RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Ännu en dansk boxare har lämnat ringen för gott.
Benny Bechmann som tävlade för Aarhus AK var ett känt namn i Sverige under 1950-talet.
Han blev dansk mästare 1957 och 1959, därtill sex gånger jylländsk mästare perioden 1957-1962.
Att bli jylländsk mästare var närmast liktydigt med att vara dansk mästare.
Bland svenska motståndare till Bechman märks stjärnor som Stig Sjölin (Värnamo BK), Bertil Larsson (Nacka BK) och Daniel Freiman (Upsala IF).
Stort tack till Flemming i Odense som förmedlade budet om Bechmans frånfälle.
//CF
Ett gott initiativ, men vem är det?
Bara namnet har offentliggjorts - Stuart O´Conner. Det låter som en irländare.
Det är bra att det kommer någon utifrån. Den inhemska ankdammen har vi fått nog av.
Enligt förbundet har det varit "en gedigen rekryteringsprocess där kompetenser och kvalitéer har utvärderats och bedömts, både administrativa och sportsliga kompetenser."
Men varför är dessa meriter så hemliga. Något måste väl ändå denne Stuart ha gjort som utmärker honom i förhållande till övriga kandidater.
Låt oss bara hoppas han är inte är tillsatt på politiskt korrekta grunder.
Vi väntar med spänning...
//CF
Överlägset bästa nation blev Irland. Nationen plockade hem flest medaljer och erövrade mest poäng på mästerskapet. Tre guld-två silver-två brons är något som svensk boxning inte ens kan drömma om i sina vildaste fantasier.
På andra plats kom Ukraina, vilket torde förvåna dem som följt svensk krigsrapportering från landet. Sex medaljer (3-1-2).
På tredje Bulgarien (1-2-1), därefter Italien och Polen.
Största överraskning var Litauen med en åttonde placering för ett guld och ett brons.
Fyra länder delade på plats nummer 17. Sverige var en av dem med sin bronsmedalj.
I övrigt kan noteras svaga insater av England, Rumänien, Danmark, Nederländerna, Wales och Frankrike. Så de svenska damerna är i gott sällskap.
Flitigaste blå-gul i aktion var domren Cem Önal.
Genom alla år har det funnits en närmast panisk förskräckelse bland svenska tränare och klubbar att söka impulser från Ryssland. Konsekvenserna borde sedan länge vara uppenbara för alla och envar.
Kanske går det lättare att söka ny erfarenhet på Irland. Det kan i alla fall inte bli sämre med ett ökat utbyte.
Se där ett gratis tips från RINGSIDE till boxningssverige.
//CF
Hemkommen från Rom kan jag konstatera att det mediala intresset för damernas europamästerskap är lika litet i i Italien som i Sverige.
De svenska insatserna är som de brukar i internationella mästerskapssammanhang. Det blir på sin höjd en seger.
Blågult representerades av en ovanligt stor trupp, vilket var positivt. Sex deltagare snickrade ihop sammanlagt två vinster, varav den ena av dem räckte till en bronsblecka! Den skall vi trots allt vara tacksamma för.
Konkurrensen har dessutom blivit allt tunnare genom den idiotiska bojkotten av ryska utövare.
Inom Sverige är konkurrensen lika med noll på damsidan. Dessvärre.
Det finns inga tvåor, treor eller ens fyror, femmor, sexor som skulle kunna kämpa om att få åka på mästerskapstävlingarna.
//CF
Svaret är NEJ!
Det finns en gammal god regel som utvecklats inom diplomatin och den går ut på att även krigförande stater skall kunna kommunicera med varandra. Ofta brukar det ske genom tredje part. Kanalerna och kontakterna skall hållas öppna.
Rysslands agerande har fått de politiskt korrekta att gå bananas. Anfallet på Ukraina är vansinningt och Putin är en diktator - därom kan alla vara överens. MEN, att därifrån ge sig in på att bojkotta allt som är ryskt är förkastligt. Min lokala te-leverantör döpte snabbt om ryskt te till georgiskt. Dumheter saknar alltid gräns. Ska vi också bojkotta rysk litteratur, ryska filmer, rysk konst, rysk musik?
Det är tvärtom nu som utbytet med den ryska befolkningen borde öka på alla plan - handel, kultur, idrott.
Bojkotter är dessutom väldigt tveeggade och trubbiga vapen. Bojkotten kontraaslår. Det är vi i Europa som lider av de ekonomiska sanktioner som satts in mot Ryssland. Ryssarna klarar sig alltid.
Det internationella boxningsförbundet är korrupt. MEN den har valts på kongress. Förbundets medlemmar sade nyligen klart Nej till frågan om nytt ordförandeval. Den internationella idrotten är full av korruption. Ni har väl inte glömt det internationella fotbollsförbundet med alla skandaler. Mutkolvar i ledningen. Riggade omröstningar. Hur hamnade fotbolls-VM i Qatar? Någon?
En öppen fråga till Svenska boxningsförbundets ledning. Varför detta pajasbeteende att lämna w.o. vid ev. möte mot en rysk representant. Det är enbart ett barnsligt och futilt agerande. Vad har de ryska boxarna gjort för ont för att förtjäna ett sådant förakt? Hur rimmar det med demokratin då Sverige och ytterligare några nationer bryter mot gällande beslut. De blev nedröstade. Demokratiska principer är tydligen bra endast då rösterna går ens egen väg. Vi har hört det till leda från de "goda" människorna. Folket röstade fel i Sverige och folket röstade fel i Italien etc.
...En av Sveriges bästa boxare i de lättare viktklasserna har lämnat oss.
Jan "Plutten" Persson, som tävlade för BK Sparta i Stockholm, var fyrfaldig svensk mästare och två gånger nordisk guldmedaljör (1961 och 1963). Han var ett säkert kort i landslagssammanhang, med endast fyra förluster på fjorton matcher. Därtill nybörjarmästare, distriktsmästare och mellansvensk dito.
I januari 1964 gick Persson över till de professionellas led. Han borde gått över tidigare. Samma år debuterade även Bo Pettersson och Stig Waltersson med bar överkropp. Samtliga tillhörde Edwin Ahlqvists stall. Som bäst var Persson rankad nr sex i Europa.
Efter karriären blev han tränare för Hammarby. Sedan bör det naturligtvis nämnas att han ingick i den grupp som bildade boxningens veteranförening, Puchpralinerna.
//CF
Martin Kitel har utsetts till sportchef inom norsk boxning. Han är ett välkänt namn för dem som följt svensk boxning under de senaste decennierna.
Kitel var tre gånger svensk mästare och landslgsboxare. Han lyckades därtill att komma till kvartsfinal i de Olympiska lekar som hölls i Korea 1988. Han är m.a.o. en av få svenska boxare som har plusstatistik på OS.
Kitel började sin bana i Häljarps AIS för att fortsätta i Narva BK (Stockholm).
//CF
I hembygdsskrifter och lokalhistoriska betraktelser kan man finna mycket som är märkligt och lustigt.
I Byarums Hembygdsförenings årsskrift från 2013 finns ett kort avsnitt om den småländska klubben BK 36 i Vaggeryd. På 1930-talet var det var populärt att namnge klubbarna efter årtalet då de grundades, som exempelvis BK 30 (Bollnäs), BK 31 (Sikås), BK 32 (Kalhäll). Dylikt skulle inte godkännas idag.
I Byarumsskriften presenteras några boxare från Vaggerydsklubben, bland dem Tore Steen. Under en match hade han golvat sin opponent inte mindre än nio gånger. Steen "såg på domaren för att se om inte matchen skulle brytas, men det verkade inte så". Tore gick fram till ringdomaren och sa "nu skiter jag i det här". Då bröts matchen...
//CF
Den tidigare juniormästaren Ingvar Sundborg avled nyligen. Han tävlade för IF Älgarna i Härnösand, en klubb som inte längre idkar boxning.
I förbundets officiella dokument och arkiv kallas han av någon anledning för Sundberg. Så även i storstadspressen.
I rapporteringen från juniormästerskpen 1952 noterades det att "Härnösandaren, som är 19 år och snickare, har bara tungviktaren Näslund att träna med". Vilket gör hans presttion än mer anmärkningsvärd. I finalen var Sundborg hårdare än motståndaren, den betydligt mer rutinerade Bernt Ramse från Djurgårdens IF.
//CF
Det är långt mellan framgångarna för svensk boxning, men borta i Polen lyckas Love Holgersson bärga ett fint guld.
Hennes tre motståndare i turneringen höll riktigt hygglig kvalité så det är bara att gratulera till framgången.
Tolv damer var anmälda Silesian Womans Championship, nio kom tillstart. Sorgesamt att inte Sara Svensson kunde deltaga.
Prestationerna, var bortsett från Holgerssons, som de brukar vara när blå-gult är ute på internationella uppdrag.
På sin höjd en seger innan respass.
//CF