Boxningsforskning är spännande på många sätt. Det kommer nya upptäckter hela tiden. Många skevheter beror på att folk okritiskt skriver av varandra utan att göra egna efterforskningar.
Jag har länge misstänkt att IK Ymers boxningsektion inte har haft en rak tidslinje. Samma misstanke hade vännen från Västergötland, idrottshistorikern Carl-Erik Johnsson, som började gräva i arkiven.
I tidningsreferaten benämns klubben vanligtvis bara som Ymer, men under 1930-talet står det allt oftare BK Ymer. Dock blandat med IK Ymer. Klubbnamn i tidningar kunde vara helt uppåt väggarna som BK Linnéa eller Sundsvall då det var BK Fram som avsågs.
Grävandet gav guld. I augusti 1929 kunde Borås Tidning meddela att Ymers boxare valde att separera från sin gamla förening. Borås fick därmed sin första rena boxningsklubb. IK Ymer skulle inrikta sig på friidrott, cykel och vintersport.
Varför bröt boxarna med moderföreningen? Svaret är ganska lätt. Det var boxarna som drog in de stora pengarna på galorna. De ville inte hålla övriga sektioner under armarna.
Våren 1936 återförenades BK Ymer med IK Ymer.
BK Ymer hade många bra boxare inom sina led. Thure Ahlqvist blev den främste med ett OS-silver som främsta merit. Andra namn var Arne Eliasson, Harry Åstrand, Landry Bengtsson och Carl Erik Gerkens. Det blev inget SM-guld, men SM-finaler, landslagsuppdrag och ett 40-tal västsvenska mästerskap.
För att sammanfatta: fr.o.m. hösten 1929 t.o.m. våren 1936 tillhör boxningen i Borås BK Ymer. En hel del match- och resultatlistor måste därmed revideras. Inte minst klubbtillhörigheten för Thure Ahlqvists under OS 1932.
Nedan BK Ymers klubbnål från den tid då det begav sig. Nålen ingår i Carl-Eriks finna samling.
Den här nyheten är RINGSIDES julgåva till alla boxningsvänner.
//CF