RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Golden Gong i Skopje Nordmakedonien medio november.
Svensk elit
Tre deltagare - noll vinster
Kajani i Finland medio november
Norrländsk topp mot lokal finskt
Två manliga deltagare - en klassvinst
En kvinnlig - noll segrar
Hilleröd Box cup i Danmark medio oktober
Sydsvensk elit
Fem till final - en klasseger
En slags stadskamp, Helsingfors-Stockholm, med diverse inlån.
Fyra elitkamper - noll segrar.
//CF
De här minnesorden borde publicerats då det begav sig. Det var en "stor försummelse" som en besökare uttryckte det och däri hade hon rätt.
Det är få svenska boxare som blivit stora i underhållningsbranschen, Stig Caldeborn var en av dem Owe Thörnqvist var en annan.
Texten nedan kommer från Radio Nostalgi. Där finns också många foton.
"Stig Caldeborn var född den 6 juli 1931 i Göteborg och var i unga år aktiv i Redbergslids BK i klasserna mellanvikt och lättvikt. Han var barndomsvän med The World Champion tungviktaren Ingemar Johansson sedan 1940 talet fram till Ingemars död 30 januari 2009. Det blev många minnen tillsammans under åren inte minst från vistelserna i USA.
Medan Ingemar fortsatte med boxningen så valde Stig en bana som sångare. Som stor fan av Frank Sinatra så blev det hans repertoar som lade grunden till Stigs kommande framgångar som "Skandinaviens Frank Sinatra" i folkparkerna och konserter.
Restaurang Valand i Göteborg var bl.a. en av de återkommande scenerna liksom Liseberg.
I USA träffade han många av den tidens storheter som Count Basie, Natalie Cole, Tony Bennett, Eydie Gormé och Steve Lawrence. Men det var Frankie som var hans idol och mentor.
Stig var inbjuden till Frank Sinatras 80 års dag och träffade Tony Bennett senast dagen efter dennes 86 årsdag den 4 augusti 2012. Bennett höll då en konsert på Cirkus i Stockholm och tillfälle gavs till ett möte och minnen från deras första sammanträffande 1970 i London.
Under senare år arrangerade Stig egna konserter i Frank Sinatras anda och backades då upp av All Time Big Band på Kungsbacka Teater."
//CF
Karpaciauskas i Litauen oktober
3 deltagare - noll vinster
Tammer i Tammerfors oktober
3 deltagare - noll vinster
King of the Ring i Borås oktober/november
Hela den svenska eliten - blott två guld varav ett via walk over
-
Kan någon i ledande position förklara detta deprimerande tillstånd?
//CF
Svensk boxning har arrangerat många olika slags mästerskap genom åren.
Där återfanns allt från klubbmästerskap (!), distriktsmästerskap, kretsmästerskap (från sydsvenska till norrländska) till nationella mästerskap.
I Norrland förekom även vad man skulle kunna kalla sockenmästerskap.
Från början var de flesta årligt återkommande för att allt mer glesas ut.
Under många år var kretsmästerskapen att likna med lilla-SM.
År 1982 återstod bara sydsvenska och västsvenska mästerskapen. Det senare öppet för alla.
Sydsvenska mästare blev 54 kg Jorma Rovapalo (Älmhults BK), 71 kg Stefan Bengtsson (GAK Enighet), 75 kg Fredrik Hesselman (Älmhults BK), 81 kg Roger Nilsson (BK Värend).
Västsvenska öppna: 60 kg Reijo Karpinen (Hagfors BK), 63,5 kg Abdul Rahman (BK Örnen), 67 kg Stefan Fernström (BK Örnen), 71 kg Leif Altonen (BK Örnen), 75 kg Raimo Karpinen (Hagfors BK), 91 kg Leif Johansson (Skoftebyns AIS).
Samma års distriktsmästerskp gav följande segrare.
Dalarna: 67 kg Frej Andersén (BK Masen), 81 kg Göran Fagerström (BK Vicenten)
Göteborg öppet: 54 kg Yassar Yapisan (BK 72), 54 kg Bo G Svensson (Redbergslids BK), 60 kg Peter Eriksson (Hisingens BK), 63,5 kg Anders Karlsson (Proletärens FF), 67 kg Mikael Nyman (BK Kungälv), 71 kg Daniel Winberg (Majornas BK), 75 kg Jörgen Lindberg (BK Jaguaren), 81 kg Martin Samuelsson (BK 72).
Småland öppet: 60 kg Zole Djerdi (Halmstads AIS), 67 kg Per Olsson (Oskarshamns BK), 71 kg Mats Andersson (Nässjö BK), 75 kg Peter Alm (Kalmar BK), 71 kg Ove Berg (Skövde AIK), 91 kg Per-Åke Persson (Lunds BS).
Västergötland: 54 kg Ari Alanenpää, (IK Ymer), 60 kg Jouni Anttonen (BK Fighter), 71 kg Andreas Gourenius (KK All Round), 81 kg Jukka Itkonen (BK Fighter), 91 kg Leif Johansson (Skoftebyns AIS).
Jämförs boxning med en annan kraftsport som brottning blir man betänksam.
DM i brottning genomfördes i samtliga distrikt utom Gotland och Jämtland-Härjedalen.
//CF
I december 1954 presenterade Stockholms-Tidningen, som inte heller den finns, sin årliga rankinglista.
Den baserades på resultat, men inte enbart. Den enskilde boxarens stil och teknik vägde tungt vid bedömningen.
Följande gavs äran att ingå på topp-tio-listan:
För åttonde året i rad bjöd Hammarby IF på sitt rough house i den legendariska Eriksdalshallen.
Initiativet är synnerligen värt att applådera. Bara en sådan sak som att boxningen för en gångs skull krupit fram ur källarlokalerna.
Men om ansatsen är god var själva arrangemaget det inte.
Arrangörsmässigt är det slött slappt och likgiltigt.
Boxningen skulle börja 16.00, men så blev det inte detta år heller.
Fyrtiofem (45) minuter efter utsatt tid började röra på sig i ringen.
Dock inte för boxning. Någon slags lutknäppartjej satte igång med att spela och sjunga.
Hon gjorde det hellre än bra och det ville aldrig ta slut.
Jag går på boxning för att se boxning. Jag går på konsert om jag vill lyssna på musik.
Därtill en konferencier som numera är mycket trött och okoncentrerad.
Det är särskilt trist eftersom han en gång för inte så länge sedan var mycket bra, rolig och spirituell.
Som åskådare vill man gärna veta hur många matcher respektive boxare avverkat, men det förblev en hemlighet i år också.
Hammarbys tungvikthopp Elwin Mayue-Belezika fyllde år matchdagen. Det hade väl varit något att celebrera!
När boxningen väl kom igång, måste det varit tryggt att vara Hammarbyboxare. Segern säkrad redan innan matchen. Så har det varit i alla år. Inte en grön förlust så långt ögat kan nå...
Själva boxningen bekräftade dessvärre svensk boxnings låga status. Mest slagsmål och satsning på kraft än försök till teknik.
Speciellt damboxningen var nedslående att se. För inte så länge sedan tillhörde Sverige toppnationerna.
Den kyliga kvällsluften utanför Eriksdalhallen kändes befriande.
//CF
Nu sörjs hon av det ryska boxningsförbundet, som skrev följande på Telegram.
"Irinas bortgång är en stor förlust för hela boxningsfamiljen. Det är tungt och bittert att inse att hon inte längre är med oss. Våra djupaste kondoleanser till Irina Vladimirovnas familj och närmaste. Minnet av henne kommer för alltid att leva kvar hos oss."
Irina Sinetskaja var en av Rysslands bästa damboxare genom tiderna.
VM: 3 guld (2001, 2002, 2006), 1 silver (2005), 1 brons (2012).
EM: 5 guld (2001, 2003, 2004, 2005, 2009), 1 silver (2011).
Ryska mästare: 11 titlar (1999–2005, 2009, 2011, 2012, 2014).
Europa-cupen: Segrare 1999, 2000.
Länk till ryska boxningsförbundet.
//CF
Under sommaren har jag haft en trevlig korrespondens med Nils Johansson den tidigare ordföranden i Svenska Kanotförbundet och tillika svensk mästare inom samma sport.
Han är son till den utmärkte boxaren Gunnar Johansson som tävlade för Stockholms AIF.
Gunnar var landslagsman och svensk mästare som dessvärre avslutade sin karriär alltför tidigt. Mer om honom i en kommande artikel.
Gunnar uttogs till Olympiska Spelen i Rom 1960 tillsammans med klubbkamraten Lars-Olof Norling och Kalle Bergström från IF Linnéa. Ytterligare en kandidat var tänkbar, men Stig Waltersson gjorde en mindre god insats då det ungerska boxningsförbundet firade 35 år med en jubileumsturnering. Norling gick segrande ur sin klass i den turneringen.
Av någon anledning fick bara Norling och Bergström åka. Rombesöket blev en match kort för vardera. En historisk tvist: Norlings besegrare föll mot en viss Cassius Clay i semifinalen.
Nedan några dokument som bifogades OS-uttagningen.
A. Uttagningen
B. Vaccinering
C. Doser
//CF
Nyligen avslutades pirat-VM i Liverpool. För de svenska deltagarna gick det som det brukar i internationella sammanhang. Någon enstaka seger sedan respass hem.
Var ligger felet? Hos ungdomarna? Delvis. Vi har haft en pågående kampanj sedan ett par decennier tillbaka att samtliga manliga individer ska förvandlas till någon slag hbtq-transor. Svenska pojkar får inte längre vara maskulina. De feminiseras och avprogrammeras från förskolan och uppåt till att bli en slags hen, vilket medför ett psykologiskt underläge mot hårdföra internationella motståndare. Invandrarkillarna har ännu inte samma uppenbara problem, men även de kommer med tiden att drabbas av ”könsstympningen”.
Detta är dessvärre ett politiskt problem som befinner sig utanför SBF:s domäner. Däremot kan SBF agera kraftfullt, om bara viljan finns, inom ett annat och avgörande område. Det stora felet med svensk boxning ligger i den låga standard som tränarkåren lider av. De har inte hängt med i utvecklingen och de fortsätter slentrianmässigt att driva sina klubbar och boxare efter enklaste stegkursmodell.
Nationer från forna Sovjetunionen dominerar den olympiska boxningen. De har gjort så i decennier, men det tycks ha gått de blå-gula tränarna förbi? Finns det någon som har lärt sig ryska? Finns det någon som har kontakt med tränare eller klubbar i det forna Sovjetunionen för utbyte? Finns någon tränare som är intresserad av hur de bedriver träningen i Moskva, Astana eller Tasjkent? Det borde väl vara varje tränares (jag talar nu om dem på elitnivå) intresse att vara i framkant med utvecklingen i öst. Men, icke. Hellre åka till Sheffield och banka på med enklare matchsparring.
Det finns m.a.o. ett stort utrymme för produktförädling.
Miljondollarfrågan är bara HUR och VEM/VILKA som ska initiera den nödvändiga kompetensutvecklingen.
//CF
PS Vilka nationer toppade överlägset pirat-VM? Någon slutsats därav...
Av en ren slump fann jag att den boxande trion Högberg från Mollösund numera är före detta.
Mellanbrodern Stig, född 1936, försvann obemärkt under 2018. Han hade en mycket blygsam amatörkarriär.
Den yngste men mest kände, Bo, född 1938, gick bort under stort massmedialt rabalder 2005.
Den äldste, Evert, född 1934, avled så tidigt som 1974. Han hade en lång amatörbakgrund.
Bra så ni vet...
//CF