Uppförsbacke så långt ögat kan nå...

Svensk boxning och internationella mästerskap är inte kompatibla. Framgångarna är lika svårfångade som Tantali frukter. Inom loppet av ett par månader har vi sett tre totala misslyckanden. Dock. Inom SBF har man i alla fall humor. När ledaren för svensktruppen kom hem med 0 vinster och 4 förluster från Ungdoms-EM så anförde han att "Svensk boxning står sig bra" internationellt. På Junior-VM noterades 0 segrar och 3 förluster. Står sig bra?! Det är ju ändå ungdomen och juniorerna som ska utgöra svensk boxnings framtid. Det nyss avslutade Dam-VM var heller ingen glädjespridare. Det gav 0 medaljer, 1 vunnen match och 4 förluster. Det nya boxstyret borde ha mycket att fundera på...

Det är naturligtvis tränarsidan som är den  svagaste länken i den svenska boxningskedjan. Det material de har att arbeta med är ju inte sämre än killarna och tjejerna i övriga världen. Det är i kunskapsöverföringen det brister. Kunskap inom idrotten är en färskvara och alldeles för många hänger inte med i utvecklingen utan gör som man alltid har gjort.

Det kan egentligen inte bli så mycket bättre eftersom diverse påbud om "värdegrunder" (den nya svenska religionen) anses viktigare än resultaten för SBF.

//CF