RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Frank Sinatra är en av underhållningsbranschens stora ikoner. När han slog igenom som sångare på 1940-talet pekade hans musik och stil fram mot stjärnor som Elvis Presley och Mick Jagger. Sinatra medverkade också i en del minnesvärda filmer, bland dem Härifrån till evigheten (1953) och Mannen med den gyllene armen (1955). Hans kontakter med maffian gav upphov till digra dossierer hos FBI.
Sinatra var en stor boxningsvän och sågs ofta på ringside till stora fighter. Som en slags boxningsexpert befann han sig i Sverige 1964. Han skulle bevaka VM-kvalet mellan Floyd Patterson och Eddie Machen på Råsunda. Över 30 000 på läktarna såg en överlägsen seger för Floyd efter tolv ronder. Det var kändistätt i publiken och t.o.m boxningsoraklet Nat Fleischer från The Ring hedrade med sin närvaro. Hur var det nu med Frankie Boy?
Utdraget nedan kommer från boken om Stig Waltersson. Stig gjorde nämligen sin professionella debut denna afton. Gillar du avsnittet nedan så har du också behållning med boken i sin helhet. "Stigs proffsdebut skulle gå på hemmaplan, närmare bestämt i anslutning till den stora Norrköpingsmässan, men det visade sig inte ekonomiskt genomförbart. Promotorn skiftade plats till Solna Fotbollstadion och intåget som yrkesman skedde som förmatchboxare till den inofficiella VM-kvalmatchen mellan Floyd Patterson och Eddie Machen. Haussen kring den matchen var omfattande och det var mellan 30-35 000 på läktarna. Det hade varit kaos redan under invägningen. Intresset att se Floyd var så stort att flera hundra fick avvisas från hotell Ambassadeur med påföljande tumult utanför. Självaste boxningsoraklet Nat Fleischer, redaktören för den mest inflytelserika av alla boxningstidskrifter The Ring, ansåg att huvudmatchens dignitet krävde hans närvaro. På ringside var det fullt av dåtidens celebriteter, inte minst artister. Film- och teaterfolk har alltid varit en trogen boxningspublik världen över. Här kan man nog ana en själslig gemenskap mellan aktören och boxaren där deras utsatthet och deras ensamhet på scenen förenar. I vimlet sågs namn som Stig Järrel, Simon Brehm, Lily Berglund, Zarah Leander, Olle Tandberg, Kurre Hamrin och Putte Kock. Ingemar Johansson var naturligtvis på plats, men inte lika omtyckt som under glansåren 1959/60. Dessutom hade han gjort sig extra impopulär genom att hålla på Machen och tala förklenande om ”svenske Floyd”. En av de större berömdheterna på kändishimlen lyste med sin frånvaro. Det var Frank Sinatra som skulle göra fotoreportage om matchen för tidskrifterna LIFE och Sports Illustrated. Han hade köpt femton ringside special å 205 kr och sjutton stycken vanliga ringsidebiljetter å 125 kr till sitt följe, plåtar till ett sammanlagt värde av 5 200 kr. Jämför med Stigs gage på tre tusen! Mr Sinatra blev emellertid indisponibel av för mycket flytande godis. I sanning en lång och dyr tripp för att ligga och må dåligt på Grand Hotel rum 516.
”I did it my way”, som det hette i en av hans hitlåtar".
Länk till förlaget.
//CF