SM 2014 + och -

Årets SM kan läggas till handlingarna. Matchresultaten finner ni här för herrarna och här för damerna. Visserligen är inte en datorskärm den bästa platsen för att bedöma mästerskapet, men jag vill ändå anföra några kommentarer till tävlingarna. Äntligen har det internationella förbundet stakat ut en kurs som pekar framåt för boxningen och äntligen har hjälmarna hamnat på historiens sophög (men varför bara för herrarna?). Boxningen börjar nu lika den kampsport den en gång var… Men det är en lång väg kvar att vandra och det kommer att ta tid innan de nya reglerna har satt sig. Behovet av omprogrammering av de aktiva, domare och tränare är påträngande stort. Bästa herrboxare: Utan tvekan de bägge ugandierna Ronald Serugo och Atanas Mugerwa. Vilket också är lite typiskt för herrboxningen. Bägge är skolade i en helt annan miljö än den svenska. Jag har ställt frågan förut, men den tål att upprepas. Vad gör de utomlands som inte görs i Sverige? Något måste det ju vara. Bästa dam: Lika tveklöst Patricia Berghult. Vilken underbar boxning hon levererade. Det var härligt att se hennes framfart. Uppehållet har uppenbarligen gjort henne gott.

Man måste beundra Bashir Hassan. Han har varit igång sedan inlandsisen lämnade den högan Nord. Tog nu sitt tionde SM-titel. Han äger en tajming och avståndsbedömning som är nära nog unik inom svensk boxning. Jag tror dock att han kommer få problem med den nya typen av boxning som kräver mer av attack än kontring. Jag tycker synd om Modo Sallah. Han är så överlägsen att han kunde skicka in sin morsa istället. Det kan inte vara kul att få så lite motstånd. Tänk om det fanns en lika bra urnorrlänning uppifrån skogarna. Då kunde vi få ett nytt Lillen-Roger tryck i boxningssverige. Vilka matcher det skulle bli inför till trängsel fyllda lador. Då skulle boxning åter bli en riksangelägenhet.

En positiv överraskning var sportbasen Santiago Nieva som kommentator. Till skillnad från dem som kommenterar proffsboxning var han sparsam med orden. Han hade en utmärkt regelgenomgång och kom med taktiska ”tips” som underlättade för åskådaren. Däremot höll väl inte hans olika bisittare samma klass. Det blev lite för mycket ofruktbart snack om att tippa rondvinnaren.

Usla domslut har varit boxningens följeslagare sedan den allra första galan avverkades någon gång i historiens töcken. Tyvärr får vi också leva med dem framöver. Här är ett axplock floppar från årets mästerskap. Hisingens Walid Aldalal tycks ligga i en gräddfil hos domarna. Han gavs en friplåt till finalen via två snälla domare och i finalen hade han inget att säga till om men ändå dömde en av domarna oavgjort. Varför diskades Marcus Alberts? Hur kunde Sagal Adnan få finalsegern över Linnea Strandell? Här måste två av domare suttit kvar i den gamla poängmaskinens strypgrepp. Visserligen var Linnea trög och tung och boxades under sin kapacitet (otränad? sjuk?) men hon gjorde tillräckligt för att vinna. Det enda som Sagal uträttade var att kuta runt och flaxa med sina långa armar. Sådant ska inte löna sig enligt de nya reglerna. Två domare voterade för Anna Laurell i finalen? Man frågar sig varför. Det enda svar jag kan komma på är att segern var ett slags tack för gamla tider. Det var synd om Love, men dessvärre tror jag att också hon kommer att få det svårt i det nya systemet. Hon är sedan diplomåren drillad i en stil som skall tillfredsställa den poängmaskin som inte längre finns. Jag hoppas innerligt att jag har fel…

Klubbdräkterna är ett bedrövligt kapitel. De är mest synliga i sin frånvaro. De klubbar som inte har en egen tävlingsdress borde skämmas. Här samlas folk kring SM där bl.a. kampen som bästa klubb är viktig och så struntar man i hur man ser ut. En klubbdräkt skapar identitet och samhörighet och är också en tydlig reklampelare för den egna verksamheten. Det gör inte ett blått eller rött linne. Dylika bara bidrar till en helt onödig anonymisering.

Avslutningsvis: Jag finner det avskyvärt att vissa boxare använder ringen som ett religiöst forum. Det är böner i ringhörnor och det kravlas omkring på ringgolvet när någon av de tusentals gudar som anses existera skall avtackas för segern (men tydligen inte vid förlust). Religion är en privatsak och skall så förbli. För den som har dylika böjelser så finns det speciella platser där slikt kan praktiseras. Boxningsringen är inte en sådan plats.

 

//Christer Franzén