RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
På årets SM deltog sju (7) damer. Ja, ni läste rätt. Sju. Det är det lägsta deltagarantalet sedan turneringen startade 1994.
För att lägga grädde på moset så var två av deltagarna av den kaliber man benämner rena nybörjare. Ändå hamnade de i (direkt)final. Ingen kritik ska falla på de som kom till start. Däremot borde samtliga som på något sätt är ansvariga för damboxning att stå där med skammen i den mörka vrån - klubbtränare, distriktsansvariga, förbundstränare och förbundsansvariga. Ytterst är det Svenska Boxningsförbundets styrelse som bär huvudansvaret för att det kanat utför.
Nedgången för damboxningen kan inte skyllas på Covid, till skillnad från sjukdomen, har tillbakagången varit synlig i många år. Ingenting har gjorts. En gång tillhörde Sverige världseliten, nu har vi två kanske tre stycken som håller hygglig europeisk nivå. Det är vackert så, men det finns inga som fyller på underifrån.
Såvitt jag förstått har det skett en för kvinnor ogynnsam sociologisk förändring i träningslokalerna. Därtill finns det fortfarande tränare som inte accepterar damboxning. Det finns också tränare som har en idiotisk syn på vad träning/boxning innebär. Det viktigate kriteriet för en bra tjejboxare var att hon kunde tåla smällar. Precis så sa en tränare, med tidigare förbundsuppdrag, från en av våra större klubbar, till mig. "Tåla smällar". Jag trodde faktiskt att adelsmärket på en skicklig utövare är att hon (eller han) undviker att ta emot smällar. Med sådana tränare är det inte konstigt att svensk damboxning sjunker i såväl antal som utövare och klass. Därutöver finns det en biologisk skillnad att ta hänsyn till. Kön är inte en social konstruktion som stollarna inom feminist- och HBTQ-sfären vill ha det till. Kön är en högst reell biologisk olikhet utmejsald av evolutionen och något som tränarna måste förstå.
De tränare som inte brinner för uppdraget bör avföras...
Läs mer →
Publicerat i: SM, SBF
Till alla er som frågat kan jag meddela att manuskriptet har gått till formgivning. Så biografin är på väg. Håll ut...
Jag har blivit glatt överraskad över intresset för John Andersson, den gamle mästaren. En av Sveriges främsta. Han är värd att få er uppmärksamhet.
Mer information följer naturligtvis.
//CF
Inom kort kommer min biografi om John Andersson att publiceras. Han var en av Sveriges främsta boxare.
Boken följer honom bokstavligen från vaggan till graven. Ett rikt men tragiskt liv.
I väntan på den framställningen bjuder jag på en japansk läseövning. Den avser mitt verk om den professionella boxningen i Sverige som gavs ut 2004. Den fann faktiskt läsare i samtliga världsdelar.
I Japan gavs RINGSIDE uppmärksamhet på en dryg helsida i deras motsvarighet till The Ring Magazine (maj 2005). Artikeln påbörjades på föregående sida i tidskriften. Ni får avnjuta den illustrerade sidan...
//CF
BK Pantern (Kristianstad), BK Rapid (Stockholm), BK Ratko (Stockholm), BK Troija (Hammerdal), BK Vargen (Karlstad), BK Vargarna (Örnsköldsvik), Bredahls BK (Orresta), Hambo BK (Bohus), Härnösands AIF, Polisens IF (Stockholm).
Fortsättning följer...
//CF
SAIS blev värd för den första galan efter Covidpausen.
Mika Moisio rapporterar att agendan trots allt blev diger. Sju diplommatcher, en uppvisning och fyra riktiga matcher gav en fin nypremiär.
Sök på 2020-09-26 så finner ni matchresultaten. Glädjande att domarna var eniga i samtliga matcher.
//CF
Den ene kämpen efter den andre lämnar ringen för gott.
Ralf Jensen, IF Sparta Köpenhamn, var en hårdslående dansk som boxades i lätt tungvikt och tungvikt. Som främsta meriter hade han två fina EM-brons och tre Nordiska titlar, därtill var han fyra gånger dansk mästare. Ralf var också ett säkert kort i danska landslaget. Han blev senare mindre lyckosam som proffsboxare.
Ralf gick i ringen sexton gånger mot svenska opponenter. De flesta i form av landskamper. Endast mot BK Köpings Rolf Paulsson och Eskilstunas Ernst Mathisen slutade det i nederlag.
Tack till Flemming i Odense för dödsbudet.
//CF
Anita Lindbloms namn är för evigt sammanlänkat med Bosse Högbergs. Deras stormiga förhållande var löpsedelsgodis för kvälls- och veckotidningspress under 1960-talet. Att placera henne i skuggan av Bosse gör henne väldigt orätt. Hon var en mycket begåvad artist, en lysande entertainer och en av de få underhållare som ägde présence på scen. Anita vann en "uttagning av flicka till revy" på Folkan i Stockholm i mitten på 1950-talet. Resten är som det heter historia. Revyprimadonna, sångerska och även aktris.
Efter de turbulenta åren med Bosse slocknade stjärnan allt mer. Hennes liv kantades av fler trassliga kärlesaffärer, skatteskulder, domstolbråk, konkurs, usla rådgivare och noll koll på ekonomin, häktning i sin frånvaro och exil i Paris. För att sluta som rätthaverist i en konflikt med en flyttfirma. En tvist som gjorde henne utblottad.
Det går inte att skriva om historien, men jag kan inte låta bli att fundera över vad som kunde ha hänt med Anita och hennes karriär om hon inte sprungit i famnen på herr Högberg...
Länk till hennes artisteri här.
//CF
Ricard Olsen har gått ur tiden. Han var en dansk amatörboxare med ett sextiotal matcher bakom sig. Mer känd blev han som tränare. Olsen var med att lotsa fram en hel rad danska elitboxare. Det var namn som Mikkel Kessler, Mads Larsen, Rudy Markusson, Patrick och Micki Nielsen. Han tränade även sin son Frank Olsen som blev dansk mästare, senare proffs och bältesinnehavare för IBC.
Ricard Olsen mötte tre svenskar under sin aktiva tid. Han besegrade Mats Rahmberg, Lunds BS och Max Viebke, BK Primo. Däremot blev det förlust mot Eskilstunas tävlingsflitige Rolf Karlsson.
Ricards svenska matchlista här.
Artikel om Olsen i danska BT här.
//CF
Den såldes snabbt slut på sin tid. Publicerades 2004. Jag har under åren fått många förfrågningar om jag har haft något exemplar kvar till försäljning.
Nu finns den ute på sajten TRADERA där ni kan buda på boken.
Boken innehåller bl.a. referat från samtliga proffsmatcher i Sverige från 1800-talets slut till sista galan innan förbudet 1970. Innehållet är unikt eftersom ingen tidigare har forskat på området. Jag kunde påvisa att boxning och proffsboxning startade mycket tidigare i Sverige än vad som tidigare var känt. Den blev också utsedd till årets idrottsbok.
Mycket nöje med läsningen...
//CF
Det blev svensk seger i den första landskampen på mycket länge. Det var det 88:e mötet nationerna emellan. Danmark har vunnit 48 gånger, Sverige 23 och 17 har blivit oavgjorda. Denna gång blev det 5-3 till Sverige. Mötet gick i Rosborgshallen i Vejle.
Jag hade inte möjlighet att följa utsändningen, men enligt rapporter var det en ganska medioker affär. Ringrosten lyste igenom, men huvudsaken är att verksamheten åter har kommit igång.
Danskt referat här.
Matchresultat här.
//CF