SBF

SBF vinglar vidare...

Inom Svenska Boxningsförbundet är det rena svängdörren till ordförandestolen.
I år blev det ett nytt namn igen. Ett skifte var av nöden eftersom den avgående styrelsen torde ha varit den sämsta någonsin i SBF:s historia (och det säger inte lite). Förbundets medlemmar måste vara en suicidal skara. Under förra årsmötet hade de en möjlighet att välja en duglig kraft som kom utifrån, men vad gör delegaterna? Med öppna ögon utsåg de en totalt inkompetent figur och han har drivit förbundet som ett slags familjeföretag. Den ena utnämnigen efter den andra gick till sina vänner. Det kallas nepotism. Den värsta utnämningen av dem alla var posten som Generalsekreterare. Det är ett uppdrag som kräver stor skicklighet och finess inom många områden, och som på många sätt är viktigare än ordförandeposten. Något anställningsförfarande ansågs inte aktuellt. Utnämningen skedde likt en feodal förläning och gick till en komplett odugling från vänskapskretsen. SBF får skörda det man en gång sått...

Svensk boxning är illa ute. Kass ekonomi. Det är naturligtvis inget företag som vill bli förknippat med en solkig organisation som SBF. Få aktiva och vad värre är, avsaknad av såväl boxare som tränare som håller internationellt. Därtill ständiga interna bråk och strider där anmälningarna haglar åt alla håll. Och alldeles för många olämpliga personer har inflytande över verksamheten. 

Svensk boxning är i behov av total helrenovering från topp till botten. Svensk boxning behöver nya friska krafter och de ska rekryteras externt från politik, finans, reklam, jurist- och annan näringsverksamhet. Personer som inte är uppfödda i ankdammen. Krafter som kan komma med kreativa lösningar. Begåvningar som kan tänka utanför boxen och som förmår produktutveckla verksamheten. Ett ledarskap som förmår att göra sporten rumsren igen. 

Jag betvivlar är den nya styrelsen är vuxna uppgiften. Den nya styrelsen är visserligen bättre än...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, SBF

Comeback av Lennart Bernström!?

Det ryktas i gångarna att den tidigare förbundkaptenen/sportchefen Lennart Bernström är på väg tillbaka till Förbundet. Det kan kanske tyckas som lite märkligt att någon som lämnade positionen för drygt ett decennium sedan gör comeback. Svensk boxning är illa ute med få aktiva och frånvaro av framgångar. Förbundet behöver konsolidera de få krafter som finns kvar genom att ta ett steg tillbaka för att kunna ta två, tre framåt. Jag tror att Bernström är rätt person att leda och utveckla dagens verksamhet. Vi har sett alldeles för många halv- och kvartsfigurer passera under de senare åren och resultaten har blivit därefter. Bernström har erfarenheter och meriter så att det räcker till och bli över. Dessutom sätter han liksom undertecknad den ryska stilen främst. Hoppas han kan drilla och förkovra inte bara de aktiva utan även tränarna. Det är nämligen på tränarfronten det brister som mest. Alldeles för många klubbtränare sitter fast i det förgångna, så här har Bernström en hel del att jobba med. Många klubbar tycks dessutom ha givit upp och ägnar sig mer åt friskis-och-svettis-verksamhet än boxning. 
Kort om Bernströms meriter. Började i IF Linnéa för att fortsätta i Narva BK där han drog fram namn som Stefan Sjöstrand, Håkan Sindemark. Vesa Koskela och Martin Kitel. Exempelvis så blev Narva bästa klubb efter Sovjetunionen på Gee-Bee 1983. Därefter blev det lite exotiskt, förbundskapten i Norge (!) under 1985-1988. Axlade sedan posten som förbundskapten efter Leffe Carlsson 1992 och hade många framgångsrika år med boxare som Majid Jelili, Andreas Gustafsson, John Larbi och Kwamena Turkson. OS-kvalet i Vejle 1996 får inte glömmas och med sex deltagare i Atlanta. 
Förhoppningsvis kan Bernström fortsätta att odla kontakter österut, han var framgångsrik på det tidigare. Så jag ser fram emot den dag då landslaget kan dra en rak vänster...

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, SBF

Kalabalik i Kungliga Hallen

Den 30 mars 1952 var det landskampshumör i Kungliga Hallen. Frankrike stod som motståndare och det var en viktig kamp för båda nationerna. OS i Helsingfors stod inför dörren och lagen testade sina kandidater. Det som från början hade varit en uppgörelse i god anda slutade i kaos. Frankrike var bättre och de ledde inför tungviktsmatchen med 7-2. Endast Roland Johansson (Halmstads BS) i flugvikt och Stig Sjölin (Värnamo BK) i mellanvikt hade lyckats besegra sina motståndare. Inför Ingemar Johanssons match var stämningen hög. Han hade fjorton dagar innan praktknockat dansken Karl Frank i första ronden under en landskamp i Stockholm. 
Den franske tungviktsmotståndaren Lucien Touzard var illa axelskadad när han äntrade ringen. Skadan hade tillfogats kort innan i en landskamp mot Danmark. Han ville egentligen inte boxas. Den svenske läkaren fann inget fel på honom. Massören Gustaf Martinsson, BK Örnens starke man, hade tagit hand om divere blessyrer på fransmännen när de kom till Stockholm och han förklarade Touzard som stridoduglig. Martinsson menade att den franska lagledningen skulle förbjudit sin man att tävla. De svenska ledarna var informerade om Touzards tillstånd, men hemlighöll det för press och inte minst publik. Den franska ledningen försökte få förbundet att tala fakta för åskådarna. De ville t.o.m. utannonsera matchen som uppvisning. När den väl blev av så avbröts den efter ett tiotal sekunder då den franske ringdomaren såg att Ingemar gick för fullt. Det blev naturligtvis våldsamma publikprotester. De hade betalt dyra pengar för att få se Ingemar boxas. I tumultet som uppstod uppfattade många att den franske ringdomaren hade givit sin man segern. I denna stund rusade ett gäng mot ringen för en egen typ av landskamp mot ringdomaren. Den franska lagledningen skulle rapportera händelserna till sitt idrottsministerium. De svenska ledarna skyllde på fransmännen. 

Det fanns ytterligare en oklarhet i landskampen....
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, OS, Landskamper, SBF

Svenska Boxningsförbundet version 1

Den 19 mars 1919 bildades en interimstyrelse för att organisera amatörboxningen i Sverige. Den 12 april samma år var planerna och riktlinjerna klara för det Svenska Boxningsförbundet. Det historiska mötet ägde rum på restaurang Riche i Stockholm.

Det hade dock boxats i Sverige långt tidigare. Den första riktiga matchen torde ha gått i Malmö 1893, men det var i Stockholm och bland de olika atletklubbarna som verksamheten fann sitt organisatoriska nav. Atletik var på modet vid förra sekelskiftet. Det var publikdragande aktiviteter där utövarna bollade med vikter, hade dragkamp med hästar, lyfte galanta damer på bräda och t.o.m. brottades med björnar. Dessa kraftkarlar fattade tycke för boxningen och utövade sporterna parallellt. Matcherna var en blandning av vad vi idag skulle benämna amatör- och proffsboxning. Gränsen var oskarp långt in på 1920-talets början. Boxningen fann omedelbart sin publik. Bland förgrundsfigurerna återfanns namn som Hjalmar Lundin, Calle Sven, Oscar "Bellis" Carlsson, Viking Cronholm, Stellan och Rolf Lindhe, Verner Lejon, Andrew "Kid" Johnson och något senare Alex Weimark. Flera träningsinstitut öppnades och även ett par instruktionsböcker i boxning publicerades.

År 1912 arrangerades OS i Stockholm. Boxningen ströks från programmet, men det är en historia för sig. Intresset medförde att de första tankarna på att organisera boxningen nationellt tog form. Boxningen upptogs också i dåtidens motsvarighet till dagens RF, men petades bort lika kvickt. De herrar som styrde och ställde i idrottssverige ville inte ha med boxningen, eller rättare uttryckt, med boxarna att göra. Därför organiserades boxningen av andra krafter än de aktiva.

Lördagen den 1 mars 1913 grundades den första versionen av SBF. Platsen var Rosenbad!
En styrelse, fylld av militärer, tillsattes under ledning av överste Schersten, som hade undervisat i boxning på gymnastikinstitutet redan 1895. De första föreningarna som anslöt sig var Djurgårdens IF, Fredrikshofs IF och Livregementets Dragoner (alla från Stockholm),...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF

Kvalificerade idioter till ledare

Sverige hade en trupp vid Ungdoms-EM (22). Den enda som presterade något av värde var den fina talangen Stephanie Thour från Växjö. Hon kom till semifinalen. Bra jobbat!

MEN. Där tvingades hon ställa upp trots att hon var febersjuk!

På Svenska Boxningsförbundets Facebooksida låter det så här:

"Tyvärr förlust till Steffi med 5-0. Trots feber i 3 dagar så kämpade hon på bra. Energin tog slut i andra ronden men Steffi visade vilja och gjorde sitt bästa. Hon tar med sig en bronsmedalj hem till Sverige".

Det är fullkomligt sanslöst. De finns i princip inte något farligare än att tävla med feber i kroppen. Dessutom hade Stephanie varit febrig under tre dagar. Därtill var febern hög. Hon skulle absolut inte fått tävla i det tillståndet. Det borde även de utsända kretinerna på plats begripa. De har agerat totalt oansvarigt som ledare.

Det är dags att SBF:s ledning visar civilkurage. Stäng av dem på livstid. De har inte inom idrotten att göra. Idrottsledare har till uppgift att vårda och ta hand om sina adepter, inte att hänsynslöst utnyttja dem. 

Dessutom fanns det en svensk supervisor på plats. Inte heller hon agerade.

Jag hoppas innerligt att Stephanie Thour inte får några men av det här. 

//CF

Länk: https://sv-se.facebook.com/svenskboxning/

Skynda och läs. Inlägget kommer med säkerhet att raderas...
För säkerhets skull får ni en skärmdump nedan:


Läs mer →
Publicerat i: SBF

Festivitas - SBF 100 år

SBF version ett bildades på Rosenbad år 1913 och SBF 2.0 grundades på restaurang Riche 1919. Anrika Nalen var därför ett utmärkt val av lokal för SBF:s 100-årsjubileum. Boxningshistorien sitter så att säga i väggarna.  Självaste Harry Persson saluterade gästerna i entrén liksom ett par representanter från förbundet. Det var en trevlig introduktion till galaaftonen.

Förbundets styrelse skall ha en stor eloge för att de önskade göra jubileet minnesvärt i form av förtäring, underhållning och tävlingar. Där fanns mycket god vilja och det låg en stor arbetsinsats bakom kvällens förnöjelser. Det tackar vi för.

Naturligtvis måste det utdelas hedersbetygelser. Dylika hör till, men de är alltid knepiga. Vem får komma in i värmen och vilka hamnar i frysboxen? Det blir lite väl mycket kamratklubben-för-inbördes-beundran över det hela. Samtliga namn var väl inte helt självklara, men låt oss vara generösa under en sådan här bemärkelsedag.

Kanske kunde förbundet en afton som denna ha bjussat på lite bättre tävlingar. Varför inte något europeiskt toppnamn som huvudnummer? Merparten av de svenska pugilisterna presterade under par, men det gör ingenting eftersom de ändå erhåller beröm på förbundets hemsida. Förbundstränarens ord tycks ha fallit på hälleberget. Ett namn bör dock framhållas – Alexander Bwambale. Han plockade snyggt isär den på Irland mycket hyllade ryske importen Afanasev.

Det enda som riktig störde och skavde var Riksidrottsförbundets usla hyllning, eller vad man skall kalla det. Den var en riktig förolämpning. Talet var illa förberett och illa utfört – så behandlar man inte en hundraåring.

Nu väntar nästa minnesfest…

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, SBF