RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
SM nr 103 för herrar respektive nr 28 för damer har dragit igång.
Bankpalats denna gång är Botkyrkahallen i Botkyrka kommun.
Dramat pågår under dagarna 9-10-11 december 2022.
Denna gång kan vi glädjas åt ett något högre deltagarantal än närmast föregående mästerskap.
Totalt, inklusive juniorer och ungdomar, vägde 159 boxare in. Det är hela femtio fler än förra gången i Norrköping.
Herrar:
55 seniorer (Fyra fler än föregående mästerskap).
35 juniorer (En markant ökning. Det var sjutton i Norrköping).
39 ungdomar (Också en klar förbättring. Det var tjugosex förra året).
Damer:
17 seniorer (Vilket innebär sex fler än föregående mästerskap, men ändå ett bedrövligt lågt antal).
6 juniorer (Förra gången var det noll deltagare!).
7 ungdomar (Tre fler än tidigare).
Som synes är det damerna som som är det största bekymret.
//CF
John Andersson vår hårdaste fighter någonsin. Ta del av hans liv.
Möt mannen som förorsakade TV-chock
Möt mannen som räddade en kamrat i skeppsgossekåren från drunkningsdöden
Möt mannen som blev torpederad två gånger under kriget
Möt mannen som blev fransk hederslegionär
Möt mannen som blev svensk mästare, landslagsboxare och EM-bronsmedaljör som amatör
Möt mannen som blev Sveriges förste Europamästare i professionell boxning
Möt mannen som var den förste svensk som kämpade om en VM-titel
Möt mannen som boxades under revolverhot
Möt John Andersson - Yrkesboxaren
Yrkesboxaren John Andersson.
Svensk mästare. Landslagsman. Europamästare.
Skeppsgosse. Krigsseglare. Hederslegionär.
Stockholm 2021.
ISBN 978-91-88851-73-4
Boken kan enklast köpas via förlaget GML https://www.gml.se/bocker/yrkesboxaren-john-andersson
Du kan även beställa genom din lokala bokhandel eller via Bokus, Akademibokhandeln, Adlibris och liknande.
Christer Franzén
... kan du roa dig med att botanisera i det innehåll som erbjuds på RINGSIDE.
Det finns 35 254 (trettiofemtusentvåhundrafemtiofyra) boxare att tillgå i databasen.
De har utkämpat 83 327 (åttiotretusentrehundratjugosju) matcher.
Så var lite nyfikna. Sök i den svenska boxningshistorien.
Den första kampen mellan två svenskar gick 1893 och därefter har det rullat på.
Det finns särskilda menyer för landskamper och mästerskap (SM/NM/EM/VM/OS).
Se menylisten.
Namn, klubbar, nationer, datum etc är sökbara.
Det räcker med del av namn eller datum.
Prova exempelvis 1973- och du får fram åtskilliga matcher från detta år.
Testa - Försök få fram vilken klubb som har haft flest boxare.
Eller hur många pugs som har passerat genom din favoritklubb.
Du har ett oräkneligt antal timmar att glädjas åt i färden genom den svenska boxningshistorien.
//CF
Det stundar snart till svenska mästerskap för damer och herrar i olika åldrar.
Det är ett SM som denna gång innehåller en del spännande klasser och det kan bli riktigt sevärt. Det är en sak att de svenska boxarna inte håller internationellt, men en helt annan då det kommer till nationell konkurrens. Där lär det bli hårt.
Som så många gånger tidigare är det Stockholmsdistriktet som håller i trådarna.
Stockholms Boxningsförbund bildades relativt sent. Den 11 september 1939 hölls det konstituerande mötet.
I storstan fanns det elva klubbar: IK Balder, Djurgårdens IF, Huvudsta BK, IF Linnéa, Narva BK, Solna BK, BK Sparta, Stockholms AIF, Stockholms-Flottan, BK Tigern och BK Örnen. Åtta av dem var närvarande. Oklart vilka.
En händelse som nästan ser ut som en tanke var att boxningens högborg under decennier, Eriksdalshallen, invigdes den 11 oktober 1939.
Stockholmsförbundet hade haft två tidigare föregångare, men de riktade sig främst till de mindre klubbarna. Det var Boxningsunionen och Södra Boxningsunionen bägge skapelser från mitten av 1920-talet. De större klubbarna samverkade och motverkade varandra i en skön blandning, men de genomförde gemensamma galor, klubbmatcher, seriesystem och distriktsmästerskap.
//CF
Järla IF (JIF) bildades den 10 juni 1914 och boxning ingick direkt på programmet tillsammans med fotboll. Det sätter klubben på samma nivå som IF Linnéa och Djurgårdens IF i klassen ännu existerande föreningar. De verkliga pionjärerna för svensk boxning återfanns bland de olika atletklubbarna i Stockholm.
Som tränare hade JIF inte vem som helst. Det var den regerande professionelle svenske mästaren i tungvikt Emil Kjellberg. Han bodde på Kungsholmen inne i Stockholm och tillhörde Kungholmens Atlet- och Boxarklubb. Hur Kjellberg sammanlänkades med ungdomarna i JIF är lite oklart, men Nacka var känt för sina boxningsaktiviteter. Inne i Stockholm var boxningen oftast ett förbjudet nöje. Till Nacka nådde inte lagens långa arm. Åtskilliga av svensk boxnings mest betydelsefulla bataljer avverkades i Sickla Folkpark.
Sickla var ett populärt utflyktsmål för Stockholms arbetarbefolkning. Det var då en naturskön idyll som användes för politiska möten, nykterhetsföredrag och boxning. Där talade Hinke Berggren, Zäta Höglund, Hjalmar Branting och andra av dåtidens politiska storheter.
Kjellberg hade börjat sin boxarbana under 1911. Han gjorde mig veterligen aldrig någon match i Sickla, men han torde varit där för ett stort antal sparringsessioner. Efter att ha förlorat sin tungviktstitel 1919 åkte han till det stora landet i väster. Karriären där blev ingen större framgång trots att han bytte namn till Harry Nelson. Han blev bara en i raden av misslyckade svenska proffs i USA.
Tillbaka till hans adepter i JIF. Direkt från start kom ett 20-tal ungdomar i träning, så underlaget gick inte att klaga på, men lokalfrågan blev ett olösligt problem och boxningen tynade bort. En utomhusgala hann klubben med innan stängningsdags. Klubbens bästa förmåga mötte en tysk boxare i en "internationell" utomhusgala 1915. Efter några år återkom boxningen till JIF och 1922 skickades tre svart-vita grabbar till junior-SM på Djurgårds-Cirkus. En av dem höll inte vikten, men återkom...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Nostalgi, Proffsboxning
När detta skrivs startar samtidigt den magnifika King of the Ring borta i Borås. Under tre dagar, 4-6 november, skall det kämpas om äran att få kalla sig KING of the Ring.
I år är det jubileum eftersom turneringen fyller tio år.
Det är i sanning ganska märkligt att den har blivit en av de största turneringarna i världsskala. Man lyfter på mössan för arrangörerna med Ray Husac i spetsen.
Denna gång deltar 524 boxare. De kommer framför allt från Europa, men där syns även ett gäng från Kanada.
I senior A-gruppen återfinns 83 som konkurrerar om äran att bli King of the Ring. Glädjande många, en dryg tredjedel, av dem kommer från svenska klubbar. Det borde borga för en hel del intressanta dueller.
För den som är hågad kan matcherna följas på den norska streamingtjänsten knockout.no för obekant avgift.
//CF
Ännu en dansk boxare har lämnat ringen för gott.
Benny Bechmann som tävlade för Aarhus AK var ett känt namn i Sverige under 1950-talet.
Han blev dansk mästare 1957 och 1959, därtill sex gånger jylländsk mästare perioden 1957-1962.
Att bli jylländsk mästare var närmast liktydigt med att vara dansk mästare.
Bland svenska motståndare till Bechman märks stjärnor som Stig Sjölin (Värnamo BK), Bertil Larsson (Nacka BK) och Daniel Freiman (Upsala IF).
Stort tack till Flemming i Odense som förmedlade budet om Bechmans frånfälle.
//CF
Ett gott initiativ, men vem är det?
Bara namnet har offentliggjorts - Stuart O´Conner. Det låter som en irländare.
Det är bra att det kommer någon utifrån. Den inhemska ankdammen har vi fått nog av.
Enligt förbundet har det varit "en gedigen rekryteringsprocess där kompetenser och kvalitéer har utvärderats och bedömts, både administrativa och sportsliga kompetenser."
Men varför är dessa meriter så hemliga. Något måste väl ändå denne Stuart ha gjort som utmärker honom i förhållande till övriga kandidater.
Låt oss bara hoppas han är inte är tillsatt på politiskt korrekta grunder.
Vi väntar med spänning...
//CF
Överlägset bästa nation blev Irland. Nationen plockade hem flest medaljer och erövrade mest poäng på mästerskapet. Tre guld-två silver-två brons är något som svensk boxning inte ens kan drömma om i sina vildaste fantasier.
På andra plats kom Ukraina, vilket torde förvåna dem som följt svensk krigsrapportering från landet. Sex medaljer (3-1-2).
På tredje Bulgarien (1-2-1), därefter Italien och Polen.
Största överraskning var Litauen med en åttonde placering för ett guld och ett brons.
Fyra länder delade på plats nummer 17. Sverige var en av dem med sin bronsmedalj.
I övrigt kan noteras svaga insater av England, Rumänien, Danmark, Nederländerna, Wales och Frankrike. Så de svenska damerna är i gott sällskap.
Flitigaste blå-gul i aktion var domren Cem Önal.
Genom alla år har det funnits en närmast panisk förskräckelse bland svenska tränare och klubbar att söka impulser från Ryssland. Konsekvenserna borde sedan länge vara uppenbara för alla och envar.
Kanske går det lättare att söka ny erfarenhet på Irland. Det kan i alla fall inte bli sämre med ett ökat utbyte.
Se där ett gratis tips från RINGSIDE till boxningssverige.
//CF
Hemkommen från Rom kan jag konstatera att det mediala intresset för damernas europamästerskap är lika litet i i Italien som i Sverige.
De svenska insatserna är som de brukar i internationella mästerskapssammanhang. Det blir på sin höjd en seger.
Blågult representerades av en ovanligt stor trupp, vilket var positivt. Sex deltagare snickrade ihop sammanlagt två vinster, varav den ena av dem räckte till en bronsblecka! Den skall vi trots allt vara tacksamma för.
Konkurrensen har dessutom blivit allt tunnare genom den idiotiska bojkotten av ryska utövare.
Inom Sverige är konkurrensen lika med noll på damsidan. Dessvärre.
Det finns inga tvåor, treor eller ens fyror, femmor, sexor som skulle kunna kämpa om att få åka på mästerskapstävlingarna.
//CF