Inga kubaner om göteborgarna får välja...

Den 17 april 1977 slog Göteborgsklubben BK 72, med Benny Ljungberg i ledningen, på stort. De inbjöd till boxningsfest med en tio man stark kubansk trupp med världsstjärnor som Angel Herrera och Sixto Soria i spetsen. Dessvärre lyste publiken med sin frånvaro så galan blev en riktig ekonomisk smäll för arrangörerna. Kanske var det biljettpriserna, 20-75 kronor, som avskräckte göteborgarna att ta sig till Scandinavium. Det fanns nog också en annan orsak till den klena publikuppslutningen. De var alldeles för svagt svenskt motstånd i ringen. Jouni Anttonen (BK Fighter), Zvonko Petrovic (BK 72), Arto Parri (GAK Enighet) och Marino Radman (Redbergslids BK) var inga namn att springa benen av sig för att skåda och övriga sju matcher fylldes ut av danskar och tyskar. Det blir en omöjlig ekvation. 


Det intressanta med galan är inte vad som utspelades i ringen utan de bevarade räkenskaperna. De visar ersättningarna för resor och traktamente i svenska kronor till de medverkande. 

Kuba: 50 000 
Tyskland (Hannover): 14 068
Danmark: 3 550 
Parri plus sekond: 1 100
Anttonen plus sekond: 600 
Radman plus sekond: 750 
Petrovic: 500 
Stig Rånge (domare): 300 
Åtta domare (Stockholm och Göteborg): 789 
Tidtagare (Göteborg): 50 
Läkare (Göteborg): 250 
Övriga funktionärer: 5 000

Summa: 76 957 (bortåt 350 000 idag)


Två dagar senare var den kubanska truppen i Borås. Svenskmatcherna i Göteborg respektive Borås


//CF