Sökresultat för: Sk

BK Amatör (Stockholm), BK Amatör (Trelleborg), BK Stjärnan (Kinna), BK Vicenten (Avesta), Degerfors BK, Gefle IF (Gävle), Hallstahammars Sportklubb, Hofors AIF, IF SAAB (Trollhättan), IFK Bofors, IK Atle (Karlskrona), IK Balder (Stockholm), Kramfors IF, Kumla BK, Landala Atletklubb (Göteborg), Lindås BK, Lucksta IF, Nybro BK, Olskrokens Atletklubb (Göteborg). 

Fortsättning följer...

//CF 

Hur har man det däruppe i tänken hos AIBA? Eller har man något där alls?

För några år sedan under en tidigare korrupt ledare, bland många korrupta ledare inom AIBA, beslöt organisationen att även proffsboxare skulle få medverka vid OS och andra "amatör"-turneringar. Syftet med åtgärden var att AIBA på sikt skulle få kontroll över all boxning i världen. En naiv men oerhört lockande ekonomisk tankefigur. 

Effekten av proffsbeslutet råkade Agnes Alexiusson ut för under årets Europamästerskap för damer. I kvartsfinalen ställdes hon mot fransyskan Maïva Hamadouche. Det är länge sedan hon var amatör. Den 7 december 2013 begick hon sin professionella debut. Hon har därefter haft en fin karriär. Hon är regerande världsmästare för IBF med en matchlista på 21 vinster, en förlust och 17 knockoutsegrar. 

Den olympiska boxningen är illa ute på många sätt. Beslutet att låta proffs få deltaga på samma mästerskap som amatörer är bara en nagel bland många i kistan...

Resultat EM 2019 här.

//CF

En korv betyder så mycket...

Från János Erdei i Ungern kommer följande charmiga historia. 

Han är barnbarn till den Janos Erdei som deltog i det ungerska laget på OS 1952 i Helsingfors. I kvartsfinalen mötte Janos den äldre, den blivande guldmedaljören Ján Zachara från Tjekoslovakien. Domslutet löd på 2-1 i tjeckisk favör. Efter matchen gav Erdei ett löfte till Zachara - "om du vinner guld ska du få en rejäl ungersk korv av mig". Sagt och gjort och den utlovade korven överlämnades till OS-vinnaren. 
Nu kommer det underbara i historien. Erdeis barnbarn besökte nyligen Zachara och överbringade en hyllning till faderns besegrare i form av en ungersk korv. Händelsen dokumenterades påpassligt i ungersk press. 
Zachara passade även på att besegra vår egen Åke Wärnström (Katrineholms BK) i sextondelen. 

Mer läsning: Inför OS var ungerska laget på turné. Här i Stockholm. 

//CF

Klubbar man minns - men som inte finns (del I)

Dags att ta fram näsduken och torka nostalgitåren för hädangångna boxningsklubbar. 

Atletklubben Atlas (Göteborg), Atletklubben Thor (Lund), Akademiska Boxningsklubben Academia (Stockholm), Bagarmossens SK, Björketorps Atletklubb, BK 1931 (Sikås), BK 1935 Wifstavarf, BK Celtic (Eskilstuna), BK Björnen (Helsingborg), BK Granit (Skillingaryd), BK Ingo (Skärblacka), BK Kalule (Göteborg), BK Kamraterna (Kalmar), BK Nordstjernan (Boden), BK Limo (Norrköping), BK Sparta (Stockholm), Boxningssällskapet Brio (Landskrona), Frölunda BK (Göteborg), General Motors Nordiska IF (Stockholm), Gällivare Sportklubb, Göteborgs BK, Haga Atletklubb (Göteborg). 

Fortsättning följer...

//CF

Tom Jensen (1947-2019)

Danske boxaren Tom Jensen har gått ur tiden. Han blev 71 år. 
Han hade två landskampssegrar mot Sverige med vinster över Lars Risberg (BK Örnen) 1966 och Kjell Sandström (Piteå IF) 1967. Därtill besegrade han Göran Andersson (BK 1925) i en B-nationskamp 1966. Samtliga i förtid. Minns ni den tiden då Sverige kunde ställa upp med ett A- och ett B-lag i landslagssammanhang? Idag får man ta ungdomar och juniorer till hjälp för att skrapa ihop ett "landslag".
Toms svenskmatcher här. 

Jag lämnar över till Paul Gaardbo från DABU gamle drenge och hans minnesord över Tom Jensen.
"Tom var som amatør i Lindholm Bokseklub både jysk-, dansk og nordisk mester i mellemvægt i 1967.
Han blev professionel i september 1967, hvor han opnåede 53 kampe med en rekordliste på 43-8-2.
Tom fik aldrig en titelkampe, men boksede flere gode modstandere, som han også vandt over.
Han besejrede således den tidligere Europamester Lother Stengel, Tyskland, på TKO i 2. omgang. Det var samme Stengel som Tom Bogs besejrede og vandt Europamesterskabet i letsværvægt.
Desuden mødte han stærke navne som Fabio Bettini, Pascal di Benedetto, Johnny Frankham, Harald Skog, Les McAteer og Bunny Sterling.
Tak for underholdningen og venskabet.
Hvil i fred".

//CF

Vem besegrade Bosse Högberg fem gånger av fem möjliga?

Vet du inte svaret på den frågan bör du köpa boken om Stig Waltersson. 

Idag kan vem som helst bli proffs. Det krävs inga kvalifikationer. Annat var det tidigare.
Stig Waltersson är en av Sveriges främsta boxare genom tiderna. Han gick 168 matcher som amatör, erövrade sex svenska mästerskap, blev Nordisk mästare, uttogs till EM och 31 nationella uppdrag samt förärades Svenska Boxningsförbundets utmärkelse Stor Grabb. Som professionell blev han Nordisk mästare och var högt Europarankad. Enligt BoxRec placeras han på plats nummer fjorton av samtliga svenska proffsboxare genom tiderna.
Det var ingen dålig gärning av en yngling som började träna boxning för att beskydda sina systrar. Även i sin yrkesutövning som stenläggare har Waltersson lämnat bestående spår efter sig. Han har bl.a. anlagt det vackra mönstret på Rådhustorget i Söderköping. Stig Waltersson är en fin representant för sporten. Till skillnad från många av sina kollegor skötte han sig civilt och lät sig inte lockas av alla de frestelser som hör till kändisskapet. Boken kan beställas i bokhandeln eller exempelvis via Bokus. 

Boken innehåller förutom berättelsen om Stigs liv, kompletta matchlistor, matchreferat, statistik samt ett 35-tal foton.
Trivsam sommarläsning garanteras. 
//CF

Boxarna satte Häljarp på kartan

Nedanstående är en artikel som tidigare varit införd i Folk och Bygd (Landskrona). Den är författad av boxningsentusiasten Bengt Nilsson som också ingår i tidskriftens redaktion. Intresset för boxning fick Bengt från tiden för Ingemar Johanssons första kamp om Europamästerskapet. Som hängiven läsare av Edwin Ahlqvists Rekord-Magasinet stimulerades intresset för boxningen. Jag tackar Bengt för den fina artikeln om hur det kunde gå till på lokal nivå. Vi behöver fler av denna typ av minnesanteckningar från den svenska boxningens historia. Texten återges här lätt redigerad. 

---

PUTTA UT HAN!

Ropet, som överröstade stimmet i den fullpackade Eriksdalhallen i Stockholm, kom från Gert-Arne Hanssons ringhörna och den som skrek var sekonden Gunnar Nilsson. Året var 1963 och Gert-Arne hade blivit lottad mot mellanviktklassens favorit redan i första matchen i Svenska Nybörjarmästerskapet. Kämparna var inne i sista rondens minut och favoriten hade en betryggande ledning. För Häljarp AIS muskulöse smedlärling återstod nu endast möjligheten att knocka sin motståndare.
– Han hängde med ryggen mot repen totalt slutkörd. Problemet var att jag, som i min tur hängde på honom, var lika färdig och inte orkade lyfta händerna för att lyda Gunnars uppmaning. Det slutade med poängförlust, men jag måste ändå ha gått hårt åt min motståndare, för han bröt turneringen och visade sig inte mer i hallen. Gert-Arne var en av många Häljarpspågar som försökte sig på en boxningskarriär i sextiotalets början.

Inspirerade av Ingemar Johanssons framgångar träffades ett gäng grabbar midsommardagen 1962 på byns utedansbana för att träna boxning. Den och byns kiosk var belägen där vi idag återfinner Tallskolan. Det lilla sömniga samhället stod inför en enorm utbyggnad. Under decenniets tre första är byggdes 350 villor. Både tallskog och sparrisfält förvandlades i rask takt till villatomter.

Vid en träning kom Gunnar Nilsson i ett ärende till kiosken och fick se pågarna...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbar, Klubbnålar, Nostalgi, Kultur

Ranking 1990

Rankinglistor intresserar. Det har jag fått många bevis på från er besökare.
Nu förflyttar vi oss till den framgångsrika period då allas vår Leffe Carlsson var förbundskapten. 

Rankingen avser mars 1990 och här har ni listettorna.
Luta er tillbaka och minns en tid då boxningen inte enbart var ett slags primitivt slagsmål som så mycket är i våra dagar. 

48:    Kodjo Akakpo, BK Älgen
51:    Conny Andersson, Timrå BK
54:    Jimmy Mayanja, Amgered BC
57:    Mattias Ivarsson, Öbacka BK 
60:    George Scott, IF Linnéa 
63,5: Mikael Partanen, Stockholms AIF 
67:    Wael Haddad, Järfälla BC 
71:    Marcel Yman, Timrå BK 
75:    Lotfi Ayed, BK Rapid 
81:    Rodney Blizzard, BK Rapp 
91:    Hamayak Shahbazian, Djurgårdens IF 
+91:  Peter Jaako, Majornas BK

//CF 

Eskilstuna BK - 100 år

Det är inte bara Svenska Boxningsförbundet som fyller 100 år. Det gör även Eskilstuna BK. Det är en anmärkningsvärd bedrift. Det finns bara tre ännu existerande klubbar som är äldre. EBK var samtida med numera bortglömda storheter som Stockholmsklubbarna Akademiska IF, BK Amatör och BK Pugilist, Gefle IF och BK Viking (Nynäshamn). 
I Eskilstuna kunde man träna boxning redan i början av 1910-talet vilket är ganska anmärkningsvärt. Vid den tidpunkten fanns det egentligen bara organiserad utövning i Stockholm, men med periodvisa inslag av aktiviteter i Skåne, Göteborg och Dalarna. Det dröjde dock till den 5 maj 1919 innan Eskilstuna BK (EBK) bildades. Klubben hade redan från början en idog tävlingsverksamhet och EBK belönades direkt med ett guld på det första svenska mästerskapet 1920. Klubben bidrog med hela fem boxare av sammanlagt 56 på mästerskapet och Alvar Carlén knep SM-tecknet i weltervikt. Under 1930-talets början fick EBK en lokal konkurrent i form av BK Celtic. 
På 1940-talet var Einar Sjöberg det stora namnet som decenniet därefter övertogs av hans son Eje Sjöberg. Från 1960-talet noteras pugs som schweizaren Heinz Stücki, de norskfödda bröderna Tor och Ernst Mathisen. De var uppe i SM-finalen i tungvikt 1966 och hade på bröders vis gjort upp innan vem som skulle vinna. Ej heller att förglömma Rolf Karlsson och den tyskfödde Gert Mielke från skarven 1960/70-talet. Därefter har det väl inte gnistrat på samma vis om EBK. Det har blivit några junior- och ungdomsmästare som bäst plus ett SM-silver för Pezhman Seifkhani år 2008.
Skriv in Eskilstuna BK i sökfönstret så får ni ta del av åtskilla EBK-are och deras prestationer i ringen genom åren.

Så vi lyfter på mössan och utbrister i ett kollektivt GRATTIS till klubben som går in i sitt andra sekel.

//CF

John Andersson (1909–1979) Biografi om honom under hösten

Idag minns vi John Andersson. Den 24 maj är det nämligen exakt fyrtio år sedan han avled. John är en av de främsta svenska boxarna genom tiderna. Han ingår dessutom i den exklusiva skara utövare som kan kallas ohälsosamt hårda och fräna. Dit hör också vår förste proffsboxare Hjalmar Olsson/Jack Campbell som var aktiv under bare-knuckleeran, Bosse Högberg och kanske också Paolo Roberto.

Johns liv liknar en grekisk tragedi. Från enkel arbetarbakgrund steg han mot höjderna som svensk mästare, landslagsman, Europamästare som professionell, för att därefter försvinna in i glömskan.

Som amatör tävlade John för Flottan, IK Balder och Djurgårdens IF. Det finns ingen svensk proffsboxare som mött så många toppnamn som JA. Han stack lite oväntat till Frankrike och där blev den blonde stockholmaren snabbt en stor publikfavorit. Därefter följde en mindre lyckosam sejour i USA för att till sist avslutas i Tyskland. Det var fr.a. matcherna mot hungriga unga tyskar som märkte honom för livet.

Jag har följt John från vaggan till graven via åtskilliga timmars grävande i arkiv och bibliotek. Jag har systematiskt plöjt dags- och idrottspress, inte minst amerikanska, franska, spanska och tyska publikationer för att få en så helgjuten bild av honom som möjligt. Dessa efterforskningar kommer att resultera i en biografi över hans liv.

Boken innehåller mycket spännande saker. Skolgång, skeppsgosseår, kompletta matchreferat från sammanlagt cirka 200 matcher och uppvisningar, rättegångsbeskrivningar, åren som krigsseglare, giftermål, dödsorsak, ekonomi och mycket mer. Jo, ryktet stämmer. Han blev skinnad ända in i det sista.

Boken kommer att innehålla hundratals foton och illustrationer.

Mer information om biografin kommer naturligtvis här på RINGSIDE.

Christer Franzén

Matchlista som amatör här.

Nedan affisch från match som inte blev av. Motståndaren blev utbytt.

AIBA ut - Boxning dock kvar på OS-programmet

Att internationella Olympiska kommitteen slänger ut AIBA som arrangör för boxningen inför Tokyo-OS är utmärkt. AIBA har alltid varit en korrupt organisation och det har bara eskalerat. Boxningssamhället måste ta sig samman och bygga en ny organisation. Jag tror dock inte det är möjligt. Det finns alldeles för stora pengar i omlopp och det finns alldeles för mycket småpåvar med rymliga samveten och stora fickor. Det är inte bara på toppen det är sjukt. Minns alla vansinniga domslut vi fått oss tilldelade genom åren. 

Dessvärre finns det en baksida på IOK:s hantering i AIBA-frågan. I missriktad jämlikhetssträvan skall antalet män minska och antalet kvinnor öka under Tokyo-OS. Det är det sämsta man kan göra. Det ställer alldeles i onödan män mot kvinnor. Höga vederbörande tycks tro att antalet kvinnliga utövare är lika många som manliga. Så är det som bekant inte. Istället borde de gå den andra vägen. Behåll de manliga viktklasserna och utöka de kvinnliga. 

Här kan ni läsa mer från Boxingscene.

Från Fightnews.

//CF

Feliks Stamm årgång 2019

Hoppsan. Man måste nästan gnugga sig i ögonen. För första gången på många år presterade herrarna bättre än damerna på en större internationell turnering. Fyra herrar gav sig åstad och en (Adam Chartoi Hammarby IF) återvände med ett guld och en annan (Liridon Nuha Hammarby IF) med ett brons. På damsidan gav tre damer ett brons (Love Holgersson BK Swing). Love stötte på den omöjliga Nouchka Fontijn. Holländskan har gjort rent hus med svenska motståndare. Idel triumfer sedan 2008. 

Nedan en äldre artikel från RINGSIDE om Feliks Stamm och den turnering som uppkallats efter honom.

Nyligen avslutades den 36:e upplagan av den polska Feliks Stammturneringen. Den är uppkallad efter den polska boxningen fader Feliks Stamm (1901-1976). Efter en blygsam egen boxningskärriär på 1920-talet blev han en mycket framgångsrik tränare och coach för det polska landslaget. Han medverkade bl.a. på sju OS-turneringar och fjorton Europamästerskap. Hans adepter plockade hem åtskilliga ädla medaljer genom åren. I Bydgoszcz dit han flyttade efter kriget finns en gata uppkallad efter honom. Han var i Sverige åtskilliga gången som coach. I september 1965 var han iniviterad av BK Köping för en sejour med klubbens boxare och för att drilla ett gäng svenska tränare. Boxningsförbundet hade tackat nej till Stamm. Ett beslut som måste betecknas som häpnadsväckande. SBF var inte intresserat av nya impulser. Stamm hade mycket att lära ut, men tiden var naturligtvis för kort för att han skulle göra ett ordentligt avtryck bland tränare och aktiva. Bl.a. påpekade han ett generalfel hos de svenska boxarna. De arbetade aldrig offensivt i defensiven. De slog sig aldrig ur en clich. De duckade också fel, framåt istället för neråt. 

Turneringen som bär hans namn tillkom året efter hans död. Den har periodvis varit av mycket hög klass. Den svenska debuten kom 1979 via Ove "Jätten" Lundby, Tapio Partanen...
Läs mer →
Publicerat i: Matcher, Turneringar, porträtt, Foton

Kuba på gång igen

Jag erhöll en länk från RINGSIDES alerta läsekrets.
Den kubanska boxningen har haft det lite bekymmersamt under 2000-talet. Problem med ekonomi och generationsväxling har tvingat bort kubanerna från främsta ledet. Saknaden av giganter som exempelvis Teófilo Stevenson och Félix Sávon har varit stor. Kanske står Kuba nu inför en ny storhetstid. Landet dominerade de panamerikanska spelen som avgjordes i april. Länk till artikeln som även ger en smula kubansk boxningshistoria. Bara en kommentar. Författaren till densamma anger de aktiva svenska boxarnas antal till 850. Det är naturligtvis fanatisfullt önsketänkade. Siffran baserar sig på antalet uttagna licenser, vilket är något helt annat än aktiva boxare. Många av de licensierade gör överhuvtaget ingen match, andra går blott någon enstaka. Det finns bara omkring hundra som kan anses som verkligt aktiva. Dessvärre!

Tack till Mats C för tipset.

Mer kubansk boxning. Det pågår av allt att döma en fin fotoutställning i tyska Ulm. Katharina Alt har varit på Kuba och dokumenterat boxning i en serie bilder i vad hon kallar "Boxing Cuba". Några av fotografierna visas i denna länk. Det framgår tydligt hur påvert det är på Kuba p.g.a. det amerikanska embargot mot landet. 
Tack till allas vår boxningsskribent på nätet PÅP. 

Alt är en begåvad fotograf och här är fortsättningen om kubansk boxning på hennes hemsida. Den innehåller också annat av intresse. Köp hennes bok Boxing Cuba. From backyards to World Championship. Bild nedan. 

//CF

Festivitas - SBF 100 år

SBF version ett bildades på Rosenbad år 1913 och SBF 2.0 grundades på restaurang Riche 1919. Anrika Nalen var därför ett utmärkt val av lokal för SBF:s 100-årsjubileum. Boxningshistorien sitter så att säga i väggarna.  Självaste Harry Persson saluterade gästerna i entrén liksom ett par representanter från förbundet. Det var en trevlig introduktion till galaaftonen.

Förbundets styrelse skall ha en stor eloge för att de önskade göra jubileet minnesvärt i form av förtäring, underhållning och tävlingar. Där fanns mycket god vilja och det låg en stor arbetsinsats bakom kvällens förnöjelser. Det tackar vi för.

Naturligtvis måste det utdelas hedersbetygelser. Dylika hör till, men de är alltid knepiga. Vem får komma in i värmen och vilka hamnar i frysboxen? Det blir lite väl mycket kamratklubben-för-inbördes-beundran över det hela. Samtliga namn var väl inte helt självklara, men låt oss vara generösa under en sådan här bemärkelsedag.

Kanske kunde förbundet en afton som denna ha bjussat på lite bättre tävlingar. Varför inte något europeiskt toppnamn som huvudnummer? Merparten av de svenska pugilisterna presterade under par, men det gör ingenting eftersom de ändå erhåller beröm på förbundets hemsida. Förbundstränarens ord tycks ha fallit på hälleberget. Ett namn bör dock framhållas – Alexander Bwambale. Han plockade snyggt isär den på Irland mycket hyllade ryske importen Afanasev.

Det enda som riktig störde och skavde var Riksidrottsförbundets usla hyllning, eller vad man skall kalla det. Den var en riktig förolämpning. Talet var illa förberett och illa utfört – så behandlar man inte en hundraåring.

Nu väntar nästa minnesfest…

//CF

Klubbnål - BK 1928

Hög tid att återknyta till tråden Klubbnålar. 
Det är många besökare på RINGSIDE som önskar att jag skall sammanställa en förteckning över de boxningsklubbar som finns och fr.a. har funnits i Sverige. Jag har lekt med tanken, men det är ett enormt stort projekt att identifiera alla klubbar som existerat. Det rör sig troligen om 1200-1300 sedan tidernas begynnelse. Att bara ställa upp en förteckning av namn vore tämligen meningslöst. Det krävs mer information än så. Däri ligger det arbetssamma. Det krävs födelse- och dödsår och detta är inte det lättaste att att få information om. Boxningsklubbarna brukar dö sotdöden och har varit inaktiva länge innan det stora insomnadet. Hur skall man datera exempelvis Djurgårdens IF och IF Linnéa? Klubbarna är betydligt äldre än sin boxning. Är det klubbens startår som gäller eller då den dyker upp i pugilistiska sammanhang. Det är heller inte så lätt alla gånger att hitta rätt ort till föreningarna. Det finns ett klubbnamn i resultatlistorna men varifrån kom den? Skall klubbar som aldrig haft några boxare, men varit medlemmar i SBF, noteras? 

Jag skall fundera på saken, uppslaget är gott, och visst vore det en god boxningshistorisk gärning att kunna presentera samtliga klubbar som härjat i ringen. 

Låt oss presentera en kortlivad klubb som hade stora framgångar på sin tid. Boxningsklubben av 1928 var en utbrytning ur Djurgårdens IF. Det rådde missnöje med moderklubben på alla plan. Den legendariske tränaren Konte Johnsson öppnade eget och klubben blev snabbt framgångsrik.  BK 28, som den kalldes i vardagslag, bildades i januari 1928. Redan sommaren 1930 brakade nyetableringen samman. Tycket av dålig ekonomi och dyra lokaler blev dödsstöten. De hade haft träningslokaler på St Eriksplan och Rörstrandsgatan i Stockholm (ungefär där dagens Djurgården huserar). Medlemmarna försvann i huvudsak till IF Linnéa även om en del gick tillbaka till...
Läs mer →
Publicerat i: Info, Klubbnålar

Årets första ranking - 2019-04-10

På begäran. Var så goda. Årets första ranking.
Rankingen baseras på kända resultat och den enskilde boxaren värderas enligt tre kriterier: Klass på motståndet - Inbördes möten - Tävlingsflit. Tyvärr är det fortfarande så att en del klubbar arrangerar tävlingar utan att redovisa resultaten från matcherna. De enda som blir lidande är de(ras) aktiva. Vi fortsätter att väga in ungdomarnas och juniorernas insatser i förhållande till seniorernas. Om vi bara rankade seniorer så skulle det inte bli en ranking värd namnet och det finns för få ungdomar och juniorer som är rankingmässiga för att det i nuläget är aktuellt med speciella listor för dem. Tyvärr tävlas det för lite på seniornivån. 

49/50:  Ingen rankad 

52/54:  1. Alexander Fredriksson, Morgongåva BK (u) 2. Gigi Zardiasbrills, Antares BK (u) 3. Leon Kalyun, Angered BC (u).

56/57:  1. Arsalan Dastparvar, Narva BK 2. Erduan Berisha, KFUM Linköping 3. Daniyal Syed, Redline (j) 4. Muzammil Akbari, IF Linnéa (j) 5. Kevin Bohm, Morgongåva BK (u) 6. Noah Nordby, Kalmar BK (j) 7. Dino Martinovic, BK Tigern (j) 8. Clay Jayson (tidigare som Klas Jansson), KFUM Linköping 9. Hasrat Asatryan, Guldstadens BK 10. Abel Michael, Upsala IF (j).

60:  1. Yusufi Hassan Ali, Hammarby IF 2. Mohammed Abdulrahim, Malmö BC 3. Nebil Ibrahim, Upsala IF 4. Paolo Magui, BK Ringen. 5. Kevin Scott, Upsala IF (j) 6. Biniam Tesfagbr, Eskilstuna BK 7. Muhammed Ali Yousefi, BK Viljan 8. Manzoor Ashna, Gripen BK 9. Ali Qawir, Allstars TC 10.  Schain Amoer, Kalmar BK. 

64:  1. Emil Harrysson, BK Falken 2. Yohannes Berhane, BK Dalen 3. Hampus Broman BS Tor (j) 4. Roberto Bengtsson, Halmstads BS 5. Emil Stor, Hallstahammar KF 6. Milad Mazdak, TiFa BC 7. Ibrahim Bakhtiari, Hammarby IF (j) 8. Toni Nohra, Vänersborg BK 9. Andreas Palm, IF Linnéa 10. Peter Ahlberg, Skoftebyns AIS (j).

69:  1. Billy Liljekvist, Bulldog TC 2. Adolphe Sylva, Halmstads BS 3.  Adel Belalia, Djurgårdens IF 4. Yousef Adou, Redbergslids BK 5. Nassir Elvaz, Guldstadens BK (j) 6. Ferdous Sahar, Stockholms AIF 7. Mohammed Al-Maliki, KFUM Fight...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Ranking

Olli Mäki (1936-2019)

En av Finlands främsta boxare genom tiderna har avlidit. Olli Johan Oskari Mäki föddes i Kokkola (Karleby) den 22 december 1936 och avled den 6 april 2019 i sviterna av långvarig Alzheimers. Han hade en lång amatörkarriär bakom sig innan han tog steget in i den professionella världen.

Mäki var trefaldig finsk amatörmästare åren 1955, 1957-1958. Därtill Nordisk mästare 1957 och Europamästare 1959. Där fanns också ett EM-silver från 1957 på meritlistan. Enligt uppgift blev det 320 matcher som amatör med endast tretton förluster. Såvitt jag vet var Mäki obesegrad i sina möten mot svenskar. Svenskmatcherna finner ni här. 

Då Mäki inte blev uttagen till OS 1960 i Rom "gick han över" som det brukar heta. Debut samma år. Redan i sin elfte match fick Mäki en kamp om VM-titeln i fjädervikt. Det var alldeles för tidigt. Han hade inte en chans mot den regerande mästaren Davey Moore, men det var naturligtvis en stor idrottshändelse i hemlandet. Sammanlagt blev det 50 matcher (28-14-8, 5 KO) och matchlistan innehåller många goda europeiska namn. Som proffs blev Mäki Europamästare 1962, försvarade titeln för att senare förlora densamma. Fyra av proffsmatcherna gick i Sverige. Sista kampen utspelades 1973 på Mallorca, men i praktiken hade karriären upphört 1969. Efter den aktiva tiden väntade tränare- och manageruppgifter. 

År 2016 gjordes det en film om Mäkis förberedelser inför matchen mot Davey Moore. På svenska har den titeln Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv. 

Nedan Olli Mäki som Europamästare

//CF

AIBA:s korrupte ledare tvingas avgå

En glädjens dag, men det var inte en dag för tidigt. Trycket blev för stort. Inte minst från den internationella olympiska rörelsen. IOK:s planer på att arrangera OS-boxningar utan AIBA var nog droppen. Det hade förvandlat AIBA till en pappersorganisation. 

Nu är det hög tid att se över hela AIBA - från topp till botten. President Gafur var inte den ende. Han har haft ett förfärande stort stöd inom organisationen. Korruption och nepotism är fortfarande vitt spridda inom AIBA och dess filialer. Det är många som behöver hamna på historiens sophög. 

Pressmeddelandet här från AIBA:s hemsida.

//CF