Sökresultat för: Sk

Christer Franzén är fil.dr och boxningshistoriker. Han är författare till böcker och artiklar om både ekonomi, historia och boxning. Hans mest kända bok är troligen Ringside som är en titt på den svenska proffsboxningens historia. Franzén har även skrivit biografier om boxare såsom Hjalmar Olsson/Jack Campbell och Stig Waltersson. Nu är författaren aktuell med ytterligare en boxarbiografi. John Andersson var den förste svensk som boxades om en VM-titel. Han var även både svensk mästare...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Scientia

U 22-EM i Kroatien - en fråga om domarkompetens?

Så här långt har det blivit en seger och ett nederlag för Hammarbys Majd Alsafadi. Vi får i dessa dagar vara tacksamma för de segrar som bjuds.
Det var dock frågan om två mycket underliga poängsättningar hos domherrarna.
I första matchen hade tre av dem 29-28 till den armenske motståndaren och två hade 30-27 (!) till Majd.
I den andra kampen hade två poängsättare 29-28 till den turkiske opponenten och en hade 30-27. Två voterade för Majd, 30-27 respektive 29-28. 
Tio domare och ingen tycks ha sett samma match!!! 

Nästa pug att notera ett nederlag var den enda damen i den blågula truppen. 
BK Masens Zehra Milli förlorade mot en fransyska på delade domarsiffror. Tre av dem lade rösten på Frankrike - 1 x 30-27, 2 x 29-28. Två höll på Zhera med 29-27. Hur är det möjligt? Det måste vara lättare att klyva en atom i källaren än att begripa sig på hur domarna tänker.
Nu är det uppe i femton domare som inte tycks ha sett samma match. 

Så kom då äntligen två 5-0 avgöranden. Domarna såg tydligen samma matcher denna afton. Det tackar vi för. För svenskt vidkommande blev det en seger, Hampus Broman, och en förlust, Nebil Ibrahim. 

Hampus Broman föll i kvarten på ett delat domslut och det var ytterligare ett egendomligt sådant. Två av domarna höll på Broman - 29-28. Tre av dem såg matchen gå i armenierns favör - 2 x 29-28 och därtill 30-27.
Vad håller de på med? Twittrar? Facebookar? Mobilsnackar? Porrsurfar? Så här olika bedömning får det inte vara. 

Oavsett domarnas kvalitéer, eller avsaknad av dylika, så var det ett normalt svenskt internationellt mästerskap. Någon enstaka seger och därefter snabb hemgång. U-22:orna är våra kommande seniorer.
Var finns den/de tränare som kan utveckla...
Läs mer →
Publicerat i: EM, Turneringar

Nils Dag Strömme (1945-2022)

Den 5 mars 2022 avled en av Norges främsta amatörboxare genom tiderna. Nils Dag Strömme blev 76 år gammal. Han tävlade för AIK Lund (Kristiansand) där han också verkade som tränare efter karriären. Bland meriterna återfinns nio nationella mästerskap, nordiskt guld och silver. Därtill två gånger olympiskt deltagande 1968 i Mexico City och 1972 i München. I Mexiko besegrade han den gode västtysken Werner Ruzicka. 

Strömme mötte många bra svenska boxare och namn som Kenneth Israelsson, Hans Pincoffs, Håkan Danielsson, Carl-Axel Palm, Leif Magnusson fick se Strömmes näve lyftas efter deras matcher. 

Norska lokaltidningen Faedrelandsvennens minnesord här. 

Stort tack till Carl F som förmedlade nyheten. Carl är RINGSIDES expert på dansk boxning och han fann en makaber historia som involverade en bara en utan två från familjen Strömme. 

En tävling i Hjörring den 19 januari 1964 fick ett abrupt slut. Nils Dag Strömme skulle ha medverkat på galan, men blev sjuk på vägen från Norge. Hans far gick domare och han segnade plötsligt ned och avled i hjärtstillestånd. Sonen satt i publiken och var vittne till faderns död. 

//CF

Äldsta aktiva boxningsklubben?

Det är faktiskt svårt att belägga vilken av boxningsklubbarna som är äldst i Sverige.
Det är inte helt enkelt att fästa en startpunkt för stockholmsklubbarna Djurgårdens IF (DIF) och IF Linnéa (IFL) eftersom boxningssektionerna är yngre än moderklubben. 
DIF och IFL började med att idka träning och att arrangera boxningsgalor. Det var en blandning av uppvisningar, proffsgalor och blandgalor i en skön röra. Själva utövandet för klubbarna i fråga bestod av diverse träningstävlingar med klubbkamrater. År 1919 kan sägas vara startpunkten för den organiserade tävlingsverksamheten. Detta år deltog DIF och IFL:s kämpar i flera galor, men vem av dem som först äntrade ringen är osäkert. 
Sedan skall man också ha i minnet att det hade tävlats i åtskilliga år innan den organiserade boxningen kom igång. Så varken DIF eller IFL var först historiskt sett. Den äran tillkommer Svea från Malmö år 1893. 

Går det en rakt linje exempelvis från 1919 och fram till idag? DIF:s överlevnad hängde på en skör tråd vid några tillfällen, men så vitt jag vet klipptes den aldrig helt av. Skall man vara petig så var IFL utslaget under en kortare period i mitten på 1960-talet. 

Eskilstuna BK (EBK) bildades 1919 och tillhör de främstas skara i åldersfrågan. Dock har det brustit något i kontinuiteten genom åren. EBK tillsammans med DIF och IFL deltog också på det första svenska mästerskapet. Hursomhelt är EBK:s prestation imponerande. 
Hälsingborgs Boxningssällskap bildades också 1919 men försvann längs vägen via fusioner och blev slutligen Helsingborgs BK. De kan alltså inte räknas. Ej heller Hammarby IF. De var igång 1919 men tvärdog 1931 för att sedan återfödas via en rad fusioner på 1960-70-talet. 

På 1920-talet exploderade boxningen i popularitet och det bildades klubbar i varenda ort. Tidiga klubbar från år 1920 var BK Örnen och Oskarshamns BK. De finns fortfarande även...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Kultur

Strandjaturneringen en dyster bekräftelse på svensk boxnings standard

Finns det någon som fortfarande hävdar att Sverige tillhör eliten bland boxningsnationer?
Strandjaturneringen visade smärtsamt klart och tydligt att svenska boxare ligger långt, långt efter i utveckligen. 

På plats fanns våra två främsta utövare - Agnes Alexiusson och Love Holgersson. De hade inte ens skuggan av en chans mot sina respektive motståndare. Deras stil är så stereotyp att det närmast blir parodiskt och hur lätt som helst att avläsa för motståndaren. Agnes har varit med länge och det är dessvärre längesedan hon visade prov på utveckling. Samma sak kan sägas om Love. Hon matchar dessutom för sällan för att kunna gå framåt. 

Var ligger felet? Det går knappast att beskylla utövarna. De gör så gott de kan.
MEN... Det finns inga elittränare i landet. Det finns bara goda klubbtränare, men det är en helt annan sak. Det finns inga tränare som befinner sig i frontlinjen. Det bli bara more of the same i källaren, man gör som man alltid gjort. 
Agnes har haft samma tränare sedan hon började för ett dryg decennium sedan. Hur ska han kunna tillföra henne något nytt? Det är närmast orimligt att begära, men resultatet bli därefter. 

I Bulgarien tycktes det finnas mer folk i ringhörnan än antalet utövare. Fanns det ingen som exempelvis kunde gett Love rådet att söka infighting. Hennes avståndsboxning fungerade ju inte. Hon gick på smäll efter smäll. Ändå fick hon fortsätta i samma stil. 

På herrsidan är det knappast bättre. Hampus Broman tycks lida av något slags Muhammad Ali-komplex. Skuttar runt i ringen med handskarna släpandes i golvet. Det där med gard tycks han inte fått lära sig. Ack ja...

Nebil Ibrahim var dock en liten ljuspunkt. Han har mycket boxning i sig. Bra skolad, men är fortfarande alltför vek i de stora sammanhangen. Dock. En talang att satsa på. 

Boxing Babylon

När vi ändå är inne på boxning och kriminalitet så kan vi fortsätta längs den breda vägen.
Överallt där det finns stora pengar i omlopp smyger sig kriminaliteten in. Det spelar ingen roll om det avser affärer eller sport. Speciellt proffsboxningen har från början varit länkad till diverse skumraskfigurer. Fixade fighter har följt boxningen från dag ett. Mängder av kända boxare har lagt sig enligt överenskommelse eller under påtryckning. Det fanns oftast pengar att hämta även för den mutbare.

Under 1950-talet gick det så långt att maffian styrde proffsboxningen i USA. Frankie Carbo och Blinky Palermo kontrollerade hela näringskedjan via International Boxing Club (IBC) - boxare, tränare, promotorer, domare och journalister. IBC hade exempelvis full kontroll över vilka som fick boxas i Madison Square Garden. Det krävdes en åklagare med civilkurage för att bryta maffians makt över boxningen, men korruptionen lever vidare. Ingen ska inbilla sig något annat…

IBC var ett visst orosmoment i samband med förhandlingarna om VM-kampen mellan Floyd Patterson och Ingemar Johansson 1959.

Att äga en boxare är oftast bara besvär. Vadhållning är mycket bättre. Det finns stora pengar att hämta genom att garanterat veta i vilken rond matchen ska ta slut.

Alla som läst min bok, Yrkesboxaren John Andersson, vet att han boxades under revolverhot inför en match. Lägga sig eller bli blyförgiftad? John valde modigt att ignorera hotet. Starkt gjort av honom eftersom det sällan var fråga om tomma hot.

Ett fall blev till världslitteratur och film. Den 13 mars 1926 mördades proffsboxaren Andre Anderson [Frederik Boeseneilers] i Chicago. Han hade tröttnat på sina  fixade matcher, så nästa gång han beordrades att lägga sig, knockade han sin motståndare. Det stod honom mycket dyrt eftersom han fick betala med sitt liv.

Händelsen inspirerade Ernest Hemingway till en enastående effektiv berättelse i det mindre formatet. Den...
Läs mer →
Publicerat i: Boxning på film, Kriminalitet

Tidigare boxare åtalad för mord i Borås

Det här börjar likna kriminaljournalen. 
Ytterligare ett namn att lägga till i svensk boxnings svarta bok.
Ronny Hälgh som var aktiv inom IK Ymer i Borås på 1960-talet har häktats för mord.
Enligt polisrapport: "Mord den 4 februari 2020 på Bergakungsgatan 12 i Borås (5000-K132476-22)".
Ronny är nu 75 år och långt ifrån sin aktiva tid, men han är bara en i raden som blivit ett fingeravtryck efter Brottsbalken.
Det skulle enkelt gå att skriva en bok om alla som vandrat den riktigt breda vägen. Kanske en best-seller...
//CF

Den våldtäktsdömde Roberto Bengtsson får fortsätta att tävla

Svensk boxning är bisarr. Alla vet att Roberto Bengtsson är en våldtäktsman ändå tillåts han tävla vidare. 

I lördags var det någon slags distriktsskamp mellan Småland/Halland och Västergötland.
Vem återfanns i S/H om inte den dömde Roberto. På den egna klubbens hemsida hyllas han eftersom han "gjorde en stor match". Inom kort skall han, enligt klubben, dessutom deltaga i Göteborg mot "svensk topp". 

Det fanns mycket funktionärer på plats i Jönsköping (pun intended!). Där måste också ha funnits en supervisor. Men samtliga hade en gummisnodd i ryggen. Ingen vågade ifrågasätta Robertos medverkan. 

Enligt Robertos klubb, Sidestep BC i Halmstad, så arbetar de "för mångfald, olika åldrar, etik och moral". Varför denna värdegrund inte kopplas till våldtäkt är obegripligt. 

Inte blev det bättre när en av ledarna hörde av sig. Det var inte lätt att förstå vad han menade, men det gick ut på vilken fin och trevlig kille Roberto är. Har ledningen frågat den våldtagna tjejen? 

Det är hög tid att SBF börjar markera mot sina fingeravtryck. De har släppt igenom alldeles för mycket skit genom åren. 

//CF

PS Snart har vi en yrkeskriminell tidigare svensk mästare, landslagsman och proffsboxare utsläppt. Han kommer raskt att ingå i en Göteborgsklubb med allas goda minne. Brrr...

Boxare deltog i gruppvåldtäkt

Den 17 april 2018 fastslog Halmstads tingsrätt att Roberto Bengtsson och den ryskfödde Vladislav Karchahin var skyldiga till grov våldtäkt och de dömdes till två års fängelse. P.g.a. sin ungdom erhöll de dessvärre inte maximalt straff. Den som önskar kan rekvirera domen från Halmstad tingsrätt. Målnumret är B 221-18. En varning utfärdas eftersom våldtäkten var vidrig. Hovrätten skärpte straffet till två år och sex månader.

Hur agerar SBF:s ledning? De har haft kännedom om brottet från dag ett.
Jo, de stoppar huvudet i sanden. De går t.o.m. så långt att de raderar ett inlägg om våldtäkten på förbundets Facebooksida. Hur överensstämmer det med den transparens som ordförande Pax Sjöholm säger sig ivra för? Vad är förbundets värdegrundsarbete värt då de blundar inför verkligheten och markeringar uteblir?

Tvärsemot alla moraliska normer och etiska regler beviljar de glatt ny licens till Roberto. I oktober 2020 får han t.o.m. vara med på SM. Tävlade då för Malmö BC. Det ryktas att han numera även skall vara landslagsaktuell.

Budskapet från SBF:s styrelse blir glasklart:

Till de manliga boxarna – inom SBF accepteras våldtäkt. Det blir inga sanktioner från styrelsens sida.
Till kvinnorna i förbundet – ni måste förstå att SBF välkomnar våldtäktsmän i sina led. 
Till diplom- och andra föräldrar – vi inom SBF har inget emot att det finns våldtäktsmän i våra klubbar och träningslokaler. 
Till sponsorerna – SBF tycker att det är helt OK med våldtäktsmän. 

Vad säger RF- och SOK om det här? Vad säger sportjournalisterna?

Vissa brott kan man aldrig sona trots avtjänat straff. En kvinnoförnedrande våldtäkt går aldrig att förlåta eller ursäkta.
Det var inte frågan om lite snatteri i den lokala ICA-butiken i Robertos fall.

Christer Franzén

OS 1988 - värmer som glögg i vinterkylan

OS 1988 i Söul var i mångt och mycket ett bedrövligt spektakel, men en sak värmde. Det var den svenska boxtruppens insats. 
Innan turneringen hade det knotats i gångarna. Det skulle bli ett nytt fiako för svensk boxning, men de självvalda "experterna" gick på den s.k. minan.

När OS summerades var boxningen den mest framgångsrika av samtliga specialförbund, med ett silver, ett brons och en kvartsfinalplats. 
Totalt vann de sex boxarna fjorton av  tjugo matcher. För första gången överlevde samtliga första omgången. 
I rättvisans namn skall sägas att den här gången hade truppen en tursam lottning, men det kan kompensera alla gånger lottningen varit av motsatt slag. Det bör också påpekas att Kuba bojkottade detta OS vilket naturligtvis hade stor bestydelse för boxningsturneringen. 

Dåvarande rikstränaren Leffe Carlsson är den som främst bör hyllas för den förnämliga insatsen. hans energiska arbete gav resultat.
Det första OS-silvret sedan 1952 hämtades av George Cramne (Scott). Hans tekniska briljans gav fyra segrar innan final förlusten mot den omöjlige östtysken Andreas Zülow. 

Medalj blev det också för Lars Myrberg. En gansk ojämn boxare som dock lyckades i Sydkorea. Efter fyra segrar var han i semifinal. Där blev Australiens Cheney honom övermäktig. 

Martin Kitel avancerade till kvartsfinalen efter två vinster. 

Övriga deltagare var Jimmy Mayanja som efter två segrar fölorade i åttondelen, Sören Antman och Lotfi Ayed som vann var sin match innan det tog stopp. 

Svensktruppens resultat från OS 1988 här. 

//CF

PS. Det var fortfarande tillåtet för varje deltgare att tävla i sin nations färger. Nu har vi annorlunda och vedervärdiga regler där boxarna måste underkasta sig blå respektive röd dräkt. Brrr...

Tack för material om Sören Danielsson...

Strax innan jul erhöll jag en trevlig försändelse från Falun. Den bestod i en mängd matchprogram, foton och information om den gamle fine boxaren Sören "Dana" Danielsson som tävlade för IK Balder i Stockholm. Han tillhörde de stora under 1950-talet och tillhörde den gyllene epok då bl.a. Lennart Risberg, Thörner Åhsman, Stig Sjölin och Bertil Ahlin var aktiva.

Bland Sörens meriter finner vi tre gånger svensk mästare, åtta gånger i A-landslaget, nordisk mästare och OS-deltagare.
Hans främsta rival var Värnamoboxaren Stig Sjölin och de var inte helt mottagliga för varandras charm vare sig i eller utom ringen.
Svenska boxare var ofta i Irland för matcher under 1950-talet. Nedan ges ett prov på sådant matchprogram.
En lustighet kan noteras. Irländarna använde sig av grön respektive gul ringhörna.

Sörens matchlista här. Där kan ni även ta del av hur ett deltagarkort från OS i Helsingfors såg ut.

Tack för alla besök på RINGSIDE och för alla bidrag

I februari 2022 fyller RINGSIDE tio år och den har etablerat sig som en internationell institution. 
Besökarna kommer från hela världen - eller vad sägs om 177 nationer fördelade på 5.346 orter runt hela världen.
Det är väl egentligen bara SBF:s ledning med närstående som inte vill erkänna RINGSIDE. 

Besökarna har per 31 december 2021 varit inne på 3.566.002 sidvisningar (dvs. drygt tre och en halv miljon).
De är i snitt inne fem minuter och 16 sekunder per gång, vilket anses som mycket lång tid på nätet.
De har då kunnat ta del av 32.556 boxare som gått 76.484 matcher.

Den geografiska fördelningen har i det närmaste varit konstant genom åren. 
Nationernas tio-i-topp är: Sverige, Finland, Norge, Danmark, United Kingdom, Tyskland, Frankrike, USA, Spanien, Nederländerna.
Orternas tio-i-topp: Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingfors, Uppsala, Lund, Helsingborg, Huddinge, Örebro, Solna. 

Boxarnas topplista bekräftar bilden av RINGSIDE som ett historiskt verktyg för besökarna.
Dagens boxare intresserar betydligt mindre än de gamla kämparna, så de hamnar en bit ner i statistiken.
Främste manliga aktive återfinns på plats 168 i form av Liridon Nuha.
Första aktiva dam dyker upp som nummer 197 och det är Agnes Alexiusson. 

Besökarnas favoriter är med några undantag inte precis de utövare man förväntar sig. Eller vad sägs om följande?
Einar Westberg, Håkan Brock, Bertil Nilsson, Harry Rydell, Roger Pettersson, Alvar Andersson, Thure Westerberg, Patrick Lumumba, Christer Corpi, Ingemar Johansson, Lennart Risberg, Bengt Cederqvist. 

Högt upp på listan kommer dessvärre också våra vanligaste kriminella inom boxningen. 
De intresserar många, men inte främst pga sina meriter i ringen. 

Christer Franzén

PS. Låt bidragen (foton, resultat, information) strömma in...

... och fortsatt nöje med era besök på RINGSIDE.

På julafton hyllar vi Stockholms Atletklubb

På julafton framför RINGSIDE sin sedvanliga hyllning till Stockholms Atletklubb (SAK). 

Varför? Jo, därför att på julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb.

Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. 

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien....
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Kultur

Vilken är din ursäkt...

... för att inte läsa boken om John Andersson? 

Det upphör aldrig att förvåna hur likgiltigt boxningssamhället är för sin historia.
De som kontaktar mig, de som köper mina och andras böcker om boxnigshistoria tillhör helt andra kategorier. Det är främst de som var åskådare på galorna då svensk boxning var något av värde. Där finns också en annan stor grupp och det är de som är allmänt intresserade av idrottshistoria oavsett om det avser fotboll, ishockey eller något annat. Sedan finns där lokalhistoriker, klubbmärkes- och programsamlare. MEN, boxningssamhället är i stort frånvarande. 
Varför? 

Det finns sammanslutningar som boxningens vänner, punchpraliner och liknade, men de är mest sociala inrättningar. En förevändning för att träffas. 

Bosse Högberg ses som någon slags prototyp för tuffhet och hårdhet i och utanför ringen. I jämförelse med John Andersson var han en diplomboxare. Vilken svensk boxare torpederades under kriget? Jo, John Andersson. Bara detta borde vara tillräckligt för att vilja veta mer om honom och hans livsöde.
Han var dessutom vår förste Europamästare i proffsboxning.
Han var också den förste svensk som gick en VM-kamp och han mötte praktiskt taget hela världseliten på sin tid. 

Varför tycker du att det är så ointressant? Skriv gärna och förklara!

Yrkesboxaren John Andersson går att beställa i vilken bokhandel eller nätbokhandel som helst. Bokus, Adlibris, Ginza, Cdon etc. Det är bara att googla. Eller kanske enklast. Direkt från förlaget. 

CF

Ranking efter SM

Vi har många gånger tidigare förklarat våra principer för ranking. De kan ni ta del av på annan plats.
Efter SM ser det ut som följer. Var så goda...

48 kg

1 Joshua Muyinda, Morgongåva BK (U)

2 Viggo Pettersson, Team Hallstahammar BK (U)

3 Yosef Beyaa, KK All Round (U)

51 kg

1 Khawari Morteza, GAK Enighet (J)

2 Amir Hasanahunov, Kalmar BK (U)

54 kg

1 Hafiz Merzai, Kristianstad BK

2 Omar Mujtabashams, Djurgårdens IF

3 Shahab Amiri, Morgongåva BK (U)

57 kg

1 Nebil Ibrahim, Upsala IF

2 Alan Zangana, Hammarby IF

3 Abbas Mohevi, IF Linnea

4 Kevin Bohm, Morgongåva BK (J)

5 James Paredes, Väsby BK

6 Alexander Ström, Redbergslid BK (J)

7 Hafizullah Amiri, Malmö BK (J)

8 Julbert Tumale, Väsby BK

9 Hugo Härstedt, Höllviken BK (U)

10 Adam Tegström/Dahmani, Umeå BK (U)

60 kg

1 Erduan Berisha, KFUM Linköping

2 Redouane Kaya, Djurgårdens IF

3 Yousufi Rohullah, Djurgårdens IF

4 Alvin Warukaga, BK 30 Motala

5 Ali Aga Zamani, Örebro BK

6 Sebastian Rodriguez, Helsingborg BK

7 Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF

8 Marco Alärd, Skoftebyn AIS (J)

9 Hadi Hadrous, Malmö BK (J)

10 Ali Fadel, Djurgårdens IF

63,5 kg

1 Hampus Broman, BS Tor

2 Milad Mazdak, BK Ringen

3 Emil Stor, Team Hallstahammar BK

4 Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (J)

5 Jonas Hossein/Elghoul, Malmö BK (J)

6 Zia Samadi, Hammarby IF (J)

7 Julio Huashuayo, Stockholms AIF

8 Ali Eslani, AIK Boxningsförening (J)

9 Elliot Ekhamre, Eskilstuna BK (U)

10 Vikhtori Lindström, Umeå BK (U)

67 kg

1 Joel Jonsson, Eskilstuna BK

2 Peter Ahlberg, Skoftebyn AIS

3 Tim F Korhola, Bålsta BK

4 Mohammed Al-Maliki, Winning BC

5 Sam Rahimy, Majornas BK

6 Kevin Scott, Upsala IF

7 Roberto Bengtsson, Halmstad BS

8...
Läs mer →
Publicerat i: Ranking

Bernt Holgersson (1929-2021)

Bernt Holgersson har lämnat ringen. Han uppnådde den aktingsvärda åldern av 92 år 3 mån och 12 dagar. Boxare lever länge. Det har vi otaliga bevis för. 
Bernt tävlade i lättvikt och weltervikt för Karlskrona BK och Flottans IF under 1940-talet. Han var ett välkänt och respekterat namn fr.a. i södra delen av Sverige. När han knockade Jan Pamp från BK Björnen i Helsingborg gav det eko även i rikspressen. Så även då han boxades i landslaget. I kampen i Oslo 1949 var norrmannen nere för räkning i första ronden, ändå voterade domherrarna norskt. 
Bernt deltog på en utomhusgala i Karlskrona som toppades av uppvisningen mellan Jersey Joe Walcott och Nisse Andersson. Amerikanen hade knockat Olle Tandberg och drog ut på en bejublad sverigeturné. 2500 var på plats då Bernt besegrade en dansk och han erhöll som vanligt beröm i spalterna.

Bernt var fysiskt alert in i det sista vilket den här trevliga artikeln ger prov på. 

Partiel matchlista här. 

Stor tack till Katarina Möller som uppmärksammade mig på Bernts bortgång. 

Christer Franzén

SM 2021

SM nr 102 för herrar respektive SM nr 28 för damer startar idag den 9 december 2021. 
Slagfältet ligger denna gång i Norrköping och dess sporthall. 

Antal deltagande herrar:
51 seniorer, vilket är samma antal som föregående år. 
17 juniorer
26 ungdomar

Damer:
11 seniorer, vilket faktiskt är fyra bättre än under föregående år.
0 (noll) juniorer
4 ungdomar 

Ungdomar och juniorer är framtiden. Så vad säger detta om svensk boxnings framtid på damsidan?
Finns det någon inom SBF som ens bryr sig? Nedgången har varit påtaglig länge. 

Många gamla ärorika klubbar har ingen eller blott en representant på plats. Vad har hänt i dessa klubbar? 

/CF

Bragdguldet i regi Svenska Dagbladet

Tidningen åtnjuter varje år sina femton minuter av uppmärksamhet då det s.k. bragdguldet delas ut.
Det är lite paradoxalt att utmärkelen fortfarande finns till eftersom tidningen i praktiken saknar en sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex, för att inte tala om dessa transor som får gråta ut i spalterna. SvD/Sport är sedan många år en underavdelning till HBTQ-rörelsen. 
Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. I år fick hopplandslaget äran. Det är inte så mycket att säga om det. Främsta rivalen var troligen diskuskastaren Daniel Ståhl, men han diskvalificerade sig själv genom att glatt uttrycka att han var stolt över att vara svensk. Sådant är absolut no-no i de politiskt korrekta kretsarna. 
Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Eftersom svensk boxning f.n. befinner sig totalt under isen så kan ingen begära att plaketten delas ut till någon pugilist, men historiskt har bragdjuryn visat prov på en horribel inställning visavi boxningen. 

Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det är nästintill ofattbart hur han kunde förbigås. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch! Helt absurt!
Det finns ett annat lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets innebörd en verklig bragd.
När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John åkte ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt...
Läs mer →
Publicerat i: Så det kan bli

Brock, Lotfi, Ikonen, Steve m.fl. - vilken afton i Eriksdalshallen!

Du var väl där?! Det jublades stort under kvällen i den fullsatta hallen.
IF Linnéa hyllade sina 75 år med en inernationell gala 1984-10-29. För det utländska motståndet stod ett gäng från Jugoslavien med en olympisk guldmedaljör i spetsen.

Håkan Brock ställdes mot ett yrväder som inte ansåg sig behöva någon gard. Därmed var det slut efter mindre än två minuter i första ronden. Brocks högerkrok var inte att leka med. Efter matchen kom Brocks eget varumärke - en frivolt i ringen. Malmöpågen hade inlett säsongen bra. Först seger över den tidigare europamästaren Jakovlev från Sovjetunionen och därefter en absolut jämn holmgång mot Mike Tyson. Matcherna ingick i Tammerforsturneringen.
I huvudmatchen mötte Lotfi Ayed den olympiske mästaren från Los Angeles, Anton Josipovic. Lotfi var vikthandikappad och jugoslaven restrött. Han anlände i sista stund. Så det jämnade kanske ut sig. Lotfi inledde på sedvanligt tufft manér och speciellt bra var han i slutronden. Klar seger.

Under OS hade Lotfi lottats mot amerikanen Frank Tate och fått en synnerligen tveksam förlust. Men OS på hemmaplan då var det uppgjort för amerikanska guld. Tate vann finalen trots två räkningar. Jänkarna tog sammanlagt nio av tolv guld. Så det kan bli!

Resultat från galan. Foto från Svenska Dagbladet nedan.

//CF

Tre svenskar i Europalaget mot USA

Jo, ni läste rätt. Ni måste dock förflytta er 81 år tillbaka i tiden för att kunna njuta av evenemanget.

Matcherna mellan de amerikanska Golden Glovesmästarna och Europa var en stor händelse på sin tid. Tävlingarna gick aderton gånger under perioden 1931-1954 och med något undantag alltid i Chicago. Chicago var näst Stockholm den svensktätaste staden i världen så det var nästan som att boxas på hemmaplan. Året är 1940 och Europalaget var till 3/8 svenskt!!! Här kan vi verkligen trona på fornstora dagar.

Erik Ågren (Narva BK) i weltervikt, KG Norén (Redbergslids BK) i mellanvikt och Olle Tandberg (Djurgårdens IF) i tungvikt. De övriga kom från Italien och Ungern. Kampen mellan den gamla och nya världen slutade 4-4. Samtliga matcher gick tiden ut och bland svenskarna var det endast Tandberg som vann. Ågren hedrades med uppdraget att vara lagkapten för Europalaget.

En vecka senare var Europalaget i Nashville för ett möte med segrarna i Southern Golden Gloves. Där blev det en förkrossande 7-1 viktoria för Europa.

På fotot nedan, taget från en ungersk sportrapport, ser vi Ågren och Norén till vänster i övre raden. Tandberg är placerad längst till höger i samma rad. Italienarna fyller understa raden. Boxarnas adelsmärke - härliga snednäsor överlag...

//CF

PS Den som vill läsa mer om detta finner information i min bok om Narva Boxningsklubb. Östermalm tur och retur. Se under fliken "Mina Böcker".