RINGSIDE
till den svenska amatörboxningens historia
101. Shadrach Odhiambo. Olika klubbar men Redbergslids BK som SG. Fyra gånger svensk mästare. Nordisk mästare. VM-brons. Utmärkt landskampsfacit med fjorton segrar på sexton uppdrag. EM- och OS-deltagare. Kom från Uganda, men blev närmast folkkär och drog folk till galorna på egen hand. Led dock av den "svenska sjukan" att misslyckas på stora mästerskap. Ingick i den framgångsrika skaran av 1970- och 1980-talsboxare.
102. Bo Persson. Malmö BK. Tre gånger svensk mästare. Sex segrar av tio möjliga i landslagsdressen. Nordiskt- och EM-deltagande.
103. Tauno Lothander. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Svensk mästare. Nordisk mästare. Sjutton landskamper med klar minusstatistik. VM-deltagare. Det finns en seglivad myt att han skulle ha gått drygt 400 matcher. Det gjorde han inte.
104. Roger Andersson. Olika klubbar men IF Linnéa som SG. Sexfaldig svensk mästare. Nordisk mästare. EM-brons. Sex landskamper. VM-deltagande. Roger var en fin representant för sporten. Vore alla som han hade det inte varit några problem att finna penningstarka sponsorer. Hans fem matcher mot Anders Eklund tillhör den svenska boxningshistoriens klassiker.
105. Stefan Sjöstrand. Olika klubbar men Narva BK som SG. Fyra svenska mästerskap. Tolv landskamper. NM-, EM-, VM-, OS-deltagare. En av många bra boxare som inte höll internationellt.
106. Vesa Koskela. Olika klubbar men Narva BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Nordisk mästare. Sju landskamper. EM-brons, VM-, OS-deltagare. Som så många bra på hemmaplan, men överraskade med brons på EM 1981.
107. Märket har förkommit.
108. Märket har förkommit.
109. Bengt Cederqvist. Majornas BK. Två gånger svensk mästare. Nordiskt guld. Tio landskamper.
110. Håkan Sindemark. Olika klubbar men Narva BK som SG. Två gånger svensk mästare. Nio landskamper. EM-deltagare.
//CF
Ännu ett vansinnigt terrordåd har drabbat oskyldiga människor. Gärningsmannen var en afghan. En person som överhuvudtaget inte skulle vara här.
Totalt oansvariga politiker har under decennier bedrivit en huvudlös och destruktiv politik vad avser invandringen. Sverige har blivit ett eldorado för lycksökare, kriminella och religiösa extremister. Afghanen kom för några år sedan. Han har sedan dess levt på våra skattepengar och redan hunnit begå brott. Naturligtvis. Han belönar samhället som tagit emot honom med ett bestialiskt knivdåd. Han är varken den förste eller siste "invandraren" som kommer att begå brott. Ändå får de stanna kvar i landet. De kastas inte ens ut vid grova brott som våldtäkter. Regeringspolitikerna och ledarskribenterna är sååå förstående. Det är sååå synd om dem. Vi kommer att få höra en kör av röster som ursäktar och förminskar dådet. Professionella lögnare av skilda slag kommer att framträda i Dagens Nyheter, Sveriges Radio/TV och andra media. Dådet kommer att skyllas på det svenska samhället och svenskarna, inte på gärningsmannen.
Statsministern är redan igång med sitt svammel, liksom Annie "Jag älskar afghaner" Lööf och många andra från den politiska parnassen.
Det är hög tid att sätta press på politikerna - nu får det vara nog! Tala om för dem att de har blod på sina händer.
Som grädde på moset så hade Tamim Sultani gått ett par boxningsmatcher för Nässjö BK vilket gör min bedrövelse ännu större.
//CF
PS. Jag fick rätt. Vi medborgare skall inte ställa politikerna till svars för en huvudlös invandringspolitik. Istället ska vi tycka synd om den brutale afghanen. De sju offren är inget som tidningar och TV bryr sig om. Nu gäller det till varje pris frikoppla gärningen från invandringen.
Statsministern får gärna höra av sig och förklara hur ett dåd utfört av en afghan, som inte skulle vara här, inte...
Läs mer →
Publicerat i: DDD, Kriminalitet
91. Märket har förkommit
92. Lars Larsson. Olika klubbar men BK Örnen som SG. Trefaldig svensk mästare. Sjutton landskamper. Nordiskt deltagande.
93. Per Gunnarsson. Värnamo BK. En av de bättre i de lättare viktklasserna. Två gånger svensk mästare. Nordisk mästare. Tolv landskamper.
94. Ulf Carlsson. Olika klubbar men Katrineholms BK som SG. Tre gånger svensk mästare. Nitton landskamper med klar plusstatistik. NM- och EM-deltagande. Ulf fick närmast hjältestatus efter sin utmärkta insats under OS 1976 där han gick jämnt mot superstjärnan Ray Leonard.
95. Bo Ljung. Kristianstads BK. Två gånger svensk mästare. Pålitlig som landslagsman med sex segrar på åtta uppdrag. NM- och EM-deltagande.
96. Leo Vainonen. BK Falken. Sex gånger svensk mästare. Två gånger Nordisk mästare. Utmärkt landkampsfacit med aderton segrar av tjugo möjliga. Två gånger EM- respektive OS-deltagare. En underskattad boxare i det svenska pugilistiska galleriet.
97. Terry Laitala. Olika klubbar men Kristianstads BK som SG. Erhöll sin första skolning i Finland. Därefter tre gånger svensk mästare. Nio gånger i landslaget med klar minusstatistik. Nordiskt deltagande.
98. Anders Eklund. BK Falken. Ett SM-guld. Sju segrar av åtta möjliga i landslagsdress. Två gånger nordisk mästare. EM-, VM- och OS-deltagande. Stora förhoppningar knöts till honom, men i likhet med många andra lovande svenska boxare höll han inte internationellt.
99. Christer Corpi. Olika klubbar men BK Örnen som SG. Fem gånger svensk mästare. Tio segrar på tretton landslagsuppgifter. Två gånger Nordisk mästare. EM-, VM- och OS-deltagare. I likhet med Lennart Risberg var han stor publikfavorit i Eriksdalshallen. Besegrade bl.a. Ray Mercer, men led av den sedvanliga svenska internationella sjukan.
100. Här föreligger en besynnerlighet. Det står Bertil Larsson, BK Akilles (Norrköping) i förteckningen, men det är alldeles fel. Han var en 1950-talsboxare och någon namne föreligger ej. Kanske kan RINGSIDES kunniga läsekrets lösa...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi, SBF, Stora Grabbar
Det är inte bara boxningsvänner eller idrotts- och kulturhistoriskt intresserade som gillar boken om John Andersson.
Det festliga fotot nedan visar på en ny kategori av läsare.
Amanda Schött Franzén fångade den vetgirige.
//CF
Gör en utflykt till Gryts skärgård och känn historiens vingslag...
Det vinterfagra fotot nedan visar torpet Nyhägn på Lilla Getterö (Valdemarsvik) där Hjalmar Olsson/Jack Campbell föddes.
Femton år gammal tog äventyrslusten över och han rymde hemifrån. I Göteborg mönstrade han på som lättmatros och hamnade med tiden i Portland på amerikanska västkusten. Efter ett par års kringflackande kom han i kontakt med den inflytelserike managern och promotorn John Maynard i San Francisco.
Hjalmar debuterade drygt sjutton år gammal, men då dög inte det svenska namnet. Hädanefter skulle det stå Mr. Jack Campbell på visitkortet. Debuten var lyckosam, det blev en vinst på knockout. Denna match var i likhet med de flesta andra med Hjalmar/Jack enligt de gamla reglerna – utan handskar. Det finns ett märkligt sammanträffande här. Debuten gick samma år som de första uppvisningarna i boxning kunde ses i Sverige. Året skrivs till 1882.
Hjalmar/Jack innehar också ett svenskt rekord som aldrig kommer att bli överträffat. År 1884 vann han på TKO då motståndaren gav upp efter 65 ronder. Sextiofem ronder! Hur många idag orkar sparra över den distansen? Eller bara skuggboxas.
Det behöver väl inte påpekas att det flöt åtskilligt med blod under dessa bare-knuckle kamper. Ett populärt trick var att fila sina naglar till sylvassa klor. Överhuvudtaget gällde det att tåla ofantligt med stryk under den här perioden. Hur många matcher det blev sammanlagt för den lille fjäderviktaren vet jag inte. Det torde varit ett 75-tal. Det är svårt att följa honom eftersom han boxades i många delstater. Dessvärre kastades hans digra klippbok i soporna av en släkting. På 1890-talet var han bosatt i svenskbygderna i Minnesota och där verkade han även som tränare. Han kände alla dåtidens storheter i branschen och åkte på otaliga turnéer, bl.a. med den kände Young Mitchell [John L...
Läs mer →
Publicerat i: Foton, Nostalgi, Kultur, Proffsboxning
Från Ungern medddelar János Erdei att lättviktsboxaren István Turu har avlidit i sviterna av Covid.
Turu tävlade för Budapest Vasas och blev nationell mästare 1983, 1986 och 1988. Han deltog på OS 1988 i Seoul och tävlade i samma viktklass som George Cramne (Scott). Turu försvann i omgång tre, medan Cramne vandrade vidare till ett storslaget silver. Turu förlorade mot mongolen Enkhbat som Cramne besegrade i semifinalen.
Turuns enda svenskmatch gick mot Luis Lagerman som han besegrade i Stockholm 1982. Lagerman blev senare tränare.
Artikel från Ungern här med bild på Turu.
//CF
Många pugilister når en anmärkningsvärd hög ålder. Ebbe Kops avled bara några dagar efter det att han fyllt 91 år. Ebbe var en dominant i dansk boxning i början av 1950-talet. Till meriterna läggs fyra gånger dansk mästare EM-deltagare 1951 i Milano och därtill OS-deltagare 1952 i Helsingfors. Ebbe var yngre bror till Poul Kops som i sin tur nådde semifinalen vid OS i Berlin 1936.
IK Balders Sören Danielsson var kanske den främste svenske opponenten. De deltog båda i Helsingfors där de försvann i andra omgången. Den omöjlige László Papp hemförde guldet vid dessa olympiska lekar.
Ebbe Kops svenskmatcher här.
//CF
... John Andersson var den förste svensk som utkämpade en match om VM-titeln?
Om inte.
Då vill du veta mer. Köp biografin över honom. Länk till förlaget här eller beställ via någon annan bokhandel.
//CF
Leden bakåt tunnas ut inom boxningen.
Covid har skördat ytterligare ett offer inom svensk boxning. Från Djurgården meddelas att allas vår Janne Westling har avlidit. Westling var aktiv pugilist inom ett flertal klubbar som Kalmar BK, Vetlanda BK, BK Höjden (Stockholm) och Djurgårdens IF (Stockholm). Varmast klappade nog hjärtat för gamla "Tiergarten". Första kampen utkämpades 1951 och han var en av många goda utövare utan att lyckas nå toppen, men mötte bl.a. Lennart Risberg och Ingemar Johanssons bror Rolf. Hans främsta gärning var som domare och som domarbas inom Stockholm-Gotlands distrikt.
Jag sökte nå honom under hösten med anledning av min bok om John Andersson men han var redan då alltför dålig för besök. Nu inföll vårt sista längre samtal under SM i Stockholm 2018. Det är många som kommer att sakna honom.
Partiell matchlista här.
Christer Franzén
Ni minns väl Ida? Den talangfulla tjej som blev utmanövrerad på det vidrigaste av sätt av förbundet (läs Santiago Nieva och Klas Sandberg, dåvarande förbundstränare). Trots att hon var bäst vid tidpunkten sidsteppades hon. Tidigare artiklar från RINGSIDE här och här. Det finns fler artiklar och ni kan söka på Ida Lundblad i sökrutan.
Nu har Ida belönats som bästa tränare/ledare 2020 vid en regional idrottsgala.
Ett klipp från evenemanget här.
Då kanske vi åter får se några pugilister från Skövde i ringen framöver.
Skövde var tidigare en gammal fin boxningsort.
Vågar vi hoppas på come-back under Idas ledning?
Idas fina meriter här.
//CF