Sökresultat för: Sk

Boxare

Nyheter

1961: Dansk sejr paa 6-4 i bokselandskampen

Publicerat den 07/03 -17

Den 19 september 1961 timade den femtiofemte landskampen sedan starten 1923. De rödvita var i ledning med 26 segrar mot 16 och 12 hade slutat oavgjorda. Landskampsutbytet med Danmark brukade höra till säsongens höjdpunkter. Det brukade gå hett till inte bara i ringen utan även på läktarna och domarkriget var mer regel än undantag. Debatten efter vissa domslut kunde vara intensiva. Den här gången blev det dock inte mycket att diskutera. Landskampen gick i Aarhus och de danska aviserna krävde hemmaseger. Nationerna hade mötts tidigare under våren och då blev det 5-5 i Stockholm, vilket danskarna betraktade som en förlust. Lokalbladet tippade, som framgår av urklippet nedan, 7-3. Tidningen presenterade de fem "tunge svenskerne" med foto. Notera hur prydligt klädda boxarna var. Idag råder som bekant en annan tingens ordning. De var Torsten Sjödahl (Värnamo BK) som förlorade, Bosse Högbrg (BK Defence) som vann, Alf Risberg (BK Örnen) som förlorade, Daniel Freiman (Upsala IF) som vann och Ulf Andersson (BK Örnen) som vann. Övriga blågula var Jan "Plutten" Persson (BK Sparta) som vann, Björn Hagert (IK Ymer) som förlorade, Kent Seijboldt (Eskilstuna BK) som förlorade, Denis Andersson (Stockholms AIF) som förlorade och Arne Högsten (Hälsingborgs BS) som förlorade. Slutresultatet blev alltså sämre än det förväntade, sett med danska ögon, förlust med 4-6. Evenemanget bevittnades av 4000 åskådare. 
Enligt Aarhus Amtstidendes sportsida så var matchen mellan Finn Nielsen och Kent Seijboldt eftermiddagens höjdpunkt. Tungviktaren Ulf Andersson stod för en snabb och effektiv seger. Efter två minuter var hans motståndare färdig.
Resultat och matcher från landskampsåret 1961 här.

Urklippet kommer från Ulf Anderssons samling. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Landskamper

Karl Preutz (1932-2017)

Publicerat den 26/02 -17

Karl Preutz avled den 23 februari 2017. Han var en mycket bra boxare som var aktiv under svensk boxnings gyllene period på 1950-talet. Han började träna boxning som tolvåring och sin första match vid nyss fyllda femton. Preutz tävlade för Hässleholms BK och han var samtida med storheter som Ingemar Johansson, Lennart Risberg, Thörner Åhsman, Rolf Storm, Stig Johansson och Stig Sjölin. Preutz adelsmärke var kraft och hårdhet. Han blev aldrig svensk mästare, men var SM-tvåa vid tre tillfällen 1952-1953 respektive 1955. Till meriterna hör fem landslagsuppdrag, Nybörjarmästare, Juniormästare och Sydsvensk mästare. Därtill ett Nordiskt brons på den tid man gick en match om bronsmedaljen. Han är den ende som besegrat både Lennart Risberg och Thörner Åhsman. I en av sina landskamper vann han över den sedermera kände finske proffsboxaren Pekka Kokkonen. 

Låt oss lyssna till den tidningsröst från december 1954 som refererade matchen mellan Preutz och Risberg.  "Kvällens skarpaste match gick mellan Lennart Risberg, Stockholm och Karl Preutz, Skåne. Risberg gick på knock från första början men Preutz kontrade suveränt med vänstern. I andra ronden hade Risberg Preutz mot repen för en serie slag men kunde inte fullfölja för knockout. Istället kom Preutz igen och krutet i vänstern hårdnade så att Risbergs vänstra ögonbryn gick upp. Samlade poäng i ladorna med den raka vänstern och fina undanglidningar. Klar och bejublad poängseger för hässleholmaren". En rubrik från Sydsvenska Dagbladet löd: "Kalle Preutz boxade ut knockout-mannen". Kampen ingick i en stadskamp mellan Skåne och Stockholm som slutade oavgjord 5-5. Det var de två tunga herrarna Preutz och Kjell Andersson från Enighet som räddade oavgjort för Skåne. 

Christer Franzén

Partiell matchlista här. 


Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Proffsboxning stinker

Publicerat den 12/02 -17

En gång i tiden var EBU (det europeiska proffsförbundet) att betrakta som en tämligen hedervärd organisation. EBU skiljde sig från de genomkorrupta WBC, WBA, IBF, WBO och de andra i bokstavssoppan. Dessa är inget annat än affärsdrivande företag i det produktsegment som kallas boxning. Igår (11 febr 2017) hade EBU sanktionerat en kamp om den vakanta europatiteln i "super-lightweight". Anthony Yigit var ena parten, inget ont om honom, han ska ta alla chanser han får. MEN, och detta är ett stort och korrupt aber. Den andre utmanaren till titeln var en engelsman vid namn Lenny Daws. Han gick sin senaste match den 5 december 2015 och då förlorade han. För att hitta en vinst för honom måste vi gå ända tillbaka till 25 juli 2015. Det är alltså 581 dagar sedan hans arm höjdes i luften. En värdig EM-kandidat? Någon? Hur i h-e resonerar man inom EBU. Det är välkänt att titelmatcher kan köpas. De olika alfabetsorganisationerna ställer sig gärna till förfogande. De har många kommissionärer att göda. Men är det lika illa ställt med EBU? Det krävdes uppenbarligen inga meriter för att få kämpa om europatiteln. 

När vi ändå är inne på ämnet. På senare tid har vi också sett en trend att alltfler svenska amatörer "går över" som det brukar heta. Det tycks vara så att ju sämre amatör, desto hetare vilja att bli proffs. Att vara professionell brukar innebära att utövarna får betalt. Så inte inom boxning. Endast några få av våra proffs får någon ersättning alls och när så sker är den påfallande blygsam. De övriga måste betala allt själva, "all-inclusive" som det brukar heta i turistbroschyrerna, ofta även för motståndet, som i sig är billigt i alla bemärkelser. Lik från Baltikum går för en ringa penning på marknaden. 
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli, Proffsboxning

Ranking 1975

Publicerat den 23/01 -17

Förra gången RINGSIDE presenterade en historisk rankinglista var för året 1966. Nu återvänder vi till säsongen 1974/1975. Den sammanställdes av den tidigare rikstränaren Sten Berglund. Det var betydligt lättare att ranka boxarna då än var det är idag, därför att det tävlades så mycket flitigare förr. Idag råder närmast likstelhet eftersom de flesta tränare bara är ute efter säkra segrar till sina adepter. På dylikt lär man sig inget. Nåväl, låt oss minnas gamla, och i en del fall, fallna kämpar. 

Flugvikt: 1) Bernt Olsson, BK Falken 2) Terry Laitala, GAK Enighet 3) Lennart Karlsson, IFK Linköping 4) Bo Nilsson, Majornas BK Bantam: 1) Christer Carlsson, Haninge BK 2) Per Gunnarsson, Värnamo BK 3) Jouni Anttonen, BK Fighter 4) Lars Gustavsson, Narva BK Fjäder: 1) Kire Stojanovski, Halmstads AIS 2) Håkan Danielsson, Redbergslids BK 3) Tommy Johansson, BK Örnen 4) Peter Weise, BK Falken Lättvikt: 1) Ove Lundby, BK Örnen 2) Ulf Carlsson, Katrineholms BK 3) Kole Talevski, Redbergslids BK 4) Carl Falkenberg, GAK Enighet Lätt welter: 1) Christer Karlsson, Katrineholms BK 2) Tauno Lothander, BK Örnen 3) Jan Öjerskog, BK Fighter  4) Karl Otto Ottosson, Eksjö ABK Welter: 1) Lars Larsson, Huddinge BK 2) Thomas Åkerman, GAK Enighet 3) Hans Bång, BK Örnen 4) Jens Schlütter, Malmö BK Lätt mellen: 1) Leo Vainonen, BK Falken 2) Bo Ljung, Kristianstads BK 3) Lars Ottosson, Eksjö ABK 4) Lars Andersson, Enköpings BK Mellan: 1) Branko Mikek, Narva BK 2) Kevin Cadwallander, Stockholms AIF 3) Claes Olsson, Säffle BK 4) Åke Eriksson, BK Masen Lätt tungvikt: Nils-Erik Rosén, Kalmar BK 2) Bengt Wiklund, BK Masen 3) Åke Johansson, BK Falken 4) Håkan Bergman, Sundsvalls BK Tungvikt: 1) Kennerth Wiberg, Eksjö ABK 2) Dennis Pettersson, Redbergslids BK 3) Lars Axelsson, BK Akilles 4) Torsten Falk, BK Kelly. 

Not: I en del fall har Berglund dubblerat boxarna i olika vikter. De har här "gallrats". 


Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi

38.373 matcher - 16.936 boxare

Publicerat den 01/01 -17

Välkommen till ett nytt boxår på RINGSIDE. Först ett stort tack till alla er som bidragit med uppgifter, foton, korrigeringar, resultat och övrigt material som hjälper till att hålla den svenska amtörboxningshistorien levande. Här är lite statistik som visar att RINGSIDE når långt, mycket långt. När år 2016 lades till handlingarna fanns det i databasen 38.373 matcher och 16.936 boxare. Därtill 354 artiklar som på olika sätt speglar vad som en gång timat. Under året kom besökarna från 137 nationer fördelade på 1.984 orter/städer. De bidrog tillsammans till 366.972 sidvisningar. 
Nationernas topp tio var Sverige, Finland, Norge, Danmark, USA, United Kingdom, Tyskland, Polen, Frankrike och Nederländerna. Orternas topp tio var Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingfors, Lund, Helsingborg, Örebro, Uppsala, Karlstad och Sundsvall. 
De mest populära perioderna för besökarna har varit 1920-talet, 1950-talet och 1970-talet. 
Med tanke på den katastrofala ranking som presenterades av SBF så vore det klokt om ni ute i klubbarna skickade en kopia på resultatrapporterna till mig. På så vis behöver det inte bli någon diskussion om vem som är bäst. Det är bara att jämföra matchlistorna för respektive boxare.
Ute bland klubbarna finns också mängder av gamla startböcker. Sänd dem till mig så noteras de i databasen. Varje gång klubbnamnet syns så är det god PR er.
Så fortsätt bidra med material. Tillsammans gör vi RINGSIDE.
//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info

Julafton - Stockholms Atletklubb - Boxning

Publicerat den 24/12 -16

På julafton hyllar vi Stockholms Atletklubb (SAK). Varför? Jo, därför att på självaste julafton 1905 samlades tio unga män för att bilda en idrottsförening. Det måste ha varit ett djärvt tilltag med tanke på det religiösa tvång som rådde vid tidpunkten. Sammankomsten blev starten för SAK, även om namnet till en början var upptaget, så under en period gick föreningen under firmabeteckningen Svea Amatörklubb. Boxningsvänner ska vara SAK djupt tacksamma, för utan klubbens tillblivelse hade boxningens utveckling i Stockholm, och därmed Sverige, avsevärt försvårats och försenats. SAK är idag en livaktig förening, men tyvärr utan boxning på programmet. Numera är det tyngdlyftning och styrkelyft som gäller. Visserligen hade det boxats på andra håll i Sverige, försök hade gjorts i Malmö och Göteborg, men det var i huvudstadens många atletklubbar som boxningen hämtade sina pionjärer. SAK innehöll driftigt folk och klubben blev ett slags organisatoriskt nav för boxningen under 1910-talet. De arrangerade otaliga galor och det rörde sig om allt från rena proffstillställningar till blandgalor där såväl amatörer som proffs deltog. SAK brukade locka med ”Stockholms bästa boxare” i annonserna. För ovanlighetens skull var reklamen inte överdriven. De bjöd på matcher som skulle gett Kampsportsdelegationen dåndimpen och dagens utövare att längta hem. Träningen, om det nu är rätt ord, var lika hårdför som matcherna.

Mot slutet av 1910-talet kom SAK att avlösas av klubbar som BK Pugilist, IF Linnéa och Djurgårdens IF. Sista gången SAK:s svart-blå kämpar sågs i aktion var under juniormästerskapen 1930.

Idag minns vi inte nedläggningen av boxningssektionen. Istället hyllar vi det initiativ som togs på julafton 1905, vilket lade grunden till en betydelsefull boxningsverksamhet och som med tiden skulle leda fram till bildandet av Svenska Boxningsförbundet. Som julläsning bjuder jag på en liten bonus angående den tidigaste svenska boxningshistorien. Det är saxat från min bok om Narvas historia. Vill...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Klubbar, Nostalgi

Laterna Magica: Stilstudie

Publicerat den 17/12 -16

Här är ett fint foto från den anrika Eriksdalshallen i Stockholm. Aktörerna är Stig Waltersson från BK Akilles till vänster och västtysken från Dortmund Günther Valtinke till höger. Stig kunde denna afton lägga ytterligare en seger till handlingarna. "Stigga" eller "Walter", som han också kallades, är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Stig besegrade Bosse Högberg fem gånger av fem möjliga. Glöm inte det!

Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna. Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Betrakta det nästa gång det är Gripen Cup. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet. Dessutom kan påpekas att Stig fyllde år för några dagar sedan. Så hedra honom genom att läsa hans biografi. På köpet får ni en stor portion svensk boxningshistoria. Beställ via förlaget Nomen eller i bokhandeln. 


Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Foton

SBF:s rankingsystem eller bristen på dylikt...

Publicerat den 12/12 -16

Att upprätta en rankinglista över de främsta boxarna är en grannlaga uppgift. Den är en viktig konsumentupplysning för såväl aktiva som för ledare och tränare. Det behöver väl inte tilläggas att den/de som hanterar rankingen måste vara kompetent folk. 

För att en ranking inte skall bli helt godtycklig krävs kriterier för densamma. Den måste baseras på kvalitén på motståndet och hur aktiv boxaren varit. För att ta ett övertydligt exempel. Ett OS-guld ger åtskilliga rankingpoäng, en direktfinal i någon lokal cup och liknade, ger få poäng. Inbördes möten måste väga tungt. Minns den förfärliga uttagningen av Agnes Alexiusson trots att hon förlorat fem gånger av fem möjliga mot sin främsta rival Ida Lundblad. Den boxare som inte tävlat på­ tre månader borde betraktas som inaktiv och därmed strykas ur rullorna.

Nu har SBF i all sin vishet tilldelat Jan ”Raggarn” Eliasson, Lider Máximo från TiFa BC i Tidaholm, detta uppdrag. Man undrar varför? SBF kan väl gå vidare och utse honom till kassör också?! Han har ju gett prov på åtskillig ekonomisk fingerfärdighet genom åren. Nåväl, låt oss betrakta hans decemberranking. 

Herrar 52 kg: De två som rankas borde betraktas som inaktiva. Det är länge sedan någon av dem gick en match så klassen skulle ha strukits. 

56 kg: En riktigt svag klass. De två första har långa förlustrader mot tämligen beskedligt motstånd. Sedan följer det verkliga haveriet. Ett riktigt lågvattenmärke. Tre stycken 0-matchare innehar platserna 3-4-5. En av dessa ”nollor” tillhör TiFa. Varför inte lägga in några diplomare också? De är med största säkerhet bättre än de tre som nu ockuperar platserna. En boxare som återfinns på plats tre kan anses mogen för tuffa internationella uppdrag. Trean i 64 tilldelas ju landslagsuppdrag. Den nu utpekade trean - vad skulle han göra på Ahmet Cömert cup?

60 kg: Där ser det lite...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, DDD, Så det kan bli

Svenskans syn på bragder

Publicerat den 06/12 -16

Så var det dags igen för utmärkelsen årets idrottsbragd. Svenska Dagbladet har i praktiken avskaffat sin sportredaktion. Det som benämns "SvD Sport" upptas mest av TT-telegram, tennisreportage och politiskt korrekta krönikor om damidrott och homosex. Flaggskeppet är den årliga utmärkelsen Bragdmedaljen som för några timmar varje år sätter tidningen i centrum. Själva bragden i insatsen som belönas har nästan alltid varit ifrågasatt. Huruvida den i år premierade golfinsatsen var tillräcklig undgår min bedömning. Boxning har inte mycket att komma med i bragdsammanhang numera. OS blev ett fiasko och vad Badou Jack gör borta i USA är bara något för de mest hängivna entusiasterna. Boxning är något som de nobla juryledamöterna alltid har avstyrkt vid blotta anblicken. Fallet Ingemar Johansson är välkänt. Det år han blev världsmästare tilldelades medaljen en fotbollsspelare för mål i en vänskapsmatch. Det finns ett lika flagrant, men mindre känt, fall där boxningen sågs över axeln. Det var år 1933 då John Andersson blev vår förste Europamästare i professionell boxning. Han åkte utan uppbackning till till Bryssel och poängbesegrade Jack Etienne [Etienne Clacys] efter femton stentuffa ronder. Det var i ordets reella innebörd en verklig bragd. När Ingo blev mästare hade han ett helt hov omkring sig för att underlätta hans förberedelser. John tvingades åka ensam till lejonets kula vilket gör hans insats än större. Vem fick bragdguldet detta år? Jo, en bandymålvakt. En lagmedlems insats ansågs alltså väga tyngre än allt annat idrottsligt år 1933. Sedan har Sverige haft ett antal silvermedaljörer i boxning på OS. Nog tål det att diskutera om inte någon av följande var större än den som erhöll bragdutmärkelsen för respektive år. Nisse Ramm (1928), Thure Ahlqvist (1932), Gunnar Nilsson (1948), George Cramne/Scott (1988). 
Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Info, Så det kan bli

Minst blev störst - en eloge till Silver-Lise

Publicerat den 24/11 -16

Ett stort grattis till BK Örnens Lise Sandebjer! Hon knep en glänsande silvermedalj på damernas Europamästerskap i Bulgarien. Det var den första silverplatsen som bestegs sedan 2009, då det faktiskt hemfördes alla valörer. En stor del av framgången har hon i "Coach Perkele". Han är en av de få tränare som söker och anammar internationella erfarenheter, samt knyter värdefulla kontakter bland ledande boxningsnationer. Det finns alltför många tränare i dagens boxningssverige som i princip bara lär ut samma saker som de själva kunde då de var aktiva för 15-20 år sedan. Kunskap inom idrott är idag en färskvara, så det gäller att vara alert för den som vill vara i framkant. Den viljan tycks vara en bristvara. I övrigt var de svenska damernas framgångar beskedliga. Det blev som det brukar på stora mästerskap, som bäst en seger innan det var dags att kvittera ut returbiljetten hem. Ett par av uttagningarna kan man sätta frågetecken för, men jag antar att det var klubbarna som stod för kostnaderna, inte det fattiga förbundet. Men låt oss vara snälla, vi får kalla det "erfarenheter inför framtiden". Det stora olympiska hoppet från Småland bevisade ännu en gång att den tidigare förbundstränarens satsning på henne var missriktad. Det är en sak att vara framstående junior, en helt annan att komma ut i den grymma seniorvärlden... 
Hur det gick på EM vet ni här. Nedan foton på Lise med sin medalj och med tränaren Petri Eriksson.


Läs mer →
Publicerat i: EM, Dambox, Turneringar

Sverige vs Ungern 1956

Publicerat den 22/11 -16

Den 25 april 1956 var det fint besök i Stockholm. Så blev det också fullsatt i Eriksdalshallen, 4.600 betalande. Öststatsboxningen kom starkt efter andra världskriget med Sovjetunionen, Polen och Tjeckoslovakien i spetsen. Till Europatoppen hörde också Ungern och det var stäppens söner som stod för motståndet i april. I det ungerska landslaget ingick bl.a Laszlo Papp. Han är en av världens främsta amatörboxare genom tiderna. Papp erövrade tre OS-Guld i rad (1948-1952-1956). Det säger väl allt! Han hade en otrolig amatörlista med 301 vinster, 12 förluster och 6 oavgjorda. En av de få boxare som kunde bjuda honom motstånd var vår egen Stig Sjölin. Tyvärr blev det inget tredje möte dem emellan i Eriksdalshallen. Det var dock inte bara Papp som kunde boxas i det ungerska laget. Vilket skulle bevisas. Med eftertryck. Trots att Sverige ställde upp med ett järngäng blev det förlust med 2-8. Vad sägs om Alf Norbeck (Eslövs IK), Sven Strålberg (BK Winter), Olle Eek (Kalmar BK), Bosse Högberg (Hisingens BK), Karl Bergström (IF Linnéa), Kurt Johansson (Värnamo BK), Sören Danielsson (IK Balder), Bertil Larsson (Nacka BK), Lennart Risberg (BK Örnen) och Thörner Åhsman (Landala AK). De hade alla knockat sina motsvarigheter inom dagens boxning. Vem hade stått ens en minut mot ex.vis Bosse Högberg och Lennart Risberg. Mot de hårdföra ungrarna kom de flesta till korta. Olle Eek gjorde en bra match liksom Kalle Bergström, Bosse Högberg var "tapper". Danielsson hade inte en chans mot Papp. De två segrarna hemfördes av Risberg och Åhsman. Den förre efter en ordentligt holmgång. Han hade motståndaren i golvet med kunde inte avgöra. Åhsmans opponet blev diskad i tredje för "ojust boxning". Resulat i detalj från Sverige vs Ungern återfinner ni här. Fotot och referatet nedan kommer från en ungersk idrottstidning och är inskickade av János Erdei. Ett stort tack till...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Foton, Landskamper

Fint foto på Thörner

Publicerat den 07/11 -16

Efter sin karriär blev Thörner Åhsman en engagerad tränare för Hisingens BK i Göteborg. Drillen gick i källaren på Vårväderstorget och under honom kom det fram ett helt gäng talanger med namn som Tommy Snare, bröderna Pramås, Roland Ericsson, Steve Stömblad, Peter Nyman, Peter Hagby och Jack Johnsén. Thörner satte inte sitt namn under startboksansökan för vem som helst. Boxaren in spe fick först bevisa att han var vältränad och hade mod inför de uppgifter som väntade. Fotot nedan visar en engagerad Thörner som sekond för Jan Rosén. Stort tack till Jan för den inskickade bidraget som också bifogade följande kommentar: Han var en fantastisk tränare och ledare, och en människa med sunda grundläggande värderingar som skapade en atmosfär som fostrade oss alla i en god anda av kamratskap och respekt. Thörner hade alltid hade en historia att berätta, dom tog aldrig slut. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, porträtt, Foton

Thörner Åhsman (1931-2016)

Publicerat den 02/11 -16

Thörner Åhsman var en utmärkt tungviktare som hade sin huvudsakliga karriär förlagd till 1950-talet. Han började i den på sin tid fina göteborgsklubben Haga Atletklubb för att fortsätta i Landala Atletklubb. Med tiden blev Thörner tre gånger svensk mästare - 1954-1955 och 1957. Han hade ett strålande landskampsfacit med 13 vinster på 15 matcher. Sammanlagt blev det 88 amatörkamper med 17 nederlag. Inget dåligt facit. Blev Stor Grabb nr 61 i ordningen. Hans mest spektakulära vinst var när kan knockade Lennart Risberg i första ronden under SM 1957 i Stockholm. Thörner ingick i den svenska OS-truppen 1956 i Melbourne tillsammans med Stig Sjölin och Lennart Risberg. Förväntningarna var mycket höga på trion, men det blev som det brukar när blå-gula kämpar tävlar på internationell toppnivå. Som proffs var Thörner inte lika framgångsrik. Han hamnade i skuggan av Ingemar Johansson och Lennart Risberg. Dessutom matchades han mycket märkligt av Edwin Ahlqvist. Som bäst rankades Thörner som nummer fem i Europa. När jag författade min bok om den professionella boxningens historia i Sverige hade jag en hel del kontakt med honom. Som orsak till sina ibland mindre goda proffsinsatser angav Thörner att när det gällde spände han sig på ett oförklarligt sätt. På träning och sparring satt högern perfekt, men under matcherna ville den inte lossna. Som amatör hade han haft en hög procent avslut på knock-out. BoxRec rankar honom som den femte bäste svenske professionelle tungviktaren genom tiderna efter Ingemar Johansson, Olle Tandberg, Harry Persson och Anders Eklund. 

Partiell amatörlista här. 

//CF


Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Kurt Johansson - en svensk succé i Danmark

Publicerat den 28/10 -16

Det kan inte ha hänt särskilt ofta, om ens någon gång, att en svensk amatörboxare har varit affischnamn i Danmark. Den statusen tilldelades den utmärkte Kurt Johansson inför en match i Aalborg. Johansson började sin karriär i den lilla klubben Lindås BK i östra småland. Klubben var nästan som en produkt hämtad från Rekordmagasinet. Lindås blev mot alla odds ett aktat namn i boxningssverige under 1940- och 1950-talet. Klubben fostrade flera goda boxare, där Kurt Johansson (1933-2010) var den främste. Med tiden skulle det bli 249 matcher, inklusive 14 landskamper, i tre klubbar - Lindås BK, Värnamo BK och Hälsingborgs BK. Han blev juniormästare 1951 och svensk mästare 1956 och 1957. När handskarna lagts på hyllan blev han, som så många andra tidigare aktiva, tränare. Det ovanliga med Kurt var att det var på bortaplan, i Danmark, han blommade ut . Klubbar som Lindholm, Randers och Sparta Aalborg fick ta del av hans kunskap och tjänster. Han blev också ordförande i danska boxningsförbundets elitkommitté. Kurt var en betydelsefull faktor för utvecklingen av stjärnor som Jörgen Hansen, Christian Larsen och Tom Jensen. Jörgen Hansen minns honom med värme (och här får ni en dansk läsövning på köpet). Klubben, dvs Lindholm BK, hade en helt unik ledare som skapde en kreativ atmosfär kring sig. "Han hed Johansson med to s'er, og det med s'erne gik han meget op i Johans-son med det riktige tryk på de to s'er. Han var lidt saer og hård, men han var også en fantastisk traener og et godt menneske, og vi er mange, der kan takke Kurt Johansson og hele ånden i Lindholm for, at vi blev så gode, som vi blev". Citatet är från den mycket läsvärda boken Gamle Hansen av Birgitte Lorentzen (2012). 

Nedan Kurt som dragplåster och Kurt tillsammans med de fruktade svenskdödarna Wagn Nörgaard (tv)...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, porträtt, Foton

Ingmar Johansson inte Ingemar Johansson

Publicerat den 18/10 -16

När RINGSIDE gräver i arkiven hittas de märkligaste ting. Till besökarnas glädje kan det avslöjas att allas vår Ingo inte är folkbokförd som Ingemar. I såväl kyrkböcker som i Sveriges dödbok heter han Jens Ingmar Johansson. Född 22 september 1932 och avliden 30 januari 2009. Föräldrarna, Jens och Ebbas, avsikt var att det skulle vara en liten Ingemar, men av någon anledning står det ändå Ingmar på dopsedeln. Fallet med namnförväxlingen uppmärksammades i Göteborgs-Posten 1959. Ingmar/Ingemar hade själv ingen aning om namnskiftet. Han hade stavat Ingemar genom skolåren och som vuxen. Och Ingemar blev det inför en hel värld... The winner and...


Läs mer →
Publicerat i: Scientia, porträtt, Så det kan bli, Nostalgi

Tips: Boxning på museum

Publicerat den 14/10 -16

Det är inte ofta boxning presenteras i museimiljö, men gör ett besök i Köping och dess museum och ta del av den pugilistiska härligheten. Lördagen den 15 oktober 2016 klockan 13.00 öppnas utställningen om BK Köpings och dess föregångares historia. Den kallas Slagkraft - vänskap, matcher och minnen. Invigningstalaren blir den den tidigare boxaren i BK Köping Sune Hedenström. På Svt.se Västmanland återfinns ett reportage om utställningen och en inspelad intervju med Hedenström. BK Köping hade sin blomstringsperiod vid mitten av 1960-talet, då ett flertal landslagsmän och svenska mästare tävlade för klubben, bland dem Kjell Fredriksson, Hans Pincoffs, Teofil Pollex, Rolf Paulsson, Sören Eriksson, Janis Osis och Rolf Risberg. De var inga egna produkter utan lockades till klubben av olika skäl. Ni får fler namn om ni söker på BK Köping i sökfältet på denna sida. Ingen panik om ni inte hinner till invigningstalet. Utställningsperioden är generös, den är öppen t.o.m. 8 januari 2017. Därtill är det fri entré. Vi kanske träffas på Östra Långgatan 37 framöver...


Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Filmupptagningar, Nostalgi, Kultur

Nytt-nytt-nytt

Publicerat den 09/10 -16

Efter 35.823 matcher - 15.755 boxare och 340 st artiklar kändes det dags för lite förnyelse av RINGSIDE. Stora förbättringar bakom kulisserna och en hel del som jag hoppas att ni skall finna behag i.

Förbättrad läsbarhet i matchlistorna. De har blivit tydligare. Matchordningen sådan att senaste matchen ligger överst. 

En räknare har lagts till i matchlistorna. På så sätt får ni genast en överblick över hur många matcher som är inlagda för respektive boxare. 

Utökad sökfunktion. Nu kan ni även söka på klubbar. Använd bara huvudordet som Djurgården, Hisingen, Enighet, Sundsvall etc. Ännu är inte samtliga 15.000 pugs indexerade men det kommer efter hand. Utländska boxare söks efter respektive land. Ni kan som tidigare söka på datum och namn. När det gäller namn så behöver ni inte känna till hela namnet, men ni måste stava rätt. Är ni exempelvis osäkra på hur Roger Blomkvists efternamn stavas så räcker det med att skriva "Roger Blom" så finner ni honom och eventuellt andra med liknade namn. Det går även bra att söka på förnamn, men då bör det vara ett mera ovanligt dylikt. 

Snabbheten har också förbättras. Uppgraderingen innehåller också en förbättrad mobilversion. 

Med detta önskar jag besökarna stort nöje i framtiden. 

Christer Franzén


Läs mer →
Publicerat i: Info

Rankinglista 1966

Publicerat den 07/10 -16 I dammet från de djupa arkiven finner man godbitar. Här är Svenska Boxningsförbundets rankinglista för tävlingsåret 1966. Ta fram näsduken. Torka tåren. Njut. Ni minns väl namnen på de kämpar som sattes främst... Flugvikt: 1) Ulf Danielsson, BK Ringen 2) Carl Axel Palm, Årsta BK 3) Kenneth Pettersson, Högsbo BK. Bantamvikt: 1) Leif Magnusson, Årsta BK 2) Kjell Fredriksson, Hornskrokens IF 3) Hans Pincoffs, BK Köping. Fjädervikt: Tommy Johansson, BK Örnen 2) Dusan Kamenko, BK Köping 3) Håkan Danielsson, BK Ringen. Lättvikt: 1) Stig Andersson, Landskrona BK 2) Kenneth Israelsson, IFK Umeå 3) Lasse Koivussari, Enköpings BK. Lätt weltervikt: Rune Johansson, Värnamo BK 2) Jovan Dzakula, BK Primo 3) Christer Ottosson, GAK Enighet. Weltervikt: 1) Nils Arne Johansson, Oxelösunds BK 2) Håkan Thureby, IFK Linköping 3) Bo Fogelberg, BK Viljan. Lätt mellanvikt: Branko Mikek, Narva BK 2) Christer Cornbäck, Redbergslids BK 3) Börje Lund, Enköpings BK. Mellanvikt: 1) Lars Risberg, BK Örnen 2) Willy Holmberg, BK Akilles 3) Ulf Magnusson, Uddevalla BK. Lätt tungvikt: 1) Ernst Mathisen, Eskilstuna BK 2) Sten Moritz, GAK Enighet 3) Bo Lundberg, Piteå IF. Tungvikt: Kennerth Wiberg, Redbergslids BK 2) Leif Hansson, Hälsingborgs BK 3) Thor Mathisen, Eskilstuna BK. Några har lämnat ringen för gott. Så har även ett par klubbar. Någon enstaka är fortfarande aktiv inom rörelsen. //CF
Läs mer →
Publicerat i: Info, Nostalgi

Giovanni Alvarez (1980-2016)

Publicerat den 28/09 -16

Som meddelats via olika media har Giovanni Alvarez avlidit i Italien. Han blev blott 36 år gammal. Giovanni visade redan från början en kraftfull boxning och han betraktades också som en större talang än sin äldre bror Fredrik. Under amatörtiden var Giovanni trefaldig svensk mästare, 1997, 1999 och 2000. Han boxades fem gånger i landslaget med fyra vinster och en förlust. Under sin korta amatörkarriär tävlade han för ett flertal klubbar. Svenska boxare kan vara överlägsna på hemmaplan, men de räcker inte riktigt till internationellt. Det gäller även för Giovanni. Han deltog på såväl junior-VM som senior-VM utan att nå långt. Tappade ett OS-kval år 2000. Blev proffs för Mogens Palle i Danmark samma år. Som bäst innehade han under ett par månader 2004 EBU-EU (European Union)-bältet i lätt tungvikt. Obs! Ej att förväxla med den riktiga Europatiteln. Den egentliga karriären var över efter en knockoutförlust 2004, men han avslutade med en misslyckad comeback i Göteborg år 2007. //CF

PS Teddy Stenmark påpekar att Giovanni knep bronset under J-VM 1998 och det var ingen dålig prestation. Det är bara att hålla med.


Läs mer →
Publicerat i: Info, Dödsfall

Dokumentären om Frida Wallberg

Publicerat den 27/09 -16

Alla som såg dokumentären om Frida Wallberg blev illa berörda. Först och främst naturligtvis p.g.a. hennes hemska öde, att i så unga år bli hjärnskadad.  Men också för den vrede man känner inför det följe som hade hand om henne. Hon lät sig ledas till slaktbänken av personer som hade noll kunskap om boxning. De var inte ens ett gäng glada amatörer, de var en samling destruktiva stollar. Filmen avslöjade mycket men inte allt av det som pågick i Fridas läger inför den fatala VM-matchen. Om Frida misshandlades å det grövsta innan matchen så blev efterspelet inte bättre. Proffskommissionen, med herrar Björn Rosengren och Olof "Tjuren från Horred" Johansson i spetsen, svek henne på alla punkter. Deras agerande gick bara ut på att skydda sig själva. På begäran har jag därför samlat länkarna till de tidigare artiklarna om fallet Frida. Hanteringen av Frida skall inte falla i glömska. Artiklarna är i den kronologiska ordning som de publicerades på RINGSIDE. Frida och sexismen. Fallet Frida. Fallet Frida II. Ny proffskommission, tack! Panik i prokommissionen. Frida Wallberg pånytt. Rosengren tutar reträtt. Prokommissionen måste avgå. Dokumentären kan ses på SVT Play fram till den 18 oktober 2016. //CF    


Läs mer →
Publicerat i: Info, Matcher, Dambox, Foton, Proffskommissionen, Frida Wallberg, Proffsboxning