RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
... gjorde Love Holgersson en ypperlig insats i det pågående VM-kvalet.
Hon genomförde sin match helt enligt skolboken. Vacker rysk vänsterboxning kollrade bort den tyska proffsboxaren Christina Hammer.
Tyskan är inte vem som helst. På 27 proffsmatcher har hon endast en förlust och den kom mot amerikanskan Claressa Shields. Tolv av Hammers matcher har avslutats i förtid. Hon har besegrat Maria Lindberg inte bara en, utan två gånger, liksom Mikaela Lauren. Vilket i sig inte säger så mycket, men...
Mot Love Holgerssons teknik kom hon helt till korta. Hammer kom segersäker till ringen, men var alltför tyskt entaktad och fann inga vapen mot svenskan.
En boxare behöver egentligen bara kunna ett slag - den raka vänstern - därför att den öppnar för allt annat. Det tycks som om Lennart Bernströms "ryska arbete" äntligen slagit rot. Jag hoppas innerligt att andra tränare noterar och inser detta.
Hatten av för Love och Lennart!
//CF
121. Roger Pettersson. Många olika klubbar men Narva BK som SG. Tio SM-guld. Sexton landskamper med minusfacit. EM-, VM- och OS-deltagande. Om någon personifierar svensk oförmåga att lyckas internationellt så är det Roger.
122. Tonton Semakala. Olika klubbar men Tensta BK som SG. Tre SM-guld. Utmärkt landslagsagerande med sex vinster på lika många uttagningar. EM-deltagande. Tillhör den exklusiva grupp som hemfört en VM-medalj via ett Brons.
123. Kwamena Turkson. Olika klubbar men Rinkeby International som SG. Fyra SM-guld. Nio landskamper med åtta vinster varav rekordmånga på walk over. Inte bara ett utan två EM-Brons, VM- och OS deltagande.
124. Ismael Koné. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Tre SM-guld. Tre landskamper. EM, VM- och OS-deltagande.
125. John H Larbi. Angereds BK. Sex SM-guld. Gott landslagsfacit med fem vinster av sex möjliga. EM- och OS-deltagande.
126. Mikael Yikealo. Olika klubbar men Narva BK som SG. Fyra SM-guld. Fint landslagsnetto fem vinster av fem möjliga. VM-deltagande.
127. Santiago Nieva. Olika klubbar men Narva BK som SG. Två SM-guld. Vinster i samtliga fyra landskamper. EM- och VM-deltagande.
128. Tobias Asklöf. Åtvidabergs BK som SG. Två SM-guld. Utmärkta sju vinster på nio landskamper. EM-deltagare.
129. Majid Jelili. Olika klubbar men Djurgårdens IF som SG. Fem SM-guld. Utmärkta tretton vinster på sexton landslagsförsök. EM-deltagande. Tillhör de få som erövrat en VM-medalj via ett Brons.
130. Andreas Gustafsson. Olika klubbar men NBK/Akilles (Norrköping) som SG. Fem SM-guld. EM-Brons. VM-deltagande.
Fortsättning följer...
CF
Håkan Brock som jubilerade häromdagen erhöll en fin artikel i Expressen.
Den fokuserar på hans jämna kamp mot Mike Tyson i Tammerforsturneringens final 1984.
Det var på den tiden vi hade boxare av klass...
Stort grattis i efterskott till Håkan. Han var för övrigt en av de första att skicka sin matchlista till RINGSIDE.
Gör sammaledes. Skicka dina matcher...
CF
RINGSIDE har ända sedan sin premiär haft en högt och jämt flöde av besökare. Det tackar jag er för. Det är uppenbart att det finns ett stort behov av att minnas de gamla kämparna.
När det gäller det dagliga flödet av besökare så är det nästan identiskt, men det finns en liten men distinkt skillnad mellan de olika veckodagarna.
I topp liggar söndagar och torsdagar. Däremot tycks det vara något trögare på onsdagar. Därav frågan i rubriken.
I övrigt kan meddelas att ni har 72,360 matcher att laborera med. De omspänner 30,867 boxare. Därtill har ni 551 artiklar att förnöja er med.
//CF
Det var länge sedan vi var på vernissage. Pugilister tillhör inte de vanligaste av motiv för konstnärerna. Här har vi dock ett försök i genren som ni dessutom kan bli ägare av. Det är en olja på pannå om ni deltar i budgivningen. Ni måster dock vara på alerten innan den 22 maj. Länk här.
Det är ett verk av Malmökonstnären Gunnar Jonn (1904-1963). Han hette egentligen John Gunnar Andersson är väl mest känd i Skåne där debuterade mot slutet av 1920-talet. Jonns verk kan beskådas i exempelvis Malmö ABF-hus och Trelleborgs hamnkontor.
//CF
... John Andersson var den förste svensk som boxades om en VM-titel?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
Rapporter från såväl Odense som Malmö berättar att den tidigare danske mästaren och landslagsmannen Poul Moesby avled den 28 april. Han tävlade för Brande Atlet Klub och 1971 blev han klubbens förste danske mästare. År 1977 kom den andra danska mästerskapstiteln. Därtill erövrade han det jylländska mästerskapet 1980.
Moesby satte tekniken i högsätet och när han var som bäst var han enligt tidningarna "dansk boksnings nye Börge Krogh". En svensk publik kunde ta del av Moesbys färdigheter under en landskamp i Göteborg 1971. Danmark besegrade Sverige med 6-4, men Moesby tyngde den danska förlustraden då han mötte sin överman i BK Örnens Lasse Larsson.
//CF
Så enkelt var det att samanfatta den blå-gula insatsen vid årets stora turnering i Belgrad, Serbien.
Tar man del av vad som skrivs på diverse Facebookgrupper och liknade kan man lätt få intrycket att Sverige är en storhet inom boxningen. T.o.m. bland blivande styrelseledamöter finns tankefostret att svensk boxning har "status". Så är det inte. Dessvärre.
Facit från Serbien: Fem förluster på lika många deltagare. Det är illa nog, men ingen av de svenska motståndarna nådde pallplats. Så det går inte att skylla på lottningen (vilket brukar vara populärt). Som bäst hamnde några av dem på femte plats. Sammanlagt slutade Sverige på sista plats bland 35 deltagande nationer.
Poltava, förlåt, Belgrad var ingen isolerad företeelse. Så här har det sett ut länge utan att någon i ledande position tycks reagera. Det går inte att skylla på utövarna. De gör så gott de kan utefter sina förutsättningar. Bördan för förlusterna skall istället läggas på SBF:s ledning och tränarna. Den sistnämnda kategorin är svensk boxnings riktigt stora svaghet. Det tycks som om de ingenting har lärt eller förstått sedan 1980/1990-talet då svensk boxning var på alerten. Någon som minns OS-VM-EM-medaljerna? Det hjälper inte att trona på minnet av fornstora dagar...
Den kommande styrelsen tycks inte äga någon krisinsikt överhuvudtaget. Kandidaterna verkar vara nöjda med det som är. Utveckla svensk boxning? Varför det? Då de istället kan strutta omkring på AIBA-möten, fortsätta administrera startböcker, ägna sig åt privata politiskt korrekta geschäft eller bygga fler kommittér.
Det ska fan vara boxare idag, för att travestera en känd teaterdirektör.
//CF
111. Odd Bengtsson. Olika klubbar men Narva BK (Stockholm) som SG. Fem gånger svensk mästare. Fyra gånger i landslaget med tre vinster. NM-, EM- och OS deltagare.
112. Håkan Brock. Olika klubbar men GAK Enighet (Malmö) som SG. Två gånger svensk mästare. Utmärkt landskampsfacit med elva vunna av tolv möten. Nordiskt guld. EM-, VM- och OS deltagare. Tillhör den minoritet som har plusstatistik på OS. Brock har en alldeles speciell nisch i svensk boxningshistoria genom sin jämna kamp mot Mike Tyson i Tammerforsturneringen 1984.
113. Lotfi Ayed. Olika klubbar men Redbergslids BK (Göteborg) som SG. Fyra gånger SM-guld. Utmärkt landskampsfacit med elva vunna på tolv matcher. Två gånger Nordisk mästare. En av få som erövrat VM-brons. EM- och VM-deltagande. Borde blivit proffs då han var som bäst.
114. Mikael Ungesson. Majornas BK (Göteborg). En gång svensk mästare. Nio vinster på fjorton matcher i landslagsdress.
115. Lars Myhrberg (Lundgren). Olika klubbar men Djurgårdens IF (Stockholm) som SG. Fem gånger svensk mästare. Sex landskamper. Nordiskt silver. EM- och VM-deltagande. Tillhör den lilla fina skaran av OS-medaljörer genom ett brons i Seoul.
116. Jimmy Mayanja. Olika klubbar men Agnered BC (Göteborg). Åtta SM-guld. Nio segrar på tolv landskamper. Nordiskt guld. EM brons. OS-deltagande.
117. George Cramne (Scott). Olika klubbar men IF Linnéa (Stockholm) som SG. Fem SM-guld. Elva landskamper med tio vinster. Två gånger Nordisk mästare. EM-deltagare. Ingår i den förnäma kvintett som slgit sig fram till ett OS-silver. George tillhör kategorin Sveriges bästa boxare genom tiderna.
118. Martin Kitel. Olika klubbar men Narva BK (Stockholm) som SG. Tre SM-guld. fyra landskamper med tre vinster. NM- och OS-deltagande.
119. Sören Antman. BK Falken (Gävle). Tre SM-Guld. Fem vinster på sex landskamper. Nordiskt Guld. EM. och VM-deltagande. Två gånger OS-deltagande.
120. John Pettersson. BK...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Den danske mästaren och landslagsmannen Leif Rasmussen drabbades av en hjärtattack i mitten av april 2021. Han tävlade för Köpenhamnsklubbarna AK Thor och IK 99. Två gånger dansk mästare, 1967 och 1968. Dessförinnan Köpenhamnsmästare 1964. Leif hade plusstatistik på svenskar i nationmötena med fem vinster av sju möjliga. Han mötte den dåvarnde svenska eliten i form av Tor Mathisen (Eskilstuna BK), Kennert Wiberg (Eksjö ABK), Leif Hansson (Hälsingborgs BK), Ulf Carlsson (BK Akilles) och Göran Engström (GAK Enighet).
Leif arbetade som typograf på Berligske Tidende och ägde ett stort intresse för brevduvor. Ett intresse han delade med många ameriksanska proffsboxare.
Flemming i Odense förmedlade nyheten. Tack för det!
//CF