), ekonomi, doping och dess ledare Rachimov. Olympiska kommitten undersöker nu möjligheten att arrangera boxningar under nästkommande OS, men utan AIBA:s medverkan och kontroll. Utövarna ska inte bli lidande på grund av en korrupt ledning.
Det hade varit intressant att få ta del av Svenska Boxningsförbundets syn på AIBA:s ledning. De har haft god tid på sig. Röstade SBF:s representant för den sittande presidenten? Det påminner i så fall om vår feministiska (ha-ha) socialdemokratiska regering som röstade in Saudiarabien i FN:s kvinnokommission vilket är fullkomligt bizzart. Och politisk galenskap!
Dansk artikel här.
Det finns ett litet fel i slutet av artikeln ang OS i Stockholm 1912. Boxningen fanns inte med på programmet, men det berodde inte på att boxningen var förbjuden i Sverige. Orsaken låg hos det fina folk som styrde och ställde inom idrotten i dåtidens Sverige. De ville inte ha med boxarna att göra.
Från Boxing Scene här.
Det professionella boxningsförbundet WBA vill ta över den olympiska boxningen. Dess avsikter här.
Se även tidigare artiklar på RINGSIDE under kategorin AIBA.
Fortsättning följer...
//CF