"Mankan" och Humanistiska Föreningen

Boxningshatarna hade varit på offensiven sedan början av 1950-talet. De hade tvingats till taktisk reträtt under Ingos storhetstid. Därefter återkom de med förnyad kraft. Det var främst religiösa folkpartister som stod på barrikaderna, men de saknade inte stöd inom andra partier. De ville ha förbud mot proffsboxningen och de önskade dra in det ekonomiska anslaget till amatörsidan. Den 7 februari 1967 kallade Humanistiska föreningen vid Stockholms Universitet till debatt om boxningens vara eller icke vara.

I ena ringhörnan återfanns Idrottsbladets Torsten Tegnér, SBF:s ordförande Harry Holmberg och Bosse Högberg. De fullkomligt demolerade argumenten från andra sidans riksdagsmän Sten Sjöholm och Bertil Rubin. Speciellt Högberg var slagfärdig. En blivande partiordförande fanns i publiken. Han drog ner kvällens applådåska när han påpekade att det så förhatliga årliga anslaget till amatörboxningen endast uppgick till en riksdagsmans lön. Det var inget att bråka om. Talaren var en högeryngling vid namn Ulf Adelsson.

Boxas kan man göra på de mest oväntade ställen och som prolog till debatten fick publiken i Kårhuset ta del av fyra matcher. Narvas Lennart Nyberg arbetade så att det räckte till samtliga domarröster mot Årstas meriterade Leif Magnusson.

Christer Franzén