Den svenska professionella tungviktstiteln

Det stundar till sällsynt tungviktsmöte på proffssidan i Sundsvall. Det är hemmasonen Otto Wallin som skall upp mot skåningen Adrian Granath. Kampen gäller något som kallas för EBU European Union Heavyweight title. OBS! Den skall inte förväxlas med den riktiga Europatiteln. I potten lär också ligga den svenska tungviktstiteln för proffs. Om detta har jag fått några frågor. Det är en tämligen okänd materia att plöja igenom och det ligger redan felaktiga uppgifter ute på nätet. Det har inte funnits så många svenska tungviktare igång samtidigt, så det har av naturliga skäl inte arrangerats så många titelmatcher.
Så vi tar det från början och återvänder till den svenska boxningens underbara ungdom. En spännade epok. 
Den första gången något utannonserats som SM-kamp var då kraftatleten Calle Sven mötte Frasse Wallin i Sundbyberg. Året är osäkert, det var troligen 1909, men kan även ha varit året före. 1914 likaledes i Sundbyberg så besegarde Calle Sven antingen Ernst Ahlstrand eller Porter-Ville Jäderström. De två möttes i en kvalificeringsmatch med okänd utgång.
Sedan kompliceras bilden av att det samtidigt hölls matcher om Stockholmsmästerskapet, som naturligtvis också kan betraktas som ett slags svenskt mästerskap. Det var i Storstan pugilisterna fanns. 
1919 kom det som brukar räknas som den första riktiga SM-kampen. Den stod mellan Ragnar Holmberg och Emil Kjellberg. Det var en hel del heta känslor kring den matchen eftersom den hade lite av "klasskamp" över sig. Ni som minns dusterna mellan Anders Eklund och Roger Andersson förstår vad jag menar. Holmberg tillhörde kretsen kring Atletklubbarna och Kjellberg de lite finare boxningsinstituten. Holmberg vann på knock i fjärde. De hade tidigare mött varandra bl.a. om Stockholmstiteln. Både Kjellberg och Holmberg drog vidare till USA för misslyckade karriärer. 1920 möttes Wilhelm Lindbom och Anton Löfqvist om den vakanta SM-titeln på Fjäderholmarna i Stockholms inlopp....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi, Proffsboxning

Nordiska - 13 deltagare - endast 3 seniorguld

Nordiska mästerskapen avgjordes under helgen 24-25 mars i Oslo. Sverige skickade en trupp på 13 deltagare, varav fem herrseniorer, fyra damditon och fyra juniorherrar. Juniordamerna lyste helt i sin frånvaro. Medaljskörden blev mager för herrarna. Endast ett guld hemfördes. För bedriften svarade Adolpe Sylva, Halmstads BS. För damerna gick det som vanligt bättre. Där blev det två guld via veteranerna Helena Envall, IF Linnéa, respektive Love Holgersson, BK Swing. För juniorkillarna blev ett ett guld genom en direktfinal. Taher Ibrahimzad var den lycklige. Tre guld har närmast fiaskostämpel över sig eftersom det är Nordiska vi talar om, inte EM, VM eller OS. Det tycks inte finnas så mycket förbättringspotential heller... Speciellt oroande är att juniorerna kommer till korta, eller som på tjejsidan inte finns överhuvudtaget. Anmärkningsvärt: Den gamla ärevördiga boxningsnationen Finland blev helt utraderat på herrsidan. Däremot dominerade de på damsidan. Samtliga Nordiska resultat sedan tävlingen såg sin premiär 1955 återfinns här. 
//CF

Jörgen Hansen och Kurt Johansson

Jörgen Hansens död blev en stor nyhet i Danmark. Här har vi ett underbart foto på Hansen och hans tränare Kurt Johansson. Det tycks se bekymmersamt ut i den danska ringhörnan vid tillfället. Det avlöpte dock väl. Hansen mötte tysken Peter Scheibner i en match mellan Aalborgs stadslag och en Nordtysk kombination. Hansen vann med 3-0 och Aalborg med hela 9-1. Kampen utspelades i Aalborghallen inför 2.500 åskådare 1968-12-08. 
//CF

Jörgen "Gamle" Hansen (1943-2018)

En kämpe i ordets rätta mening har fallit. Den danske boxningslegenden Jörgen Hansen gick ur tiden torsdag kväll (15 mars). Han blev 74 år. Hansen hade en lång amatörkarriär bakom sig. Han debuterade under 1961 och deltog bl.a. på OS 1968 i Mexico. Han mötte åtskilliga svenska boxare och besegrade dem alla. Många av de minnevärda bataljerna utkämpade han i Aalborgs stadslags tröja. Som amatör tillhörde Hansen Frederiksbjerg Athlet Klub (Aarhus) och Lindholm Bokseklub (Aalborg). Han blev fyra gånger dansk mästare och en gång nordisk mästare. Den svenske tränaren Kurt Johansson betydde mycket för Hansens utveckling. Debuterade som professionell under 1969 och gjorde totalt 92 matcher, vilket är danskt rekord. Som proffs var han europamästare i omgångar. Gjorde ett misslyckat försök att erövra WBC-titeln 1973. Gamle Hansen fick betala ett högt pris för sin utövning. I början av 2000-talet erhöll han diagnosen dementia pugilistica, dvs Alzheimers. Den som vill veta mer om Hansen och hans liv rekommenderas biografin Gamle Hansen av Birgitte Lorentzen (2012). 
Jörgen Hansens "svenskmatcher" här. Se även Hansens egna ord om tränaren Kurt Johansson här. 
//CF

PS. Vad avser danskt rekord i antal matcher borde det tillagts att Hansens 92 kamper avsåg modern tid. En sådan som exempelvis Dick Nelson (Richard Christensen) gick bortåt 200 matcher under 1900-talets två första decennier. Dick Nelson var en populär gäst i Sverige och gjorde ett flertal matcher här. 

Patrick Bogere dömd för kvinnomisshandel

Den 5 mars 2018 avkunnades en dom i Göteborgs tingsrätt. Målet rörde en avskyvärd kvinnomisshandel och gärningsmannen var Patrick Ssali Bogere (född 1981). Han hade upprepade gånger slagit en kvinna i ansiktet samt vid upprepade tillfällen tagit strypgrepp på henne, bitit henne i kinden samt dragit henne i håret. För detta fick han tre månaders fängelse plus skadeståndsersättning till kvinnan. Billigt kan man tycka då Bogere inte är någon förstagångskriminell. Han har ett digert belastningsregister. Han förekommer åtta gånger tidigare och det är inte första gången han får skaka galler.

Plock från ”karriären”.
April 2005 hot mot tjänsteman och fylleri. När polisen tog honom för fylla så skrek Bogere att han hade kontakter inom Original Gangster, Bandidos och Tigrarna och att de kunde lägga bomber under polisens bilar.
Våren 2006 olovligt förfogande och stöld. Han hade stulit mobiltelefoner från folk på krogen.
I september 2006 dömdes han till fängelse i tre år och åtta månader för stöld, försök till grovt rån, olovligt förfogande, hot mot tjänsteman och olovlig körning. Fem rånare trängde in i en villa. Där tryckte de bland annat in en laddad pistol mot tinningen på pappan i familjen.
Juni 2010 blev det bara skyddstillsyn och 80 timmars samhällstjänst för misshandel, rattfylleri och tre fall av olovlig körning. Han har aldrig haft körkort.
Januari 2015 narkotikabrott, innehav och bruk av kokain gav dagsböter.
September 2017 olovlig körning och grovt rattfylleri. Fängelse en månad. 

Bogere tillhör den ömkliga typ som aldrig står för det han gjort. Naturligtvis är han alltid oskyldig och skyller på andra. Speciellt lustigt är det att läsa narkotikadomen. Han hade kokain i fickan och han hade kokain i blodet, men hävdade att han blivit ”förgiftad” av någon okänd person. Under de år Bogere varit kriminell har han varit...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Kriminalitet

Strandja - snabb exit

När svenska boxare åker på turnering utomlands återkommer de snabbt i retur. Strandjaturneringen utgjorde inget undantag. Det är en turnering i Bulgarien med anor. I den 69:e upplagan återfanns för svenskt vidkommande två herrar och fyra damer. Det resulterade i en seger! I dagens kvartsfinaler ingick Lise Sandebjer från BK Örnen och Marianne Ahlborg från Vänersborgs BK och det var en bedrövlig underhålling de bjöd på. Paret var helt i avsaknad av skolning, teknik och taktik. De rusade bara rakt på och vevade som de gjorde inom damboxningen för ett decennium sedan. Pinsamt var ordet! Coach Perkele som handhar Lise verkar helt ha snurrat bort sig i sina idéer angående pulsträning och mätning. Vore det inte bättre att kasta pulsklockan och istället lära Lise  (och Marianne också för den delen) att slå en rak vänster? För det kan hon inte. Det är hög tid för svensk boxning att ta fram boxningens ABC-bok och drilla utövarna i teknik som de stora boxningssnationerna gör. 
CF

Ett annat OS - Spartakiaden

I skrivande stund pågår OS i dess vintervariant. Idag står de Olympiska spelen i ensam majestät, men så har det inte alltid varit. Från mitten av 1920-talet och ett par decennier framåt uppträdde en konkurrent på arenan. Via direktiv från Stalins Sovjetunionen utgick påbud att den arbetande ungdomen skulle samlas till egna tävlingar och mästerskap istället för att medverka i den ”borgerliga idrottsrörelsen”. Mottot var proletär internationalism och på internationell nivå skulle en Spartakiad organiseras som motvikt till OS. Namnet var naturligtvis inspirerat av slaven Spartacus som anförde ett uppror i den romerska republiken c:a 100-talet f.v.t.
För precis 90 år sedan (2-23 februari) arrangerades den första vinterspartakiaden i Oslo och där återfanns boxning på programmet. Totalt deltog 636 deltagare, från sex nationer, varav de flesta från Sovjetunionen. De mätte sina krafter i olika skidgrenar, skridskor, simning och brottning. Boxningen attraherade ett drygt femtiotal arbetarungdomar. Samma år arrangerades den första sommarspartakiaden i Moskva.
I Sverige drevs idealen av AIF-rörelsen. Det startades också åtskilliga AIF-klubbar runt om i landet, men stalinistpartiet (SKP) var alldeles för svagt, såväl ekonomiskt som organisatoriskt, för att kunna bära upp rörelsen och var dessutom splittrat av en mängd politiska interna strider. Här fick socialdemokratin snabbt hegemoni inom arbetarklassen och idrotten snabbt att inlemmas i det som idag kallas Riksidrottsförbundet. I Norge och Finland var AIF-rörelsen betydligt starkare och i Finland lever den fortfarande kvar via TUL. Det finns en del klubbar som fortfarande har AIF i sitt namn, men de har bara namnet gemensamt med de dekret som en gång författades i Moskva. På det internationella planet skrotades tanken på arbetarolympiader när Sovjetunionen begärde medlemskap i den internationella olympiska rörelsen. Nationen deltog för första gången på sommarspelen i Helsingfors 1952, där de på boxningssidan genast erövrade två silver- och tre bronsmedaljer. På nationell nivå...
Läs mer →
Publicerat i: OS, Turneringar, Nostalgi