Boxning och dåtidens sociala media

I dagens medietyngda samhälle där nyheter förmedlas globalt på en nanosekund kan det vara svårt att föreställa sig hur det var att leva utan vare sig mobil, radio eller TV. Bruket av radio kom sent. Tekniken fanns men det krävdes en boxningsmatch för att påskynda processen till en radio i varje hem. 

Miljondollarmatchen i Jersey City mellan Jack Dempsey och fransmannen George Carpentier 1921 blev själva utlösaren. Innan VM-kampen fanns det bara en handfull glada radioamatörer och ett par experimentstationer för utsändning. Efter matchen förändrades mediabilden totalt. Boxningen skapade den första haussen i radions historia. Radiofebern länsade butikshyllorna på kristaller och mottagare. Radions praktiska användning var född och nya radiostationer växte fram som svampar i Staterna. 

Även i Sverige bidrog boxningen till radions utveckling. Harry Perssons var vår första stora idrottsidol. När han avverkat sina matcher på Djurgårds-Cirkus blev tidningar och nyhetsbyråer nerringda av intresserade som ville veta utgången. Så det blev helt följdriktigt att det första idrottsreportaget i svensk radio som gjordes var från en av hans matcher. Den då han knockade Larry Gaines 1924.

Radiotjänst bildades först påföljande år. 

CF

Mejl ang "Mössen som röt"

Följande mejl kommer från en person med god insyn i hur SBF:s styrelse arbetar, eller snarare inte arbetar. 
Vice ordförande Sjöholm har gjort sig till någon slags diktator. Beslut tas numera helst utan möten. 

"Hoppas allt väl, läste med behållning ditt senaste inlägg.
Noterade idag att på SBF:s hemsida så har det senaste styrelseprotokollet nr 3 i ordningen publicerats.
I protokollet framgår att linslusen Sjöholm på eget bevåg (!) beviljat nuvarande sportchef löneökning med 12 000 kr/mån per den 12/5.
Styrelsebeslut saknas och de tillträdande delarna av styrelsen har fått vetskap i frågan först i sommar.
Man har överenskommet initialt med engelsmannen om en nettolön (som förutsatt skattelättnad som man sedan inte beviljats).
Merkostnaden för SBF med retroaktiv effekt bör landa på 200 000 SEK inkl.sociala avgifter och efter förlusten på -700 TSEK ifjol är man på god väg att upprätta bedriften.
Noterar också i...
Läs mer →
Publicerat i: SBF

Mössen som röt

Ingen kan ha undgått den schism som delar den internationella boxningsvärlden.
Ett litet gäng nationer har brutit sig ur boxningsgemenskapen. 
IBA (fd AIBA) består av 197 nationer spridda över samtliga världsdelar.
Utbrytarna där Sverige ingår är f.n. ynka 13 stycken. 

Sverige har genom sin VICE ordförande, en moderat kommunpolitiker, varit särskilt aggressiv i kampanjen mot IBA. 
Han tycks ha lindat svenska media runt sitt finger. Hans version tas okritiskt emot av journalisterna. 

Var har ordföranden tagit vägen?
Hon har varit tyst och osynlig sedan SBF:s årsmöte. Någon åsikt borde hon väl ha eller böjer hon sig för mansväldet!?

De flesta av piraterna är liksom Sverige rena rama småhandlarna i branschen. 
Där ingår USA, Nya Zeeland, Australien, England, Holland, Tyskland, Kanada, Brasilien, Argentina, Honduras och senast tillkomna Finland. 

Hur denna lilla skara ska erhålla mandat från Internationella Olympiska Kommitteen är en gåta. 
Svensk boxning hamnar i kylan, uppenbarligen med sina medlemmarnas godkännande...

//CF

René Weller (1953-2023)

Den tyske boxaren René Weller avled den 22 agusti 2023. Som så många boxare led han av demens. Han erhöll diagnosen 2014. 
Weller erövrade åtskilliga nationella titlar som amatör plus ett EM-silver och ett EM-brons. Därtill ett VM-brons. Deltog på OS i Montreal 1976. Han blev proffs 1981 och förlorade endast en av sina 55 matcher. Den kom mot dansken Gert Bo Jacobsen. Som proffs var han tysk- och Europamästare. 

Vid sidan av ringen var hans liv inte helt exemplariskt. Länk till tyska Sportschau för mer biografisk information. 

Som amatör mötte han två blå-gula kämpar. Ove Lundby (BK Örnen) besegrades tre gånger och Kalervo Alanenpää (Djurgårdens IF) en gång. 

//CF

PS. René Weller hade många hyss för sig. Carl F från Malmö skickade följade godbit (haha) - Boxer Rap från 1984. 
Nu saknas bara hans utvikningsbilder...

Apropos den tidigare artikeln om "Krigsseglare"

Det har blivit något irreparabelt fel med länken i artikeln.
Klicka istället på rubriken så kan ni ta del av det långa citatet från boken Yrkesboxaren John Andersson. 

Mycket nöje...

//CF

Krigsseglare

På Netflix återfinns en film som alla bör se. Det är ett norskt drama som heter Krigsseileren. Krigsseglare är beteckningen på de sjömän som var civila besättningsmän i handelsflottan. De var de verkliga hjältarna under andra världskriget. Deras insats var helt avgörande för krigsutgången eftersom de såg till att varor och förnödenheter nådde länder som Norge och Sverige. Krigsseglarna var i frontlinjen men utan vapen. Utan deras insats hade folkförsörjningen havererat. De överlevande behandlades fruktansvärt illa av de socialdemokratiska regeringarna. De heroiska sjömännen blev ofta blåsta på den ersättning de var berättigade till. Det är en politisk skandal utan dess like. Serien visar på ett enkelt och osminkat sätt hur krig förstör för människor, på individnivå, för familjer och relationer. Sjömän torpederades av tyska ubåtar på havet och som i det aktuella fallet där norrmän föll offer för brittiska bombningar på land. Vad har detta med boxning att göra, frågar sig vän av ordning. Jo, en av våra främsta proffsboxare genom tiderna John Andersson (JA) arbetade efter sin karriär bl.a. som eldare på olika båtar under kriget.

Nedan följer ett långt avsnitt från min bok om JA och hans erfarenheter som krigsseglare. Läs sedan hela boken. Yrkesboxaren s. 162-164. 

"JA drogs till sjön. Sedan skeppsgossedagarna trivdes han ombord. Det fanns en passion för det öppna havet, de brokiga äventyren och den strama disciplinen. Han arbetade under och efter kriget på Rex- och Irisbolagens båtar. 
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Kultur

Bo Pettersson (1941-2023)

Bo Pettersson avled den 8 augusti 2023 efter en lång tids sjukdom.
I Göteborg fanns det under 1960-talet två bittra rivaler. Den ene hette Bosse Högberg och hur det gick för honom vet vi.  Den andre var Bo Pettersson. De talades mycket om en match dem emellan som proffs, men något möte blev det ej. Bosse Petterson (BP) hade ett ordentligt klipp i näven och borde gått långt, men en notorisk ovilja till träning och ett icke helt exemplariskt civilt liv, lade hinder i vägen. 

BP tävlade för Haga Atletklubb innan han hamnade hos Redbergslid. Han blev svensk mästare i lätt mellanvikt 1964, uttogs till sex landskamper och vann fem av dem, nordiskt silver 1963. Därtill juniormästare 1960, där samtliga hans matcher slutade i förtid. 

Den främsta rivalen under amatöråren var Stig Waltersson från BK Akilles i Norrköping. Stig hade intressanta synpunkter på de två göteborgarna. Fem matcher mot Bosse Högberg innebar fem segrar för Stig. Högberg var entaktad och enkel att avläsa. Sex matcher mot BP gav fyra vinster för Norrköpingsbon som ansåg att Pettersson var en tuff nöt att knäcka, som slog hårt och var oberäknelig. 

BP blev i likhet med Högberg och Waltersson proffs. Debuten skedde 12 april 1964. Det blev sammanlagt 27 matcher med bar överkropp (20-5-2). Som bäst rankades han som nummer tre på Europalistan. Det kan synas som paradoxalt, men han tjänade mer som amatör än proffs. I amatörringarna var han ett publiknamn, mindre så som proffs. 

//CF

PS. BP:s samtliga matcher med referat återfinns i min bok RINGSIDE (2004).  

Ranking december 1981

Res i tiden och minns gamla kämpar...
Rankingen uppställdes av förbundstränare Leffe Carlsson på sin tid. Här visas de tre främsta per viktklass. Var så goda!

48: 
1) Jari Närvänen, (GAK Enighet). 2) Erik Blückert, (Katrineholms BK). 3) Thomas Persson (Halmstads AIS). 

51: 
1) Jarmo Ekman, (BK Dacke). 2) Per Olofsson, (Häljarps AIS). 3) Ari Alanenpää, (IK Ymer). 

54: 
1) Mats Frank (Majornas BK). 2) Jorma Rovapalo (Ronneby BS). 3) Per Anders Forsbacka (Huddinge BK). 

57: 
1) Stefan Sjöstrand (Narva BK). 2) Cuban Businge (Redbergslids BK). 3) Ari Vanhamäki (BK 73, Hallstahammar). 

60:
1) Tauno Lothander (IF Linnéa). 2) Kalervo Alanenpää (Djurgårdens IF). 3) Robert Kiremi (Oskarshamns BK). 

63,5:
1) Shadrach Odhiambo (Redbergslids BK). 2) Sulaiman Kasule (Puma IF). 3) Mohamed Kawoya (Västr Frölunda BK). 

67:
1) Lars Friman (Puma IF). 2) Vesa Koskela (Olofströms BC). 3) Ove Lundby (BK Örnen). 

71: 
1) Tapani Surakka (BK Dacke). 2) Stefan Bengtsson (GAK Enighet). 3) Håkan Sindemark (Narva BK). 

75: 
1) Mikael Ungesson (Majornas BK). 2) Lotfi Ayed (Upsala IF). 3) Kari Vasara (IF Linnéa). 

81: 
1) Patrick Lumumba (BK Örnen). 2) Bo Persson (Malmö BK). 3) Christer Corpi (IF Linnéa). 

91:
1) Roger Andersson (IF Linnéa). 2) Per-Åke Mårtensson (IF Linnéa). 3) Tommy Börzsei (Upsala IF). 

+91:
1) Anders Eklund (BK Falken). 2) Conny Åkesson (BK Killingen). 3) Bengt Cederqvist (Majornas BK). 

//CF

Uppmuntrande ord från en amerikansk boxningshistoriker

Skicka fler resultat

I databasen ingår f.n. 86,897 matcher med 36,434 boxare.

Det finns plats för fler, många fler...
Leta i byrålådorna och låt bidragen strömma in. 

//CF

PS. Uppmaningen hörsammades på direkten.
Öyvind Ander, BK Avance, skickade startbok och tidningsartilkar. Utmärkt. Det tackar jag för. Exempel nedan. 

Sten Sundås bidrog till att lösa en gammal gåta. Affa Eriksson hette en utmärkt boxare, svensk mästare 1931, och tillika bra fotbollspelare för Kramfors IF. Det har hittills varit omöjligt att finna hans födelse och dödsdata därför att alla har antagit att han hette Alfons i förnamn. Det var fel. Hans namn var Alfon. Därmed gick det att finna honom bland mantalsuppgifterna.