RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Välkommen till den ultimata databasen för svensk amatörboxning – RINGSIDE. Ett svenskt BoxRec. Här finner du tusentals boxare och tiotusentals matchresultat. Kompletta svenskresultat från OS-VM-EM-NM och snart även samtliga matcher från SM. Därtill otaliga matcher från turneringar, lokala mästerskap och klubbgalor.
Klicka på namn eller tävlingsform och du hamnar mitt i den svenska amatörboxningshistorien. Boxarna grupperas efter Förnamn Efternamn. Exempel Harry Persson, inte Persson, Harry. Det finns även en sökfunktion som tar dig dit du vill. Det är endast en bråkdel av boxarna som återfinns i alfabetsregistret. RINGSIDE uppdateras dagligen.
Den här avdelningen rymmer några av Sverige populäraste och bästa boxare genom tiderna. De som sålde biljetter på sitt namn.
61. Thörner Åhsman. Olika klubbar men Landala AK som stor grabb. OS- och EM-deltagare. Tre gånger svensk mästare. Utmärkt lanslagsfacit med tretton vinster på femton matcher. En av våra bättre tungviktare genom tiderna. Aktiv under en period då konkurrensen var stor, berömd är hans knock på Lennart Risberg, men hade oturen att vara samtida med Ingemar Johansson.
62. Märket uppges som försvunnet.
63. Lennart Risberg. BK Örnen som SG. OS- och EM-deltagare. Två gånger svensk mästare, Nordiskt guld. Obesegrad i landslagssammanhang. Elva vinster på lika många matcher. Hade problem med sina sköra ögonbryn. En av Sveriges absolut populäraste boxare. Det berättas fortfarande mer om Risbergs proffsmatcher än om Ingemar Johanssons.
64. Werner Vasén. Hisingens BK som SG. EM-deltagare. Tre gånger svensk mästare. Tio landskamper. En av de bättre i de lättaste klasserna. Den ständige förmatchboxaren på Edwin Ahlqvists proffsgalor.
65. Kurt Johansson. Olika klubbar men Värnamo BK som SG. Två SM-guld, fjorton landskamper, deltagre på Nordiska. En underskattad boxare som senare blev framgångsrik tränare i Danmark.
66. Sören Danielsson. IK Balder som SG. Tre SM-Guld. Nordiskt guld. Åtta landskamper med plusfacit. OS-deltagare. En bra boxare som hamnade i skuggan av Stig Sjölin.
67. Karl Bergström. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Tre SM-guld. Sjutton landskamper med tio segrar. OS- och NM-deltagande. Även här en bra boxare men som råkade vara samtida med Bosse Högberg och Stig Waltersson.
68. Daniel Freiman. Upsala IF som SG. Tre SM-Guld. Fint landslagsfacit med tretton segrar på sjutton landskamper. Nordiskt deltagande. En av många fina utövare som fallit ur det kollektiva minnet.
69. Lars-Olof Norling. Olika klubbar men Stockholms AIF som SG. Tre SM-guld. Utmärkt...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
BK Blixt (Ludvika), BK Dalen (Stockholm), Essinge AK, IFK Tumba, IK Boxning (Lund), KK All Round (Huskvarna), Ljungby ABK, Norrstrands IF, Slättens BK (Vara), Örgryte IS (Göteborg).
Fortsättning följer...
//CF
51. Sture Olsson. IF Linnéa. SM-silver som bäst, men flitig deltagare i landskamper. Beskrevs som en träningsovillig talang.
52. Roy Swedberg. Flera olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tre gånger svensk mästare och sexton gånger i landslagsdress. Bra boxare som var dövstum vilket förhöjer prestationen.
53. Rolf Storm. BK Akilles. Tre gånger svensk mästare, tolv landslagsuppdrag, EM- och OS deltagare. En talangfull boxare som tyvärr stoppades pga. ögonskada. Han hade mycket ogjort i ringen. På förberedelserna inför OS 1952 behandlade han Ingemar Johansson som en vante under sparringarna. Storm hade passat som proffs.
54. Conny Blom. Flera klubbar men Landala AK som SG. Ett SM-Guld och tio landskamper. En mycket populär boxare på sin tid som numera dessvärre är bortglömd.
55. Ingemar Johansson. Redbergslids BK. Tre SM-Guld, tio landskamper varav nio segrar, OS-Silver. Sveriges främsta proffsboxare genom tiderna, men inte som amatör.
56. Berndt "Mike" Johansson. Flera klubbar men IF Linnéa som SG. Två SM-Guld, tio landskamper, Nordiskt silver. En av många bra boxare som idag är glömda.
57. Åke Wärnström. Katrineholms BK. Tre SM-Guld, femton landskamper, OS-deltagare, EM-Brons, Nordiskt Silver. En underskattad pugilist.
58. Roland Johansson. Halmstads BS. Fyra SM-Guld, fjorton landskamper, OS-deltagande. En av Sveriges främsta genom tiderna i den lätta klassen.
59. Harry Gunnarsson. Flera klubbar men BK 1925 (Karlstad) som SG. Ett SM, nio landskamper med sju segrar, OS-deltagare, Nordiskt Brons. Numera bortglömd men var på sin tid ett pålitligt namn i landslaget.
60. Bertil Larsson. Flera klubbar, men Nacka BK som SG. Två SM-Guld, elva landskamper med sju segrar, NM-deltagare. En bra men idag bortglömd boxare.
//CF
NB! Någon gång kring mitten av den här perioden sänktes kraven för antalet poäng för att erhålla utmärkelsen. Efter nr 44 räckte det med 10 poäng.
41. Bertil Ahlin. Flera klubbar men BK Akilles som Stor Grabb. OS deltagare. EM-silver. Sju gånger svensk mästare. Utmärkt landslagsfacit 32 (27-4-1). Tillhör gruppen att ha gjort flest matcher under karriären. En av svensk boxnings lysande stjärnor utan att riktigt lyckas internationellt.
42. Tore Karlsson. Flera klubbar men BK Akilles som Stor Grabb. Fem gånger svensk mästare, landslagsman och OS-deltagare. Utmärkt tekniker som även han hade det svårt internationellt. Idag kanske mest känd som Stig Walterssons tränare.
43. Jan Pamp. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. Flera klubbar men BK Björnen som Stor Grabb. En av många goda boxare under en epok där konkurrensen var hård på hemmaplan. Hade det problematiskt på internationell nivå.
44. Sten Ahnelöv. Flera klubbar men Malmö BK som Stor Grabb. Fyra gånge svensk mästare och EM-deltagare. Plusstatistik på landslagsnivå.
45. Olle Bengtsson. Skoftebyns AIS. Känd som "Skoftebyn" efter sin klubb i Trollhättan. Ett SM-guld. Landslagsman. Inga större amatörmeriter. Blev proffsboxare utan att riktigt lyckas.
46. Gunnar Nilsson. Redbergslids BK. Ett SM-Guld. Landslagsboxare. Har nått sin berömmelse genom att sensationellt erövra ett OS-silver 1948. Han fick därefter heta "Silver-Gunnar". Inget större nummer vare sig som amatör eller proffs.
47. Bengt Modigh. Flera klubbar men Djurgårdens IF som Stor Grabb. Ett SM-guld. Landslagsman. Ingen av svensk boxnings större aktörer.
48. Ingmar Burjström. Flera klubbar men BK Örnen som Stor Grabb. Två gånger svensk mästare. Landslagsman med plusstatistik och OS-deltagare. Troligen vår främste flugviktare genom tiderna. Burjström hade mycket ogjort i ringen då han avled i kvicksilverförgiftning sommaren 1951.
49. Börje Hansson. BK Örnen. Han blev aldrig svensk mästare. Landslagsman. Deltog på...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
IFK Djursholm, Rimbo Boxarklubb, Strömsborgs BK, Ungdomens Arks BK, Uppsala Atletklubb, Vittangi AIF, Väja-Dynäs IK, Västra BK, Östertibble BK, Örby BK.
Fortsättning följer...
//CF
Häromdagen fann jag en notis i mitt arkiv som fångade mitt intresse. En trupp svenska boxare hade varit i Polen på turné under början av april 1951. Hur jag än letade i tidningarna så fanns det inte en rad om matcherna och dess utgång. Tidningarnas tystnad var ovanlig, därför att på 1950-talet hade journalisterna koll på svensk boxning.
Jag kontakde Janusz Majcher som driver en "systersida" till RINGSIDE - Amateur Boxing Results - den är strålande och rekommenderas varmt. Via Janusz bar det av till polska bibliotek och någon slags motsvarighet till vårt gamla kära Idrottsbladet.
Den svenska truppen var en blandning av elit och nybörjare. Där stommen utgjordes av de fina boxarna Ingemar Burjström (BK Örnen), Stig Pettersson (Värnamo BK), Olle Eek (Värnamo BK) Lennart Claesén (Värnamo BK), Åke Dahlberg (IF Linnéa), Folke Lilja (Upsala IF), Orvar Andersson (Lunds BS) och Thörner Åhsman (Landala AK).
Det måste ha kommit som en chock att i första kampen ställas mot fackföreningarnas lag, CRZZ, som i princip var lika med polska landslaget. Resultatet blev också 0-10. I den andra matchen var motståndet rimligare så det blev två vinster och en oavgjord. Totalt 2,5-7,5 i polsk favör. Dahlberg och Lilja gick segrande från ringen medan Åhsman dömdes oavgjort. Eek förlorade också sin andra match på delat domslut, så vi kan väl misstänka att åtminstone något var hemmadomslut som gick honom emot, liksom Åhsmans oavgjort.
Den tredje kampen gick mot Stal Poznan slutade med förlust på 2-8. Vinsterna hemfördes av Lennart Claesen och Thörner Åhsman. Stig Pettersson och Orwar Andersson såg 1-2-domslut gå dem emot. Åhsman blev allt bättre under resans gång. Han hade blivit knockad i den första matchen.
Resultat 5 april, 8 april och 10 april.
För Ingmar Burjström blev det en final på ett...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher, Foton, Nostalgi
Klang och jubel och salut. Idag passerade RINGSIDE sextiofemtusen matcher.
Närmare bestämt så har ni 65 005 matcher att botanisera i. Matcherna fördelas på 27 977 boxare.
Var så goda!
Gränsen passerades under en gala arrangerad av Visby AIK under december 1961. Det verkar ha varit en trivsam liten föreställnig av den typ som nu blott är ett avlägset minne inom svensk boxning. Bland namnen på Visby-tillställningen återfanns hemmasönerna Björn Jacobsson och Holger Daun, Djurgårdaren Hans Pincoffs och hans besegrare Olle Blomqvist från AIF. Därutöver aktörer från Narva, Sparta och Örnen. Ej heller att förglömma den kommande rikstränaren Sten Berglund som tävlade för Djurgården.
Ni vet väl att ni kan söka på datum, namn eller klubb. Ni behöver inte känna till den exakta dagen. Det räcker med år (om ni vill leta länge) eller år plus månad (om ni vill leta lite mindre). Namnet behöver inte vara fullständigt. Sök på del av det. Tänk på att även vanliga namn kan ha alternativa stavningar - ett s istället för två, f istället för v, q alternativt k eller qu.
Lycka till
//CF
31. Per Eriksson var trogen sitt Linnéa under karriären. Två gånger svensk mästare, landslagsboxare och EM-deltagare. Yngre broder till "Vagnis" Eriksson i samma klubb. Per tillhör idag de glömdas skara.
32. Stig Kreüger. Också knuten till IF Linnéa under sin aktiva tid. Sexfaldig svensk mästare och 23 gånger i landslaget. Brons i det annullerade Europamästerskapet (Krigs-EM) 1942 i tysk/polska Breslau. Ett mästerskap i princip bara för axelmakterna plus Sverige. Mästerskapet borde aldrig ha arrangerats, men tillkom på svenskt initiativ. Stig har litet orättvist hamnat i skuggan av sin berömde bror Kurt.
33. Karl Gustaf Norén var den förste Göteborgaren som blev SG. Olika klubbar men tävlade för Redbergslids BK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. Guld i det s.k. Krigs-EM i tysk/polska Breslau.
34. Börje Wretman. BK Örnen som aktiv. Två gånger svensk mästare och landslagsman. Brons i Krigs-EM.
35. Allan Hansson. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Svensk mästare och landslagsman. Tillhör inte de främsta bland de bästa.
36. Nils Andersson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Tre gånger svensk mästare. Obesegrad som landslagsman. Respektabel amatörkarriär. Slog tungt och hade en hög KO-procent. Bättre som amatör än proffs. Mest känd som sparringpartner till Olle Tandberg.
37. Einar Hammar. Olika klubbar, men Djurgårdens IF som SG. Fyra gånger svensk mästare och landlagsman utan seger. Som så många svenska boxare, bra på hemmaplan men hade det besvärligt mot internationellt motstånd.
38. Tage Persson (Pagård). Olika klubbar men Skövde AIK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. God nationell klass, men...
39. Kurt Stehlin. Huvudsta BK under karriären. Två gånger svensk mästare och landslagsman. Var aktiv då konkurrensen var utomordentligt hård i tungviktsklasserna.
40. Tore Håkansson. Olika klubbar, IFK Linköping som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman....
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Han skulle utvecklas till en av Sveriges främsta amatörboxare genom tiderna.
Fotot taget i samband med att Expressen var på besök i en av stadens klubblokaler.
Träning pågick och fotografen fångade påpassligt kämpen med den härligt brinnande blicken. Pugilisten i fråga var 13 år vid tillfället.
Han erhöll redan många fina ord av sina klubbledare och han spåddes att gå en lysande framtid till mötes. För en gångs skull infriades förväntningarna.
Bilden visar en ung Ove "Jätten" Lundby som skulle utvecklas till en av Sveriges främsta inom amatörleden. Här hade han några år till debuten.
Endast tre av det dussin som svarande hade rätt.
Det var inte helt oväntat tre flitiga besökare på RINGSIDE:
Roger B, Carl F och Hasse W.
//CF
21) Selfrid Johansson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Europamästare, OS-deltagare och landslagsboxare, men inte svensk mästare trots fyra SM-finaler. Tillhör gruppen idag bortglömda bra boxare.
22) Bror Persson. Örebro Atletklubb som SG. Europamästare, landslagsman och svensk mästare. Även Bror tillhör gruppen idag bortglömda.
23 John Pihl. Trogen sitt Djurgårdens IF. Svensk mästare och landslagsman, men inga internationella meriter. Tillhör inte de främsta bland SG.
24) Percy Almström. Flera olika Stockholmsklubbar, osäkert vilken som SG. Trefaldig svensk mästare och landslagsman.
25) Erik Ågren. Tillhörde Narva BK under hela karriären. En av Sveriges främsta amatörboxare. OS-Brons, EM-Silver, utmärkt landskampsfacit (14-1), fem gånger svensk mästare.
26) Olle Tandberg. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Tillsammans med Stig Sjölin det främsta som funnits inom svensk amatörboxning. OS-deltagare, tvåfaldig Europamästare, femfaldig svensk mästare, oöverträffat matchfacit som landslagsboxare (17-0). Haltande proffskarriär.
27) Kurt Kreüger. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Europamästare, 33 x landslagsman, femfaldig svensk mästare. Ingen seriös proffsatsning.
28) Oskar Ågren. Broder till Erik och tillhörde Narva BK under sin aktiva tid. Två gånger EM-brons, landslagsman och tvåfaldig svensk mästare.
29) Harry Ljushammar. Olika klubbar, troligen Landala AK som SG. Tre gånger svensk mästare och landslagsman. En bra boxare som är mer känd för sitt kriminella liv än sin boxning.
30) Per Andersson. I boxningskretsar och tidningar känd som "Svarte-Per". Olika klubbar, troligen Narva BK som SG. En bra boxare som hade oturen att vara samtida med Olle Tandberg. Europadeltagare, landslagsman och två gånger svensk mästare.
Fortsättning följer...
Not: Matchlistorna är i varierande grad kompletta. Röd markering innebär att samtliga matcher är bokförda.
Christer Franzén