Versus Italien. Nu och då.

I småländska Jönköping avverkades den senaste landskapen. För motståndet stod Federazione Pugilistica Italiana, d.v.s. Italien, och det blev hemmaseger med 6-3. Konceptet med nationsutbyte på högsta nivå är utomordentligt gott. Dessvärre har hela idén förfuskats och värdet av landskamperna har genom åren devalverats. Detta av två skäl. Nationerna tar inte utbytet på allvar. De skickar aldrig sina bästa lag. Där brukar ingå två-tre bra pugs resten är någon slags utfyllnad. För mig innebär själva begreppet landskamp att det är de främsta A-seniorerna möts. På senare år har landskamperna inkluderat såväl ungdoms- som juniorboxare. Vid något tillfälle har t.o.m. diplomare ingått. Ungdomar och juniorer kan gärna ha egna utbyten, men de hör inte hemma i något som rubriceras landskamp. Första utbytet mot Italien skedde 1940 och då var det en helt annan kaliber på manskapet som äntrade ringen i den anrika tennisarenan Alvikshallen. Italien var då en toppnation inom boxningen.

Den nationskampen slutade oavgjord 4-4, men med svensk vinst eftersom laget vann tungvikten. De blå-gula vinsterna hemfördes av Stig Cederberg (Eskilstuna BK), Erik Ågren (Narva BK), Karl Gustaf Norén (Redbergslids BK) och Olle Tandberg (Djurgårdens IF).

Träslevarna tillföll Stig Kreüger (IF Linnéa), Rudolf Mångelin (Narva BK), Ove Andersson (Narva BK) och Per Eriksson (IF Linnéa).

Notera att Narva BK som i år jubilerar lite i skymundan hade tre representanter i landslaget. Andra tider, andra förhållanden.

Länk till Italienmatcherna 1940 här.

//CF