Sökresultat för: Sk

Boxare

• "Årsta" Svensson 1923
• "Condor" Lindberg 1926
• "Lill-Simba" Karlsson 1949
• "Svarte"-Per Andersson 1930–1944
• 105 Johansson 1930
• 113 Blixt 1924
• A Andersson (lt) 1929
• A Ask 1939
• A Bergqvist 1948
• A Björn 1926–1927
• A Blomkvist 1928
• A Bohn 1964
• A Broberg 1952
• A Carlsson 1923–1925
• A Englund 1950
• A Eriksson (ösk) 1926–1927
• A Frankenstam 1941
• A Grant 1950
• A Hammarström 1926–1929
• A Heinrich 1928
• A Heiskanen 1949
• A Höjgaard 1959
• A Jönsson 1944
• A Kjell 1932
• A Kjellin 1949
• A Koskinen 1951
• A Lagerholm 1924–1925
• A Larsson (obk) 1935
• A Loman 1928–1929
• A Meggers 1951–1952
• A Moore 1950
• A Nyström 1927
• A Odström 1934–1935
• A Olofsson 1932
• A Persson (fif) 1947
• A Roskvist 1932
• A Sjöblom 1927
• A Skoog 1928
• A Sundin 1920
• A Svensson (fif) 1936
• A Svensson (hbk) 1943
• A Svensson (w) 1927
• Aage Danielski 1946
• Aage Steen 1920–1929
• Aare Katk 1956–1959
• Aarne Koota 1975–1976
• Aaro Saukko 1964–1967
• Aaron Cullen 2024–2025
• Abdesslam Chabi 2010–2022
• Abdi Maksym 2018

Nyheter

King of th Ring årgång 15

Publicerat den 08/11 -26

Den årliga turneringen avslutades nyligen i Borås. 
King of the Ring (KotR) är en ovanligt lyckad tävling sett ur ett svenskt perspektiv. 
Våra boxare får möta tämligen jämnbördigt internationellt motstånd. 
Det skapar rutin och matchvana. 

KotR söker sin historia tillbaka till 2012 och blev snabbt en framgång främst genom att utländska klubbar här fann tävlingsmöjligheter.
I år deltog ex.vis ett par indiska klubbar. 

Årets startfält blev 566 deltagare stort, vilket gör KotR till en av europas största turneringar. 
Med en deltagaravgift om 500 kr och något mindre för coacher, så det torde blivit en god slant över till arrangören. 

Åtskilliga svenska klubbar var på plats med trupper som innehöll allt från diplomboxare till senior A. 

Om vi koncentrerar oss på den senare kategorin så fanns där 27 blå-gula pugs. 

55 - en deltagare ett guld via Joshua Muyinda, Redbergslids BK
60 - tre deltagare
65 - fyra deltagare
70 - sex deltagare 
75 - tre deltagare
80 - nio deltagare två guld genom Ridha Nezar, Redline och Aiden De Aravjo, Stockholms AIF 
85 - en deltagare 

Sammanlagt tre guld för våra A-boxare på hemmaplan är inte lysande, men får ändå betraktas som ett framsteg. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Turneringar

Internationellt. Tammerforsturneringen.

Publicerat den 02/11 -26

Tammerforsturneringen har sett åtskilliga storheter agera under årens lopp. 
Bl.a. var Mike Tyson där år 1984 i en minnesvärd batalj mot Håkan Brock. 

Fyra damer var på blixtvisit i Tammerfors för deltagande i årets upplaga. 
Det blev en match kort vardera för de svenska tjejerna - (0-4).  

Lilli Årman kan väl anses ursäktad eftersom hon sprang på världsstjärnan, 
den dubble OS-guldmedaljören, irländskan Kellie Harrington. 

I övrigt ett klart mönster. Så fort det blir internationellt motstånd blir det tvärnit.

Damsektionens ledare har mycket att jobba med...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Turneringar

Internationellt. U 19 EM.

Publicerat den 26/10 -26

Landslagscoach Joel Grandell frågar irriterat varför jag inte har rapporterat om Junior-EM som avhölls i Loznica Serbien 13-21 augusti 2026. 
Ja, det var ju une terrible erreur. Jag erkänner och står med mössan i hand. 

Totalt medverkade 35 nationer. 
 25 av dem erövrade någon form av medalj däribland Sverige med ett brons. Vackert så...
Det renderade i en delad plats 23 i nationstävlingen. 
Bästa nation var överlägset Ryssland (8-5-4), före England (4-1-3) och Irland (1-2-3). 

Läser man rapporterna från SBF får man lätt intrycket att samtliga svenskmatcher var jämna. 
Det var de inte, men förlorarna kan vi lämna därhän.

Låt oss i stället koncentrera oss på den kvinnliga bronsmedaljören. Hon ska ju till höra världseliten. 
Första matchen vinst med 3-2. Två av domarna hade 28-29 till hennes nackdel. Två signalerade klar seger 30-27 för henne.
Match två seger med 4-0. Inte ens där var domarna eniga.
Finalen förlust 2-3. Två av domarna gav henne segern med 29-27. Två premierade motståndaren med 26-30. 

Hur kan bedömningarna vara så olika? Från 29-27 till 26-30 i samma match. 
Domarkåren är i starkt behov av vidareutbildning. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Turneringar

Internationellt. Junior-VM.

Publicerat den 23/10 -26

Budva i Montenegro var skådeplatsen för World Boxings junior-VM 2026. 

Fyra blå-gula deltagare, varav hälften kvinnor, gav en (1) seger och fyra (4) förluster. 

Enligt SBF var en av damerna en "klar medaljkandidat" (!). 
Hennes VM-karriär blev blott en match kort. 
Det är märkligt hur föreställningen att vi tillhör toppen lever så stark inom förbundet. 
För kort tid sedan blev det delad sista plats för U 17 deltagarna. 
Det spelar ingen roll hur många internationella förluster det blir, vi är ändå bäst. 
När kommer den mentala tillnyktringen? 

För övriga tre gick det som förväntat. 
De var i Budva för att "fightas om matchvinster". 
Eller blev det kanske t.o.m. lite bättre än förväntat eftersom en av de manliga aktörena vann en match? 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Turneringar

Internationellt. U 17 EM.

Publicerat den 12/10 -26

Ungdoms-EM arrangerades i Budva Montenegro 3-11 oktober 2026. 

Sju blågula fanns på plats och de skördade två (2) vinster och sju (7) förluster. 

De två landslagscoacherna beskriver turneringen så här:
"Våra /.../ deltagare kämpade och gjorde sitt bästa (!) men fick se sig besegrade med små marginaler i jämna ronder.
Tekniskt sätt är vi där (!) men vi behöver öka intensiteten och utnyttja tillfällena när vi får dem."

För mig låter det inte som ett försök till ananlys utan mer som ett slags ursäkt för sin egen existens. 
Vi gör vårt bästa, vi tillhör toppen, men vi får ändå stryk. 
Vi har hört det förut...

//CF

Tillägg: I lagtävlingen kom Sverige på sista plats (27) som de delade med elva andra medaljbefriade nationer. 
Bästa nation England (7-2-1), som var särskilt starka på damsidan, före Ryssland (4-4-5) och Ukraina (2-4-4). 

Läs mer →
Publicerat i: Turneringar

Tommy Antman (1943-2026)

Publicerat den 09/10 -26

En av Sveriges bästa boxningstränare och tillika gävleklubben BK Falkens starke man under decennier har avlidit. 
Tommy Antman (TA) tillhörde den grupp tränare som hade en egen blygsam boxningskarriär.
Det var som tränare och coach han blommade ut. 

När TA började tävla saknade klubben egen lokal. Den tillkom först 1971 och nu började en epok med Falkenboxare i främsta ledet. 
Leo Vainonen, Anders "Lillen" Eklund tillhör de mest kända. Men där fanns också Åke Johansson, Patrik Åkerlund, Clas Abrahamsson, Tomas Jansson plus de tre sönerna Sören, Ronny och Jimmie. 

Det blev åtskilliga medaljer från olika mästerskap som hemfördes av BK Falkens boxare. 
Kanske kan någon av RINGSIDES besökare räkna ut antalet?

TA samarbetade med och var landslagscoach till Sten F Berglund, EM1979 och Lennart Bernström VM-och EM 1993, VM 1995, EM 1996. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Dödsfall

Värdelöst vetande

Publicerat den 01/10 -26

Här har ni något att använda på klubbfester, resor och ölpubar. Namnet på de tio första startboksinnehavarna. 

På 1950-talet var boxningssporten under attack från politiker, ledarskribenter, kulturnissar, läkare, präster och vad vi idag skulle beteckna "politiskt korrekta" typer. Motståndet kom nästan alltid från dem som aldrig ett en boxningsmatch, än mindre besökt en träningslokal. De vann. De fick igenom förbudet mot proffsboxning. Så länge som socialdemokratin var ett arbetarparti avstod de hetsen mot sporten, men det skiftade. För den medelklass som fick grepp om de politiska partierna var boxningen en styggelse. Idag är boxningen fortsatt under förmyndarskap. Klubbarna måste söka tillstånd via SBF för att arrangera galor. 

Boxningsförbundet försökte värja sig så gott de kunde. Ofta agerade de fegt, passivt och undanglidande. 
En sak som gjordes för att blidka opinionen var bra, nämligen införandet av startböcker. 
Premiären begicks lagom till Nybörjarnas i mars 1953.

De åtta första böckerna skrevs ut till boxare från det gamla fina pugilistsällskapet Årsta BK (Stockholm).
Tränare för Årsta var den legendariske Yngve "Ynkan" Johansson.
Johansson "tycks vara skapad som instruktör och pedagog. Alla Årstagrabbar hade nämligen lärt sig boxningens A och O - den raka vänstern i första hand". Expressen i april 1952 i samband med Årsta BK:s framgångar under nybörjarnas. Klubben blev "bästa klubb" under turneringen 1953 följt av BK Sparta (Stockholm), IF Linnéa (Stockholm), BK Örnen (Stockholm), Upsala IF, Falkenbergs BS, Halmstads AIS och Solna BK. 

1. Sven Öberg, Årsta BK. 
2. Per Olov Lundgren, Årsta BK. 
3. Bengt Larsson, Årsta BK. 
4. Per-Erik Sandström, Årsta BK. 
5. Sven Pettersson, Årsta BK. 
6. Hans Eriksson, Årsta BK. 
7. Bo Isaksson, Årsta BK. 
8. Pelle Fält, Årsta BK (senare Katrineholms BK). 
9. Roger Höglund, Finspångs AIK (senare Djurgårdens IF). 
10. Karl Gustav Boström, Finspångs AIK (senare Djurgårdens IF).  

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Turneringar, Nostalgi

WB EM 2026. Efterbörd.

Publicerat den 26/09 -26

Den fyrtiosjätte upplagan av Europamästerskapet kan läggas till handlingarna. 

Det mest glädjande med tävlingarna var Rysslands återkomst på den internationella arenan. 
Vad har ryska idrottsmän- och kvinnor gjort för ont, så att de skall bojkottas av samtliga specialförbund. 
Varför bojkottas inte USA? De är världens mest krigiska nation i modern tid. 
De har knappast haft en enda dag av fred fr.o.m. Korea på 1950-talet och framåt till dagens Iran. 

Nåväl, över till det sportsliga.
Ryssland blev föga överraskande bästa nation. De erövrade hela 15 medaljer (7-5-3).
Jag hoppas alla tränare och andra ansvariga noterar detta. MEN, drar ni någon slutsats? 
På andra plats kom Turkiet med 10 medaljer (4-1-5). 
Tredje nation blev en tidigare Sovjetrepublik, Azerbajdzjan, som plockade hem 5 medaljer (2-1-2). 

Hur gick det för Sverige?
Totalt deltog 43 nationer och Sverige hamnade i den oformliga grupp om 20 som inte vann någon medalj. 
Enligt rankingen placerades dessa tjugo kollektivt på plats 24. 
Det säger väl allt om svensk boxnings status internationellt. 
Gruppen med de nollade innehöll förutom Sverige nationer som Danmark, Nederländerna och Italien. 

Hur gick de för de blågulas motståndare?
Nebil Ibrahims italienska opponent åkte ut i nästkommande match. 
Kevin Scotts azerbajdjad gick hela vägen till final och guld. 
Berevan Hassans turkiska knep bronset. 

Vi får väl trösta oss med att det gick bättre för Finland (ett silver och ett brons) och Norge (ett brons). 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: EM, Turneringar

Internationellt - EM. Eloge till Kevin Scott.

Publicerat den 19/09 -26

Det första Europamästerskapet gick i Stockholm i maj 1925. 
Sverige ställde upp med full besättning, dvs åtta man, och blev bästa nation.
Medaljskörden uppgick till tre guld och två silver. 
Något liknande behöver vi inte befara nu...

Europamästerskapen 2026 arrangeras för första gången av World Boxing. 
Tävlingarna avverkas i Sofia Bulgarien under perioden 17-25 september 2026. 

Tre blågula deltar:
Upsala IF:s Nebil Ibrahim var först ut. Han mötte en italienare utan meriter men förlorade 0-5.
Matchen avsåg 1/32 final. 

Damsidan utgjordes av Berevan Hassan från Umeå BK. 
Det blev ett snabbt slut på den matchen. Den bröts i andra ronden. Motståndaren kom från Turkiet.
1/32 final även den.

Damcoachen Lennart Bernström ställde frågan var svensk damboxning befinner sig internationellt. 
Han fick ett snabbt svar! 

Det har influtit lyriska betraktelser från ledningen över ett damläger i Vålådalen. 
På FaceBook finns några rörliga bilder från evenemanget. 
Det ser ut som ett gäng elefanter som skuttar omkring. 
Där saknas precis allting...
Så nu förstår även vi varför svensk damboxnig tillhör gärdsgårdsligan. 

Kevin Scott, IF Linnéa, besegrade en ukrainare i 1/32. 
I 1/16-delen står en alban på programmet, så vi torde få se Kevin i åttondelen om ett par dagar. 
Albanen har inga meriter, men har gjort två proffsmatcher, vilket numera inte betyder så mycket. 
Så blev det också klara 5-0 till Kevin. 

Det var inte att förvänta att Kevin skulle ha någon chans att besegra Saidjamshid Jafarov från Azerbajdzjan. 
Denne är en merittyngd boxare och rankad som världsetta. 
Kevin stod tiden ut, förlorade varje rond med knappa 9-10. 
Årets svenska insats? Vi lyfter på mössan.

//CF

Läs mer →
Publicerat i: EM, Matcher

Törner Åsman INTE Thörner Åhsman

Publicerat den 29/08 -26

Jag slutar aldrig överraskas över vad man kan finna i arkiven. 
Thörner Åhsman har alltid angetts så i tidningar och officiella boxningssammanhang. 
Dock...
Enligt mantalsuppgifter föddes han 1931-07-30 i Askum som Gustav Edgar Törner Åsman. 
Han var son till Gustaf Fingal Åsman och Dolly Elsa Rebecka, född Johansson. 
Se utdrag från födelsebok nedan. 

Det blir mycket att korrigera i diverse idrottshistoriska verk. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Så det kan bli

Kabompokalen

Publicerat den 24/08 -26

En av RINGSIDES mer seniora besökare ringde och frågade om jag kände till Kabompokalen. 
Ja, det gjorde jag. Följdfrågan blev - om jag visste hur många boxare som erhöll denna utmärkelse. 
Då blev det svårare. Jag kunde direkt namnge ett drygt dussintal, men var det ett tillräckligt antal?

Dags att gräva i arkivet. Men först några ord om Kabompokalen som måste vara okänd för alla under femtio år. 
Utmärkelsen emanerar från en idrottsintresserad klädfabrikör i Alingsås. Några av er har kanske haft en blaser eller rock från Kabom,
eller Konfektions AB Oscar Molander som firman hette. Den upphörde i mitten av 1960-talet. 

Priset i form av en ståtlig silverpokal utdelades 115 gånger. Första gången var 1928. Pokalen avsåg bäste svensk i landskamper och internationella tävlingar. Den som dessutom överträffade sig själv var en naturlig kandidat till priset.

Eftersom svensk boxning höll hög standard kom boxarna tidigt in i bilden som "kabommare".

1929 Gotte Karlsson, BK Örnen, efter seger mot Norge med 5-3. 
1930 Bertil Molander, IK Balder, efter seger mot Danmark 6-2.
1931 Robert Westblom, Sandvikens AIK, efter seger mot Norge 7-1. 
1932 Harry Eklund, Borlänge SK, efter seger mot Finland 6,5-2,5. 
1933 Lars Söderberg, BK Kelly, norsk seger i landskampen 2-6. 
1934 Stig Cederberg, IF Linnéa, efter svensk seger mot Polen 5-3. 
1935 Allan Carlsson, BK Kelly, efter svensk seger mot Finland 6-2. 
1936 Olle Tandberg, Djurgårdens IF, efter 4-4 mot Danmark. 
1937 Oscar Ågren, Narva BK, efter seger mot Norge 6-2. 
1938 Allan Hansson, Redbergslids BK, efter 4-4 mot Tyskland. 
1939 Percy Almström, Huvudsta BK, 2-6 mot Polen. 
1940 Erik Ågren, Narva BK, Narva BK, oavgjort mot Italien. 
1941 Kurt Kreüger, IF Linnéa, efter seger 5,5-4,5 mot Danmark. 
1943 Tage Persson (Pagård), Alingsås BK, efter seger 6-2 mot Danmark. 
1944 Stig Kreüger, IF Linnéa, efter vinst 6-2 mot Finland. 
1945 Nils Andersson, IF Linnéa, efter vinst 6-2 mot Finland. 
1947 Sten Ahnelöv, Malmö BK, oavgjot 4-4 mot...
Läs mer →
Publicerat i: Nostalgi

Festligt klubbmärke

Publicerat den 31/07 -26

BK Björnen (Hälsingborg) hade ett festligt klubbmärke.
Det saknades inte humor i den skånska metropolen.
Klubben bildades i mitten av 1930-talet och upphörde via en sammanslagning med rivalen Hälsingborgs BK vid mitten av 1960-talet. 

Men, är det bara jag som associerar till stora stygga vargen i sagan om de tre små grisarna?!

Ta del och njut...

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Klubbar

Ett härligt gäng fighters

Publicerat den 19/07 -26

Fotot är taget från den tid då klubbarna kunde ställa upp med fullt manskap. 
Därför gick det att arrangera boxningsserier division ett och två, klubbmatcher, stadsmatcher och liknande. 

Här är det kämpar från Kungliga Flottans IF (FIF) i Karlskrona som poserar. 
Det fanns också ett FIF i Stockholm och ett i Göteborg. 
Den tuffaste pugilist som svensk boxning frambringat John Andersson startade sin karriär inom det marina. 
Ni vet väl att det också fanns såväl militära mästerskap som marinamästerskap?

Lagledaren/coachen var ingen mindre än Gustaf "Rövarn" Haglund som sjäv var aktiv under svensk boxnings glanstid på 1920- och 30-talen. 
Han tävlade för olika Stockholmsklubbar, men började sin bana i gamla fina Stockholms Atletklubb. 
Rövarns var främsta rival till Djurgårdens Oskar Andrén. De möttes flera gånger bl.a. i ett EM-kval där Oskar vann och sedan gick vidare till ett EM-guld. 

Jack Svensson, en färgstark och glad gamäng inom och utom ringen, som sålde biljetter bara på sitt namn. Han kallades omväxlände för "Skrattis-Svensson" eller "den leende flottisten" i spalterna. En hårdför herre som var synnerligen populär. Svensk mästare och landslagsman. 

Knut Pettersson, kallades allmänt för King-Kong. Vilka underbara smeknamn Rövarn-Skarttis-King Kong! Det skulle inte gå i dagens PK-kultur med alla sina värdegrunder. Han började i IK Atle (Karlskrona). Juniormästare. Välkänt namn fr.a. i de sydsvenska ringarna. 

Oscar Persson var i likhet med många andra flottister en publikfavorit. Han gav valuta för entrépengarna. Bland meriterna svensk mästare, sydsvensk mästare och marin mästare. 

Helmer Gelander började i Karlskronaflottan för att senare tävla för Redbergslids BK i Göteborg.  

Per Hasselberg hamnade också i Göteborg efter sejouren i FIF och tävlade då för Landala AK. Sydsvensk mästare och Flottistmästare. 

Gösta Olsson blev ett par gånger sydsvensk mästare och erövrade ett juniorsilver. 

Allan Persson tävlade för FIF och Karlskrona BK. 

Var så god, en...
Läs mer →
Publicerat i: Klubbar, Matcher, porträtt

En svensk neger

Publicerat den 05/07 -26

Stadskamper var under en lång period populära arrangemang. 
I Sverige bjöds det tidigt, läs 1920-talet, på hårda duster mellan exempelvis Göteborg, Malmö och Stockholm. 
Under 1960-och 70-talen stod ofta danska Aalborg för motståndet. 
Det är en ort som danat många mästare via de lokala klubbarna AK Jyden, Lindholm Bokseklub och IK Sparta. 

Den 18 oktober 1963 var det pånytt matcher mellan Stockholm och Aalborg i Eriksdalshallen. 
Resultatet slutade 5-5. 
De som hemförde segrar för gamla Eken var Jan "Plutten" Persson (BK Sparta), Teofil Pollex (Djurgårdens IF), 
Risto Sipilä (BK Sparta), Rolf Paulsson (BK Höjden) och John Fuller (Djurgårdens IF). 

Det är den sistnämnde som rubriken avser. I en dansk avisa stod det att läsa att 
"Wagn Nörgaard skal möde 'svensk neger'." Se artikeln nedan. 
Amerikanen John Fuller var stationerad soldat i dåvarande Västyskland. 
Varför han kom till Stockholm är lite oklart eftersom inte tycks ha deserterat. 
Fuller var inte bara aktiv boxare inom klubben han gled även in i tränarrollen hos Djurgården. 
Kanske kan någon bland RINGSIDES många kunniga besökare bringa klarhet? 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Matcher

Internationellt - Kina

Publicerat den 21/06 -26

Piratorganisationen World Boxing (WB) fortsätter med sina cuper.
Denna gång var Kina värd för arrangemanget.

Tre blågula gick sammanlagt fyra matcher. 
För två av dem, Kevin Scott (IF Linnéa) och Nebil Ibrahim (Upsala IF) var det tack-och-bock på direkten.
Den tredje Elwin Mayue-Belezika (Hammarby IF) vann på motståndarens skada innan det blev respass hem. 

Man blir betänksam vid läsning av poängprotokollen. 
Turneringen genomsyras av delade domslut. 
Någon gemensam linje för bedömning tycks inte finnas inom WB. 
Usla domslut var annars ett av argumenten för att bryta sig loss och bilda eget...

Domarna var snurrigt oeniga i Nebil Ibrahims match.

En algerier dömde oavgjort 27-27, men gav motståndaren segern.
En kazak hade 28-26 till motstånaren.
En australier noterade hela 29-25 till Nebils fördel. Det var m.a.o. inte ens en jämn match. 
En marockan fann att Nebil vann med 28-26. inte heller där var det en jämn kamp. 
En ungrare hade också oavgjort 27-27 men tummen upp för motståndaren. 

Eftersom jag inte kunnat ta del av Nebils insats kan jag inte bedöma vad som var rätt. 
En indiktion är väl att två tunga boxningsnationer, Kazakstan och Ungern, höll på opponenten från Iran. 

//CF

Läs mer →
Publicerat i: Turneringar, SBF

202 boxare rankade

Publicerat den 18/06 -26