RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Välkommen till den ultimata databasen för svensk amatörboxning – RINGSIDE. Ett svenskt BoxRec. Här finner du tusentals boxare och tiotusentals matchresultat. Kompletta svenskresultat från OS-VM-EM-NM och snart även samtliga matcher från SM. Därtill otaliga matcher från turneringar, lokala mästerskap och klubbgalor.
Klicka på namn eller tävlingsform och du hamnar mitt i den svenska amatörboxningshistorien. Boxarna grupperas efter Förnamn Efternamn. Exempel Harry Persson, inte Persson, Harry. Det finns även en sökfunktion som tar dig dit du vill. Det är endast en bråkdel av boxarna som återfinns i alfabetsregistret. RINGSIDE uppdateras dagligen.
Jag har sagt det förut och jag kommer dessvärre att komma att säga det igen. Proffsboxning är inte sport, bara affär. Det blev extra tydligt igår i den forna östtyska staden Halle an der Saale. Där utkämpades en kamp i lätt tungvikt som avsåg titlar från World Boxing Association (WBA) och International Boxing Organization (IBO). Det låter ståtligt, eller hur? Det fanns bara en hake. Ingen av de två huvudpersonerna hade några meriter att uppvisa. Den ena parten, Sven Fornling, kunde redovisa vinster över storheter som Naim Terbunja och Jeppe Morell. Den andre aktören i skådespelet, Dominic Bösel, hade mött något bättre motståndare än svensken, men inte så mycket så det störde.
Det blev en dålig match, där den entaktade Fornling inte fann något medel mot den hyggligt välgarderade tysken. Fornling sprang rakt in i de enklaste smällar och såg ut därefter. Avslutet blev logiskt med en svensk som rasade ihop i ringhörnan. Han var helt borta och tvingades till sjukhusvård. Fornling visade mer militans vid invägningen där han bar sig illa åt genom att fysiskt ge sig på tysken. Det är lätt att vara kaxig då det är ofarligt. Dominic Bösel kan nu titulera sig regerande WBA & IBO-mästare. Han anses då mogen för exempelvis den bäste i klassen mexikanen Saul Alvarez. Jag hoppas innerligt att den matchen inte kommer till stånd. Det vore nämligen rena avrättningen...
Det går inte att låta bli en jämförelse mellan Fornling och Otto Wallin. Oavsett vilket mått man använder utfaller det till Walins fördel.
Jag såg matchen via tysk TV. Den ligger kvar här till beskådan.
//CF
Härom dagen damp det ner ett tjockt knippe med tidningsartiklar i brevlådan. Innehållet kom från olika 1960-tals galor i den sydligaste av våra regioner. Det är alltid lika spännade att läsa lokaltidningarnas referat av matcherna och presentation av de lokala storheterna. Stort tack för bidraget och det manar till efterföljd. Skicka in de tidningsurklipp du har från matcher och över olika boxare. Under en period kom det mängder med gamla startböcker till RINGSIDE. Det får gärna fortsätta. Kontakta mig via Kontaktfönstret för vidare instruktioner.
Bland pärlorna i det digra innehållet. "Jazzbalettläraren" knockad i rond 1". Den åsyftade var den inom och utom boxningssverige inte helt okände Dialy Mory "Dallas" Diabate från Senegal. Efterspelet till den snabba knocken, en perfekt höger, är värd att återge. Han "tog nederlaget mycket, mycket hårt. Sittande på ringgolvet grät han hejdlöst, otröstligt. Ingen kunde förmå honom att lämna ringen på ett bra tag och när han äntligen hjälptes ut till omkädningsrummet strömmade tårarna ner för kinderna". I en konkurrentavisa uppmanade de honom att överlämna boxningshandskarna till någon som bättre behöver dem!
Japp, allt kan hända i boxning... och gör det också.
Kopia ett nedan visar resultaten av en i dag sällsynhet - knockout. Det är BK Amatörs Jan Andersson som dragit ut en dansk.
Kopia två slår ner på myglet under Sydsvenska mästerskapet. Det dåliga deltagarantalet gjorde att vissa boxare blev utan motståndare. Då fixade man in en klubbkompis som spelade opponent. I potten låg gratisresor för guldmedaljörena till årets SM. Två av fallen framgår av den beskurna artikeln.
//CF
Kungliga Bodens Artilleriregementes IF, K. Bohusläns Regementes IF, K. Dalaregementets IF, Flygvapnets Centrala Skolors IF, K. Gotlands Artillerikårs IF, K. Göta Trängkårs IF, K. Hallands Regementes IF, Infanteriskjutskolans IF, K. Jämtlands Flyflottiljs IF, K. Jönköpings-Kalmars Regementes IF, K. Kalmar Flygflottiljs IF, K. Karlskrona Kustartilleriregementes IF, K. Krigsflygskolans IF, K. Luleå luftvärnskårs IF, K. Norrbottens Artillerikårs och K. Bodens Signalkårs IF, K. Norrlands Trängkårs IF, K. Skaraborgs Flygflottiljs IF, Signalregementets IF, K. Sundsvalls luftvärnskårs IF, K. Svea Artilleriregementes IF, K. Södermanlands flygflottiljs IF, K. Södermanlands Regementes IF, K. Skånska Flygflottiljens IF, K. Södra Skånska Infanteriregementets IF, K. Upplands Artilleriregementes IF, K. Vaxholms Kustartilleriregementes IF, K. Värmlands Regementes IF, K. Västerbottens Regementes IF, K. Västernorrlands Regementes IF, K. Västgöta Flygflottiljs IF, K. Wendes Artilleriregementes IF, K. Älvsborgs Regementes IF, K. Östgöta Flygflottiljs IF, K. Östgöta Luftvärnsregementes IF.
Fortsättning följer...
//CF
Årets kampanj för att uppmärksamma prostacancern - mustaschkampen - har fyra kvinnliga boxare som förgrundsfigurer. Kampanjen vill sprida kunskap om cancerformen samt samla in pengar till vidare förskning. Den har sin parallell i kampen mot bröstcancer. Stöd bägge!
De fyra pugilistiska damer som kan ses i annonser på nätet, i tidningar och i Stockholms tunnelbana är: Anna Laurell, Agnes Alexiusson, Love Holgersson och Mikaela Laurén.
För den som vill läsa vidare går det bra via denna länk.
//CF
BK Corbett (Borås), BK Drakon (Kalix), BK Elit (Göteborg), BK Höken (Järpen), BK Magneten (Fellingsbro), BK Oden (Östersund), BK Stenungssund, BK Vargen (Kävlinge), Halmstads Finska Förening, IF Göta (Karlstad), IK Dynamik (Visby), IK Scott (Hölleberget), Järla IF (Nacka), Lainio BK, Malmö Boxningssällskap, Mariestads AIF, Sölvesborgs BK, Verdandi (Norrköping), Åhus BK.
Fortsättning följer...
//CF
Firmabeteckningen Stockholm Box Open framkallar fina minnen. En gång i tiden var det en utmärkt turnering som höll i flera år och där det ena internationella toppnamnet efter det andra sågs i ringen.
Idag är det stolta namnet utlånat till en tämligen medioker dussinturnering. Varför inte satsa på en högkvalitégala istället för att arrangera more-of-the-same. Om publiken ska komma tillbaka går det inte att bjuda på samma tunna soppa gång på gång. Vem vill betala för att se en mängd diplom/ungdoms/juniormatcher? Dylika är till för den närmsta kretsen och de yngre utövarna har hur mycket matchtillfällen som helst. Däremot saknas det kvalificerade matcher för våra A-boxare.
Är det inte hög tid att tänka om? Att åtminstone en arrangör i Sverige satsar på en A-turnering per år för att ge våra boxare och publiken bra internationella namn genom att hämta kvalitetsboxare från England, Frankrike, Nederländerna, Irland, Italien, Tyskland, Ryssland och liknade. Boxare som kan ge publiken valuta för entréslantarna. Nu är en trupp från Gambia (!) på gång. Det säger väl allt om arrangörernas ambititionsnivå.
//CF
Balderssons BK (Stockholm), BK Bore (Visby), BK Eken (Stockholm), BK Juno (Södertälje), BK Mars (Falun), Falkenbergs Boxningssällskap, Flottans IF (Stockholm), IFK Nyköping, Linköpings BK, Roslagsbjörnens BK (Norrtälje), Spånga BK, Strängnäs BK, Sunne BK, Söders BK (Kristianstad), Trollhättans Atletklubb, Västerviks BK, Åmåls Sportklubb, Östermalms IF (Stockholm), Östra Torns Boxningssällskap.
Fortsättning följer...
//CF
Låt oss glömma fiaskot i Dam-VM och i stället följa med BK Örnen till Norrland på turné.
Sommaren 1942 packade den legendariske Örnentränaren Gustaf Martinsson trunken och styrde resan mot Boden, Kiruna, Malmberget och Skellefteå. Det skulle bli en blandning av matcher och uppvisningar, samt spridandet av lite ljus och pugilistisk lärdom bland de norrländska klubbarna. Örntruppen bestod av de kända namnen Börje Wretman (svensk mästare och landslagsboxare), Gösta Pettersson (svensk mästare och landslagsboxare) och Börje Hansson (svensk mästare och landslagsboxare). De hade sällskap med de mindre kända Ragnar Frank och Rune Andersson. På turnén återfanns också Allan Hansson från Landala AK.
I Boden blev det pampigt så det förslog. I 19:s musikkår hälsade välkommen på bandyvallen. Militära hälsningar övrbringades innan slagväxlingarna kunde börja. Av de bättre boxarna fick endast Börje Hansson och Börje Wretman matcher. Däremot var hela truppen igång i Kiruna där motstånd kunde uppbringas. Idag kan man irriteras över alla ålders-och klassindelningar som omöjliggör matcher. Det var dock inte så mycket bättre förr. I Malmberget fick en ren nybörjare, 17 år ung, möta Gösta Pettersson som var nybakad svensk mästare och kom nästan dirkt från en B-landskamp mot Italien. I Skellefteå stod hemmaklubben SIF för det mesta av motståndet. Gott om publik på alla ställen. Stockholmare var något att begapa i landsorten.
Gustaf Martinsson var inte säskilt nöjd med vad han sett av norrlandsboxarna. De gick alldeles för mycket på knockout med sin slagsmålsstil. Hårda smällar i första hand och ingen tanke på gard. Några fann dock nåd för Örnledaren. Det var Svante Petrini (Malmbergets AIF), Åke Malmgren och Harald Bergqvist (BK Winter).
Nedan som tecknaren såg det:
//CF
Anderstorps BK, Bidalite BK (Torsås), BK Eken (Arlöv), BK Stjärnsmällen (Arvidsjaur), BK Viking (Nynäshamn), BK 72 (Göteborg), Bro IK, Dynamo Box (Kungsbacka), Enköpings Boxarklubb, Flottans IF (Karlskrona), Hedemora BK, Huskvarna Atlet- och Boxarklubb, IF SAAB (Linköping), IFK Lidingö, Orsa Allmänna Boxningsklubb, Solna BK, Stockholms Frigymnasters BK, Svaneholm-Viskafors IF, Södertälje Boxningssällskap, Trollhättans BK, Visby AIK.
Fortsättning följer...
//CF
Om ett par dagar börjar den elfte upplagan av damernas världsmästerskap. Sverige har deltagit i samtliga mästerskap sedan starten 2001 i USA. Den turneringen är också en oöverträffad succé för svenskt vidkommande. Det blev två guld och två brons på fyra deltagare. Sverige kunde njuta av frukterna av att vara först på banan med avseende på damboxning. Få nationer satsade på kvinnliga utövare vid tidpunkten. Med tiden har detta negativa synsätt ändrats och förbytts till sin motsats. Sverige har därmed hamnat ordentligt på efterkälken. Senaste medaljen var ett brons 2012. För att finna en guldmedaljös får vi backa till 2005 i Ryssland.
Här borde det finns mycket utrymme för analys. Svenska ungdomar är ju inte precis sämre utrustade än sina konkurrenter. I varje fall inte fysiskt, möjligen agående den mentala inställningen. Det går naturligtvis att skylla på bristande ekonomi vilket också brukar göras. Jovisst spelar ekonomi en roll men det räcker inte som förklaring. Kan det inte vara så att den svenska tränarkåren är för dåligt uppdaterad med de senaste rönen inom sporten. Staterna från det forna Sovjetunionen har dominerat stort under många år. Hur många klubbtränare är öppna för ny kunskap och har behagat lära sig ryska för att få kontakt med dem som ligger i framkant!? Det kan inte vara många, om ens någon...
Facit från tidigare VM:
10. 2018 New Dehli, Indien. 277 boxare från 62 nationer. Fyra svenska deltagare. Noll medaljer.
9. 2016 Astana, Kazakstan. 285 boxare från 64 nationer. Fyra svenska deltagare. Noll medaljer.
8. 2014 Jeju, Korea. 280 boxare från 67 nationer. Fyra svenska deltagare. Noll medaljer. Den sämsta daminsatsen i turneringens historia.
7. 2012 Qinhuangdao, Kina. 305 boxare från 70 nationer. Sex svenska deltagare. Ett brons. Brons: Anna Laurell (IF Linnéa).
6. 2010 Bridgetown, Barbados. 257 boxare från 66 nationer. Fyra...
Läs mer →
Publicerat i: Dambox, VM, AIBA, Turneringar