Stig Waltersson 75 år

Den 6 december fyller den flerfaldige svenske mästaren och tidigare proffsboxaren Stig Waltersson 75 år. Det firar vi med ett par utdrag från boken om hans liv. Stigs vänster blev f.ö. "Kultmärkt" i tidningen Nollelvas novemberutgåva. Det gjorde redaktionen rätt i.

Varsågoda - från boken om Stig Waltersson. Det bästa sättet ni kan hylla honom på är att beställa den via förlaget Nomen.

"SM-Guld
SW-Bosse Högberg 3-0
När den 40:e omgången av svenska mästerskapen började i Eriksdalshallen saknades allt som påminde om något jubileum. Endast femtio deltagare vägde in, dock flest (8) i Stigs klass lätt mellanvikt. Han slapp värste konkurrenten Kalle Bergström eftersom denne fortsatt gick i weltervikt, medan Stig som hade svårt att hålla vikten tagit ett kliv uppåt där det största hotet kom från Bosse Högberg. Stig inledde segerraden mot Heinz Stücki som nu tävlade för Eskilstuna BK. Den bättre tekniken och större snabbheten avgjorde. Sak samma i matchen mot Djurgårdens Ingemar Johansson. I finalen tämjdes den vilt svingande Högberg. Visserligen var Stig nere i andra, men utmanövrerade Hisingeskräcken med teknik och kyla. Segertaktiken var enkel; att använda raka slag och inte lockas in i Bosses sluggerfest. Det var framförallt den raka högern som stoppade Högberg. Enligt Stockholms-Tidningen var Stigs SM-tecken ”synnerligen välförtjänt”. Det tyckte även sammanslutningen Stora Grabbar, som gav sitt hederspris för ”bästa boxning under SM” till Stig – en lampa. Han var absolut mest värd utmärkelsen förklarade Lennart Risberg. Stigs guld innebar också BK Akilles första mästerskapsseger på sju år och då var det fjäderviktaren Bertil ”Benet” Ahlin som stod högst på prispallen. Bästa SM-klubb blev Stockholms AIF.

Mästerskapen fick extra uppmärksamhet i tidningarna eftersom Ingo var så ursinnig över att hans bror Rolf hade diskats i finalen att han gav ringdomaren en offentlig utskällning. (s.29)

Firma Ingemar Johansson & Bertil Knutsson
Skiftet i branschen från Edwin Ahlqvist till Ingemar Johansson & Bertil Knutsson (Scandinavian Boxing AB) var inget som gynnade Stig. Det blev bara två matcher för firman, jämfört med tio för Ahlqvist. Stig hamnade i kylan eftersom han inte ville ställa upp för de gager duon erbjöd. Stigs inställning var att arrangörer ska tjäna pengar på sina galor, inte på sina boxare. Vem kan klandra honom för den hållningen? /…/

Det är närmast obegripligt hur duon resonerade kring sina galor, men det grundläggande tycks ha varit att boxarna skulle vara så billiga som möjligt i ekonomiskt hänseende. Enda undantaget var det oerhört förmånliga kontrakt som gavs Sonny Liston. I USA var Sonny iskall. När han kom till Sverige medförde han en licens från Alaska, en delstat som inte precis utmärkt sig i boxningssammanhang. /…/.

Firman importerade alltför många usla boxare, billiga offer i dubbel bemärkelse, som genererade svarta rubriker till skada för proffsboxningen. /…/  Den Europarankade Stig ansågs för dyr eftersom han krävde sex-åtta tusenlappar per match, en summa för vilken promotorfirman kunde få två eller fler sekunda pugs. Vid deras galor var de inhemska boxarna ofta i minoritet och publikuppslutningen naturligtvis därefter. (s. 106 ff)."