Ingemar och Tandberg i backspegeln

Den 1 november 1950 mötte ett mycket förstärkt Göteborgslag Paris i en stadsmatch som slöt 4-4. Kampen gick i Mässhallen inför 3.800 åskådare. Segrarna hemfördes av Reino Nyberg (Djurgårdens IF), Stig Sjölin (Värnamo BK), Leif Johansson (Redbergslids BK) och Ingemar Johansson (Redbergslids BK). 
Det finns en kommentar i Göteborgs-Posten angående Ingemar som är värd att återges eftersom han bl.a. jämförs med den tidigare tungviktsidolen Olle Tandberg. 

"Ingemar Johansson boxade en av de bästa tungviktsmatcher, som stått i Olle Tandbergs Mässhallsring. Han påminner inte mycket om Tandberg, som var en stabil konstruktion i positionsboxning. Ingemar är långt ifrån Tandbergs toppstandard, men han är mer aktiv. 
Han använder rörlighet, tempoväxlingar, flyttar sig, glider undan, kommer in igen och har med sig snärt. Tandberg boxade bara med armarna, knuffade, slog inte. 
/.../
Göteborgaren behandlade sin motståndare med klassiska medel, stoppade honom med vänster, tog hans swings över skuldrorna och steg in till kyliga högerkontringar. Fransmannen fick mycket stryk, kunde inte rädda sin käkar undan vänsterkrokar och korta raka högerslag, men han hade fina ben som stöttade för träffarna. Han ville anfalla, rusade in och slog med båda händer och göteborgaren hejdade honom i en balanserad defensiv med kontraangrepp.

Jag har aldrig sett honom så bra förr och det har nog ingen annan heller..."

En egen reflexion här. Jag har träffat flera oldtimers som bestämt hävdat att Ingo var en mycket bättre boxare som amatör än vad han senare blev som proffs. Detta trots VM-kronan. 

//CF