Per Björk - Göteborgs Atletklubb och Redbergslids BK

Publicerat den 18/09 -24

I början av sommaren kom det ett trevligt mejl från Erika vars morfar var den kände göteborgspugilisten Per Björk. 
Han var aktiv under 1920- och 1930-talen och tävlade först för Göteborgs Atletklubb och därefter för Redbergslids BK. 
Det visade sig att familjen ägde en utomordentligt fin samling fotografier från den dåtida göteborgsboxningen.
Foton som till och från kommer förgylla RINGSIDE framöver. Härlig nostalgi som jag tackar för...
Erika berättar att Per var en fin morfar, en rolig spjuver som lärde henne spela kort och boxning. Att han gav henne många fina minnen. 

Per gick även tre proffsmatcher och erhöll för detta en summa av 454 kr, vilket år 2015 motsvarade 13.991 kr och 91 öre. 
Det var en god ersättning för en boxare i de lättaste viktklasserna. En industriarbetare tjänade i snitt 5 kr 38 öre per dag år 1935. 

Fotona nedan är inför och efter en stadsmatch mellan Göteborg och Oslo. Stadskamper var myckt populära, där exempelvis Stockholm, Göteborg och Malmö brukade mötas inför fullsatta hus. 

Den 8 februari 1930 drog Oslo det längsta strået och Göteborg fick se sig besegrat med 5-3. Matchresultaten här.
Göteborgslaget, som bara bestod av boxare från Redbergslids BK, hade följande uppsättning:
Lagfotografiet från vänster till höger. Tungvikt Karl Sundström (segrade), Lätt tungvikt Carl Olsson, Mellanvikt Lorentz Olsson (segrade), Weltervikt David Johansson, Lättvikt Sven Asplund, Bantamvikt Per Björk (segrade) och Flugvikt Karl Adelsson. 

Det andra fotot visar hur Per Björk hyllas för sin seger vid norsk-svenska gränsen. Notera att tågresan gick i klass 3. Inga bekvämligheter för gårdagens pugs. Observera också cigaretten. De flesta idrottare var rökare. Enligt reklamen var det nyttigt, även om några hade börjat tvivla på det budskapet. 

Stort tack till Erika.

//CF

 

Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Foton, Nostalgi

Lennart Carlsson (1956-2022)

Publicerat den 28/08 -24

En barndomskamrat till Lennart Carlsson kom med uppgiften att han var avliden. 
Lennart var något så ovanligt som en bra svensk boxare i de lättaste klasserna. De är sällsynta.
Han kallades bl.a. för "47-an" efter sin vikt. 
Lennart tävlade för IFK Linköping. 

Under en nästan tioårig karriär hann han med en imponerande rad titlar; nybörjarmästare 1973, erövra ett junior-silver 1973, bli nordisk juniormästare 1975, svensk juniormästare 1975, ett SM-silver 1977, två SM-guld 1978-1979 och därtill ett nordiskt silver 1978. Sju landskampsuppdrag ingår också bland meriterna. 

Till SM 1979 kom han skadad och otränad, ändå gick det vägen. En skivstång över bröstet föranledde en spricka på revbenen. 

Lennart besegrade hela den svenska eliten - namn som Mats Frank, Per Nilsson, Terry Laitala, Kermit Fredriksson och Bo Nilsson. 

Den thailändske OS-trean Poontarat blev naturligtvis för svår vid deras möte i Stockholm 1977. Thailändaren blev f.ö. WBC-mästare som proffs. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall

Ingwar Håkansson (1945-2024)

Publicerat den 24/08 -24

Ingwar "King" Håkansson var en välkänd boxare framför allt i skåneregionen. Han tävlade för Häljarps AIS (Landskrona). 
1963 blev han Nybörjarmästare. 

Nedanstående är en förkortad artikel som tidigare varit införd i Folk och Bygd (Landskrona). Den är författad av boxningsentusiasten Bengt Nilsson som också ingår i tidskriftens redaktion. Jag tackar Bengt för den fina artikeln om hur det kunde gå till på lokal nivå. Vi behöver fler av denna typ av minnesanteckningar från den svenska boxningens historia. 

---

PUTTA UT HAN!

Inspirerade av Ingemar Johanssons framgångar träffades ett gäng grabbar midsommardagen 1962 på byns utedansbana för att träna boxning. Den och byns kiosk var belägen där vi idag återfinner Tallskolan. Det lilla sömniga samhället stod inför en enorm utbyggnad. Under decenniets tre första är byggdes 350 villor. Både tallskog och sparrisfält förvandlades i rask takt till villatomter.

Vid en träning kom Gunnar Nilsson i ett ärende till kiosken och fick se pågarna puckla på varandra med gängets enda par boxhandskar. Hade man vänsterhandsken i första ronden fick man ha högran i andra. Gunnar, själv gammal boxare, tyckte att verksamheten borde styras upp. Han kallade intresserade till ett möte och på fiket i byn bildades Häljarps AIS den 12 juli 1962. Boxning och fotboll var det tänkt att den nya föreningen skulle syssla med. […] I stället blev det full satsning på boxning och i Kalle Erikssons källare dammade ett tjugotal grabbar på varandra, för att efter träningen gå hem till Gunnar Nilssons villa där fru Ethel bjöd på kaffe och smörgåsar. Redan den i november efter fyra månaders träning släpptes de första häljarparna upp i Skånska Juniormästerskapet, med milt sagt blandade framgångar.

Matti Toivonen knockade en trelleborgare i första ronden för att i nästa match själv bli utslagen efter 8 sekunder! Jan Asp fick också syna ringgolvet. Han hade för övrigt...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall

Svenskanknytning till finalarenan

Publicerat den 09/08 -24

När de olympiska boxningarna nådde sin slutfas bytte man bankpalats från Arena Paris Nord till Stade Roland Garros. 
Stade Roland Garros invigdes 1928 som tennisarena och är främst känd som sådan. Den erhöll sitt namn av en fransk flygpionjär som sköts ner under första värdskriget. 
Arenan ligger i ett av de mest välbärgade delarna av Paris. Där finner du mer än nittio ambassader. 

Det finns en boxningshistorisk koppling mellan Sverige och arenan. 
För nästan på dagen nittio år sedan, närmare bestämt onsdagen den 26 juli 1934 äntrade John Andersson (JA) ringen i Stade Roland Garros. I motsatt ringhörna stod den gode italienaren Merlo Preciso. Programmet drog 8,000 åskådare. Några dagar innan matchen hade italienaren godkänts som utmanare till fransmannen Marcel Thiel om Europatiteln.

Precisco var nere i första och JA kontrollerade matchen. Hans poängseger var klar men inte överlägsen. Efter kampen besökte JA idrottstidningen l'Autos redaktion. Han var glad över vinsten men beviken på IBU. De kunde väl väntat till efter matchen att utse utmanaren till EM-kronan. 

Läs mer om John Andersson öden i och utom ringen. Det tillhör boxningshistorisk allmänbildning att känna till honom. Sverige har inte haft så många internationella titelinnehavare eller utmanare...

Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4

Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson

Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Matcher, OS, Nostalgi, Stora Grabbar

Det finns bara två kön

Publicerat den 05/08 -24

Kön är en biologisk funktion som har sitt ursprung och utveckling under evolutionen. Dessvärre är vetenskap ingenting de bryr sig om i de kretsar som förespråkar tokigheter som att det inte finns någon olikhet mellan könen eller att det finns 104 kön eller att homosexualitet är lika vanligt som den heterosexuella varianten.

Den i riksdagen nyligen klubbade lagen att kön sitter i huvudet innebär tokigheter som – ”tycker jag att jag är en två meter hög lesbisk albansk dvärg” – så är jag det. Ursprunget till denna galenskap kommer från politiskt korrekta strömningar inom hbtq- och wok-rörelser i USA. De har fått starkt stöd på universiteten och därmed fått spridning för sina åsikter inom stat och näringsliv. Inte bara i USA utan också i Västeuropa.

Över varenda offentlig byggnad vajar en pridefana. Varför det? Varför är bögar/flator/transor mer värda än vi övriga medborgare?

Se bara på det storkäftiga RFSL. De har gått från att försiktigt föra fram de homosexuellas rättigheter till att bli ett välmående affärsdrivande företag. Varenda skola och företag tvingas bli licensierade av RFSL för dyra pengar. För vadå? Att vi skall vara snälla mot regnbågens alla kulörer. Och att pojkar skall feminiseras. Killar får inte längre vara maskulina.

Själva är RFSL inte speciellt snälla mot dem som inte delar deras åsikter. De som en gång var förföljda har numera förvandlats till fullfjädrade mobbare. Bögrörelsen tycks inte ha lärt något av sin historia.

Det som nu sker under OS med boxande män i damklasserna skall betraktas utifrån detta perspektiv - plus ytterligare ett. Internationella Olympiska kommittén (IOK) som administrerar boxningen har gjort allt,...
Läs mer →
Publicerat i: OS

OS-resan slut

Publicerat den 31/07 -24

Det gick som det brukar när blå-gula boxare är ute på mästerskap. På sin höjd en vinst, sedan respass hem. 
Svensk boxning befinner sig på en låg standard och har gjort det länge utan att någon har reagerat eller agerat. 
Tvärtom så har det funnits något självgott hos svenska boxningssamhället. Bara för ett par år sedan kunde man läsa dumheter som "vi ligger nära toppen nu" och "vi tillhör de främsta" på förbundets hemsida. 

Ibrahim Nebil illustrerade svensk boxnings dilemma. Vilja men inte kunna. Han kämpade väl, t.o.m. bättre än väntat, men räckte inte till.
Han var hela tiden tvåa i allt han företog sig. Uzbeken behövde inte förta sig. Efter matchen låg han på golvet och tackade den högste för nederlaget. Osmakligt. Hur i h-e kan förbund och olympiska kommitten godkänna detta? 

Anna Laurell-Nash är en katastrof som kommentator. Hon pladdrar mer än analyserar och hon ser sig främst som en PR-gumma för SBF. Hon hade Agnes Alexiusson som segrare och hennes superlativer över Nebil skymde händelserna i ringen. Det är inte en reporters uppdrag att vara partisk. Vederbörande skall vara iskallt kylig i sina kommentater, inte en påhejare. Att blåsa upp boxarna till något de inte är, är bara att göra dem en otjänst. 

När hon tilldelar Nebil en plats i "absoluta världstoppen" - vem vill hon bedra? Sig själv? Sina boxarkompisar?

Förbundet anställde en engelsman som skulle frälsa svensk boxning. Av det blev platt intet. Han var mest intresserad av att komma till Paris, inte att utveckla den skrala svenska boxningskulturen. Enligt ryktet har han fått sparken... 
Han kostade grova pengar. Till ingen nytta.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: OS

OS: Agnes en katastrof. Nebil - usel motståndare

Publicerat den 28/07 -24

Såväl Agnes Alexiusson som Nebil Ibrahim hade ofantlig tur i lottningen. 
De ställdes mot två oskolade nybörjare. 

Agnes kunde inte förvalta chansen. Hon boxades uselt och passivt och belönades därefter. 
För några år sedan var hon ett stort löfte, men stagnerade snabbt. 
Agnes har de facto aldrig vunnit något större mästerskap och hon tvingades genomgå flera kval innan hon kom till Paris. 
Hennes rykte har varit mer omfattande än hennes prestationer i ringen.
Hon bör sluta eftersom många matcher och ännu fler hårda sparringsessioner börjar sätta sina spår. 

Nebil mötte en motståndare som inte borde fått delta. Palestiniern var där enbart på politiska grunder. 
Som förväntat kunde killen inte boxas. Han slogs hellre än ägnade sig åt the noble art så det blev en ensidig affär. 
Nebil kunde hålla lekstuga. 

Religion är en privatsak och religösa manifestationer borde förbjudas i ringen och på andra idrottstävligar. 
Bägge de manliga deltagarna kravlade omkring på golvet för att tacka en av de cirka 7,000 gudar som brukar åkallas bland de som tror på andeväsen. 
Den ene för förlusten, den andre för segern!
Vedervärdigt. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: OS

Ultralätt "motstånd" för OS-boxarna

Publicerat den 26/07 -24

Agnes Alexiusson möter en tjej från Ecuador vars främsta merit är en bronsblecka från Panamerikanska spelen 2023. 
Hon deltog på OS i Tokyo och åkte ut på direkten. 

Ännu enklare blir det för Nebil Ibrahim. Han går mot en kille från Palestina som överhuvudtaget inte har kvalificerat sig till OS.
Han är speciellt inbjuden av politiska skäl. 

Ryssland är bojkottad av samma politiska skäl. Krig har aldrig hindrat nationer från att medverka tidigare. 
Hur många gånger har inte USA varit ute i krigiska ärenden världen över utan att någon yrkat på bojkott. 
Rysshetsen, inte minst i Sverige, är att likna med rena rama rasismen och hets mot folkgrupp. 

En av poängerna med de olympiska lekarna är, eller var, att världens ungdom skall mötas och förbrödras. 
Hela idrottsrörelsen stinker. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: OS

36 år sedan OS-medalj...

Publicerat den 23/07 -24

I morgon onsdag 24 juli börjar de olympiska lekarna i Paris. 
Först ut är fotboll och rugby.
Boxarna får vänta i ringhörnan fram till den 27 juli. 

Det är hela 36 år sedan en blågul boxare erövrade en OS-medalj. Det säger en hel del om boxningens försämrade standard för svenskt vidkommande. Organisationen, tränarna, utövarna...

Svensk OS-boxning lever på minnet från fornstora dagar. Det krävs nästan en arkeolog för att gräva fram de ädla valörrna.

Det har blivit sammanlagt elva medaljer sedan svensk boxnings debut i Paris 1924.
Guld - 0
Silver - 5 
Brons - 6 

1928 Amsterdam. Silver till Nisse Ramm (Djurgårdens IF) i tungvikt. Brons Gunnar Berggren (Hammarby IF) i lättvikt.
1932 Los Angeles. Silver Thure Ahlqvist (IK Ymer) i lättvikt. Brons Allan Carlsson senare Ekbäck (Örebro AK) i fjädervikt. 
1936 Berlin. Brons Erik Ågren (Narva BK) i lättvikt. 
1948 London. Silver Gunnar Nilsson (Redbergslids BK) i tungvikt. 
1952 Helsingfors. Silver Ingemar Johansson (Redbergslids BK) i tungvikt. Brons Stig Sjölin (Värnamo BK) i mellanvikt. 
1972 München. Brons Hans Thomsén (Hisingens BK) i tungvikt. 
1988 Söul. Silver George Cramne senare Scott (IF Linnéa) i lättvikt. Brons Lars Myhrberg tidigare Lundgren (Djurgårdens IF) i weltervikt. 

Däremellan och därefter har det varit mörker. De flesta svenska boxare har klart underpresterat då det gällt i olympiska sammanhang. För många har det varit rena magplasket. 

Samtliga OS-resultat finner ni under Mästerskap/Landskamper/OS på listen ovan. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: OS, Turneringar, Nostalgi

Ryssland bäst igen

Publicerat den 09/07 -24

Den som bara tar del av svensk "rapportering" om Ryssland blir ordentligt vilseledd.
Den består mest av okritisk och hejdlös krigsaktivistisk propaganda. 
Enligt våra media råder det kaos och ekonomisk bankrutt i Ryssland och hur många gånger har inte Putin dödförklarats?

Boxningen lever i önsklig välmåga i Ryssland. Det tävlas som aldrig förr. 
Nyligen avslutades EM för ungdomar i Sarajevo. 
Gissa vem som blev bästa nation?

På första plats kom Ryssland. De hade 26 deltagare på plats och de erövrade hela 22 medaljer (16-3-3). 
Därefter var det ett långt hopp ner till andraplatsen. Armenien med 17 boxare och tio medaljer (3-6-1).
Trea blev Irland 25 pugs och sju medaljer (2-0-5). 
Fyra England 17 deltagare och sju medaljer (1-3-3). 

Sammanlagt deltog 28 nationer och 370 aktiva, men naturligtvis inte bojkottokiga Sverige, övriga Norden och Nederländerna. 
Piratorganisationen WB har motvind, milt uttryckt. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: EM, EUBC, IBA