RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Svensk boxning har arrangerat många olika slags mästerskap genom åren.
Där återfanns allt från klubbmästerskap (!), distriktsmästerskap, kretsmästerskap (från sydsvenska till norrländska) till nationella mästerskap.
I Norrland förekom även vad man skulle kunna kalla sockenmästerskap.
Från början var de flesta årligt återkommande för att allt mer glesas ut.
Under många år var kretsmästerskapen att likna med lilla-SM.
År 1982 återstod bara sydsvenska och västsvenska mästerskapen. Det senare öppet för alla.
Sydsvenska mästare blev 54 kg Jorma Rovapalo (Älmhults BK), 71 kg Stefan Bengtsson (GAK Enighet), 75 kg Fredrik Hesselman (Älmhults BK), 81 kg Roger Nilsson (BK Värend).
Västsvenska öppna: 60 kg Reijo Karpinen (Hagfors BK), 63,5 kg Abdul Rahman (BK Örnen), 67 kg Stefan Fernström (BK Örnen), 71 kg Leif Altonen (BK Örnen), 75 kg Raimo Karpinen (Hagfors BK), 91 kg Leif Johansson (Skoftebyns AIS).
Samma års distriktsmästerskp gav följande segrare.
Dalarna: 67 kg Frej Andersén (BK Masen), 81 kg Göran Fagerström (BK Vicenten)
Göteborg öppet: 54 kg Yassar Yapisan (BK 72), 54 kg Bo G Svensson (Redbergslids BK), 60 kg Peter Eriksson (Hisingens BK), 63,5 kg Anders Karlsson (Proletärens FF), 67 kg Mikael Nyman (BK Kungälv), 71 kg Daniel Winberg (Majornas BK), 75 kg Jörgen Lindberg (BK Jaguaren), 81 kg Martin Samuelsson (BK 72).
Småland öppet: 60 kg Zole Djerdi (Halmstads AIS), 67 kg Per Olsson (Oskarshamns BK), 71 kg Mats Andersson (Nässjö BK), 75 kg Peter Alm (Kalmar BK), 71 kg Ove Berg (Skövde AIK), 91 kg Per-Åke Persson (Lunds BS).
Västergötland: 54 kg Ari Alanenpää, (IK Ymer), 60 kg Jouni Anttonen (BK Fighter), 71 kg Andreas Gourenius (KK All Round), 81 kg Jukka Itkonen (BK Fighter), 91 kg Leif Johansson (Skoftebyns AIS).
Jämförs boxning med en annan kraftsport som brottning blir man betänksam.
DM i brottning genomfördes i samtliga distrikt utom Gotland och Jämtland-Härjedalen.
//CF
I december 1954 presenterade Stockholms-Tidningen, som inte heller den finns, sin årliga rankinglista.
Den baserades på resultat, men inte enbart. Den enskilde boxarens stil och teknik vägde tungt vid bedömningen.
Följande gavs äran att ingå på topp-tio-listan:
För åttonde året i rad bjöd Hammarby IF på sitt rough house i den legendariska Eriksdalshallen.
Initiativet är synnerligen värt att applådera. Bara en sådan sak som att boxningen för en gångs skull krupit fram ur källarlokalerna.
Men om ansatsen är god var själva arrangemaget det inte.
Arrangörsmässigt är det slött slappt och likgiltigt.
Boxningen skulle börja 16.00, men så blev det inte detta år heller.
Fyrtiofem (45) minuter efter utsatt tid började röra på sig i ringen.
Dock inte för boxning. Någon slags lutknäppartjej satte igång med att spela och sjunga.
Hon gjorde det hellre än bra och det ville aldrig ta slut.
Jag går på boxning för att se boxning. Jag går på konsert om jag vill lyssna på musik.
Därtill en konferencier som numera är mycket trött och okoncentrerad.
Det är särskilt trist eftersom han en gång för inte så länge sedan var mycket bra, rolig och spirituell.
Som åskådare vill man gärna veta hur många matcher respektive boxare avverkat, men det förblev en hemlighet i år också.
Hammarbys tungvikthopp Elwin Mayue-Belezika fyllde år matchdagen. Det hade väl varit något att celebrera!
När boxningen väl kom igång, måste det varit tryggt att vara Hammarbyboxare. Segern säkrad redan innan matchen. Så har det varit i alla år. Inte en grön förlust så långt ögat kan nå...
Själva boxningen bekräftade dessvärre svensk boxnings låga status. Mest slagsmål och satsning på kraft än försök till teknik.
Speciellt damboxningen var nedslående att se. För inte så länge sedan tillhörde Sverige toppnationerna.
Den kyliga kvällsluften utanför Eriksdalhallen kändes befriande.
//CF
Nu sörjs hon av det ryska boxningsförbundet, som skrev följande på Telegram.
"Irinas bortgång är en stor förlust för hela boxningsfamiljen. Det är tungt och bittert att inse att hon inte längre är med oss. Våra djupaste kondoleanser till Irina Vladimirovnas familj och närmaste. Minnet av henne kommer för alltid att leva kvar hos oss."
Irina Sinetskaja var en av Rysslands bästa damboxare genom tiderna.
VM: 3 guld (2001, 2002, 2006), 1 silver (2005), 1 brons (2012).
EM: 5 guld (2001, 2003, 2004, 2005, 2009), 1 silver (2011).
Ryska mästare: 11 titlar (1999–2005, 2009, 2011, 2012, 2014).
Europa-cupen: Segrare 1999, 2000.
Länk till ryska boxningsförbundet.
//CF
Under sommaren har jag haft en trevlig korrespondens med Nils Johansson den tidigare ordföranden i Svenska Kanotförbundet och tillika svensk mästare inom samma sport.
Han är son till den utmärkte boxaren Gunnar Johansson som tävlade för Stockholms AIF.
Gunnar var landslagsman och svensk mästare som dessvärre avslutade sin karriär alltför tidigt. Mer om honom i en kommande artikel.
Gunnar uttogs till Olympiska Spelen i Rom 1960 tillsammans med klubbkamraten Lars-Olof Norling och Kalle Bergström från IF Linnéa. Ytterligare en kandidat var tänkbar, men Stig Waltersson gjorde en mindre god insats då det ungerska boxningsförbundet firade 35 år med en jubileumsturnering. Norling gick segrande ur sin klass i den turneringen.
Av någon anledning fick bara Norling och Bergström åka. Rombesöket blev en match kort för vardera. En historisk tvist: Norlings besegrare föll mot en viss Cassius Clay i semifinalen.
Nedan några dokument som bifogades OS-uttagningen.
A. Uttagningen
B. Vaccinering
C. Doser
//CF
Nyligen avslutades pirat-VM i Liverpool. För de svenska deltagarna gick det som det brukar i internationella sammanhang. Någon enstaka seger sedan respass hem.
Var ligger felet? Hos ungdomarna? Delvis. Vi har haft en pågående kampanj sedan ett par decennier tillbaka att samtliga manliga individer ska förvandlas till någon slag hbtq-transor. Svenska pojkar får inte längre vara maskulina. De feminiseras och avprogrammeras från förskolan och uppåt till att bli en slags hen, vilket medför ett psykologiskt underläge mot hårdföra internationella motståndare. Invandrarkillarna har ännu inte samma uppenbara problem, men även de kommer med tiden att drabbas av ”könsstympningen”.
Detta är dessvärre ett politiskt problem som befinner sig utanför SBF:s domäner. Däremot kan SBF agera kraftfullt, om bara viljan finns, inom ett annat och avgörande område. Det stora felet med svensk boxning ligger i den låga standard som tränarkåren lider av. De har inte hängt med i utvecklingen och de fortsätter slentrianmässigt att driva sina klubbar och boxare efter enklaste stegkursmodell.
Nationer från forna Sovjetunionen dominerar den olympiska boxningen. De har gjort så i decennier, men det tycks ha gått de blå-gula tränarna förbi? Finns det någon som har lärt sig ryska? Finns det någon som har kontakt med tränare eller klubbar i det forna Sovjetunionen för utbyte? Finns någon tränare som är intresserad av hur de bedriver träningen i Moskva, Astana eller Tasjkent? Det borde väl vara varje tränares (jag talar nu om dem på elitnivå) intresse att vara i framkant med utvecklingen i öst. Men, icke. Hellre åka till Sheffield och banka på med enklare matchsparring.
Det finns m.a.o. ett stort utrymme för produktförädling.
Miljondollarfrågan är bara HUR och VEM/VILKA som ska initiera den nödvändiga kompetensutvecklingen.
//CF
PS Vilka nationer toppade överlägset pirat-VM? Någon slutsats därav...
Av en ren slump fann jag att den boxande trion Högberg från Mollösund numera är före detta.
Mellanbrodern Stig, född 1936, försvann obemärkt under 2018. Han hade en mycket blygsam amatörkarriär.
Den yngste men mest kände, Bo, född 1938, gick bort under stort massmedialt rabalder 2005.
Den äldste, Evert, född 1934, avled så tidigt som 1974. Han hade en lång amatörbakgrund.
Bra så ni vet...
//CF
Utbrytarorganisationen World Boxing (WB) arrangerar sina egna världsmästerskap.
De pågår i Liverpool under 4-14 september.
540 boxare är anmälda från 66 nationer.
För blågult tävlar Nebil Ibrahim, Upsala IF, i 55 kg. Klassen har 39 deltagare.
Hampus Broman, BS Tor i 65 kg. 40 deltagare. Vad har han för meriter? Att farsan var head coach??
Kevin Scott, IF Linnéa, 70 kg. 41 deltagare.
Inga kvinnor deltar för konungariket Sverige.
Det som blev WB:s ledning var en av de stora förespråkarna och bejakarna att män skulle få delta på Dam-OS. Minns skandalen i Paris...
Något de nu försöker sudda ut. Protesterna blev omfattande, ända upp till FN restes kritik mot Internationella Olympiska Kommitteen.
Därifrån är det fortsatt tyst i sakfrågan, liksom inom svenska olympiska kommitteen.
Det riktiga världsmästerskapet arrangeras av IBA under november 2025. Håll ut!
//CF
Harry Bergs (BK Kelly) största insats för boxningssporten låg mindre som aktiv utan som tränare, ledare och stöttepelare för sin klubb.
Han var den som åter satte fart på boxningen i Örebro i slutet av 1960-talet då den höll på att tyna bort.
År 1980 erhöll Harry årets idrottsledarpris. En utmärkelse stiftad av sportjournalisternas klubb i Örebro län.
//CF
Tiden går. För 60 år sedan var två berömdheter på turné i Sverige.
Jag uppmärksammade detta i ett par tidigare artiklar här på RINGSIDE.
Det finns skäl att återge dem igen.
P4 Sveriges Radio ringde. De planerar att göra ett nostalgiskt inslag om Floyd Patterson och Muhammad Ali.
Varför? Jo, bägge var i Sverige på uppvisningsturné under 1965. För Floyd var det den tredje och sista svenska turnén, för Ali den första och enda. Floyd visade upp sin färdigheter 1960, 1964 och 1965. Sammanlagt gästade han bortåt femtio orter. Floyd blev oerhört populär i Sverige. Detta trots, eller kanske därför, att han knockat Ingo. Han drog exempelvis 40 000 åskådare till Gröna Lund i Stockholm jämfört Alis 10 000.
P4 koncentrerar sig på två av evenemangen. De som avverkades i Kalmar (Floyd) och Nybro (Ali). Det passar bra eftersom jag bevistade bägge. Först ut var Floyd i Kalmar sporthall där cirka 1 300 slöt upp, därefter Ali i Viktoriahallen där bortåt 2 500 bänkade sig, vilket var en av de bättre publiksiffrorna för honom.
Bägge körde rephoppning, gymnastik och skuggboxning plus den efterlängade sparringen. Vid jämförelse så var Floyds program betydligt bättre än Alis. Floyds sparring var så matchlik den kunde bli. Han körde hårt och t.o.m. golvade en av sina sparringpartners. Ali tycktes inte ta det hela på allvar. Han lattjade mest och programmet var kort. Det fylldes ut med jippon och schlagersång. Ali stördes av ropen "Heja Floyd".
En titelmatch mellan Floyd och Ali väntade i kulisserna så det var kallt krig emellan dem. Ali kallade Floyd för kanin, whitehouse nigger och liknade. Floyd kontrade med det dräpande; "Clay har öknamn på alla, men det värsta tycker jag han har givit sig själv, nämligen Muhammad Ali". Den ökända och rasistiska muslimska organisationen Nation of Islam hade slagit klorna i honom...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, Proffsboxning