När RINGSIDE gräver i arkiven hittas de märkligaste ting. Till besökarnas glädje kan det avslöjas att allas vår Ingo inte är folkbokförd som Ingemar. I såväl kyrkböcker som i Sveriges dödbok heter han Jens Ingmar Johansson. Född 22 september 1932 och avliden 30 januari 2009. Föräldrarna, Jens och Ebbas, avsikt var att det skulle vara en liten Ingemar, men av någon anledning står det ändå Ingmar på dopsedeln. Fallet med namnförväxlingen uppmärksammades i Göteborgs-Posten 1959. Ingmar/Ingemar hade själv ingen aning om namnskiftet. Han hade stavat Ingemar genom skolåren och som vuxen. Och Ingemar blev det inför en hel värld... The winner and...
Det kan inte ha hänt särskilt ofta, om ens någon gång, att en svensk amatörboxare har varit affischnamn i Danmark. Den statusen tilldelades den utmärkte Kurt Johansson inför en match i Aalborg. Johansson började sin karriär i den lilla klubben Lindås BK i östra småland. Klubben var nästan som en produkt hämtad från Rekordmagasinet. Lindås blev mot alla odds ett aktat namn i boxningssverige under 1940- och 1950-talet. Klubben fostrade flera goda boxare, där Kurt Johansson (1933-2010) var den främste. Med tiden skulle det bli 249 matcher, inklusive 14 landskamper, i tre klubbar - Lindås BK, Värnamo BK och Hälsingborgs BK. Han blev juniormästare 1951 och svensk mästare 1956 och 1957. När handskarna lagts på hyllan blev han, som så många andra tidigare aktiva, tränare. Det ovanliga med Kurt var att det var på bortaplan, i Danmark, han blommade ut . Klubbar som Lindholm, Randers och Sparta Aalborg fick ta del av hans kunskap och tjänster. Han blev också ordförande i danska boxningsförbundets elitkommitté. Kurt var en betydelsefull faktor för utvecklingen av stjärnor som Jörgen Hansen, Christian Larsen och Tom Jensen. Jörgen Hansen minns honom med värme (och här får ni en dansk läsövning på köpet). Klubben, dvs Lindholm BK, hade en helt unik ledare som skapde en kreativ atmosfär kring sig. "Han hed Johansson med to s'er, og det med s'erne gik han meget op i Johans-son med det riktige tryk på de to s'er. Han var lidt saer og hård, men han var også en fantastisk traener og et godt menneske, og vi er mange, der kan takke Kurt Johansson og hele ånden i Lindholm for, at vi blev så gode, som vi blev". Citatet är från den mycket läsvärda boken Gamle Hansen av Birgitte Lorentzen (2012).
Nedan Kurt som dragplåster och Kurt tillsammans med de fruktade svenskdödarna Wagn Nörgaard (tv)...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Foton
Efter sin karriär blev Thörner Åhsman en engagerad tränare för Hisingens BK i Göteborg. Drillen gick i källaren på Vårväderstorget och under honom kom det fram ett helt gäng talanger med namn som Tommy Snare, bröderna Pramås, Roland Ericsson, Steve Stömblad, Peter Nyman, Peter Hagby och Jack Johnsén. Thörner satte inte sitt namn under startboksansökan för vem som helst. Boxaren in spe fick först bevisa att han var vältränad och hade mod inför de uppgifter som väntade. Fotot nedan visar en engagerad Thörner som sekond för Jan Rosén. Stort tack till Jan för den inskickade bidraget som också bifogade följande kommentar: Han var en fantastisk tränare och ledare, och en människa med sunda grundläggande värderingar som skapade en atmosfär som fostrade oss alla i en god anda av kamratskap och respekt. Thörner hade alltid hade en historia att berätta, dom tog aldrig slut.
//CF
Vissa saker som händer är så osannolika att det är svårt att sätta ord på dem. Häromdagen gick den fine tungviktaren Thörner Åhsman ur tiden. Samtidigt, borta på Irland, avled hans motståndare från OS 1956 i Melbourne. De var dessutom födda samma år. Hans namn var Patrick "Pa" Sharkey. De möttes i åttondelsfinalen och Thörner vann på knock-out i tredje ronden. Se artikel om Sharkey här. Jan Rosén fann detta märkliga sammanträffande.
En av de flitigare besökarna på RINGSIDE skickade en festlig länk som förtjänar större publik. Det är ett fotoreportage över olika boxare som har hedrats med att stå staty. En ära som oftast tilldelats kungligheter och politiker. I kavalkaden hittar du allehanda kända pugilister från boxningens tidiga period över till gårdagens mest kända utövare. Här återfinns namn som John L Sullivan, Jack Dempsey, Max Schmeling, Rocky Marciano, Robero Duran, Felix Trinidad, Roberto Duran och åtskilliga fler. Även allas vår Ingo ingår i samlingen. Somliga verk är utmärkta, andra förfärliga, några kitch. Tvenne skulpturer sticker ut. De är excellenta. Det är hyllningen till den amerikanska boxningstrupp som förolyckades i Polen 1980. Fjorton boxare, åtta ledare och 65 andra passagerare miste sina liv i en flygkrasch och det är ett riktigt rörande monument. Bäst av dem alla är en imposant tvåtusenårig pjäs. Den visar en gammal antik mästare i all sin kraftfullhet. Man känner riktigt hur de tunga precisa slagen kommer farande genom historien.
Mycket nöje till paraden.
//CF
Nyligen avslutades den 34:e upplagan av den polska Feliks Stammturneringen. Den är uppkallad efter den polska boxningen fader Feliks Stamm (1901-1976). Efter en blygsam egen boxningskärriär på 1920-talet blev han en mycket framgångsrik tränare och coach för det polska landslaget. Han medverkade bl.a. på sju OS-turneringar och fjorton Europamästerskap. Hans adepter plockade hem åtskilliga ädla medaljer genom åren. I Bydgoszcz dit han flyttade efter kriget finns en gata uppkallad efter honom. Han var i Sverige åtskilliga gången som coach. I september 1965 var han iniviterad av BK Köping för en sejour med klubbens boxare och för att drilla ett gäng svenska tränare. Boxningsförbundet hade tackat nej till Stamm. Ett beslut som måste betecknas som häpnadsväckande. SBF var inte intresserat av nya impulser. Stamm hade mycket att lära ut, men tiden var naturligtvis för kort för att han skulle göra ett ordentligt avtryck bland tränare och aktiva. Bl.a. påpekade han ett generalfel hos de svenska boxarna. De arbetade aldrig offensivt i defensiven. De slog sig aldrig ur en clich. De duckade också fel, framåt istället för neråt.
Turneringen som bär hans namn tillkom året efter hans död. Den har periodvis varit av mycket hög klass. Den svenska debuten kom 1979 via Ove "Jätten" Lundby, Tapio Partanen och Anders Eklund. Det dröjde ända till år 2000 innan den första guldmedaljen kunde hämtas. Det var via den utmärkte Andreas Gustafsson som tyvärr slutade alldeles för tidigt. Den blågula närvaron har totalt sett varit ganska blygsam med undantag för några år under 2000-talet. På årets turnering deltog tre damer och fem herrar. Som bäst nådde en dam semifinalen och två herrar samma nivå.
På fotot nedan syns Feliks Stamm tillsammans med det polska landslaget som var i Stockholm den 15 december 1946. Nationsutbytet slutade 4-4. Matcherna återfinns här.
//CF
Som boxningshistoriker blir man glad varje gång någon skickar in en anhörigs klippbok. Dessvärre brukar gamla foton och tidningsurklipp kastas. Oftast är det barnbarnen som är de stora syndarna. Boxarens barn behöll materialet i en kartong som med tiden hamnade på vinden för att sedan hamna i spotunnan då barnbarnen tog hand om kvarlåtenskapen. Vad farfar/morfar gjort en gång i tiden tycktes helt ointressant. På så sätt har den ena pusselbiten efter den andra försvunnit i kartläggningen av den svenska boxningshistorien.
Det värsta exemplet på förlorat material jag känner till avser vår första proffsboxare Hjalmar Olsson, som i USA fightades under namnet Jack Cambell på 1880-talet. Han tillhöre bare-knuckle eran vilken gör honom nära nog unik för svenskt vidkommande. När han återkom till Sverige på senhösten 1919 medförde han enligt Idrottsbladet en "tjock bok med urklipp om sina boxningsmatcher". Denna bok skulle inte enbart varit av intresse för svensk idrottshistoria, utan och för amerikanska boxningshistoriker. Vad hände med klippboken? Jo, Hjalmar avled som ensamstående ute i den östgötska skärgården. En avlägsen kvinnlig släkting tog hand om en del lösöre och däri ingick klippboken. Efter några år dristade hon sig att öppna den. Hon var dessvärre religiös och fann materialet stötande och osedligt. Där återfanns inte bara boxningsrelaterat material utan även foton på galanta damer. Så ut åkte hela härligheten...
Jag har försökt att rekonstruera han karriär i en liten skrift om hans liv. Den återfinns här.
Därför är det extra trevligt när någon verkligen har bevarat och vårdat sin fars material. Reinhold "Chico" Jonsson (1947-2017) hette en boxare som var aktiv under 1960-talet och en bit in på 1970-talet. Hans arbete medförde en nomadiserande tillvaro så han tillhörde ett flertal klubbar i olika väderstreck, som Halmstads AIS, BK Älgen (Östersund), BK Tälje (Södertälje) och Vänersborgs BK. Han blev...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher, porträtt, Foton, Nostalgi
Det uppstod olyckligtvis något slags länkfel till den fina klippboken över Reinhold Jonssons karriär. Se föregående artikel - "Värdet av en fin klippbok...". Där återfinns mycket fint boxningsmaterial, så ta del och njut via denna länk.
//CF
De gamla kämparna lämnar oss. Nu senast var det den fine göteborgsboxaren Karl Bengt Hansson. Han var aktiv i tre anrika boxningsklubbar - Landala Atletklubb, BK Defence och Redbergslids BK. Det trista dödsbudet nådde mig via "boxningsprästen" Ingo Söderlund. Det var en information jag tackar för. Bingas avled på Annedals ålderdomsdhem i juni. Han var en utmärkt pugilist men föll offer, som så många idrottsmän både före och efter honom, för den falske vännen alkohol. Han blev avstängd av Boxningsförbundet för sitt missbruk, men Söderlund kunde berätta att han under den senare delen av sitt liv funnit ro. Vilket känns bra att höra. Det är pugilisten vi vill minnas, inget annat.
Bingas besegrade mången god opponent. Bland offren noteras Hasse Thomsen, Willy Holmberg, dansken Achton Mikkelsen och norrmannen Hans Gulbrandsen. När den pugilistiska insatsen summeras står det följande på Bingas CV: Nordisk mästare, Svensk mästare, Landslagsman, Sydsvensk mästare, Svensk juniormästare och Distriktsmästare för juniorer. Han fick mycket goda vitsord i tidningarna för sina mästerskap. Därtill var han en bra sparring för diverse västkustproffs, bland dem en viss Ingemar Johansson.
Jag har ett personligt minne av vad som troligen var Bingas sista match. I Kalmar i januari 1966 mötte han hemmaklubbens Sven-Ivar Andersson i en ovanligt snabb och intensiv tungviktskamp. Bingas åkte hem till Götet med en 2-1 viktoria.
Partiell matchlista här.
//CF
Det dröjde inte länge. Eftersom en stor del av den svenska boxningspopulationen är muslimsk så var det oundvikligt. En svensk medborgare, född i Bagdad Irak, är gripen för muslimska terrorbrott. Hans namn är Hassan Al-Mandlawi och han tävlade för Angered Boxing Club i Göteborg (inte heller det särskilt överraskande). Inom Svenska Boxningsförbundet, Riksidrottsförbundet och SISU (utbildningsenheten) pratas det mycket, oerhört mycket, om värdegrunder, ja det snackas mer om bögar/flator, integration, antidoping och liknade än det diskuteras idrott. Detta tycks dock ha hamnat på hälleberget för islamisterna och deras klubbledningar. På något märkligt sätt har muslimer hamnat i en gräddfil i det svenska samhället. Däri är journalister och politiker eniga. Muslimer har blivit okränkbara. Det de inte får på direkten hotar de sig till och än värre då styrkeförhållandena så tillåter. Minns alla våldsdåd - massmord, halshuggningar, våldtäkter begångna i islams och profetens namn. Trots detta har vi begåvats med islamitiska extremister i regering och riksdag. Hur lågt kan det svenska samhället sjunka?! Islam är själva antitesen med det som vi har i västerländska demokratier, inte minst i form av åsiktsfrihet och jämställdhet mellan könen. Det har tagit århundraden av kamp för att komma så här långt. Skall detta nu raseras av religiös fanatism. Jag hoppas att boxningsklubbarna runt om i Sverige tar sitt ansvar och vaccinerar sina medlemmar mot den muslimska galenskapen. Partiell matchlista för terrorist-Hassan här. Notera att han även fick tävla i landslaget. //CF
För tio år sedan, den 25-26 augusti 2007 var det dubbelt firande i Valdemarsviks kommun. Första dagen ägnades åt ett ångbåtsjubileum (100 år) och dag två till att hylla bygdens kanske mest berömda person – Sveriges förste proffsboxare - Hjalmar Olsson/Jack Campbell. På initiativ av undertecknad beslöt Svenska Boxningsförbundet att uppmärksamma Hjalmar. Det var då 80 år sedan han avled. Kontakt togs med kommunen och Gryts hembygdsförening för ett gemensamt arrangemang. Minneshögtiden ägde rum i Gryt inte långt ifrån Hjalmars hem. Jag höll ett tal om hans spännande liv, min biografi om Hjalmar spreds och jag överlämnade som representant för SBF en minnesplatta till hembygdsförenings ordförande. Därtill visades information och fotografier omspännande Hjalmars liv och karriär på stora utställningsskärmar. Mycket folk och det var festligt så det förslog när Waxholm III anlände till Gryts brygga.
Texten på minnestavlan som var i skinande guld löd:
Hjalmar Olsson/Jack Campbell (1864-1927)
Sveriges förste proffsboxare
Debut 1882 i USA
Född och jordfäst i Gryt
Svenska Boxningsförbundet
Några foton från evenemanget nedan
Foto: G.Schött
//CF
I år är det nittio år sedan Sveriges förste proffsboxare avled. Han hette August Hjalmar Olsson och föddes i Gryt i den östgötska skärgården den 9 november 1864. Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet. Amerikanska boxningshistoriker har förväxlat honom med att vara en av många irländare som boxades i USA. Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO efter 65 ronder. Sextiofem ronder. Hur många idag orkar sparra över den distansen? Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på...
Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall, porträtt, Foton, Nostalgi, Proffsboxning
När jag myntade uttrycket ”proffsboxning light” inför återkomsten 2007 möttes jag genast av mothugg från de som administrerade hanteringen. Därifrån trumpetades det att den riktiga varan nu var återinförd i Sverige. Vad fick vi? Idag, fem år senare, sitter vi med facit i hand. Svensk proffsboxning är light i ordets enkla betydelse med sitt kufiska regelverk, tjocka handskar och korta matcher/rondantal. Och, naturligtvis, som en direkt följd av lightversionen, dessa i dubbel bemärkelse billiga östimporter. Säkra förlorare för en handfull euros. Bäste besökare! Återvänd istället till en epok då proffsboxning var proffsboxning och ingenting annat och amatörboxningen var något helt annat än det överbeskyddande armfäktande som numera etiketteras olympisk boxning. Läs om Stig Waltersson. Han var aktiv som amatör då det fanns stjärnor som Stig Sjölin och Lennart Risberg. Som proffs var han samtida med Bosse Högberg och Bosse Pettersson. Stig hade 5-0 på Högberg, 4-2 på Pettersson och plusstatistik mot alla andra i den svenska eliten. Behövs det sägas mer för att ni ska lockas av boken om Stigga eller Walter som han också kallades. Beställ via förlaget.
Det här är så stort att det även passar på RINGSIDE. Jack Johnson (1878-1946) var en av de främsta boxarna någonsin, kanske den bäste av dem alla. Boxningsoraklet Nat Fleischer, The Ring Magazines grundare, hade sett alla de stora i aktion, inklusive Joe Louis och Muhammad Ali, och hävdade med emfas att Jack Johnson var nummer ett. Johnson var den första svarta världsmästaren i tungvikt och han hade en av de längsta ringkarriärerna. Han var aktiv från 1897 t.o.m. 1931. Han fick bokstavligen jaga sin första riktiga titelmatch. Borta i Australien kunde den regerande mästaren Tommy Burns inte längre undvika ett möte. Johnson var så överlägsen att polisen bröt matchen. Det hade varit kattens lek med råttan i fjorton ronder. Året skrevs till 1908. Han fick nu hela det vita samhället emot sig. Olika vita hopp sattes upp mot honom. Den mest kände var den tidigare mästaren Jim Jeffries. När det inte lyckades att besegra Johnson i ringen, så fick man ta till rättsliga medel. Johnson var en glad gamäng som omgav sig med ett hov av kvinnor, företrädesvis vita. Där såg de goda människorna sin chans. Det var olagligt för en svart man att transportera en vit kvinna över delstatsgränserna. Så det var lätt att plocka in Johnson och döma honom till fängelse.
Under många år har politiker, historiker och boxningssamhället försökt att få Johnson postumt benådad. Men tidigare presidenter som Bush och Obama vägrade befatta sig med frågan. Den 24 maj löste det sig. Efter ett telefonsamtal från skådespelaren Sylvester Stallone beslöt nuvarande presidenten Trump att skriva under benådningsdokumentet.
Två läsvärda artiklar i ärendet som ger bakgrunden NYP 1 och NYP 2.
För dem som är intresserad rekommenderas boken Papa Jack av Randy Roberts (1983). Det finns även en självbiografi av Jack Johnson översatt till svenska....
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Proffsboxning
Häromveckan visades komedin Svenska Floyd på TV1. Det är en hejdlös historia från 1961 som utspelas i boxningsmiljö och bygger på en pjäs med samma namn. Den svenska utmanaren Flosse, alias Svenska Floyd, står inför sin livs viktigaste match - den mot Jack ”Killer” Jonson. Flosse är träningsovillig och har mest tid och ögon för Lill-Babs, som redan då var en fullfjädrad artist. Till råga på allt smyger amerikanska gangsters runt träningscampen i Italien. De vill till varje pris förhindra matchen.
Huvudrollen innehas av den vid tiden oerhört populäre Carl-Gustaf Lindstedt. Killer Jonson spelas av en tungviktare från Örnen, Ulf Andersson. Ulf har faktiskt en dubbelroll i filmen. Han är också en av Flosses sparringar som blir rejält knockad och gör en elegant baklängesvolt över ringen och in i repen (se artikel nedan). Ulf var även stand in för Lindstedt i filmerna En nolla för mycket (1962) och Hemligheten (1990). Därtill var han stuntman till Lindstedt i Bo Widebergs Mannen på taket (1976) i den berömda scenen där han klättrade på utsidan av väggen före gripandet av gärningsmannen.
Ulf var inte vem om helst. Han kunde vid tidpunkten för inspelningen titulera sig dubbel svensk mästare, landslagsman, mellansvensk mästare, distriktsmästare, juniormästare och nybörjarmästare. Därtill var han känd som sparringpartner till Lennart Risberg och Lars-Olof Norling. Ulf skapade redan från början rubriker. Hans snabba knockouter under Nybörjarnas och senare juniormästerskapen gav eko i pressen. En blond reslig tungviktare var, och är, guld värd. Sin främste rival hade han i GAK Enighets Kjell Andersson. De möttes i ett antal publikvänliga fighter.
Ulf hade redan sett världen innan han hamnade i Örnens lokaler. Han hade bl.a. hunnit med att bli akterseglad i sydostasien. Ulf hade en yngre bror, Leif, som också slog igenom på Nybörjarnas (se artikel nedan). Det var en...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, porträtt, Foton
Sten Moritz avled den 17 februari i år. Han var ett välkänt och aktat namn i boxningssverige under 1960- och 1970-talen, inte minst i hemstaden Malmö och i Sydsverige. Han tillhörde de främsta i en tid då konkurrensen var knivskarp. Blev juniormästare 1964, dubbel sydsvensk mästare, gjorde 4 A-landskamper plus en B-dito. Moritz lyckades aldrig bli svensk mästare, men erövrade ett Nordiskt silver 1972. Han matcher mot bl.a. Kalmars "Släggan" Rosén och Narvas Branko Mikek tillhör de mer klassiska i den svenska boxningshistorien.
Civilt arbetade han som svetsare på Kockums fram till varvets nedläggning. Dessförinnan på stuven i Malmö hamn. Sonen Larry Moritz följde i pappans spår. Han blev svensk mästare, landslagsman och proffsboxare.
Om någon vet något mer om Sten tveka inte att meddela mig via "Kontakt". Vore tacksam att erhålla ett foto på honom som kan pryda hans matchlista.
Partiell matchlista här.
//CF
Steffen Tangstad, flerfaldig norsk amatörmästare och Europamästare som proffs, har drabbats av ett hårt öde. Han lider av en nervsjukdom och har tvingats att amputera ena benet vid knät. Se artikel i norska Verdens Gang.
Tangstad är väl i Sverige mest känd för Europatitelmatchen mot Anders "Lillen" Eklund den 9 mars 1985 i Köpenhamn. Det var en mycket omskriven kamp med mycket känslor inblandade. Bl.a. ansåg Ingemar Johansson att norrmannen enkelt skulle besegra Eklund. Så blev det inte. EM-kronan blev blå-gul under en kort period. Det var Anders "Lillen" Eklunds finaste stund och hans främsta bidrag till den svenka boxningshistorien.
Tangstad sågs inför EM-matchen som favorit. Han var obesegrad och han hade gått ett tjugotal matcher i Chicago och gått oavgjort mot James "Buster" Douglas. Samme Douglas som några år senare knockade Mike Tyson. I sin sista proffmatch förlorade norrmannen mot Michael Spinks i en VM-titelmatch under 1986.
Som amatör representerade han IF Tönsberg-Kameratene och hans matchlista uppges till 70 (61-9). Såvitt jag vet gick han fem amatörmatcher mot svenska motståndare. Två matcher med två förluster mot Anders Eklund. En vinst mot Conny Åkesson (BK 1925), en vinst över Åke Johansson (BK Falken) och en förlust mot Roger Andersson (IF Linnéa).
Vi får alla hoppas att Tangstad kan bibehålla en livskvalité trots amputationen.
//CF
PS. Länken till VG ang Tangstad kom till mig från flera håll, Sverige, Danmark, Norge och Spanien. Det är jag tacksam för. Det visar hur långt RINGSIDE når och hur viktig besökarna anser den vara.
En av Finlands främsta boxare genom tiderna har avlidit. Olli Johan Oskari Mäki föddes i Kokkola (Karleby) den 22 december 1936 och avled den 6 april 2019 i sviterna av långvarig Alzheimers. Han hade en lång amatörkarriär bakom sig innan han tog steget in i den professionella världen.
Mäki var trefaldig finsk amatörmästare åren 1955, 1957-1958. Därtill Nordisk mästare 1957 och Europamästare 1959. Där fanns också ett EM-silver från 1957 på meritlistan. Enligt uppgift blev det 320 matcher som amatör med endast tretton förluster. Såvitt jag vet var Mäki obesegrad i sina möten mot svenskar. Svenskmatcherna finner ni här.
Då Mäki inte blev uttagen till OS 1960 i Rom "gick han över" som det brukar heta. Debut samma år. Redan i sin elfte match fick Mäki en kamp om VM-titeln i fjädervikt. Det var alldeles för tidigt. Han hade inte en chans mot den regerande mästaren Davey Moore, men det var naturligtvis en stor idrottshändelse i hemlandet. Sammanlagt blev det 50 matcher (28-14-8, 5 KO) och matchlistan innehåller många goda europeiska namn. Som proffs blev Mäki Europamästare 1962, försvarade titeln för att senare förlora densamma. Fyra av proffsmatcherna gick i Sverige. Sista kampen utspelades 1973 på Mallorca, men i praktiken hade karriären upphört 1969. Efter den aktiva tiden väntade tränare- och manageruppgifter.
År 2016 gjordes det en film om Mäkis förberedelser inför matchen mot Davey Moore. På svenska har den titeln Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv.
Nedan Olli Mäki som Europamästare
//CF
Hoppsan. Man måste nästan gnugga sig i ögonen. För första gången på många år presterade herrarna bättre än damerna på en större internationell turnering. Fyra herrar gav sig åstad och en (Adam Chartoi Hammarby IF) återvände med ett guld och en annan (Liridon Nuha Hammarby IF) med ett brons. På damsidan gav tre damer ett brons (Love Holgersson BK Swing). Love stötte på den omöjliga Nouchka Fontijn. Holländskan har gjort rent hus med svenska motståndare. Idel triumfer sedan 2008.
Nedan en äldre artikel från RINGSIDE om Feliks Stamm och den turnering som uppkallats efter honom.
Nyligen avslutades den 36:e upplagan av den polska Feliks Stammturneringen. Den är uppkallad efter den polska boxningen fader Feliks Stamm (1901-1976). Efter en blygsam egen boxningskärriär på 1920-talet blev han en mycket framgångsrik tränare och coach för det polska landslaget. Han medverkade bl.a. på sju OS-turneringar och fjorton Europamästerskap. Hans adepter plockade hem åtskilliga ädla medaljer genom åren. I Bydgoszcz dit han flyttade efter kriget finns en gata uppkallad efter honom. Han var i Sverige åtskilliga gången som coach. I september 1965 var han iniviterad av BK Köping för en sejour med klubbens boxare och för att drilla ett gäng svenska tränare. Boxningsförbundet hade tackat nej till Stamm. Ett beslut som måste betecknas som häpnadsväckande. SBF var inte intresserat av nya impulser. Stamm hade mycket att lära ut, men tiden var naturligtvis för kort för att han skulle göra ett ordentligt avtryck bland tränare och aktiva. Bl.a. påpekade han ett generalfel hos de svenska boxarna. De arbetade aldrig offensivt i defensiven. De slog sig aldrig ur en clich. De duckade också fel, framåt istället för neråt.
Turneringen som bär hans namn tillkom året efter hans död. Den har periodvis varit av mycket hög klass. Den svenska debuten kom 1979 via Ove "Jätten" Lundby, Tapio Partanen...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Turneringar, porträtt, Foton
Idag minns vi John Andersson. Den 24 maj är det nämligen exakt fyrtio år sedan han avled. John är en av de främsta svenska boxarna genom tiderna. Han ingår dessutom i den exklusiva skara utövare som kan kallas ohälsosamt hårda och fräna. Dit hör också vår förste proffsboxare Hjalmar Olsson/Jack Campbell som var aktiv under bare-knuckleeran, Bosse Högberg och kanske också Paolo Roberto.
Johns liv liknar en grekisk tragedi. Från enkel arbetarbakgrund steg han mot höjderna som svensk mästare, landslagsman, Europamästare som professionell, för att därefter försvinna in i glömskan.
Som amatör tävlade John för Flottan, IK Balder och Djurgårdens IF. Det finns ingen svensk proffsboxare som mött så många toppnamn som JA. Han stack lite oväntat till Frankrike och där blev den blonde stockholmaren snabbt en stor publikfavorit. Därefter följde en mindre lyckosam sejour i USA för att till sist avslutas i Tyskland. Det var fr.a. matcherna mot hungriga unga tyskar som märkte honom för livet.
Jag har följt John från vaggan till graven via åtskilliga timmars grävande i arkiv och bibliotek. Jag har systematiskt plöjt dags- och idrottspress, inte minst amerikanska, franska, spanska och tyska publikationer för att få en så helgjuten bild av honom som möjligt. Dessa efterforskningar kommer att resultera i en biografi över hans liv.
Boken innehåller mycket spännande saker. Skolgång, skeppsgosseår, kompletta matchreferat från sammanlagt cirka 200 matcher och uppvisningar, rättegångsbeskrivningar, åren som krigsseglare, giftermål, dödsorsak, ekonomi och mycket mer. Jo, ryktet stämmer. Han blev skinnad ända in i det sista.
Boken kommer att innehålla hundratals foton och illustrationer.
Mer information om biografin kommer naturligtvis här på RINGSIDE.
Christer Franzén
Matchlista som amatör här.
Nedan affisch från match som inte blev av. Motståndaren blev utbytt.
Vet du inte svaret på den frågan bör du köpa boken om Stig Waltersson.
Idag kan vem som helst bli proffs. Det krävs inga kvalifikationer. Annat var det tidigare.
Stig Waltersson är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna.
Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet. Boken kan beställas i bokhandeln eller exempelvis via Bokus.
Boken innehåller förutom berättelsen om Stigs liv, kompletta matchlistor, matchreferat, statistik samt ett 35-tal foton.
Trivsam sommarläsning garanteras.
//CF
Arne Högsten var född i Norge och tävlade där för B-30 i Trondheim. Innan han satsade på boxningen ingick han i kretsen av Norges främsta cyklister. Den 1 april 1955 placerade han sig samtidigt på såväl den svenska som den norska boxningskartan. Trots att han bara hade cirka tjugo matcher bakom sig besegrade Arne den gode svenske boxaren Ragnar Bergström (Redbergslids BK) vid en landskamp i Eskilstuna. Senare samma år stod det Hälsingborg (som det då stavades) på visitkortet och han tävlade framgångsrikt för det lokala Boxningssällskapet (HBS).
Karriären gav goda resultat i form av ett sydsvenskt mästerskap 1958, ett SM-silver 1959 och två landslagsuppdrag mot Danmark respektive Österrike 1961. Arne plockade hem fina vinster över Bengt-Åke Gunnarsson (Halmstads AIS), Gunnar Johansson (Stockholms AIF) och Alf Hansson (Malmö BK). Han mötte också "de omöjliga" Stig Waltersson (BK Akilles) och Kurt Johansson (Värnamo BK) och erhöll dessutom ett tveksamt 1-2 nederlag mot Bosse Högberg (Hisingens BK) på dennes hemmaplan i Göteborg under 1959. Sammanlagt blev det ett 150-tal matcher.
Partiel matchlista här.
Tidningsurklipp från matchen 1961-03-14 då Högsten knockade Gunnar Johansson (Stockholms AIF).
//CF
... skicka foton från karriären till RINGSIDE.
Sandor Gaspar, ungernfödd, nådde stora framgångar under 1980- och 90-talet i svenska ringar. Han tävlade för Malmö BS, Malmö BK och Winning BC. Sandor blev ungdomsmästare, juniormästare tvåfaldig svensk mästare (1989, 1997), erhöll tre landslagsuppdrag och vann diverse cuper och turneringar. Därtill blev han ungersk mästare 1996 och var Ungerns representant i 81 kg på VM 1997 i Budapest.
- "Det roligaste som hänt svensk boxning på flera år", så uttryckte sig rikstränaren Leffe Carlsson efter Sandors SM-guld 1989.
Nedan en kavalkad foton. För de ungerska bidragen står min gode vän János Erdei.
Gaspars matchlista återfinns här som innehåller fler foton.
En kontemplativ stund i träningslokalen
Malmö BK bästa klubb SM 1989
VM deltagande 1997
Ungerska mästerskapen 1996
Han skulle utvecklas till en av Sveriges främsta amatörboxare genom tiderna.
Fotot taget i samband med att Expressen var på besök i en av stadens klubblokaler.
Träning pågick och fotografen fångade påpassligt kämpen med den härligt brinnande blicken. Pugilisten i fråga var 13 år vid tillfället.
Han erhöll redan många fina ord av sina klubbledare och han spåddes att gå en lysande framtid till mötes. För en gångs skull infriades förväntningarna.
Bilden visar en ung Ove "Jätten" Lundby som skulle utvecklas till en av Sveriges främsta inom amatörleden. Här hade han några år till debuten.
Endast tre av det dussin som svarande hade rätt.
Det var inte helt oväntat tre flitiga besökare på RINGSIDE:
Roger B, Carl F och Hasse W.
//CF
... till alla dem som gjorde hans Sverigebesök oförglömligt. Den 20 januari 1963 ställdes, den idag 80-årige, Lauk mot Stig Waltersson i Uddevalla. De energiska arrangörerna i den lilla klubben Uddevalla BK hade en sagolik förmåga att bjuda på den ena stjärngalan efter den andra. Denna gång hade de inviterat till svensk-(väst)tyska matcher i form av den anrika klubben Heros från Hamburg. 800 på läktarna såg en jämn, spännande och hård match mellan Lauk och Waltersson. Kampen var så jämn att domslutet 2-1 till Lauk kom att åtskilligt diskuteras. Gamle proffsboxaren Olle "Skoftebyn" Bengtsson ansåg att Stig vann. - "Tysken var hårdare men hans slag tog till 80 procent på Walterssons handskar och sedan svarade Stig med välplanerade kontraanfall, som avslutades med flera prydliga träffar. Dessa borde räckt för att domarna skulle vara eniga om svensk seger, ansåg Olle". Dessutom erhöll tysken en varning som ett extra minus i protokollet. Hur som helst gjorde kämparna
"propaganda" för sporten. Walter med sin Petra Arrangörshälsning innan galan För dem som vill veta mer om Stig Waltersson. Bok här. //CF
Tommy Skovgaard (1928-1996) var en bra dansk tungviktare. Trefaldig dansk mästare, landslagsman, EM-deltagagre och senare även proffs.
Han mötte bl.a. den dåtida svenska tungviktseliten med namn som Gert Schyllert, Arne Holm, Ingemar Johansson och Bengt Modig.
Hans krokiga och brokiga liv innehöll även en sejour i franska främlingslegionen. De sista 20 åren levde han på gatan.
Länk till en fin artikel från Horsens Folkeblad om Skovgaard och hans liv.
Svenskmatcherna här.
Tack till Flemming i Odense för bidraget.
Ricard Olsen har gått ur tiden. Han var en dansk amatörboxare med ett sextiotal matcher bakom sig. Mer känd blev han som tränare. Olsen var med att lotsa fram en hel rad danska elitboxare. Det var namn som Mikkel Kessler, Mads Larsen, Rudy Markusson, Patrick och Micki Nielsen. Han tränade även sin son Frank Olsen som blev dansk mästare, senare proffs och bältesinnehavare för IBC.
Ricard Olsen mötte tre svenskar under sin aktiva tid. Han besegrade Mats Rahmberg, Lunds BS och Max Viebke, BK Primo. Däremot blev det förlust mot Eskilstunas tävlingsflitige Rolf Karlsson.
Ricards svenska matchlista här.
Artikel om Olsen i danska BT här.
//CF
Den ene kämpen efter den andre lämnar ringen för gott.
Ralf Jensen, IF Sparta Köpenhamn, var en hårdslående dansk som boxades i lätt tungvikt och tungvikt. Som främsta meriter hade han två fina EM-brons och tre Nordiska titlar, därtill var han fyra gånger dansk mästare. Ralf var också ett säkert kort i danska landslaget. Han blev senare mindre lyckosam som proffsboxare.
Ralf gick i ringen sexton gånger mot svenska opponenter. De flesta i form av landskamper. Endast mot BK Köpings Rolf Paulsson och Eskilstunas Ernst Mathisen slutade det i nederlag.
Tack till Flemming i Odense för dödsbudet.
//CF
... min biografi över John Andersson (1909-1979). Boken är ett resultat av många, många års forskning i olika arkiv.
JA, som jag benämner honom, hade ett synnerligen omväxlande liv såväl inom som utom ringen. Han lärde sig aldrig boxningens grunder, ändå kom han att nå långt, mycket långt. Som amatör tävlade han för Flottan, IK Balder och Djurgårdens IF. Han blev svensk mästare, landslagsman, europa-bronsmedaljör och Stor Grabb. Som professionell var det framför allt publiken i Frankrike-USA-Tyskland som hade förmånen att få ta del av Johns intensiva kamplusta. Bosse Högberg brukar framställas som den hårdaste av hårda. Jämfört med JA var han rena junioren.
Boken innehåller inte bara boxning. Den följer hans liv och de samhällsförändringar som skedde under hans levnad. Visste ni exempelvis att han var s.k. krisgsseglare? Jag garanterar att ni får ett spännade möte i sällskap med John Andersson.
Nedan får ni redan nu se omslaget på biografin.
//CF
När John Andersson föddes var det minus 14,7 grader och Stockholm låg i snö. Riktigt så kallt är det inte idag i Storstan med snön finns där vilket känns passande. Covideländet satte tyvärr stopp för för den planerade releasefesten. Istället får var och en hylla JA på lämpligt sätt.
Beställ:
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
Christer Franzén
... John Andersson var den förste svensk som utkämpade en match om VM-titeln?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson debuterade så tidigt som 1925? Han tävlade då för Flottan i Marstrand.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson, som sjöman i handelsflottan, blev torpederad två gånger under andra världskriget?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson var den förste svensk som boxades om en VM-titel?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson 1941 anklagades för att vara verställande direktör i Stockholms värsta tjuvliga.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... John Andersson (mästare) och Olle Tandberg (utmanare) hade undertecknat kontrakt angående en kamp om den svenska SM-titeln? Matchen avsåg att utkämpas i Göteborg den 7 november 1941 i regi av Edwin Ahlqvist.
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
... för att inte läsa boken om John Andersson?
Det upphör aldrig att förvåna hur likgiltigt boxningssamhället är för sin historia.
De som kontaktar mig, de som köper mina och andras böcker om boxnigshistoria tillhör helt andra kategorier. Det är främst de som var åskådare på galorna då svensk boxning var något av värde. Där finns också en annan stor grupp och det är de som är allmänt intresserade av idrottshistoria oavsett om det avser fotboll, ishockey eller något annat. Sedan finns där lokalhistoriker, klubbmärkes- och programsamlare. MEN, boxningssamhället är i stort frånvarande.
Varför?
Det finns sammanslutningar som boxningens vänner, punchpraliner och liknade, men de är mest sociala inrättningar. En förevändning för att träffas.
Bosse Högberg ses som någon slags prototyp för tuffhet och hårdhet i och utanför ringen. I jämförelse med John Andersson var han en diplomboxare. Vilken svensk boxare torpederades under kriget? Jo, John Andersson. Bara detta borde vara tillräckligt för att vilja veta mer om honom och hans livsöde.
Han var dessutom vår förste Europamästare i proffsboxning.
Han var också den förste svensk som gick en VM-kamp och han mötte praktiskt taget hela världseliten på sin tid.
Varför tycker du att det är så ointressant? Skriv gärna och förklara!
Yrkesboxaren John Andersson går att beställa i vilken bokhandel eller nätbokhandel som helst. Bokus, Adlibris, Ginza, Cdon etc. Det är bara att googla. Eller kanske enklast. Direkt från förlaget.
CF
Strax innan jul erhöll jag en trevlig försändelse från Falun. Den bestod i en mängd matchprogram, foton och information om den gamle fine boxaren Sören "Dana" Danielsson som tävlade för IK Balder i Stockholm. Han tillhörde de stora under 1950-talet och tillhörde den gyllene epok då bl.a. Lennart Risberg, Thörner Åhsman, Stig Sjölin och Bertil Ahlin var aktiva.
Bland Sörens meriter finner vi tre gånger svensk mästare, åtta gånger i A-landslaget, nordisk mästare och OS-deltagare.
Hans främsta rival var Värnamoboxaren Stig Sjölin och de var inte helt mottagliga för varandras charm vare sig i eller utom ringen.
Svenska boxare var ofta i Irland för matcher under 1950-talet. Nedan ges ett prov på sådant matchprogram.
En lustighet kan noteras. Irländarna använde sig av grön respektive gul ringhörna.
Sörens matchlista här. Där kan ni även ta del av hur ett deltagarkort från OS i Helsingfors såg ut.
I juniutgåvan av tidskriften Diskulogen uppmärksammas min bok om John Andersson.
Diskulogen är ett organ för släktforskning. Släktforskare uppskattar och förstår värdet av grundlig arkivforskning och boken om John Andersson bygger på djupt grävande i folkbokföring, mantals- och taxeringskalendrar, skolarkiv, krigsarkiv, domstolsarkiv, hälso- och sjukvård, emigrantarkiv för att nämna några av mina källor.
Som framgår av den bifogade innehållsförteckningen från Diskulogen återfinns läsning om biografin på sidan 21 i publikationen.
Nu återstår det bara för dagens boxningssamhälle att också upptäcka och ta del av John Anderssons spännande liv inom- och utom ringen. Boken finns att köpa i samtliga bokhandlar på nätet.
//CF
Valdemar "Valle" Lundberg (1931-1957) började med boxning i Skövde AIK och slutade om svensk mästare i motorcykel. Slutade skall tolkas bokstavligen eftersom han förolyckades under träning i Brno, Tjeckoslovakien.
Valle gick ett femtontal boxningsmatcher med varierande framgång för Skövdeklubben. Istället blev det motocross, OT och TT som gav honom stora framgångar. Han slog igenom 1955 med en silverplats på 500 cc. 1956 blev han svensk mästare i samma klass, besegrade bl.a. nationalidolen Varg-Olle Nygren. Dessutom hemförde han samma år ett SM-silver i 350 cc. Valle blev poulär på kontinenten både för sin körstil som för sitt fina personliga uppträdande. Hans bedrifter var så mycket mer anmärkningsvärda eftersom han 1954 råkade ut för en synnerligen elakartad trafikolycka som deformerade hans högra fot. Efter 210 dagar på sjukhus plus konvalecens var han redo att grensla sadeln på nytt.
En fin artikel om honom återfinns på hembyggdsajten Ljungstorps historia. Läs den!
Han förärades även att bli omslagspojke i Edwin Ahlqvists publikation All Sport, som var en systertidning till Rekord-Magasinet.
Se nedan.
Stort tack till Freddy Källefjord som skickade länken om Valle.
//CF
Du får följa med Ingemar Johansson i sängen, på joggingturen, i duschen, i mötet med amerikanska promotors, i boxningsringen, på bensinmacken och på modevisning. En helt vanlig dag på jobbet för Ingo modell 1960.
Länk här till Filmarkivet.
Passa på med tanke på utvecklingen i folkhemmet. Snart tillhör även Ingo de glömdas skara...
//CF
John Andersson vår hårdaste fighter någonsin. Ta del av hans liv.
Möt mannen som förorsakade TV-chock
Möt mannen som räddade en kamrat i skeppsgossekåren från drunkningsdöden
Möt mannen som blev torpederad två gånger under kriget
Möt mannen som blev fransk hederslegionär
Möt mannen som blev svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör som amatör
Möt mannen som blev Sveriges förste Europamästare i professionell boxning
Möt mannen som var den förste svensk som kämpade om en VM-titel
Möt mannen som boxades under revolverhot
Möt John Andersson - Yrkesboxaren
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
Christer Franzén
På Netflix återfinns en film som alla bör se. Det är ett norskt drama som heter Krigsseileren. Krigsseglare är beteckningen på de sjömän som var civila besättningsmän i handelsflottan. De var de verkliga hjältarna under andra världskriget. Deras insats var helt avgörande för krigsutgången eftersom de såg till att varor och förnödenheter nådde länder som Norge och Sverige. Krigsseglarna var i frontlinjen men utan vapen. Utan deras insats hade folkförsörjningen havererat. De överlevande behandlades fruktansvärt illa av de socialdemokratiska regeringarna. De heroiska sjömännen blev ofta blåsta på den ersättning de var berättigade till. Det är en politisk skandal utan dess like. Serien visar på ett enkelt och osminkat sätt hur krig förstör för människor, på individnivå, för familjer och relationer. Sjömän torpederades av tyska ubåtar på havet och som i det aktuella fallet där norrmän föll offer för brittiska bombningar på land. Vad har detta med boxning att göra, frågar sig vän av ordning. Jo, en av våra främsta proffsboxare genom tiderna John Andersson (JA) arbetade efter sin karriär bl.a. som eldare på olika båtar under kriget.
Nedan följer ett långt avsnitt från min bok om JA och hans erfarenheter som krigsseglare. Läs sedan hela boken. Yrkesboxaren s. 162-164.
"JA drogs till sjön. Sedan skeppsgossedagarna trivdes han ombord. Det fanns en passion för det öppna havet, de brokiga äventyren och den strama disciplinen. Han arbetade under och efter kriget på Rex- och Irisbolagens båtar. Det har blivit något irreparabelt fel med länken i artikeln. Mycket nöje... //CF Möt Sveriges hårdaste fighter någonsin - John Andersson. Ta del av hans liv. Läs om mannen som förorsakade TV-chock Christer Franzén
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Kultur
Apropos den tidigare artikeln om "Krigsseglare"
Klicka istället på rubriken så kan ni ta del av det långa citatet från boken Yrkesboxaren John Andersson.
Läs mer →
Publicerat i: Info, Böcker, porträtt, Kultur
Då boxning var boxning och ingenting annat
Läs om mannen som räddade en kamrat i skeppsgossekåren från drunkningsdöden
Läs om mannen som blev torpederad två gånger under kriget
Läs om mannen som blev fransk hederslegionär
Läs om mannen som blev svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör som amatör
Läs om mannen som blev Sveriges förste Europamästare i professionell boxning
Läs om mannen som var den förste svensk som kämpade om en VM-titel
Läs om mannen som boxades under revolverhot
Möt John Andersson - Yrkesboxaren
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Nostalgi