RINGSIDE

Christer Franzén är fil.dr och boxningshistoriker. Han är författare till böcker och artiklar om både ekonomi, historia och boxning. Hans mest kända bok är troligen Ringside som är en titt på den svenska proffsboxningens historia. Franzén har även skrivit biografier om boxare såsom Hjalmar Olsson/Jack Campbell och Stig Waltersson. Nu är författaren aktuell med ytterligare en boxarbiografi. John Andersson var den förste svensk som boxades om en VM-titel. Han var även både svensk mästare...
Läs mer →
Publicerat i: Böcker, Scientia

U 22-EM i Kroatien - en fråga om domarkompetens?

Så här långt har det blivit en seger och ett nederlag för Hammarbys Majd Alsafadi. Vi får i dessa dagar vara tacksamma för de segrar som bjuds.
Det var dock frågan om två mycket underliga poängsättningar hos domherrarna.
I första matchen hade tre av dem 29-28 till den armenske motståndaren och två hade 30-27 (!) till Majd.
I den andra kampen hade två poängsättare 29-28 till den turkiske opponenten och en hade 30-27. Två voterade för Majd, 30-27 respektive 29-28. 
Tio domare och ingen tycks ha sett samma match!!! 

Nästa pug att notera ett nederlag var den enda damen i den blågula truppen. 
BK Masens Zehra Milli förlorade mot en fransyska på delade domarsiffror. Tre av dem lade rösten på Frankrike - 1 x 30-27, 2 x 29-28. Två höll på Zhera med 29-27. Hur är det möjligt? Det måste vara lättare att klyva en atom i källaren än att begripa sig på hur domarna tänker.
Nu är det uppe i femton domare som inte tycks ha sett samma match. 

Så kom då äntligen två 5-0 avgöranden. Domarna såg tydligen samma matcher denna afton. Det tackar vi för. För svenskt vidkommande blev det en seger, Hampus Broman, och en förlust, Nebil Ibrahim. 

Hampus Broman föll i kvarten på ett delat domslut och det var ytterligare ett egendomligt sådant. Två av domarna höll på Broman - 29-28. Tre av dem såg matchen gå i armenierns favör - 2 x 29-28 och därtill 30-27.
Vad håller de på med? Twittrar? Facebookar? Mobilsnackar? Porrsurfar? Så här olika bedömning får det inte vara. 

Oavsett domarnas kvalitéer, eller avsaknad av dylika, så var det ett normalt svenskt internationellt mästerskap. Någon enstaka seger och därefter snabb hemgång. U-22:orna är våra kommande seniorer.
Var finns den/de tränare som kan utveckla...
Läs mer →
Publicerat i: EM, Turneringar

Nils Dag Strömme (1945-2022)

Den 5 mars 2022 avled en av Norges främsta amatörboxare genom tiderna. Nils Dag Strömme blev 76 år gammal. Han tävlade för AIK Lund (Kristiansand) där han också verkade som tränare efter karriären. Bland meriterna återfinns nio nationella mästerskap, nordiskt guld och silver. Därtill två gånger olympiskt deltagande 1968 i Mexico City och 1972 i München. I Mexiko besegrade han den gode västtysken Werner Ruzicka. 

Strömme mötte många bra svenska boxare och namn som Kenneth Israelsson, Hans Pincoffs, Håkan Danielsson, Carl-Axel Palm, Leif Magnusson fick se Strömmes näve lyftas efter deras matcher. 

Norska lokaltidningen Faedrelandsvennens minnesord här. 

Stort tack till Carl F som förmedlade nyheten. Carl är RINGSIDES expert på dansk boxning och han fann en makaber historia som involverade en bara en utan två från familjen Strömme. 

En tävling i Hjörring den 19 januari 1964 fick ett abrupt slut. Nils Dag Strömme skulle ha medverkat på galan, men blev sjuk på vägen från Norge. Hans far gick domare och han segnade plötsligt ned och avled i hjärtstillestånd. Sonen satt i publiken och var vittne till faderns död. 

//CF

Äldsta aktiva boxningsklubben?

Det är faktiskt svårt att belägga vilken av boxningsklubbarna som är äldst i Sverige.
Det är inte helt enkelt att fästa en startpunkt för stockholmsklubbarna Djurgårdens IF (DIF) och IF Linnéa (IFL) eftersom boxningssektionerna är yngre än moderklubben. 
DIF och IFL började med att idka träning och att arrangera boxningsgalor. Det var en blandning av uppvisningar, proffsgalor och blandgalor i en skön röra. Själva utövandet för klubbarna i fråga bestod av diverse träningstävlingar med klubbkamrater. År 1919 kan sägas vara startpunkten för den organiserade tävlingsverksamheten. Detta år deltog DIF och IFL:s kämpar i flera galor, men vem av dem som först äntrade ringen är osäkert. 
Sedan skall man också ha i minnet att det hade tävlats i åtskilliga år innan den organiserade boxningen kom igång. Så varken DIF eller IFL var först historiskt sett. Den äran tillkommer Svea från Malmö år 1893. 

Går det en rakt linje exempelvis från 1919 och fram till idag? DIF:s överlevnad hängde på en skör tråd vid några tillfällen, men så vitt jag vet klipptes den aldrig helt av. Skall man vara petig så var IFL utslaget under en kortare period i mitten på 1960-talet. 

Eskilstuna BK (EBK) bildades 1919 och tillhör de främstas skara i åldersfrågan. Dock har det brustit något i kontinuiteten genom åren. EBK tillsammans med DIF och IFL deltog också på det första svenska mästerskapet. Hursomhelt är EBK:s prestation imponerande. 
Hälsingborgs Boxningssällskap bildades också 1919 men försvann längs vägen via fusioner och blev slutligen Helsingborgs BK. De kan alltså inte räknas. Ej heller Hammarby IF. De var igång 1919 men tvärdog 1931 för att sedan återfödas via en rad fusioner på 1960-70-talet. 

På 1920-talet exploderade boxningen i popularitet och det bildades klubbar i varenda ort. Tidiga klubbar från år 1920 var BK Örnen och Oskarshamns BK. De finns fortfarande även...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Kultur

Strandjaturneringen en dyster bekräftelse på svensk boxnings standard

Finns det någon som fortfarande hävdar att Sverige tillhör eliten bland boxningsnationer?
Strandjaturneringen visade smärtsamt klart och tydligt att svenska boxare ligger långt, långt efter i utveckligen. 

På plats fanns våra två främsta utövare - Agnes Alexiusson och Love Holgersson. De hade inte ens skuggan av en chans mot sina respektive motståndare. Deras stil är så stereotyp att det närmast blir parodiskt och hur lätt som helst att avläsa för motståndaren. Agnes har varit med länge och det är dessvärre längesedan hon visade prov på utveckling. Samma sak kan sägas om Love. Hon matchar dessutom för sällan för att kunna gå framåt. 

Var ligger felet? Det går knappast att beskylla utövarna. De gör så gott de kan.
MEN... Det finns inga elittränare i landet. Det finns bara goda klubbtränare, men det är en helt annan sak. Det finns inga tränare som befinner sig i frontlinjen. Det bli bara more of the same i källaren, man gör som man alltid gjort. 
Agnes har haft samma tränare sedan hon började för ett dryg decennium sedan. Hur ska han kunna tillföra henne något nytt? Det är närmast orimligt att begära, men resultatet bli därefter. 

I Bulgarien tycktes det finnas mer folk i ringhörnan än antalet utövare. Fanns det ingen som exempelvis kunde gett Love rådet att söka infighting. Hennes avståndsboxning fungerade ju inte. Hon gick på smäll efter smäll. Ändå fick hon fortsätta i samma stil. 

På herrsidan är det knappast bättre. Hampus Broman tycks lida av något slags Muhammad Ali-komplex. Skuttar runt i ringen med handskarna släpandes i golvet. Det där med gard tycks han inte fått lära sig. Ack ja...

Nebil Ibrahim var dock en liten ljuspunkt. Han har mycket boxning i sig. Bra skolad, men är fortfarande alltför vek i de stora sammanhangen. Dock. En talang att satsa på. 

Boxing Babylon

När vi ändå är inne på boxning och kriminalitet så kan vi fortsätta längs den breda vägen.
Överallt där det finns stora pengar i omlopp smyger sig kriminaliteten in. Det spelar ingen roll om det avser affärer eller sport. Speciellt proffsboxningen har från början varit länkad till diverse skumraskfigurer. Fixade fighter har följt boxningen från dag ett. Mängder av kända boxare har lagt sig enligt överenskommelse eller under påtryckning. Det fanns oftast pengar att hämta även för den mutbare.

Under 1950-talet gick det så långt att maffian styrde proffsboxningen i USA. Frankie Carbo och Blinky Palermo kontrollerade hela näringskedjan via International Boxing Club (IBC) - boxare, tränare, promotorer, domare och journalister. IBC hade exempelvis full kontroll över vilka som fick boxas i Madison Square Garden. Det krävdes en åklagare med civilkurage för att bryta maffians makt över boxningen, men korruptionen lever vidare. Ingen ska inbilla sig något annat…

IBC var ett visst orosmoment i samband med förhandlingarna om VM-kampen mellan Floyd Patterson och Ingemar Johansson 1959.

Att äga en boxare är oftast bara besvär. Vadhållning är mycket bättre. Det finns stora pengar att hämta genom att garanterat veta i vilken rond matchen ska ta slut.

Alla som läst min bok, Yrkesboxaren John Andersson, vet att han boxades under revolverhot inför en match. Lägga sig eller bli blyförgiftad? John valde modigt att ignorera hotet. Starkt gjort av honom eftersom det sällan var fråga om tomma hot.

Ett fall blev till världslitteratur och film. Den 13 mars 1926 mördades proffsboxaren Andre Anderson [Frederik Boeseneilers] i Chicago. Han hade tröttnat på sina  fixade matcher, så nästa gång han beordrades att lägga sig, knockade han sin motståndare. Det stod honom mycket dyrt eftersom han fick betala med sitt liv.

Händelsen inspirerade Ernest Hemingway till en enastående effektiv berättelse i det mindre formatet. Den...
Läs mer →
Publicerat i: Boxning på film, Kriminalitet

Tidigare boxare åtalad för mord i Borås

Det här börjar likna kriminaljournalen. 
Ytterligare ett namn att lägga till i svensk boxnings svarta bok.
Ronny Hälgh som var aktiv inom IK Ymer i Borås på 1960-talet har häktats för mord.
Enligt polisrapport: "Mord den 4 februari 2020 på Bergakungsgatan 12 i Borås (5000-K132476-22)".
Ronny är nu 75 år och långt ifrån sin aktiva tid, men han är bara en i raden som blivit ett fingeravtryck efter Brottsbalken.
Det skulle enkelt gå att skriva en bok om alla som vandrat den riktigt breda vägen. Kanske en best-seller...
//CF

Den våldtäktsdömde Roberto Bengtsson får fortsätta att tävla

Svensk boxning är bisarr. Alla vet att Roberto Bengtsson är en våldtäktsman ändå tillåts han tävla vidare. 

I lördags var det någon slags distriktsskamp mellan Småland/Halland och Västergötland.
Vem återfanns i S/H om inte den dömde Roberto. På den egna klubbens hemsida hyllas han eftersom han "gjorde en stor match". Inom kort skall han, enligt klubben, dessutom deltaga i Göteborg mot "svensk topp". 

Det fanns mycket funktionärer på plats i Jönsköping (pun intended!). Där måste också ha funnits en supervisor. Men samtliga hade en gummisnodd i ryggen. Ingen vågade ifrågasätta Robertos medverkan. 

Enligt Robertos klubb, Sidestep BC i Halmstad, så arbetar de "för mångfald, olika åldrar, etik och moral". Varför denna värdegrund inte kopplas till våldtäkt är obegripligt. 

Inte blev det bättre när en av ledarna hörde av sig. Det var inte lätt att förstå vad han menade, men det gick ut på vilken fin och trevlig kille Roberto är. Har ledningen frågat den våldtagna tjejen? 

Det är hög tid att SBF börjar markera mot sina fingeravtryck. De har släppt igenom alldeles för mycket skit genom åren. 

//CF

PS Snart har vi en yrkeskriminell tidigare svensk mästare, landslagsman och proffsboxare utsläppt. Han kommer raskt att ingå i en Göteborgsklubb med allas goda minne. Brrr...

Boxare deltog i gruppvåldtäkt

Den 17 april 2018 fastslog Halmstads tingsrätt att Roberto Bengtsson och den ryskfödde Vladislav Karchahin var skyldiga till grov våldtäkt och de dömdes till två års fängelse. P.g.a. sin ungdom erhöll de dessvärre inte maximalt straff. Den som önskar kan rekvirera domen från Halmstad tingsrätt. Målnumret är B 221-18. En varning utfärdas eftersom våldtäkten var vidrig. Hovrätten skärpte straffet till två år och sex månader.

Hur agerar SBF:s ledning? De har haft kännedom om brottet från dag ett.
Jo, de stoppar huvudet i sanden. De går t.o.m. så långt att de raderar ett inlägg om våldtäkten på förbundets Facebooksida. Hur överensstämmer det med den transparens som ordförande Pax Sjöholm säger sig ivra för? Vad är förbundets värdegrundsarbete värt då de blundar inför verkligheten och markeringar uteblir?

Tvärsemot alla moraliska normer och etiska regler beviljar de glatt ny licens till Roberto. I oktober 2020 får han t.o.m. vara med på SM. Tävlade då för Malmö BC. Det ryktas att han numera även skall vara landslagsaktuell.

Budskapet från SBF:s styrelse blir glasklart:

Till de manliga boxarna – inom SBF accepteras våldtäkt. Det blir inga sanktioner från styrelsens sida.
Till kvinnorna i förbundet – ni måste förstå att SBF välkomnar våldtäktsmän i sina led. 
Till diplom- och andra föräldrar – vi inom SBF har inget emot att det finns våldtäktsmän i våra klubbar och träningslokaler. 
Till sponsorerna – SBF tycker att det är helt OK med våldtäktsmän. 

Vad säger RF- och SOK om det här? Vad säger sportjournalisterna?

Vissa brott kan man aldrig sona trots avtjänat straff. En kvinnoförnedrande våldtäkt går aldrig att förlåta eller ursäkta.
Det var inte frågan om lite snatteri i den lokala ICA-butiken i Robertos fall.

Christer Franzén

OS 1988 - värmer som glögg i vinterkylan

OS 1988 i Söul var i mångt och mycket ett bedrövligt spektakel, men en sak värmde. Det var den svenska boxtruppens insats. 
Innan turneringen hade det knotats i gångarna. Det skulle bli ett nytt fiako för svensk boxning, men de självvalda "experterna" gick på den s.k. minan.

När OS summerades var boxningen den mest framgångsrika av samtliga specialförbund, med ett silver, ett brons och en kvartsfinalplats. 
Totalt vann de sex boxarna fjorton av  tjugo matcher. För första gången överlevde samtliga första omgången. 
I rättvisans namn skall sägas att den här gången hade truppen en tursam lottning, men det kan kompensera alla gånger lottningen varit av motsatt slag. Det bör också påpekas att Kuba bojkottade detta OS vilket naturligtvis hade stor bestydelse för boxningsturneringen. 

Dåvarande rikstränaren Leffe Carlsson är den som främst bör hyllas för den förnämliga insatsen. hans energiska arbete gav resultat.
Det första OS-silvret sedan 1952 hämtades av George Cramne (Scott). Hans tekniska briljans gav fyra segrar innan final förlusten mot den omöjlige östtysken Andreas Zülow. 

Medalj blev det också för Lars Myrberg. En gansk ojämn boxare som dock lyckades i Sydkorea. Efter fyra segrar var han i semifinal. Där blev Australiens Cheney honom övermäktig. 

Martin Kitel avancerade till kvartsfinalen efter två vinster. 

Övriga deltagare var Jimmy Mayanja som efter två segrar fölorade i åttondelen, Sören Antman och Lotfi Ayed som vann var sin match innan det tog stopp. 

Svensktruppens resultat från OS 1988 här. 

//CF

PS. Det var fortfarande tillåtet för varje deltgare att tävla i sin nations färger. Nu har vi annorlunda och vedervärdiga regler där boxarna måste underkasta sig blå respektive röd dräkt. Brrr...