RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Häromveckan visades komedin Svenska Floyd på TV1. Det är en hejdlös historia från 1961 som utspelas i boxningsmiljö och bygger på en pjäs med samma namn. Den svenska utmanaren Flosse, alias Svenska Floyd, står inför sin livs viktigaste match - den mot Jack ”Killer” Jonson. Flosse är träningsovillig och har mest tid och ögon för Lill-Babs, som redan då var en fullfjädrad artist. Till råga på allt smyger amerikanska gangsters runt träningscampen i Italien. De vill till varje pris förhindra matchen.
Huvudrollen innehas av den vid tiden oerhört populäre Carl-Gustaf Lindstedt. Killer Jonson spelas av en tungviktare från Örnen, Ulf Andersson. Ulf har faktiskt en dubbelroll i filmen. Han är också en av Flosses sparringar som blir rejält knockad och gör en elegant baklängesvolt över ringen och in i repen (se artikel nedan). Ulf var även stand in för Lindstedt i filmerna En nolla för mycket (1962) och Hemligheten (1990). Därtill var han stuntman till Lindstedt i Bo Widebergs Mannen på taket (1976) i den berömda scenen där han klättrade på utsidan av väggen före gripandet av gärningsmannen.
Ulf var inte vem om helst. Han kunde vid tidpunkten för inspelningen titulera sig dubbel svensk mästare, landslagsman, mellansvensk mästare, distriktsmästare, juniormästare och nybörjarmästare. Därtill var han känd som sparringpartner till Lennart Risberg och Lars-Olof Norling. Ulf skapade redan från början rubriker. Hans snabba knockouter under Nybörjarnas och senare juniormästerskapen gav eko i pressen. En blond reslig tungviktare var, och är, guld värd. Sin främste rival hade han i GAK Enighets Kjell Andersson. De möttes i ett antal publikvänliga fighter.
Ulf hade redan sett världen innan han hamnade i Örnens lokaler. Han hade bl.a. hunnit med att bli akterseglad i sydostasien. Ulf hade en yngre bror, Leif, som också slog igenom på Nybörjarnas (se artikel nedan). Det var en viktig tävling på sin tid, även om man inte bör ta det där med nybörjare bokstavligt, många av deltagarna hade åtskilliga matcher och rutin bakom sig. Leif var en talang. Han beskrevs ha medfödd blick och mer sting i slaget än vad Ulf hade, men han lade av tidigt. Leif var konstintresserad, gick på konstfack, utbildade sig till teckningslärare, målade tavlor och fick en hel del sålt. Till professionen blev han med tiden röjdykare inom Marinen.
Bröderna Ulf och Leif Andersson hade gått i Gustaf Martinssons hårda skola. Han var en legendarisk boxningstränare som varit aktiv sedan början av 1920-talet. Martinsson bröt sig ur IF Linnéa, bildade BK Örnen 1922 och han gjorde klubben till en av Sveriges främsta. Allt var dock inte guld som glimmade runt Martinsson. Han var känd för att matcha sina boxare hänsynslöst. Ulf fick känna på Martinssons märkliga matchfilosofi. Som tämligen grön slängdes han upp mot den ryske OS-boxaren Lev Muskjin. Utgången kunde bara bli en. Ulf snabbknockades.
Karriären höll på att bli kort för Ulf och för Leif blev den så. I början av 1958 såg de ett TV-program som skrämde bröderna. Och inte bara dem. Programmet fick en del aktiva boxare att betänka sin situation. Det var den kände sportjournalisten och tidigare boxaren Bengt Bedrup som stod för de beska dropparna. Programmet exponerade bl.a. ett par tidigare svenska mästare och proffsboxare. De var tydligt märkta av sin utövning och de framstod som levande varningssignaler. I en intervju berättade bröderna att nu fick det vara nog. Deras pappa hade blivit illa berörd och de tyckte själva att TV-sändningen gav dem anledning att sluta med sporten. Fjorton dagar innan TV-inslaget hade Ulf blivit svensk tungviktsmästare. Det blev bara ett temporärt hack i karriären för Ulf. Han återkom till boxningen, efter en paus på cirka ett år och gick därefter vidare till ett nytt SM-Guld och sex landskamper.
//CF
