RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
Säga vad man vill om Mikaela Lauren men hon har en kollosal förmåga att manipulera media på sina egna villkor. Det ena rosenskimrande reportaget efter det andra har hyllat henne som vore hon en världsmästare. Kritiklösa "journalister" har svalt henne med hull och år.
Men comebacken mot en helt värdelös nybörjare avslöjade hur usel Lauren är. Trots den upptrissade stämningen och stora ord innan matchen uppvisade hon dålig balans, usel tajming, snubbel kring sin egna ben och allmänt förvirrat uppträde i ringen. Oh dear, vilken diplomare som helst besitter bättre teknik än den som en ringrostig Lauren gav prov på.
Motstånadaren, om man nu kan kalla henne så, var en stackars förskrämd tjej från Georgien, som traskat omkring i ringen fem gånger tidigare som proffs. Fyra gånger har det blivit förlust. Hon har tidigare blivit knockad i Alingsås. Den senaste matchen kom i juli 2023. Hon importerades till Danmark som en säker förlorare, så Lauren behövde inte vara orolig.
Det var rent äckligt att höra Lauren beklaga sig över det usla motståndet efter matchen. Hon visste på förhand vad som väntade.
Det är så det går till i proringarna. Det är inte sport, det är bara business.
Kanske ser någon en affärsmöjlighet här...
//CF
I något som kallas Göteborgs Boxningsserie 2024 som gick av stapeln i Askim 2024-02-17 förekom en rejäl felmatchning.
En ren nybörjare (med noll matcher) från Ale BK ställdes mot en rutinerad Senior B boxare från IK Ymer som tidigare gjort ett dussintal matcher.
Kampen (!?) bröts i andra.
Ingen skugga bör falla på IK Ymer, vare sig boxare eller ledare.
Det är inte deras sak att kontrollera motståndarnas meriter, men det hade varit bra om de gjort det.
Ansvarsfrågan är definitivt tävlingsledningens och det är deras uppgift att se till att matcher och motståndare är likvärdiga.
Fanns det ingen som reagerade? Inte ens nollboxarens ledare?
Fanns det ingen supervisor på plats?
För några år sedan blev en kvinnlig junior hårt knockad av en senior A boxare i Ljungby.
Då ingrep SBF och förbundet bör definitivt undersöka hur matchen i Göteborg kunde komma till stånd.
Tävlingsledare som de i Askim ska stängas av.
Ungdomarna måste skyddas från skador.
//CF
Lördagen den 10 januari utkämpades en nationsdust i Uppsala. Skottland stod för motståndet och enligt Upsala Nya Tidning avgick de med segern. Skottland tillhör liksom Sverige smånationerna i boxning.
På sin hemsida nämner det skotska förbundet inte med ett ord om landskampen, så de tillmäter den ingen betydelse.
Sverige har mött Skottland vid tre tillfällen tidigare och det har blivit två vinster och en oavgjord.
Första gången var 1979 i Stockholm. Blågul seger med 9-1. Det var på den tiden då svensk boxning fortfarande var att räkna med. I det segrande laget ingick Terry Laitala (Kristianstads BK), Kermit Fredriksson (Säffle BK), Marino Radman (Redbergslids BK), Ove "Jätten" Lundby (BK Örnen), Ulf Carlsson (Katrineholms BK), Arto Parri (GAK Enighet), Paul Nyman (Kristianstads BK), Per-Ove Olsson (Uddevalla BK), Bertil Österberg (BK 1925) och Anders "Lillen" Eklund (BK Falken).
Nästa möte kom redan 1981, som var ett landskampstätt år. På bortaplan blev det 5-5.
Segrade gjorde Stefan Sjöstrand (IF Linnéa), Shadrach Odhiambo (Redbergslids BK), Vesa Koskela (Olofströms BC), Mikael Ungesson (Majorna BK) och Bo Persson (Malmö BK).
Sedan dröjde det till år 2000 i Stockholm. Där blev det åter en storseger, 8-1, mot svaga skottar.
Det vinnande inslaget betod av Majid Jelili (Tensta BK), Vatche Wartanian (IF Linnéa), Cliff Soukka (NBK/Akilles), Stephen Ablorh (IF Linnéa), Issam Karzoumi (Angereds BC), Marcus Fowler (IF Linnéa), Said El-Tahan (Lunds BS) och Tobias Asklöf (Åtvidabergs BK).
//CF
Golden Girl är en fin turnering, men det blå-gula inslaget är synnerligen blygsamt.
Juniorerna avspeglar framtiden... eller hur?
Utvecklingen har gått tillbaka under flera år. Vad har de olika styrelserna gjort för att bryta trenden?
En gång stod svensk damboxning bland de främsta i världen. Minns ni?
Senior A: 72 deltagare - 5 från svenska klubbar
Senior B: 51 - 6
Senior C: 43 - 7
Junior A: 14 - 0
Junior B: 18 - 2
Junior C: 17 - 7
Ungdom A: 26 - 6
Ungdom B: 21 - 6
//CF
Ännu en kämpe har fallit ifrån. Han avled som Ruddy Scharling, vilket var hans mellannamn, men som aktiv boxare var han Preben Rasmussen och ingenting annat. Det var så han var känd i svenska och andra ringar.
Han hade fina meriter: Dansk mästare 1963-1964-1965, ett Nordiskt silver 1963 och som krönet på karriären en silvermedalj från Europamästerskapen i Östberlin 1965. Därtill fyrfaldig köpenhamnsmästare.
OS-äventyret i Tokyo 1964 blev en match. Motståndaren gick vidare till semifinal.
Preben tävlade för två anrika köpenhamnsklubbar Christianshavns Idrætsklub (CIK) och IF Sparta.
Han var uppenbarligen en boxare som hade det lätt att besegra blå-gula. Inte ett enda nederlag på tio matcher, varav fem var landskamper.
Efter amatörframgångarna väntade proffsringarna. Matchfacit slutade på 29 segrar och en oavgjord på 33 matcher. Den oavgjorda kampen gick mot finländaren Olli Mäki.
//CF
Jodå, enligt BK Ängelens sekreterare Michael Ragnarsson, lever den Östersundsbaserade klubben i bästa välmåga.
Det var lite besvärligt under och efter pandemin, men den är igång i bankpalatset på Rådhusgatan 31.
Bara så ni vet...
//CF
Ett härligt foto från finalen i lätt tungvikt 1944. Matchen gick mellan Kurt Stehlin (Huvudsta BK) till vänster och John "Den skånske slagbjörnen" Nilsson (Malmö BK) till höger. På fotot syns något av en sällsynthet - ett rakt slag av John Nilsson.
Malmöboxaren var en utpräglad slugger som tog emot mer än han gav. Det drog folk till galorna, men mot tekniker av Stehlins kaliber kom han till korta.
Hans hälsa debatterades i pressen redan som amatör. Han matchades alldeles för snabbt och hårt. Han tvingades sluta av medicinska skäl. John var en glad gamäng även då hans karriär hade nått vägs slut och trots att livet inte alltid visade sin vackraste sida. Två proffsmatcher sticker ut. Han blev praktknockad av världstjärnan Freddie Mills i första ronden. Det var en match som aldrig borde kommit till stånd.
Samma år, 1946, höll John på att ställa till en storsensation. I Göteborg gick John mot den drygt sju kilo tyngre och åtskilligt längre Olle Tandberg. I tredje ronden satt nationalidolen Olle på golvet, inte bara en utan två gånger. Publiken var helt vild och ropen skallade Jonne, Jonne, Jonne. Olle var illa ute, men John blev för ivrig och slog bort sin chans. Därefter tog Olles tyngd, rutin och metodiska boxning över. Då slutet kom i nionde var John totalt försvarslös och domaren tvingades stoppa den ensidiga kampen.
Olle Länsbergs roman Den hårda leken från 1956 om boxaren Conny Persson är till stora delar baserad på John Nilssons öde. Romanen är bra - läs den! Ta också del av den filmade versionen, med samma titel. Den kan mäta sig med vilken som helst av de bästa boxningsfilmer som gjorts, exempelvis Gentleman-Jim (1942), The Set-Up (1949), Fat City (1972), Raging Bull (1980). Alltså inget Ramboskit. Den hårda leken finns på DVD, senast utgiven i...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Foton, Nostalgi, Boxning på film, Proffsboxning
Den lilla utbrytargruppen från IBA med det storhetsvansinniga namnet World Boxing arrangerade nyligen en tävling i Sheffield.
Den kallades för GB Open, men torde mer ha varit ett slags världsmästerskap för organisationen.
De skryter med att ha hela 27 medlemsnationer, 15 av dem var i London.
WB återfinns främst i Europa och hur kan man kalla sig för "World" med så få medlemmar?
Bland deltagarna på GB Open/VM märktes Mongoliet, Franska Polynesien (!), Panama, ett flyktinglag (!) och naturligtvis de nordiska staterna.
De svenska framgångarna var trots det enklare motståndet minimalt, minst sagt.
Det måste vara oerhört besvärande att det nu bildas IBA-organisationer på WB:s domäner, som exempelvis i Tyskland och USA.
Den som vill veta hur de svenska kandidaterna presenterade sig inför WB:s grundningskongress hittar intressant läsning under Candidates for Election: https://worldboxing.org/about/congress/
Notera hur försåtligt ordförande PAX beskriver sin "boxningskarriär".
"Experience as an active, trainer and board member for more than 50
years." Det ser ut som att han har tävlingsboxats, vilket inte är korrekt.
//CF
Rankingen baseras på kända resultat.
Den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit.
Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. Det är obegripligt. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva. Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem. Ungdomarna placeras dock i egen kategori efter seniorer/juniorer där sådana finns. Det tävlas fortfarande för lite vilket hämmar den enskildes utveckling.
51
1 Omar Mujtabashams Narva BK
2 Joshua Muyinda Morgongåva BK (j)
3 Axel Palmgren Ystad SK (u)
4 Yaseen Qais Morgongåva BK (u)
5 Ali Yugoubi Team Ljungby Box IF (u)
6 Tor Myrberg Klasou Djurgårdens IF (j)
7 Amadeus Guerrero Majornas BK (u)
54
1 Hafiz Mirzai Kristianstad BK
2 James Paredes Väsby BK
3 Viggo Pettersson Hammarby IF (j)
4 Muhammad Mirjalov Botkyrka BK
5 Isak Eliasson (tidigare Syed Abdollah Hosseini) Umeå BK
6 Clay Jayson (tidigare Klas Jansson) BK 30 Motala
7 Yosef Beyaa KK All Round (j)
8 Montazer Almozawi Djurgårdens IF
9 David Rizvan BK Trim Kristinehamn (u)
10 Jacob Andersson Värnamo BK (u)
57
1 Nebil Ibrahim Uppsala IF
2 Erduan Berisha KFUM Linköping
3 Alvin Warukaga BK 30 Motala
4 Reza Ibrahimi Narva BK
5 Ridan Abdo Norrköping Boxningsteam IF
6 Gino Dobreva Malmö BK (j)
7 Emil Ödman Redbergslids BK (j)
8 Niclolas Schmeyer Malmö BK (j)
9 Neo Vis Jamegar Haninge BK
10 Ismail Salih Morgongåva BK (u)
60
1 Hadi Hadrous Malmö BK
2 Awaz Shakuri Stockholms AIF
3 Sebastian Rodriguez Helsingborgs BK
4 Farshad Sadqi Uppsala IF
5 Patrik Wreder IF Linnea (j)
6 Adam Tegström Dahmani Umeå BK
7 Noradiin Dhoore Hisingens BK
8 Mykhailo Hubarenko Vänersborg BK (j)
9 Luka Khan Begashvili Väsby BK (j)
10 Daniel Pusov Hammarby IF (u)
63,5
1...
Läs mer →
Publicerat i: Ranking
En av Skandinaviens bättre boxare har avlidit i en ålder av 79 år. Som så många pugilister tynade han bort i demens.
Som amatör gick han 77 matcher, varav tre mot svenskar. Han vann över Martin Pedersen (Halmstads AIS) och Bosse Pettersson (Redbergslids BK) på delat domslut och besegrade Willy Holmberg (BK Akilles) på TKO.
Som proffs var Bogs oerhört populär i Danmark. Blev rubrikernas man, lite a la Bosse Högberg. Han gick över till de professionellas led efter OS 1964 i Tokyo där han nådde kvartsfinalen. Skrev kontrakt med Mogens Palle som lotsade fram honom till stormatcher. Sista matchen kom 1974. Under tiden blev det 86 matcher med 77 segrar. Bogs kunde skriva Europamästare på sitt visitkort. En titel han försvarade i lätt tungvikt och mellanvikt. Karriärens höjdpunkter, trots förluster, var mötena med världstjärnorna Emile Griffith och Carlos Monzon.
Bogs följde den gängse boxarmallen. Stora pengar in, större pengar ut. Jetset liv kräver sin tribut. Efter karriären väntade ett enklare yrkesliv.
Tack till alla er som framförde dödsbudet till RINGSIDE.
//CF